Rådhusrätten Karlshamn

Källa; AIa:1

Läst av Per Frödholm 2009-03-12

 

(kopia sida 1)

 

Anno 1667 den 17 mars hölls laglyst rådstuga

Samma dag blev borgerskapet, om ängaärdens intäppande så och om kålhagarnas, varom är gjort förslag, och behövs femhundra famnar ny gärdesgård, till ängarnas intäppande, och sedan dess förutan håller Botelstorp vången, hagar och gärdesgårdar vid makt och dem reparera.

 

Då blev således på en lista uppsatt, hur många som sig angår och föravskedat att en var skall täppa tjugu famnar gärdesgårdar av ägor, så många som begärda kålgårdar bli i lika måtta på en lista annoterat.

 

Samma dag avlade Nils Jakobsson sin borgared, att förbli uti 6 års tid.

 

I lika måtta avlade Olof Eriksson svartfejare sin ed.

 

Små tullens plakat av datum Stockholm den 22 xber (december) -66, blev de sist punkterna upplästa.

 

Anno 1667 den 3 april

Blev uppläst generalkvartermästaren löjtnant manhaftige Petter Elermans brev av den 16 mars 1667, däruti han begärde 12 riksdaler till servis penningar, där på till svar av borgerskapet ges, att de uti ödmjukaste tilltro hans excellens fältmarskalken och generalguvernören, att de må åtnjuta frihet: det som allt annat efter kunglig benådning påbjuds och kilspetningen att uppkasta ånyo, emedan en del är nedfallen.

 

(kopia sida 2, 10 i urkund)

 

Kyrkoräkningen blev uppläst och borgerskapet informerades varuti att kyrkans inkomna medel sticka och blef--- såsom och vad den än nu kan skyldig vara.

 

Av rådstugurätten och samtliga borgerskapet blev enhälligt resolverat att husen i Botelstorp skola nästkommande fredag nedtas, då samtliga borgerskapet skall vara förpliktade att finnas därpå orten tillstädes vid 3 mark straff tillgörande att hjälpa husen att nedtas, avföra och fördelning göra på åker och äng eller resolvera om ängarnas fördelning till borgmästaren, och till förordnade blivande rådmän.

 

Samma dag kom för rätten mäster Per Henriksson smed, Sven Olofsson, Carl Kempe, skräddare, avlade deras borgerliga ed.

 

Efterskrivna blev förordnade att besiktiga Båtelstorps gården, hur den är av Mats Olsson ruinerad, nämligen Per Jönsson, Mårten Arendtsson, Per krämare, Per bödkare.

 

Samma dag blev mäster Per smeds välundfångna frihetsbrev av välborne herr landshövdingen herr Håkan Nilsson Skytte, daterat den 31 mars i Asarum, på rådstugan uppläst, förmälandes att andra klensmeder på landet inom frihetsmilen, skola avskaffas och inflytta i staden, eller tas deras instrument ifrån dem, och till lösdrivare tagas, efter kunglig resolution.

 

Framkom för rätten Jöns Andersson, begärandes att måtte bli vångeman här i staden, vilket honom och blev efterlåtit, och skall nästkommande rådstugudag avlägga sin borgerliga ed.

 

Anno 1667 den 19 april

Blev rådstuga hållen, då avlade skeppare Dirch Andersson sin borgerliga ed.

 

(kopia sida 3, 6 i urkund)

 

 

1666 den 10 februari har Joen Håkansson sig angivit att bli under stadens frihet för en arbetskarl.

 

1666 den 17 april avlade Esbjörn Larsson på rådstugan sin borgareed att bli vid staden i 6 år.

 

Samma dag blev konungens brev med stadens vapen presenterat och uppläst.

 

Anno 1666 den 19 maj

Hölls rådstugudag här i Karlshamn med samtliga borgerskapet, merendels att sluta om Bodekulls och Botelstorps åkerbruk och hävd, emedan Mats Olofsson igår uti min mäster Schröders, tingsfogden Antoni vägares och Lars Andersson besökares närvaro slutligen sig reshuerade att icke vilja åkerbruket i Botelstorp att hävda i detta år, emedan gården var staden donerad, ej heller till datum några får på åkern uppbrutit har, därmed låtit förstå sig ej (forts)

 

(kopia sida 4)

 

(forts) ha något --- vidare åkerbruket excolera eller gården besitta.

  1. Slutades att borgerskapet blev upplåtet att uppta åkern, och efter åkerns godhet contribuera till staden och kyrkobyggningen, för pund eller skäppeland, den taxa därpå satt var.
  2. Ängarna skola befredas på tjänligaste sätt som ske kan.
  3. För intagen boskap, hästar och svin som ovan är, eller olovligen insläppas skola återfösas, med sådana böter ängavaktaren att betala.
  4. Blir allvarligen förbjudit att ingen vem han än är, sig fördrista att hugga någon ved eller avföra ifrån Båtelstorp mark, vid 40 mark straff och veden förbruten, till dess hans excellens generalguvernören eller herr landshövdingen hit kommer över, det med mera som häves till ortens conservation och befordran, dess nådiga och högvisa betänkande varder meddelat.
  5. Åkerhyran strängt avläggas som bruket antaga vill, till hjälp för kyrkobyggning och klockans inköp.
  6. Kålgårdssängar blir den fritt östan nya gärdesgården att inta, dock den inrymmas skall, och ej fritt stånda att ingripa efter deras eget sinne.
  7. Beviljar borgerskapet tillhjälpa, att framvälta stenarna till byggningen.
  8. Deras gods som utan borgerskapet landköp förövar, skall arresteras, och vederbörande för rätta ställas.
  9. Borgerskapet tillsäges, sig förse med skovlar, hackor och järnstänger.

 

(kopia sida 5, 13 i urkund)

 

Anno 1667 den 25 juni blev hållen extra ordinarie rådstuga

Samma dag avlade skeppare Jochum Arendt av Holland och skeppare Jochum Brundlen deras borgareed i 6 års tid.

 

Anno 1667 den 1 juli år hållen ordinarie rådstuga

Samma dag blev reolverat eftersom efter så många förmaningar inte hjälper, att borgerskapet skall låta köra deras svin bort ifrån stadens ängar, att de icke göra så mycket skada i vången på säden, då skola alla de svin, som kan i Båtelstorp vång intäppas, vara fallna till kyrkan, att vara konfiskerat.

