Tullöveruppsyningsman Sven Adolf Rignell.

En tulltjänstemannakrönika i kronologisk ordning.

Av Per Frödholm.

Sven Adolf Rignell föds den 23 april 1864 i Karlshamn, son till tunnbindare P M Rignell och dess hustru Maria.

Sven Adolf Rignell med hustru och barn bor en period ett mycket litet stenkast ifrån själva tullkammaren, de bor i fastigheten i hörnet Bergsgatan-Hamngatan, granne med A K Fernströms kontor.

1882.

Utdrag af protokollet, hållet hos Kongliga Generaltullstyrelsen den 5 juni 1882.

S. D. Uppå derom gjord ansökning fann Konliga Generaltullstyrelsen skäligt antaga tunnbindarearbetaren Sven Adolf Rignell till extra ordinarie vaktmästare i tullverket med tjenstgöringsskyldighet tills vidare vid tullbevakningen i Carlshamn.

1893.

Kungliga Generaltullstyrelsen vill härmed hafva utnämnt och förordnat extra ordinarie vaktmästaren vid tullbevakningen i Karlshamn Sven Adolf Rignell att, så länge han till Styrelsens nöje uppfyller de honom åliggande skyldigheter, vara vaktmästare i tullverket med tjenstgöringsskyldighet tills vidare vid samma bevakning. Stockholm den 8 april 1893.

Okänt datum.

Ett odaterat pressklipp; Olyckshändelse. Tullvaktmästaren Sven Rignell, som är anställd vid bevakningen af spritförädlingsaktiebolagets etablissement vid hamnen, blev i går morse svårt skadad. Därvid tillgick på följande sätt. En port vid fabriken, genom vilken fat rullades in, stod öppen. På järnvägsspåret, som går tätt intill väggen, kom då en ensam lastvagn framrullande. För att denna ej skulle stöta mot porten, stannade Rignell densamma genom att lägga en stock framför den, varefter han ämnade stänga porten. Men i detsamma framdrogs ett par andra lastvagnar, vilka stötte mot den först ankomna, som därigenom kom i rörelse, så att Rignell blev klämd mellan den och porten. En arbetare slog då till porten med något tillhygge, så att spegeln gick sönder och Rignell blev befriad. Han transporterades genast till länslasarettet. Hans yttre bröstkorg såväl som inre bröstorgan är skadade och det ena nyckelbenet avbrutet. Man hoppas dock på hans vederfående.

1922.

Kungliga Generaltullstyrelsen konstituerar och förordnar härigenom vaktmästaren vid tullbevakningen i Karlshamn tillförordnade uppsyningsmannen vid sagda bevakning Sven Adolf Rignell att från och med den 1 januari 1923 vara tullöveruppsyningsman. Stockholm den 30 december 1922.

1924.

Utdrag av rådhusrättens i Karlshamn protokoll i brottmål den 30 juni 1924.

N:o 81. Till denne dag hade kronolotsen E B Thornström här i staden erhållit stämning å tullöveruppsyningsmannen Sven A Rignell, tillsyningsmännen A W Nilsson och K E Sohl samt extra tullvakten G O Olsson härstädes, med påstående enligt en med därå tecknade delgivningsbevis, så lydande ansökan; Som tullöveruppsyningsmannen Sven A Rignell den 9 sistlidne april ärekränkt min omyndige son Ernst Thornström genom att beskylla honom för bestämt brott, nämligen försök till smuggling, samt sedermera såväl i muntlig som i en den 12 sagda april dagtecknad skriftlig rapport till tullförvaltaren S Aug Svensson likaledes beskyllt min son för brott genom att dels fortsprida påstått rykte att han sedan länge skulle vara misstänkt för att ombord å fartyg inköpa cigaretter, som till besättningen till fritt bruk ombord kan hava utlämnats, samt sedan olovligen ilandföra dessa, dels ock påstå att min son förutnämnda 9 april ombord å ångfartyget ”Sternö” upprepade gånger och med stor envishet skulle hava anhållit att få köpa cigaretter, på grund av vilka rapporter tullförvaltaren utfärdade förbud tills vidare för min son att gå ombord å från utrikes orter ankommande fartyg även efter det desamma blivit invisiterade, samt Rignell ej i godo kunnat förmås att återtaga sina beskyllningar och giva min son upprättelse, får jag härmed vördsamt anhålla om stämning å bemälde Rignell med yrkande, dels att han måtte fällas till ansvar enligt 16 kap 7 paragrafen strafflagen dels ock förpliktas giva vedergällning för lidande, som genom de ärekränkande gärningarna har tillskyndats min son, med femhundra kronor.

Som tillsyningsmännen A W Nilsson och K E Sohl samt extra tullvakten G O Olsson ävenledes ärekränkt min son genom att i skrift den 12 sistlidne april, likaledes ingiven till tullförvaltare, grundlöst intyga, att han varit av dem misstänkt att från utrikes orter kommande fartyg ilandföra cigaretter, anhålles om stämning å bemälde Nilsson, Sohl och Olsson med yrkande, att de måtte dömas till ansvar enligt tillämpligt lagrum i 16 kap strafflagen.

