Nödåren 1867-1869 i Småland (Västra härad)

Text Lennart Ekström

Man talar ibland om nödåret 1868 och som medförde att många emigrerade just därför. Men nödåren började redan 1867 som betecknas för det våta året följt av 1868 det torra året. År 1869 blev slutligen kulmen på dessa båda år.

Vintern 1867 var väl ganska normal men med stark kyla. I mitten av januari var det ett par dagars blidväder som senare efterträddes av stark kyla under en lång tid med en temperatur ner mot 20 minusgrader. I februari kunde man notera 8 plusgrader för att i början av mars då vintern kom tillbaka och termometern kröp ner till minus 17 grader, en kyla som höll i sig till den 25 mars. April verkade först vara vårlik med sina plus 14 grader men så kom 1 maj med snöblandat och vinterkyla igen, bara 1-2 grader, följt av full snöstorm den 21 maj.

Det blev inte mycket till vårarbete. Visserligen kom lite regn och värme men inte satte det igång växtligheten. Så kom då regnet. Den 4 juli var det regn och rusk och de vackra dagarna lätt räknade. Nederbörden kom inte i strida strömmar utan det småregnade hela tiden i flera timmar. På gårdarna stod vattnet högt upp och man fick bre ut ”fottjockt” med grus. Augusti regn och åter regn. Höskörden var visserligen god, med bärgningsvärdet lågt pga den dålig kvalitet. September var inget undantag och man hyste farhågor för vårsädesskörden även skördad men inte inbärgad höstsäd, därtill hade det blivit kallt med frostnätter. I oktober skrev tidningarna att en hel dags regnuppehåll tillhörde sällsyntheterna. Av årsväxtrapporten som kom i slutet av oktober kunde man konstatera att trots god potatisskörd räknades året som ett vått och svårt år.

Så började ett nytt år 1868 med allt annat än god ekonomi. Även om man i Småland inte hade ren hungersnöd än i alla fall, så var lagren av spannmål och andra livsnödvändigheter mycket små, dessutom med höga priser. Vintern var mild och fortsatte så hela våren. Den 11 maj slog vinden om från nordlig till sydlig och temperaturen steg från 11 till 21 grader varmt. Så fortsatte värmen liksom blåsten som torkade ut marken och gjorde längtan till regn påtaglig.

Redan i början av juni klagades det allmänt över att inget regn kommit. Förråden är utsålda och bönderna till större delen skuldsatta. Västra härads kronofogde rapporterade för maj månad, att väderleken hade varit torr och varm. Obetydligt regn hade fallit och på flera platser började torkans verkningar visa sig. Han klagade också över att många människor hade emigrerat till Amerika, en del i hemlighet efter obetalda skulder.

I mitten av juni skriver Jönköpingsbladet ”Att tala om väderleken lönar sig numera inte”. Torkan förekommer inte på enstaka fläckar utan samma klagan förekommer i hela landet. Man tycks vara dömd till att förtorkas. Vid midsommar samma förhållande. Från mitten av juli till den 23 var det tropisk hetta och fortsatt i augusti med temperaturer över 30 grader. Årsväxtrapporten i slutet av oktober berättar att avkastningen från många sädesslag inte ens nådde upp till vad som blivit sått en gång.

Hushållningssällskapet gav ut anvisningar till nödbrödsämnen. Här följer några förslag: Bröd av granlav, bröd av lingon och mjöl, mjöl och bröd av Rönnbär, mjöl och bröd av Näckrosrötter osv.

Från Fröderyd rapporterades att stämman den 8 november 1868 inte ansåg det nödvändigt att begära något lån men i december beslöt man om att anta ett lån på 6 000 rdr som nödklassad. Vid kommunalstämman i mars 1869 meddelade skolläraren Fröderberg att 11 barn var i princip utan föda och man beslöt att av fattigsäden utlämna 2 tunnor säd som skulle malas och för vilket det skulle bakas bröd som sedan skolläraren fick dela ut ½ eller 1/3 dagligen tillsammans med en bit sill till de nödlidande barnen. Den 2 juli 1869 meddelade sockenkommittén, att de svåraste behoven blivit av hjälpta, och att de nödställda hade blivit tvungna att tillgripa mjöl av ben etc. som nödbröd men ingen hade dött av hunger.