Civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630

Med särskild hänsyn till den kamerala indelningen

Av Joh. Ax. Almquist

Källa; Meddelanden från Riksarkivet. Ny följd, II:6. Andra delen, 1919-1922

(läst av Per Frödholm)

IV. Njudungen

De båda härad, av vilka Njudungen bestod, hava fått sina namn, Östra och Västra, av sin belägenhet inom denna landskapsdel. Gränsen mellan dem går över vattendelaren mellan Lagans och Emmåns källor. Redan under den senare medeltiden hade de i administrativt hänseende åtskilts, i det att Östra då låg till Kalmar län, under det att Västra ingick i Sturarnas förläningar, som i Småland därjämte omfattade även Södra Vedbo. Dessa förhållanden blevo bestämmande för häradernas förvaltning också i början av Gustaf I:s regering, så till vida som Västra då fortfarande var förenat med Södra Vedbo till ett fögderi. Beträffande Östra äro flera stora förläningar kända därinom under 1520-talet, men vart övriga delar av häradet hörde, är icke bekant. Men åren 1529-37 lågo båda häradena under Kalmar slottslän och voro således då på sitt sätt förenade, ehuru detta icke utesluter, att de kunna haft skilda ridfogdar, vilkas namn dock icke blivit bevarade *.

*. Av RKB 1538 tyckes framgå, att Olof Törne detta år varit fogde i såväl Västra som Östra härad, men då man vet, att denne ”någon kort tid” samma år hade befallningen på Kalmar slott, kan det hava varit i sådan egenskap han inlevererat räntan från de båda häradena.

Senare fanns där en gemensam fogde åren 1560, 1572-86 och 1591-98, men övriga år bildade Östra och Västra var för sig, ensamma eller i förening med andra härad, skilda fögderier.

Östra härad

Östra var indelat i följande fjärdingar, som omfattade nedanstående socknar:

1) Alsheda fjärding: Alsheda och Skirö.

2) Bexheda fjärding: Bexheda, Korsberga, Lannaskede, Lemnhult, Myresjö och Nävelsjö.

3) Hvetlanda fjärding: Hvetlanda, Björkö, Karlstorp, Kråkshult, Näsby och Skede.

4) Stenberga fjärding: Stenberga, Nye och Näshult.

Den nuvarande Ökna socken var länge ett kapell inom Alsheda gäll, innan det på 1700-talet utbröts till särskild annexförsamling. Som synes voro fjärdingarne olika stora beträffande antalet socknar, och detta gällde även antalet skattebönder *, ehuru dessa för kvickskatten och ållonfläsket fjärdingsvis voro indelade i gärder.

*. Antalet hel- och halvsättingar var 1540 respektive 122 och 18, fördelade på de olika fjärdingarne på följande sätt: Alsheda 25 och 4, Bexheda 37 och 8, Hvetlanda 31 och 6 samt Stenberga 29 hela och inga halva sättingar.

Eljes utgick huvudskatten efter mantal eller vad här var detsamma efter sättingtal, så att var fullsutten skattebonde utgjorde en sätting i penningar, malt, mjöl och korn. Dock funnos även 164 sämje och 21 kronohemman, som vore skattlagda till visst belopp efter markens olika godhet.

Av ovanstående häradsdelar förläntes Bexheda fjärding den 25 januari 1526 till den då varande fogden i Västra härad, Nils Bagge, som därå fick konfirmation den 26 juni 1529, men kort därefter dog. I maj 1530 bekom Johan Turesson (Tre rosor) samma fjärding, men den 15 juni 1531 förläntes den till Måns Johansson (Natt och dag), vilken som hövidsman i Kalmar län redan 1529 fått befallningen inom häradets övriga delar. År 1537 utbröts Östra från Kalmar län och förenades med Uppvidinge till ett fögderi. Tre år senare (1540) befinnes visserligen detta samband brutet, och Östra hade då genensam fogde med Vista härad, *

*. Räkenskap för Vista saknas 1540, men för 1541 finnes en jordebok för detta härad, som enligt den gamla förteckningen tillhört Smålands handlingar 1541: N. 8 (Anders Karlssons räkenskap).

men 1542 återställdes den äldre ordningen, och sedan hörde Östra och Uppvidinge ihop till 1551, då det senare förläntes.

