Hölls ordinarie sammankomst och kämnärsrätt

Sölvesborgs kämnärsrätt

Urkund i Göta hovrätts arkiv

Hölls ordinarie sammankomst och kämnärsrätt. Närvarande är Johan Kruse och Sören Jönsson och bisittarna Henrik Larsson och Joen Jakobsson.

Anno 1698 den 24 januari – våld

Sören Jönsson Dahls och gästgivaredrängen Pers i Norje klagomål över Frans Hansson och Johan Spaak angående att Frans har slagit in fönster och Johan Spaak skjutit efter beskyllning Per i foten med hagel och sig sedermera förlikt. Rätten befann rådigast att förnimma hos Magistraten om icke det är fiskalens skyldighet dessa saker och flera slika att påtala.

Anno 1698 den 24 januari – jäv

Emedan Jöns Nilsson Dorfling har jävat rådman Kruse och byskrivare Henrik Larsson att vara väldiga i saken mot herr Lars Odder, och rådman Sören Jönsson finner sig med Jöran Jakobsson försvarliga att bekläda rätten, emedan och här är ingen som i dess ställe kan förordnas, med mindre Magistraten där över kan sig utlåta, alltså blir det dit remitterat.

Anno 1698 den 31 januari – förkommet signet

Uppkom gudfruktiga hustru Elisabeth Stobea, som med monsieur Christian Christiansson Örn har förlikts om ett signet av silver som hennes salige mans namn och utstickning befanns, han av henne bekommit, att var det finns skall det vara annullerat, dödat och kravlöst, och icke komma henne eller hennes arvingar till nackdel, eftersom han berättar det vara förkommit, skall ge därför 10 daler silvermynt, varpå de ger händerna.

Anno 1698 den 31 januari – hästhandel

Jöns Tröskeman har efter laglig kallelse föreställt skräddaren Sivert Persson för det han våldsamt ut ur hans stall själv tagit ett sto, eller hästkreatur, som han genom byte av honom bekommit i klockaren Mårten Knutssons och Gertrud fiskares närvaro, och druckit likköp, även då Sivert skolat fört hans hustru omkull och fört stoet över henne, att hästskackeln uti hennes sida och lår genom kläderna och själva kroppen fastnade, och stor värk henne tillfogat, det han genom Elin Cornelis och Eler Perssons hustru har låtit syna, till vilka han åberopar.

Sivert Persson komparerar och tillstår att hade om söndags afton tillförne i Jöns Tröskemans hus med honom bytte, nämligen hävdabyte, således att Jöns Tröskeman skulle ha hans sto och Sivert skulle ha Jöns sto med de villkor att Jöns Tröskeman skulle ge till byte ett par slädemajer, och Sivert ger 2 kannor öl till likköp, var uppå Sivert själv strax förde med sig hem, Jöns Tröskemans sig tillbytta sto, och genom Tröskemannens son Måns förde sitt sto som Jöns Tröskeman efter bytet tillhörde tillbaka igen, där efter Sivert Persson säger sig uti sitt hus i klockaren Mårten Knutssons närvaro, drack likköp, men som han befann hans sto som han fick av Jöns Tröskeman var knappt fört, och Jöns Tröskeman hade åter förbytt med klockaren, så syntes honom om morgonen tala med klockaren att ta sin egen märr eller sto igen, det han säger på klockarens ord gjorde, till den ända han gick dit och förde stoet dit, det han av Jöns Tröskeman bekom, och tog sitt tillbaka igen, det fuller Jöns Tröskeman och hans hustru var emot. Men nekar till den beskyllning honom tilläggs, att ha fört hans hustru omkull och stött, slagit henne nämligen Tröskemannens hustru omkull och tillfogat den saken i hennes lår och sida, ty hans hustru var med honom andra gången han kom dit då hon bar skanen till släden.

Jöns Tröskeman berättade att Siverts hustru vid hon dit kom med skanen, så fattade hon honom i kragen, kastade sig omkull baklänges, och han av hövlighet ville inte röra henne till onda, utan stod lutande över henne, emellertid sprang Sivert Persson i stallen, och hans hustru ville hindra honom att ta ut märren, då skedde den skadan henne som hon upprepat tillförne, där till Sivert alldeles nekade. Sivert Persson tillspordes varest hans hustru satte skanen, svarade i stugan. Frågades om hustrun var med på gården, svarade ja.

Jöns Tröskeman uppbjöd en silkesnattmössa som fanns i stallen som han efterlämnade han hade taflats med hans hustru, den han till saken vill bevisa så vara passerat som han bekänner. Sivert känns vid mössan, vilken han säger 14 dagar tillförne mist i sin stuga, vet alltså icke annat än som Jöns Tröskeman den olovandes bekommit, nämligen i hans hus, nu visa där till fångesman. Men säger sig hade en på sig och gick hem med. Jöns Tröskeman säger att hans lilla son Måns fann mössan i stallen, när han mockade. Rätten tillfrågade Sivert om han tillåter att få hämta hos hans hustru den nattmössa han sig åberopar, svarar ja. Skickade alltså rätten stadstjänare Per Månsson dit, kom tillbaka med svar, att Siverts hustru svarade hennes man hade ingen annan nattmössa än den Jöns Tröskeman hade i morse på sitt huvud.

Mårten Knutsson klockare som vittnar med hand i bok betygar att han om söndagen gick till Jöns Tröskemans att tala med honom, då han fick förnimma att han var hos Sivert skräddaren, dit han sig förfogade, när han inkom förstod han att Sivert och Jöns hade gjort byte, om tvenne märrar, drack med dem likköp 3 kannor öl, förstod inte av något hävdabyte var omtalat, men kom i handel och byte med Jöns Tröskeman, att han skulle ge Tröskemannen en ung fåle, som går i Hörby mark. För den märren som han tillbytte sig av Sivert, och Jöns behålla märren hos sig till han får upp fålen, påstår att hans byte må stå med Jöns Tröskeman vid makt.

Jöns Tröskeman påstår att Elin Cornelis och Eler Perssons hustru må avlägga sina vittnen, tillåts av rätten att de blir citerade till nästa rättegångsdag. Gertrud fiskares efter citation uppkom, vilken är hemma hos Jöns Tröskeman. Rätten vill inte låta henne avlägga eden, men hon berättar i denna sak, och dess utom är en gammal hustru, berättar att Sivert skräddare inkom och begärde byte med Jöns Tröskeman det de ingick, att Sivert hämtade Jöns märr, och lät föra sin märr till Jöns, varpå de slog händerna och drack sedan likköp hos Siverts, men hörde inte som Sivert säger att det var hävdabyte. Måndag morgon därefter helt bittida kom Sivert och bultade på dörren, Jöns hustru gick ut, och låste upp, kom in och sade sig vilja ha sin märr igen medan han sade han kunde inte äta. Jöns svarade att det inte kunde eller bevilja, eftersom han bytt den till klockaren. Gick alltså Sivert där ifrån och till klockarens och kom strax tillbaka med sin hustru som bar skanen till släden och lade ifrån sig i bänken, gick ut i gården, då hörde hon de klamrades där ute och rumsterade, men omsider kom Jöns hustru in och gav sig svära, och sade att Sivert hade stött henne i kull vid stalldörren, och fört hoppen eller märren som han uttagit över henne, och trampat henne, som hon låta av kvinnor synas. Om eftermiddagen kom en liten dräng vid namn Måns in och sade att han hittat en luva eller mössa i halmen när han mockade i stallen, sägandes det måtte visst vara Siverts mössa.

Parterna hade för denna gång inte mera att andraga, utan Sivert Persson sade sig vilja till nästkommande måndag inkomma med sitt skriftliga svar, som beviljades.

Anno 1698 den 14 februari - vittnesmål

Beviljade rätten uppå kyrkoherden Lars Odders begäran tvenne män som kunna frågvis gå till Jöns krämare och Sverker Persson, att inhämta deras muntliga utsaga huruvida de tillstår sina attester de till rektor skola Carl Tveth meddelat, nämligen Jonas hattmakare och Christen Knutsson skomakare, att förrätta, som de vill ansvara.

Anno 1698 den 21 februari - vittnesmål

Insinuerade Jonas Persson och Christen Knutsson deras skriftliga berättelse, vad Jöns krämare och Sverker Persson har svarat på kyrkoherden Lars Odders begäran, blev exhiberat.

Anno 1698 den 14 mars - skuld

Uppkom för sittande rätt inspektor Zacharias Kling som den 10 mars nästlidne låtit incitera handelsman Niklas von der Wettring medelst en skuldfordran om 622 daler 8 öre silvermynt, var uppå han insinuerar von Wettrings egenhändiga underskrivna obligation daterad Håkanryd den 26 augusti 1693 med sigills undersittande, Kling pantsätter all sin fasta och lösa egendom, blev exhiberat. Begär att nämnda obligation måste protokolleras och påskrivas, emedan han numera förnimmer von Wettring är för sina viktiga orsaker något avrest, så ärnar han vid hemkomsten honom vidare om sin betalning att söka. Inspektor Kling levererar von Wettrings skrift till rätten daterad Sölvesborg den 9 mars nästlidne, där uti han föreställer sin ursäkt att vilja komparera, på den berättelse inspektorn honom samma dag hade gett, att redan då uppå honom citation begärt, där icke en hastig resa hade honom förhindrat, emellertid har han alldeles intet något jäv mot sin obligation, utan tillstår han må bli protokollerad, som blev exhiberad. Begär inspektorn att honom måste meddelas protokollet, vad som är passerat, som beviljades.

Anno 1698 den 14 mars - skuld

Presenterade sig för sittande rätt monsieur Johan Ström fullmäktig på borgare och handelsman Knut Andersson vägare i Simrishamn, har efter sin principals undfångna fullmakt daterad Simrishamn den 26 mars anno 1698, som blev exhiberad. Låtit citera borgaren och handelsmannen i Sölvesborg Niklas von der Wettring, angående en post pengar hans principal har av honom att fordra, efter hans obligation och förskrivning 300 daler silvermynt för 60 tunnor malt, varpå han har att decortera 13 tunnor, samt 1 skäppa ärtor den 28 före dat, Simrishamn den 20 april anno 1697, vilken obligation blev insinuerad och exhiberad tillika med citationen offentligt uppläst, varpå stadstjänaren Per Månsson och borgaren Olof Nilsson framställdes och tillstod, att de vid förlidne torsdag morgon klockan 09.00, i Niklas Wettrings hus förkunnade citationen, då hans hustru berättade och sade, att hennes man var rest åt Karlshamn, kommer väl till måndag morgon åter hem. Och om Wettring var nogsamt kunnig om citationens anhållande, som han och hans kontrapart om onsdagen tillförne vore tillsammans, att träda till likvid, att rätten eller fullmäktige inte behövt i saken göras uppskov, varför till överflöd skickade rätten bud genom stadstjänaren att förnimma om Wettring är hemkommen, kom tillbaka med svar att hustrun sade att han kommer väl rätt nu, blev ytterligare 3 gånger påropad, men komparerar inte, blev alltså belagd med 1 daler böter efter kungliga stadgan.

Där näst insinuerade fullmäktige sin skriftliga inlaga, där han påstår hos von Wettring betalning om 300 daler och 5 daler för en nattröja, samt använd kostnad i 14 dagar om 14 daler silvermynt för sig och sin häst för resan hemifrån, vilket blev exhiberat. Saken uppskjuts till nästkommande onsdag klockan 09.00 förmiddag då parterna skall inställa sig.

Anno 1698 den 16 mars - skuld

Framställde sig prokurator monsieur Johan Ström, å sin principal handelsman Knut Anderssons vägnar i Simrishamn, citerar Niklas von Wettring, begär rättens utslag i saken. Emedan rätten märkte att Wettring inte möter, alltså låter rätten påropa genom öppna dörrar av stadstjänaren, om Wettring var uppkommen, men inkom och gav till svar att ingen på hans vägnar komparerar. På det Wettring inte må klaga sig rättslös, uppsätts saken till nästkommande fredag klockan 09.00 förmiddag, emellertid törs han hemkomma.

Anno 1698 den 18 mars - skuld

Tredje rättegångsdagen framkom för sittande rätt handelsman Knut Anderssons fullmäktige monsieur Johan Ström av Simrishamn och dess motpart borgare och handelsman Niklas v. Wettring i den incapinerade sak. Meddelas att parterna är förlikta i goda mäns närvaro, datum Sölvesborg den 18 mars 1698. Dikterar det innehåll att Andersson skall få Wettrings farkost med dess redskap med det villkor att utan hinder vid öppet vatten få farkosten med tillbehör, och emellertid Wettring har om den ett aktsamt ägo, då Andersson förpliktas efter slutet ackord att för allt avbetala till Wettring 110 daler silvermynt förrän han avför farkosten. Dock där Andersson skulle strax icke vara vid penningar så förmenas honom dilation till han gjort vid farkosten en resa, som blir till nästa instundande pingst och där emot Andersson ger Wettring sin obligation på samma penningar, men på den händelse att Andersson icke skulle vara nöjd med detta kontrakt, då vara förbunden allra senast till mars nästkommande sin mening kommunicera.

Inspektor Zacharias Kling uppkom och medelst hans försäkring av Niklas von Wettring, fuller detta beviljar, men så framt Knut Andersson här med icke skulle vara nöjd, så förbehåller inspektorn sig sina benefica juris och sin pretantion och preferens i Wettrings lösa och fasta egendom.

Anno 1698 den 21 mars - arv

Framkom hustru Elin Cornelis som har låtit citera Nils Christensson angående en arrest hon erhållit av rätten den 24 februari 1692, för en fordran av 7 daler 10 öre efter saliga Elin Christiern Jakobssons, som i den gård han sig tillhandlat och där insatt är. Nils Christensson komparerar och menar att Staffan Christensson, bor nu i Simrishamn, bör först detta consentera. 20 daler står ännu obetalade och där emot står konungens balans och skatter för gården. Uppskov beviljas tills herr Noréns likvidation inkommer.

Anno 1698 den 28 mars – ägotvist Kyrkhagen

Insinuerade kyrkoherden Lars Odder sin begäran att Carl Tvethovius måste förbjudas att befatta sig med hagen som ligger vid skolan, emedan han efter tre män; Henrik Larssons, Nils Christensson Kiärs och Peder Månssons attester bevisat att hagen är brukad och höstad av kyrkoherden i 50 år. Carl bemäktigade sig hagen för 3 år sedan, rätten beviljade interim till Lars och Carl den tvisten hos magistraten i Karlshamn utfört, eftersom denna rätt medelst den aktionen med Carl inte kan något däri sentera.

Anno 1698 den 11 april – ägotvist Kyrkhagen

Kyrkans föreståndare Niklas von Wettring begär av rätten att kyrkoherden herr Lars måste förbjudas att bruka Kyrkhagen, emedan han förnimmer där till närmast vara. Lars skall förklara sig till nästa rätts dag.

Anno 1698 den 9 maj - vittnesmål

Begärde kyrkoherden herr Lars Odder två män i beskickelse till Sören Dahls piga Bengta att inhämta hennes berättelse vad som passerade den afton då Carl Tvethovius var efter honom vid rådstugan, där Lars sig salverade. De två männen är Jöns Mickelsson och Hans Persson.

Anno 1698 den 12 maj – våldtäktsrykte på Hanö, del I

Framkom borgaren Sören Jönsson Dahl på rättens citation och kallelse till att ge underrättelse till en rannsakning till vad ända han genom sin tjänare och dräng Löving samt stadstjänare Per Månssons och sist genom sin hustru, förliden tisdags afton av rådman Kruse begärde häktning och järn på Påvel Persson och hans fästmö Marin Jönsdotter. Berättar att förliden tisdag då Sven Sörensson, en bonde av Gammalstorp Per Jönsson och en kronobåtsman Henrik Falk, hans egen dräng Löving samt Olof Borg stadskronobåtsman var hos honom i stugan, då kom Påvel Persson och bultade på stugdörren, då låste Olof Borg upp dörren och han steg in, vilken begärde att Sören Dahl ville gå med honom ut som han också gjorde, när de kom i förstugan sade Påvel jag har förnummit idag av min käresta, har sagt till sin far och mor, att i har våldtagit henne på Hanö, däröver blev han högligen förtörnad, sade vad säger du din tjuv och skälm, grep till klinkan på stugdörren, och sade kom in och säg detta i dessa goda mäns närvaro, men i det samma sprang Påvel utom förstugudörren och försvann sin kos om hörnet. Lite därefter kom hans fästmö Marin Jönsdotter in i stugan, hälsade inte, utan steg till och slog i bordet, sägande till honom, i har gjort emot mig och bedragit som ingen ärlig man, varpå Sören Sörensson svarade, halt, håll, och Sören Dahl gav henne till svar, har jag begärt av eder någon otillbörlig hand, det säger i som ingen ärlig människa, utan diktar som en hora. Säger att han var tvungen att häkta dem i järn då de båda är lösa personer. De har diktat denna sak på honom.

