Vekerum.

Källa; Bräkne härads dombok.

Det finns mycket mer att läsa i domböckerna om Vekerum. Se vår butik å denna hemsida. (c) Vanja Jonasson & Per Frödholm.

1668-10-21:

1 ting. Per Olofsson i Persgärde kärar Bengt Larsson i Hovgården angående hans systerson Olof Nilsson i Vekerum och hans fästekonas morsarv, vilket Bengt Larsson innehar.

1680-05-19:

1 ting. Karin Olofs i Sandvik kärar Erik Andersson i Vekerum och Ture Hansson i Skogsgård angående Botil Persdotter och Elna Persdotters arv efter deras saliga moder. Erik och Ture svarar att de inte är förmyndare för pigorna. Erik och Ture är syskonbarn till pigornas fader.

1680-08-04:

1 ting. Ingeborg Per Nilssons i Agerum kärar Mats Nilsson i Vekerum angående dess son Olof Perssons arv efter dess salige fader. Begär att Mats visar skiftesbrevet. Kärar Mats även för sitt hus som hon hade i Karlshamn, vilket han utan hennes minne har sålt. Mats har även uppburit pengar av Jöns Svensson i Vekerum, vilka var tillfallna henne på skiftet. Kärar Mats även för brännvinsredskap, vilket hon bör ha lott i. Mats svarar att när barnabrevet framkommer skall det bevisas hur stort arvet är med mera. Mats åläggs av domaren att inkomma med handlingar till nästa ting.

1682-08-30:

Befallningsman Per Larsson Hökhuvud på översten Karl Gustav Skyttes vägnar kärar överstens pantbönder i Vekerum angående resterande landgille för 1680; Jöns Andersson, Sven Eriksson, Christen Bengtsson och Håkan Svensson. Bönderna svarar genom att inge ett frihetsbrev som kommissarien för kommissionen ingett 1680 eftersom bönderna är ruinerade på grund av den gångna krigstiden. Bönderna är befriade från skatt. Hökhuvud svarar att han inte kan acceptera detta brev, vill veta hur brevet har kommit till. Bönderna får en månads respit med att förklara sig.

1693-02-28:

Nils Kock i Karlshamn kärar Nils Matsson i Vekerum angående att han har dolt brudpengar efter sin saliga syster Johanna Olofsdotter. Nils inger en attest av prästhuset att Johanna har bekänt att brudpengarna var stulna ur hennes kista.

1694-10-15:

Hustru Karin Nils i Sandvik kärar Mats Nilsson i Vekerum angående arv efter Per Nilsson på Västra Bryggan, arv om 109 C och några öre. Drängarna Olof Persson och Sven Persson har fått arvet efter deras fader Per Nilsson i Vekerum. Den ene drängen Sven har rymt till snapphanarna i ofredstiden, den andre Olof död då ofreden begyntes. Mats son Jöns Matsson i Vekerum på Mats vägnar kan inte neka att hans far har haft arvet innestående då han har varit förmyndare, Jöns Matssons moder har ärvt Olofs del. Kronolänsman Spak har tagit Svens arv på kronans vägnar eftersom han har rymt med snapphanarna.

1696-10-06:

Båtsman Hans Knutsson Blåfjäll och dess hustru Svenborg Bengtsdotter kärar sin svåger Nils Bengtsson i Vekerum angående Svenborgs morsarv, skifte skett 1693-01-13. Skifte efter fadern daterat 1693-12-19. Arvet om 19 C skiftades mellan barnen.

1699-02-03:

Måns Åkesson och Sven Håkansson i Vekerum kärar Trued Svensson och Bengt Svensson i Galleryda, berättade att deras halvsyster Inga Svensdotter i Vekerum utan bröstarvingar är genom döden avgången. Begärde att få med hennes samsyskon participera uti arvet, som efter inventariets innehåll hennes arvingar tillkomma 57 C silvermynt. Svarandena berättar att hustru Ingas moder hustru Karin i Vekerum levde i åtta dagar efter sin dotters död, förmenades sig därför vara närmaste arvingar efter sin saliga samsyster och moder. Resolution; Rätten tilldömde pengarna till Ingas samsyskon Trued Svensson och Bengt Svensson, eftersom modern levt åtta dagar längre än systern och arvet efter modern hennes egna barn tillkommer och halvsyskonen i detta fall inte är berättigade till något arv.

1700-11-16

Jöns Olofsson i Vekerum och Sissa Olasdotter i Vekerum frihåller alldeles sina makar Nils Bengtsson i Vekerum och Inga Nilsdotter i Vekerum angående olovligt umgänge med varandra som de kommit i ord före, att det Sissa en gång i fylleri i Mörrums krog slikt tal haft, och hon nu recenterar, förklarades sig nu för rätten att de ingalunda dem misstänker. Inga grannar eller andra kunde något så bevisa, därför frikännes de från misstankar.