Jag har såsom förmyndare en ovillkorlig plikt att framställa dessa yrkanden för att värna om min sons ära, anseende, framtid och fortkomst till vinnande av upprättelse. Ersättning för rättegångskostnaderna yrkas. Karlshamn den 26 juni 1924. E B Thornström.

Bestyrkta avskrifter av omstående stämningsansökan med därå tecknad resolution hava vi denna dag överlämnat en till vardera tullöveruppsyningsmannen S A Rignell och tillsyningsmannen K E Sohl härstädes, betyga Karlshamn den 27 juni 1924. P M Johansson stämningsman.

En bestyrkt avskrift av omstående stämningsansökan med därå tecknad resolution hava vi denna dag överlämnat till tillsyningsmannen A W Nilsson härstädes, betyga Karlshamn den 28 juni 1924. P M Johansson stämningsman.

En bestyrkt avskrift av omstående stämningsansökan med därå tecknad resolution hava vi denna dag överlämnat till extra tullvakten Gösta Olsson härstädes, betyga Karlshamn den 30 juni 1924. N O Hagberg och P M Johansson stämningsmän.

Delgivningskostnaderna kr 6 kvitteras; N O Hagberg och P M Johansson.

Vid upprop av målet inställde sig käranden personligen, biträdd av advokaten H Ljungkrantz, vilken jämväl åberopade följande fullmakt; Fullmakt för innehavaren eller den, han i sitt ställe vid ett eller flera tillfällen förordnar, att vid över- och underdomstolar, exekutionssäten och övriga myndigheter i Sverige anhängiggöra, utföra och bevaka min talan mot tullöveruppsyningsmannen Sven A Rignell, tillsyningsmännen A W Nilsson och K E Sohl samt extra tullvakten G Olsson eller den saken eljest kan röra angående ansvar och skadestånd att i händelse gäldenären är eller blir försatt i konkurs, däri bevaka min talan och utöva min rösträtt, att jämväl utom domstol vid alla de tillfällen, då min rätt härutinnan kan komma ifråga, densamma iakttaga och bevaka, att uppbära och kvittera alla mig uti ifrågavarande sak tillkommande medel och handlingar, att antaga eller förkasta förlikning eller ackord samt att å mina vägnar framställa och bemöta ansvarsyrkanden, hållande jag för gillt vad ombudet å mina vägnar lagligen gör och låter. Karlshamn den 25 juni 1924. E B Thornström kronolots. Bevittnas A Olsson och E Isacsson.

Svarandena tillstädeskommo genom advokaten Axel Jönsson på grund av dessa fullmakter… (fullmakter från S A Rignell, Axel Nilsson, K E Sohl och G O Olsson inges, vilka har samma innebörd som fullmakten här ovan).

Svarandenas ombud bestred åtalet under förmälan, att svarandena uti ifrågakomna sak handlat i egenskap av tjänstemän samt endast gjort sin skyldighet, och förklarade ombudet, att svarandena icke beskyllt ynglingen Ernst Thornström för smuggling, utan endast rapporterat, att han vore misstänkt för att ilandföra cigaretter. Vidare påpekade ombudet, att det vore tulltjänstemännens plikt att vara misstänksamma i sin tjänst, samt att alla resande till och med voro underkastade kroppsvisitation.

Käranden förmälte, att svarandena gjort direkta beskyllningar för olovlig varuinförsel och att detta vore något annat än visitationen av resande.

Därefter ingav käranden; 1). Följande skrift; Till vidare utveckling av käromålet får jag vördsamt anföra följande; Stämningspåståendet, att tullöveruppsyningsmannen Rignell den 9 sistlidne april ärekränkt min son genom att beskylla honom för försök till smuggling, vill jag styrka genom vittnesintyg av matrosen W Berndtsson, eldaren Oskar Svensson, jungman Erik Johansson, sjömannen Karl Hejman och grovarbetaren Sigfrid Nilsson /bilaga 1-5/, av vilka intyg för dagen ej kan ingivas Berndtssons och Johanssons på grund av ångfartyget ”Sternös” försenade hitkomst, sammanställda med Rignells rapport till tullförvaltaren S Aug Svensson av den 12 sagda april /bil 6/.

Stämningspåståendet, att Rignell såväl i muntlig som i en den 12 sistlidne april dagtecknad skriftlig rapport till tullförvaltaren likaledes beskyllt min son för brott genom att dels fortsprida påstått rykte att han sedan länge skulle vara misstänkt för att ombord å fartyg inköpa cigaretter, som till besättningen till fritt bruk ombord kan hava utlämnats, samt sedan olovligen ilandföra dessa, dels ock påstå, att min son sagda 9 april ombord å ”Sternö” upprepade gånger och med stor envishet skulle hava anhållit att få köpa cigaretter, styrker jag genom dels tullförvaltarens skrift till Kungl. Generaltullstyrelsen av den 12 samma april /bil 7/ dels i densamma åberopade nyssnämnda Rignells rapport /bil 6/.