 

I lika måtta för rätten framkom välförnäme Batram Schupman, och beklagade sig över Mats Olsson, för våld, och emedan Batram Schupman, och angiver att Mats Olsson haver gjort nidingsverk på konungens tullstuga, begärde han att tvenne goda män måtte besiktiga vad gjort är, vilket honom är beviljat, och blev tillhanda; Peder Jönsson och Olof Eriksson.

 

1667 den 10 augusti

Blev borgerskapet förmanat och allvarligen tillsagd, det de hålla sina hus rena, förse sig med proviant, gott öl och livsmedel till hans excellens fältmarskalken och generalguvernörens ankomst, det emot betalning leverera och följa låta där så behövs.

De som utom avstickningen boendes är, blir andra gången förmanade att inflytta efter hans excellens och generalguvernörens resolution, den ånyo för dem uppläst blev.

 

(kopia sida 6)

 

Anno 1668 den 4 maj blev hållen ordinarie rådstuga

Samma dag blev borgerskapet förehållet och erinrat om hans excellens generalguvernörens ankomst hit till orten, att bereda sig till taga emot hans excellens och hans suite.

 

Samma dag avlade Hans Brandt sin rådmansed.

 

Vägaren Antonius Mejner blev förehållen att avlägga sin ed på beställningen, blev beroende till en annan gång.

 

Salttunnan kan förslås och liknas.

 

Johan Svensson berättar att Åke Härrnäs har köpt råg av Råståckaren (Rostock).

 

Skiftesbrevet levereras till Hans Brandt, att leverera byfogden när han hem kommer, angående Mats Olssons styvbarn, att den skriva.

 

Anno 1668 den 6 maj blev hållen extra ordinarie rådstuga

Samma dag avlade Antonius Mejner, stadens förordnade vägare, sin ed.

 

I lika måtta stadsmätare Jonas Sunesson.

 

Och blev samma gång vägaren tillåtet, att väga borgerskapet, med säckar, bende och all pottaska till 25 lispund till skeppundet, till spillage, och emot det vad som säckar och bende kan väga.

 

(kopia sida 7)

 

Samma dag inlade Erik Lind en skrift, begärande däri att han måtte för betalning för 4 exemplar som han har skrivit för Mats Olofssons styvbarn i registrering, varpå blev honom 7 rs tillsagt av förmyndarna, som är Per Persson, Per Jönsson, Antonius Mejner, Per bödkare.

 

Blev samtliga borgerskapet påminda, att framskaffa var för sig en 12 alnar lång stege, och en lång båtshake för eldsvådans skull.

 

Johan Clausson förebrår magistraten, att därav det förskott som skedde till dalkarlarnas avbetalning för Ronnebyvägen, att de skall vara av samma förskottspenningar använt till andra uppkastade diken, kring borgarnas kålgårdar, emot detta protesterar borgmästaren emedan han nogsamt vet, sådant ej skett är, och den som sådant utspritt har, skall skyldig vara för rätten, att svara, emellertid blir Johan Clausson hållen för sagesman, till dess han sin man framvisar.

 

Anno 1668 den 19 januari blev hållen ordinarie rådstuga

Samma dag har efterskrivna sig uppå den förra påminnelsen, om kyrkans tegelbruksverk erklerat, vis resolverat att vilja förskjuta, som följer:

 

(kopia sidan 8, 23 i urkund)

 

(forts) Blir härmed slutit och avtalat, där detta förskott brister och kyrkans medel icke kunna tillräcka eller inkomma, så skall detta uppsatt av oss var och en bli fördubblat, och åtnjuta vederlag uti tegel för det priset det vid bruket kommer till att kosta.

 

Samma dag blev kontrollör Erik Eriksson av magistraten med Per Matsson ett brev ansökt att inleverera uti rätten, en riktig räkning, allt sedan han har bekommit tolagstjänsten av salige Arnold de Rees av all hans uppbörd och utgift, som av tolagen följa är efter samtliga borgerskapets begäran.

 

Samma dag kom för rätten Per Persson, Per Jönsson, tillika med Per Matsson i Möllan, och slöt en gårds ackord, på deras och de andra intressenterna Antoni Mejner och Per bödkares vägnar, med Per Matsson, att resa på deras förmyndarskap för Mats Olofssons styvbarns skull, att infordra den utstående gäld och skuld, efter det övergivna skiftesbrevets register, att söka och infordra rätt besked så uti ett som annat, av det visa. Och för hans resa och omak är honom av samtliga förmyndare lovat och tillsagt etthundra daler silvermynt. Och för ovissa attester inskaffa förpliktad vara skall.

 

Anno 1669 den 1 februari hölls ordinarie rådstuga

Samma dag framkom rådman Hans Brandt, och protesterade mot skeppare Jöran Larsson ifrån Sölvesborg, räkning, angående om något gods, som nämnde skeppare för salige Knut Olofsson fått att sälja i Strålsund, har mottagit, blev efter bägge deras likvidering förlikt, och om nämnda räkning kommit överens, sålunda att skepparen blev skyldig 6 daler 12 öre, vilka penningar eller skuld rådmannen Hans Brandt av gods vilja honom efterge.

 

(kopia sidan 9, 36 i urkund)

 

(inledning saknas, se nedan) Men det Elin säger att hon skall ha bett henne, att ta några penningar, därtill nekar hon alldeles, samma gröna skörtet som hon till Elin har sålt, har hon och ännu hos sig, och berättade och, att när Elin det skörtet ville köpa, lät Bengta först sig det sin husbonde Nils Jakobsson, och sporde honom till, vad det kunde vara värt, Nils Jakobsson sporde Bengta åt varför denna pigan så ofta löper till henne, så sade Bengta, hon vill köpa detta skört, då sade Nils Jakobsson, vad vill hon ge därför, svarade Bengta 1 daler silvermynt, då svarade min husbonde, det är inte mer värt, kan du få en daler så må du väl ta den; Bengta berättade och, att hon har tillsport Elin, när hon bar penningar till henne att göra, var hon dem har bekommit, varpå hon svarat att hennes farbror en korpral i Kristianstad hade gett henne dem.