1702-05-19.

16. Kronolänsman Anders Möller på sin resa dagen innan från Mörrums kyrka angav ett slagsmål på kyrkvägen. Mats Olsson i Vekerum, Mörrums socken, vilken slagits och nyttjat otidigt munbruk med nabon Nils Bengtsson, vilken fått en blånad och en reva i ansiktet. Nämns; Nils i Hästaryd där öl inköpts. Båtsman Jöns Blåfjäll skall ge närmare upplysning om de förskräckliga skällsord som fälldes vid tumultet. Vittnade gjorde; Christen Olsson i Vekerum och Nils Olsson ibm, vilka skilt slagskämparna åt.

1702-05-20.

28. Anders Håkansson i Vekerum kärar Samson Björnsson på Sternö angående infriande av halva gården Sternö, vilken Samson förtiden bebor, emedan dess svärfar salige Mats Svensson lämnat till kontrollör Johan von Emmertz, och varken han eller de åtskilliga som sedan haft gården inskaffat laga fång, utan menar Anders att hans hustru är närmast i börd till gården. Tills Anders kan betala för den kvarstår svarandens uppbud, andra gången.

1706-10-24.

32. Pigan Kerstin Persdotter kärar genom fullmäktig monsieur Isak Karlström bonden Nils Olsson i Vekerum angående dess i gården Vekerum innestående mödernearv; En tunna råg och en tunna korn. Svaranden förklarar att han köpt hemmanet av Anders Matsson i Danstorp för 38 C silvermynt, 20 C för gården och övriga 18 C för pigans räkning. Anders Matsson säger sig ha köpt gården av kronolänsman Anders Möller med vilka han och den försålt. Kronolänsman Anders Möller lät ingiva en attest daterat Vekerum 10 sistlidne därutinnan han betygar att pigans far Per Eriksson samma gård till honom för 20 C pantsatt med förbehåll att hans dotters mödernearv och någon spannmål skulle som säkerhet stå.

1708-06-17.

9. 1/8 Vekerum, pigan Kerstin Persdotters fädernegård, vilken Nils Olsson ibm köpt av Anders Matsson i Danstorp. Eftersom tvistigheten gäller en kronogård kan tinget inte döma.

1708-10-29.

15. Klement Åkesson i Tången och Måns Åkesson i Vekerum förlikta efter slagsmål där Klements näsa blev klyvd och han fick evärdligt lyte.

1709-10-26.

34. Sven Nilsson i Vekerum kärar Anders Åkesson i Mörrum angående arvpengar för bägge deras svågrar som utrikes är.

1718-02-19.

Vekerum nummer 4, 1/4 av 5/8 krono, öde 1715 av änkan Botil som för fattigdom måst flytta. Upptaget 1716 av Gisel Ingemansson, utlovad frihet 1715-09-15. Syn av kronolänsman Hans Kristoffersson och nämndeman Håkan Persson, brist 105 daler 16 öre silvermynt. Samma villkor som nästföregående hemman. Tre frihetsår från 1716 beviljas.

Vekerum nummer 10, 3/16 krono, öde 1715 då åbon Sven Bosson bortflyttade på grund av fattigdom. 1716 upptaget på frihet av Jon Ingemansson, vid syn kronolänsman Hans Kristoffersson och nämndeman Håkan Persson 1715-09-14, brist 80 daler 24 öre silvermynt. Åker består av lerjord mest sydlänt, ingen timmer- eller ollonskog, ingen kvarn. Men äng och mulbete gott. Nödig vedbrand och gärdslefång finns på ägorna. Två frihetsår från 1716 beviljas.

Vekerum nummer 8, 1/4 krono, förre åbon död i farsoten, 1716 upptaget på frihet av bonden Sone Persson. Syn av kronolänsman Hans Kristoffersson och nämndeman Håkan Persson 1714-08-23, brist 174 daler och 8 öre silvermynt. Samma beskaffenhet som förestående hemman. Tre frihetsår beviljas.

1720-06-14.

34. Jon Klasson i Vekerum kärar Per Rasmusson i Torarp angående på sin hustru Bengta Olasdotters vägnar få inbörda 1/4 skatte Torarp nummer 2. Hemmanet gammal arvejord som tillhört Bengtas salige fader Olof Åkesson, men sedan modern gift om sig har hon med styvfadern Per Kjellsson sålt hemmanet till Per Rasmusson för 120 C silvermynt.

1723-05-28.

