1618-1619
Sölvesborgs Läns Räkenskaper
Trued Heinsen
till städsmål (del) av Schierping som Hein Persen för honom upplät
1620-1621 Sölvesborgs Läns Räkenskaper
Gisell Heningsen
i Skärpinge fäster en 4-part i samma gård som hans fader upplät.
1620-1621 Sölvesborgs Läns Räkenskaper
Peder Englesson i Galleryda ärvde i Skärpinge
1639 Mantal
Gisel Heinsen
1646, 1649 Mantal Indester
Hein
1650, 1651 Mantal Indester
Sven
1653, 1657 Mantal
Festebonde Gisel i Skärpinge
1657 Mantal Indester
Pelle
1669-09-30 dombok Lister
Peder Truedsson i Skärpinge med kaldsmännen Nils Beck i Skörsemo och Börje Bengtsson ibm kärar Åke Nilsson i
Skärpinge angående åker äng.
1670 stockeman
Peder Tuesson
1670-04-21 dombok Lister
Peder Tuesson i Skärpinge med
kaldsmännen Nils Beck i Skörsemo och Sven Eriksson i
Agerum kärar Nils Olsson i Agerum angående tjänstelön till Hanna Gummesdotter.
1670-05-05 dombok Lister
Sven Eriksson med kaldsmännen Jöns Jönsson i Agerum och
David Jakobsson ibm istället för Björn Giöde kärar Trued Svensson i Agerum till vittnesbörd, kärar även Per
Truedsson i Skärpinge och dess hustru Bengta samt Nils Beck i Skörsemo angående Trued Svensson
och dess hustru i Agerum (…).
1670-10-06 dombok Lister
1 ting. Jöns Truedsson i Björkenäs
kärar Åke Nilsson i Skärpinge m fl angående skuld.
1679 stockeman
Olof Nilsson
1685 Jordebok
1688-10-16 dombok Lister
Nils Håkansson i Holje mot Olof
Håkansson (står Håkansson) i Skärpinge för gårdpenningar
han bör utgiva av Skärpinge gård till fyra barn. Parterna förlikta; Att Olof
Åkesson (står Åkesson) skall giva till alla fyra
barnen, som är hans hustrus syskon, 46 daler silvermynt.
1688-10-16 dombok Lister
Olof Nilsson i Skärpinge och Olof Åkesson ibm begär hygge.
1696 döda Mörrum
Olof Åkessons dotter Karin 1 år 3
månader.
1697 vigda Mörrum
Nils Larsson i Kylingaryd
och Kerstin Nilsdotter i Hönebygget, testes Nils
Mårtensson i Hönebygget m fl.
1697 vigda Mörrum
Per Jönsson i Mörrum och Karin Åkesdotter i Skärpinge.
1698 vigda Mörrum
Jöns Eriksson i Hönebygget och
Inger Nilsdotter i Hönebygget, testes Nils Mårtensson
och Nils Larsson båda i Hönebygget.
1698 födda Mörrum
Anuld Nilsson i Skärpinge fadder till
Nils Larssons son Mats i Hönebygget.
1698 födda Mörrum
Lusse Olof Nilssons i Skärpinge bär
Olof Gallasjös son Josef i Mörrum till dopet.
1699 födda Mörrum
Båtsman Nils Livländares son Åke i Skärpinge, Olof
Nilssons hustru i Skärpinge bär barnet, Anuld Nilsson
i Skärpinge fadder.
1699-07-14. Lister härads dombok, angående dubbelmordet i Pukavik
Berta tillfrågas varför hon hotar folk som vittnar i denna
mordsak, varför hon mutar häradshövdingen i denna mordsak, varför hon gav Lars profoss brännvin. Och varför
hon ville gömma sin stora silverkanna hos Olof Nilsson i Skärpinge. Berta
svarar att hon är enfaldig.
1700 vigda Mörrum
Torsten Nilsson och Karin
Nilsdotter, testes Nils Mårtensson i Hönebygget.
1700 födda Mörrum
Mårten Nilssons barn Per i Björkenäs,
Anuld Nilsson i Skärpinge fadder.
1700 födda Mörrum
Anuld Nilssons pigebarn
Lusse i Skärpinge, Olof Nilssons hustru i Skärpinge
bär barnet, faddrar är Torsten Nilsson i Mörrum, Mårten Nilsson i Björkenäs m fl.
1701 födda Mörruum
Nils Larssons pigebarn Bengta i Hönebygget, faddrar är Nils Mårtensson (död 1722 98 år) i Hönebygget, Mårten Nilsson i Björkenäs
och Anuld Nilsson i Skärpinge.
1701-03-25 döda Mörrum
Anulds barn
1701 döda Mörrum
Anuld Nilssons barn.
1701-08-04 vigda Mörrum
Nils Persson i Hägnan Gammalstorps socken och Berta Håkansdotter i Björkenäs vigs i Mörrums socken. Barn Nils föds 1702
(Mårten Nilsson i Björkenäs och Olof Nilsson i
Skärpinge faddrar m fl), Hanna 1705 (Olof Nilsson i
Skärpinge fadder m fl), Gertrud 1707 (Olof Nilsson i
Skärpinge fadder m fl).
1702 vigda Mörrum
Engle Jonsson i Skörsemo och Sissa Nilsdotter i Hönebygget,
testes Torsten Nilsson i Mörrum, Mårten Nilsson i Björkenäs
och Nils Mårtensson i Hönebygget.
1702 födda Mörrum
Anuld Nilsson pigebarn
Kerstin i Skärpinge, faddrar är Nils Larsson i Hönebygget
och Mårten Nilsson i Björkenäs m fl.
1702 födda Mörrum
Båtsman Anders Frimodigs pigebarn
Berta i Björkenäs, faddrar Anuld
Nilsson i Skärpinge och Mårten Nilsson i Björkenäs m
fl.
1702 födda i Mörrum
Mats Nilssons pigebarn Karin i
Mörrum, Olof Nilssons hustru i Skärpinge bär barnet.
1702 födda Mörrum
Mårten Nilssons pigebarn Sissa i
Björkenäs, Anuld Nilssons
hustru i Skärpinge bär barnet, fadder är Torsten Nilsson i Mörrum m fl.
1702 födda Mörrum
Båtsman Nils Livländares barn Jeppe i Skärpinge, Olof
Nilssons hustru i Skärpinge bär barnet, fadder är Anuld
Nilsson i Skärpinge m fl.
1703 vigda Mörrum
Bengt Svensson i Skörsemo Gammalstorps socken och Kerstin Eriksdotter (änka efter
Lars Svensson profoss i Pukavik, avrättad för mord
1699) i Björkenäs, testes Engle
Jonsson i Skörsemo och Anuld
Nilsson i Skärpinge.
1703 döda Mörrum
Nils Åkesson Livländares barn.
1704 vigda Mörrum
Olof Persson i Agerum och änkan Hanna Hansdotter i Björkenäs, testes Olof Nilsson i Skärpinge m fl.
1705 vigda Mörrum
Måns Nilsson i Hönebygget och
Inger Torstensdotter i Mörrum, testes Nils Mårtensson i Hönebygget,
Torsten Nilsson i Mörrum och Sven Nilsson i Mörrum.
1706 döda Mörrum
Båtsman Nils Livländares dotter 2
år 7 veckor.
1706 födda Mörrum
Båtsman Olof Pålacks son Pelle i
Mörrum, fadder Olof Nilsson i Skärpinge.
1707 döda Mörrum
Gårdman Anders Jönsson 50 år.
