Min släktforskning går på sparlåga och så även till stor del hembygdsforskningen. Nutiden tar mycket av både fri- och arbetstid. Gräset ska klippas, morötterna gallras, honungen slungas, kräftorna fångas, bikupor byggas, stugan ska målas, bären och svampen ska plockas, korven grillas, mattorna skakas, golven sopas, veden köras hem och så är det sammankomst i Hembygdsföreningen är det inte midsommarfest så är det tomtesmyg med ett antal möten däremellan. Arbetet är sinkesamt med övertid både morgon och kväll under långa perioder. Så mycket forskat har det dock blivit så jag fått ihop ett par artiklar till denna utgåva av Rötter & Frön.
En kväll i mitten av oktober var alla ordförandena i Hembygdsföreningarna i Vetlanda kommun inbjudna till en träff för ömsesidiga diskussioner. Många kom men inte alla. Bland allt som penetrerades var verksamhet och aktivering av medlemmar.
Vad jag och många andra visste är att det är lättare
att få medlemmar på rena landsbygden än i tätorterna. Lilla Fröderyd socken har
näst mest medlemmar av alla de 21 föreningarna inom kommunen, bara föreningen i
grannsocknen Lannaskede har fler medlemmar men betydligt färre aktiva. Stadens
förening, som ibland vill göra gällande att de representerar hela Njudung, har
knappt hälften så många medlemmar.
Vad har detta med Fröderydbygdens Forskarvänner att
göra undrar säkert mer än en läsare av dessa rader. Svaret blir naturligtvis,
ingenting. Det var bara ett tankesprång…
Varför håller vi på med det vi har gemensamt? Alltså
rotar i det förgångna och funderar, diskuterar och söker nya rottrådar. Svaren
kan vara många men mest handlar det förmodligen om nyfikenhet. En inre längtan
att nå nya mål och att få förklaringar på hur allt blivit som det är. För den
som själv inte börjat tänka i våra banor är det inte lönt att försöka förklara
eller som forna skidstjärnan Ingemar Stenmark sa en gå "de e inte lätt å
förklar för en som int begrip". Samma sak är det att få folk att begripa
vad man gör en hel kväll om man inte har TV. Det har inte vi. Så denna kväll
skriver jag det här istället. Nytt tankesprång…
Så blev det onsdagen den 20 oktober. På radion hade
man hela dagen talat om den snö som snart skulle falla, men det dröjde till
några minuter före sjutton innan de första flingorna började falla men sedan
höll det på hela kvällen. Den kväll som jag tillbringade en del av med att
bevista en föreläsning om våra tre småländska nationalparker. Under tiden som
vackra sommarbilder visades på den vita duken föll snön oavbrutet och obarmhärtigt
utanför den varma lokalen. Dryga decimetern fick skyfflas bort från bilen före
hemresan. Två dagar senare ligger marken fortfarande täckt av det vita eländet.
Nu har det blivit lördag och det ligger fortfarande
en hel del snö kvar så jag tog det säkra före det osäkra och lade på
vinterdäcken på bilen. På eftermiddagen och kvällen ägnade jag en lång stund åt
vår förening. Vi kan glädja oss åt att nu är fler medlemmar än vad vi varit
någon gång tidigare, om inte mitt minne sviker mig.
Med den glädjeyttringen slutar jag mina tankesprång
och önskar er alla en fortsatt skön höst och så småningom ett gott nytt år.
Med hälsningar
Lars-Åke Andersson