15. Bonde Joen Persson i Skogsgård i Mörrum kärar Gisel Ingemansson, Sone Persson och Christen Christensson i Vekerum angående att de varit förmyndare för dess hustru Märta Jönsdotter efter dess faders död, hon ingen lös eller fast egendom fått i arv. Svarandena förklarar att; För 32 år sedan när Märtas far dog var en 1/8 alldeles förfallen, den andra 1/8 i faderns livstid såld, vilken avlidne kronolänsman Spak fått till den andra åbon. Gården var krono och tål bara en bonde. Gisel förklarar; Det fanns ett hakesilver som han pantsatt uti Sölvesborg för en skäppa korn som då kostade 3 C.

1724-06-01.

18. Kronolänsman Hans Kristoffersson kärar Olof Svensson och dess hustru Malin Larsdotter i Vekerum angående elak sammanlevnad i äktenskapet. Hon varit skild en tid från sin man. Hon varit hos sin mor och svåger Lars Nilsson i Stilleryd. Kyrkoherde Aqvilonius berättar; Manat parterna till bättring och omvändelse. Olof dock fortsatt med svärande och fylleri. Och hon med ett styvt sinne mot sin man framhärdat. Hustruns vittnen; Britta Larsdotter i Öjavad och förlovade båtsmanshustrun Malin i Öjavad, vilka intygar att Malin har blivit dragen och slagen av sin man samt blivit beskylld för att ha med andra manfolk att göra. Ärendet remitterat till konsistoriet i Lund.

1724-09-30.

1724-09-30 Extra Ting i Asarum. Angående Olof Svensson i Vekerum som efter hustruns Malena Larsdotters angivande sedan han under några år levat i osämja med henne och henne illa hanterat och slagit samt med en kniv skurit åtskilliga repor i halsen. Konsistoriet i Lund givit remiss till prosten Henrik Cederberg i Karlshamn i hans egenskap som medlare mellan parterna. Hans Olsson vid hemkomsten funnit hustrun illa slagen och illa hanterad. Närvarande kronolänsman Hans Kristoffersson, Håkan Persson i Asarum, Per Torbjörnsson i Åryd, Måns i Modala, Erik på Sternö, Sven i Kråkekull och Åke Bosson i Ebbarp. Malena Larsdotter inkallas med sin man Olof Svensson. Malena vitnar; Om morgonen förliden sommar har dess man kommit hem från ett slåtteröl från kronobefallningsman Christian Mützell och då hon satt i bänken med sina två små barn så frågade mannen henne varför hon inte var ute på ängen och räfsade, hon svarade att hon inte hade något att räfsa då drog han kniven och stack den i sängen och överallt omkring henne samt hotade att han skulle göra ända på henne, hon började gråta och jämra sig. Olofs syster Sissa Olofsdotter kom inlöpandes i stugan och frågade vad som stod på eftersom hon satt och grät, Malena svarade att hennes man ville ta livet av henne. Sissa förmanade sin bror och gick sedan. Då Malena gick till bakhuset för att hämta mat till barnen kom Olof återigen med dragen kniv och hotade henne till livet. Olof svingat kniven omkring henne, hon blev så förskräckt att hon föll över ända. Han repade henne med knivsudden. Blod började rinna längs halsen. Ingen annan var närvarande. Olof svarar att han var överdrucken och visste inte vad han gjorde. Nekar till att ha gjort skada på hustrun med kniven. Om så skett har det skett i fylleriet. Svens syster Sissa inkallas; Säger att Malenas berättelse stämmer, såg att Olof var helt drucken och hade kniven ute samt skar i sängen. Håkan Persson, som synat Malena vittnar; Hon hade åtta skär och rispor över hals och bröst. Olof Persson i Vekerum vittnar; Har också sett skärsåren. Alla i Vekerum berättar att Olof var mycket begiven på fylleri och att hustrun varit styvsinnad mot honom. Under några år fört ett oskickligt leverne. Olof anses som en oregerlig man och honom är det svårt att tro på. Olof döms för knivens blottande, kan han inte betala böterna så blir det sex par spö samt att parterna döms till vite om 50 C silvermynt.

1728-06-04.

12. Hustru Magnel Persdotter i Vekerum har skällt hustru Margareta Svens för hora, tjuv och rackarekona. Margareta skällt åsna tillbaka. Vittnen; Båtsman Per Vik och drängen Bo Hansson i Vekerum.

1728-11-05.

60. Nils Håkansson i Nötabråne och Nils Åkesson i Horsaryd närmaste släkt på mödernet och förmyndare för omyndiga flickan Karin Olofsdotter i Vekerum kärar Karins far Olof Svensson angående redogörelse för morsarvet om 72 C. Olof slösar med arvet. Anhåller om att 5/16 Vekerum måtte anslås till den omyndigas avbetalning. Kyrkoherde Simon Aqvilonius i Mörrum har gett löfte om borgen.