Sören Jönsson Dahls hustru gudfruktiga Kerstin Jakobsdotter komparerar och säger att hon inte var inne i stugan då Påvel var i förstugan, vet inte vad som passerade. Då Marin inkom satt hon vid bordet hos de andra goda vännerna. Marin slog i bordet och Kerstin vittnar lika som sin man. Blev mycket berörd av Marins tal och beskyllning, säger till Marin, har min man legat hos dig? Jag har haft honom i 14 år och har aldrig hört något sådant om honom, din däka du beljuger honom som en hora, vilket gav henne och hennes man anledning att häkta dem.

Påvel Persson kom för rätten och gjorde i Sören Dahls närvaro denna bekännelse; Att emedan Sören Dahl viste honom ifrån båten och fisket på Hanö, och gick han därför till honom och frågade varför, Sören svarade att han var en tjuv och skälm.

Rätten läste för Påvels och Sörens bekännelser med frågan om han har beskyllt Sven att ha våldtagit hans hustru på Hanö, Påvel nekar bestämt. Sören påstår motsatsen, att han har sagt det i hans egen förstuga. Sören berättar vidare att Påvel har farit illa med och slagit sin fästmö för sådana hans uppdiktningar. Var emot Påvel nekar bestämt.

Påvels fästmö Marin Jönsdotter inställer sig för rätten och bekänner följande; Att hennes fästman hade gått upp till Sören Dahl förliden tisdag i mening att tala med honom av vilken orsak han hade blivit visad från båten och fisket och istället antagit Petter Svensson som blev sjuk, ville komma med på båten igen. Då han dröjde gick hon också till Sörens, när hon kom in började Sören springa mot henne samt skrika och banna henne, befallde båtsman Henrik Falk och sin dräng att hålla vakt om henne, han ropade att han skulle slå henne i järn och även på hennes fästman, Hon frågade varför, han svarade det skall du få veta din täva och hora. Kallade hennes fästman för tjuv och skälm. Slog henne i ryggen ett slag och förde henne upp till bänken, att hon föll in på Clara Sörens där hon satt på bänken. Marin nekar till att ha beskyllt Sören för någon otukt. Hon sade dock till Sören att han har bedragit oss genom att köra bort Påvel från båten. Sören har nu hört hennes berättelse och vill ha sina vittnen hörda.

Anno 1698 den 16 maj – våldtäktsrykte på Hanö, del II

Komparerade käranden Sören Jönsson Dahl samt svarandena Påvel Persson och hans fästmö Marin Jönsdotter samt vittnet bonden Per Jönsson i Rya Gammalstorp socken. Per vittnar att Påvel kom och bultade på dörren en tisdag, Påvel klev in och ville tala med Sören i förstugan. Sören frågade vad i vill. Hans nabo Sören Sörensson svarade gå med honom. Kunde inte höra vad de sa i förstugan. Sören öppnade klinkan och bad Påvel säga samma sak i stugan, då sprang Påvel ut på gatan. Sören kallade honom för tjuv och skälm. Sören sa att Påvel beskyllde honom för att ha bedragit hans fästmö på Hanö. Liten stund senare kom Marin in i stugan men aktade inte hennes tal. Hon steg fram och lade händerna på bordet och sade till Sören du är ingen ärlig man. Vad säger i svarade Sören, har jag klappat eder, kysst, tagit brösten eller legat hos er. Det är lögn, du är en täva, en tjuv och en hora. Marin svarade och nekade bestämt. Det bannades och svors mot varandra. Marin sade att hon menade att Sören du är ingen ärlig man som har kört Påvel från båten och fisket, han måste nu gå ledig utan inkomst. I detsamma kom Påvel och ropade Marin kom ut. Marin visade på sin arm att hon hade blivit slagen av Påvel. Sören Sörensson och båtsman Henrik Falk är kallade som vittnen men är frånvarande. Sören har inte i detta mål att andra mot Påvel och Marin. Utan vill ha sina vittnen hörda en annan rättegångsdag. Sören Sörenssons hustru svarar att hennes man inte möter för denna rätt, utan för Magistraten i Karlshamn. Påvel Perssons fästmö och han själv åberopade sig på samma vittnen vill inkomma skriftligen till nästa rättegångsdag då de inte förstår sig på lagen eller ställa för sig en fullmäktig. Saken differerar tills båtsmannen hemkommer.

Anno 1698 den 16 maj – intag av en lycka

Inspektor Zacharias Kling insinuerar en sin skrift där han begär rättens tillstånd att bruka den lycka som tillhör den bortrymde Jöns Svensson, som han av dess hustru och svågrar anno 1697 lagt och brukat mot avgift, vilken han nu med nya gärdesgårdar och rödning har bekostat. Rätten beviljar begäran, Kling får bruka lyckan mot avgift. Dock skall lyckan återgå till Jöns och hans hustru om de inkommer och de skall ersätta Kling för dess omkostnader.

Anno 1698 den 6 juni - skuld

Presenterade sig för rätten skomakare monsieur Hans Ståhl i Kristianstad, som har låtit inkalla inspektor Zacharias Kling, medelst han över honom utvunnit vid Kristianstads kämnärsrätt en dom å salige befallningsmannen Östrings vägnar, på Håkanryd för någon skuldfordran, men hans genräkning är inte där sammastädes, kom till avkortning, vice versa, därför söker sin fordran hos inspektorn, har för sig i fullmakt gett monsieur Severin Ståhlman hans sak att utföra och agera, vilken emedan han inte kunna uppta någon fullmakt, att vara en edsvuren prokurator, för denna gång icke blev permitterat, denna sak sig antaga. För den skull nämnde Ståhlman begärde uppskov i saken. Men skomakare Hans Ståhl insinuerade sin räkning, att ha till att fordra, som han till salige Östring emot sin obligation, som var 256 daler skyldig var – 24 daler 20 öre att han gör sig skyldig 2 daler 12 öre. Item levererade en räkning på dess gjorda expenser 8 daler 8 öre.

Varemot Kling genom Johan Spaak sitt skriftliga svar att salige Östrings forum är på landet, varför han sig det hänskjuter, och alltså kan här inte contestera litem, emot Hans Ståhl, och 2,00, Östrings kvarlåtenskap finns på landet och välborna herrskapet har sin förnöjelse först fram för alla kreditorer. Resolution: Såsom Kling inkommit med sin exception mot Hans Ståhl att inte kan contestera litem, medelst salige Östrings forum är på landet, och dess kvarlåtenskap där finns. Alltså prövar rätten skäligt remittera saken till Villands härads ting.

Anno 1698 den 6 juni – prästgårdens brist

Dito framkom kyrkoherde herr Lars Odder och presenterar landshövding Sjöblads resolution och remiss, datum Asarum kommissionsplatsen den 27 maj 1698, med befallning att rätten i salige kyrkoherdens och prostens Christian Gersoni efterlevares närvaro skall underrätta sig noga om prästgårdens bristfällighet som efter granskning uppgår till 119 daler 20 öre silvermynt. Rätten låter inkalla änkan hustru Elisabeth Stobea, men hon kan inte återfinnas i sin bostad, skall böta efter förordningen 1 daler och skall inställa sig nästa torsdag.

Anno 1698 den 6 juni – böter

Hanna Truls och Olof Larsson vågman skall böta för att de inte inställde sig vid vägrödningen fredag 8 dagar sedan.

Anno 1698 den 18 juni – olaga hygge

Framkom borgaren Sivert Gullin på egna vägnar och på Håkan Christenssons vägnar föredrar att ha attrapperat fyra stycken drängar hemma i Vanneberga, nämligen Trued Jeppsson som tjänar Lars Jönsson, Jöns Jönsson som tjänar Lasse Svensson, Bonne Larsson som tjänar Lasse Jöransson och Håkan Nilsson som tjänar Sven Persson, vilka har huggit på stadens enskilda och fria skog och mark, fyra lass enris med någon björk. Jöns krämare och Eler Persson att införa hit in till staden, ingen annan skog finns, borgerskapet lovgivit att hugga, till deras nödiga eldebrand, än enris, och lite al och björk, därför borgerskapet skattar och skyller, men beklagligen, att sådana flera av vart, uthugger, skogen och enet, att allt blir ödelagt. För den skull ber på sin och samtliga borgerskapets vägnar, rättens assistans och att dessas förgripelse, andra till varnagel, att efter lagen avstraffas. Drängarna Jöns Jönsson, Bonne Larsson och Håkan Nilsson så och deras husbönder Lars Jöransson, Lars Jönsson, Lasse Svensson och Sven Persson komparerade. Drängarna berättar att deras husbönder hade befallt dem att dra antingen till Grödby eller till Ynde skog, att hugga lass, hade med sig 4 daler till pantpenningar, vilket bönderna tillstår. Drängarna visste inte annat än att de högg i Ynde mark då markaskälet var obekant.

Rätten frågade bönderna om de drar något tvivel om platsen där deras drängar huggit, skulle vara inom stadens markaskäl? Svarade att de märker väl det är skett på stadens mark.

Högvälborne herr vice presidie riddaren herr William Julius Coyets befallningsman välborne Jakob Segerdahl är inte bekant med saken, inte mer än nu genom rannsakningen. Menar att hans herres bönders intention inte varit att låta hugga på stadens skog och mark, utan drängarna kände inte till markaskälet. För den skull befallningsmannen för sin herres bönder interederar, så väl som de själva ödmjukast ber om förlåtelse och att denna förseelse må dem för denna gång tillgiva, lova med deras vilja skall ingen hädanefter av dem själva eller deras folk hugga på stadens skog och mark. Saken med domen uppskjuts till klockan 14.00.

Resolution: Drängarna är nyligen komna i tjänst och kan inte markskälen, trodde att de var i Ynde mark. Segerdahl å herrskapet Coyets vägnar på böndernas sida säger att det är drängarnas förseelse och deras husbönders vållande. Rätten är kunnig om det stora intrång som Villands härads bor gör på stadens skog och mark genom olaga hygge. Bönderna skall böta vardera 40 daler men för denna gång sänks böterna till 40 mark vardera till konungen, staden och målsäganden då de har varit oförsiktiga, detta dem till varnagel samt för 4 lass enris apart för skogsskadan att erlägga 6 mark fritt att bortföra, och de söka sin regress av sina drängar, lagligen med den allvarliga åtvarning att de håller sig ifrån stadens mark med huggande. Befallningsmannen är hugad att dra denna dom inför Magistraten i Karlshamn.

Anno 1698 den 20 juni - prästgårdens bristfällighet

Uppkom kyrkoherden herr Lars Odder citerar sitt förra den 6 juni insinuerat angående prästgårdens bristfällighet, var uppå prostänkan svarar med sin skriftliga exception att inte kunna komparera utan landshövdingens order. Rätten beviljar änkans äskande och hon skall svara till nästkommande torsdag.

Anno 1698 den 22 juni – prästgårdens bristfällighet

Insinuerade salige prostens efterleverska hustru Elisabeth Stobea sitt skriftliga svar och sin förklaring angående prästgårdens bristfällighet. Hon säger att Guds väder och vind har avtagit taken, dels bortstulit, och sedan dels förfallit, hon förmodar att därför inte bli graverad, detta ärende differerar till samtliga borgerskapets sammankomst och dess överläggande.

Anno 1698 den 27 juni - arv

Framkom fjärdingsman Knut Persson i Hörby Mjällby socken, föreställer att ha tillika med Lars Simonsson och Nils Simonsson köpt ett gammalt bolhus av Fredrik Häger i den gården Jöns skrivare bebodde för 10 daler, varav 1 daler 6 öre är betalat och resten mot det de timret avhämtat i dag vill betala och huset bortföra till Hörby. Och eftersom Fredrik står i ett stort förmyndarskap för Jöns Sörenssons styvson Abraham Staffansson, och allt finns i Fredrik Hägers gårdar försäkrat. Alltså blir detta köp inhiberat och bönderna förelagda att sig inte understå bortföra det allra ringaste av samma hus till den ända och rätten blev förorsakad genom Eler Persson och Per Månsson beskicka Fredrik att inte förhålla något av dess kvarlåtenskap här i staden förrän han likviderat med hans myndling.

Anno 1698 den 27 juni – slagsmål på gatan, del I

Presenterade sig för rätten Jöran Gierk som har på sin moder hustru Nilla bagares låtit citera Bodel Persdotter angående att hon har slagit och elakt medfarit på en offentlig gata då hon i sina rättfärdiga ärenden var stadd, nämligen dess moder Nilla bagares, att hon nu över 15 dagar hållit vid sängen, åberopar vittnen; Sören Dahls tjänstedräng Löving Bengtsson, Dorotea Hans Matssons och Hans smed, påstår därför att hon må plikta. Bodel Persdotter komparerade och tillstod att genom Nilla bagares skälleri och misstanke, för hennes måg Mickel Beksted skull, kom om morgonen klockan 05.00, i ordkast att hon nödgades slå Nilla med ett litet rep som hon hade i handen, rep att hämta en knippe brännved med, emedan det gick hennes händer, var Nilla, Mariana, Eleonora och Mickel, alla om henne, att slå, åberopar vittnen; Hans smed, Löving Bengtsson, hustru Eva Henrik Larssons, Evert fällskärares hustru, Gertrud Matsdotter och Kerstin hovares samt Sören Dahl och Clara Sören Svenssons.

Nilla bagares vittnen, framkom Löving Bengtsson och vittnar att om morgonen såg han hur hustru Nilla och Botil Persdotter var på gatan tillsammans och hade varandra i håret, och slogs, Nilla ropade på hjälp, så utkom ur Nillas hus Mariana och Eleonora, var den gamla till hjälp, och släpade Botil från dörren och bort till gärdet. I det samma kom Boels syster Kerstin, som tjänar Sören Sörensson, henne till hjälp, och under varande slagsmål hörde han att de skyllde varandra för horor, tjuvar och tävor, men kunde ingen åtskillnad göra då han kom ur sängen vid samma tumult så han vet inte vem som började. Men elden som låg på gatan vid hans husbondes port, och brände av Nilla bagares hampetåt hos Hans Matsson skomakare, tog han upp och bar in i sin husbondes hus.

Jörgen Gierk åberopar Hans Matssons hustru till vittne, varest hans mor lånade elden. Hustru Dorotea Knutsdotter komparerar och vittnar att hustru Nilla kom till henne vid pass klockan 05.00 om morgonen att låna eld, och då hon var bortgången hörde hon ett alarm på gatan, ställde sig så i dörren. Då var Nilla och Boel samt Mariana och Eleonora, jämväl Kerstin Persdotter i slagsmål på gatan och hade varandra i håret. Slogs och drogs hustru Nilla, och hennes dotter skällde, vilka skällsord Boel sade hörde eller förstod hon inte. Men Löving Bengtsson hämtade elden av gatan, sedan gick vittnet in.

Isak murmästares hustru Margareta Mårtensdotter vittnar att om morgonen klockan 05.00 för tre veckor sedan om tisdagen hörde hon alarm på gatan, hon sprang ur sin säng och såg genom en springa, då var Nilla och Boel i håret på varandra, samt Mariana och Eleonora och Kerstin, alla i en klunga på gatan. Och kom sedan till luckan vid Boels moders hage, och Boel slog med ett smalt rep. Och under pågående aktion skällde de på varandra för horor.

Boel begär att henne må beviljas, om icke hennes broder det vill sig påtaga, för henne svara, beviljades av rätten till nästa rättegångsdag. Jörgen Gierk vill inkomma med sin skriftliga libell till nästa rättegångsdag.

Anno 1698 den 4 juli – slagsmål på gatan, del II

Uppkom för rätten Jörgen Gierk på sin moders vägnar som den 27 juni blev incaminerad, insinuerade sin skriftliga libell mot Boel Persdotter. Angående att Boel har överfallit hans moder på en fri gata. Modern har blivit brun, blå och blodig.

Hustru Nilla bagares komparerar med rättens godkännande och bekänner; Att om morgonen gick hennes måg Mickel Beksted ut och in till Boel, och som hon ville gå ut och låna eld, kom Mickel där ifrån, när hon var på gatan till skomakare Hans Matssons, frågade hon vad han hade där inne att göra, när hon kom tillbaka mötte Boel henne vid Boels dörr och sade är icke lovgiven slå en gammal häxa, fattade till en kabel hon hade under förklädet, och slog henne först under vänstra örat, och sedan över kroppen att hon inte visste om hon föll omkull eller var hon var. Ropade på sin Mariana och Eleonora att komma henne till hjälp, undan Boels händer. De räddade henne, annars hade hon blivit liggande under Boels händer på gatan.