1707 vigda Mörrum
Olof Svensson i Mörrum och Karin Andersdotter i Skärpinge,
testes Olof Nilsson i Skärpinge m fl.
1709 vigda Mörrum
Båtsman Jöns Nilsson Livländare och Hanna Larsdotter,
testes Olof Nilsson i Skärpinge och Anuld Nilsson i
Skärpinge.
1710 döda Mörrum
En tiggares barn död i Skärpinge.
1710 vigda Mörrum
Clemmet Åkesson och Una Jonsdotter i Tången, testes Anuld
Nilsson i Skärpinge.
1711 döda Mörrum
Ur dödboken; 724 döda i pesten, exakt visshet kan man inte
veta.
1712 döda Mörrum
Drängen Mats Anuldsson
16 år och 5 månader.
1712-06-11 vigda Gammalstorp
Drängen Lars Månsson i Pukavik och änkan Karna
Nilsdotter i Pukavik.
1713 vigda Mörrum
Mats Olsson och Karin Jonsdotter,
testes Olof Nilsson i Skärpinge och Mårten Nilsson i Björkenäs.
1714 vigda Mörrum
Båtsman Nils Andersson Skiött i Norje och änkan Bengta Månsdotter i Gustavstorp,
testes Olof Nilsson i Skärpinge m fl.
1715 vigda Mörrum
Båtsman Jöns Nilsson Stockman i
Karlshamn och Lusse Karlsdotter i Skärpinge, testes
Olof Nilsson i Skärpinge och Mats Olsson i Skärpinge.
1716-09-09 födda Mörrum
Båtsman Jöns Nilsson Ståckmans
son Nils, Mats Olssons hustru i Skärpinge bär barnet.
1718-07-08 Katekis
Mats Olsson
Hustru Karin
Gårdkinna Lusse
Gårdman Olof Nilsson
Hustru Lusse
1719 vigda Mörrum
Drängen Sven Nilsson i Brinkamåla
och pigan Kerstin Anuldsdotter i Skärpinge, testes
Nils Truedsson i Brinkamåla och Mats Olsson i
Skärpinge.
1719-06-25 vigda Gammalstorp
Båtsman Truls Livländare i Skärpinge och Hellevig Jönsdotter i Skörsemo,
testes Mats Olsson i Skärpinge m fl.
1722 vigda Mörrum
Drängen Henrik Sonesson och änkan Sissa Mårtensdotter i Gustavstorp,
testes Mats Olsson i Skärpinge m fl.
1722 döda Mörrum
Olof Nilsson 71 år.
1723 döda Mörrum
Mats Olssons hustru 57 år cirka
1723 vigda Mörrum
Mats Olsson i Skärpinge och pigan Kerstin Nilsdotter i Brinkamåla, testes Sven Nilsson i Björkenäs,
Anders Nilsson i Galleryda och Sven Nilsson i
Skärpinge.
1723 döda Mörrum
Nils Jonssons barn 4 q
1724-01-13 födda Mörrum
Nils Jonssons son John, Lars Månsson hustru i Pukavik bär barnet, faddrar är Mats Olsson och Sven Nilsson
i Skärpinge.
1724-05-19 födda Mörrum
Mats Olssons son Olof, Tor Matssons hustru i Agerum bär
barnet, faddrar Sven Nilsson i Skärpinge och Sven Nilsson i Gustavstorp.
1724-11-17 födda Mörrum
Sven Nilssons son Olof, Mats Olssons hustru i Skärpinge
bär barnet, faddrar är Daniel Nilsson i Gustavstorp m
fl.
1725-10-22 födda Mörrum
Mats Olssons dotter Karin, Lars Månssons hustru i Pukavik bär barnet, faddrar Sven Nilsson i i Skärpinge och Sven Nilsson i Gustavstorp.
1725-12-11 födda Mörrum
Nils Jonssons son Olof, Lars Månssons hustru i Pukavik bär barnet, faddrar Mats Olsson i Skärpinge och
drängen Bengt Månsson i Skörsemo.
1726 döda Mörrum
Per Livländares barn
1726 döda Mörrum
Gårdman Jöns Nilsson Ståckmans
barn 16 ---
1727 döda Mörrum
Bengt hästagällares son 13 ---
1727 döda Mörrum
Nils Jonssons lilla son
1727-08-22 födda Mörrum
Båtsman Per Livländares dotter Inger, Lars Månssons hustru
i Pukavik bär barnet, faddrar Nils Jonsson i
Skärpinge, pigan Bengta Jönsdotter i Skärpinge och drängen Bengt Månsson i
Pukavik.
1727-09-19 Katekis
Daniel Lindgren
Hustru Bengta
Nils Jonsson
Hustru Hanna
Tjänstedräng Åke
Gårdkvinna Lusse
Båtsman Livländare
Hustru Hellevig
Tjänstepiga Ingrid
1728-09-19 födda Mörrum
Nils Jonssons och hustru Karna Månsdotters son Olof, Bengt Månssons hustru i Kärrsjömåla bär barnet, faddrar Lars Månsson i Pukavik och Sven Nilsson i Björkenäs.
1729-08-19 födda Mörrum
Skogvaktare Daniel Lindgrens son Jonas, Nils Jonssons
hustru i Skärpinge bär barnet.
1729-08-30 födda Mörrum
Båtsman Per Livländares dotter Marina, Lars Månssons
hustru i Pukavik bär barnet, fadder Nils Jonssons
hustru i Skärpinge.
1730 döda Mörrum
Per Livländares lilla son 7 q
1730-09-19 födda Mörrum
Nils Jonssons son Måns, Lars hustru i Pukavik
bär barnet.
1731-03-04 födda Mörrum
Skogvaktare Daniel Lindgren fadder i Björkenäs
1734 Mantal
Nils Jonsson, gift
Skogvaktare Daniel Lindgren, gift
Båtsman Livländare, gift
1734 döda Mörrum
Båtsman Livländare
1734 döda Mörrum
Gamla möllaren i Skärpinge ---
1737 döda Mörrum
Inhyses Lusse Svensdotter
1737-08-10 Katekis
Nils Jonsson
Hustru Karin
Skogvaktare Daniel
Hustru
Båtsman Livländare
Olof Kullman
Hustru Hanna
Son Nils
Skomakare Nils Olsson
Modern Lucia
Smed Jöns Zimmerlund
Hustru Margareta
Skräddare Clemmed
Hustru Marna
Inhyse Karna
Inhyse Per
Hustru Berta
1771 mantal
3/8 possideras av välborne herr
major Silversparre men brukas av Masse Svensson i Rödhult i Jämshögs socken, dräng
Ola, piga Sissa
Gratialisten avskedade båtsman Olof Borgare, hustru
Pernilla
Olof Persson, hustru, piga Gunild,
underåriga son Jöns, döttrar Gunild, Kerstin och Inger
Utgamla änkan Karna,
dotter Gunild 22 år gammal krympling i fötterna
Utfattiga gårdman Jon Jonsson, hustru, underåriga son Nils
Båtsman Måns Livländare, hustru utgamla
båtsmansänkan Hellvig
1789 Kommunion
Masse Svensson och hustru
Son Sven
Son Jöns
Son Hans, bortsedlad
Son Jon
Piga Hanna Nilsdotter
Piga Karna
Piga Maria
Ola Nilsson och hustru
Dotter Kerstin
Dotter Gunild
Dotter Karna
Dotter Inga
Dräng Johan ---
Möllare Nils Wilhelmsson och hustru
Avskedad båtsman Mört
Son Joen
Dotter Kerstin, bortsedlad
--- Lena Håkansdotter
Dräng Erik Jönsson
Sjöman Gumme Vahlström och
hustru
Torpare Masse Svensson och
hustru
Dotter Sissa
Torpare Sven Massesson
och hustru. I Ynde
Måns Thernström
Båtsman Mårten Scherp
Torpare Ola Nilsson och hustru Hanna
Torpare Jon Jonsson och hustru Hanna
1794 Kommunion
Masse Svensson och hustru
Son Sven
Son Jöns
Son Hans
Piga Hanna
Ola Nilsson och hustru
Son Ola
Dotter Gunild
Dotter Karna
Dotter Inga
Dotter Nilla
Dräng Jonas Svensson
Möllare Nils Wilhelmsson och hustru
Piga Elna Månsdotter, bortsedlad
till Mjällby
Avskedad båtsman N Mört
Dotter Kerstin
Gf Lena
Gammal dräng Erik, död
Anders Mårtensson och hustru
Gammal dräng Erik Jönsson, struken
Sjöman Gumme Vahlström
Torpare Masse Svensson och
hustru
Son sjöman? Lars Björkholm
Salpetersjudare Jöns Olsson och hustru
Torpare Ola Nilsson och hustru
Piga Karna
Torpare Sven Massesson och
hustru, bortsedlad till Sölvesborg
Båtsman Måns Thernström
1797 Kommunion
Ola Nilsson och hustru
Son Ola
Dotter Gunild
Dotter Karna
Dotter Inga
Dotter Nilla (gift till Mjällby 1801)
Dräng Jonas Svensson
Masse Svensson och hustru, struken, på Ell(eholm?)