1732-06-07.

14. Per Månsson, Olof Jönsson, Lars Bengtsson, Nils Nilsson, änkan Sissa, Per Nilsson, Per Sonesson, Nils Eriksson, Bengt Persson och Jöns Persson i Stilleryd samt Sven Matsson, Tore Svensson och Tore Persson i Dröspa kärar samtliga Vekerums byamän; Truls Persson, Jöns Olofsson, Bo Hansson, Olof Bosson, Karl Karlsson, Karl Håkansson, Ingeman Persson, Johan Kärmåla, Christian Olsson, Olof Svensson, Sven Svensson, Gisel Ingemansson, Joen Jönsson, Anders Svensson, Nils Truedsson, Bengt Persson, Nils Åkesson, Jeppe Månsson, Sven Nilsson och Jöns Klasson samtliga kronoåbor angående skiljegärdesgård mellan Stilleryd och Dröspa efter gammal hävd på ena sidan och Vekerums mark på andra sidan. Vittne; Gamle mannen Nils Håkansson i Nötabråne, Anders Svensson i Duveryd och Truls Persson i Vekerum. Coyets frälsehemman är inte tillskrivna i ärendet.

1733-11-02.

3. Karl Karlsson i Vekerum kärar på dess fästepigas Elin Jönsdotters vägnar förmyndare Sven Jönsson i Gunnarstorp angående ärvda persedlar; En blackhjälmad kviga, en röddrakad kvigkalv, ett kläde nummer fem, en handyxa, ett randigt handkläde och ett litet bryggkar.

1734-11-05.

34. Kompaniskrivare Jonas Hall fullmäktig för båtsman Botel Blåfjäll i Vekerum, vilken kärar gårdman Sven Nilsson i Susekull angående arv om cirka 29 C. Arv daterat 1712 från Blåfjälls hustru Nilla Månsdotter, Sven är hennes farbror. Sven sålt hemmanet till handelsman Hack Henriksson i Karlshamn. Arvet avkortat från köpeskillingen. Botil och Nilla gifta för 3/4 år sedan. Resolution; Arvet är Nillas fädernearv och mödernearv i Susekull. Sven på grund av fattigdom sålt Susekull till Hack Henriksson. Hack åtagit sig att vara ansvarig för Nillas arv. Tinget finner att arvet skall hållas inne i Susekull till Blåfjälls förmån.

1734-11-07.

54. Skogvaktare Peter Runkvist kärar samtliga Vekerums byamän; Jöns Olofsson, Olof Bosson, Bo Hansson, Karl Karlsson, Johan Persson, Christen Olofsson, Olof Svensson, Sven Svensson, Joen Joensson, Anders Svensson, Nils Åkesson, Nils Månsson, Truls Persson, Jöns Olofsson, Sven Nilsson, Jeppe Månsson och Trued Nilsson angående 13 ekar, vilka huggits olovandes. Postinspektor Wilhelm Schaej i Karlshamn inställer sig på svarandenas sida där han anger att 300 ekar är märkta till Amiralitetets behov, kaptenlöjtnant Törning fått order att visa var träden skulle huggas med hjälp av skogvaktare Jonas Hullgren. De 13 ekarna i Vekerum är således Amiralitetets ekar och är huggna av timmermän från Karlshamn. Vekerums byamän frikänns.

1735-06-04.

42. Nils Månsson i Vekerum kärar Bo Hansson i Vekerum angående ett gårdsköp om ¼ kronohemman Vekerum som käranden 1731-03-13 sålt till svaranden för 100 C att betala på 5 år. Så har inte skett utan Nils fordrar nu betalning med ränta av Bo. Bo visare en senare överenskommelse 1731-03-22 däruti Nils utan något förbehåll om betalningen avstått gården på det sätt att han i 12 år skulle hösta Börkehejan varemot Bo skulle åtaga sig husrötan. Eftersom Nils innehar hejan för bara 32 C och det är däri överenskommelsen ligger har nu Bo visat sig nöjd att betala för gården till Nils om det kan ske efter hand. Rätten har funnit sig föranlåten mellan dem besluta att Bo betalar de 100 C under fem år med 20 C årligen och Nils avstår Börkehejan till Bo vars nyttjande bör motsvara räntan för dessa år som förflutit.

1744-03-28.

