Kvarntvist i Skärpinge - Skörsemo

Källa; Göta Hovrätt. Huvudarkivet. Geometriska handlingar. Volym EVIA:23.

År 1807 den 31 augusti inställde sig uti Gustavstorp och Listers härad, undertecknade vice häradshövdingen och särskilt i orten tillförordnade domare, jämte nämndemännen Håkan Rasmusson i Kullan, Petter Pettersson i Karstorp, Ola Lavesson i Möllebjörke, Per Hansson i Kulla, John Nilsson i Ysane, Sven Olsson i Holje och extra nämndemannen Måns Jonsson i Mörrum, för att till följe av Lister härads tingsrätts dom den 1:e sistlidna juni givna utslag, och därom tidigt utfärdad vederbörlig kungörelse, vid anställande besiktning på stället, vidare företaga och avdöma den tvist, som uppstått mellan generaladjutanten översten och riddaren av kungliga svärdsorden välborne herr Nils Rosenblad å ena samt Skärpinge hemmansägare, kronoskogvaktaren J Berg, tillika med bönderna Nils Wilhelmsson och Ola Olsson å andra sidan angående bättre rätt till ett kvarnfall med tillhörande dammbyggnad uti strömmen in vid Skärpinge och Skörsemo hemman.

Sedan rättens ledamöter hunnit ha församlas, domhavandes förordnande blivit uppläst och rättegångsfrid var förkunnad, infann sig översten och riddaren Rosenblad personligen biträdd av dess antagna fullmäktige herr rådman Johan Kull, och för Skärpinge män, deras förut nyttjade ombud herr vice landskamrer och kronobefallningsman E R Berg, vilken sistnämnde, efter uppläsandet av tingsrättens i målet hållna protokoll, begärde, att härstädes få anmärkt, det hans mening med de för dess huvudmäns räkning vid sista tinget fordrade 50 riksdaler banko blott varit ersättning för Skärpinge åbors tillskyndade rättegångskostnader, utan att tillika innefatta någon upprättelse för det dem åbragta lidande, varom herr kamrer förbehöll, att få avge särskilt påstående, och då utsätta beloppet för en så beskaffad ersättning.

Något vidare var icke att tillgöra, innan besiktningen för sig gått, vilken syneförrättning lovade att företas å eftermiddagen, därmed parterna förständigades, att sig infinna.

Eftermiddagen

Åtföljd av parterna personligen och deras förenämnda ombud, begav synerätten sig ut till det omtvistade stället vid Gränums ån eller den så kallade östra åsträngen, som kommer norr från Orlundssjön och genomlöper samt utgör råskillnad mellan Skörsemo på västra och Skärpinge ägor på östra sidan samt flyter söder ut ned till sjön Vesan och över denna ström, varest för närvarande befanns ganska litet vatten, ligger vid norra änden en av sten och stockar uppförd bro, vid vars norra sida finns i strömmen tvenne gamla stockar, som skola utgjort grund för en för flera år tillbaka där stående dämning, och på södra sidan nära bron, finns enligt parternas gemensamma uppgifter, grundstockarna för det överklagade nerrivna dammverket. Ungefär 12 alnar på samma sida om berörda bro vid östra landet utvisades det ställe, varest Skärpinge forna kvarn skall ha stått och varifrån inrättning till en ny kvarnränna fanns vara på Skärpinge landsida gjord om 55 ½ alnar uppmätt längd söderut ned till Skärpinge åbors påbörjade nya kvarnhus, mitt utför vars västra sida en ny uppgrävning ner mot ån befanns vara verkställd i avsikt för vattnets framlopp till deras där stående kvarnhjul; Och nästan mittför denna tillärnade kvarnbyggnad eller 14 alnar söder om den nya kvarnrännans södra ände, befanns vid västra landet, stället för Skörsemo gamla numera avbrända kvarn, och till vilket ställe, då bägge kvarninrättningarna varit förenade, vattnet skall ha haft sitt tillopp genom en kvarnränna ifrån dammfästet å sist beskrivna grundstockar, söder om bron över ännu i ån befintliga stenbrokar, söder ut med till Skörsemo nyssnämnda kvarnställe.

Å herr översten och riddaren Rosenblads sida, äskades härefter vittnesmål till styrka för dessa påstådda rätt, dels av inhysesmannen Nils Johansson Mört i Skärpinge och båtsmannen Jöns Johansson i Galleryda, vilka förut på ed blivit i målet hörda, dels och av nu inkallade herr kommissionslantmätaren G Fr Almström, bönderna Nils Oredsson i Kråketorp och Per Nilsson i Agerum samt torparna Lars Jönsson och Åke Mattsson i Skörsemo, men herr kamrer Berg anmärkte såsom jäv mot dessa tvenne sistnämnda, att de är herr överstens och riddarens torpare, och mot Per Nilsson, att han är hälftenbrukare på bemälte överstens ena frälsehemman i Agerum, vilket förhållande väl medgavs, men av herr rådman Kull bestrides allt avseende i egenskap av jäv; Varöver domstolens särskilda utlåtande begärdes.

