Fröderyd i Växjö domkapitel

Läst av Per Frödholm

AI:1-2 protokoll

1655-02-07, sida 218

3. Kom till konsistorium Håkan Gåfuesson i Angseboda och Fröderyds socken, och Kerstin Axelsdotter i Silkeryd och Asa socken, vilka var lagligen trolovade av kyrkoherden i Tolg. Kerstin vill inte fullborda äktenskapet, dock utan orsak. Utan drängen Tor i Mössjöås har lagt sig där emellan, genom Karins i Kalvhult tillskyndan, som Gumme i Asaryd bekände. Därför medan hon inte kan övertalas. Ty blir henne pålagt att böta till kapitlet 2 riksdaler, till sockenkyrkan en kanna vin och ge Håkan sina gåvor igen, och han behålla hennes gåvor. Men Tore, som sig där emellan lagt har, skall han inte få. Bemälde Tore efter han äktenskapet hindrat har, och det kvinnfolket, som det har ställt, skola böta vardera till kapitlet 1 riksdaler. Dessa penningar skall vara betalda innan de tillåts komma till sakramentet.

1655-12-21, sida 254

Inkallades Tore i Mössjöås och Kerstin Axelsdotter i Silkeryd Asa socken, vilka tillförne den 7 februari 1655 har varit till examen, och sentens bekommit. Nu kommer nämnda personer och vill äkta varandra. Hon säger sig vara tvingad att fästas vid Håkan Gåfuesson i Angseboda i Fröderyds socken, dock pastor ovittnat. Hon blev tvingad av sin far som nu är död. Framvisas pastor i Tolg och välborne Sven Stråles skriftliga bevis, samt tvenne dannemän Nils Persson i Norra Sjöända och Per Månsson i Holma Berg socken vittnar att de har hört efter trolovningen att hon var tvingad av sin far att fästas vid Håkan. Sven Stråles skriftliga bevis framvisas, att Kerstin och Håkan var förenade, så att han inte ville klandra där på och henne tillät bygga äktenskap med Tore. Resolution; Äktenskapet tillåts, Tore skall ge 4 riksdaler till --- (i mittvikningen).

AI:3 protokoll

1667-07-28, sida 97-102 (sida 42)

Kom till konsistoriet herr löjtnant Jakob Barkhusen och hans hustru Sara Bring, som var av kapitlet förlikta den 20 september 1666 och då förenade och förlikta, samt upprättad förlikningsskrift. Nu inger löjtnanten en skrift som lär bevisa att hon har brutit förlikningen;

1). Hon har tagit 3 riksdaler från hans dräng i Biskopsgården samt gav drängen ett munslag. Hustru Sara nekar inte till att ha tagit penningarna, men att det var löjtnantens befallning. Munslaget för att drängen hade skvallrat på henne.

2). Att hon slog förlikningen i kistan et c.

3). Att hon inte ville vara i härbärge med honom när de reste härifrån. Sara svarar att det är löjtnanten vållande till, vilket hennes svåger herr Carl kan vittna om.

4). När de kom hem i bygden, att hon inte ville resa hem med honom utan reste till Cristorp. Sara svarar att det berodde på hennes kläder, hans otidiga barn och hans fylleri samt hotelser.

5). Att Sara bland annat fört sig oskickligt och förargat församlingen, Sara nekar till detta. Löjtnanten säger att förargelsen kommer därav att hon löpte ur sakristian och red hem till Cristorp utan honom. Sara svarar att hon gjorde så på grund av hans barns skull.

6). Hustru Sara kom till honom efter att de hade förlikts, och var hos honom över en månads tid, de blev oeniga över att hon gav sin piga och dräng lite smör och bröd innan de gick till kyrkan, han slog henne därför med en eldgaffel så att hon blev döv, detta skedde en söndagsmorgon. Herr löjtnanten nekar inte till att han slog henne, och säger att det hände om lördagen, efter att hon hade givit hästarna skafte korn.