Boel svarar att Mickel Beksted den morgonen inte var i hennes stuga, men gick på gatan, emedan hans hustru och svärmor hade en träta inbördes. Berättar sedan att Mickel var i förstugan och gick sedan ut på gatan, men var inte inne i stugan, och talade inte till honom.

Ytterligare uppkallade rätten Mickel Beksted, som sade att han gick in till Boel samma morgon då hans hustru hade gjort honom något emot. Hälsade god morgon vartill hon sade tack, det hon måste bejaka. Mågen Beksted sade att då hans svärmoder ropade på hjälp, var han i sin stuga, då både han och hans hustru kom ut. Men på rättens fråga inte kan neka att jo hans hustru var dagen innan där inne och hade något tal omständligt och svärmodern, om morgonen tilltalade både honom och Botel, dock vet sig i detta vara oskyldig.

Boel Persdotter föreleddes att inskaffa sina vittnen och själ till sin befrielse, som hon har åberopat, till nästkommande rättegångsdag. Och Nilla bagares skaffa attest av dem som henne synade.

Anno 1698 den 4 juli – uppbud

Idag låter klockaren i Knislinge genom Nils Fuus uppbjuda Kiälslyckan och Landsvägslyckan, som honom är givet i betalning efter hans salige farbror prosten Christian Gersonius, och det för första gången vid öppna dörrar.

Anno 1698 den 11 juli – slagsmål på gatan, del III

Inkom Jöran Gierke som på sin moder Nilla bagares vägnar inger en attest av hustru Margareta Isak murares och hustru Dorotea Hans Matsson skomakares samt hustru Eva Henrik Larssons, vilka komparerar för rätten och med ed sin attest verifierar, dock sade sig icke veta eller sett när Botel Persdotter henne så slog till blod och blånad.

Bodel Persdotter och hennes bror Sivert Persson, vilken på hennes anhållande, av rätten blev beviljat, å hennes vägnar att svara, var närvarande och Sivert vill att rätten sig vill föreläsa den skrift hans syster Bodel Persdotter har hos Magistraten i Karlshamn ingett, och till rätten remitterat, datum den 6 juli 1698, det rätten beviljade. Skriften upplästes för parterna, lydande; Att hon blev angripen av Nilla bagares, menar också att hennes sak är agerad av stadsfiskalen Lars Lind i Karlshamn.

Jöran Gierk äskar dom i saken. Rätten prövar skäligt att ge Botel rådrum i saken till nästkommande måndag, att föra sina vittnen som hon har åberopat. Jöran Gierk inger sin expensräkning om 9 daler 25 1/3 öre silvermynt.

Anno 1698 den 11 juli - fattigkassan

I lika måtta har rätten låtit genom stadstjänare Per Månsson citera hustru Elin Mats Smeds angående uppbud för de fattigas medel, som hennes salige man var skyldig. Hon svarar att hon inte kan betala då hon är fattig. Resolution: All den stund rätten inhämtat av änkan hustru Elin Mattis smeds, medelst tre laga uppbud, befinner sig omäktig att inlösa sin salige mans obligation eller hennes gård som till underpant satt är för kapital 18 daler 25 öre och förfallen ränta 14 daler 1 ¾ öre som belöper till den 14 juli 1688 32 daler 26 ¾ öre silvermynt. Jämväl ränta därifrån till dato belöper summan inalles kapital och ränta 55 daler 15 öre silvermynt. Alltså prövar rätten skäligt att de fattigas medel blir för ovan omrörda kapital och ränta framför alla kreditorer presterat och införd, nämnda gård och grund, och efter mätesmannen order i fattigföreståndaren Hans Perssons händer levererat.

Anno 1698 den 11 juli - uppbud

För andra gången uppbjuder Nils Fuus på klockarens i Knislinge vägnar Kiälslyckan och Landsvägslyckan.

Anno 1698 den 18 juli – slagsmål på gatan, del IV

Företogs saken mellan Nilla bagares och pigan Botel Persdotter, Jöran Gierk på sin moder Nillas vägnar och Botels bror Sivert Persson på Botels vägnar. Sören Jönsson Dahl inger sin skriftliga attest; Att Botel angrep Nilla vid hans port, tog henne i håret, drog den gamla hustrun över gatan till sin dörr där hon bor, och slog henne med en lina, och så kom dottern Mariana och Eleonora, samt omsider mannen Mickel Beksted den gamla till hjälp. Botels syster Kerstin grep Mariana i håret, som under samma tumult skällde för trollhäxa, gamla täva, de andra för äkta mäns hora med mera.

Margareta Evert fällskärares möter och inger sin skriftliga attest om vad som är passerat. Att Nilla har skällt Botel för en hora och när hon låg i barnsäng efter sin dotter Eleonora, sade hon att Botel och hennes moder, samt folk skolat hängt en fölehamp på hennes bodlucka med vidlyftighet.

Jöran Gierk svarar att detta inte angår slagsmålet, men är sedan sådant kanske talat, och denna sak inte vidkommer.

Gertrud Mattisdotter vittnar att Nilla kom för någon kort tid sedan kom till hennes moder i deras stuga. Då Eva hennes mor var utgången, klagade Nilla sig hur illa Botel hade slagit henne, att hon var brun och blå. Visade att hon var blå på ena kindbenet, strök ner tröjan och särken, fann att Nilla var blå på ena axeln, eller skulderbladet. Nilla sade att hon alltid har varit förföljd av det hönset. Och när hon låg i barnsäng, efter Eleonora, hängde Botel och hennes moder en fölehamp på hennes bodlucka, när hon fick veta det föll hon av omäktighet i sin säng på knä, och bad Gud innerlig, att Botel aldrig skulle träda i äktenskap, och bli till hy i sitt ansikte som fölehampen var. Botel sade sig och hennes mor vara oskyldiga till detta.

Hans Persson smed uppkom och vittnar med sin skriftliga attest; Att då han stod vid sitt arbete, hörde han buller på gatan, steg utom dörren, då var Nilla Jöran bagares, Botel Persdotter, Mickel Beksted, hans hustru Mariana och Kerstin Persdotter tillsammans i en klunga vid Boels vägg.

Rätten frågade parterna om de har något vidare att producera i denna sak? Jöran Gierk svarar att han vill ha dom. Botel och Sivert begär att få föra fler vittnen, det rätten inte kan bevilja. Botel har haft sitt rådrum. Saken upptas till dom den 26 juli.

Anno 1698 den 26 juli – slagsmål på gatan, del V

Dom mellan Jöran Gierk, boende i Kristianstad, på dess moder Nilla bagares vägnar och Botel Persdotter angående slagsmål och skälleri, närvarande är Jöran och dess moder Nilla samt Botel Persdotter och Sivert Persson. Mickel Beksted och Mariana är inte närvarande. Åberopar en dom av kämnärsrätten 1694-04-25 där Nilla citerat Botel för okväden med dom att om de råkar i träta igen skall de böta 10 daler. Resolution: Nilla är inte övertygad med vittnen, som Botel berättar, att ha gått in i Botels förstuga, tagit av henne huvan, dragit henne i håret ute på gatan och henne illa hanterat och slagit. Dock har Nillas måg Mickel dagen innan varit inne hos Botel tidigt om morgonen, vilken Botel har nekat till och sedan måste bejaka inför rätten. Rätten prövar skäligt att Nilla och Botel bör vardera böta först för trätans öppnande 5 daler, och Botel böta för hårdrag på öppen gata med 6 daler, för blodvite och blånad 12 daler, för okvädesord 6 daler. Nilla och hennes dotter Mariana pliktar vardera 6 daler för okväden. Angående fölehampen som är passerat för 20 år sedan så remitteras ärendet till kompetent forum.

Jöran Gierk begär domen och hela processen beskriven, som beviljades, dock utan appellation då saken är kriminal. Vidare beprövande hänvisas till Magistraten i Karlshamn.

Anno 1698 den 1 augusti - fattigkassan

Blev förordnade att värdera salige Mattis Bruns gård som de fattiga är till underpant, nämligen Nils Fuus, Nils Christensson vid torget, Sivert Persson och Nils Christensson Kiärr. Avsikten skall inkomma nästa måndag.

Anno 1698 den 16 augusti - skuld

Har rätten sammanträtt att överväga kvartermästarens pretantion på Stencill Holstenius efter lagmansrättens dom och efter dess egen uppsatta räkning om 62 daler 22 öre silvermynt, då kvartermästare Richard Brome fullmäktig Johan Spaak, efter medgivna fullmakt daterad Sölvesborg den 14 augusti 1698 tillika med Holstenius tillstånd att vara således förrättat, att inspektor Zacharias Kling carverar till den 4 september nästkommande, att å Stencills vägnar kvartermästaren riktigt 62 daler 22 öre att betala, till den tiden Stencill Holstenius, obligerar sig uppkomma och inspektorn utlösa, på vidrig handel, så har inspektorn emot att angripa Holstenius och moderns egendom hos honom finns, såsom och Stencill förnöja rättens omak, med citation och exekutionens befordrande, och såsom hushyrans 1/6 penning, tillkommer konungen och staden av Stencills och hans moders gård. Alltså blir andelen hos Kling sekvestrerad för 4 år, nämligen 6 daler 21 1/3 öre silvermynt.

Anno 1698 den 22 augusti – Olof Perssons arv i Holje

Blev rådman Sören Jönsson föreställd landshövding Sjöblads order och befallning, datum Karlskrona den 11 augusti 1698 till Magistraten i Karlshamn, avgången, och därifrån hit till rätten remitterad, datum Karlshamn den 14 augusti 1698, att i förmåga av Göta hovrätts mellan översten och kommendanten Carl Gustav Skytte, och framlidne Olof Perssons i Holje arvingar, den 12 sistlidne april avhållna dom, erkänns, nämnde Olof Perssons arvingar att betala 2 801 daler uppå det till överstens salige fader förhandlade pantegods, utan och översten, den övriga i domen mentionerade summan, angående beneficium revisionis underdånig skall ha obcinerat, att nå refussion, på hela köpesumman, för den skull att Olof Perssons arvingars egendom, må vara sekvestrerat och satt i kvarstad, som befinns i rådman Sören Jönssons och Christoffer Hanssons egendomar här under stadens jurisdiktion i hus, tomter, hagar, åker och äng. Dock såsom Sören Jönsson och Christoffer Hansson häfta till kyrkan och de fattiga, för ett antal poster. Alltså blir icke mindre sådant här med i akt tagit, till överstens, kyrkans och de fattigas säkerhet, att vederbörande inte tillåts något där av att abalienera, eller försälja. Här bredvid berättar rådman Sören Jönsson att han har av Herman Schlüter i Helsingborg över 2 000 daler att fordra.

Anno 1698 den 29 augusti – övergrepp i rättssak

Uppkom för sittande rätt borgaren Evert Skött och ger tillkänna att han hade förlikt sig med kronobåtsmännen Nils Kämpe och Per Glad angående det våld de honom tillfogat. Evert kan nu inte klaga utan lämnar dem i rättens händer. Everts klagoskrift förmäler; Att de har gjort hemgång i hans stuga, fyra fönster slogs ut, att han, hans hustru och lilla barn måste kvittera stugan. Evert har begärt assistans av rätten. Båtsmännen har förts fångna från Karlskrona och från Mjällby socken hit till staden och i arrest, det Evert vunnit genom rätten. Evert vägrar att underhålla fångarna, vilket han borde och rätten varnar honom. Rätten låter genom stadstjänare Per Månsson uppfordra på smeden Evert Skött, Per berättar vid återkomsten att Evert om morgonen bittida samma dag kom till arrestanterna i hans hus, där de var i stadens järn i förvar, och även nu som han var stadd i sin tjänsteförrättning vid rätten och kom till Evert var de båda där inne, vilka nu står för dörren, men rätten kunna på sådan procedur dem inte låta inkomma. Där efter Evert sig inställde, och förkunnades rättens resolution. All den stund borgaren Evert Skött har utan allra ringaste beredelse eller korrespondens med rätten om denna saks föreställande, mot åklagarna och arresttanterna Nils Kämpe och Per Glad, tvärt emot processen och konungens lag ingått en hemlig förlikning med sina vederparter, genom sin besökelse hos dem om morgonen dragit arresttanterna ur arresten i sitt hus utan rättens och stadstjänarens vetskap och lämnat saken oförsvarligt och i ett osäkert tillstånd. Evert bör plikta för sitt agerande samt underhålla båtsmännen med 3 öre vardera per dag till sakens utgång. Rätten skall även konsultera landshövdingen. När resolutionen var uppläst sade Evert att där är en annan rätt i Karlshamn och gick sin väg.

Anno 1698 den 19 september - stadsförvaltning

Rätten differar med några av stadens angelägenheter, en kort annotation är därför nödig.

Anno 1698 den 19 september - fattigkassan

Dito har rätten citerat fattigföreståndaren Hans Persson på de fattigas vägnar i salige Mattis Bruns gård, på kapital om 55 daler 15 ¼ öre silvermynt. Värdering är gjord av fyra män och insinuerad den 8 augusti 1698 om 32 daler, skall således ta gården i possession, men resten bör änkan klarera, vilken är utfattig och medellös.

Anno 1698 den 19 september - syn

Sammaledes begärde Hans Persson smed att rätten behagade meddela honom fyra goda män som kunde besiktiga gärdesgården mellan hans och Sivert Perssons saliga föräldrars hagar, då hans grannar har gjort intrång i hans hage. De fyra männen är; Hans Christensson, Sven Persson, Olof Bengtsson och Gabriel glasmästare.

Anno 1698 den 19 september – markaskäl

Rätten överlade att borgerskapet möter i morgon efter bönestunden, att från rådstugan gå och se markaskälen mellan staden och slottet, samt Ynde.

Anno 1698 den 26 september

Var rätten tillsammans kommen. Om några ärenden att konferera, för denna gång intet var något vidare påminna eller beställa.

Anno 1698 den 3 oktober – hästmisshandel del I

Har borgaren Mickel Beksted låtit citera borgaren Sivert Persson skräddare givande honom någon misstanke att veterligt vara, genom vad som har hänt i hans åkerlycka vid öster port den 11 september sistlidne om aftonen då hans häst fick ena benet avslagit, vill nu ha en förklaring av Sivert. Åberopar överstelöjtnant Holmers tjänare Albrecht Christensson.

Sivert förklarar att han inte har någon vetskap om hur hästen fick skadan. Berättar dock att samma afton klockan 20.00 ungefär gick han ut ur öster port för att söka efter sina gäss, då möte honom drängen Albrecht upp emot gamla slottsledet, frågade om han hade sett några gäss och skildes åt. Han gick mot slottet och drängen mot staden, har hört av åtskilliga att drängen Albrecht sagt och beskyllt honom för att ha slagit av benet på hästen. Mickel har inte mer kunskap än vad drängen har berättat för honom.

Rätten varnar Albrecht att han sig väl betänker innan han inlåter sig i sin bekännelse. Sivert protesterar mot Albrechts vittnesbörd. Albrecht vittnar att efter klockan 20.00 gick han på sin herres befallning för att se om gärdesgårdarna. På väg till staden mötte han Sivert mellan Per Sörenssons och stadslien, då hälsade Sivert god afton och frågade efter sina gäss, gick så vidare. När han kom till tullbommen vände han om och som han kom tillbaka hörde han att det small Mickels lycka, som han tyckte 2 gånger. Sedan dånade det som en hade sprungit över en gärdesgård, så mötte han Sivert igen, nästan på samma ställe som innan, gåendes och hälsade inte. Det var mörkt, såg inte om han hade något i händerna, fattade inga misstankar. Om morgonen befallde hans herre honom och flera tjänstefolk att gå till holmarna, blev varse att de var många på backen i Mickels lycka, fick då veta om hästen och tänkte då på Sivert som han mötte under kvällen, vilken måste ha gjort detta.

Rätten frågade Mickel om han har låtit besiktiga hästens skada. Svarar ja, Sören Dahl, Hans smed, Jöns skrivare så och Jöns Nilsson vill inlägga sin attest till nästa ting.

Anno 1698 den 3 oktober – olaga svinslakt del I

Dito uppkom för rätten kyrkoherden herr Nils Müller i Ljungby som citerar borgaren Sören Dahl angående att ha mist några svin som han har haft vid slottet. Menar att Sören har flått och saltat några svin, han måste bevisa åtkomsten. Han har funnit sitt märke på dessa svin; Båda öronen avskurna och ett märke under högra örat. Inkallar vittnet Sörens tjänstedräng Löving Bengtsson, tjänstepigan Kerstin Persdotter, Hans smed, Christen Knutsson, båtsman Jöns som har tröskat hos Dahl och Sören Sörenssons dräng Jöns.