En ersättning fick fogden i Östra först 1560, då Västra härad, som tidigare varit förlänt, för en kort tid var indraget och då lades under hans förvaltning. Men sedan detta härad 1561 ånyo bortförlänts, återförenades Uppvidinge ånyo med Östra, och denna sammanslagning ägde sedan bestånd, till dess att Östra den 12 februari 1569 förläntes till Ture Bjelke, från vilken det återkallades 1572. Under de mellanliggande åren omnämns visserligen fogdar i häradet, men de uppburo blott kungsfodring och gärder. Från 1572 bildade Östra tillsammans med Västra ett fögderi, som ägde bestånd till och med 1598 med undantag av åren 1587-90, då Västra hade egen fogde och Östra i stället var förenat med Uppvidinge. Under de närmast därpå följande åren (1591-92) ingick hela Njudungen i ett fögderi, som dessutom bestod av Aspeland och Sevede. Men 1599 lades Östra under fogden på Kalmar slott, och när det 1601 ånyo blev självständigt fögderi, fick fogden där även förvaltningen av oförlänta områden i Norra och Södra Vedbo. Detta distrikt utarrenderades enligt kontrakt den 6 oktober 1620 till Paridon von Horn och Kristian Wilshusen, vilka samma år uppburo tionde och ovissa persedlar, men de följande fyra åren även årliga räntan *.

*. Jämför kammarrådets brev den 26 augusti 1623, enligt vilket Paridon von Horn skulle få i sitt arrende inräkna även Alsheda gäll, som dittills varit förlänt, mot att han betalade 1 000 daler till överstelöjtnant Otto von Scheding.

Genom nytt kontrakt den 16 november 1625 lade Knut Matsson (Upplänning (-Stjernfeldt) till sina övriga arrenden även Östra härad *, som sålunda då förenades med Konga och Uppvidinge och 1629 med även det övriga Värend.

*. Jämför kontrakt den 19 juni 1626, enligt vilket Mårten Wewitzer arrenderade Norra och Södra Vedbo samt Östra (!) härad. Räkenskap saknas visserligen för sistnämnda härad 1626, men då Knut Matssons kontrakt gällde för tre år och han ostridigt förpaktade Östra 1627 och följande år, torde ovanstående uppgift i kammarens kontraktsbok bero på felskrivning.

Några större förläningar funnos icke i Östra härad under senare hälften av 1500-talet. Dock uppbar Nils Persson (Silfversparre) tionden av Alsheda socken 1562-66. Men genom hertig Karls brev den 12 juli 1603 fick Hans Eriksson (Ulfsparre) Alsheda och Skede socknar i förläning och behöll dem med stöd av konfirmationsbrevet den 23 mars 1612 (kammarregister) till sin död (1616), varefter de ännu ett år innehades av hans änka Elin Clasdotter (Tott). Åren 1618-22 avkortades de för Patrik Ruthwen, som uppbar räntan på sin beställning (jämför brevet den 29 juli 1618). Genom brevet den 12 november 1610 förlänades vidare Karlstorps socken till Lindorm Nilsson (Bååt) till Ed (död 1632), från vilken denna socken återkallades 1615.

Fogdar i Östra m fl härads fögderi voro:

· Erik Månsson, utnämnd 1537-07-23- (1538)

· Anders Karlsson 1539-1541

· Nils Persson 1542-1544

· Per Nilsson 1545-1550

· Halvard Knutsson 1551-1556

· Ulf Persson (Hjort) 1558-1559

· Lars Toprider 1560

· Nils Eskilsson 1561-1563

· Anders Gris 1564-1567

· Mikael Sigfridsson 1568-1569 och 1572-1597 *

*. Såsom uppbördsmän för kungsfodring och gärder nämns under den tid (1569-71) då Östra var förlänt till Ture Bjelke, dels Lasse Persson (1569) dels Anders Ersson (1571).