Stämningspåståendena mot tillsyningsmännen A W Nilsson och K E Sohl samt extra tullvakten G O Olsson styrker jag genom deras skriftliga intyg av den 12 nämnda april, ingivet till tullförvaltaren av Rignell /bil 8/. Det är påtagligen och sagda tullbevakningspersonal, som utsatt det rykte från tullbevakningens sida, varom talas i Rignells rapport av den 12 april.

Att Rignell genom sina rapporter anhållit om och lyckats åstadkomma tullförvaltarens utfärdade förbud tills vidare för min son att gå ombord å från utrikes orter ankommande fartyg även efter det desamma blivit invisiterade framgår av åberopade handlingarna. Förbudet har sedermera efter medio av maj upphävts av tullförvaltaren, såsom framgår av hans skrivelse till Generaltullstyrelsen av den 17 nästlidne maj /bil 9/. Detta hävande tillkom tack vare energiska ansträngningar från min sida genom skrivelser till dels Generaltullstyrelsen /bil 10/ dels Justitieombudsmannen /bil 11/.

Ett äldre intyg av W Berndtsson, Oskar Svensson och Erik Johansson åberopas även /bil 12/.

I målet ifrågavarande beskyllningar liksom ock tullförvaltarens förbud hava väckt ett synnerligt uppseende, och har ej blott i ortspressen utan ock i en mångfald av landets tidningar varit intagna notiser i saken under rubriker sådana som ”Yngling misstänkt för smugglingsförsök”, ”En pojke, som inte får gå ombord å fartyg” etc under utsättande av min sons och mitt namn.

Att min son, såsom anställd hos en skeppsmäklarefirma, haft särskilda men och lidande av vad som förekommit är uppenbart. Det är för mig och honom ett vitalt intresse särskilt med hänsyn till hans framtidsplaner, som avse sökande av anställning i lotsverkets tjänst, att beskyllningarna blivit beivrade och att upprättelse vinnes.

Då det möjligen kommer att göras gällande, att tillvitelserna ej skulle vara rättsstridiga på grund av positiv intressekollision eller konflikt mellan äran och det statsliga livets intressen, vill jag erinra, att en statens funktionär visserligen kan hava en rättslig plikt att uttala det ofördelaktiga han vet om en person, men har han dock ovillkorligen att hålla sig inom sanningsmarginalen. I den mån funktionären överskrider denna, såsom här skett, vilket jag bevisar, i den mån alltså beskyllningen är osann, inträder ovillkorligen straffrättsligt ansvar. Det vore i sanning illa ställt med rättsskyddet för svensk mans ära, om den blotta omständigheten att en statens funktionär i tjänsten tillvitar enskild man äreröriga beskyllningar, skulle göra dessa beskyllningar rättsenliga och förty straffrättsligt oåtkomliga, huru osanna de än vore. Käranden.

2). Dessa 10 bilagor av de i skriften åberopade;

Bil 2. Undertecknad, som nyligen varit anställd som eldare å ångfartyget ”Sternö”, intygar under edlig förpliktelse följande; En stund efter det ”Sternö” den 9 sistlidne april invisiterats efter ankomsten till Karlshamn kom en yngling efter vad jag sedermera fick veta Ernst Thornström ner i skansen å fartyget, varest då befunne sig förutom mig, matrosen W Berndtsson och jungman Erik Johansson. Thornström kom uppenbarligen i syfte att hälsa på Berndtsson, den enda av oss han tidigare kände, och upplyste mig Berndtsson också, sedan Thornström avlägsnat sig, om vem han var och att han brukade komma och hälsa på Berndtsson. Under Thornströms besök i skansen låg jag i min koj och iakttog honom och Berndtsson. Jag såg och hörde dem samtala och skämta. Efter någon stund tog Berndtsson fram en liten cigarettask (för 10 cigaretter) från sin rock, som hängde på skottet, och bjöd Thornström taga en cigarett. Denne tog dock ingen cigarett, utan stod endast och såg på etiketten under fortsättande av samtalet med Berndtsson. Jag kan taga på min ed, att Thornström ej gjorde någon anhållan om att få köpa cigaretter. Medan Thornström sålunda såg på cigarettasken, hörde jag en barsk stämma ropa till i skansluckan; ”Låt bli de där affärerna”, en stämma, som jag senare erfor härrörde från tullöveruppsyningsmannen S A Rignell. Thornström avlägsnade sig nu från skansen, troligen på uppmaning, och hörde jag nerifrån skansen, hurusom denne högljutt riktade förebråelser mot Thornström. Jag fick den uppfattningen och kunde ej förstå annat än, att Rignell beskyllde Thornström för försök till smuggling. Efteråt samtalade Berndtsson, Johansson och jag om det passerade och tyckte alla, att tullöveruppsyningsmannen varit orättvis mot Thornström. Av oss i skansen var det endast Berndtsson, som innehade cigaretter vid tillfället, nämligen två små askar, vardera innehållande 10 cigaretter, köpta i Köpenhamn. Vid invisitationen hade Berndtsson uppvisat cigaretterna för tullfunktionären. Hejan, Svängsta den 30 juni 1924. Oskar Svensson.