Borgaren Erik böckare som av rätten var anbefalld i stadstjänarens avvarande och andra ärenden, tillika med Gert Persson framkom, och tillstod att lagligen ha citerat Sören Dahls dräng Löving Bengtsson där i huset, item tjänstepigan Kerstin Persdotter men berättar att båda inte var inne, dock sade sådant till Sören Dahl och hans hustru. I lika måtta Sören Sörenssons tjänstedräng Jöns, men båtsman Jöns var inte i staden att finna.

Sören Dahl påropades, men var inte närvarande, Erik berättar att Sören sagt att han inte komparerar mindre än att han får 8 dagars kall och varsel. Stadstjänaren skickas igen till Sören Dahl och kommer igen med samma svar.

Anno 1698 den 3 oktober – åtkomst och skuld del I

Sammaledes har kvartermästaren Richard Brome citerar prostänkan hustru Elisabeth Stobea:

Angående en åkerhage som kallas Jungfrukruhagen som hon possiderar, att visa på åtkomst.
Kräver tillbaka 20 daler silvermynt, som han till salige prosten erlagt för hans saliga fru svärmoders bisättning i kyrkan, men han andra gången måst till kyrkoföreståndaren Per Ingemarsson leverera. Dess fullmäktige Per Larsson å dess vägnar, efter medgiven fullmakt daterad Ryedal den 30 september 1698, påstod å sin principals vägnar att prostänkan måste stå honom till ansvar.

Carl Tvethovius uppsände en sedel under Elisabeth Stobea namn, erkänner citationen, men kan inte närvara på grund av hinder.

Anno 1698 den 7 oktober – lag

Publicerades för borgerskapet kammarkollegiets brev om utförande och accis, daterat Stockholm den 26 augusti 1698.

Anno 1698 den 10 oktober – åtkomst och skuld del II

Presenterade sig kvartermästaren Richard Bromes fullmäktige Per Larsson för rätten begär att saken mot prostänkan Elisabeth Stobea tas upp. Då hennes måg rektor skola Carl Tvethovius komparerar, och i bägge parters närvaro uppkom hustru Botel Fuus kvartermästarens vittne, vilken vittnar att saliga fru Sophia Markdanner ägde den omtvistade lyckan det hon där av vet emedan saliga frun lånade henne samma lycka när hon var fästmö och blev gift i 2 år, men hur hon den har köpt eller bekommit eller sedan sålt är henne oveterligt och är nu sedan vid pass förslutna 36 år.

Isak Nilsson murmästare vittnar att då han bodde i Rya hörde han och visste att denna lycka vid Sören fiskares var fru Sophia Markdanner tillhörig, som nu är över 27 år sedan och allt sedan är kallad Fruns på Ryedals lycka, så väl som en gårdstomt vid stranden, som Eler Persson några år brukade, men på vad sätt saliga frun samma egendomar bekommit eller frånkommit vet han inte.

Carl insinuerar sin svärmoder prostinnans skriftliga libell och svar på Bromes krav:

Angående de 20 daler deciderar hon och påstår att Brome i original uppvisa nu det kontrakt salige prosten och salige rådman Abraham Sörensson med honom ingått, såsom och deras kvitto nämnda 20 daler har anammat.
Jorden angående som salige prosten ungefär 20 år haft i possession och hävd och i dess livstid henne testamenterat, påstår hon Brome må bevisa honom tillhöra, och det med skriftliga skäl. Emellertid kan sig icke inlåta eller ge något ord från sig över det.
Inlade en kopia av Bromes skrivelse till Carl daterad Ryedal den 20 mars 1698, däri han kräver sin fordran tillbaka och säger att någon har på skälms vis låtit något protokollera eller i någon bok inskriva aktar han inte.

Rätten förelade Carl att leverera så många skäl, som han vet sig har till sakens upplysning. Svarade att ha:

Salige prostens testamente.
Dito Hans Jöranssons obligation till Johan Meyer som han inlöst på 31 daler den 21 mars 1676.
Salige prostens avräkning med Hans Jöransson den 5 februari 1680.
Saliga fru Sophia Markdanners sedel, som salige prosten i sin bok inskrivit, att henne på samma jord utge och till Bernt Meyer avdragit och sedan till Johan Meyer transporterat.

Vill till nästa rättegångsdag visa kopior på dessa handlingar.

Anno 1698 den 10 oktober – olaga svinslakt del II

Dito framkom kyrkoherden herr Nils Müller begär att Sören Dahl komparerar. Sören Dahl möter inte efter andra kallelsen, skickar en skrift med sin tjänstepiga Kerstin Persdotter, en skrift daterad den 10 oktober, däri sägs att han fann några drunknade svin som han tog upp, en vit so som han förde hem. Åberopar Sören Sörensson som också var där och hade klätt av sig strumpor och skor. Frågade är det dina svin, svarade nej. Sedan skickade han sin dräng Löving och piga Kerstin för att hämta resten, säger inte hur många det var. Han erbjöd svinen flådda och saltade till kyrkoherden.

Rätten låter genom stadstjänaren Per Månsson skicka bud till Sören Dahl personligen att svara till kyrkoherdens käromål och hörda vittnen. Sören svarar att han inte gitter komma. Kyrkoherden får således framföra sin klagan. Kyrkoherden säger att 8 svin är förkomna för honom, vilket han vill bevisa med vittnen.

Pastorn avlade sin livliga ed att svinen har tillhört honom. Pål Andersson i Västra Ljungby vittnar att prästens svin har han märkt genom att skära av båda öronen samt ett märke under högra örat. Klockare Mickel Jönsson vittnar att samma märke är Nils Müllers.

Sören Dahls tjänstepiga Kerstin Persdotter som är ung och inte har gått till skrift bekänner utan ed att hennes husbonde var ute för att hämta enris, då de kom utanför Paddekorra mot Skiällnabben hade Sören Sörensson klätt av sig och sade att han ville se vad det var som låg i sjön, och berättade att det var döda svin, körde så där ifrån och längre ut, där låg en vit so i havet, den befallde hennes husbonde henne att dra i land, och när hon kom till landet lade hon och han son på vagnen, körde till Bommars heja, tog där något enris och lade på vagnen, över på son, och körde så hem. Då befallde husbonden drängen Löving och henne att köra ut efter de andra som var fyra stycken, de tog upp fyra och hemförde, nämligen galtar, som om aftonen genast av Löving och Per skomakare från Sölve, blev flådda och insaltade. På två stycken var det hål i huden, men vet inte var av hålen var komna, tror att det var korpar som har gjort det. Det var fullt med korpar och en korp satt på det första svinet som de tog upp. Men eljest var fläsket friskt och gott, de åt det med kål som matmodern hade kokat.

Drängen Löving möter inte, men stadstjänaren berättade att han numera tjänar på Håkanryd och är till ryttaremöte idag.

Borgare Hans Persson vittnar att Sören Jönsson Dahl kom in till honom, då sade Christen skomakare, här är en man som har fått fläsk flått och insaltat. Då svarade Sören Dahl, det har jag gjort, jag har fått fyra stycken, två var varma, och två hade hål som fåglar måste ha gjort, då tarmarna var ute.

Christen Knutsson vittnar lika som Hans smed, med tillägget att Sören Jönsson Dahl sade, att hade låtit flå fyra stycken svin som han fått vid sjökanten, och Hans tröskeman flådde dem, två var inte kalla, men på två stycken var det hål. Han saltade in en halv tunna av köttet. Han har ätit där av, det smakar väl, det var bättre ta dem att folk kunde ha gott av dem, än ligga för rävar, men kan inte minnas vad dag han hade anammat samma svin.

Kyrkoherden efter denna saks beskaffenhet föreställer, att Sören Dahl må purgera sig emedan här ges anseende som svinen icke är av sig själv komna i havet, så mycket mera som de även då inte är kalla som vittnen förklarar, menar att om svinen hade drunknat så måste de som andra kreatur sjunka. För det andra om han det upplyst. Och för det tredje om han har dem i tullen angett.

Rätten har tagit denna sak ii konsideration, parterna skall inkomma den 17 oktober till muntliga förhör.

Anno 1698 den 10 oktober – hästmisshandel del II

Framkom Sivert Gullin och mot Mickel Beksteds angivande den 3 oktober insinuerar sitt skriftliga svar, att göra sig alldeles oskyldig uti dess vederparts beskyllning, påstående att Beksted må det med kraftiga skäl honom överbevisa, eller straffas som en lögnare.

Mickel som icke är mycket talande insinuerar sin skriftliga besvärsskrift, icke så mycket där uti eller tidigare beskyllt Sivert Gullin, utan som en tecknelse gett honom med åtskilliga skäl där till som samma skrift vidlyftigt innehåller. Uppvisar där jämte Jöns Mickelssons och Sören Jönsson Dahls attester, som har honom (hästen) synat, betygar som det nogsamt, att benet var sönderslaget och krossat, likasom det på den ena sidan var huggit, och på den andra sidan med en yxhammare slagit. Menar att hans motiv tas i gunstligt övervägande. Båda attesterna skall verifieras nästa måndag.

Mickel begärde att rätten att fällskärarens hustru måste avlägga sin sanning, om det hotande Sivert och hans hustru har låtit sig mot henne förstå, antingen till dem eller till deras kreatur att skada. Det rätten icke kunna neka. Alltså måste parterna inställa sig de 17 oktober.

Anno 1698 den 17 oktober – olaga svinslakt del III

Komparerade och inställde sig kyrkoherden herr Nils Müller sig, och itterade sitt förra, att Sören Jönsson Dahl efter samma citation nu komma till muntligt förhör och förklara sig på hans anförda qvestioner senaste rättegångsdag, angående fyra svin som han låtit flå och insalta, så har han nu fått spaning, att tre stycken är på skogen igenfunna, det han velat rätten tillkännage.

Sören Dahl möter inte trots att han är hemma. Utan skickar sin hustru med sitt skriftliga inlägg, vilket hon lägger i rätten. Hustrun gör avträde och Sören libell blev uppläst; Att drängen Löving berättade för honom i går att rådman Kruse, hans dräng och Sören Sörenssons dräng, såg när hans dräng tog upp svinen ur havet, med mera och säger nu som tidigare att ha flått dem och saltat dem. Vill kyrkoherden ha mera kunskap får han citera dem. Sören avslutar med att han inte möter för denna rätt, varken för att avlägga ed eller vittnesbörd.

Kyrkoherden svarar att han har bevisat att de fyra svinen tillhör honom och begär dom i saken.

Rätten skickar bud till inspektor Kling med stadstjänaren, om Sören har tullat dessa svin. Svaret från Kling är nej.

Rådman Johan Kruse förklarar sig, att honom anfäktar alls intet Sören Dahls jäv, emedan han alltid visat sig mot Sören Dahl som en god vän.

Rätten upptog denna sak till doms publicerande den 24 oktober då parterna skall inställa sig klockan 09.00 förmiddag. Kyrkoherden inger sin expensräkning om 15 daler 24 öre.

Anno 1698 den 17 oktober – åtkomst och skuld del III

Uppkom prostänkan hustru Elisabeth Stobea och sade sig ha i fullmakt gett hennes måg rektor skola Carl Tvethovius att utföra saken mot kvartermästare Brome fullmäktig. Carl inger först salige prostens testamente i kopia daterad Sölvesborg den 16 september 1692. Därnäst lades en kopia av Hans Jöranssons obligation om 31 daler silvermynt daterad Sölvesborg den 21 maj 1676, vilken salige prosten har skrivit på, att ha inlöst, åberopar sig uti sin bok sådant har annoterat, som samma kopia med mera utvisar. I lika måtta lades ett extrakt av sallige prostens bok anno 1680 den 5 februari däruti vidlyftigt herr prosten säger å Hans Jöransson tagit den ena sedeln av saliga fru Sophia Markdanner, transporterat till borgmästare Bernt Meyer, om detta stycke jord som till honom sedan blev för sitt eget transporterat.

Carl tillfrågades om han har någon upplysning om saliga fruns utgivna sedel. Carl svarar att han inte tvivlar med mindre samma sedel har eftersom prosten har klarligen i sin bok på den sig åberopat, varit i hans handlingar, som nu icke igen finnas kan.

Kvartermästarens fullmäktige Per Larsson på sin principals vägnar att vederbörande må uppvisa i rätten nämnda sedel och riktig åtkomst till jorden. I annat fall bör jorden komma åter till sin ägare. Påminner också om de 20 daler silvermynt som salige prosten uppburit på kyrkans vägnar, visar två brev av rådman Abraham Sörensson daterat Sölvesborg den 20 mars och den 2 september 1693, varuti erfars nämnda 20 daler på prostens, av kyrkan havd fordran, som och för prästgårdens reparation till honom var av kvartermästaren levererade.

Carl förelade sig detta att så framt kvartermästaren hade haft på denna post något att klandra, borde sådant vid skiftet angivet.

Rätten tillfrågade parterna om de har något vidare att producera, svarar nej. Per Larsson säger att eftersom han är en fattig bonde och icke rätt förstår en så riktig sak att driva, dels och därför medelst kvartermästarens hastiga resa i kungens ärende åt främmande land, kunde då icke så hastigt honom i händer leverera alla nödiga dokument. Alltså begär uppskov till dess återkomst. Carl är tillfreds med detta och nekar inte. Per inger sin expensräkning om 4 daler 22 2/3 öre silvermynt.

Anno 1698 den 17 oktober - skuld

Presenterade inspektor Zacharias Kling som fullmäktig på överstelöjtnant J Georg Holmers vägnar en obligation av hustru Elisabeth Stobea, utgiven till Holmer om 100 daler silvermynt daterad Sölvesborg den 15 december 1695, den hon lovat inom 3 år mot --- att betala. Pantsatt sin lilla gård och en åkerlycka Nylyckan, och Jungfrukruhagen till hypotek, men emedan hon icke är nu vid medel, så låter hon sin obligation inskriva och protokollera till Holmers större säkerhet. Kling därför å Holmers vägnar anser änkans lägenhet, och vill henne icke så hårt stuga, utan emellertid där med vara nöjd, blev alltså nämnda obligation påskriven. Herr Lars Odder inlade här emot sin exception. Rätten skildes åt till eftermiddagen klockan 15.00 att sammankomma.

Anno 1698 den 17 oktober – hästmisshandel del III

Parterna Mickel Beksted och Sivert Persson komparerar. Hustru Margareta Evert Skötts vittnar att vid påsktid kom hon till Sivert skräddares hustru då hon ibland annat tal därför hade, sade Siverts hustru att kommer hon en gång över till Mickel Beksteds hustru så skall hon klappa henne för hennes elaka mun att hon skall minnas det.

Hustru Mariana och hennes moder så och skräddarens hustru var uppkallade till vedermål. Margareta Sivert skräddares kan inte neka, utan sade sådant kom där av att hon kastade en kvast efter henne. Mariana menar att hon fick kasta sin kvast var hon ville. Då detta inte har med saken att göra gör de avträde. Men Sivert Perssons hustru kom in tillbaka och med hårda ord undsade Mariana, att var hon möter henne skall hon prygla och slå henne. Rätten ber om respekt för rätten och låter henne gå ut. Sivert Persson ber om ursäkt för sin hustru.

Jöns Mickelsson står fast vid sin attest. Nilla bagares uppkallas och berättar att om morgonen när hästen hade fått denna skada, kom hon och hennes dräng genom i lyckan, då hon och han blev varse skadan, tänkte de att den som gjort skadan utan tvivel hade lagt en snara om bakbenet.

Anno 1698 den 24 oktober – olaga svinslakt del IV

Rätten resonerar i saken mellan kyrkoherde herr Nils Müller i Ljungby och borgaren Sören Jönsson Dahl. Kyrkoherden möter men inte Sören Jönsson Dahl. Domslut; Sören är inte vållande att kyrkoherdens svin är komna i havet och drunknade. Sören frikänns från kyrkoherdens misstanke, men emedan Sören hemfört samma svin och dem inte tullat eller gett accis, skall plikta för brott mot tullagen med 40 mark samt refundera kyrkoherden för svinens värde samt betala rättegångsexpenser och kyrkoherdens resor som motsvarar 8 daler silvermynt, jämte rättens förakt efter kunglig stadga 1695 den 4 juli med 6 daler silvermynt. Kyrkoherden begär domen beskriven vilket beviljades.

Anno 1698 den 26 oktober – olaga svinslakt del V

Presenterade hans ärevördighet (kyrkoherde Nils Müller) i rätten 3 mark silvermynt appellationspengar i saken i saken angående Nils Müller mot borgaren Sören Dahl. Anno die klockan 12.00 infann rätten sig på kämnärskammaren, då Sören uppkom och vice versa appellerade i saken mot herr Nils Müller med 3 mark, begär att rätten meddelar honom, vilken tar ärendet till rådstugurätten.