7). Att hon förbannade kyrkan. Sara nekar bestämt, vilket löjtnanten säger skall vara sagt när hon fick hugg av eldgaffeln.

8). Att hon har tagit gift. Sara nekar inte, hon blev förföljd av hans föräldrar och släkt.

9). Att hon har förbannat kapitlets män. Sara nekar bestämt.

10). Att hustru Sara har ruinerat gården Cristorp. Sara svarar att det är löjtnanten själv skuld till eftersom han har lovat mycket och det aldrig infriat. Mycket av gården ligger öde och osådd.

Sara erkänner att hon har riktat en pistol mot sitt bröst och den avlossade, detta i syfte att skjuta sig själv ihjäl. Detta då han var så arg och ond mot henne.

Sedan inkallades Nikolaus Bringius, Saras broder, för att vittna hur löjtnanten är mot sin hustru; Att han är mycket illa och att hon har berättat åtskilliga saker.

Den 19 juli saken fortsätter. Inkallas äkta folken. Löjtnantens klagomål från tinget uppläses. Hon har rymt huset, Sara svarar att det gjorde hon för hans hårdhets skull samt för hugg och slag. Löjtnanten säger att han endast har slagit henne 2 gånger; Första gången ett munslag och andra gången med eldgaffeln. Munslaget fick hon då han bad henne att gå efter brännvin, hon gick upp på loftet där brännvinet fanns men hade glömt stopet. Löjtnanten menar att hon har varit obstinat och slö samt kallat henne för prästasärk.

Nikolaus Bringius hennes broder sade att Johan hennes fader hade sänt herr Anders kaplanen och en nämndeman att förena dem, då beskyllde hon löjtnanten att ha sagt att om Sara kommer till honom så skall han hantera henne så att hon aldrig skulle förgäta honom. Nikolaus menar att löjtnanten har varit hård mot sin förra hustru. Löjtnanten säger att Sara har sålt boskapen, kläder, silverskålen och några skedar. Sara svarar biskopen att detta var hennes bodel och att hon har sålt en ko och en kviga. Silverskålen och skedarna nekar hon till, silverskålen är hans morgongåva. Sara klagar att hennes fader har lånat henne en säng till Cristorp, löjtnanten har tagit sängkläderna ifrån Cristorp och att hon inget har att ligga på. Löjtnanten klagar på att han inte är säker på sitt liv för henne, ty hon har sagt till nämndemannen Hans i Svinaryd att hon skall ta livet av honom om han kommer till Cristorp, vilket Hans bekände inför tinget, men Sara nekar därtill. Sara beskyller löjtnanten att ha lärt henne svära falska eder. Och att en tysk ryttmästare Clas benämnd att ha lärt honom i Tyskland att när han skall be den onde taga sig skulle han tänka på en gammal bänk. Parterna tog avträde. Parterna inkallas en och en och förmanas att leva i sämja och enighet, och tänka på hur stor förargelse som följer härpå. Sara förmanas att bli vid sin man, Sara svarar att hon hellre dör än att kommer till honom. Vill han ha henne om hon är stilla och from? Svarar gärna. Herr löjtnanten bekänner också att han ingen annan orsak vet till hennes dårskap än hennes bittra och hårda sinne. Hustru Sara säger att hon vill resa sin kos och står aldrig efter någon förlikning.

Eftermiddagen klockan 5 upplästes en obligation som herr löjtnanten hade satt sig i sinnet att han skulle förhålla sig väl med henne. Sara svarade därpå att när han gjort sig fri från den konan han stått i rykte för och Sara blivit hans trolovade fästmö, sedan för det kvinnfolket i Öster kvarn som han hade så ofta vänt till, ville han komma till henne. Resolution; Remitteras till tingsrätten.