Bil 4. Undertecknad intygar under edlig förpliktelse följande; Jag stod på kajen invid tullkammaren i Karlshamn den 9 sistlidne april tätt intill ångfartyget ”Sternö” efter dess invisitation sagda dag och iakttog till en början, att tullöveruppsyningsmannen Rignell stod på fartygets däck med blicken mot nedgången till skansen samt att ynglingen Ernst Thornström kom upp från skansen. Rignell körde ynglingen iland och skrek och tilltalade honom strängt med ord, som jag nu ej minns, varpå Rignell gick i riktning mot tullkammaren. Kommen till dess dörr, stannade Rignell och sade i barsk ton; ”Det är ej första gången, du gör på det här viset, men gör inte om det där igen!”. Rignells yttrande i föreliggande situation och övriga beteende kunde av mig ej uppfattas annorlunda än, att han förmenade, att pojken gjort sig skyldig till försök till smuggling. Karlshamn den 30 juni 1924. Sjöman Karl Hejman. Hagalund.

Bil 5. Undertecknad intygar under edlig förpliktelse följande; Jag stod på kajen när tullkammaren i Karlshamn den 9 sistlidne april intill ångfartyget ”Sternö” efter dess invisitation samma dag och såg tullöveruppsyningsmannen Rignell stående ovanför fartygets skans med blicken riktad ned mot densamma. Så kom ynglingen Ernst Thornström upp från skansen, och iakttog jag, att Rignell körde pojken i land och tilltalade honom strängt. Rignell sade bland annat; ”Jag skulle bara önskat, att mannen därnere sålt cigaretter till dig, så skulle Ni ha fått för det båda två”. Rignell gick därpå mot tullkammaren och sade då han kommit till dess dörr i sträng ton till Thornström; ”Det är ej först gången du gör på det här viset, men gör inte om det där igen!”. Jag fick den bestämda uppfattningen av Rignells yttranden och beteende, att han beskyllde Thornström för smugglingsförsök. Karlshamn den 30 juni 1924. Sigfrid Nilsson.

Bil 6. Rapport. Onsdagen den 9 dennes, strax efter det invisitation blivit förrättad å från Köpenhamn inkomna svenska ångfartyget ”Sternö”, anmälde till mig tillsyningsman A W Nilsson, att ynglingen E Thornström begivit sig ombord å nämnda ångare och befann sig i skansen. Anmälan skedde på grund av, att ifrågavarande yngling jämt och ständigt brukar gå ombord å från utrikes ankomna fartyg, och där ha överläggningar med besättningen, varför han av tullbevakningspersonalen här sedan länge är misstänkt för att ombord i fartygen inköpa cigaretter, som till besättningen till fritt bruk ombord eventuellt kan hava utlämnats, samt sedan olovligen ilandföra dessa, ehuruväl han ännu icke direkt kunnat på bar gärning ertappas. Jag begav mig ombord, stannade vid skansluckan och blev där, obemärkt av de i skansen varande däribland ynglingen Thornström, vittne till samtal, därvid Thornström upprepade gånger och med stor envishet anhöll att få köpa cigaretter, vilket dock den gången förvägrades honom. Jag förehöll därefter ynglingen det orätta i hans beteende samt tillsade honom att gå i land.

Riktigheten av ovanstående intygas under tjänstemannaansvar. Däremot bestrides riktigheten av det vid lotsen Thornströms skrivelse bifogade intyget från besättningsmän å ångaren ”Sternö”.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag vördsamt anhålla, att tullförvaltaren ville utfärda förbud för ynglingen Thornström att gå ombord ifrån utrikes orter ankomna fartyg, i synnerhet som han där är fullständigt obehörig och ej har det ringaste att sköta. Karlshamn den 12 april 1924. S A Rignell. Tullöveruppsyningsman.

Bil 7. Avskrift. Dnr: A 1981/1924. Till Kungl. Generaltullstyrelsen. Med anledning av omstående skrivelse får jag vördsamt anföra följande. På grund av muntlig rapport från överuppsyningsman S A Rignell, vilken rapport till mig i dag skriftligen överlämnats samt när närslutes, har jag utfärdat förbud tills vidare för ynglingen Ernst Thornström att obehörigt gå ombord å från utrikes orter ankomna fartyg även efter det desamma blivit invisiterade. Enär jag själv är övertygad om riktigheten av överuppsyningsmannens rapport, får jag vördsamt anhålla, att lotsen E B Thornströms skrivelse icke måtte till någon Kungl. Generaltullstyrelsens åtgärd föranleda.