Son Sven och hustru, struken
Son Jöns, struken
Son Hans, struken
Volontär Bengt Björkström
Ramdala Karna
Mjölnare Nils Vilhelmsson och hustru
Dräng Sune Jönsson
Piga Karna Bengtsdotter
Avskedad båtsman Mört
Torpare Ola Nilsson och hustru
Dotter Hanna
Sjöman Gumme Vahlström
Son Mattis, till Karlshamn
Piga Karna
Gårdman Masse Svensson och
hustru
Son Joen
Salpetersjudare Jöns Olsson och hustru
Båtsman Måns Thernström och hustru Svenborg
Anders Mårtensson och hustru
Den 12 maj 1806
Till vinnande af lagfart inlämnades en så lydande kjöpeafhandling:
Efter överenskommelse hafva vi slutat följande köpe contract:
Till Landt jägmästare Berg och
dess tillkommande hustru försälja vi hälften af vårt
ägande krono skatte hemman No 61 3/8 dels Skerpinge i
Mörrums socken af Listers Härad med därtill lydande skattelagde
qvarn och qvarnrättighet,
jämte den byggnad, timmer och andra materialer som
till detta Vatten är för stånd sättjande och som på
stället finnes, tillika med hälften af alla de uthus som på hemmanet finnas
uppförda, endast med det undantag att vi, såsom säljare förbehålla oss iboende manhus byggnaden till
egen Disposition.
Med förestående villkor öfverlåta
vi till förbemälte köpare 3/16 av No 61 Skjerpinge, med fjärdedelen af skattelagda
mjölqvarn och qvarn
rättigheten jämte ofvanberörde timmer och materialer emot en betingad köpe
summa 1 783 Rsd 16 sk Riks gälds sedlar som betalas i följande Terminer
nämligen 1 000 Rsd R g s vid näst instundande
midsommar, 300 Rsd vid Mårtens mässo
tiden, och resten vid näst påföljande Vårfrutid, deremot köparen och hans tillkommande hustru tillägnas
hälften hvardera uti förberörde 3/16 dels hemman och
tillydande qvarn rättighet att för sig, arvingar och
efterkommande äga nyttja och bruka såsom annan deras
välfångna Egendom, hvilken de på efterföljande tider äga att tillträda och
Disponera nämligen: att vid nästa Michaeli bereda sig
passande Boningsställe, och utså den höst säd hvartill
halfva götsel tillgången gifver dem tillfälle; och i öfrigt
tillträda hemmanet och qvarnen med därvid varande
gödsel nästa Våhrfrudag den 25 Mars 1807, då hälften
af de öfriga Bygnaderna så
väl härå Skjerpinge som Skörsemo
utom manhusen i Skjerpinge,
äfven få af köparen begagna; tillika med fyra inbärge häckar hö, och fyra trafvar
råg bunter, hvartill de
skola deltaga uti hälften af Timret och materialerna till qvarnen, samt
hälften af de kostnader, som för qvarnens istånd sättjande ifrån berörde dag Lagligen kunna påkomma.
Emot desse vilkor
förbinder jag mig som säljare till hemul efter Lag, med skylldighet
att innan 2dra och 3ie köpesumman utbetalas genom behörigt gravationsbevis
styrka, att denna del av fastigheten är ograverad. Detta med å ömse sidor
egenhändig underskrift bekräftat, som skjedde i Norje den 8nde maj 1806.
Nils Vilhelmsson och dess hustru Kjersta
K O Olasdotter, säljare
P. J. Berg / Magdalena Nilsdotter
i Hörby, köpare, tillsammans
Såsom tillkallade vittnen underskrifva
S Lorich och Eric Gillström
För ofvanstående af mig afslutade kjöpe contract har jag idag bekommit på första Terminen 50 Rsd R g mynt som qvitter af Pukavik den 9nde maj 1806.
Nils Vilhelmsson
Till vittne härpå intygar
Nils Bengtsson i Mastrand och Ola Lavasson
i Möllebirke
Hvarvid till bestyrkande af säljarens
åtkomst till det nu försålda hemmanet uppvistes en kjöpe afhandling af den 7de Juli 1797, hvarigenom Nils
Vilhelmsson af framlidne herr kammarherren Christian Didrick
Ehrenborg och dess hustru A. N. Silfversparre
för 2 500 Rsd Rg sedlar sig
tillhandlat Skjerpinge hemman, och i anledning hvaraf Rätten pröfvade skäligt
bevilja Landt jägmästaren Berg och dess tillkommande
hustru Magdalena Nilsdotter första laga uppbudet å
3/16 dels mantal krono skatte hemman No 61 Skjerpinge,
till hälften för dem hvardera emot kjöpesumman 1 783 Rsd 16 sk Riksgäldssedlar samt öfrige vilkor, hvarefter Bevis medelst detta Protocolls
utdrag och påskrift i själva kjöpe afhandlingen meddeltes.
År 1807 den 31 augusti inställde sig uti Gustavstorp och Listers härad, undertecknade vice
häradshövdingen och särskilt i orten tillförordnade domare, jämte nämndemännen
Håkan Rasmusson i Kullan, Petter Pettersson i Karstorp, Ola Lavesson
i Möllebjörke, Per Hansson i Kulla, John Nilsson i Ysane,
Sven Olsson i Holje och extra nämndemannen Måns
Jonsson i Mörrum, för att till följe av Lister härads tingsrätts dom den 1:e sistlidna juni givna utslag, och därom tidigt utfärdad
vederbörlig kungörelse, vid anställande besiktning på stället, vidare företaga
och avdöma den tvist, som uppstått mellan
generaladjutanten översten och riddaren av kungliga svärdsorden välborne herr
Nils Rosenblad å ena samt Skärpinge hemmansägare, kronoskogvaktaren J Berg,
tillika med bönderna Nils Wilhelmsson och Ola Olsson å andra sidan angående
bättre rätt till ett kvarnfall med tillhörande dammbyggnad uti strömmen in vid
Skärpinge och Skörsemo hemman.