· Lennart Jöransson 1598-1604

· Knut Andersson 1605 *

*. Uppbar endast vinterskatten 1605, men Nils Albrektsson sommarskatten samma år. Den senare redovisade 1612 årliga räntan, efterträdaren Anders Jonsson blott ovissa persedlar.

· Nils Albrektsson 1605-1612

· Anders Jonsson 1612-1613

· Lars Bosson 1614-1616

· Lars Månsson 1617-1620

· Paridon von Horn (arr.) 1620-1624

· Kristian Wilshusen (arr.) 1620-1624

· Knut Matsson (Upplänning (-Stjernfeldt) (arr.) 1625-1630

Västra härad

Även Västra härad hade sina underavdelningar, vilka till trots av att antalet var större än fyra, kallades fjärdingar.

Mellan dessa voro 1545 socknarne fördelade på följande sätt:

1) Bringetofta fjärding: Bringetofta, Hylletofta och Ljunga.

2) Hjälmseryds fjärding: Hjälmseryd, Nydala, Stockaryd och Vrigstad.

3) Hultsjö fjärding: Hultsjö, Hjertlanda och halva Skepperstad.

4) Kilbo fjärding: Bäckaby, Fröryd, Ramkvilla, (halva) Skepperstad, Skärbäck och Solberga.

5) Malmbäcks fjärding: Malmbäck och Ödestuga samt smärre delar av de till Östbo härad eljes hörande Byarum, Hagshult och Tofteryd.

6) Sandsjö fjärding: Sandsjö, Almesåkra och Vallsjö.

Stundom räknades de socknar, som ovan redovisats till Hjälmseryds fjärding, såsom tillhörande Bringetofta fjärding. Svenarums socken låg utanför fjärdingsindelningen. Skärbäcks socken, som numera ingår i Ramkvilla, omtalas ej efter 1560-talet. Av Skepperstads socken, som ovan förts till Kilbo fjärding, räknades 1562 hälften till Hultsjö fjärding. Huvudskatten, som torde erlagts enligt en sedan gammalt fastställd stadga, utgjordes i smör och havre.

Nils Bagge, som 1525 var fogde för de då förenade häradena Västra och Södra Vedbo, hade 1528 i förläning Kilbo fjärding, som den 18 maj 1530 konfirmerades för hans änka. Redan den 7 januari 1531 fick dock Johan Turesson (Tre rosor) samma förläning. Återstoden av häradet lades väl 1529 under Kalmar slott, men på 1530-talet donerades även den till herr Johan, som den 7 juli 1536 dessutom bekom biskopssakerna där jämte Nydala klosters landbor. Han behöll hela häradet in på 1540-talet, men miste 1543 Kilbo fjärding, som före den 17 augusti samma år förläntes till Joen Olsson (Lilliesparre) och 1549 lades under fogden i Allbo m fl härad. Det övriga häradet återkallades före den 29 mars 1549, då det tillades Sten Eriksson (Leijonhufvuds) stora förläning under Jönköpings slott, som denne behöll under hela senare delen av Gustaf I:s regering.

Västra återkallades emellertid en kort tid 1560 (se Eriks brev den 10 juni 1560), men förlänades, fortfarande med undantag av Kilbo fjärding, nästföljande år *,

*. Fogden Nils Eskilsson redovisade 1561 från Västra härad en del persedlar som Lasse Toprider uppburit, innan Karl Holgersson sagda år tillträtt förläningen, Smålands handlingar 1561 N. 4.

till den nye ”gubernatorn” över Småland, Karl Holgersson (Gera), som till större delen behöll denna förläning till sin död (1566), ehuru han 1564 fick avstå tre socknar (Svenarum, Nydala och Vrigstad) till Erik XIV:s kammartjänare Gisle Nilsson. Denne fick den 13 augusti 1567 ytterligare fem socknar eller återstoden av Hjälmseryds och hela Hultsjö fjärding. Det övriga av häradet bildade från samma år ett särskilt fögderi. Dit räknades då bl a även Kilbo fjärding, som dessförinnan varit förlänt från 1560 till Svante Sture (se Eriks brev den 23 mars 1560), från vilken den återkallades den 26 november 1563, och 1565-66 till Ulf Persson (Hjort).