Ett av överuppsyningsman Rignell från härvarande tullbevakningstjänstemän införskaffat intyg bifogas. Karlshamn å tullkammaren den 12 april 1924. S Aug Svensson.

Bil 8. Att ynglingen E Thornström varit av oss misstänkt att från utrikes ort kommande fartyg ilandföra cigaretter, intygas. Carlshamn den 12 april 1924. A W Nilsson och K E Sohl tillsyningsmän samt J O Olsson extra tullvakt.

Bil 9. Till Kungl. Generaltullstyrelsen. Undertecknad får härmed vördsamt meddela, att jag funnit anledning att nu upphäva det förbud för ynglingen E Thornström att gå ombord ifrån utrikes orter ankomna fartyg, vilket av mig utfärdats, och som omnämnts i min skrivelse till Kungl. Generaltullstyrelsen av den 12 nästlidne april. Karlshamn å tullkammaren den 17 maj 1924. S Aug Svensson. Bestyrkes å tjänstens vägnar Ludvig Berg registrator hos Kungl. Generaltullstyrelsen.

Bil 10. Till Kungl. Generaltullstyrelsen, Stockholm. På grund av anmälan från tulluppsyningsmannen Sven Rignell har tullförvaltaren härstädes utfärdat förbud för min 15 årige son Ernst Thornström att gå ombord å i Karlshamn från utrikes ort kommande fartyg efter fartygens tullvisitation.

Den av Rignell gjorda anmälan grundar sig på det oriktiga förhållandet, att min son skulle hava å ångfartyget ”Sternö” inköpt cigaretter. Att detta påstående är oriktigt framgår av bifogade intyg från besättningsmännen å ångaren Sternö.

Då min son har plats å skeppsmäklerikontor härstädes vållar förbudet honom väsentligt avbräck i hans verksamhet, då han därest förbudet ej upphäves mister sin plats å ifrågavarande kontor.

På grund härav får jag vördsamt hemställa, att Kungl. Generaltullstyrelsen måtte undanrödja den av tullförvaltaren utfärdade ordern, vilken grundar sig på av tulluppsyningsmannen Rignell lämnade oriktiga uppgifter och i varje fall enligt mitt förmenande är obefogad. Karlshamn den 10 april 1924. E B Thornström.

Bil 11. Avskrift. Justitieombudsmannen, Stockholm. Härmed får jag vördsamt meddela följande, min 15 årige son Ernst Thornström blev den 9 april 1924 beskylld för smugglingsförsök å ångfartyget ”Sternö” hemmahörande i Karlshamn. Sedan blev det ett förbud utfärdat av tullförvaltaren i Karlshamn att gossen ej fick gå ombord å något fartyg efter invisitering, eller med utrikes last på köl. Gossen är anställd här hos en skeppsmäklarefirma, och förbudet vållar honom mycket obehag av en del av tullpersonalen. Har skrivit till Kungl. Generaltullstyrelsen för att få förbudet upphävt, men ej fått något svar från Kungl. Generaltullstyrelsen. Får jag vördsamt fråga är ej Kungl. Generaltullstyrelsen skyldig att svara på min begäran?

Nu får jag bedja Justitieombudsmannen på det allra ödmjukaste vara god och göra en undersökning. Enligt mitt förmenande är det en stor orättvisa gjord mot min son. Min önskan är att få förbudet upphävt och undanröja den orättvisa beskyllningen fortast möjligt.

Härmed bifogas avskrifter av ett intyg och två skrivelser till Kungl. Generaltullstyrelsen. Högaktningsfullt E B Thornström kronolots. Karlshamn den 13 maj 1924.

Bil 12. Intyg från samtliga besättningsmän å ångfartyget ”Sternö” från Karlshamn. Att ynglingen Ernst Thornström den 9 april efter att ångfartyget Sternö invisiterats i Karlshamn gick ombord å fartyget för hälsa på bekanta i skansen.

Vid uppehållet kom uppsyningsmannen Sven Regnell och beskyllde honom för cigarettköp i närvaro av samtliga i skansen.

Att detta besök ej var i syfte att köpa cigaretter intygas på heder och samvete. Karlshamn 9/4 1924. W Berndtsson matros, Oskar Svensson eldare och Erik Johansson jungman.

Svarandeombudet godkände riktigheten av bilagorna 6,7,8 och 9.

Därefter påkallades vittnesförhör av käranden med eldaren Oskar Svensson i Svängsta, sjömannen Karl Hejman i Hagalund och grovarbetaren Sigfrid Nilsson här i staden samt av svarandens ombud med tullförvaltaren Sven August Svensson härstädes, och voro samtliga dessa vittnen vid rätten närvarande.

Käranden anförde såsom jäv emot tullförvaltaren Svensson, att denne tagit sådan befattning med saken, att han måste anses jävig att vittna i målet och förklarade käranden, att tullförvaltaren Svensson kunde komma att få i saken del, enär det ålåg honom att åtala Ernst Thornström, därest något sådant skulle komma i fråga.

