Hanö i äldre urkunder

Läst av Per Frödholm

1670 den 28 mars hölls ordinarie rådstuga, Karlshamn

Per Persson ryttare har instämt Per Månsson i Näset för han har på Hanö överlegat ett dygn med sin båt, och därmed försummat hela resan till Bornholm, och hans gods förkommit i sjön förliden efterhöst. Per ryttare blev pålagd att skaffa goda vittnen, att han vinnan försummat som åklagaren förmäler.

Lister häradsrätt, den 7 april 1687

Befallningsmannen efter landshövdingen Erik Sjöblads order begär samtliga nämnden ville göra riktigt besked hur Hanö är brukat sedan urminnes tid. Nämndeman Per Mickelsson i Istaby framkom och berättade att i den danska tiden låg ön till slottet, och när bönderna förde någon boskap eller hästar dit, tog slottsherren som bodde på Sölvesborg betalning därför, nämligen 10 öre för en oxe och 12 öre för en häst, sedan det kom under Sveriges krona gjorde de även så intill dess 1676 då hoppman Holmer kvitterade. I ofredstiden torde ingen släppa något kreatur dit. Sedan freden blev sluten har borgmästare Blasius König disposition över ön. Richard Brome har brukat ön ett år med borgmästare Blasius förlov och betalat borgmästaren därför. Hans Fris berättar att emedan han varit uppbördsman har han antingen ett år eller två fört borgmästare Blasius gräsgäld till räkning för Hanö 5-6 daler om året. Per Olsson länsman säger att där kan födas på Hanö 30 hästar eller 30 oxar årligen, belöpande 10 öre per kreatur. Där finns några gamla ekar men inte mer än en bok, mycket törne, hassel och lind samt risbokar till ingen stor nytta. Om våren kommer några båtar och fiskar där till Valborgsmässodag, sedan förbjuds de, var och en som fiskar ger en knippa torsk, de som bor i Lister ger inget. Brome säger sig fått lov att bruka ön ett år av borgmästaren att bränna pottaska och gav därför en häst god för 60 daler, sedan när han hade bränt 10 (mått) pottaska blev han av borgmästaren förbjuden, så lät han bli, och fick inte mer för sin häst och det var 1683. Ön är en mil omkring.

Lister häradsrätt, den 3-5 oktober 1687

Per Olsson kärar Claes trumpetare i Hörby angående ett par stutar Claes köpt av bonden för 9 daler, vilka oxar Claes själv skulle hämta av Hanö, antingen levande eller döda. Claes säger sig gjort stor omkostnad på de stutarna i det han måste ha 15 karlar med sig i 3 dagar förrän han samma stutar har kunnat få. Parterna förliktes, att Per skall ge Claes 3 daler och Claes sedan ta tillbaka sina 5½ daler som de tvistade om, vilka på ett annat par oxar sägs vara utgivna.