Avträde.

Utslag

Då Per Nilsson, samt Lars Jönsson och Åke Mattsson för ovan anmärkta orsak icke kunna anses för herr översten och riddaren Rosenblads enskilda tjänare, eller på sådan grund emot 17 kapitlet § 7 rättegångsbalken från vittnesmål utestängas; Så prövar synerätten skäligt, att med ogillande av jäv icke stått, förklara dem för skickliga vittnen i denna sak, därest icke annat laga hinder mot dem skulle förefinnas. Avsades; Och något vidare var på tillfrågan icke att påminna, varken mot dessa eller de övriga vittnena; Vidare de, sedan herr kamrer Bergs mot jävs utslaget anmälda missnöje till framdeles fullföljande, härstädes blivit antecknat, utom Mört och Jöns Johansson framstod, med hand å bok efterstavande vittneseden, erinrades om vikten därav och särskilt berättade;

1). Herr lantmätaren Almström: Att han, som år 1804 haft lantmäteriförrättning å Skörsemo insocknes frälsehemmans ägor, var tillstädes, då herr översten och riddaren Rosenblad i början av maj månad lät borttaga flodluckorna på det då söder om bron stående dammverket; Men sedan vittnet under någon tids förlopp varit borta ifrån förrättningen och åter kommit till Skörsemo hade han funnit dammverket vara nerrivet, dock att grundstockarna legat i samma skick, som de nu befinns, utom det, att själva grunddämningen före luckornas borttagande varit högre. Tillägger vittnet, att det under mätningen i Skörsemo berättades att Skärpinge män själva uppgrävt vattenrännilen vid östra landet tätt vid deras nya kvarninrättning.

2). Nils Oredsson: 60 år gammal, har sig icke något vidare bekant, än att han år 1780 uppbyggt det Ola Nilsson tillhöriga brygghus på norra sidan om bron över ån, vilket nu befinns söder om samma bro, emedan denna efter den tiden blivit flyttad längre i norr.

3). Per Nilsson: 72 år gammal, att i hans första minnestid hade Skärpinge åbor en kölfra-kvarn norr om bron på östra landet, och Skörsemo åbor en lika beskaffad kvarn längre ned i strömmen söderut vid västra landet, men sedermera har Ryedal herrskap vid sistnämnda ställe förenat bägge kvarnarna och dem med kvarnhjul inrättat, då de för nyttjandet av Skärpinge mäns kvarnrättighet, till dessa givit visst arrende avgift; Att Skärpinge kölfve-kvarn då befanns efter nu skedd uträkning och uppmätning ungefär 12 alnar söder från brons nuvarande läge. Och att på Skörsemo hemmansägor har det ekvirke blivit tagit, varav gamla nu nerrivna kvarndämningen för cirka 50 år sedan eller under herrskapets nyttjotid av bägge kvarnarna blivit uppbyggd, ävensom vittnet på herr kamrer Bergs därom framställda frågor upplyser; Att då Skärpinge och Skörsemo ägare nyttjade varsin kvarn, hade de och till dem varsin särskilda dämning och kvarnränna; Samt att Skörsemo frälsebönder för begagnandet av detta hemmans kvarn både erlagt arrendeavgift till Ryedals ägare fast vittnet icke vet beloppet därav, och jämväl för denna kvarn till kunglig majt och kronan betalat skatt, vilken understundom för deras fattigdoms skull icke ha kunnat utgöra.

4). Lars Jönsson: 67 år gammal, att han för 15 år sedan tillbaka biträtt vid förbättringen av gamla dammverket, vartill virket blivit tagit på Skörsemo hemmans ägor och av Nils Wilhelmsson framkört; Samt att bron över ån blivit av denna sistnämnde flyttad längre i norr på det ställe där den nu står, vilket allt skett under den tid Nils var frälsebonde eller arrendator å Skörsemo; Upplyser vittnet därjämte, att grundstocken för huvuddämningen vid brons södra sida före den överklagade nedrivningen varit högre än den nu befinns, medan på den samma varit fästad en särskild nu vid sidan av ån liggande utvisad stock om 9 tums tjocklek, vilken utöver den gamla ännu kvarliggande grundstocken skall ha utgjort höjden vid västra änden och under flodluckorna, samt 15 tums höjd vid östra änden, där en särskild stock varit lagd under verken.