28. Hans Jönsson i Ekeberg kärar sin svärfar Sven Svensson i Vekerum och hans andra måg Arnold Svensson i Vekerum angående att den förre till den senare avstått sitt 3/8 kronohemman med de villkor att skulle Arnold endast giva till kärandens omyndiga barn 100 C vilket Hans anser för olagligt. Begär att hemmanet värderas och att hans barn får hälften av värdet. Sven är missnöjd med mågen Arnold. Han har velat ta ut Svens kor ur båsen och sätta in sina egna som han fått av sin far istället. Han förnekar Sven att bruka sin egen häst och tar allt som han kommer över i huset och säljer så Sven kan inte bo tillsammans med honom. Vill antingen behålla sin gård själv eller sälja den till någon annan. Arnold visar köpebrevet 1743-10-24 mellan honom och Sven och skulle denna handel rubbas så rubbas både trolovning och vigsel som grundar sig på denna handel. Han säger att han fick en ko av sin far och när han skulle leda in henne i fähuset hubbade svärfadern honom så han fick ställa henne i ett annat bås. Hästen har han fått av svärfadern och brukar hela veckorna. När då svärfadern lånade bort den blev han arg. Han tar heller inte bort något ur huset och om så sker är det Arnolds hustru som är begiven på dryckenskap. Sedan Arnold tagit trollet för guldet vill nu svärföräldrarna spela honom ur gården. Den gifta dottern är så begiven på fylleri och svärföräldrarna är inte mycket bättre. Svärmodern Sissa Truedsdotter ingivit en skrift 23 hujus att hon för ålder och skröplighet inte kan komma till tinget intygar att hon aldrig samtyckt till något köp av hela gården med Arnold. Vad nu saken gäller med Hans Jönsson kan han inte kräva sina barns så länge svärföräldrarna lever. Rätten kan inte uttala sig om Sven och hustruns besvär mot Arnold då den saken inte är instämd. Har emellertid kommit överens att de skall bruka hemmanet tillsammans i ett år och sedan får tiden utvisa. Vad brännvinsbrännande och försäljning som erfarits är rikligt förekommande i Vekerums by vill åborna instämmas till nästa ting.

1744-03-31.

69. Jöns Nilsson i Tången Mörrum socken kärar sin svärfar Olof Svensson i Vekerum angående dess hustrus mödernearv ur 5/16 kronohemmanet Vekerum. Olofs hustru Malena Larsdotter inkommit med skriftlig påminnelse. Jöns har av sin (står så) förmyndare nämndeman Nils Åkesson i Horsaryd erhållit sin hustrus mödernearv i lösören till 102 C men som svärfadern och svärmodern ägt hemmanet tillsammans vilket svärfadern under sitt andra gift sålt för 260 C anser Jöns att hans hustru må tillkomma sin tredjedel där utav. Bekant är att när Olof avvittrade sin dotter Karin för 24 år sedan med 72 C hade han stora skulder och rättens dom 1728-11-05 fastställt att dessa pengar var Karins både lösa och fasta mödernearv. Olof sålt större delen av hemmanet för många år sedan utan något klander av Karins mödernefränder. Olof befriad från mågens tilltal.

70. Hustru Malena Larsdotter i Vekerum inger en skriftlig överenskommelse mellan sig och sin man Olof Svensson av innehåll; Olof delar sin fattigdom mellan sig och hustrun bestående av en brännvinspanna, en kopparkittel, 3 kor, 16 sillgarn, 2 ekor, 1 häst och husgeråd samt 12 C i pengar som innestår hos Bengt Persson såsom gammal skuld i Vekerum. Den av oss som överlever den andra tillkommer det oklandrat. Anledningen till denna skrift är enligt Malena mannens stora slöseri och begivenhet på dryckenskap samt hans svåra uppförande mot henne. Olof har även författat ett skriftligt betygande där han förbinder sig att om han tar något från deras gemensamma hem skall han bli betraktad som en tjuv och att när han dör skall hans eller dess dotter Ingrid äga hälften av det hemmansbruk de nu nyttjar. Vitesförbud 20 C för den som handlar något av Olofs egendom utom hustruns vetskap eller borgar honom öl eller brännvin.

1744-06-23.

52. Jöns Olsson ingått överenskommelse tillsammans med dess hustru Botil Andersdotter i Vekerum att till sin son Ola och hans hustru överlåtit 3/4 krono nummer 1 Vekerum. Ola löser sina fyra syskon med 20 C vardera. Fadern Jöns har givit en hederlig hemgift till de tre äldsta döttrarna. Ola skall draga försorg om den yngsta brodern.

1745-03-21.