Lister häradsrätt, den 2 oktober 1689

Wollter Stuart i Karlskrona efter föregången kommunikation till rådman Olof Klug i Kristianstad har låtit citera några personer från Mjällby socken, dem han förmenar skola ha någon underrättelse om ett parti gods, som 1679 i november månad har strandat vid Hanö, vilket skolat blivit bärgat av rådman Klug, till sakens utförande har Stuarts fullmäktige Holsten Råberg, vars fullmakt exhiberades, och ad acta lades, insinuerar sin libell av innehåll att dess citerade vittnen måtte höras angående den stridigheten om det strandade samt bärgade godset vid Hanö. Kommissarie Johan Range efter insinuerad fullmakt av rådman Klug, att för honom i samma sak agera, levererade sin exception med begäran att de utgivna attesterna inte vidare måtte aproberas, än som vad själva vittnen nu presentes lagligen citerade tillstå, som i lika måtto dem skulle förhållas, att förklara sig över. Range begär av tingsrätten att såsom kontraparten hade en attest angående samma bärgning som skolat vara underskriven av en bonde i Lister nämnd Olof Jönsson i Hosaby, samma Olof möter och tillfrågas om han sitt bomärke där under satt, Olof svarar kommer inte ihåg då det var gjort i ofredstiden. Olof Jönsson vittnar att då han kom roende till Hanö av sig själv, ville ut och fiska, blev han varse att en farkost strandat vid Hanö, rodde han dit, där han fann Olof Klug för sig, då bad Klug honom att han skulle föra med sin eka några saker till land för honom, vilket han och efterkom, i det han förde för honom något (i mittvikningen) --- av cabbel och ett oxhuvud vin, vilket han menar inte varit helt, emedan det var sönderslagit emot stenar, cabblet sade Klug för honom att han köpt av båtsmannen, med vilka saker han och en gårdman Lars Bengtsson rodde till Hörby vik, där Klugs dräng mötte med hästar, och förde godset till Lörby, sedan rodde de tillbaka till Klugs farkost vid Hanö, andra resan tog de emot lärft i båten, vilket var mycket illa medfaret, kringsnott omkring, och samt rivit. Item en liten påse med några knivar med svarta och vita skaft, vet inte hur många, när dessa saker kom i land till Lörby, följde Klug själv med, vidare bekänner att Klugs dräng reste genom deras by några dagar då han haft med sig några små stycken av lärft. Klugs fullmäktige Råberg levererar en attest given av Lars Rasmusson i Lörby, daterad den 2 mars 1680, att Lars förvarade i två nätter för Klug vin och lärft samt en påse knivar. Råberg begär att dessa tvenne bönder måtte tillfrågas om de har bekommit några av knivarna? Olof nekar, Lars fick en kniv av Klug, kniven var värd högst 4 skilling. Range tillsporde Stuart om han inte hade fört gods från Hanö, innan Klug ankom? Svarar att endast ett oxhuvud vin hämtade han, som var skickat från Lübeck, vilket han sände till Kristianstad. Range tillsporde om Klug inte haft mer vin på farkosten, eller om något lärft varit där som honom tillhört? Stuart kan inte noga veta, om det var ett eller flera oxhuvuden, men två kistor var i farkosten, vad som fanns däri vet han inte, utan de skickades till Klug. Bonden Olof Jönsson tillspordes om han vet eller kan minnas att Stuart fört gods ifrån ön, innan Klug kom dit? Nekar alldeles. Vid tillfrågan nekar även Lars.

Lister häradsrätt, den 18 februari 1698

Kronans länsman Anders Möller anklagar Sone Svensson med dess byamän i Stiby för de skolat pantat två yxor från Truls i Stiby. Svarandena svarar att Truls har mjölkat en ko på Hanö som skulle höra till Karlshamn och fick således böta då han var hemma i deras by. Byamännen bötar 10 daler samt skall ge Truls yxorna igen.

Sölvesborgs kämnärsrätt, anno 1698 den 12 maj – våldtäktsrykte på Hanö, del I

Framkom borgaren Sören Jönsson Dahl på rättens citation och kallelse till att ge underrättelse till en rannsakning till vad ända han genom sin tjänare och dräng Löving samt stadstjänare Per Månssons och sist genom sin hustru, förliden tisdags afton av rådman Kruse begärde häktning och järn på Påvel Persson och hans fästmö Marin Jönsdotter. Berättar att förliden tisdag då Sven Sörensson, en bonde av Gammalstorp Per Jönsson och en kronobåtsman Henrik Falk, hans egen dräng Löving samt Olof Borg stadskronobåtsman var hos honom i stugan, då kom Påvel Persson och bultade på stugdörren, då låste Olof Borg upp dörren och han steg in, vilken begärde att Sören Dahl ville gå med honom ut som han också gjorde, när de kom i förstugan sade Påvel jag har förnummit idag av min käresta, har sagt till sin far och mor, att i har våldtagit henne på Hanö, däröver blev han högligen förtörnad, sade vad säger du din tjuv och skälm, grep till klinkan på stugdörren, och sade kom in och säg detta i dessa goda mäns närvaro, men i det samma sprang Påvel utom förstugudörren och försvann sin kos om hörnet. Lite därefter kom hans fästmö Marin Jönsdotter in i stugan, hälsade inte, utan steg till och slog i bordet, sägande till honom, i har gjort emot mig och bedragit som ingen ärlig man, varpå Sören Sörensson svarade, halt, håll, och Sören Dahl gav henne till svar, har jag begärt av eder någon otillbörlig hand, det säger i som ingen ärlig människa, utan diktar som en hora. Säger att han var tvungen att häkta dem i järn då de båda är lösa personer. De har diktat denna sak på honom.