5). Åke Mattsson: Avgiver lika berättelse med Lars Jönsson angående förbättringen av dammverket och flyttningen av bron och mera har han sig icke bekant. Här efter förekallades Nils Mört och Jöns Johansson av vilka, sedan de blivit erinrade om skyldigheten, att på deras gångna ed upplysa vad de vidare har sig bekant.

6). Mört: Sade sig icke kunna meddela någon annan kännedom, än dess förra och i tingsprotokollet intagna berättelse innehåller, som och nu för honom upplästes.

7). Jöns Johansson: Avgav lika intygande med Per Nilsson om läget av Skärpinge forna kvarn, och med Lars Jönsson om beskaffenheten av grundstocken för gamla kvarndämningen under, tillägger likväl i senare omständigheter, att ovan på den av Lars omvittnade särskilda stock om 9 tums tjocklek, har ett annat trä varit pålagt om 5 tums höjd vid den ände var uppå rännan åt Skörsemo sågkvarn, som även finns belägen i denna ström, vilket och om 12 tums tjocklek vid andra änden, på vilken bottnen av själva kvarnrännan varit fästad.

Lars Jönsson åter förekallad och hörd säger sig icke ha vunnit sådan kännedom om grundstockarnas höjd och beskaffenhet som Jöns Johansson nu meddelat. Men denna senare förblir vid sin härom avgivna berättelse så mycket vissare som han vid denna dammbyggnad själv biträtt.

Vittnesmålen upplästes och erkändes; Varefter och sedan Skärpinge åbor medgivit, det de ägt deras gamla kvarnfall på det omvittnade stället 12 alnar söder om bron vid östra landet, herr rådman Kull av dem äskade svar på denna fråga; Huruvida de även vill medge, att hela vid östra landsidan nu befintliga vattenrännan efter den sträckning den äger ifrån bron och ned till det tillärnade nya kvarnstället, utgöra en ny anläggning, eller om den vill försvaras såsom hörande till Skärpinge första och gamla skattlagda kvarnrätt?

Vartill Skärpinge åbor genom deras fullmäktige herr kamrer Berg yttrade; Att deras nu anlagda kvarnränna är upprättad sedan Skörsemo kvarn var avbränd och det gamla dammverket blivit nedrivit, så att denna ränna icke kunnat på förra stället uppföras; Men herr rådmannen åtnöjdes icke med detta yttrande, utan förnyade frågan och fordrade därå bestämt svar, helst han i annat fall förbehöll att gagna vittnen och med dem styrka, att anläggningen är ny, då herr kamrer svarade att med samma rätt Skörsemo äger förut kunnat flytta kvarnrännan med mot dess kvarnfall, anser Skärpinge män sig ha ostridigt varit berättigade, att återflytta eller på sitt land uppföra denna deras egen nya kvarnränna, såsom oundgänglig för vattenledningen till Skärpinge kvarn, men icke i någon måtta skadlig för Skörsemo, enär flodlucka vid dammverket hålls i den ordning lag föreskriver, varom herr kamrer Berg trodde synerätten även finna skäl vid betraktande av lokala beskaffenheter, men vilket herr rådman Kull åter ansåg just därigenom uppenbart vederlagt.

Mera var nu icke ute å stället att anmärka, varföre parterna uppå deras anhållan lämnades anstånd tills i morgon eftermiddag, då de inför synerätten på samtingda stället å Gustavstorps gård åter bör tillstädes komma och efter avhörande av detta tingsprotokoll, vidare andraga vad de var för sig i saken kunna nödigt akta,

Den 1 september 1807

Sammanträdde åter häradssynerätten; Och i närvaro av bägge ombuden herr rådman Kull och herr vice landskamrer kronobefallningsman Berg upplästes till justering gårdagens protokoll, som lämnades utan anmärkning; Varefter herr rådmannen, såsom slut påstående ingav ett så lydande skriftligt författat anförande;

Sedan lovliga häradssynerätten numera besiktigat lokal beskaffenheten av Skärpinge åbors tillämnade nya kvarnanläggning i jämförelse dels till mitt insocknes frälsehemman Skörsemo, dess hägn samt urgamla naturliga vattenfall efter den ledning, som Gränums å härstädes från uråldern haft och ännu äger. Och dels till 1730-års skatteläggningsbrev för Skärpinge, med däri stadgade grunder, både i anseende till själva skatteläggningen och den stadgade årliga räntan av en tunna strid mäld till konungen och kronan, så tror jag mitt förhållande både i delarna och i det hela skall bli fullkomligt rättfärdigt.