28. Åtskilliga av Vekerums byamän käras av framlidne prosten Aqvilonius sterbhus i Mörrum genom sterbhusfullmäktig stadsfiskal Severin Andreas Offenberg angående innestående ollonfläsk 1742. Skogsgård Sven, Jöns och Nils. Håkans gård Ture och Trued. Mickels gård Jon och Ture. Skogaregården Anders Olofsson och Gumme. Christens gård Olof Christensson och Nils Persson. Tobagården Jöns Olofsson. Massagården Jon Matsson och Bengt. Länsmansgården Jon och Sven Svensson. Månsagården Anders Svensson och Måns Nilsson. Gummagården Truls och Per Svensson. Var gård pliktar en sida fläsk vardera.

1745-03-26.

39. Gamle mannen Sven Svensson i Vekerum över 70 år gammal kärar sin dotter som bor i hans hus; Kerstin och hennes man Arnold Svensson och dennes broder Masse Svensson i Galleryda angående pengar, vilka fråntagits Sven. Kärar även tjänstepigan Karna Klementsdotter för att hon stött och illa hanterat Svens hustru Sissa Truedsdotter likaledes över 70 år gammal. Kerstin mycket benägen på dryckenskap. Kerstin förövat bodräkt hos sina gamla föräldrar, togs under särskilt förhör. Kerstin mycket havande. Vill bekänna sin brist. Tog 9 caroliner samt 7 mark i femstyvrar ur sin fars kista och flydde till sin man Arnold med broder Måns gick till Karlshamn och köpte kläde åt henne. 2 caroliner kvar, de fick nabohustrun, med den ena betalade hon något som stod i pant, brännvin för den andra carolinen. Kerstin erkände stöld av 63 caroliner specie, 30 kronor riksdaler och 2 genortsdaler även en hop halva caroliner, vilka hon haft i sängen. fadern kom över med yxan i handen, hon var full och yr och kom förstörd i häpenhet ur sömnen, allenast med knäppeskjortan om sig. Raglade ut ur stugan. Kom fram till en gårdmansstuga och då blivit av med pengarna på vägen dit (lär vara gömda i grannens - Jons - agnhydda). Hon var ofta med sin far på fester då fadern fyllde henne med brännvin. Satte henne på knä och fyllde henne med ännu mera brännvin. Hon blev så tillvand att hon inte kan hålla sig ifrån brännvin. Nabohustrun är hennes eget syskonbarn. Kerstin är 25 år gammal. Gift i ett år. Bor i stugan med föräldrarna. Föräldrarna super utan återvändo, ett stop brännvin under natten och ett stop brännvin under morgonen, modern har sällan varit i kyrkan. Faderns pengar förvaras i ett annat hus, nyckeln finns i föräldrarnas säng. Arnold var hos köpman Peter Runström i Karlshamn och tittat på kjorteltyg. Kerstin klagade över att hennes syster fick silver, pengar och kor i brudgåva. Kerstin fick inte mycket vid sitt giftermål. Arnold hittade 5 caroliner i Kerstins barm, vilka fadern fick tillbaka. Arnold Svenssons far Sven Nilsson i Galleryda. Sven Svenssons granne heter Jon. Kyrkoherde Johan Peter Weibull i Mörrum attesterar. Pigan Sissa Håkansdotter vittnar. Sven Bosson vittnar, är dock sjuk och sängliggande. Sven Svensson åberopar vittnen; Ture Svensson och Trued Nilsson. Tures hustru och Arnolds hustru är syskonbarn. Ture är även granne till Sven Svensson. Hans Jönsson i Ekeberg är måg till Sven Svensson, vilken efterskickades av Ture. Nils i Forneboda som är Sissa broder efterskickades även. Ture drev Sven Svensson och hans hustru ut ur huset. Sven Nilsson var mycket ihop med Sven Svensson inför äktenskapet mellan Arnold och Kerstin på grund av hennes fylleri, men ansåg att fylleriet skulle avta i och med äktenskapet. Ur faderns kista stal Kerstin; 63 specie caroliner, 26 dubbla dito, 1 dansk krona, 1 svensk dukat, 2 genortsdaler, 5 halva caroliner, en hop femstyvrar, vars dalertal icke man noga kan veta. Arnolds och Masses del i kiststölden kan inte fastställas. Kerstins mor tog tag om dotterns hals liggandes i sängen. Kerstins mor släpades ur sängen av Sven Nilsson i Galleryda samt på golvet dragen, när hon reste sig blev hon åter kullstjälpt. Arnold stött sin svärmoder omkull över en dörrtröskel. Arnold stulit mjöl och korn samt en 2 dalers plåt av sina svärföräldrar. Tjänstepigan Karna hade även knuffat Sven Svenssons hustru. Arnold fann sin hustru full i nabons hus, trodde att hon var död.