Anno 1698 den 31 oktober – maltskuld del I

Framkom inspektor Zacharias Kling och citerar borgare Sivert Persson Gullin angående 2 tunnor malt salige som befallningsman Olaus Östring efter dess gäldsfordringsbok Nr 73 och av sidan 8 till Sivert utborgat, värt 9 daler 24 öre silvermynt, begär av rätten att Sivert skall betala.

Sivert komparerar och tillstår att ha bekommit 2 tunnor malt och pantsatte 4 dussin silverknappar om 16 lod, som skedde 14 dagar innan Östring dog. Åberopar hushållerskan Margareta Andersdotter som då var på Håkanryd samt Östrings tjänare Nils Simonsson som har vetskap om saken.

Kling påstår att Sivert bör betala skulden efter bokens innehåll. Sivert begär rådrum av rätten, beviljas.

Anno 1698 den 31 oktober – köp av gård

Framkom kyrkoherden herr Lars Odder och visar ett köpebrev daterat Sölvesborg den 30 oktober 1698 att ha av fattigföreståndaren Hans Persson sig tillhandlat salige Mattis Bruns gård för 32 daler silvermynt, vilken är anslagen de fattiga. Med kondition att nu tillträda och så länge pengarna står obetalda där efter erlägga ränta. Emellertid blir gården de fattiga till hypotek. Kyrkoherden begär av rätten två män som kan mäta gårdens längd och bredd, då valdes Nils Fuus och Sivert Persson.

Anno 1698 den 31 oktober – olaga svinslakt del VI

Idag visade de fyra (står fyra) männen Jon Jonsson, Jon Klinga (två namn) deras värdering på svinen hos Sören Jönsson Dahl, värda 6 daler silvermynt.

Anno 1698 den 31 oktober – driftehästar del I

Inkommer för rätten borgaren Johan skräddare, Jon Klinga och Olof Bengtsson och ger tillkänna att här finns två stycken främmande bruna ston på stadens mark.

Anno 1698 den 2 november – driftehästar del II

Låter rätten föra till protokollet att Johan Jonsson, Jon Klinga och Olof Bengtsson har upptagit två bruna ston, och i rättens händer levererat, vilka är upplysta i predikstolen samt anslag på rådhusdörren. Den ena hästen cirka 16 år och den andra cirka 4-6 år. Den ena har en vit bakfot och den andra har tre vita fötter, vit plätt på nosen men inga märken.

Anno 1698 den 7 november – maltskuld del II

Uppkom borgare Sivert Persson och presenterade efter laglig citation, sitt ena vittne Nils Simonsson. Inspektor Kling komparerar och menar att Sivert skall betala för 2 tunnor malt, menar att Sivert skall söka honom som fullmäktig vid Villands härads ting mot hans krav angående de pantsatta knapparna. Saken uppskjuts till nästa rättegångsdag.

Anno 1698 den 7 november – hästmisshandel del IV

Inställde sig borgaren Hans Persson som på Sivert Perssons anhållande vittnade att Nilla bagares av honom begärde att han ville gå upp till lyckan och se på hennes mågs häst. Då han och Jöns tysk kom dit gick hästen tjudrad och hinkade och tundret var något snott och vrempat. Tog på hästens ben, fann att benet var krossat att det slinkade in i benet. Hur hästen fått skadan vet han inte, det fanns på stället några stora och små flata stenar. Kunde inte heller märka att hästen hade varit omkull eller skrapat med fötterna omkring sig, såg ett lite blod, stor som en ärta, som hade stänkt på knästen, så dock inga hål därpå. Vittnesmålet sades i närvaro av Mickel Beksted och Sivert Persson. Mickel bars in i rätten då han hade huggit sig foten med en yxa. Där jämte sade Hans Persson att Nilla bagares hade sagt att drängen Gumme, som hade tjudrat hästen, borde betala hästen.

Sivert Persson påstår att Mickel må obligeras att bevisa efter lag honom över att ha slagit av benet på hästen.

Mickel inger en klagoskrift och anhåller ödmjukast över det hot Siverts hustru låtit falla utom och inom rätten mot hans hustru, fruktar för överfall och vill nu ha rättens beskydd. Rätten förelägger Sivert allvarligen att han skall lämna Mickel och hans hustru i fred.

Rätten har tagit denna sak i konsideration och pålägger Sivert att befria sig med två bofasta och trovärdiga mäns vittnen, jämte sin egen att han i denna sak skall svara den 14 november, att han är oskyldig till hästens sargande.

Anno 1698 den 14 november – hästmisshandel del V

Inställde sig Sivert Persson och berättar att han inte kan prestera edgångsmän utan anser att det är Mickels sak att övertyga honom och rätten.

Medelst Mickels opasslighet uppskickade han genom Mickels hustru sin expensräkning i denna sak om 25 daler 10 öre silvermynt.

Rätten tar upp saken nästa rättegångsdag då dom skall gå.

Anno 1698 den 14 november – maltskuld del III

Rätten hade tänkt idag fortfara i den stridigheten mellan inspektor Kling och Sivert Persson angående 2 tunnor malt och pantsatta knappar. Men förmedelst Klings uppskickade besökaren Johan Spaak utan skriftlig fullmakt, alltså jävar Sivert honom och vill föra sina vittnen och själv komparera. Saken uppskjuts.

Anno 1698 den 14 november – driftehästar del III

Framkom Åke Persson i Biurlöv i Färlövs socken med två vittnen Arvid Jeppsson och Nils Persson i Biurlöv och säger att de två bruna stona tillhör honom.

Anno 1698 den 14 november – frånvarande rådman

Rådman Johan Kruse gav rättens ledamöter till känna att som han har å ämbetets och stadens vägnar nödigt att resa till landshövdingen, alltså blir förestående saker stående till hemkomsten.

Anno 1698 den 23 november - kungörelser

Blev åtskilliga brev för borgerskapet förkunnade och exhiberade. Och där jämte Magistratens brev ankommit den 11 november angående ständernas kommissions domar, på hans excellens Gustav Persson Banér sluten gravationsräkningar, efter vilken lista här i staden finns ingen som har någon egendom.

Anno 1698 den 5 december – hästmisshandel del VI

Har sammanträtt att resolvera i saken mellan Mickel Beksted och Sivert Persson. Sivert möter å sin egen och sin hustrus vägnar. Mickel är sjuk och håller vid sängen, alltså uppskickar han sin hustru att höra på domen. Resolution: (…). Hästens ben var avslagit med två slag, under knäet mitt på, troligen slag efter en yxhammare, såret var fyrkantigt och utan hår. Benet ganska krossat och splittrat. Mickel fattade misstanke mot Sivert då han är hans avundsman (…). Rätten har befunnit att tillåta Sivert Persson gå lag emedan saken är dunkel och mörk, sig denna beskyllning, att ifrån lägga lämpet efter konungens förordning (...). Rätten prövar rättvist att Sivert blir bunden till saken och betalar Mickels räkning med 10 daler silvermynt. Dock så att hästhuden efter dess godhet blir där uti avdragen. Därnäst för det Siverts hustru har hotat och undsagt Mariana Beksteds, och inför sittande rätt hårt angripit, skall böta 10 daler silvermynt. Med åtvarning att så framt han eller hon visar sig emot Mickel, hans hustru eller pårörande med otillbörligt förövande då skall de plikta. Vad Mickel vidkommer och dess krav om 11 daler för att ha lejt en annan häst, kan rätten icke gilla. Rättegångsexpenserna skall Sivert betala med 4 daler silvermynt. Sören Jönsson Dahl skall för stämnings försittande, som vittne, böta 1 daler silvermynt.

Sivert Persson syntes som saken är kriminal och domen gången honom emot, alltså begärde att rätten ville meddela honom domen, emedan han ämnar dra den under Magistratens prövande, det rätten inte kan neka utan appellation.

Anno 1698 den 5 december – maltskuld del IV

Där näst resolverade rätten i saken mellan inspektor Zacharias Kling och Sivert Persson Gullin. Resolution; Saken remitteras till Klings forum, som en fullmäktig å kammarrådet Billingskölds vägnar.

Anno 1698 den 7 december – maltskuld del V

Borgaren Sivert Persson Gullin inkom då klockan hade slagit 12.00, och erbjöd sig att appellera mot kämnärsrättens dom i saken mot inspektor Kling, och lade i rätten 3 mark vadepengar silvermynt. Alltså förelade rätten Sivert att han från 18 dagar från idag om morgonen klockan 08.00, för rådstugurätten levererar sina besvär.

Anno 1698 den 12 december - danaarv

Rätten har läst Magistratens skrivelse av den 21 november nästlidne angående det danaarv (danaarv är en äldre benämning på sådant arv som det inte fanns några arvingar till och därför tillföll kungen), som konungen här i staden kan vara hemfallen, och efter protokollet 1674-10-14 befinns, att landsdomare Skunk, genom Christen hovare, har under Herman Christenssons presidie utverkat åtskilliga domar över rådman Sören Jönsson som där hän refereras. Men rätten befunnit, landsdomaren allenast undfått tvenne hus till försäkring danaarv, samt stadens andel, efter Otto Rasmusson som närmare är att inta, av protokollet 1669-04-17 och den resolution då fallen, lydande summa på 148 daler 22 ½ öre silvermynt. Och såsom en vid namn Sven Gummesson haft samma arv under sitt förmyndarskap, som allt av actis kan. Alltså befinns för tiden att Johan Jonsson skräddare possiderar och besitter sin salige svärfars hus, nämligen Sven Gummessons, av 45 daler kapital och den andra värderingen av 50 daler, Mickel Jönsson av Hökhuvud köpt, anno 1689 den 29 april, men emedan Mickel Jönsson är flyttad till Karlshamn, har man ingen efterrättelse, hur mycket han därför utlovat, men berättas en del står obetalt.

Där näst finns Jost bagares gård till 37 daler 1 mark 10 skilling vara värderad, men sedan husen i krigstiden 1678 är rivna, är platsen sedan alltså bliven värderad för 8 daler, varest konungens halva part tillkommer, efter rådman Abraham Sörenssons skriftliga tillstånd anno 1693 den 17 augusti för prostänkan hustru Elisabeth Stobea, där uppå att bygga, varför rätten finner denna saks beskaffenhet genom skriftligt svar låta avgå jämte kopia av rådman Herman Christenssons dom anno 1674 den 14 oktober, samt rättens resolution anno 1688 den 17 april, den Magistraten i Karlshamn att översända.

Anno 1698 den 12 december – arkivering av domböcker

Upplästes Magistratens ankomna brev den 23 november 1698, Göta hovrätts brevkopior daterat Jönköping den 10 februari 1696 och transumt den 6 augusti 1698, att domböckerna årligen skola levereras allra senast till den 15 februari, ta begynnelse av innevarande år till advokatfiskalen Johan Gunnarsson och så framledes.

Anno 1698 den 12 december – hästmisshandel del VII

Värderingsmännen Jöns Mickelsson och Hans Persson levererade värdering på Mickel Beksteds häst, värd 9 daler, huden nu avflådd, värd 6 mark silvermynt.

Anno 1698 den 12 december – våldtäktsrykte på Hanö, del III

Rätten fann skäligt att som kronobåtsmannen som skulle vittna i Sören Dahls sak med Påvel Persson lär förmodligen nu vara hemkommen från uppfordringen och kronans tjänst, det Sören Jönsson Dahl föreläggs honom efter förra kallelsen inkomma sin sanning att avlägga.

Att förestående är lika lydande extraherat av stadens hållna kämnärsrätts protokoll anno 1698, det betygar jag underskrivne, Sölvesborg den 24 januari 1699, Johan Kruse

Anno 1699 den 23 januari satte kämnärsrätten sig, Gud förlänar rätten och hela stadens borgerskap ett hälsosamt, fredligt och lyckosamt år. Närvarande är rådmannen och kämnärsförvaltaren Johan Kruse, bisittarna Henrik Larsson och Jöran Jakobsson.

Anno 1699 den 23 januari - Arv Häger I

Då rätten hade tänkt företa monsieur Abraham Hägers från Kiöge, arvsak med hans förmyndare Fredrik Häger från Karlskrona. Men emedan Abraham idag har ärnat sig till Kristianstad, där om han förliden lördag låta sig förmärka hos rådman Kruse, då han hos Kruse levererade landshövding Erik Sjöblads gunstiga executorial daterat Karlskrona den 26 november 1698 efter kunglig lag att njuta av sin farbror dess arv som betingar till 534 daler 8 öre 2 skilling. Och även därför syntes saken kunna differeras till andra veckan. Fredrik Häger nu och så sig fuller inställde. Men sade sig icke ha sin kontraräkning färdig, bad att rätten behagade med tålamod uppta att både han och hans brorson Abraham Häger till nästa rättegångsdag med saken fördröja, det rätten beviljade med flitig förmaning, att de sig emellan förenar, att de icke behöver komma där med för rätten.

Anno 1699 den 30 januari – Arv Häger II

Inställde sig Fredrik Häger från Karlskrona och insinuerade sin kontraräkning mot sin myndling monsieur Abraham Hägers arvsräkning, då Abraham och dess fullmäktige Daniel Persson komparerade, vilken efter att räkningen var uppläst, var uti han fordrar av Fredrik Häger kapital och ränta om 1 076 daler 10 2/6 öre silvermynt. Blev i parternas närvaro uppläst, där uti han kräver av sin myndling Abraham 2 393 daler 9 4/6 öre silvermynt. Nock inlade Jöns Sörenssons obligation om 300 daler silvermynt, daterad Sölvesborg den 26 mars 1674. Abraham frågade vem denna räkning har formerat då den inte är undertecknad. Fredrik svarar att emedan han inte själv kan skriva eller förstå sig på att göra räkningar, så har han låtit sin svåger tullskrivare Simon Brock att förfärdiga kontraräkningen. Stadstjänaren skickas nu till Simon med räkningen för underskrift. Stadstjänaren kommer tillbaka med svar att Simon har skrivit räkningen på Fredriks citerande. Abraham och Daniel begär räkningen att besvara, det rätten beviljar.

Fredrik Häger levererar i rätten några akter som han i Karlskrona rådstugurätt har den 10 december 1698 insinuerat, varuti han uppvisar en attest som rådman Hans Danielsson Lange i Kristianstad har honom meddelat att han och byfogden Jakob Hansson blev beordrade av borgmästare Anders Olsson anno 1676 i maj med skriftlig order att tillsäga Fredrik Häger som hade hos sig hans dotterbarns gods under förmyndarskap, att han skulle inflytta sitt bästa gods i Kristianstad, datum Kristianstad den 19 juni 1688.

I lika måtta var bifogat Petter Pettersson krögares änka Karina salige Petter krögares attest daterad Kristianstad den 6 juli anno 1688 att Fredrik hade insatt fem stycken järnbeslagna kistor och 3 stycken bultar med sängkläder som hon och hennes salige man syntes skulle vara goda varor i. Blev med deras gods utplundrat, att allenast blev behållet de itu huggna kistorna. Var under Klas Håkansson och Hans Nilsson sådant attesterar. Fredrik berättar att i samma kistor med sängkläderna gods och mobilier till 1 400 daler silvermynts värde, väntar från sin hustru en specifikation därpå, som han glömde vid sin avresa.

Abraham menar att det gods som hans farbror införde skulle han ha insatt hos hans morfar om så hade varit, vilket dock honom inte vidkommer, ty hans styvfader var sammaledes tvungen att både själv och sitt gods inflytta till fästningen, vilket allt blev utplundrat.

Abraham begär tillika med hans fullmäktige kopia av de två attesterna, beviljas. Så väl som av det som vid rådstugurätten i Karlskrona är av Fredrik ingett.

I lika måtta kräver Abraham av sin förmyndare gäld som han efter skiftesbrevets lydelse var pålagd till sterbhusets nytta och delning 707 daler silvermynt att infordra som annotationen i dess räkning vidare lyder.

Anno 1699 den 1 februari – Arv Häger III

Framställde monsieur Abraham Häger och hans fullmäktige Daniel Persson sig för rätten och insinuerade Abrahams förklaring över Fredrik Hägers ingivna kontraräkning, bestående av 4 punkter; Erkänner för gott att Fredrik Häger beräknar sig av dess fulla kapital intresset. Hamperäkningen av 85 daler syns honom inte allena vidkomma. De 1 400 daler gods värde han skolat infört i Kristianstad och utplundringen bortkommit synes honom icke böra häfta för fast mindre för det därest löpande intresset till 1 687 daler att graveras, med vidlyftighet hans exception innehåller.