Det kan icke vara nödvändigt för mig att här skriva ånyo vad lovliga synerättens protokoll omständligt innehåller angående bägge kvarnfallens befunna läge; För Skärpinge vid östra och för Skörsemo vid åns västra landsida. Och att Skärpinge har sitt genom vittnesmål upplysta första och enda rätta kvarnställe 12 alnar söder om brons nuvarande läge och Skörsemo vid pass 70 alnar därifrån, åt söder, att vattnet härstädes aldrig varit delat, utan av forna behövt gagnas på det sätt att Skärpinge haft sin egen kvarndamm, som stängt deras över ån vid bron, varefter med en annan kvarndamm Skörsemo fått använda allt vatten, sedan det sålunda passerat förbi Skärpinge kvarnställe, men då lovliga synerätten täcktes rättvist vitsordar detta vittnade och tillika hänföra till sammanhang härmed vad lagen angående jordägarerätten föreskriver, att varken Skärpinge eller Skörsemo för sina så beskaffade dammverk, kunnat få göra och gagna dammfästen i vars annars land, utan efter överenskommelse och gemensamt begivande, helst i annat fall någon kvarnanläggning icke ens varit vid Skärpinge land möjlig, så kan några misstag icke inträffa uti min övertygelse, att egendomsrätten i avseende på bägge kvarnfallen för var sitt ställe måste hållas lika helig och säker att säkerheten beror uppå bibehållandet av den ordning, som localie här föreskriver, och att allt slags avvikande härifrån genom nya kanaler förändrad vattenledning eller flyttning av kvarn och kvarnställe, utgör det mest uppenbara våld på andra sidans ostridiga äganderätt och område.

För en så beskaffad våldsamhet har Skärpinge män nu gjort sig kända. Än ha anlagt en ny vattenränna genom vilken allt vatten leds från sitt förra naturliga lopp vid Skörsemo och västra landet till östra landet vid Skärpinge. Än ha flyttat kvarn och kvarnställe 67 ½ alnar söderut, samt härigenom sökt göra kvarnfallet för Skörsemo oundvikligen onyttigt, och det är uti så beskaffade odugliga åtgärder, som de sökt och funnit skydd hos herr kronobefallningsmannen Berg, istället att jag ägt påräkna denna ämbetsmans biträde och försvar, även i det fall som nu inträffat, att hans egen bror köpt sig lott och det bland våldsmännen. Men utan att finna någon nödvändighet av en mera omständlig beskrivning över målets beskaffenhet, nu då min säkerhet bevaras under lovliga synerätten. Jag yrkar alltså, att Skärpinge åbor bör förpliktas utöver hemmanets skattelagda kvarnrätt på intet annat sätt eller ställe än efter 1730-års skatteläggningsbrev med kölfve hjul = 12 alnar söder om brons nuvarande läge, att vattnet därifrån bör lämnas åt sitt naturliga lopp och nya omvittnade ränndalen igenkastas, att hela den tillärnade nya vattenrännan genast bör borttas med förbud vid ansenligt vite för Skärpinge åbor, att annorstädes än på gamla stället få kvarnen uppbygga och gagna, och att de i förmåga av 20 kapitlet § 7 byggningsbalken bör till allt detta förbindas, samt för vad de sålunda redan tillgjort, böta sina 3 riksdaler 16 skilling banko, samt ersätta lovliga synerättens och mina enskilda kostnader efter särskilt ingiven räkning.

Vad åter angår deras åtal mot mig beträffande den borttagna vattendämningen så täcktes lovliga häradssynerätten inhämta även nu fullgjorda beredning, att denna dämning varit min enskilda tillhörighet, att ektimret, varav den bestått, blivit tagit och hämtat ifrån mina egna frälseägor, att själva anläggningen och uppbyggnaden varit verkställd för ingen annan tid än då både Skärpinge och Skörsemo kvarnrätt utövades på sistnämnda ställe av min insocknes frälsebonde Nils Wilhelmsson, emot vilken för sin så beskaffade egenskap, jag emot ridderskapets och adelns privilegier icke behövt söka ämbetsmannahandräckning, i ett ärende som angick, min enskilda egendom, att denna i avseende på kvarnrättigheten ännu ej varit att ense såsom blandad med Skärpinge övriga åbors, medan de ingen kvarn ägt eller ens på lagligt ställe tillbjudit anlägga, och att alltså följden av detta allt måste medföra den rättelsen i målets utgång att jag från den påstådda ansvarigheten vinna högt ärade domstolens befrielse. Gustavstorp den 1 september 1807, Nils Rosenblad genom J Kull. Inger en räkning på omkostnader i målet om 78 riksdaler banko.