34. Hustru Malena Larsdotter i Vekerum klagar att dess man Olof Svensson som i långlig tid varit svag på dryckenskap, han har slösat deras egendom och hanterat henne hårt under äktenskapet så att de levt åtskilda. Han lovat bättring. Han legat till sängs och ätit och supit hela vintern. Hon behäftad med ögonsjukdom, nästan blind på båda ögonen. Han illa far med hennes dotterdotter som hon till hjälp hade hos sig, hon måste fly huset. Ingått ett kontrakt med kyrkoherde Weibull i Mörrum, har ej kunnat gått i Herrens hus, dit hon har en innerlig önskan. De förmår inte att bruka den femtepart de har kvar i gården nummer 4. Hon har kommit överens med pastor Weibull att han skall försörja henne uti hennes livstid mot hennes lilla kvarlåtenskap som hon själv förvärvat. Överlever Malena kyrkoherde Weibull så kvarstår löftet. Olof Svenssons förra svägerska Kerstin Matsdotter hämtat öl och brännvin. Olof har bland annat supit upp en ko.

1745-03-27.

42. Sven Nilsson i Galleryda kärar Sven Svensson i Vekerum angående ovänligt bemötande en tolfteafton. Sven och Sven söp till, Svensson kallat Nilsson tjuv och skälm. Vittnena Per Bengtsson i Lörby, Olof Håkansson i Vekerum ej närvarande. Parterna uppmanas att leva i sämja då de är svågrar.

41. Arnold Svensson i Vekerum kärar svärfar Sven Svensson ibm tillika med svågern Hans Jönsson i Ekeberg angående att Sven efter löfte ej lämnat bodel till dottern och att Hans på sina omyndiga barns vägnar ej vill mottaga pengar ur hemmanet Vekerum efter Svens handel. Sven förklarar att han gett hemföljd som han haft råd till; Tre kor, en stut med mera samt kläder, kopparsaker, kittel och gryta med mera. Säger att han inte kan ge sådant som han själv och hustrun behöver. Äldsta dottern är död, var gift med Hans Jönsson i Ekeberg, efterlämnat barn. Den andra stämningspunkten; Handlar om 100 C silvermynt, eftersom svärföräldrarna ännu lever kan inga uttag göras ur gården i Vekerum.

1745-11-21.

12. Båtsman Mats Olofsson Frisk i Vekerum kärar dess hustru Kerstin Svensdotters förmyndare bönderna Ture Svensson och Anders Svensson i Vekerum. Vill ha sin hustrus fädernearv i persedlar. Skifte 1742-06-23 av kvarlåtenskapen efter kärandens svärfar Sven Frisk.

1745-11-28.

103. Hustru Magdalena Larsdotter kärar sin man Olof Svensson i Vekerum angående att han förvägrat henne sin andel av grödan på 1/16 Vekerum. Och att han förlidet år bortdrivit hennes kreatur till förmån för sin dotters kreatur. Makarna varit åtskilda i sju års tid och levat ett beklagligt liv. Salige prosten Aqvilonius nämns som deras själavårdare. 1743-10-29 har den nytillträdde prosten Peter Weibull i Mörrum föreställt Olof för sin gudlösa levnadsart. Olof hotas av dubbelt straff om han inte bättrar sig, om han avyttrar hustruns eller gemensam egendom skall han ställas till svars för tjuvnad. Olof bortdrivit en dotterdotter som Magdalena hade till ledsagare för sin svaga syn. Hon skall tröstas av Guds ord i sitt mörker enligt avtal med prosten Weibull. Olof varit sjuk och inte kunnat ställas till svars. Olof beskyllt prosten för att prosten tagit hand om hustrun. Dottern bor i ett torp under Mara (Eriksberg) där Magdalena nu vistas. Hustru Kerstin Matsdotter i Vekerum vittnar skriftligen; Att Olof levde i fylleri och dryckenskap och när han inte orkade vara upp låg han och drack i sängen med en fläskbit. Magdalena nära att gå under av både kyla och hunger. Christen Olofssons änka uppmanade Magdalena att gå hem till Olof, när så skedde hotade han henne med hugg och slag. Handelsbetjänten Olof Broberg uppsatt en skrift där Olof berättar; Hans hustru vid jul tagit 9 daler silvermynt, hustrun låtit sin måg Bo Hansson i Mara bortföra korngryn och andra livsmedel samt föremål med hjälp av kyrkoherden och hans drängar. Olof säger att han var sjuk och huvudyr. Sven Lundberg i Karlshamn företräder Olof Svensson. Magdalena kontrar med att allt vad Olof säger är osanning och att hon var tvungen att ta med sig saker då hon var tvungen att lämna huset. Tinget dömer Olof till böter eller 16 dagars fängelse på vatten och bröd på Karlshamns kastell. Hustrun får bo var hon vill och hon skall ha hälften av allt.