1667-11-08, sida 118

Kom åter till kapitlet manhaftige herr löjtnant Jakob Barkhusen och hans hustru Sara Bring. Herr löjtnanten begärde att från henne bli skild. Tillfrågades han om han hade några lagliga skäl. Han svarade hennes ostadighet, hårdhet och arga sinne. Konsistoriet vill inte tillåta någon skillnad. Lät han sig märka, efter någon förmaning, villig med henne ingå en vänlig förlikning, om han vill ställa sig efter sitt gjorda löfte mot henne, sin äkta hustru. Hustru Sara blev inkallad och allvarligen förmanad att rätta sig och leva i sämja med honom, det hon lovade och begärde båda, att dem emellan måste upprättas en förlikningsskrift, det han lovades. Och de handräcktes och förliktes.

1667-11-08, sida 121 (sida 54)

Kom till kapitlet manhaftige herr löjtnanten Jakob Barkhusen, samt hans hustru Sara Bring, som en tid har levt i osämja i sitt äktenskap, ehuruväl konsistoriet detta på det högsta har vinnlagt och arbetat, att de skall komma till enighet, en förlikning upprättades den 20 september 1666, underskriven med deras egna händer. Sedan den 18 juli 1667 åter sökt konsistoriet, vilka dem åter igen förmanat, dock förgäves. Och hustru Sara inte vill ingå en förlikning, inga lagliga skäl till förlikning finns. En allvarsam bot och bättring måste komma till stånd, ty har båda parter ånyo förbundit sig att följa den gjorda förlikningen från 1666, båda parter har fått varsitt exemplar av förlikning samt är också införd i konsistoriets protokoll. Herr löjtnanten skall vara en äkta man mot henne, och hustru Sara skall vara en ärlig och from hustru.

1668-05-17, sida 155 (70)

Meddelas att manhaftige herr löjtnanten Jakob Barkhusen inte kommer att vara tillsammans med sin hustru. Resolution; Barkhusen har bedrivit dråp kan därför inte citeras förrän man kan förnimma om han får pardon av höga överheten.

1668-05-20, sida 157 (71)

7. Om manhaftige löjtnanten Barkhusen som begär divortium, han har dock brutit mot femte budet, och för den skull hade bekommit lejd. Konsistoriet för den skull ej kan ha honom och hans hustru till förhör.

1668-07-23, sida 165 (sida 75)

Examinerades Sven Carlsson i Frösjö och hans hustru Kerstin Hansdotter, vilka illa lever tillsammans uti sitt äktenskap. Sven tillfrågas hur länge de har levt tillsammans, svar i 8 år och har 2 barn. Hon gick ifrån honom för 2 år sedan och var borta i 4 dagar. Kom dock tillbaka men har sedan rymt igen. Kerstin tillfrågas varför hon gick ifrån honom, svarar att han slog henne då hon inte förmådde att vara ute och hjälpa honom med körslor. Andra gången hon gick ifrån honom slog han henne då hon höll på med byken och kunde inte köra. Hon har fått mer hugg och slag av honom. Konans far Hans i Frösjö vittnar att hon får stryk då hon bland annat talar till sin man. Sven svarar att hon inte vill hjälpa honom med arbetet. Svens far säger att om de kommer tillhopa så blir det inget gott därav. Kerstins far säger att han gärna ser att de skall kunna komma ihop. Konsistoriet förmanar dem att deras träta är av intet värde och att de skall förlikas. Sven vill inte förlikas med sin hustru, Kerstin vill inte heller förena sig. Kerstins fader tillsades för den skull att han inte skall hysa eller härbärgera henne, ej heller ta hennes saker i förvaring. När hon inte vill lyda sin fader skall hon läsa det 4 budet, men hon vill inte läsa några ord. Resolution; Herr Carl i Fröderyd skall tillskrivas, att han med några andra beskedliga dannemän skall förmana dem, om inte det hjälper stänga av dem från sakramentet en tid.