Svarandeombudet bestred jävanmärkningen, och tullförvaltaren Svensson förklarade, att han ansåg sig fullt ojävig att vittna i målet, då han icke hade i saken del eller av densammas utgång kunde vänta nytta eller skada.

Rådhusrätten meddelade följande;

Beslut. Enär tullförvaltaren Svensson icke, såvitt visat blivit, är jävig att vittna i målet, varder det mot honom framställda jäv av rådhusrätten ogillat.

Då i övrigt jäv icke förekom fingo vittnena avlägga ed, om vars vikt erinrades, varefter de hördes var för sig och berättade;

1). Oskar Svensson; Vittnet vitsordade bilaga 12 och bilaga 2 här ovan.

2). Karl Hejman; Vittnet vitsordade bilaga 4 här ovan.

3). Sigfrid Nilsson; Vittnet vitsordade bilaga 5 här ovan.

4). Sven August Svensson; Vittnet förklarade, att svarandena i denna sak helt och hållet handlat å tjänstens vägnar och ansåg vittnet, att en tulltjänsteman alltid borde vara misstänksam samt skyldig att rapportera när han misstänkte någon, enär han eljest vore en dålig tulltjänsteman. Svarandena hade icke för vittnet beskyllt Ernst Thornström för saken, utan endast till vittnet rapporterat, att de misstänkte Ernst Thornström, och ansåg vittnet det omöjligt för svarandena att nöjaktigt utöva sin tjänst, därest de icke hade rätt att misstänka personer. Anmälan hade skett från en cigarrhandlare här i staden därom hade tullkammaren erhållit särskild anmaning att härvidlag hava ögonen öppna. Med anledning härav hade vittnet givit svarandena order att ha uppmärksamheten fäst på misstänkta personer samt att rapportera allt, som väckte deras misstanke. Vittnet ville bestämt påstå, att svarandena handlat uteslutande för att skydda kronans rätt och icke i ärekränkande syfte. Svaranden Rignell hade hört ett samtal emellan Ernst Thornström och besättningen å Sternö, därvid Thornström upprepade gånger och med stor envishet anhållit att få köpa cigaretter. Rignell hade då ansett för sin skyldighet att rapportera saken för vittnet, och vittnet hade genom det utfärdade förbudet för Ernst Thornström velat giva denne en liten erinran. Sedermera hade emellertid vittnet ansett lämpligt att upphäva förbudet ifråga. Upphävandet av förbudet hade icke stått uti något samband med skrivelserna till Generaltullstyrelsen och Justitieombudsmannen.

Berättelserna, vid antecknandet upprepade, vidkändes av vittnena, av vilka Oskar Svensson, Karl Hejman och Sigfrid Nilsson begärde ersättning för inställelsen och i sådant avseende tillerkändes 20 kronor vardera att utgivas av käranden och meddelades underrättelse, att mot detta rättens beslut skulle ifall av missnöje särskild talan föras.

Käranden bestred avseende å vittnesmålen samt påpekade sambandet emellan kärandens skrivelse till Generaltullstyrelsen och Justitieombudsmannen samt hävandet av förbudet.

Därefter anhöll käranden om fem veckors uppskov för vidare bevisning.

Svarandeombudet medgav det begärda uppskovet.

Rådhusrätten utställde målet att åter förekomma måndagen den 4 nästa augusti klockan tio förmiddagen, då parterna vid laga påföljd skulle komma tillstädes, käranden försedd med sin bevisning. Som ovan. På ämbetets vägnar Ernst Lindberg.

Utdrag av rådhusrättens i Karlshamn protokoll i brottmål den 4 augusti 1924.

(grovt sammandrag av artikelförfattaren) N:o 102. Kronolots E B Thornström kärar samma svaranden som ovan om ansvar för ärekränkning. Svarandena Sohl och Olsson biträds av juris studerande Stig Bodekull. Käranden inger en skrift där han åberopar professor C W Thyréns kommentarer till strafflagen – käranden ställer sig frågande till en rad omständigheter i fallet kontra strafflagen. ”Rävarna äro nu utdrivna ur sina lyor på stubbåkern och få värja sig”. Käranden åberopar att J O Olsson vårdats för sinnessjukdom och alkoholism, Sohl har fått ett slag i huvudet för en del år sedan, vilket gjort honom besynnerlig periodvis. Käranden inger 3 bilagor;

1). Matros W Berndtsson; Säger att Ernst kom till honom i skansen för att hälsa. Ville bjuda på en cigarett, vilket Ernst avböjde genom att svara skämtsamt; ”Du kan ju ge mig hela asken, du behöver ej vara så snål”. I samma ögonblick kom Rignell.

2). Jungman Erik Johansson. Vittnar lika som Berndtsson.