Nils Jakobsson blev av rätten framkallad, sin sanning att berätta om den gröna kjorteln hans piga har omtalat.

Då berättade Nils Jakobsson, att det var sant som pigan därom har berättat, sade och, att Elin för honom, hade sagt, att hennes farbror hade gett henne penningarna, vartill Elin inför rätten nekade. Elin Persdotter blev för sin gärning fängslad, eftersom hennes husbonde icke heller för henne carverar, och Nils Jakobsson carverade för sin piga till sakens utgång.

 

Anno 1669 den 26 april hölls ordinarie rådstuga, och var närvarande

Rådman Christopher Schröder

Rådman Hans Brandt

Dirck Persson

 

Samma dag blev borgerskapet av rätten, tillsagd om avstakningsstänger (forts)

 

(kopia sidan 10)

 

(forts) framskaffande, blev alltså av samtliga borgerskapet beslutat, att de ville ge var borgare 1 öre silvermynt, att köpa stängerna, vilka penningar de 4 rotemästarna skall uppbära.

 

I lika måtta blev borgerskapet påmint att var borgare måste låta stenlägga för sin tomt, och icke längre därmed fördröja, vartill Antoni Mejner mycket emot svarade, och sig lät förmärka att han icke vill eller skall låta stenlägga, förrän hans nabor låter stenlägga.

 

Nils ängvaktare blev beviljad av rätten till nästa rådstuga, att framvisa, som med honom har nerrivit och uppbränt gärdesgården kring Rådmänsängen.

 

Samma dag kom för rätten hederlige och vällärde herr Hans Matsson, vänligen begärde, att honom måtte tillägnas något hus eller varelse att bo i, eller och hur mycket hushyra honom skall bli bestått, så vill han dra omsorg att fly sig hus, i staden.

 

Item insinuerade i rätten en inlaga, angående Mats Olofsson, som icke vill kyrkans disciplin undergå, och sig i några år ifrån Guds församling, och det högvördiga altarets sakrament, avsöndrat har.

 

Peder Olofsson i Matvik är av Jöns Jönsson hit till rådstugan citerad, men icke komparerat, varför skall han, så framt han icke förlikas med Jöns Jönsson, till nästa rådstuga svara.

 

Johan Classon kom för rätten, och har låtit citera rådman Hans Brandt, som lagvärje är för salige Knut Olofssons änka hustru Ingeborg, angående salige Knut Olofssons och Johan Classons räkningar, som de med varandra, har haft, dem till att likvidera och sluta, med begäran, att de av opartiska män måtte genom ses och likviderade bli.

Härtill svarade rådman Hans Brandt, att han nästkommande rådstuga salige Knut Olofssons räkningar där emot i rätten, vill leverera, emellertid blir Johan Classons räkningar i rätten förvarade.

 

(kopia sidan 11)

 

(inledning saknas, se målet Elin och Bengta ovan) där råder jag inte för, svarade hustru Inger, antingen hon vill gå före eller efter mig, därtill med, slipper hon icke ifrån sin tjänst, då svarade Bengt , hon har sagt för mig hon vill gå till sin farbror till Kristianstad, i kunna sakta låta följa efter, vartill hustru Inger svarat, jag ber henne varken dit eller dädan; Bengta Börjesdotter har sedan tal med pigan Elin, och sagt henne, vill nu gå till din farbror, så får du följa hustru Inger Andersdotter, vartill Elin svarat, nej jag vill nu icke, jag har statt mig hos Elin Johan Månssons att tjäna.

Pigan Elin bekände för rätten, att denna hustru Inger Andersdotter har tagit ifrån Nils Anderssons hustru, när hon där var i huset och häcklade, 11 lockar hö, och gick med dem om natten, ut ur deras hus, samma hö att bortgöra, vilket Inger Andersdotter nekade, och med sin ed svär att hon icke hade tagit något hö ifrån hustru Sara Nils Anderssons.

Nils Anderssons frågade Nils Jakobsson till inför rätten, varför han talade honom till och kallade honom en äreskändare? Vartill Nils Jakobsson svarade, att han således har sagt efter han Nils Andersson skäller hans piga för en tjuv på en obevislig sak.

Nils Jakobsson för rätten sig beklagade, huruledes Nils Anderssons hustru, då när hon fick de stulna plåtarna igen, har för hans dörr emot aftonen vid 2 timmars tid stått och brukat en skamfull mun, efter hennes vana, på Nils Jakobsson varpå han nästa rådstuga vill vittna för, och saken emot hennes man med lag och rätt utföra.

 

Anno 1699 den 3 maj hölls ordinarie rådstuga och var närvarande

Borgmästare Johan Mickelsson

Rådman Christopher Schröder

Rådman Hans Brandt

Dirck Persson

 

(kopia sidan 12, 38 i urkund)

 

Samma dag kom Johan Classon för rätten, som hade låtit Mats Olofsson lagligen citera, angående något silver och guld, som Johan Classon har pantsatt hos Mats Olofsson för några penningar, att Mats Olofsson det måtte bära fram för rätten, jämte sin räkningsbok, att deras räkningar måtte med varandra likvidera, och komma till ett slut; Men såsom Mats Olofsson icke kom tillstädes, utan låter säga, sig vara sjuk, har, han insänt en dom, uppå Johan Classon, daterad Karlshamn byting den 5 augusti 1667, samma deras räkning angående.

Johan Classon av rätten begärde, att tvenne män av borgerskapet nu måtte sändas till Mats Olofsson, och begära att Mats Olofsson vill antingen själv komma till rådstugan, eller och han vill låta komma fram för rätten Johan Classons guld och silver, vartill av rätten blev utnämnt Antonius Mejner och Jonas Sunesson, som blir sända till Mats Olofsson.

Mats Olofsson svarade nämnda utskickade, att han en del av Johan Classons pantsatta silver och guld, vid hans saliga hustrus livstid, har annorstädes hos gott folk satt i pant, och en del hos sig behållit, men lovade, att skaffa det tillstädes, när han söker sin betalning för det i pant står, och ytterligare sig beropar uppå hans inlagda dom, om hans, och Johan Classons räkningar, som de med varandra har.

Blev alltså av rätten sagt, att när Mats Olofsson blir frisk igen, skall han möta Johan Classon för rätten, då skall deras räkningar bli skärskådade, översedda, och på lika måtta likviderade.