Ävensom herr kamrer Berg inlämnade följande skriftliga andragande;

Redan vid vällovliga Listers härads tingsrätt och än ytterligare vid den på herr generaladjutanten översten och riddaren Rosenblads enskilda begäran förlidna gårdag, hållna överflödiga häradssyn, är det genom de avhörda mångfaldiga vittnena utrett och bevisat, att herr översten den 1 maj 1804 genom våldsam åtgärd icke allenast låtit upprycka alla dammluckorna, utan och transporterat den till Skörsemo, varest de ännu lär förvaras, att herr översten med hjälp av herr direktören Möller, bonden Sone Ingemansson och Jöns Bengtsson i Gustavstorp, samt 15 á 16 andra personer genom yxors och spadars begagnande uti påföljande juni månad sönderhuggit hela Skärpinge dammverk, uppryckt de tvenne översta grundstockarna med kindstakar och hela dess överbyggnad samt med ett ord raserat och alldeles förstört det samma, på sätt enligt häradsrättens protokoll den 19 juni 1804 intagna och efter herr häradshövdingens förordnande dagen förut hållna nämndemansbesiktning utvisar, och närmare förliden gårdag besåg, samt av herr översten ädelmodigt erkänns, fast herr översten förut, för att försvara sin olagliga åtgärd och högst ansvariga åtgärd, sedermera och efter det kvarnbyggnaden var påbörjad under föregivande att denna dammbyggnad med hela dess vattentillgång fullt tillhörde Skörsemo, som ägde skattelagd mjölkvarnsrättighet, men ingalunda Skärpinge, under den 11 juli samma år utverkat konungens höga befallningshavandes i Karlskrona förbudsresolution, att Nils Wilhelmssons tillvunna kvarnbyggnad vid detta kvarnställe, skulle tillsvidare upphöra, vilket höglovliga hovrätten även fastställt. Vidare har samtliga vittnen upplyst, vad som numera måste medgivas; Att denna damm från urminnes tider tillhört Skärpinge hemman, och dess den 16 november 1730 såsom mjölkvarn med tvenne par stenar skattelagda vattenverk, vilken haft den lika uråldriga rättigheten, att till denna obehindrade drift först nyttja vattnet varifrån det nedflutit till Skörsemo 70 alnar nedan belägna särskilda damm till begagnade vid den där nedan, i gamla tider belägen frälse husbehovs skvaltkvarn, samt att flodvattnet synnerligen höst och vår bortflöt genom de särskilda verken varuti Skärpinge hemmans ägare nu vunnit sätta sina kvarnhjul.

Då nu så väl åverkens- som äganderättsfrågorna sålunda är tillräckliga utredda, upplysta och till överflöd bevisade, så kunde de i ett sammanhang till rättegångens förkortande rätteligen prövas och utgöras, vilket högt ärade domstolens beprövande ödmjukast underställas. Och som Skärpinge hemmans ägare lidande särskilt blivit berett genom den skedda våldsverkan och särskilt genom höga förbudets utverkande mot kvarnbyggnaden på osannfärdiga uppgifter om en diktad äganderätt till Skärpinge damm, vattenfall och kvarnverk, så får jag uti ersättningsräkningarna urskilja de därav uppkomna följder och billiga ersättningspretantioner, men jag anser mig först skyldig att vederlägga herr generaladjutanten översten och riddaren genom dess fullmäktige herr rådman Kull nedan gjorda förklaring;

1). Att om Skärpinge män byggt på sitt gamla ställe, hade varken dammverket blivit rubbat, eller förbudet blivit tagit, vilket senare endast skall ha varit begärt emot kvarnbyggnaden såsom på oriktigt ställe påbörjad.

2). Att herr översten med gärningsmännens rivning, ha haft för avsikt att återtaga det virke och material, som till dess uppbyggande blivit tagit på Skörsemo ägor, samt slutligen:

3). Att Skärpinge hemmans ägare måtte tillförbindas att uppbygga sin kvarn på det 12 á 15 alnar, nära bron belägna gamla stället i det skick av tvenne kjölfvor, som den av ålder skall ha haft.