Upptagit de 250 daler så väl som 31 daler silvermynt föreställde i sin räkning som hans styvfader Jöns Sörensson uppburit, uppvisar där bredvid en kopia under stads Not: Petter Norbergs hand, att Fredrik Häger den 13 mars 1675 att han alltså där vidare var obligerad att föra sitt gods där in, 5, och 6 har sedermera betala omrörda 250 daler så och de 31 daler såsom och säger i sin skrift till Magistraten i Karlskrona att vara skyldig 253 daler i 3 punkter författad. Påstår med mera sin räkning må approberas och alla här av slika expenser Fredrik Häger honom att refundera.

Abraham Häger håller sig till sina inlagor till den lovliga Magistraten i Karlskrona, begärande den måtte uppläsas och ad acta läggas, bekänner sig däruti vara skyldig 253 daler.

Men vad hans kontraräkning vidkommer så illustrerar den allenast vad skada han av detta förmyndarskap tagit, ber att detta tas i konsideration.

Nock uppvisade Jöns Sörenssons kvittens på de 250 daler daterat den 11 juni 1687 på skiftesbrevet antecknat. Item kvittens på de 31 daler datum Danzig den 5 oktober 1688. Sammaledes Jöns Sörenssons försäkringsskrift att ha mottagit en obligation om 540 riksdaler som Fredrik Häger inlöste från Clas Kruse, angående hampan.

Parterna hade inte mera att inlägga eller producera för denna gång. Men Abraham vill nästa måndag med sin expensräkning, såsom och Fredrik Häger med vad mera till denna saks upplysning tjäna kan.

Anno 1699 den 6 februari – Arv Häger IV

Inlevererade Fredrik Häger en förklaring över den utstående gälden, att hos mesta delen är intet att bekomma, har gjort 5 daler omkostnad, men inget halvöre erhållit.

I lika måtta inlade Fredrik Häger en specifikation på det gods han införde till Kristianstad, lydande om 1 373 daler.

Där näst inlade Abraham Häger en expensräkning lydande om 95 daler 20. Fredrik Häger gav muntligen tillkänna för rätten att ha förutan hans stora besvär av detta förmyndarskap förutan det han tillsatt sitt goda nu på två resor från Karlskrona 20 daler silvermynt.

Parterna begärde slut i saken, det rätten tog i betänkande.

Anno 1699 den 13 februari – Arv Häger V

Har rätten i parternas närvaro genomsett hamperäkningen och befinns att den inte genom något kontrakt angår Abraham Hägers arv, och därför lämnas till vederbörandes likvidation.

Dom mellan köpman Abraham Häger i Kiöge kärande och hans farbror och förmyndare Fredrik Häger för tiden borgare i Karlskrona angående hans fädernearv efter sin fader Staffan Häger och arvsskiftesinstrument daterat Sölvesborg den 26 mars anno 1674 lydande på 834 daler 4 öre 8 skilling, såsom och 707 daler silvermynt utstående gäld. Abraham var späd och omyndig den 26 mars 1674. Abraham skall söka kapital och ränta från sina omyndiga år hos sin styvfader och Fredrik Häger befrias från detta krav. Men de resterande 252 daler 28 öre 4 skilling silvermynt kapital bör Fredrik honom förnöja av dess egendom här i staden. Den utestående gälden skall vederbörande själv indriva och inte lastas Fredrik. Båda sidors expensräkningar upphävs. Abraham Häger och hans fullmäktige Daniel Persson begärde domen beskriven då de tänker sig appellation.

I lika måtta inlade Abraham Häger sin styvfader Jöns Sörenssons fullmakt daterad Kiöge den 8 oktober 1698 att infordra dess gäld här i landet. Låter därför citera borgare Per Ingemansson och kräver av honom efter räkning samt att han nyttjat utan tillstånd gårdsrum och kålhage i 17 år, från 1682, kräver Per på 299 daler 12 öre silvermynt. Per komparerar och svarar att han vill svara vid nästa rättegångsdag, vill åberopa vittnen att husen och platsen var öde och fördärvad när han intog den i krigstiden. Paul Hillebrand och Olof Hovare så väl som hela staden är bekant.

I lika måtta låtit citera salige Jöran Larsson murs efterleverska Olufva Mårtensdotter då hennes man har pantsatt salige Staffan Häger dess gård som sedan är transporterad på Jöns Sörensson för 35 daler kapital efter förnyelsens datum anno 1681 den 1 juni. Hustru Olufva Mårtensdotter uppvisade skifte efter hennes salige man anno 1690 den 15 mars, att den fordran är då inte angiven, och till med är gälden skedd då hans förra hustru levde och gården värd allenast 25 daler silvermynt som de andra kreditorerna blev tillsagd.

Abraham Häger begär dom i saken, saken uppskjuts till klockan 14.00.

Anno 1699 den 13 februari - Skuld

Framkom för sittande rätt inspektor Zacharias Kling förordnad fullmäktig för häradshövding Petter Rosenkvist, fullmakt daterad Fjälkinge den 8 februari 1699, att agera mot borgare Sören Jönsson Dahl, och honom citera angående att han har sålt till häradshövdingen ett krav i det Bekiska huset över 500 daler silvermynt mot 200 daler silvermynt med sådan sin förskrivning daterad Kristianstad den 30 juli 1698, att så framt denna fordran i Bekiska huset skulle gå häradshövdingen under ögonen, har han pantsatt för dessa 200 daler första köpeskillingen sin gård samt lyckor i och utanför staden, dem häradshövdingen där av att göra sig betalt och efter att citationen var förkunnad och Sören Dahl påropad som inte möter, blev fullmäktigen och Dahls förskrivning publikt uppläst. Sören förklarar citationen skriftligt och tillstår att ha bekommit 100 daler, erbjuder sig när han får sina skrifter tillbaka så skall häradshövdingen bekomma sina utlagda 100 daler. Alltså erbjöd Kling i rätten alla de därest flytande skrifter, såsom och inlade likvidationskommissionens resolution daterad Veberöd den 6 mars anno 1698, att Dahls fordran i Bekiska huset vilar under process, för den skull håller sig till Sören Dahls förskrivning och gjorda löfte, att nu genast ut bekomma av Sören de 100 daler med omkostnad och ränta som blir 107 daler 20 öre. Sören pliktar nu 1 daler för att han inte möter, saken tas upp nästa rättegångsdag.

Anno 1699 den 13 februari – Arv Häger VI

Abraham Häger uppkom och appellerade i saken mot Fredrik Häger, rätten säger att Abraham skall notificera Fredrik samt om denna sak inom 18 dagar inkomma till rådhusrätten.

Anno 1699 den 17 februari – Arv Häger VII

Framkom Abraham Häger och borgaren Peder Ingemansson och meddelar att de är förlikta. Per betalar till Abraham 55 daler för allt. Abraham avstår från gårdsrummet och hagen.

Anno 1699 den 17 februari - Skuld

Inspektor Zacharias Kling framkommer och erbjuder sig att leverera Sören Dahls handlingar emot hans löfte att han förnöjer med 100 daler. Sören påropas men möter inte. Stadstjänare Per Månsson berättar att Dahls hustru har berättat att Dahl har rest bort igår till hovrätten och när han kommer hem så vill han betala. Dahl pliktar nu 1 daler för frånvarande och skall inställa sig med betalning nästa rättegångsdag.

Anno 1699 den 27 februari - Skuld

Publicerades domen mellan Sören Dahl och häradshövding Petter Rosenkvist och på Klings vägnar besökaren Johan Spaak. Sören Dahl påropas tre gånger men möter inte. Dom; Dahl och hans svåger Markus Rake har med en avhandling uppdragit sitt krav efter en hållen likvidation anno 1682 som är över 500 daler mot en köpeskilling om 200 daler till häradshövdingen, Dahl har uppburit 100 daler, att Bökiska husets fordring skulle gå honom under ögonen, därför pantsatts häradshövdingen all dess lösa och fasta egendom, in specie gård och jord här i Sölvesborg som dess förskrivning och obligation daterad Kristianstad den 30 juli 1698 innehåller (…). Rätten finner att Dahl skall betala tillbaka 100 daler plus ränta och omkostnader och häradshövdingen åter leverera dokumenten. Dahl skall också plikta 2 daler för sin frånvaro.

Anno 1699 den 27 februari – Arv Häger VIII

Resolution mellan Abraham Häger å sin styvfader Jöns Sörenssons vägnar och svaranden hustru Olufve Mårtensdotter samt hennes måg Sven Persson. Då hustrun visar ett riktigt skiftesinstrument hållit anno 1690 den 15 mars under rättens förvaltare Sören Jönsson och Abraham Sörensson samt borgare Hans Persson smed, Per Ingemansson drejare och Christen Persson Kocks underskrift, varuti finns att salige Jöran Larssons egendom inte högre bestiger än till 26 daler silvermynt som är kreditorerna anslagna (…). Rätten kan inte ta upp saken utan rekommenderar parterna till Magistraten. Johan Spaak begärde domen beskriven.

Anno 1699 den 15 mars - Kungörelse

Blev allmänt vid rådstugan publicerat böndagsplakatet. Upplästes Magistratens brev daterat Karlshamn den 24 februari angående tillsättandet av en kyrkoföreståndare, borgerskapet godtar inte kyrkoherde Lars Odders förslag, då de sig själva finner sufficiante, det och alla andra stadens ämbeten att förestå och inte i något mål vilja ha stadens privilegier förkränkta, genom ett sådant obilligt förslag som Odder gjort.

Anno 1699 den 20 mars – Val av tjänstemän I

Insinuerade borgare Sören Sörensson på samtliga borgerskapets vägnar ett svar på kyrkoherde Odders förslag som Odder har gett Magistraten i Karlshamn att någon lantman borde tillsättas som kyrkvärd, åberopar konungens resolution den 21 oktober 1664 punkt 10.

Anno 1699 den 22 mars – Val av tjänstemän II

Rätten har sammanträtt att eligera en kyrkoföreståndare så och fattigföreståndare. Stadstjänare Per Månsson har skickat bud till kyrkoherde Lars Odder att nu inställa sig på rådstugan. Månsson kommer tillbaka med svar att Odder har främmande och kan inte komma. Efter noga övervägande och efter stadens privilegier väljs borgare Sören Sörensson som kyrkoföreståndare, till fattigföreståndare väljs Jöns Nilsson och som stadskassör väljs Nils Fuus.

Anno 1699 den 27 mars – Val av tjänstemän III

Har rätten åter sammanträtt och låtit sammankalla samtliga borgerskapet angående val av kyrkoföreståndare, fattigföreståndare och stadskassör. Rätten vill att kyrkoherde Lars Odder skall närvara, vilken svarar nej. Borgerskapets votum att Jöns Nilsson Dorfling att vara kyrkoföreståndare, Nils Fuus fattigföreståndare och Jonas Pettersson hattmakare att vara stadskassör, vilket allt rätten biföll.

Anno 1699 den 27 mars - Spannmålsvärdering

Rätten beviljar på inspektor Petter Mouvards begäran på Håkanryd attest på spannmålens värde i maj, juni och juli månader anno 1698. Handelsmännen Sören Sörensson och Joakim Pedin vittnar skriftligt att;

1 tunna råg = 7 daler

1 tunna malt = 5 daler 8 öre

1 tunna ärter = 7 daler

1 tunna korn 4 daler 16 öre

Anno 1699 den 3 april – Val av tjänstemän IV

Jonas Persson avlägger sin ed för kassörstjänsten.

Jöns Nilsson avlägger sin ed för kyrkoföreståndartjänsten.

Nils Hansson Fuus avlägger sin ed för fattigföreståndartjänsten.

Rätten önskar dem lycka och välsignelse.

Dito företogs kyrkoräkningarna att revidera med kyrkoföreståndaren Peder Ingemansson för åren 1695 och 1696.

Förre fattigföreståndaren Hans Persson levererade i rätten nyckeln till de fattigas stock, vilken till nuvarande föreståndaren Nils Fuus i händer gavs.

Rätten skickade bud till kyrkoherde Lars Odder genom stadstjänare Per Månsson med vänlig begäran att han ville låta sig behaga att uppkomma på rådhuset att tillika med rätten gemensamt revidera kyrkoräkningarna pro anno 1695 och 1696 med föreståndaren Peder Ingemansson, kom tillbaka med svar att Odder var utgången, hustrun svarade att hennes man inte går på rådstugan därefter.

Rådman Kruse ger tillkänna att när klockan var halv nio låter prästen genom klockaren Mårten Knutsson säga honom, att han inte har tid att komma på rådhuset efter rättens begäran och han vill inte ha Jöns Nilsson Dorfling till kyrkoföreståndare utan Nils Fuus, vilket rätten inte kan ändra.

Anno 1699 den 8 maj – Fattigvård mm

Rätten har levererat fattigföreståndare Hans Persson en riktig uppsats på de fattigas återstående räntor som han i sina 1695, 1696 och 1697 års räkningar bör uppta så väl som i 1698 års räkning observera lydande på 32 daler 21 öre 19 8/25 skilling silvermynt, Sammaledes uppta i 98 års räkning de fattigas kapital som till vidare rannsakning åter igen avföras till 391 daler 3 öre 23 skilling silvermynt.

I lika måtta Magistratens brev av den 3 maj 1699 att insända måste avtryck av stadens sigill med dess färger och fälts fördelning efter stadens fundationsbrevs lydelse.

Sammaledes översänds kyrkans föreståndare Jöns Dorfling att uppsätta på kyrkans årliga jordskyld lydande på 3 daler 7 öre 8 16/35 skilling.

Anno 1699 den 10 maj – Kyrkan

Kyrkoföreståndare Jöns Nilsson Dorfling en punktskrift och begär;

Att kyrkmuren mellan kyrkogården och hans gård till hälften måtte uppsättas.
Att stolståndens städsmål måtte befordras.
Att två män skall bese kyrkans hage vid Sven fiskares.
Att kyrkans valv och rännor och annat mera genom goda män synas och granskas med mera till Guds hus rekvireras.
Om klockaren innehar något av kyrkans jord vid sitt hus, var uppå rätten svarar skriftlig som skall läggas ad acta i kyrkohandlingarna, inte underlåta dess att vigilera för kyrkans bästa, till den ända rådman R Kruse påminde kyrkoherden om sammankomst på onsdag och torsdag att avgöra rannsakningen över stolstånden, men därpå fått sådant skriftligt svar att han inte kan i dessa dagar sådant fullborda.

Anno 1699 den 15 maj - Kungörelser

Blev förordnade till att taxera borgare och konfirmerade Jonas Persson, Eler Persson, Joakim Smith och Per Månsson.

Dito publicerades konungens påbud angående barnamord av året 1684.

Dito upplästes konungens plakat daterat Stockholm den 29 december 1688 angående olaga mångleri att där över må handhållas.

Anno 1699 den 15 maj - Tull

Sammaledes upplästes tullnärens Zacharias Klings begäran;

Att bommarna repareras.
Att Pepegris strätet må med bommar och pallisader tillstängas.
Att ett staket finns vid Per Sörenssons.
Att prästen förbjuds att ha väg genom hans ---
Borgerskapet svarar, att de vill underhålla de tre stadsbommarna och så framt Rafnebacks vägen blir öppnad med körseln, så är även de skyldiga den vid makt hålla, pallisaderna vid per Sörenssons underhåller Per mot det han fått förlov att stänga något till sin hage av stadens jord vid stranden. Men Pepegri strätet är stadens fädrift och nock med stenkörseln betagen, så kan icke heller vara likt att sätta bom söder ut, emedan där är ingen landsväg utan stadens fädrift, icke heller har där någonsin varit någon bom.

Anno 1699 den 15 maj - Kungörelse

Där näst pålystes att ingen må sig fördrista hugga något bärande träd mot konungens skogsordning och nådigaste resolution.

Anno 1699 den 22 maj - Kungörelse

Blev konungens brev daterat Stockholm den 15 april 1699 publicerat att sorgen efter konungens fader blir avlagd till nästkommande pingst.

Anno 1699 den 5 juni - Uppbörd

Prövade rätten nödigt att kassören och kyrkoföreståndaren Niklas von Wettrings efterleverska hustru Marin Wettring till att inkomma med räkning för kyrkans och stadens skatters uppbörd de åren han den var betrodd, all den sista till sista juni nästkommande.

Anno 1699 den 12 juni - Skuld

Upplästes Magistratens brev från landshövdingen daterat Karlskrona den 30 maj 1699 att Ankargrips arvingar skall till den 18 juli nästkommande i Malmö sig infinna, att likvidera med salige Johan von Wordens änka hustru Bengta, vilket anslogs på rådhusdörren.