 

(kopia sidan 13)

 

Sammaledes och var Per Jönsson hit citerad om dess tobak, men hans broder Jöns Jönsson, eftersom Per Jönsson inte var hemma, svarade att de Nyköpingsborgare icke kunde eller visste hans namn som de köpte tobaken av, men hans namn var Per Jönsson eller Jöns Persson, därtill Olof Joensson svarade, att Per Jönsson mötte honom mitt för Ebbe Simonssons gård Ebberyd (bör vara Tubbaryd), när han hade konfiskerat tobaken, och bjöd honom en dukat att han skulle låt bli tobaken.

 

Anno 1669 den 10 maj hölls rådstugudag

Samma dag blev för rätten framkallad Olof på Kåsen och hans hustru, de båda med ed bekräftade, att Jakob tobaksbesökare tog de ansatta 3 halva kistor tobak därifrån, dock de icke visste att det var tobak insatt, de 2 halva kistorna lade han i båtarna, den 3die tog han och lade på axlarna och gick utom deras gårdsled därmed, vart vet de icke, och bad Jakob besökare att hustrun ville vakta de två kistorna, medan han gick bort med den tredje, och när han var utom ledet, visslade han till några som var i båtarna, därefter kom han igen och hade inte kistan med sig, utan tog de 2 och lade dem i båten. Nils Jakobsson vittnar att han har sett nämnda 3 halva kistor stå på Olofs loge. Nils Jakobsson blev tillfrågad, av vad tillfälle han gick dit att se på tobaken, vartill han svarade, att en tysk båtsman, som han varken kände före eller sedan, bad honom se där uppå om han ville köpa det, dock gick han ungefär klockan 10 dit och ropade åt Olofs folk och bad dem att sätta honom över ån med båten, när han kom över då stod Olof och byggde på en båt, och där frågade Nils Jakobsson om där var någon tobak, vartill Olof svarade, det vet jag inte, utan min hustru vet något där av är det så att här är något så måtte det vara tre i huset, efter en främmande har insatt där något som jag icke vet vad det är, då gick Nils Jakobsson där in och såg att det var bebundit och omsvept med säckar,

 

(kopia sidan 14, 42 i urkund)

 

(forts) sedan gick han hem till karlen, som tövade i hans hus till hans hemkomst, när han kom hem, gick karlen bort och aldrig såg han honom sedan.

Herr fiskalen tillvitar Nils Jakobsson, att ha varit medvittrad i samma tobak, efter han varken magistraten eller stora sjötullen, det uppenbarade, och därför efter konungens plakats 6 punkt bör böta.

Om bonden Olof på Kåsen förskjuter fiskalen till inspektorn herr Wegmans ankomst, som skall ha tagit cautionsmän för honom.

Jakob besökare bekände, att han icke torde låta bonden veta att det var tobak när han tog det bort där ifrån.

 

Samma dag inlevererades i rätten, en inlaga av Per Matsson i Möllan, av Johan Clausson, angående att Mats Olsson, nu Johan Claussons pantsatta silver och guld framlevererar, eller sätta en viss dag före när han vill leverera silver och guld, eller vill säga var han har det pantsatta silvret och guldet, då Johan Clausson det själv, om icke Mats Olsson, det vill inlösa, ej heller är Johan Clausson mera honom skyldig än 130 daler, och icke 160 daler, som Mats Olsson fordrar.

 

Och blev av rätten beslutat, att emedan Mats Olsson icke var hemma utan var till Kristianstad till landshövdingen som han har bekommit brev ifrån, att till nästa rådstuga skall saken framtas, och Mats Olsson då komparera.

 

Än levererades ett inlägg emot rådman Hans Brandt om hans räkning, begärandes att antingen honom måtte levereras en vidimerad kopia av herr Brandts räkning, eller och av rätten måtte utnämnas 4 opartiska män, som deras räkning skärskåda och likvidera kunna.

 

Rådman Hans Brandt inlevererade sin räkning i rätten emot Johan Clausson, vilken av rätten till nästa rådstuga måtte komma själv, då deras sak av rätten skall överses och blir likviderad.

 

(kopia sida 15, sidan 43 i urkund)

 

(inledning saknas) Rådstuga, säger att de vilja först föra ut den saken emot herr borgmästaren, uti det han har skällt dem för wijttenskap och skälmar vid herr borgmästarens hemkomst, varken han sina ord väl själv förklarande huruvida han talat har.

 

Anno 1669 den 24 maj hölls ordinarie rådstuga

Närvarande rådmän

Christopher Schröder

Dirch Persson

 

Samma dag framkom Johan Clausson och begärde tredje gång att Mats Olsson måtte frambära sin innehavande pant, och att räkning dem emellan måtte likvideras, men såsom Mats Olsson ej heller denna gång komparerade, alltså blev honom av rätten tillsagd att komparera nästa rådstuga, eller skall göra en dom uti saken.

 

Samma dag framträdde Måns Jonsson skräddare för rätten, svor och vant efter lag, att Per Larsson tullskrivare kom till honom i Per ryttares hus, och bar ett par nya vaxläderskor i sin hand och bad honom att Måns ville ta dem på sig, efter de var honom för trånga, vilket han och gjorde, och gick på dem till Johan Månsson, sporde Johan honom till, om han hade köpt nya skor, Måns svarade nej, de hör till Per Larsson tullskrivare, och besåg dem grant, då blev han Måns varse, att de var uti rå--- vid fallekoren sönder, gick han på dem hem igen till Per ryttares, och drog dem av igen, och sade, bevare mig Gud för sådana skor, dem behagar jag icke längre att ha på mina fötter, och satte dem uti skåpet till dess Per Larsson hem kom och sade honom om samma skor.

I lika måtta vittnar Olof Jönsson snickare, att när Per Larsson fick de nya vaxläderskorna av honom, att de var hela och icke sönder.

Margareta Olof Erikssons vittnar och sammaledes ord från ord som Olof snickare.

 

(kopia sidan 16)

 

Hustru Margareta hade bäddat en säng på golvet, och att både hon och drängen låg där tillsammans om natten, men om de något vidare med varandra hade att beställa det vet hon icke att avsäga.