Då herr generaladjutanten översten och riddaren uti början av maj våldsamt lät ta bort flodluckorna och i juni 1804 nedriva hela dammen, så var det herr översten nogsamt kunnigt, att höglovliga hovrätten, genom laga kraft vunnit utslag den 6 mars 1799 ordagrant sålunda förklarat att; ”Skärpinge hemmans tillydande förenämnda kvarnställe bör samma hemmans ägare åter tilläggas, för att därav göra det bruk och nyttjande, vartill vederbörande kunna sig befogade finna”. Varförutan ingen ovanbyggnad var påbörjad, då herr översten och riddaren företog sig denna våldsverkan, och att då fru friherrinnan Cronhjort genom arrende kontrakt av den 28 september 1756 fick begagna Skärpinges gamla kvarnrättighet, mottog högbemälta fru såväl dammverket, som kvarnen i det stånd dessa inrättningar då vore, men vilka hon enligt fem vittnens utsagor på det sätt begagnade att hon lät sätta en 70 alnar lång vattenränna ifrån Skärpinge damm ned till Skörsemo gamla husbehovs kvarnställe, det hon även lät flytta till Skärpinge kvarnhus, samt inrätta kvarnen med tvenne par stora vattenhjul till stenarnas förmånligare drift, varefter Nils Wilhelmsson under sin åbo och arrendetid och samma verk med ett par husbehovs kvarnstenar uti vilket skick det var då det 1802 avbrände. Om dammverket, enligt vittnens utsago, under den tiden blivit reparerat, har det skett för Skörsemo ägares egen nytta, varför utan Nils Wilhelmsson enligt sitt städjebrevs uttryckliga innehåll, ägde därtill ta ek på Skörsemo egendom, som han enligt de vid vällovliga lagmansrättens avhörda vittnen, själv framkört och till inhuggning i dammverket påkostat. Då det var Skörsemo ägares skyldighet att i brukbart stånd återlämna, det dammverk som innehavaren under arrende mottagit, så kan ej herr översten rimligtvis tillägna sig någon del däruti, och om än så varit hade herr översten bort söka laga handräckning till dess behöriga åtkomst. Ej allt våld och all självpantning är ju strängeligen förbjuden och allvarligen bestraffad, dessutom har herr översten lämnat de flesta stumparna på stället utom flodluckorna, som ännu är i dess tjänares vård.

Vad tredje punkten beträffar, så har icke Skärpinge ägare, utan arrendatorerna av deras rätt, som ägt Skörsemo, förändrat kvarnbyggnaden, samt nyttjat den opåtalat uti några och 50 år. Med samma rätt tro Skärpinge ägarna sig berättigade, att sätta denna kvarninrättning uti ordning, helst det sker på deras egen landsida utan ändring av det nu vid häradssynen noggrant beskrivna dammfäste, och då flodluckorna efter lagens stadgande hålles öppen, så kan Skörsemo husbehovs frälsekvarn lätt av detta vatten befordras igång synnerligen höst och vår, då man endast kan pretendera slika kvarnars begagnande, som här är nog till Skörsemo grödans malning, dessutom är den nya tillärnade kvarnrännan 14 alnar kortare än den förra, som ledde till Skärpinge, och stället orubbat för Skörsemos gamla damm och husbehovskvarns återupprättande, när det av konungens befallningshavande kan tillåtas. Men intill dess laga tillåtelse föregått bestrida Skärpinge ägare även detta och tro att deras rättighet är grundad uti förberörda hovrättens utslag som tillåta dem; ”Att därav göra det bruk och nyttjande, vartill de sig befogade finna”, varföre de till konungen och kronan erlägga en tunna kornråg i årlig kvarnränta enligt tillhandahavande originalkvittenser och skatteläggningsinstrumentet. Sådana dokument kan Skörsemo innehavare aldrig presentera, helst den ränta som blivit given, har varit för Skärpinge kvarnrätt, och särskilt landgille i gamla tiden för husbehovskvarnen till Skörsemo frälseägare.

I sakernas så beskaffade skick, påstår Skärpinge hemmansägare, att vällovliga häradssynerätten som nogsamt funnit, att den tillämnade kvarnbyggnaden ingen skadar såsom anlagd å Skärpinge enskilda ägor uti den upprensade gamla flodrättens ränndal, varvid gamla dammverket icke förändras, rättvist fastställa det i samma skick som herr överstens salige avlidne herr svärfader och företrädare i några och 50 år samma oklandrat begagnat.

Rekvirerade häradssynen samt kostnadsräkning med 1139 riksdaler 36 skilling riksgäldssedlar till samtliga Skärpinge åbor ersättning för liden skada och all sorters omkostnader, vilket jag hoppas herr generaladjutanten översten och riddaren anser billigt, helst dess kända ädelmod icke kan låta Nils Wilhelmssons hustru och oskyldiga barn även lida för det herr översten har haft hat och kommit genom någon hastig iver och överilning, förfölja hennes av sig själv olyckliga och vanfrägdade man, helst jag för herr översten och övriga Ehrenborgska arvingarnas räkning utur dess bo tid efter annan utplockat cirka 2500 riksdaler riksgäldssedlar till särskilda ersättningar och fordringar, vilket nedtagit all deras betydliga egendom, och förödmjukat deras styva sinnen, som uppretat herr översten till en eljest sparad hämnd. Skärpinge den 1 september 1807, å Skärpinge hemmans ägares vägnar såsom fullmäktig, E R Berg. En räkning på omkostnader om 1139 riksdaler 36 skilling inges, underskriven av J B Berg, Nils Wilhelmsson och Ola Olsson.