Sedan rättens ledamöter hunnit ha församlas, domhavandes
förordnande blivit uppläst och rättegångsfrid var förkunnad, infann sig
översten och riddaren Rosenblad personligen biträdd av
dess antagna fullmäktige herr rådman Johan Kull, och för Skärpinge män, deras
förut nyttjade ombud herr vice landskamrer och kronobefallningsman E R Berg,
vilken sistnämnde, efter uppläsandet av tingsrättens i målet hållna protokoll,
begärde, att härstädes få anmärkt, det hans mening med de för dess huvudmäns
räkning vid sista tinget fordrade 50 riksdaler banko blott varit ersättning för
Skärpinge åbors tillskyndade rättegångskostnader, utan att tillika innefatta
någon upprättelse för det dem åbragta
lidande, varom herr kamrer förbehöll, att få avge särskilt påstående, och då
utsätta beloppet för en så beskaffad ersättning.
Något vidare var icke att
tillgöra, innan besiktningen för sig gått, vilken syneförrättning lovade att
företas å eftermiddagen, därmed parterna förständigades, att sig infinna.
Eftermiddagen
Åtföljd av parterna personligen och deras förenämnda
ombud, begav synerätten sig ut till det omtvistade stället vid Gränums ån eller den så kallade östra åsträngen,
som kommer norr från Orlundssjön och genomlöper samt
utgör råskillnad mellan Skörsemo på västra och
Skärpinge ägor på östra sidan samt flyter söder ut ned till sjön Vesan och över denna ström, varest
för närvarande befanns ganska litet vatten, ligger vid norra änden en av sten
och stockar uppförd bro, vid vars norra sida finns i strömmen tvenne gamla
stockar, som skola utgjort grund för en för flera år tillbaka där stående dämning, och på södra sidan nära bron, finns
enligt parternas gemensamma uppgifter, grundstockarna för det överklagade
nerrivna dammverket. Ungefär 12 alnar på samma sida om berörda bro vid östra
landet utvisades det ställe, varest Skärpinge forna
kvarn skall ha stått och varifrån inrättning till en ny kvarnränna fanns vara
på Skärpinge landsida gjord om 55 ½ alnar uppmätt längd söderut ned till
Skärpinge åbors påbörjade nya kvarnhus, mitt utför vars västra sida en ny
uppgrävning ner mot ån befanns vara verkställd i avsikt för vattnets framlopp
till deras där stående kvarnhjul; Och nästan mittför denna tillärnade
kvarnbyggnad eller 14 alnar söder om den nya kvarnrännans södra ände, befanns
vid västra landet, stället för Skörsemo gamla numera
avbrända kvarn, och till vilket ställe, då bägge kvarninrättningarna varit
förenade, vattnet skall ha haft sitt tillopp genom en kvarnränna ifrån
dammfästet å sist beskrivna grundstockar, söder om bron över ännu i ån
befintliga stenbrokar, söder ut med till Skörsemo
nyssnämnda kvarnställe.
Å herr översten och riddaren Rosenblads sida, äskades
härefter vittnesmål till styrka för dessa påstådda rätt, dels av inhysesmannen Nils Johansson Mört i Skärpinge och
båtsmannen Jöns Johansson i Galleryda, vilka förut på
ed blivit i målet hörda, dels och av nu inkallade herr
kommissionslantmätaren G Fr
Almström, bönderna Nils Oredsson i Kråketorp och Per
Nilsson i Agerum samt torparna Lars Jönsson och Åke Mattsson i Skörsemo, men herr kamrer Berg anmärkte såsom jäv mot dessa
tvenne sistnämnda, att de är herr överstens och riddarens torpare, och mot Per
Nilsson, att han är hälftenbrukare på bemälte
överstens ena frälsehemman i Agerum, vilket förhållande väl medgavs, men av
herr rådman Kull bestrides allt avseende i egenskap av jäv; Varöver domstolens
särskilda utlåtande begärdes.
Avträde.
Utslag
Då Per Nilsson, samt Lars Jönsson och Åke Mattsson för
ovan anmärkta orsak icke kunna anses för herr översten
och riddaren Rosenblads enskilda tjänare, eller på sådan grund emot 17 kapitlet
§ 7 rättegångsbalken från vittnesmål utestängas; Så prövar synerätten skäligt,
att med ogillande av jäv icke stått, förklara dem för skickliga vittnen i denna
sak, därest icke annat laga hinder mot dem skulle förefinnas. Avsades; Och
något vidare var på tillfrågan icke att påminna,
varken mot dessa eller de övriga vittnena; Vidare de, sedan herr kamrer Bergs
mot jävs utslaget anmälda missnöje till framdeles fullföljande, härstädes
blivit antecknat, utom Mört och Jöns Johansson framstod, med hand å bok
efterstavande vittneseden, erinrades om vikten därav och särskilt berättade;
1). Herr lantmätaren Almström: Att han, som år 1804 haft
lantmäteriförrättning å Skörsemo insocknes
frälsehemmans ägor, var tillstädes, då herr översten
och riddaren Rosenblad i början av maj månad lät borttaga flodluckorna på det
då söder om bron stående dammverket; Men sedan vittnet under någon tids förlopp
varit borta ifrån förrättningen och åter kommit till Skörsemo
hade han funnit dammverket vara nerrivet, dock att grundstockarna legat i samma
skick, som de nu befinns, utom det, att själva grunddämningen
före luckornas borttagande varit högre. Tillägger vittnet, att det under
mätningen i Skörsemo berättades att Skärpinge män
själva uppgrävt vattenrännilen vid östra landet tätt vid deras nya
kvarninrättning.
2). Nils Oredsson: 60 år gammal, har sig icke något vidare bekant, än att han år 1780 uppbyggt det
Ola Nilsson tillhöriga brygghus på norra sidan om bron över ån, vilket nu
befinns söder om samma bro, emedan denna efter den tiden blivit flyttad längre
i norr.
3). Per Nilsson: 72 år gammal, att i hans första minnestid hade Skärpinge åbor en kölfra-kvarn
norr om bron på östra landet, och Skörsemo åbor en
lika beskaffad kvarn längre ned i strömmen söderut vid västra landet, men
sedermera har Ryedal herrskap vid sistnämnda ställe
förenat bägge kvarnarna och dem med kvarnhjul inrättat, då de för nyttjandet av Skärpinge mäns kvarnrättighet, till dessa
givit visst arrende avgift; Att Skärpinge kölfve-kvarn
då befanns efter nu skedd uträkning och uppmätning ungefär 12 alnar söder från
brons nuvarande läge. Och att på Skörsemo hemmansägor har det ekvirke blivit tagit, varav gamla nu
nerrivna kvarndämningen för cirka 50 år sedan eller
under herrskapets nyttjotid av bägge kvarnarna blivit
uppbyggd, även som vittnet på herr kamrer Bergs därom
framställda frågor upplyser; Att då Skärpinge och Skörsemo
ägare nyttjade varsin kvarn, hade de och till dem varsin särskilda dämning och
kvarnränna; Samt att Skörsemo frälsebönder för
begagnandet av detta hemmans kvarn både erlagt arrendeavgift till Ryedals ägare fast vittnet icke vet beloppet därav, och
jämväl för denna kvarn till kunglig majt och kronan
betalat skatt, vilken understundom för deras
fattigdoms skull icke ha kunnat utgöra.