Svarandena bestrider stämningspåståendet till alla delar och vill bli skilda från målet.

Tullförvaltare Svensson påkallar på svarande Rignells vägnar vittnesförhör med hamnarbetaren Karl Fastrup här i staden. Fastrup vittnar att; Han hade sett ynglingen Ernst Thornström gå ombord på ångaren ”Sternö” tidigare under året och tagit emot lösa cigaretter och cigaretter i ask. Ynglingen var då klädd i bruna kläder så kallade ”overalls”. Käranden förklarar att Ernst gick ombord för att tillbyta sig frimärken, vilka förvarades i askar liknande cigarettaskar. Fastrup står fast vid att det var cigaretter och märket var Capistan. Vittnet ersätts med 15 kronor, vilka utges av Rignell.

Käranden inger ett intyg; Att ynglingen Ernst Thornström varit anställd å vårt kontor sedan den 11 sistlidne februari, intygas härmed på begäran. Karlshamn den 4 augusti 1924. Öberg & Horndahls Karlshamns AB. N A Pehrsson.

Svarandeombuden vitsordar inte Berndtssons och Johanssons intyg,

Parterna enades om 4 veckors uppskov. Målet upptas igen måndagen den 1 nästkommande september klockan tio förmiddagen. Som ovan. På ämbetets vägnar Ernst Lindberg.

Utdrag av rådhusrättens i Karlshamn protokoll i brottmål den 8 augusti 1924.

(grovt sammandrag av artikelförfattaren) N:o 105. Nu företrädde käranden personligen biträdd av advokaten H Ljungkrantz, samt anhöll, att rådhusrätten måtte anställa vittnesförhör i målet.

Svaranden Rignell kom personligen tillstädes.

Svaranden Nilsson inställde sig genom sitt ombud tullförvaltare S Aug Svensson.

Svarandena Sohl och Olsson anmälde samma ombud som tidigare juris studeranden Stig Bodekull härstädes.

Därefter påkallades vittnesförhör.

1). Winfred Berndtsson; Vitsordar protokollen den 3 juli 1924 och den 4 augusti 1924. Under 1923 års seglationsperiod hade vittnet lämnat ynglingen Thornström fyra eller fem små askar cigaretter vid ett tillfälle, vilka kom från utlandet, vittnet fick 1 krona 50 öre i ersättning, detta hände ombord på Sternö i Karlshamns hamn. 1922 hade vittnet delat ut cigaretter till några pojkar däribland ynglingen Thornström vid Sternö brygga, cigaretterna var utländska.

2). Erik Johansson; Vitsordar samma protokoll som ovan.

3). Lorentz Nilsson; Vittnet är inte bekant med saken.

Vittnena tillerkändes fem kronor vardera för inställelsen, vilka utges av käranden.

Som ovan. På ämbetets vägnar Ernst Lindberg.

Utdrag av rådhusrättens i Karlshamn protokoll i brottmål den 1 september 1924.

(grovt sammandrag av artikelförfattaren) N:o 117. Käranden företräds av advokat H Ljungkrantz. Svarandena Rignell, Sohl och Olsson biträds av advokat Axel Jönsson, vilken inger en skrift; Kärandens sista inlaga bestrids till alla delar, åberopar intressekollision; Statens plikt kontra enskilds ära. Käranden bestrider detta bestridande med en skrift; Menar att vittnet Berndtsson har försagt sig. Berndtsson; ”Ja, av mig kan dom få vad de vill, när man kommer upp inför så stora Herrar, och hur det skall gå när jag kommer upp inför Rätten, vet jag ej, det är omöjligt för mig att behålla fattningen, ty jag kan säga, det jag ej har den ringaste aning om”.

Kärandens ombud påkallar vittnesförhör med matrosen Winfrid Berntsson i Mörrum. Vittnet vitsordar sitt förra vittnesmål, gör dock ändringen att han inte fick betalt för cigaretterna, blev även ombedd att ta hem frimärken till ynglingen Thornström, vilket aldrig skedde. Ynglingen Thornström har även bett Berntsson att gå upp till tullkammaren och ändra sitt vittnesmål angående cigaretterna från 1923. Ynglingen Thornström säger att han har gett pengar till vittnet för frimärksinköp.

Svarandens advokat inger en kostnadsräkning

Kärandens ombud anhåller om fem veckors uppskov för slutligt utförande av sin talan. Svarandesidan medgav uppskovet under förutsättning att käranden erhöll slutligt föreläggande.

Rådhusrätten utställde att åter förekomma måndagen den 6 nästkommande oktober klockan tio förmiddagen. Som ovan. På ämbetets vägnar Ernst Lindberg.

Utdrag av rådhusrättens i Karlshamn protokoll i brottmål den 6 oktober 1924.

(grovt sammandrag av artikelförfattaren) N:o 135. Samma parter, samma sak, samma ombud. Käranden anhöll om vittnesförhör med stuveriarbetaren A Fastrup, arbetaren Valter Nagel båda i Karlshamn och sjömannen Ernst Arthur Thorman i Froarp. Inget jäv förelåg.