Dels och en av nämndemännen besiktningsförrättning av detta innehåll;

Uppå anhållan av åborna på Nr 61 Skärpinge inställde sig nedanskrivna nämndemän, att syna och beskriva skadeståndet, på de material av alla sorter, som de ärnat sig nyttja till deras tilltänkta kvarnbyggnad, som sedermera legat utan tak och är till en stor del bortskuret, i anseende till det motstånd, att de icke fått förfärdiga sin tilltänkta byggnad, alltså företog synen som följer;

Först översågs kvarnhuset som är av ekstolpar på fotträd av ek, 14 alnar långt och 10 á 12 alnar brett med furu skiften samt överträd med ingen rest eller tak på, något skadad.

Tvenne spännesbjälkar, samt 14 styck spännesarmar, som låg en del på golvet och några stod upp till huset, som ansågs näppeligen kunna nyttjas.

Tvenne stycken furubalkar 19½ aln långa, som vore skadade.

Tvenne kvarnaxlar låg till jorden, vore rämnade.

5 tolfter 2 tums plankor vore dels ruttna och samt spruckna och slagit sig ihåliga.

Efter deras egen utsaga hade de lagt 18 travar rör, som var alldeles uppruttet och fördärvat, och anses att icke mera kan nyttjas.

Tvenne gjorda kugghjul, som vore till en del skämda.

Summa; 41, 24 riksdaler sedlar

Intygas; Skärpinge den 3 augusti 1807. Per Hansson i Kulla och Ola Lavasson i Möllebjörke.

Herr kamrer Berg uppvisar;

1). Kvarnkvittenser till kronomagasinet i Karlshamn 1799, 1800, 1801, 1802, 1805 och 1806.

2). Hovrättens protokoll 1799-03-06.

3). Blekinge läns lagmansrätts protokoll 1804-07-20; Vittnesmål av Bengt Persson i Möllebjörke, Carl Nilsson i Valje, Anders Svensson i Pukavik och Bengt Olsson i Möllebjörke.

4). Häradsrättens protokoll 1804-06-19, 1804-10-19 och 1805-02-14. Nämndeman Gunnar Jönsson i Mörrum och John Andersson på Stensholm har besiktigat dammen 1804-06-18.

Efter uppläsande av de skriftliga anförandena, yttrade herr rådman Kull, det han aldrig kan medge att Skärpinge åbor vid deras gamla kvarn ägt rättighet till nyttjande av tvenne eller 6 par kvarnstenar, utan endast på sådant sätt som 1730-års skatteläggningsdokument förmäler, varjämte herr rådmannen sökte erinran herr kamrer Berg om obefogenheten uti det yttrandet, som skulle denna häradssyn ha varit överflödig, vilket synes innefatta ett kränkande av tingsrättens den 1 sistlidna juni givna numera laga kraft vunna utslag, som ådömer samma syn. Däröver herr kamrer förklarade, det han för sin del och sina huvudmäns räkning visserligen ansett häradssynen oundgänglig, fast tingsrätten på andra sidan begäran funnit skäl densamma bifalla och vid vilket förhållande detta omdöme för ingen del skall böra anses ansvarigt. För övrigt åberopade bägge fullmäktiga vad de båda tillförne och nu sålunda i saken andragit, samt överlämnade densamma till slutligt avgörande varefter synerätten lovade att i morgon förmiddag dess laglikmätiga utlåtande meddela.

Den 2 september 1807

Församlades åter på vanligt ställe synerättens ovannämnda ledamöter, utom nämndemannen John Andersson som idag var hindrad att inställa sig. I hans ställe bonden John Abrahamsson i Mörrum. Ombuden rådman Kull och kronobefallningsman Berg närvarande.

