Vad hände i Stigåsa måndagen den 3 mars 1712?

Text Gudrun Ragnerby

Stigåsa ligger i Stockaryd socken Västra härad. I den västra gården hade bonden Nils Jonsson och hans hustru just fått barn och kallat sina grannar tillsammans på barnsölsgästabud. Bland alla gästerna fanns Nils far, sextiosjuårige Jon Ingelsson i den östra gården. Han hade klätt sig fin och hade både en ny skinntröja och ny vallmarsrock.

Sonen Jon Jonsson var inte med, han var utnämnd till soldat och var försvunnen. Han hade inte infunnit sig till ett korpralsmöte i Vetlanda. Därifrån skickades soldaterna under Kalmar regemente och Västra härads kompani Jöns Jonsson Lindberg för Holmeshult rote i Fröderyd och Börge Carlsson Trogen för Ljunganäs också i Fröderyd, till östra Stigåsa för att hämta den pantsatta drängen för bemälte rote efter att han inte godvilligt infunnit sig. Vädret var svårt så de ville inte gärna hämta Jon, men soldaterna fick lyda och ge sig av.

I östra Stigåsa var det tomt så de fortsatte till västra. Här växlade Börge ord med Jon Ingelsson och tog gubben i skägget då de vistades i nattstugan. Sen gick de till Ingelssons gård som låg vid pass två muskötskott därifrån. Jon Jonsson var inte där och fadern sa sig inte sett honom sedan mötet utlysts och visste inte om han levde eller var död. Då högg Börge med värjan Jon Ingesson i huvudet på högra sidan över ögat väl ett halvt kvarter långt, som senare visades på en gammal mössa som gubben hade på huvudet. Jon föll till golvet och fick genast nästa hugg i högra axeln bak på skuldran och det var så kraftigt att det tog igenom rocken, skinntröjan, en skjorta och sen ett djupt hål i själva axeln. Blodet forsade starkt ur honom. Dessutom slog han med dragen värja tre slag på ryggen. Sen sprang Börge ut och gömde sig i en badstuga där man fann honom vid midnatt. Då han åter kom in satte han sig lite vid spisen och sen gick han och lade sig hos kamraten och sade sig ångra vad han gjort.

På tisdagsmorgonen talades de vid om förlikning med bonden att de i sonens ställe skulle ta med sig drängen Nils Johansson som var son till gubben från Aneboda socken, som var kommen i tjänst, så ville han (Börge) avstå från åtal om han fick behålla livet.

Vid tinget den 17/3 1712 vittnade flera personer. Pigan Ingeborg Jönsdotter som tjänade den avlidne gubben. Pigan Ingeborg Nilsdotter i Notholma. En pojke Per Toresellsson 12 år född i Göpetorp, Tolg socken, vittnar att han samma afton kom dit och lånade hus. Ett lamm och ett får gick i stugan och soldaterna ville ha dem ur vägen. De tålde inte sådan bråte för fötterna på sig. Per sprang efter dådet barfota till andra gården.

Två nämndemän synade skadorna på Jon Ingelssons kropp efter döden och de vittnar som femte punkt att hans hemliga lem var så sönderspjärnad att den var större än en mössa, mycket blå och illa hanterad. Jons hustru Botell Månsdotter vittnar till slut att allt skett som vittnas och vill ingen förbön för dessa soldater fälla.

Det var Börges värja som var blodig men båda dömdes ge liv for liv, dock skulle målet gå till hovrätten. Vad som sades där har jag inte kontrollerat men i de militära rullorna är antecknat att båda är justerade.

Vad hände sonen Jon som skulle ha blivit soldat? Han hade en käresta, kanske var han hos henne när han skulle hämtas. Han dök upp igen och gifte sig redan den 9/6 1712 med Marit Jonsdotter från Notholma.

Efter dråpet på Jon Ingelsson blev Jöns Jönsson Lindberg känd som Jöns Ornehuvud. Han hade kommit till Fröderyd 1709 och där lät han leja sig till soldat. Han hade då en sexårig son, Jöns Jönsson med sig. När fadern blev död tog prosten Andreas Boman Jöns till sig och därifrån kom han till Sven (Håkansson) i Löneberg, där han var i 3 år. Sonen Jöns lever fortfarande 1724. När Lindberg kommit till Fröderyd gifte han om sig med Anna Svensdotter född ca 1679 i Griggatorp Hultsjö. Som änka hade Anna med oäkta barn låtit sig råda och genom förgift sig själv livet avhänt 1724, det behandlas vid extra ting den 13/4 1724 i Löneberg.