4). Lars Jönsson: 67 år gammal, att han för 15 år sedan
tillbaka biträtt vid förbättringen av gamla dammverket, vartill virket blivit
tagit på Skörsemo hemmans ägor och av Nils
Wilhelmsson framkört; Samt att bron över ån blivit av denna sistnämnde flyttad
längre i norr på det ställe där den nu står, vilket allt skett under den tid
Nils var frälsebonde eller arrendator å Skörsemo;
Upplyser vittnet därjämte, att grundstocken för huvuddämningen vid brons södra sida före den överklagade
nedrivningen varit högre än den nu befinns, medan på den samma varit fästad en särskild nu vid sidan av
ån liggande utvisad stock om 9 tums tjocklek, vilken utöver den gamla ännu
kvarliggande grundstocken skall ha utgjort höjden vid västra änden och under
flodluckorna, samt 15 tums höjd vid östra änden, där en särskild stock varit
lagd under verken.
5). Åke Mattsson: Avgiver lika
berättelse med Lars Jönsson angående förbättringen av dammverket och
flyttningen av bron och mera har han sig icke bekant. Här efter förekallades
Nils Mört och Jöns Johansson av vilka, sedan de blivit erinrade om
skyldigheten, att på deras gångna ed upplysa vad de
vidare har sig bekant.
6). Mört: Sade sig icke kunna
meddela någon annan kännedom, än dess förra och i tingsprotokollet intagna
berättelse innehåller, som och nu för honom upplästes.
7). Jöns Johansson: Avgav lika
intygande med Per Nilsson om läget av Skärpinge forna kvarn, och med Lars
Jönsson om beskaffenheten av grundstocken för gamla kvarndämningen
under, tillägger likväl i senare omständigheter, att ovan på den av Lars
omvittnade särskilda stock om 9 tums tjocklek, har ett annat trä varit pålagt
om 5 tums höjd vid den ände var uppå rännan åt Skörsemo
sågkvarn, som även finns belägen i denna ström, vilket och om 12 tums tjocklek
vid andra änden, på vilken bottnen av själva kvarnrännan varit fästad.
Lars Jönsson åter förekallad och hörd säger sig icke ha vunnit sådan kännedom om grundstockarnas höjd och
beskaffenhet som Jöns Johansson nu meddelat. Men denna senare förblir vid sin
härom avgivna berättelse så mycket vissare som han vid denna dammbyggnad själv
biträtt.
Vittnesmålen upplästes och erkändes; Varefter och sedan
Skärpinge åbor medgivit, det de ägt deras gamla kvarnfall på det omvittnade
stället 12 alnar söder om bron vid östra landet, herr rådman Kull av dem äskade
svar på denna fråga; Huruvida de även vill medge, att hela vid östra landsidan
nu befintliga vattenrännan efter den sträckning den äger ifrån bron och ned
till det tillärnade nya kvarnstället, utgöra en ny anläggning, eller om den
vill försvaras såsom hörande till Skärpinge första och gamla skattlagda kvarnrätt?
Vartill Skärpinge åbor genom deras fullmäktige herr kamrer
Berg yttrade; Att deras nu anlagda kvarnränna är upprättad sedan Skörsemo kvarn var avbränd och det gamla dammverket blivit
nedrivit, så att denna ränna icke kunnat på förra
stället uppföras; Men herr rådmannen åtnöjdes icke med detta yttrande, utan
förnyade frågan och fordrade därå bestämt svar, helst han i annat fall
förbehöll att gagna vittnen och med dem styrka, att anläggningen är ny, då herr
kamrer svarade att med samma rätt Skörsemo äger förut
kunnat flytta kvarnrännan med mot dess kvarnfall, anser Skärpinge män sig ha ostridigt varit berättigade, att återflytta eller på
sitt land uppföra denna deras egen nya kvarnränna, såsom oundgänglig för
vattenledningen till Skärpinge kvarn, men icke i någon måtta skadlig för Skörsemo, enär flodlucka vid dammverket hålls i den ordning
lag föreskriver, varom herr kamrer Berg trodde synerätten även finna skäl vid
betraktande av lokala beskaffenheter, men vilket herr rådman Kull åter ansåg
just därigenom uppenbart vederlagt.
Mera var nu icke ute å stället
att anmärka, varföre parterna uppå deras anhållan lämnades anstånd tills i
morgon eftermiddag, då de inför synerätten på samtingda
stället å Gustavstorps gård åter bör tillstädes komma
och efter avhörande av detta tingsprotokoll, vidare andraga vad de var för sig
i saken kunna nödigt akta,
Den 1 september 1807
Sammanträdde åter häradssynerätten; Och i närvaro av bägge
ombuden herr rådman Kull och herr vice landskamrer kronobefallningsman Berg
upplästes till justering gårdagens protokoll, som lämnades utan anmärkning;
Varefter herr rådmannen, såsom slut påstående ingav ett så lydande skriftligt
författat anförande;
Sedan lovliga häradssynerätten numera besiktigat lokal beskaffenheten av Skärpinge åbors tillämnade nya
kvarnanläggning i jämförelse dels till mitt insocknes frälsehemman Skörsemo, dess hägn samt urgamla naturliga vattenfall efter
den ledning, som Gränums å härstädes från uråldern haft och ännu äger. Och dels till 1730-års
skatteläggningsbrev för Skärpinge, med däri stadgade grunder, både i anseende
till själva skatteläggningen och den stadgade årliga räntan av en tunna strid
mäld till konungen och kronan, så tror jag mitt förhållande både i delarna och
i det hela skall bli fullkomligt rättfärdigt.
Det kan icke vara nödvändigt för
mig att här skriva ånyo vad lovliga synerättens protokoll omständligt
innehåller angående bägge kvarnfallens befunna läge; För Skärpinge vid östra
och för Skörsemo vid åns västra landsida. Och att
Skärpinge har sitt genom vittnesmål upplysta första och enda rätta kvarnställe
12 alnar söder om brons nuvarande läge och Skörsemo
vid pass 70 alnar därifrån, åt söder, att vattnet härstädes aldrig varit delat,
utan av forna behövt gagnas på det sätt att Skärpinge haft sin egen kvarndamm,
som stängt deras över ån vid bron, varefter med en annan kvarndamm Skörsemo fått använda allt vatten, sedan det sålunda
passerat förbi Skärpinge kvarnställe, men då lovliga synerätten täcktes
rättvist vitsordar detta vittnade och tillika hänföra till sammanhang härmed
vad lagen angående jordägarerätten föreskriver, att varken
Skärpinge eller Skörsemo för sina så beskaffade
dammverk, kunnat få göra och gagna dammfästen i vars annars land, utan efter
överenskommelse och gemensamt begivande, helst i annat fall någon
kvarnanläggning icke ens varit vid Skärpinge land möjlig, så kan några misstag
icke inträffa uti min övertygelse, att egendomsrätten i avseende på bägge
kvarnfallen för var sitt ställe måste hållas lika helig och säker att
säkerheten beror uppå bibehållandet av den ordning, som localie
här föreskriver, och att allt slags avvikande härifrån genom nya kanaler
förändrad vattenledning eller flyttning av kvarn och kvarnställe, utgör det mest uppenbara våld på andra sidans ostridiga
äganderätt och område.