 

Anno 1669 den 21 juni då ordinarie rådstuga hölls av

Rådman Schröder

Rådman Hans Brandt

 

Samma dag framkom för rätten Per Matsson i Möllan, fullmäktig på Johan Claussons vägnar, som hade låtit citera Mats Olsson till 4 rådstuga, om det silver och guld Johan Clausson har honom pantsatt, och inlevererades Johan Claussons räkning emot Mats Olsson, erbjudandes, att vilja betala, resten som han till Mats Olsson är skyldig, och begär sin pant måtte av Mats Olsson skadeslös framvisas, och honom emot betalning igen leverera.

 

Mats Olsson sände två borgare, nämligen Carl Olsson Kempe och Mårten Libbersson bagare för rätten, levererade Mats Olssons inlägg, som lydde, att han icke har att svara Johan Clausson, vidare än blir vid Lorentz Holstens dom, och excuserar sig att komma till rådstugan, föreger att han sänder dessa tvenne män, som skola svara för honom, och eljest kan han inte komma förmedels landshövdingens brev, att han skall resa dit.

 

Var uppå blev dessa två män samt stadstjänare av rätten återsända till honom, att han vill visa fram för rätten landshövdingens brev, att man kunna se om han hade lagligt förfall, emedan han aldrig vill komparera för rätten, var till han svarade nej, han hade låtit samma brev se dessa tvenne hans utskickade män, men inte vill han sända det uti rätten, och såsom de 2 män blev tillsporda när brevet var daterat, visste de det icke.

 

(kopia sida 17, 46 i urkund)

 

Och såsom Mats Olsson tidigare av herr Hans Matsson kyrkoherde i Karlshamn är skriftligen anklagad för magistraten att handräcka herr Hans på ämbetets vägnar, att Mats Olsson måtte efter sin förseelse komparera och utstå kyrkans disciplin, vilket han ej godvillige vill undergå, utan för den skull undflytt både församlingen, och det högvärdiga sakramentet och därmed lever i ett okristligt och förargligt leverne, varför blev Mats Olsson, nu som tidigare citerad till rådstuga, men detta som allt annat aktade han icke, item var han citerad för det han icke var stora solenne böndag vid Karlshamns kyrka som han borde efter konungens ordinands att hålla sig ifrån alla världsliga sysslor, och gå till kyrkan. Blev äntligen stadstjänaren befalld, att säga honom först med godo, att han kommer till rådstugan, och där han inte vill med godo, skall han icke förundra på, att han skall bli hämtad, var till han svarade, att han inte kunde komma, ty han står på resande fot till landshövdingen, vilket detta hans föregivande var av intet värde, utan gjort det till vana var gång han är bliven citerad.

 

Och eftersom denne Mats Olsson, icke har nu komparerat, alltså är han på nytt stämd till nästkommande rådstuga vid 40 marks böter, att komparera, och svara till det som honom skall förhållas.

 

Anno 1669 den 28 juni hölls ordinarie rådstuga

Ibland andra ärenden framkom Peder Matsson, och på Mats Olssons styvbarns vägnar efter instämning framlade sin pretention emot Mats Olsson, och begärde att Mats Olsson måtte tilldömas att lägga ifrån sig resten av sina styvbarns gods till förmyndarna med intresse och förorsakade expenser.

 

Emedan Mats Olsson icke komparerade, och på det han sig icke skall besvära med rätten, att bli överilad, alltså blir honom förelagd äntligen vid sina böter straffad måtte till nästkommande rådstuga. Ehuruväl han vid 40 mark böter i dag 8 dagar blev

 

(kopia sidan 18)

 

(forts) tillsagd, att komma till svars, vilket han continuerar att regligera.

Peder Matsson ytterligare begärde dom över Mats Olsson, både på Mats Olssons styvbarns förmyndares vägnar, så väl som Johan Claussons vägnar.

 

Emedan att borgerskapet för en tid har skickat bud in på rådstugan, att ingen för rätten vill komparera, förrän de deras sak emot borgmästaren har utfört, vilket och skett är, att många rådstugudagar sedan, när man har velat administrera rätten, ingen människa har mött, ehuruväl tillsagt är, för den skull understår man sig icke vidare här uti resolvera, utan remitterar till borgmästarens återkomst, som näst Gud lär ske till nästa rådstugudag.

 

Om kronans spannmål som stadsmätaren är befalld var åttonde eller 14 dag låta omkasta, var till honom när han tillsäger skall ges arbetsfolk av staden där till och där om påminns.

 

Anders Nilsson klensmed, var för rätten av sina ämbetsbröder angiven, att han föraktade det ämbetsbrev eller åtskillnad som dem efter deras egen begäran av rätten är meddelat, vilket han nekar, honom dock övertygas i dag av Per skomakare, att han uti ett bröllop till Antoni vägare, har sagt att han aktar det brevet icke mycket, det var icke av stort värde. Anders smed säger att han det icke vet, men han ber för sig.

 

Anno 1669 den 5 juli hölls ordinarie rådstuga

Rådman Christopher Schröder

Rådman Hans Brandt

 

För rätten framkom Per Matsson på Johan Claussons vägnar och inlade sitt koncept emot Mats Olsson, begär dom, efter saken har hängt så länge i process, och Mats Olsson aldrig i denna sak har velat komparera för rätten, utan

 

(kopia sidan 19, 47 i urkund)

 

(forts) utan framsänder landshövdingens brev till magistraten, utverkat, att honom måtte vederfaras vad lag och skäl likmätigt kan vara, ehuruväl honom inte oskäligt vederfaret är, utan många gånger av rätten blivit sänt bud vid goda män, och eljest lagligen stämd att komparera och svara, emot Johan Claussons pretentioner, det han allt med förakt negligerar, och inte aktar vad han tenterar eller gör.

 

Samma dag för rätten framlades Zachris Persson, vilken förliden lögardag, här i staden har färdats som en galen människa, och gjort åtskilliga människor skada, i synnerhet en ärligt mans barn, som har fått av honom skada, varav det blir lytt i sin livstid, fången beklagade sig, att han var tvenne gånger bliven ursinnig, och råder sig inte själv, visste inte vad han gjorde, alltså förvaras fången till närmare rannsakning, efter man förnimmer att på landet skall vara åklagare på odygd han där övat har.