1668-11-17, sida 177 (sida 81)

1. Då blev lovat herr Carl Roselius, att han med annan tjänst skall bli ackorderad, så snart han måste flytta ifrån Fröderyd, dock kan konsistoriet inte nu något visst föreslå.

1668-11-17, sida 177 (sida 81)

2. Blev resolverat om nådåret i Fröderyd: Att det kommer de två yngsta salige Bringius barn till, men skall herr Carl Roselius tjäna uti nådåret, och dess förman ingen annan lägenhet står, än inte mera är billigt att han och av nådåret för sin del.

1668-12-16, sida 190

2. Blev hustru Sara Bring, herr löjtnanten Jakob Barkhusens hustru, efterlåten att gå till sakramentet eftersom ringa hinder finns.

1669-05-26, sida 224.

Angående nådåret i Fröderyd, vilket skall tillhöra salige Johannes Bringius bägge oförsynta barn, dock skall herr Carl, som måg är, bli belönad för det han uppehåller gudstjänsten och mycket annat besvär och omak för deras skull utstår.

1670-02-24, sida 258

Kom elva beskedliga män, utskickade av församlingen i Fröderyd, till att välja sig en kyrkoherde, efter prosten Peder Erlandi proposition på Visingsö, efter hans excellens riksdrotsens goda finnande. Begärde för den skull herr Carl Roselius, deras framlidne kyrkoherdes måg, därtill svarande, att ingalunda kan ske, eftersom herr Carl är alla redan efter konungens brev är introducerad, bad för den skull betänka sig om en annan skicklig man. Och efter en timmes förlopp, kom välborne överstelöjtnantens son Wittinghoff samt de andra av församlingens utskickade, och begärde mäster Gudmund Stapelius, det dem strax beviljades.

1670-03-23, sida 261 (sida 121)

3. Om nådårets delning i Fröderyd, samt om herr Caroli Roselius lön, blev dömt som följer; Carolius Roselius i Hinneryd har begärt konsistoriets betänkande om nådåret i Fröderyd, så är detta konsistoriets resolution; Nådåret kommer allena till de två omyndiga och oförsörjda barnen till, efter rikskonsistoriet och prästprivilegierna punkt 13, att de försörjda och gifta barnen inte skall participera (…).

1678-05-29, sida 1047 (sida 446)

4. Magister Gudmund Stapelius brev i Fröderyd om tvenne personer som vill vigas, hon är född i Västergötland och har tjänat en lektor i Skara. Resolution; Hon skall inhämta en attest från Västergötland av pastor där hon är född.

AI:4 protokoll

Fröderyd och Bäckaby. 1681-06-26, sida 269.

Om Sven Håkansson och Marit Bengtsdotter i Slageryd. Han har besovit henne under äktenskapslöfte, vilket han nu inte vill hålla. Nu inkallas Sven och förhålls att hålla fast med Marit, men högeligen nekade till barnbördan. Inkallas Marit och frågas om hon vill hålla sitt med Sven, svarar ja. Barnet är dött för 1 år sedan, han lovat henne äktenskap första gången hemma i hans faders stuga och andra gången nere i hagen då de högg löv samt hade då umgänge med varandra. Svens fader har varit i rykte för samma Marit, men förtigit på tinget. Inkallas Joen Gudmundsson som är på hennes sida, och begär att han Sven måste fästa henne, Marit är nu fördärvad medelst detta förhållande. Sedan inkallas bägge och frågas Sven om han ville upprätta henne, men nekar alldeles att vilja fästa henne, nekar och att han aldrig har lovat henne äktenskap, mer än då hon i barnsbörden var stadd, Joen Gudmundsson bekände att Sven lovat henne äktenskap och bekänt det för honom, att han ville upprätta henne igen, dock inte kunde fullborda det strax efter hans föräldrar vore så onda däröver. Resolution; Remitteras till tingsrätten, att han ingalunda vill hålla sina löften till henne, ingen laga trolovning är inte heller gjord.