För en så beskaffad våldsamhet har Skärpinge män nu gjort
sig kända. Än ha anlagt en ny vattenränna genom vilken allt vatten leds från
sitt förra naturliga lopp vid Skörsemo och västra
landet till östra landet vid Skärpinge. Än ha flyttat kvarn och kvarnställe 67
½ alnar söderut, samt härigenom sökt göra kvarnfallet för Skörsemo
oundvikligen onyttigt, och det är uti så beskaffade odugliga åtgärder, som de
sökt och funnit skydd hos herr kronobefallningsmannen
Berg, istället att jag ägt påräkna denna ämbetsmans biträde och försvar, även i
det fall som nu inträffat, att hans egen bror köpt sig lott och det bland
våldsmännen. Men utan att finna någon nödvändighet av en mera omständlig beskrivning
över målets beskaffenhet, nu då min säkerhet bevaras
under lovliga synerätten. Jag yrkar alltså, att
Skärpinge åbor bör förpliktas utöver hemmanets skattelagda
kvarnrätt på intet annat sätt eller ställe än efter 1730-års
skatteläggningsbrev med kölfve hjul = 12 alnar söder
om brons nuvarande läge, att vattnet därifrån bör lämnas åt sitt naturliga lopp
och nya omvittnade ränndalen igenkastas, att hela den
tillärnade nya vattenrännan genast bör borttas med förbud vid ansenligt vite
för Skärpinge åbor, att annorstädes än på gamla stället få kvarnen uppbygga och
gagna, och att de i förmåga av 20 kapitlet § 7 byggningsbalken bör till allt
detta förbindas, samt för vad de sålunda redan
tillgjort, böta sina 3 riksdaler 16 skilling banko, samt ersätta lovliga
synerättens och mina enskilda kostnader efter särskilt ingiven räkning.
Vad åter angår deras åtal mot mig beträffande den
borttagna vattendämningen så täcktes lovliga
häradssynerätten inhämta även nu fullgjorda beredning, att denna dämning varit
min enskilda tillhörighet, att ektimret, varav den
bestått, blivit tagit och hämtat ifrån mina egna frälseägor,
att själva anläggningen och uppbyggnaden varit verkställd för ingen annan tid
än då både Skärpinge och Skörsemo kvarnrätt utövades
på sistnämnda ställe av min insocknes frälsebonde Nils Wilhelmsson, emot vilken
för sin så beskaffade egenskap, jag emot ridderskapets och adelns privilegier icke behövt söka ämbetsmannahandräckning, i ett ärende som
angick, min enskilda egendom,
att denna i avseende på kvarnrättigheten ännu ej varit att ense såsom blandad
med Skärpinge övriga åbors, medan de ingen kvarn ägt eller ens på lagligt
ställe tillbjudit anlägga, och att alltså följden av detta allt måste medföra
den rättelsen i målets utgång att jag från den påstådda ansvarigheten vinna
högt ärade domstolens befrielse. Gustavstorp den 1 september 1807, Nils Rosenblad genom J Kull. Inger en
räkning på omkostnader i målet om 78 riksdaler banko.
Ävensom herr kamrer Berg inlämnade
följande skriftliga andragande;
Redan vid vällovliga Listers härads tingsrätt och än
ytterligare vid den på herr generaladjutanten översten och riddaren Rosenblads
enskilda begäran förlidna gårdag, hållna överflödiga häradssyn, är det genom de
avhörda mångfaldiga vittnena utrett och bevisat, att herr översten den 1 maj
1804 genom våldsam åtgärd icke allenast låtit upprycka
alla dammluckorna, utan och transporterat den till Skörsemo,
varest de ännu lär förvaras, att herr översten med hjälp av herr direktören
Möller, bonden Sone Ingemansson och Jöns Bengtsson i Gustavstorp, samt 15 á 16 andra personer genom yxors och
spadars begagnande uti påföljande juni månad
sönderhuggit hela Skärpinge dammverk, uppryckt de tvenne översta grundstockarna
med kindstakar och hela dess överbyggnad samt med ett ord raserat och alldeles
förstört det samma, på sätt enligt häradsrättens protokoll den 19 juni 1804
intagna och efter herr häradshövdingens förordnande dagen förut hållna
nämndemansbesiktning utvisar, och närmare förliden gårdag besåg, samt av herr
översten ädelmodigt erkänns, fast herr översten förut, för att försvara sin
olagliga åtgärd och högst ansvariga åtgärd, sedermera och efter det
kvarnbyggnaden var påbörjad under föregivande att denna dammbyggnad med hela
dess vattentillgång fullt tillhörde Skörsemo, som ägde skattelagd
mjölkvarnsrättighet, men ingalunda Skärpinge, under den 11 juli samma år
utverkat konungens höga befallningshavandes i Karlskrona förbudsresolution, att
Nils Wilhelmssons tillvunna kvarnbyggnad vid detta kvarnställe, skulle
tillsvidare upphöra, vilket höglovliga hovrätten även fastställt. Vidare har
samtliga vittnen upplyst, vad som numera måste medgivas; Att denna damm från
urminnes tider tillhört Skärpinge hemman, och dess den 16 november 1730 såsom
mjölkvarn med tvenne par stenar skattelagda
vattenverk, vilken haft den lika uråldriga rättigheten, att till denna
obehindrade drift först nyttja vattnet varifrån det nedflutit
till Skörsemo 70 alnar nedan belägna särskilda damm
till begagnade vid den där nedan, i gamla tider belägen frälse husbehovs
skvaltkvarn, samt att flodvattnet synnerligen höst och vår bortflöt genom de
särskilda verken varuti Skärpinge hemmans ägare nu vunnit sätta sina kvarnhjul.
Då nu så väl åverkens- som
äganderättsfrågorna sålunda är tillräckliga utredda, upplysta och till överflöd
bevisade, så kunde de i ett sammanhang till rättegångens förkortande rätteligen
prövas och utgöras, vilket högt ärade domstolens beprövande ödmjukast
underställas. Och som Skärpinge hemmans ägare lidande särskilt blivit berett
genom den skedda våldsverkan och särskilt genom höga förbudets utverkande mot
kvarnbyggnaden på osannfärdiga uppgifter om en diktad äganderätt till Skärpinge
damm, vattenfall och kvarnverk, så får jag uti ersättningsräkningarna urskilja
de därav uppkomna följder och billiga ersättningspretantioner, men jag anser mig först skyldig
att vederlägga herr generaladjutanten översten och riddaren genom dess
fullmäktige herr rådman Kull nedan gjorda förklaring;
1). Att om Skärpinge män byggt på sitt gamla ställe, hade
varken dammverket blivit rubbat, eller förbudet blivit tagit, vilket senare
endast skall ha varit begärt emot kvarnbyggnaden såsom på oriktigt ställe
påbörjad.
2). Att herr översten med gärningsmännens rivning, ha haft för avsikt att återtaga det virke och material, som
till dess uppbyggande blivit tagit på Skörsemo ägor,
samt slutligen:
3). Att Skärpinge hemmans ägare måtte
tillförbindas att uppbygga sin kvarn på det 12 á 15 alnar, nära bron belägna
gamla stället i det skick av tvenne kjölfvor, som den
av ålder skall ha haft.