 

Peder Matsson äskade efter förra i rätten lagda dokument dom över Mats Olsson för det barnagods han hos sig har med intresse, och påvågade expenser. Mats Olsson förmenar att han bör efter recessen och förmyndareförordningen betala med lösöre som goda män av det bästa där till kan taxera, som försvarligt är.

 

Elin salige Prebjörns hade idag hit stämt tingsfogden Lorentz Holsten för vad han henne skyldig är, var till byfogden har svarat att om borgmästaren kommer till rådstugan, då vill han komparera, eljest icke, submittera sig rådmäns dom.

 

(kopia sidan 20)

 

(inledning saknas) först gör rådmannen Hans Brandt denna berättelse, det han sett har på en del pottaskefat, som med skeppare Hans Mårtensson utskeppades, ett sådant märke (märke visas) med ett S antingen det stod mitt uti eller bak minns han inte

 

Antonius Mejner vägare berättar det han på askefaten har sett dessa märken vara satta, och själv efter Jöns Jönssons begäran ibland påsatt har, som är (flera märken visas).

 

Jonas Svensson vräkare gör i lika måtta den bekännelse, att han sådana märken sett och under tiden efter Jöns Jönssons och Peder Jönssons begäran, med sådana märken pottaskefaten märkt (märken visas).

 

Jöns Jönsson och Peder Jönsson, bekänner, de har på deras gods dessa åtskilliga märken har satt. Och förmenar en köpman stånda fritt sitt gods att teckna med slika märken honom behagar, men det Hans Hansson i sitt brev till rådman mäster Schröder dem tillvitar, att de hans märke, till den ända brukat, nämnda gods under hans namn eller för Kristianstad-gods att försälja, skall ej heller dem överbevisas. Såsom Hans Hansson i sitt brev sig åberopar på att kunna förskaffa riktighet och goda attester från Holland, om så behövs, må han det göra. Men ingen hederlig man skall kunna bevisa dem, utskeppat gods för Kristianstad-gods försålt, eller till deras faktor, det namnet överskrivit eller har försänt.

 

Anno 1669 den 13 september hölls ordinarie rådstuga, närvarande

Borgmästare Johan Mickelsson

Schröder

Brandt

 

Samma dag för rätten tillsporde Per Matsson Mats Olsson om han själv vill hämta hit det gods som efter hans saliga hustru är oskiftat i Sölvesborg, alltså blev av rätten resolverat, att godset i friheten skall införas, och sedan emellan Mats Olsson och hans styvbarn bytas.

Mats Olsson uppbjuder sitt gods till en likvidation emellan sig och barnen. Och föreläggs, att skaffa fram rättighet om de fordringar efter salige välborne Skytte, hur mycket barnen där av tillkommer.

 

Nu för rätten framförs Ingrid Pedersdotter, som var lägrad av Lars Persson glasmästare, och tidigare försett sig 2 gånger med

 

(kopia sidan 21)

 

(forts) med lägersmål, vartill hon nekar, alltså efter hon nu andra gången tingförs, döms efter straffordningen, att böta sina 40 mark.

 

Samma dag framfördes Nilla Börjesdotter, som är född av äkta säng, vilken är lägrad av kontrollörens tjänare Harald Haraldsson, som inte nekar där till, blev för den skull drängen dömd att böta sina 40 mark efter stadslagens 3 kapitel giftermålsbalken till treskiftes, och Nilla Börjesdotter böta sina 5 daler silvermynt efter straffordningen, till treskiftes.

Harald Haraldsson erbjuder sig att vilja betala till Mikaeli dag 10:- för sig, och till påsk de 5 daler för Nilla.

 

Anno 1669 den 20 september hölls ordinarie rådstuga, närvarande

Borgmästare Johan Mickelsson

Rådman Christopher Schröder

Rådman Hans Brandt

 

Samma dag kom för rätten Börje i Gässemåla, och hade hit citerat Per Persson ryttare, för en silverkedja, som han honom pantsatt har och sedan betalat, men icke kan få sin pant igen. Per Persson kan icke neka där till, att han har uppburit betalning för silverkedjan av Börje i Gässemåla, rätten fann skäligt, att Peder ryttare skaffar mannen sin kedja igen eller betalning därför.

 

Mats Olsson bekänner, att han med silvret har betalat Daniel Wolter någon råg, men han vet icke hur de gömde kedjan.

 

Peder ryttare bekänner, att Mats Olsson köpte råståcken (Rostock) Daniel Wolter ett parti råg, och själv betalat råståcken med silver, men han minns inte hur många tunnor, var till honom blev förelagt att göra sin ed, där till han nekar, förrän till nästa rådstuga, eftersom han det sig till minnes ej kan föra.

 

Peder Mattisson på Mats Olssons barns förmyndares vägnar, tillbjuder Mats Olsson, om han vill ge dem penningar för halva gården, som är anslagen till barnen för 115 daler, eller och om han för sin part, vill ha penningar strax med kontanter att betala. Mats Olsson tillbjuder sig att vilja ta emot penningar, köpet

 

(forts) köpet blir efter taxan, som före därpå är gjort, och behåller Mats Olsson gården för billig hyra till påsk.

 

Samma dag avlade Per Persson skräddare sin borgerliga ed.

 

Anno 1669 den 27 september hölls ordinarie rådstuga, närvarande

Borgmästare Johan Mickelsson

Rådman Christopher Schröder

Rådman Hans Brandt

 

Staffan Höijers fullmäktige Hans Jörgensson framkom för rätten och kontraparten i lika måtta på Karin salige Lars Ibsens vägnar i Sölvesborg, och förmanar änkans fullmäktige, att Simon Eriksson har själv bekänt att det var hans hus, och han skulle ha köpt det av Staffan Höijer. Alltså emedan att Staffan Höijers dokument, befinns att samma omtvistade gård är honom efter sin salige fader arvfallen, och Simon Eriksson med sin egna utgivna sedel, daterad Malmö den 21 februari 1667, bekänner att han aldrig det ringaste har haft i nämnda gård, och vad han där på byggt har är gjort att dekortera i hushyran med Staffan Höijer. Var emot inga fastare skäl efter något köpebrev är framvisat, för den skull efter det in actis finns, känner rätten skäligt, att Staffan Höijer njuter och behåller det omtvistade huset som Simon Eriksson har bebott, och svara till stadens påfordrade rättighet, och änkan att söka Simon Eriksson.