Efter Johan III:s tronbestigning upphörde Gisle Nilssons förläning, men andra tillkommo. Genom kungliga brevet den 20 februari 1569 fick grevinnan Märta Eriksdotter (Leijonhufvud) icke blott tillbaka sin mans förläning ab Kilbo fjärding, utan tillika Bringetofta och Hultsjö fjärdingar. Samtidigt innehade Erik Gustafsson (Stenbock) till Toftaholm Nydala socken och ryttmästaren Bengt Månsson Sandsjö fjärding. Följande år (1570) var sistnämnda förläning återkallad och dithörande socknar disponerade till olika ändamål, nämligen så att Sandsjö socken lagts som evärdlig egendom till grevinnan Märtas ovannämnda på behaglig tid givna förläning och Vallsjö socken var kronan behållen, under det att Almesåkra jämte Vrigstads socken ingått i Lundholmens friherreskap (kungliga brevet den 4 juni 1570) *

*. Till friherreskapet hörde dessutom kyrkogodsen i Ödestuga samt tre hemman och ett torp i Svenarums socken. Kammarrådet infordrade den 26 september 1622 från Jöran Gyllenstjernas änka, fru Ingeborg Clasdotter, friherrebrevet, emedan man då var oviss om friherreskapets rätta omfattning.

Då härtill lägges, att Måns Persson (Stjerna) innehade Stockaryds socken (jämför kungliga brevet den 22 maj 1571), befinns, att av häradets tjugo socknar blott fyra voro kronan behållna. Samma förhållande ägde oförändrat rum 1571, och häradsfögderiet var således till och med sistnämnda år inskränkt till sagda obetydliga område. Men 1572, då största delen av den Stureska förläningen samt Stockaryds socken indrogos, samman- slogos Västra och Östra härad, så att hela Njudungen bildade ett enda fögderi. Därigenom funnos då, sedan även Nydala socken återkallats genom kungliga brevet den 17 juni 1572, kvar blott två större förläningar eller dels de till Lundholmens friherreskap hörande socknar, dels grevinnan Märtas besittning av Sandsjö socken. De förra avkortas ännu 1630, och den senare indrogs först efter Stureättens utslocknande (1616). Emellertid delades 1587 Njudungen ånyo på två fögderier, därigenom att en särskild fogde ännu en gång tillsattes i Västra härad, vilken tillika under sin förvaltning hade Norrvidinge. Den äldre ordningen återställdes dock 1591, då Västra återförenades med Östra härad, men ej långt därefter eller den 2 december 1595 blevo behållna delar av Västra upplåtna till greve Axel Stensson (Lewenhaupt) för gjorda försträckningar, och när detta pantlän igenkallades 1599, sammanslogs Västra med Östbo härads fögderi, med vilket det sedan var förenat perioden ut.

Under 1600-talet hava antecknats följande förläningar inom häradet. Genom kungliga brevet den 26 oktober 1603 fick Olof Stråle till Ekna Nydala socken, som han behöll till och med 1616 (jämför konfirmationen den 26 september 1613 och kammarens brev den 18 oktober 1614). Hjälmseryds socken, som enligt kungligt brev den 5 juli 1609 under samma och nästföljande år avkortades för Otto von Scheding, förläntes enligt kungliga brevet den 5 november 1610 (konfirmation den 22 april 1614) till Arvid Persson (Stjerna) till Hubbestad och återföll till kronan först 1618. Från 1620 ingick Västra i de stora arrenden, genom vilka dels Östbo, dels Tveta m fl härad bortförpaktades av kronan till enskilda.

Under de få år (1567-71 och 1587-90) då Västra härad ensamt eller i förening med Norrvidinge bildade självständigt fögderi, funnos där följande fogdar:

· Erik Nilsson 1567-1569

· Nils Olofsson 1570-1571 och 1587-1590