Anno 1699 den 12 juni – Misshandel I

Idag framkom för rätten borgaren Hans Fris här sammastädes som idag låtit citera sin skeppare Anders Mårtensson hemma i Åhus och nu hit kommen på stadens redd för att hämta ved, angående att han med hugg och slag i går som var en söndag med hugg och slag honom illa hanterat på farkosten. Har slagit honom i huvudet med en stock så att en stor kula uppstod, oaktat att han hade skepparens förlov näst förgångna lögardag fara i land och söka sin salighets medel, och i går gick till nattvarden, förfrågade sig dock därefter att han hade fått mat ombord, då skepparen kom ifrån Siretorp, varest han hade med Sören Sörensson och Daniel Persson varit och hämtat några famnar ved till farkostens förnödenhet, skedde detta emedan han intet vidare sig emot skepparen försett än det att han synte sig befriad ifrån arbete om söndagen och ved till farkosten överföra den dagen han hade förlikat sig med sin Gud och anammat den heliga nattvarden. Åberopar vittnena båtsman Johan Mårtensson och Markus Larsson, borgare Olof Larsson och stadstjänare Per Månsson, betygande att ha förkunnat skepparen med citationen i Hans Fuus hus och skepparen behållit citationen.

Skepparen och vittnena påropades tre gånger men ingen möter. Varför rätten låter genom stadstjänare Per Månsson åtvarna skepparen på farkosten, att komparera med sitt folk under tisdagen klockan 09.00.

Anno 1699 den 13 juni – Misshandel II

Har rätten medelst Hans Christenssons införda klagan igår åtvarnat skeppare Anders Mårtensson med hans folk att idag komparera. Skepparen och Hans möts nu inför rätten och meddelar att de är väl förlikta.

Anno 1699 den 17 juni – Stadens privilegier I

Har rätten låtit samtliga borgerskapet sammankalla, men få mötte, bortavarande de förnämsta Per Ingemansson, Jonas Pettersson, Jöns Nilsson, Sören Sörensson, för de närvarande blev proponerat;

Att några få nämligen borgarna Per Ingemansson, Jöns Nilsson och Nils Fuus har sig över åtskilliga av de --- och andra borgarna besvärat, att göra dem intrång i bryggeriet om marknaderna. Och emedan de nu intet mötte kunna rätten intet annat känna än att var man står fritt att bruka sin näring det bästa han förmår och gitter.

Borgerskapet har makt att inta allt det som finns på stadens enskilda mark, för den skull rätten dem som tillstädes var förelade att så framt de inte med samtliga borgerskapet ville ta stadens härligheter och privilegier i akt, så många de tänka sig själva och icke tillskriva rätten någon neglience, ty dem ges nu som tidigare nogsam åtvarning. På det gräsgången för stadens boskap må bli konserverat, och när sådant sker det rätten ge tillkänna, så skall dem all nödig handräckning vederfaras och stadens intresse bevakas och observerat bli, efter som borgerskapet som oftast så väl som och innevarande år över sådant intrång sig besvärat.

Anno 1699 den 19 juni – Stadens privilegier II

En del av borgerskapet nämligen Sören Sörensson, Per Ingemansson, Jonas hattmakare, Hans Persson smed, Nils Fuus, Olof Larsson, Eler Persson och Bengt Svart, av vilka Nils Fuus, Olof Larsson och Bengt Svart, föreställde att ha med det övriga borgerskapet bistånd intagit här på stadens enskilda mark ett antal kreatur, vilket är kungjort från predikstolen igår, som de menar Anders Trulsson i Skräbe i Gualövs socken i Skåne vidkänner.

Anders Trulsson i Skräbe mölla inkommer för rätten och säger att 4 stutar tillhör hans fader och 3 unga kvigor tillhör honom, fadern boende i Torseke i Fjälkestad socken, tagit dem till sig på gräsgång vid Edenryds fäladsmark, varest han har ett hemman att bruka och andel i fägång, fiske och annan härlighet som de andra åborna i Edenryd, vill betala riklig gräslön till staden.

Befallningsman Petter Mouvarts på sin herre kammarrådet Billingschiöld bonde Truls Anderssons i Torseke vägnar säger att emedan Truls Anderssons 4 kreatur är med dess sons kreatur så erbjuder han att erlägga gräsgälden. De närvarande borgarna ventilerar saken. Resolution; Djuren skall lämnas tillbaka mot betalande av gräsgäld och kommer djuren åter in på stadens mark straffas de efter lag.

Anno 1699 den 26 juni - Misshandel

Har rätten hållit rannsakning över det slagsmål som nu förlidne fredag på marknaden är skett på kronobåtsman Anders Lilja som bor i Gammalstorp. Båtsmannen var inkommen till marknaden och köpte sig en kista, kom i muntligt klammeri med en pottmakare, brukade munnen i sin dryckenskap. Angrep borgare Jöns krämare och tagit varandra två gånger i håret, stadsvakten blev förorsakad att hålla styr och skilde dem åt, att i Liljas dryckenskap grep han till stadsbardisanen och geväret som Eler Persson, vilken var förman för vakten, hade i handen, blev han lite slagen i nacken och av bardisanen några småsår i huvudet, blev sedan med varandra vänligen förlikta. Rätten finner att båtsmannen är fattig och blir yr i huvudet när han får sig till livs, alltså befrias han från böter. Båtsman Jeppe som slog honom i nacken med käppen skall betala halva läkarlönen med Eler Persson.

Anno 1699 den 17 juli - Stöld

Hustru Kerstin Sören Jydes citerar glasmästare Gabriel Larsson angående beskyllning att han sagt att hon skall ha stulit av hans häst, en grimma den 12 juli. Åberopar vittnena Nils Fuus och Håkan Christenssons hustru Anna.

Glasmästare Gabriel Larsson svarar att hans häst slapp lös och då han for efter honom åt Joakim skräddares eller Blinne olas strätet, mötte han Kerstin hovares därav tog presumtion som hon kunskap därom hade, och emedan detta angående icke annat har kommit dem emellan utan med några ord, för den skull de vänligen och väl förliktes.

Anno 1699 den 17 juli - Intrång

Borgare Hans Persson smed besvärar sig över att Pers i Valje får har gjort honom skada på hans bokvete i Brötelyckan, vill att två män granskar skadan och gärdesgårdarna. Jonas Svik och Olof hovare skall granska.

Anno 1699 den 31 juli

Framkom kvartermästare Richard Brome, som har i den uppskovssaken emellan honom och hustru Elisabeth Stobea nästlidne den 17 oktober 1698 låtit genom laglig citation inkalla henne Stobea och hennes fullmäktige Carl Tvetovius, till den ända han sig för rätten inställde, begär tjänstligen saken måtte tas före och honom till en rättmätig dom avhjälpa, varom han sin libell och förklaring på änkans insinuerade skrifter i rätten inlade.

Carl på sin svärmors vägnar skickar sin inlaga genom prostinnans son däri han ursäktar sig och sin svärmoder att de inte kan personligen kan komparera. Brome begär ersättning för sina expenser. Dom meddelas klockan 09.00 på onsdag.

Anno 1699 den 31 juli – Arv Häger IX

Samma dag satte sig i rätten att administrera rådman Kruse, vice rådman Nils Fuus och bisittare Henrik Larsson. Då Abraham Häger i Kiöge insinuerade rådstugurättens dom, daterad Karlshamn den 8 juli 1699, mellan honom och hans förmyndare Fredrik Häger senior i Karlskrona angående arv. Rådstugurätten gillar kämnärsrättens dom den 13 februari nästlidne. Abraham anhåller därför om utmätning i Fredriks gård och egendom. Fredriks hustru Malena Christensdotter inställer sig då hennes man är opasslig, vilken är tillfreds med utmätning. Mätning skall göras av Jonas Persson hattmakare förman, Hans Persson smed, Torsten Jeppsson och Isak Nilsson murmästare.

Anno 1699 den 2 augusti

Rätten publicerar domen mellan kvartermästare Richard Brome och hustru Elisabeth Stobea, Bromes fullmäktige Hans Lycke och Stobeas Carl Tvetovius. Dom;

Angående 20 daler som Brome har betalat till hennes man prosten och kyrkoherden Christian Gersonius för sin fru svärmoder saliga Sophia Markdanners lik som var bisatt i stadens kyrka och han för andra gången till kyrkoföreståndaren Per Ingemansson måste erlägga 20 daler då de förra 20 inte är kyrkan beräknade, dem han nu kräver.

Angående att prosten skall ha haft ett litet åkerstycke här i staden kallat Jungfrukruhagen, vilket änkan nu brukar och som har tillhört under Sophias gård kallad Skofogde gård, och han kräver detta som ett arv att vara berättigat, detta är domen; Änkan frikänns från kravet om 20 daler. Brome och dess hustru samt arvingar skall fritt possidera Jungfrukruhagen. Änkan skall ersätta Bromes expenser med 6 daler. Bromes fullmäktige begär domen beskriven, så även Carl på sin svärmors vägnar.

Anno 1699 den 2 augusti - Drift

Borgare Nils Fuus låter upplysa 2 drifteök som han har intagit på stadens fäladsmark under måndagen, den ena en gammal brun häst med åtskilliga märken på låret, stjärna i pannan, den andra en märr eller sto, brun med två vita plättar på drummen.

Anno 1699 den 4 augusti – Arv Häger X

Angående utmätningen hos Fredrik Häger, de fyra mätesmännens relation och förklaring. Hägers fullmäktige postmästare Simon Brock, Brock skall skriva till Fredrik Häger inom 8 dagar angående värderingen. Förman Jonas Pettersson är sjuk och ligger till sängs.

Anno 1699 den 4 augusti

Dito appellerade Carl Tvetovius på sin svärmoders vägnar i saken mot kvartermästare Richard Brome, saken skall till Magistraten i Karlshamn inom 18 dagar.

Anno 1699 den 14 augusti – Arv Häger XI

Infann sig Abraham Häger och dess förmyndares hustru Malena Christensdotter samt hennes mans fullmäktige postmästare Simon Brock. Brock levererar Fredrik Hägers fullmakt daterad Karlskrona den 30 juli 1699, visar också ett brev till dess hustru den 9 augusti 1699 angående de fyra männens värdering. De fyra männen inger sin värdering, gård och tomt, plus en hörntomt vid Norra gatan, värd 250 daler. Brock lägger i rätten en obligation om 300 daler silvermynt daterad Sölvesborg den 26 mars 1674 som är Abrahams aparte arv och därför sin skuta och huvudgård kallas Staffans Hägers gård pantsatt, Brock begär Abrahams avkall, det han inte vill neka, efter domens lydelse, och han erhåller immission i gården. Uppvisar han för den skull Magistratens remiss till kämnärsrätten daterad Sölvesborg den 9 augusti 1699.

Har rätten alltså trätt till att imitera Abraham Häger som följer att såsom Abraham från Kiöge i Danmark har vunnit över sin farbror och förmyndare Fredrik Häger senior angående arv efter sin salige fader Staffan Häger (…). Huvudgården med alla dess hus och pertinentier plus hörntomten tillfaller Abraham. Dock med den observation att emedan Abrahams styvfar Jöns Sörensson i Kiöge har av dess arv av riket utfört till Danmark 581 daler 8 öre silvermynt kapital, för den skull blir Magistratens och stadens rättighet som sig bedrager till summa 155 daler silvermynt i nämnda huvudgård och hörntomt prossererat.

Här jämte påminner rätten att emedan Abraham har sålt en av sin styvfaders tomt här i staden till borgare Peder Ingemansson för 65 daler silvermynt som han kontant har uppburit den 17 februari 1699, alltså förbehåller Magistratens och stadens rättighet därav till 14 daler.

Anno 1699 den 28 augusti – Tull mm

Rätten uppkallar borgerskapet samt förkunnar för dem;

På inspektor Klings angivande angående uppsättande av staket och gators tilltäppande, borgerskapet menar att stängandet av gatorna gör dem skada, vilka levererar en kopia av landshövdingen Sjöblads brev till lantmätare Gillis Schröder 1692. Per Ingemansson vill svara om 8 dagar.
Uppsände inspektor Kling ett brev ankommit från provinsialinspektor Josua Stiernblad om borgerskapets bryggeri och tapperi. Här över borgerskapet syntes varken brygger nu som tillförne.
Upplästes för borgerskapet kyrkoherde Lars Odders brev till Magistraten med dess resolution över dess och kyrkans tionde, dess riktiga erläggande.
Upplästes borgmästarens och råds brev att en bonde från Urshult Nils Månsson skall efterslås som ihjälstuckit en soldat Per Persson.
Inspektor Kling upplyser en liten svart hoppe, vilken klockaren har tagit upp på drift på stadens mark.

Anno 1699 den 4 september - Skuld

Hustru Anna Jöns Nilsson Dorflings i sin mans frånvaro citerar klockare Mårten Knutsson angående en fordring om 4 daler 30 öre silvermynt, parterna förlikta. Klockarens broder Isak nämns.

Anno 1699 den 4 september - Tull

Borgare Peder Ingemansson levererar borgerskapets förklaring över staketen och gatornas stängande.

Anno 1699 den 4 september - Drift

Rådman Kruse ger rätten tillkänna att han har intagit en märr den 31 augusti i sin Trögenborgs lycka med ett svartbläsat föl.

Anno 1699 den 11 september - Uppbörd

Rotemästare Håkan Christensson och Evert fältskär anbefalles att infordra stadens skatter, nämligen båtsman-, staket- och stadstjänarelönen, item bakungspengar.

Anno 1699 den 11 september

Olof Larsson anbefalls att föreslå hur många famnar gärdesgård som behövs till Klingenburgs strätet, Gröna Pagegris strätet, Bysvens strätet och Rafnebacken, säger att 16 famnar behövs och att varje famn kostar 8 öre.

Anno 1699 den 25 september - Skuld

Upplästes Magistratens skrivelse daterad Karlshamn den 24 augusti 1699, vilket inspektor Kling den 23 september nästlidne levererade till rätten, angående en fallen dom av kämnärsrätten den 27 februari 1699 mellan häradshövding Petter Rosenkvist och borgaren här sammastädes Sören Dahl angående 109 daler 20 öre. Landshövding Sjöblads remiss daterad Karlskrona den 9 augusti näst förlidne meddelar att exekution skall ske i Dahls egendom. Dahl är nu rest till Malmö, betalning senast 9 oktober eller utmätning.

Anno 1699 den 9 oktober - Skuld

Angående exekution i Sören Jönssons Dahls egendom, 119 daler skall drivas in, värderingsmän är borgare Peder Ingemansson bödkare, Hans Persson smed, Paul Hillebrand och Sivert Persson. Egendomen är; Per drejares gård på Västra gatan som Sören köpt, två åkertomter i staden köpta av Fredrik Häger, den ena på Klingenburgsplatsen och den andra öster i staden vid stranden. OBS! Att i gården prefereras salige Per Nilssons båtsmans dotter Karin Persdotters arv om 10 daler silvermynt kapital som borgaren Per drejare i Karlshamn svarar för plus ränta från 1686 till idag.

Anno 1699 den 11 oktober - Skuld

Fullbordad exekution i Sören Jönsson Dahls egendom. Förbehålles salige Per Nilssons dotter Karin Persdotters arv i huvudgården om 68 daler, hennes fäderne och mödernearv med 13 års ränta om 18 daler 4 öre, blir alltså i gården behållit 49 daler 29 öre.

En järnkakelugn om 10 daler

Fredrik Hägers tomt om 35 daler

En liten lika vid Väster port 12 daler

En båt med mast, åror, roder mm 14 daler 4 öre

TOTALT 121 daler

Rätten finner exekutionen fullbordad. Skånska guvernementsfiskalen Daniel Barkman inkommer och insinuerar landshövding Taubes resolution av Karlskrona den 6 oktober så och Magistratens skrivelse av Karlshamn den 9 oktober näst förlidne att Sören skall lämnas tid med exekutionen med 14 dagar.

Anno 1699 den 11 oktober - Kyrkan

Kyrkoherde Lars Odder och kyrkoföreståndare Nils Fuus begär goda mäns värdering på det förfallna norra vapenhuset, vad en reparation kan kosta. Johan snickare, Olof Larsson Mörk, Sven Persson och Sören Christensson skall värdera.

Anno 1699 den 11 oktober - Skuld

Emellertid översände rätten till inspektor Zachris Kling ovan nämnda resolution och brev, att sig förklara om han kan ha emot exekutionen och därav flytande att säga. Stadstjänare Per Månsson kom tillbaka med svar att Kling har läst igenom sakerna.

Anno 1699 den 16 oktober – Kungörelse uppbörd

Konungens påbud om en allmän kontribution innevarande år 1699 publicerades för samtliga borgerskapet.