Vad pretentioner som parterna kunna ha till Lorentz Holsten för den indrivelse (står indrickelse) han har gjort har, och söka honom på sitt ämbete med vidrigt et c. Alltså emedan han på den tid indrickelse gjorde dependerade av landstingsrätten, remitteras den sak till landsdomaren.

 

Per Mattisson på Mats Olssons styvbarns vägnar för rätten begärde att Mats Olsson vill göra ändskap med det hus och emotta de resterande penningar, som han därpå bör ha, vilket Per Joensson (står Joensson) strax sig erbjuder att vilja betala.

Mats Olsson begär kvittering för godset efter skiftesbrevets innehåll, vad han där av under händer har haft.

 

(kopia sidan 23)

 

Anno 1670 den 22 februari hölls allmän rådstuga, var tillstädes

Rådman Schröder

Rådman Per Persson

 

Samma dag lät inspektorn Per Matsson uppläsa de kungliga kommissariernas resolution 8 punkten över de besvär angående lilla tullen som borgerskapet har sökt, vilken förmäler att de utgivna sedlarna på lilla tullen, item blev uppläst i tullnären Peder Matssons undfångna resolution 3, 4, 5, 6, 7 och 8 punkterna om Tap--- accisen, tullhuset och staket omkring staden.

 

Samma dag blev borgerskapet förehållit, att inlösa deras utgivna sedlar från lilla tullnären.

I lika måtta blev begärt att borgerskapet vill utlägga respenningarna som rådman Schröder och Peder Pedersson skola ha till Malmö.

 

Anno 1670 den 28 februari då ordinarie rådstuga hölls, var närvarande

Rådman Schröder

Rådman Per Persson

 

Samma dag begärde Hans Brandt av rätten, att när Johan Demant medlar till kreditorernas avbetalning, skulle utdelas att han då på kyrkans vägnar måtte få 1 daler som han var skyldig för klockan och jorden till sin pigas begravning, item böter han blev tilldömd att böta till kyrkan.

I lika måtta gav rådmannen mäster Schröder tillkänna, att nämnde Johan Demant var honom skyldig 2 daler silvermynt.

 

Peder Jönsson begärde en pretention på 11 daler, som Demant honom skall vara skyldig, att det måtte annoteras till dess andra kreditorer få deras betalning.

 

(kopia sida 24)

 

Samma dag blev uppläst det inventarium, vad som fanns efter Johan Demant.

 

Lorentz Holsten tingsfogde hade instämt Mats Olsson för några penningar han fordrar av honom för några får, 5 á 6 stycken, vilka var tagna för 4 daler 4 öre, vilka blev Lorentz skänkta på skiftet för sin möda, han närvarade i 4 dagar.

Mats Olofsson nekar till att ha gett eller samtyckt honom nämnda får till skänks.

Lorentz Holsten bevisar med en sedel att Mats Olofsson skall vara honom skyldig, och till den ända nämnda sedel gett 2 daler 1 mark 11 skillingar till Bengta salige Åke Olssons i Torarp, och dess förutan betalat honom resten med 3 skäppor råg. Mats Olsson nekar till att det skall vara på den räkning, och för den skull fordrade ed av Lorentz, varpå Lorentz avlade sitt jurament, att samma penningar och råg var för de fåren, som han skulle ha och honom skänkta var.

Mats Olsson fordrar på vittnen, vilket Lorentz sig och bjuder.

Vidare fordrar Mats Olsson av Lorentz Holsten 6 mark penningar, och 5 mark för 3 skäppor råg, vilket Lorentz berättar att de 3 skäpporna råg var för fåren, och den dalern har Mats Olsson betalat honom för dompenningar, vilket han med ed bekräftar.

Mats Olsson vidare svarar att han inte aktar Lorentz Holstens ed, förty hans själ är åt helvete.

Lorentz svarar och håller Mats Olsson för en skälm, in till dess han bevisar honom vara en menedare.

Lorentz Holsten begär att Mats Olssons medel nu arresteras emedan han vill flytta från staden. Och icke än har betalat de 40 mark böter, som han är tilldömd för skogshygge, emot generalguvernörens förbud.

 

(kopia sidan 25)

 

(forts) om han icke betalar då emellertid må bli försäkrat.

I lika måtta begär Lorentz av Mats Olsson caution för okvädesord och äreröriga ord.

Mats Olsson nekar till att ha så absolut sagt orden, åt Lorentz Holsten, utan kanske hans själ var uti helvetet, allt borgerskap som tillstädes var, blev tillfrågade, om någon har hört annorlunda, än som förr är protokollfört.

Var till Mårten Arendt, Johan Svensson, Johan Månsson, Peder Matsson och Nils bödkare svarade, att de ingen åtskillnad där om kunde göra annat än som protokollfört är.

Mats Olsson svarar och svär, att han icke vet annat än han sade där bredvid, kan ske, och ber om förlåtelse, om han har gjort rätten för när.

Förbemälta saker differeras till nästa rådstuga, angående Lorentz Holstens vittnen, men Lorentz ännu begär, att Mats Olsson må ställa caution för okvädesorden.

 

Samma dag angav senior Hans Palmer sig, att vilja bli borgare här i staden, och med det första avlägga sin borgareed, och fullkomlig behörig beskedd.

 

Wolter guldsmed och Sven skräddare tillsades, att taxera det pantade silver som Johan Sweder har på rådstugan uppbjudit, och därpå inleverera en underskriven taxa.

 

Anno 1670 den 7 mars då ordinarie rådstuga hölls av närvarande

Rådman Schröder

Rådman Hans Brandt

Rådman Per Persson

 

Insinuerade rådman Hans Brandt i rätten Erik Erikssons Sinius obligation, lydande på 160 daler silvermynt, där uti han sitt hus och gård pantsätter, vilket vidare av själva originalet finns.

 

(kopia sidan 26)

 

Samma dag blev uppläst de kungliga kommissariernas resolution på Johan Clausson och sina adhenters ingivna besvärspunkter, daterat Malmö den 23 december 1669.