1): Fastrup; Vitsordar sitt vittnesmål den 4 augusti.

2). Nagel; Har seglat med Berndtsson under 11 månader. Menar att Berndtsson brukar vara vacklande i sina utsagor. Berndtsson brukar skämta mycket. Vittnet känner ynglingen Thornström som frimärksköpare av sjömän.

3). Thorman; Har seglat med Berndtsson under 4 månader. Berndtsson talar mycket och hit och dit. Såg att Berndtsson hade gredelina och gråa frimärken från Köpenhamn.

Tullförvaltare Svensson ifrågasätter Berndtsson som vittne.

Advokat Ljungkrantz har försökt med förlikning med Rignell under sistlidne juni månad, vilka strandade. Advokat Ljungkrantz inger en skrift av kärandens hustru Axelina Thornström; Ernst kom hem i sällskap med Berndtsson, vilken var orolig för sina uttalanden, var rädd att han hade gjort pojken illa med sina uttalanden. Advokat Ljungkrantz bestrider svaranden Rignells ingivna skrift vid sista rättegångstillfället, kallar den för advokatyr, sofisteri och förvrängningar. Tullförvaltare Svensson svarar att saken har blivit förvrängd, har också även försökt med förlikning eftersom han ansåg att det inte var bra att lots och tull processade. Advokat Jönsson svarar att kärandens advokat Ljungkrantz vid första rättegångstillfället kallat svaranden Rignells rapport en infam lögn.

Advokat Ljungkrantz inger en expence-räkning i målet mot S A Rignell med flera.

Utslag skall meddelas den 10 nästa november. Som ovan. På ämbetets vägnar Johan Tengbom.

Utdrag av rådhusrättens i Karlshamn protokoll i brottmål den 10 november 1924.

N:o 150. Uti det under n:o 135 i protokollet för den 6 sistlidne oktober senast antecknade målet emellan kronolotsen E B Thornström här i staden, kärande, samt tullöveruppsyningsmannen Sven A Rignell, tillsyningsmännen A W Nilsson och K E Sohl samt extra tullvakten G O Olsson härstädes, svarande, om ansvar för ärekränkning, meddelades följande;

Utslag. Enär käranden icke styrkt sitt påstående, att svaranden Rignell den 9 sistlidne april beskyllt ynglingen Ernst Thornström för försök till smuggling, samt varken svaranden Rignell genom av honom till tullförvaltaren Svensson ingiven rapport eller svarandena Nilsson, Sohl och Olsson genom av dem utfärdade intyg kunna anses hava gjort sig skyldiga till brottsligt förfarande, prövar rådhusrätten rättvist ogilla kärandens talan.

Skolande käranden gottgöra svarandens rättegångskostnad med femhundrafyrtioåtta kronor, därav tvåhundra kronor i advokatarvode, jämte vad svarandena styrka sig hava utgivit i avgift för rådhusrättens protokoll och utslag i målet (…). På rådhusrättens vägnar Johan Tengbom.

1929.

Kungliga Generaltullstyrelsen gör veterligt, att Styrelsen på ansökning samt med stöd av § 25 i den för Styrelsen gällande instruktion beviljat tullöveruppsyningsmannen vid tullkammaren i Karlshamn Sven Adolf Rignell avsked ur tullverkets tjänst med utgången av april månad 1929 (…). Från och med maj månad 1929 uppbära en årlig pension av 2 436 kronor. Stockholm den 13 mars 1929.

1930.

Sven Adolf Rignell avlider den 29 mars 1930 i Karlshamn.

Direktionen över Tullstatens enskilda pensionsinrättning vill härigenom hava, i enlighet med bestämmelserna i Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för pensionsinrättningen den 30 maj 1884 med i detsamma sedermera vidtagna ändringar, tilldelat förre tullöveruppsyningsmannen Sven Adolf Rignells änka Helena Rignell, född Hult, pension tills vidare med 487 kronor 20 öre årligen, räknat från och med den 1 april 1930, att utbetalas vid tullkammaren i Karlshamn. Stockholm den 26 april 1930.

Kungliga Generaltullstyrelsen vill härigenom hava, i enlighet med bestämmelserna i det av Kungl. Maj:t den 16 februari 1833 fastställda reglemente för pensioneringen, å allmänna medel, av tulltjänstemäns fattigdom efterlämnade änkor och barn samt kungliga breven den 11 november 1870 och den 17 september 1923, tilldelat förre tullöveruppsyningsmannen S. A. Rignells efterlämnade änka Helena Jonasdotter Rignell, född Hult, pension med 121 kronor 80 öre årligen, räknat från ingången av nästa halvår, att utbetalas vid tullkammaren i Karlshamn. Stockholm den 30 juni 1930.

Källor; Tranemåla Gårdsarkiv, volymerna F20A:3 och F20B:1, Blekingearkivet.