Utslag; Vad parterna anfört, de företedda handlingarna och den åstadkomna bevisningen innehåller, tillika med vad under besiktningen utrönt blivit, har häradssynerätten behörigen övervägt, och finner det med all laglig säkerhet vara utrett att Skärpinge och Skörsemo hemman haft var sin skvaltkvarn, den förra på östra landet 12 alnar söder från den över Gränums å befintliga brons nuvarande läge, och den senare eller Skörsemo på västra landet vid pass 69 ½ alnar än längre söder ifrån nämnda kvarn. På andra än dessa ställen kunna parterna följaktligen icke vara berättigade, att uppföra eller förändra deras kvarnar, utan särskilt sökande i laga ordning, och därtill vunnen vederbörlig tillåtelse. I anseende vartill och då Skärpinge åbor icke desto mindre på annat ställe eller 55 ½ alnar söder från deras rätta kvarnfall företagit anläggning av en ny kvarn och övrig kvarnbyggnad, häradssynerätten med stöd av 20 kapitlet byggningsbalken prövar rättvist förplikta dem att berörda nya kvarnränna och kvarnbyggnad genast borttaga, samt den vid kvarnhuset uppgrävda rännil igenkasta, varemot de äga ostridig rätt, att vid deras ovannämnda gamla kvarnställe, kvarninrättningen uppföra, i enlighet med skatteläggningsbrevet den 16 november 1730, och vid densamma upprätta dammverket å gamla stället för grundstocken nära invid brons södra sida, till sådan höjd som det tillförne ägt, så att vattnet sedan det blivit nyttjat till denna kvarn, må i sitt rätta naturliga fall nedflyta till Skörsemo kvarnställe, varest detta hemmans ägare likaledes har rättigheten att skvaltkvarn uppföra, och på vilket sätt redas dessa bägge kvarnar efter lokal beskaffenhet, kan utan vars annans förnärmande drivas och begagnas.

Ägande rätten till Skärpinge åbors sålunda bestämda kvarnställe, har herr översten och riddaren Rosenblad aldrig haft, men uti frågan om ägandet av det förra numera nedrivna dammverket, inhämtar väl häradssynerätten särdeles av de vittnesmål som Nils Mört, Anders Svensson och Bengt Persson har avgivit, att samma dammverk skall till någon del ha varit det, som tillhört Skärpinge kvarn. Men alldenstund genom flera sedermera hörda vittnen och vad i övrigt förekommit, upplyst är, att denna dammbyggnad blivit uppförd och förbättrad under den tid bägge kvarnrättigheterna utövades vid Skörsemo land samt det därtill åtgångna ekvirket blivit avhämtat från sistberörda hemmans ägor. Och denna nybyggda damminrättning, så mycket mindre kan sägas ensamt ha tillytt Skärpinge kvarn, som denna kvarn för längre tider tillbaka eller för mer än 50 år sedan icke på sitt rätta ställe befunnits eller följaktligen något eget enskilt dammverk behövt vid rätta dammfästet å grundstockarna söder om bron, varest överklagade nedrivningen skall ha skett. För den skull anser häradssynerätten det säkrast kunna antagas, att ifrågavarande dammverk, sådant det i senare tider blivit uppfört och ombyggt egentligen varit tillhörigt ägaren av insocknes frälsehemmanet Skörsemo. Dock må det vara Skärpinge män obetaget, i händelse de sig så befogade finna, att särskilt söka om ersättning för den damminrättning som de vid kvarnens första flyttning ned till Skörsemo land kunna ha ifrån sig lämnat.

Sedan häradssynerätten således avgjort äganderättstvisten med vad i förbindlighet därmed blivit till domstolens beprövande överlämnat. Och någon ersättning för Skärpinge åbor så beskaffade lidande, som i dessa omständigheter förmanas genom herr översten och riddaren Rosenblads åtgärd ha blivit grundlagt, icke kan vid ovan utredda förrättande äga rum. Så finner häradssynerätten, i likhet med vad tingsrättens utslag den 6 sistlidne februari angående målets fullföljande stadgar, att samma mål efter därom skeende anmälan av parterna bör särskilt på den ågångna stämningen och redan började undersökningen, vid tingsrätten lag behörigen utföras sedan utgången av detta tvistemål som på det förra har huvudsakligt inflytande, blivit genom laga kraft vunnen dom bestämd, men utgifterna som på förevarande nu avgjorda rättegång blivit använda, var parterna mellan skäligen kvittade, dock så att de till hälften å vardera sidan bör delta uti gottgörande av resekostnaden och dagtraktamentet till synerättens ordförande och ledamöter, utgörande enligt upprättad och till handlingarna lagd räkning, tillsammans 22 riksdaler banko, dem herr översten och riddaren Rosenblad likväl nu genast kommer att förskjuta. År och dagar ovanskrivna. På häradssynerättens vägnar efter förordnande Carl C Engeström

Emot förestående utslag har samtliga Skärpinge åbor kronoskogvaktare P J Berg samt bönderna Nils Wilhelmsson och Ola Olsson laga vad erlagt, vilket de äga att fullfölja vid nästkommande års lagmansting med Blekinge län, men om de avstår, bör vederparten därom underrättas tre veckor före lagmanstingets början, och sådant även hos vällovliga lagmansrätten behörigen tillkännages, som till efterrättelse härigenom meddelat var, som ovan. På häradshövdingeämbetets vägnar, Carl C Engeström

Läst av Per Frödholm 2007-06-03.