Då herr generaladjutanten översten och riddaren uti början
av maj våldsamt lät ta bort flodluckorna och i juni 1804 nedriva hela dammen,
så var det herr översten nogsamt kunnigt, att höglovliga hovrätten, genom laga
kraft vunnit utslag den 6 mars 1799 ordagrant sålunda förklarat att; ”Skärpinge
hemmans tillydande förenämnda kvarnställe bör samma hemmans ägare åter
tilläggas, för att därav göra det bruk och nyttjande,
vartill vederbörande kunna sig befogade finna”. Varförutan ingen ovanbyggnad var
påbörjad, då herr översten och riddaren företog sig denna våldsverkan, och att
då fru friherrinnan Cronhjort genom arrende kontrakt
av den 28 september 1756 fick begagna Skärpinges gamla kvarnrättighet, mottog högbemälta fru såväl dammverket, som kvarnen i det stånd
dessa inrättningar då vore, men vilka hon enligt fem vittnens utsagor på det
sätt begagnade att hon lät sätta en 70 alnar lång vattenränna ifrån Skärpinge
damm ned till Skörsemo gamla husbehovs kvarnställe,
det hon även lät flytta till Skärpinge kvarnhus, samt inrätta kvarnen med
tvenne par stora vattenhjul till stenarnas förmånligare drift,
varefter Nils Wilhelmsson under sin åbo och arrendetid och samma verk med ett
par husbehovs kvarnstenar uti vilket skick det var då det 1802 avbrände. Om
dammverket, enligt vittnens utsago, under den tiden blivit reparerat, har det
skett för Skörsemo ägares egen nytta, varför utan
Nils Wilhelmsson enligt sitt städjebrevs uttryckliga
innehåll, ägde därtill ta ek på Skörsemo egendom, som
han enligt de vid vällovliga lagmansrättens avhörda
vittnen, själv framkört och till inhuggning i dammverket påkostat. Då det var Skörsemo ägares skyldighet att i brukbart stånd återlämna,
det dammverk som innehavaren under arrende mottagit, så kan ej
herr översten rimligtvis tillägna sig någon del däruti, och om än så varit hade
herr översten bort söka laga handräckning till dess behöriga åtkomst. Ej allt våld och all självpantning är ju strängeligen
förbjuden och allvarligen bestraffad, dessutom har herr översten lämnat de flesta
stumparna på stället utom flodluckorna, som ännu är i dess tjänares vård.
Vad tredje punkten beträffar, så
har icke Skärpinge ägare, utan arrendatorerna av deras rätt, som ägt Skörsemo, förändrat kvarnbyggnaden, samt nyttjat den
opåtalat uti några och 50 år. Med samma rätt tro Skärpinge ägarna sig
berättigade, att sätta denna kvarninrättning uti ordning, helst det sker på
deras egen landsida utan ändring av det nu vid häradssynen
noggrant beskrivna dammfäste, och då flodluckorna efter lagens stadgande hålles öppen, så kan Skörsemo
husbehovs frälsekvarn lätt av detta vatten befordras igång synnerligen höst och
vår, då man endast kan pretendera slika kvarnars begagnande, som här är nog
till Skörsemo grödans malning,
dessutom är den nya tillärnade kvarnrännan 14 alnar kortare än den förra, som
ledde till Skärpinge, och stället orubbat för Skörsemos
gamla damm och
husbehovskvarns återupprättande, när det av konungens befallningshavande kan
tillåtas. Men intill dess laga tillåtelse föregått bestrida
Skärpinge ägare även detta och tro att deras rättighet är grundad uti
förberörda hovrättens utslag som tillåta dem; ”Att därav göra det bruk och
nyttjande, vartill de sig befogade finna”, varföre de till konungen och kronan
erlägga en tunna kornråg i årlig kvarnränta enligt tillhandahavande originalkvittenser och
skatteläggningsinstrumentet. Sådana dokument kan Skörsemo
innehavare aldrig presentera, helst den ränta som blivit given, har varit för
Skärpinge kvarnrätt, och särskilt landgille i gamla tiden för husbehovskvarnen
till Skörsemo frälseägare.
I sakernas så beskaffade skick, påstår Skärpinge
hemmansägare, att vällovliga häradssynerätten som nogsamt funnit, att den
tillämnade kvarnbyggnaden ingen skadar såsom anlagd å Skärpinge enskilda ägor
uti den upprensade gamla flodrättens ränndal, varvid
gamla dammverket icke förändras, rättvist fastställa
det i samma skick som herr överstens salige avlidne herr svärfader och
företrädare i några och 50 år samma oklandrat begagnat.
Rekvirerade häradssynen samt
kostnadsräkning med 1139 riksdaler 36 skilling riksgäldssedlar till samtliga
Skärpinge åbor ersättning för liden skada och all sorters omkostnader, vilket
jag hoppas herr generaladjutanten översten och riddaren anser billigt, helst
dess kända ädelmod icke kan låta Nils Wilhelmssons
hustru och oskyldiga barn även lida för det herr översten har haft hat och
kommit genom någon hastig iver och överilning, förfölja hennes av sig själv
olyckliga och vanfrägdade man, helst jag för herr
översten och övriga Ehrenborgska arvingarnas räkning
utur dess bo tid efter annan utplockat cirka 2500 riksdaler riksgäldssedlar
till särskilda ersättningar och fordringar, vilket
nedtagit all deras betydliga egendom, och förödmjukat deras styva sinnen, som
uppretat herr översten till en eljest sparad hämnd. Skärpinge den 1 september
1807, å Skärpinge hemmans ägares vägnar såsom fullmäktig, E R Berg. En räkning
på omkostnader om 1139 riksdaler 36 skilling inges, underskriven av J B Berg,
Nils Wilhelmsson och Ola Olsson.
Dels och en av nämndemännen besiktningsförrättning av
detta innehåll;
Uppå anhållan av åborna på Nr 61 Skärpinge inställde sig
nedanskrivna nämndemän, att syna och beskriva skadeståndet, på de material av
alla sorter, som de ärnat sig nyttja till deras tilltänkta kvarnbyggnad, som
sedermera legat utan tak och är till en stor del bortskuret, i anseende till
det motstånd, att de icke fått förfärdiga sin
tilltänkta byggnad, alltså företog synen som följer;
Först översågs kvarnhuset som är av ekstolpar
på fotträd av ek, 14 alnar långt och 10 á 12 alnar brett med furu skiften samt
överträd med ingen rest eller tak på, något skadad.
Tvenne spännesbjälkar, samt 14
styck spännesarmar, som låg en del på golvet och
några stod upp till huset, som ansågs näppeligen kunna
nyttjas.
Tvenne stycken furubalkar 19½ aln långa, som vore skadade.
Tvenne kvarnaxlar låg till jorden, vore rämnade.
5 tolfter 2 tums plankor vore dels ruttna och samt
spruckna och slagit sig ihåliga.
Efter deras egen utsaga hade de lagt 18 travar rör, som
var alldeles uppruttet och fördärvat, och anses att icke
mera kan nyttjas.
Tvenne gjorda kugghjul, som vore till en del skämda.
Summa; 41, 24 riksdaler sedlar
Intygas; Skärpinge den 3 augusti 1807. Per
Hansson i Kulla och Ola Lavasson i Möllebjörke.
Herr kamrer Berg uppvisar;
1). Kvarnkvittenser till kronomagasinet i Karlshamn 1799, 1800, 1801, 1802, 1805 och
1806.
2). Hovrättens protokoll 1799-03-06.
3). Blekinge läns lagmansrätts
protokoll 1804-07-20; Vittnesmål av Bengt Persson i Möllebjörke, Carl Nilsson i
Valje, Anders Svensson i Pukavik
och Bengt Olsson i Möllebjörke.
4). Häradsrättens protokoll 1804-06-19,
1804-10-19 och 1805-02-14. Nämndeman Gunnar Jönsson i Mörrum och John
Andersson på Stensholm har besiktigat dammen 1804-06-18.