1748-06-15.

6. Fattiga änkan Botil Truedsdotter i Vekerum kärar sin syster Sven Svenssons efterleverska Sissa Truedsdotter i Vekerum angående pantsatt silver och flera persedlar, vilka skall ha funnits i Sissas bo efter inventeringen efter nyligen avlidne Sven Svensson. Sissa är över 80 år gammal och är orkeslös, sänder således sin måg Hans Jönsson i Vekerum, vilken kärar systern Botil angående beskyllning. En större silverbägare, vilken modern pantsatt mot Botils vilja hos en man i Karlshamn. Sissa berättar att för 50 år sedan i hennes förre mans livstid har bägaren blivit inlöst. En mindre bägare och en kedja är pantsatta hos borgaren Frisa-Per i Karlshamn, vilka är återköpta för 25 år sedan av Sissa och hennes man. Ett silverbälte med mera har Sissa pantsatt hos sin svåger Sven.

18. Hans Jönsson inger en avhandling, Sven Svensson och Sissa Truedsdotter i Vekerum har för tre år sedan avstått 3/8 krono nummer 5 Vekerum till vår dotter Kerstin och hennes man Arnold Svensson. Kerstin och Arnold utlöses nu med 105 C från hemmanet och skall aldrig i livet ha någon rätt till hemmanet då de har visat en stor otrohet mot föräldrar och svärföräldrar. Svärsonen Hans Jönsson i Ekeberg har köpt 3/8 krono nummer 5 Vekerum för 400 daler. Undantag om utsäde och foder till kreatur.

1750-11-03.

34. Måns Persson i Knaggelid har 1748-12-17 sålt 1/6 krono Knaggelid till sin måg Jöns Störjesson och dottern Ingrid Månsdotter för 120 daler silvermynt. 40 C skall betalas till den andre mågen Anders Olofsson i Vekerum och 40 C till båtsman Jonas Lång, resterande till Måns.

35. Per Sonesson lovar sin styvfar Truls Persson i Vekerum undantag i åker och äng då Truls har sålt 1/4 krono Grammagården Vekerum till Per.

36. Köpebrev 16 augusti sistlidne. Truls Persson säljer 1/4 krono nummer 9 Vekerum till sin styvson Per Sonesson för 700 daler silvermynt. Gillesängen, inre Väglyckeängen, Brostyckeängen, Stora Kisbäcksängen, Stensåkern, Ladukullen, Kisbäcksåkern och Södra hagen samt stuga med förstuga till undantag. Blir Truls sinnad att gifta om sig äger hon rätt att nyttja föreskrivna förmåner.

1750-11-05.

55. Sven Matsson, Jonas Svensson, Henrik Persson och Lars Jonsson i Dröspa anger genom stadsfiskal Herman Seldener att deras gärdesgård är nedhuggen. En hage utdömd genom dom 1696. Vittnen; Änkan Ingrid Persdotter i Brorstorp 70 år gammal, gamle mannen Göran Persson i Björkenäs och Sven Persson i Stilleryd 58 år gammal. Kärar även Vekerums byamän, handelsman Sven Lundberg fullmäktig för Vekerum. Lundberg anför jäv mot Ingrid då hon är syskonbarn med Bengta i Skogsgården i Vekerums by och syskonbarn med Sven Matsson i Dröspa. Görans son bor i Stilleryd, jävig. Bengtas son Jon Jonsson brukar Skogsgården, Bengta således inte jävig. Jävet mot Göran underkänns. Göran Persson är nu illa sjuk och sängliggande. När Ingrid var 14 år köpte hennes styvfar Jöns Olofsson och hennes mor hälften av Dröspa, två år senare utdelades hagen, vilken var en beteshage. Ingrid var nyligen i Dröspa och kunde peka ut hage och gärdesgård, stenen Smörklimpen låg mitt i gärdesgården. Sven mest uppfödd på Vekerums ägor och på Hästaryds ägor, har hört gamla män berätta om gamla märken mellan Vekerum, Horsaryd, Stilleryd och Dröspa var; Från Frosta klint, rakt i Maglemosse eller nu Svarta mosse, därifrån rakt till Smörklimpen i Dröspa vång, därifrån rakt ut i havet vid Dröspas garnhage Höneskärvet. Stadsfiskal Herman Seldener har hämtat domboken från 1696-06-23 ur häradskistan, däri anges märkena. Originaldomen finns på sjätte sidan, dock utan rubrik. 1696-10-07 en annan dom i samma ärende, där Dröspas urgamla gärde skall nedrivas. Anstånd tillsvidare.