Sören Jönsson Dahls hustru gudfruktiga Kerstin Jakobsdotter komparerar och säger att hon inte var inne i stugan då Påvel var i förstugan, vet inte vad som passerade. Då Marin inkom satt hon vid bordet hos de andra goda vännerna. Marin slog i bordet och Kerstin vittnar lika som sin man. Blev mycket berörd av Marins tal och beskyllning, säger till Marin, har min man legat hos dig? Jag har haft honom i 14 år och har aldrig hört något sådant om honom, din däka du beljuger honom som en hora, vilket gav henne och hennes man anledning att häkta dem.

Påvel Persson kom för rätten och gjorde i Sören Dahls närvaro denna bekännelse; Att emedan Sören Dahl viste honom ifrån båten och fisket på Hanö, och gick han därför till honom och frågade varför, Sören svarade att han var en tjuv och skälm.

Rätten läste för Påvels och Sörens bekännelser med frågan om han har beskyllt Sven att ha våldtagit hans hustru på Hanö, Påvel nekar bestämt. Sören påstår motsatsen, att han har sagt det i hans egen förstuga. Sören berättar vidare att Påvel har farit illa med och slagit sin fästmö för sådana hans uppdiktningar. Var emot Påvel nekar bestämt.

Påvels fästmö Marin Jönsdotter inställer sig för rätten och bekänner följande; Att hennes fästman hade gått upp till Sören Dahl förliden tisdag i mening att tala med honom av vilken orsak han hade blivit visad från båten och fisket och istället antagit Petter Svensson som blev sjuk, ville komma med på båten igen. Då han dröjde gick hon också till Sörens, när hon kom in började Sören springa mot henne samt skrika och banna henne, befallde båtsman Henrik Falk och sin dräng att hålla vakt om henne, han ropade att han skulle slå henne i järn och även på hennes fästman, Hon frågade varför, han svarade det skall du få veta din täva och hora. Kallade hennes fästman för tjuv och skälm. Slog henne i ryggen ett slag och förde henne upp till bänken, att hon föll in på Clara Sörens där hon satt på bänken. Marin nekar till att ha beskyllt Sören för någon otukt. Hon sade dock till Sören att han har bedragit oss genom att köra bort Påvel från båten. Sören har nu hört hennes berättelse och vill ha sina vittnen hörda.

Sölvesborgs kämnärsrätt, anno 1698 den 16 maj – våldtäktsrykte på Hanö, del II

Komparerade käranden Sören Jönsson Dahl samt svarandena Påvel Persson och hans fästmö Marin Jönsdotter samt vittnet bonden Per Jönsson i Rya Gammalstorp socken. Per vittnar att Påvel kom och bultade på dörren en tisdag, Påvel klev in och ville tala med Sören i förstugan. Sören frågade vad i vill. Hans nabo Sören Sörensson svarade gå med honom. Kunde inte höra vad de sa i förstugan. Sören öppnade klinkan och bad Påvel säga samma sak i stugan, då sprang Påvel ut på gatan. Sören kallade honom för tjuv och skälm. Sören sa att Påvel beskyllde honom för att ha bedragit hans fästmö på Hanö. Liten stund senare kom Marin in i stugan men aktade inte hennes tal. Hon steg fram och lade händerna på bordet och sade till Sören du är ingen ärlig man. Vad säger i svarade Sören, har jag klappat eder, kysst, tagit brösten eller legat hos er. Det är lögn, du är en täva, en tjuv och en hora. Marin svarade och nekade bestämt. Det bannades och svors mot varandra. Marin sade att hon menade att Sören du är ingen ärlig man som har kört Påvel från båten och fisket, han måste nu gå ledig utan inkomst. I detsamma kom Påvel och ropade Marin kom ut. Marin visade på sin arm att hon hade blivit slagen av Påvel. Sören Sörensson och båtsman Henrik Falk är kallade som vittnen men är frånvarande. Sören har inte i detta mål att andra mot Påvel och Marin. Utan vill ha sina vittnen hörda en annan rättegångsdag. Sören Sörenssons hustru svarar att hennes man inte möter för denna rätt, utan för Magistraten i Karlshamn. Påvel Perssons fästmö och han själv åberopade sig på samma vittnen vill inkomma skriftligen till nästa rättegångsdag då de inte förstår sig på lagen eller ställa för sig en fullmäktig. Saken differerar tills båtsmannen hemkommer.