Anno 1699 den 17 oktober - Uppbörd

Samma dag att befordra kontributionsverket rådman Joh. Kruse och Sören Jönsson, bisittare Henrik Larsson de fyra män av stadens förordnande att taxera borgare Jonas Persson, Peder Månsson, Joakim Smith och Eler Persson.

Anno 1699 den 23 oktober - Uppbörd

Blev taxeringslängden underskriven av de fyra männen, så och rättens designation och specifikationer på tjänstehjon mm underskriven i två ex, som skall översändas till Magistraten i Karlshamn i morgon med posten.

Anno 1699 den 30 oktober

Uppkom inspektor Zachris Kling, så och borgare Peder Ingemansson och presenterade en cautionsskrift som Peder underskrivit och bekräftat med sigill, över Klings inspektorstjänst i Karlshamn, begär rättens attest däröver. Rätten beviljar att Peder är solvent.

Anno 1699 den 30 oktober – Skuld

I lika måtta presenterade inspektor Kling sig för rätten och tjänstvilligt androg, att Sören Dahl inte har inställt sig hos häradshövding Rosenkvist, begär således immission i Dahls egendom efter exekutionens innehåll.

Anno 1699 den 6 november - Uppbörd

Hade rätten att beställa med skattelängderna till dess riktiga utbekommande, som expeditionsmän valdes Gert Persson och Jon Svik.

Anno 1699 den 13 november - Misshandel

Framkom borgare Eler Persson och hans hustru Karin Hansdotter Palen och anklagar deras grannar Sivert Perssons hustru Margareta, honom och hustrus syster Ingeborg, att söndagen när predikan var ändad den 10 september nästlidne är hon av dem överfallen i sitt eget hus med hugg och slag. Hustru Karin berättar att när hon kom ur kyrkan och ville hämta vatten ur sin brunn, stod Sivert på sin gård, då hon sade till honom, att ville ingalunda ha hans eller hans hustrus gång över gärdesgården och över deras hage. Då kom Siverts hustru löpande och med hårda ord sade att hon skulle gå tråss för henne däröver, sprang över gärdesgården in till henne, fattade en stor stake och förföljde henne till hennes köksdörr och kastade med en stor sten i hennes kök och slog foten av en gryta, vilken hon nu visar för rätten, både stenen och grytfoten. Och strax i köket, grep henne i hennes hår, slog och drog henne blå och blodig. Genast kom Sivert och så systern Ingeborg, alla henne slog och illa trakterade. Åberopar Mårten Knutsson klockare som samma tid inkom och räddade henne ur deras händer. Hustru Elsa Jöran vävares och Botil Jöns har granskat hennes skador. Vittnar gör klockaren, jungfru Elsa Maria, pigan Anna som då tjänade Joakim Pedin samt postmästare Simon Brock.

Sivert, dess hustru och hustrus syster Ingeborg komparerar, Sivert syns denna sak vara honom svår och vill ha rådrum till nästa rättegångsdag. Sivert åberopar vittnena Håkan Christenssons hustru Anna och fällskärarens amma Sara.

Klockare Mårten Knutsson vittnar att söndagen då Jöran Kock predikade följde han Kock en bit och gick sedan till Per bödkare, hörde då att Eler Perssons barn ropade å mor, å mor, gick så genast dit, när han kom i stugdörren låg Elers hustru på knä på golvet och håret hängde i kring huvudet, så sprang Sivert ut genom köksdörren, svägerskan Ingeborg stod med håret hängande om huvudet, Sivert och Ingeborg kom ur köket och frågade efter ett torrkläde som hon hade mist och Karin Elers hade tagit av henne. Då slog Sivert Ingeborg under örat med handen och sade skall jag ha förtret för din skull, gick så sin färde, Sivert tillstår detta vittnesmål. Saken uppskjuts tillsvidare.

Anno 1699 den 13 november - Kriminal

Idag upplästes Magistratens brev av den 2 november som ankom den 6/11, att en borgare och arrestant vid namn Clas Schlüter som varit i arrest på Lindholmen i Karlskrona har eskaperat arresten och skall efterslås.

Anno 1699 den 27 november - Skuld

Arrendator Gert Krutmeyer citerar före detta rådmannen i Karlshamn Peder Sörensson, för tiden boende här i staden angående en fordran om 111 daler 4 öre, daterad Karlshamn den 3 juni 1690. Peder möter och visar sin bok att han har betalat 71 daler 20 öre, Gert vill inte protestera då han inte kan minnas rätt. Där näst visades en memorial över alla sina kreditorer, där arrendatorn även finns uppförd. Arrendatorn ställdes således till vänligt avsked för denna gång att han efter eget gottfinnande lämnar denna sak därhän om han med de andra kreditorerna kan i Peder Sörenssons gård ärna sin betalning, på vidrig händelse vill hålla sig vid sin debitor här i staden.

Anno 1699 den 27 november - Misshandel

Uppkom Eler Persson och Sivert Persson skräddare är vänligen och väl förlikta, Sivert och dess hustru samt svägerska Ingeborg har gjort avbön, ett vite om 10 daler sätts.

Anno 1699 den 29 november – Oäkta barn I

Inkallades tjänstepigan Inger Eriksdotter som tjänar borgaren Per Ingemansson, vilken är rådd med barn och havande. Bekänner att fadern är en dräng Per Jonsson som har tjänat Per bödkare och som nu tjänar i Krokstorp, eller är hos sina föräldrar, han har lovat äktenskap. Rätten frågar Inger när de hade sitt första umgänge, svarar 8 dagar för nästlidne påsk, lovat henne till äkta, som skedde på Per Ingemanssons gamla sal, har sedan haft sammangång i stallet och i fähuset. Han har vid midsommarmarknad förärat henne 7 alnar flögels border till en tröja, då hon även köpte 1 ¼ aln kläde. Inger säger att Per är den enda mannen hon haft. Inger och drängen skall möta rätten vid ett senare tillfälle.

Anno 1699 den 5 december – Oäkta barn II

Drängen Per Jonsson inkallas angående faderskap till Inger Eriksdotters barn. Ingers bekännelse läses upp i hans och hennes närvaro. Han erkänner faderskapet men har inte lovat äktenskap. Han tillstår att han har gett henne silke till en tröja, men inte under äktenskapslöfte, bara för vänskaps skull. Kyrkoherde Anders Schönbeck i Gammalstorp skriver att Ingers styvfader Per Mårtensson i Gammalstorp och Åke Svensson i Ysane den 25 november kom till honom och hade med sig en pojke vid namn Sven Jönsson. Åke begärde att Sven skulle förhöras i sina kristendomsstycken då han ville gå till nattvard. Pojken ville gifta sig med ett kvinnfolk Inger Eriksdotter som hade tjänat Per bödkare i Sölvesborg, och begärde att de måste fästas. Kyrkoherden visste inget annat. Då kommer Erik Jönsson och dess hustru i Ysane, som Sven hade tjänat, Sven hade övertalats att säga att han vara barnafader till Ingers barn och att han ville vigas med henne. Om han gjorde detta skulle han få 60 daler silvermynt, 1 tunna råg och 1 tunna korn av Per bödkare.

Skall Inger Eriksdotter ha bekänt som kyrkoherden berättar av andras sägelse, att hon skulle aldrig ta någon annan ut till barnafader än Per bödkare, men där emot säger kyrkoherden att sådant inte själv ha hört av hennes mun, utan hon sagt att haft med drängen Per och Per bödkare att beställa. Rätten vill ha Ingers förklaring.

Inger förklarar att eftersom hon märkte att drängen Per Jonsson sitt löfte inte skulle hålla till äktenskaps fullbordan, då syntes Sven Jönsson vara ett alternativ då hon ville bli en äkta hustru, vilket de slog i hand på i Per bödkares hus. Hon har inte haft någon beblandelse med drängen Sven, Per Ingemansson lovade på drängen Pers vägnar att ge hennes unga fästman 60 daler och 1 tunna korn och 1 tunna råg, men när hennes styvfader och Åke samt Sven Jönsson kom till prästen så blev dem nekat fästning. Inger nekar till att ha erkänt Per bödkare som barnafader för någon människa, hon frikallar honom.

Drängen Per Jonsson blev sammaledes föreställd kyrkoherde Schönbecks 2 punkter, där uppå han bekände och fullkomligen tillstod, att såsom han stått sin husbonde Per bödkare, hans hustru, när eldslågan stod över hans hus och gård, då han genom Guds nådiga hjälp hjälpte dem ur eldsnöden, som eljest hade blivit innebrända, alltså försåg han sig till sin husbonde, att han ville nu på något sätt hjälpa honom ifrån denna piga som han inte kan eller vill äkta, och det medelst hans fattigdom, ty det han hade tillförne förtjänat blev uppbränt då han tjänade där, finner och nu hos sig att hans husbonde har gjort efter hans begäran mot honom en stor välgärning i detta mål, och sade sig om Per Ingemansson bödkare mer utlovat ville han tjäna därför, än äkta Inger Eriksdotter.

Rätten uppkallar Per Ingemansson bödkare, vilken svarar att Inger eller Per aldrig kan skylla honom för olovlig beblandelse, han är en gammal man. Berättar sedan samma sak om eldsvådan som drängen Per. Saken uppskjuts till klockan 09.00 i morgon.

Anno 1699 den 6 december – Oäkta barn III

Resolution i saken angående Inger Eriksdotter och Per Jonsson; Per pliktar 10 daler för lönskaläger, Inger pliktar 5 daler samt stå uppenbar skrift. Angående kyrkoherde Andreas Schönbecks skrift om kvinnfolket Inger Eriksdotters bekännelse, så uppskjuts denna sak tills vidare.

Anno 1699 den 11 december – Oäkta barn IV

Uppläste rätten kyrkoherde Andreas Schönbecks brev av den 8 december innehållande 2 mäns attester om Inger Eriksdotters bekännelse, vederbörande skall möta på nya året under laglig rannsakning.

Att detta är lika lydande med Sölvesborg stads kämnärsrätts protokoll anno 1699 det bekräftas med stadens sigill och min hands underskrift. Actum Sölvesborg den 10 januari 1700. Johan Kruse J: A Not

Bi-protokoll

Anno 1699 den 9 augusti

Hölls kämnärsrätt i Sölvesborg efter order av Magistraten i Karlshamn emedan denna stadens kämnärsrätts preses herr rådman Kruse icke själv kan föra presidieämbetet i denna sak då han är kallad som vittne, då alltså rådmannen från Karlshamn Petter Richert är närvarande, rådman Sören Jönsson, bisittare monsieur Henrik Larsson och monsieur Jöran Jakobsson.

Klockare Mårten Knutsson hade igår låtit instämma borgaren här i Sölvesborg Jöns Tysk eller Johan Dorfling som han säger, för det förliden våras skall ha överfallit denne kärande på kyrkogården, då käranden tillika var befalld av sin kyrkoherde, som och av rådman Kruse att upplåta kyrkdörren, då av kyrkstocken blev uttagit penningar till bröd och vins inköpande, och när de kommit på kyrkogården skall svaranden ha begynt att tala om en gärdesgård som skulle sättas lika från i kärandens hage och då käranden skall ha svarat att detta står inte i hans makt att låta något av kyrkans eller klockarebolets jord, skall svaranden ha blivit vred, och överfallit käranden klockaren, då han sitt ämbetes förrättning stod var 3 resor. Jämväl slagit med samma hand som han bar uti, vilka penningar var 15 daler silvermynt.

Rådman Johan Kruse var citerad att vittna, men han vägrade vittna emedan han uti aktion ligger med svaranden Jöns Dorfling och samma sak skall vara incaminerat och ännu ogjort i Karlshamns rådstuga under stadsfiskal Linds pådrivande efter landshövdingens order, nekar dock icke sanningen tillstyrka, vill göra sin relation om så behövs.

Svarande Jöns Dorfling, på tillfrågan om Kruse skulle få göra relation antingen med ed eller utan, svarar och påstår det han rådman Kruse alldeles vräka måste i detta mål. Blev detta jäv således uppskjutit till rätten.

Smeden Hans Persson var också citerad att vittna, vilken komparerar, och sade sig ha varit tillstädes där hos, men då Jöns Tysk blev av rätten tillfrågad om han något emot denna person hade, svarade han att denne smed hade överfallit honom i sitt eget, samt menade det smeden så väl som klockaren varit lika goda, att antasta honom på kyrkogården, ty smeden hade hammaren i handen och velat slå honom, men det skedde inget.

Jöns Tysk tillfrågades om sedan den tid han haft trätan med smeden han icke varit kristligt förlikt och varit till herrens nattvard, svarade jo ofta. Bisittarna berättade sig aldrig ha hört något om ovänskap dessa bägge emellan emedan de dagligen och vänligen umgås med varandra, utan menar detta att vara ett påfund att hindra sanningen. Smeden Hans på tillfrågan om han har varit i träta med Jöns Tysk, svarar nej.

Rätten tillfrågade Jöns Dorfling eller Jöns Tysk om han inget slagsmål har haft med klockaren samma tid på kyrkogården, svarar nej, utan på sin egen grund. Rätten frågar Jöns Tysk om han inte i pastor Odders, rådman Kruses och smeden Hans Perssons närvaro slagits med klockaren och han slog först, då svarade han det han inte slagit klockaren, inte heller kunnat slå honom, ty i ena handen hade han penningar och i den andra handen kyrkans skrifter.

Klockaren säger det Jöns Tysk slog honom 3 gånger på kyrkogården och 4 gången sprang han i sin gård och kastade penningarna ifrån sig, och då han åter ville till klockaren med en stake, höll han honom, och ville det han skulle mer överfalla klockaren.

Rätten blev överens att rådman Kruse skall göra sin relation, med tryggt samvete, bisittarna säger att Kruse umgås med Jöns Tysk.

Jämväl resolverades att Hans Persson måtte vittna under ed, vilken inte har hört något slagsmål

Rådman Kruse berättar således utan ed att en dag då rådmannen och pastorn var ense att gå till kyrkan, och utta några penningar av stocken till vin och bröd, då där till fordrades och ankom Jöns Tysk som kyrkvärd, smeden Hans Persson som att ta något på stocken, och klockaren att upplåta låsen och uppvakta därvid, men som de hade allt beställt detta, och vore färdiga att gå där ifrån in till Jöns Tysks, att skriva om samma penningar medan de icke hade bläck och papper hos sig, och som de vore igenom vid Jöns Tysks tomt vid gamla muren begärde Jöns det rådmannen ville gå med tillbaka och som han bett klockaren sätta ett gärde krok in uti Jöns hage, det han menade klockarens faders tid hade stått rätt fram, och nu borde till samma likhet ändras, så gick rådmannen med pastorn tillbaka till Jöns Tysks plats, då var Jöns och klockaren vid gamla muren och sade så stod gärdet i gamla dagar i din faders tid, då svarade klockaren då var du en grönkålling och det l---ste du i din hals. Då slog Jöns med handen, i vilken han hade 15 daler silvermynt stockpenningar i ett par slag, men då klockaren ville sig defendera och grep efter lika som ville ta till kniv, då sprang Kruse emellan dem med sin käpp och varnade dem. I samma tid kom smeden och hade sin hammare i handen, sägande att de skulle hålla med trätan och inte slåss, om inte Jöns ville ha hammaren i pannan.

Hans Persson vittnar under ed att han varit på kyrkoherdens och rådmannens, samt kyrkvärdens begäran i kyrkan och upplåtit en stock och då det var beställt, stod han hos kyrkoherden på kyrkogården men rådmannen med Jöns Tysk och klockaren gick mot hagen vid klockarens hus, och i det de kom tillbaka, såg han de frestade med nävarna och Jöns slog efter klockaren, då smeden det tänkte var gäckeri, men såg det var att det var allvar, och det skedde på kyrkogården, strax inom muren, då löpte Jöns in på sin gård och kom löpande till klockaren igen och slog efter honom med handen, så gick smeden emellan och stöttes där över omkull, men sedan lät Jöns bli, och då klockaren gick bort, gick smeden med pastorn, rådman Kruse och Jöns in i Tyskens hus. Båda vittnesmålen lästes nu upp, ingen har något att säga ytterligare.

Klockaren vill ha kyrkoherde Lars Odders attest, saken uppskjuts till klockan 17.00

Rätten återsamlas

Klockare Mårten Knutsson lägger en attest av kyrkoherde Laurentius Odder. När attesten lästes svarade Tysk att han inte är nöjd med den då kyrkoherden är hans avundsman. Parterna har inte mer att tillägga.

Resolution; Jöns Tysk pliktar för 2 pustar, 3 daler, vilka dubblas då han har överfallit en kyrkobetjänt efter konungens privilegier 23 punkten 1650-11-28 plus omkostnader för kärande och rätten.