Efter uppläsande av de skriftliga anförandena, yttrade
herr rådman Kull, det han aldrig kan medge att Skärpinge åbor vid deras gamla
kvarn ägt rättighet till nyttjande av tvenne eller 6 par kvarnstenar, utan
endast på sådant sätt som 1730-års skatteläggningsdokument förmäler,
varjämte herr rådmannen sökte erinran herr kamrer Berg om obefogenheten uti det
yttrandet, som skulle denna häradssyn ha varit överflödig, vilket synes
innefatta ett kränkande av tingsrättens den 1 sistlidna juni givna numera laga
kraft vunna utslag, som ådömer samma syn. Däröver herr kamrer förklarade, det
han för sin del och sina huvudmäns räkning visserligen ansett häradssynen oundgänglig, fast tingsrätten på andra sidan
begäran funnit skäl densamma bifalla och vid vilket förhållande detta omdöme
för ingen del skall böra anses ansvarigt. För övrigt åberopade bägge
fullmäktiga vad de båda tillförne och nu sålunda i
saken andragit, samt överlämnade densamma till slutligt avgörande varefter
synerätten lovade att i morgon förmiddag dess laglikmätiga
utlåtande meddela.
Den 2 september 1807
Församlades åter på vanligt ställe synerättens ovannämnda
ledamöter, utom nämndemannen John Andersson som idag var hindrad att inställa
sig. I hans ställe bonden John Abrahamsson i Mörrum. Ombuden rådman Kull och kronobefallningsman Berg närvarande.
Utslag; Vad parterna anfört, de företedda handlingarna och
den åstadkomna bevisningen innehåller, tillika med vad under besiktningen
utrönt blivit, har häradssynerätten behörigen
övervägt, och finner det med all laglig säkerhet vara utrett att Skärpinge och Skörsemo hemman haft var sin skvaltkvarn, den förra på
östra landet 12 alnar söder från den över Gränums å
befintliga brons nuvarande läge, och den senare eller Skörsemo
på västra landet vid pass 69 ½ alnar än längre söder ifrån nämnda kvarn. På andra
än dessa ställen kunna parterna följaktligen icke vara
berättigade, att uppföra eller förändra deras kvarnar, utan särskilt sökande i
laga ordning, och därtill vunnen vederbörlig tillåtelse. I anseende vartill och
då Skärpinge åbor icke desto mindre på annat ställe
eller 55 ½ alnar söder från deras rätta kvarnfall företagit anläggning av en ny
kvarn och övrig kvarnbyggnad, häradssynerätten med stöd av 20 kapitlet
byggningsbalken prövar rättvist förplikta dem att berörda nya kvarnränna och
kvarnbyggnad genast borttaga, samt den vid kvarnhuset uppgrävda rännil
igenkasta, varemot de äga ostridig rätt, att vid deras ovannämnda gamla
kvarnställe, kvarninrättningen uppföra, i enlighet med skatteläggningsbrevet
den 16 november 1730, och vid densamma upprätta dammverket å gamla stället för
grundstocken nära invid brons södra sida, till sådan
höjd som det tillförne ägt, så att vattnet sedan det blivit nyttjat till denna
kvarn, må i sitt rätta naturliga fall nedflyta till Skörsemo kvarnställe, varest detta hemmans ägare likaledes
har rättigheten att skvaltkvarn uppföra, och på vilket sätt redas dessa bägge
kvarnar efter lokal beskaffenhet, kan utan vars annans förnärmande drivas och
begagnas.
Ägande rätten till Skärpinge åbors sålunda bestämda
kvarnställe, har herr översten och riddaren Rosenblad aldrig haft, men uti
frågan om ägandet av det förra numera nedrivna dammverket, inhämtar
väl häradssynerätten särdeles av de vittnesmål som Nils Mört, Anders Svensson
och Bengt Persson har avgivit, att samma dammverk skall till någon del ha varit
det, som tillhört Skärpinge kvarn. Men alldenstund genom flera sedermera hörda
vittnen och vad i övrigt förekommit, upplyst är, att denna dammbyggnad blivit
uppförd och förbättrad under den tid bägge kvarnrättigheterna utövades vid Skörsemo land samt det därtill åtgångna ekvirket blivit
avhämtat från sistberörda hemmans ägor. Och denna nybyggda damminrättning, så
mycket mindre kan sägas ensamt ha tillytt Skärpinge kvarn, som denna kvarn för
längre tider tillbaka eller för mer än 50 år sedan icke
på sitt rätta ställe befunnits eller följaktligen något eget enskilt dammverk
behövt vid rätta dammfästet å grundstockarna söder om bron, varest överklagade
nedrivningen skall ha skett. För den skull anser häradssynerätten det säkrast
kunna antagas, att ifrågavarande dammverk, sådant det
i senare tider blivit uppfört och ombyggt egentligen varit tillhörigt ägaren av
insocknes frälsehemmanet Skörsemo. Dock må det vara
Skärpinge män obetaget, i händelse de sig så befogade finna, att särskilt söka
om ersättning för den damminrättning som de vid kvarnens första flyttning ned
till Skörsemo land kunna ha ifrån sig lämnat.
Sedan häradssynerätten således avgjort
äganderättstvisten med vad i förbindlighet därmed blivit till domstolens
beprövande överlämnat. Och någon ersättning för Skärpinge åbor så beskaffade
lidande, som i dessa omständigheter förmanas genom herr översten och riddaren
Rosenblads åtgärd ha blivit grundlagt, icke kan vid
ovan utredda förrättande äga rum. Så finner häradssynerätten, i likhet med vad
tingsrättens utslag den 6 sistlidne februari angående målets fullföljande
stadgar, att samma mål efter därom skeende anmälan av
parterna bör särskilt på den ågångna stämningen och
redan började undersökningen, vid tingsrätten lag behörigen utföras sedan
utgången av detta tvistemål som på det förra har huvudsakligt inflytande,
blivit genom laga kraft vunnen dom bestämd, men utgifterna som på förevarande
nu avgjorda rättegång blivit använda, var parterna mellan skäligen kvittade,
dock så att de till hälften å vardera sidan bör delta uti gottgörande av
resekostnaden och dagtraktamentet till synerättens ordförande
och ledamöter, utgörande enligt upprättad och till handlingarna lagd räkning,
tillsammans 22 riksdaler banko, dem herr översten och riddaren Rosenblad likväl
nu genast kommer att förskjuta. År och dagar ovanskrivna.
På häradssynerättens vägnar efter förordnande Carl C Engeström
Emot förestående utslag har samtliga Skärpinge åbor
kronoskogvaktare P J Berg samt bönderna Nils Wilhelmsson och Ola Olsson laga
vad erlagt, vilket de äga att fullfölja vid
nästkommande års lagmansting med Blekinge län, men om
de avstår, bör vederparten därom underrättas tre veckor före lagmanstingets början, och sådant även hos vällovliga lagmansrätten behörigen tillkännages, som till
efterrättelse härigenom meddelat var, som ovan. På häradshövdingeämbetets
vägnar, Carl C Engeström
Läst av Per Frödholm 2007-06-03.
Nedanstående teori stöds av uppgifter ur kyrkböcker,
personerna är dopvittnen och vigselvittnen åt varandra. Ett annat stöd för
samma teori är det extremt ovanliga mansnamnet Anuld
(eller Anild, ett antal variationer av stavningar av
samma namn förekommer). I Hönebygget finns 1671-04-13
(Listers dombok) stockemannen Annell
Månsen, vilken bör vara släkt med Anuld
i Skärpinge.
Samtida med Anuld Nilsson i
Skärpinge finns Anuld Bengtsson i Kråketorp,
död 1718. Bengtsson är son till Bengt Olofsson på Sternö
och barnbarn till Olof Anildsson i Stilleryd. Anuld Nilsson och Anuld Bengtsson är bekanta med varandra då de har
fadderskap ihop.
Nils Mårtensson i Hönebygget,
född cirka 1624 (dödbok)
Barn;
(c) 2007-2008 Per Frödholm