 

Per Jakobsson skomakare blev av rätten tillsagd att emedan hans hustru är vid döden avgången, och man icke har viss efterrättelse hur som hennes rätta arvingar är, han då icke skola understå sig något att försälja eller låta förfara av medlen, förrän riktigt inventarium och påföljande likvidation är skett.

 

Blev samma dag borgerskapet påmint, att icke ogifta karlar som sitt borgerskap vunnit har, att de laga så när de resa bort, att om något skett eller annat efter lagen påkommer, de då ställa någon som svarar uti hans ställe, vid 40 mark böter.

 

Absent; Johan Sweder, Paul Burmeister.

 

I lika måtta blev uppläst landshövdingens brev om de kungliga kommissariernas resolution, därav vidimerade kopior, att inkomma uti landskansliet.

 

Lorentz Holsten och Mats Olsson för rätten komparerade och erklerade varandra, att vad okvädesord dem emellan föll för några dagar sedan, var skett av hastighet och visste de inte med varandra utan ärligt och gott.

 

Mats Olsson blev påmind, av förmyndarna för sina styvbarn, att hantill nästkommande påsk vill göra gården redlig, emedan den är borthyrd till andra.

 

Samma dag blev tillsagt på rådstugan, att alla de som vill bygga här i staden, skola nu med det första ta och sig låta utvisa tomter, och de som utom utstakningen bo till förne påbjudna tid, inom staketet inflytta.

 

Mårten Arendt har idag låtit citera Eggert i Möllan. Eggert som var lagligen citerad komparerade icke, blev av rätten tilldömd att böta sin 3 mark.

 

(kopia sidan 27)

 

Samma dag blev Per Persson ryttare och Wolter guldsmed av rätten till Johan Ckausson sända, och låtit honom tillsäga, att han sitt gärde som han kring lastadplatsen i fjor låtit uppsätta, skall nedrivas och borttas, eftersom kungliga kommissarierna har gett resolution att borgerskapet så väl som Amiralitetet det här eftersom tillförende till dess lastadplatsen skola njuta.

 

Anno 1670 den 13 mars hölls ordinarie rådstuga

Borgmästare Johan Mickelsson

Rådman Christopher Schröder

Rådman Hans Brandt

 

Samma dag framkom Börje i Gässemåla, och fordrade av Per ryttare sin silverkedja, som han honom uti pant hade satt. Per ryttare lovade att betala bonden strax för silverkedjan, emedan han är bortkommen för honom, 6 daler silvermynt 24 öre och därmed var parterna förlikta.

 

Per ryttare uppbjöd pant som Nils i Broamåla honom pantsatt, en kopparkittel på ½ lispund för 7 skäppor råg á 3 mark nock 1 kavring och en bänkdyna.

 

Mats Olsson blev av rätten tilldömd för okvädesord emot Lorentz Holsten, att böta 6 mark silvermynt.

 

Erengisel i Olshylte och Johan Olsson i Hyltatorp beklagade sig över stadens utridare Sven och Joen, att de har tagit ett parti humle utav dem, uti den mening det borde vara konfiskerat, såsom de skola ha förövat landköp.

Därtill utridarna svarade, att nämnda bönder hade i Asarum brutit deras last, och sålt 2 skäppor humle, och vidare bekänt att de uti Lister ville tillhandla sig av bönderna gryn och ärtor därför, bönderna nekade inte, att de hade sålt 2 skäppor humle, men att de sig ärnade till Sölvesborg med resten. Sven Nilsson berättar, att de först sålde 1 skäppa till ryttaren Nils Birk (Björk), 1 skäppa till en piga, och 1 skäppa till en bonde (slut saknas)

 

(kopia sidan 28)

 

(inledning saknas) om vägrödning och förbättrande blir allmogen igen påminda, att de skola var och en 8 dagar efter nästkommande påsk att ha färdig vid 3 mark straff sitt vägstycke.

 

Inspektor Per Matsson Borg var och tillika med borgmästaren i Karlshamn, kring staden och besiktigade var tullstugorna skall flyttas, vilket och då blev resolverat, så den norra som den östra.

 

Rådman mäster Christopher Schröder insinuerade kungliga kommissariernas resolution, given Malmö, det Schröder allena barberareämbetet här på orten med sina gesäller förrätta skall.

Så emedan brevet ej framvisat blev, förrän mesta delen av borgerskapet var skingrade, ty blev det ej publicerat, uppskjuts därmed till nästa allmänna rådstuga.

 

1670 den 28 mars hölls ordinarie rådstuga

Borgmästare Johan Mickelsson

Rådman Schröder

Rådman Hans Brandt

 

Samma dag blev uppläst kungliga kommissariernas nådiga resolution på magistratens ingivna postulater, daterat den 23 december anno 1669.

I lika måtta om pottaskeverket i Holje som Johan Clausson har pantat, daterat den 26 februari 1670.

 

Påvel bödkare var inciterad för en apel han har huggit på stadens ägor, vartill han inte nekar, utan deprererar sin förseelse, och beklagar sitt armod, att han icke har till att böta med, blev av rätten tilldömd, att emedan han är namngiven för 3 aplar, och icke bekände mer än en, böta efter skogsordningens 8 punkt 12 daler.

 

Samma dag blev bödkarna här i staden tillsagda, att bränna sina tunnor med sitt eget märke, som de gör, om inte böter efter lagen.

 

Peder Matsson på Mats Olssons styvbarns förmyndares vägnar hade citerat Mats Olsson, och förmenade att han borde till barnen ifrån sig lägga halvparten av städjan för

 

(kopia sidan 29)

 

(forts) Botelstorps gård, som han kunde sig tillvinna av vederbörande, var till Mats Olsson svarar, att han därför måtte söka sig annan gård igen att städja, förmenar att barnen inte där uti med honom participera, eftersom han uti sin livstid njutit gården, så framt konungen icke har donerat staden Karlshamn hans gård Botelstorp, utan dess har han stätt gården av sina egna medel, för den skull blev Mats Olsson av rätten för den delning frikänd.

 

Emedan att Johan Clausson och Mats Olsson sig emellan har haft räkning på 100 daler silvermynt av vilka 100 daler silvermynt barnens förmyndare är påfört 50 daler silvermynt, men emedan som en räkning mellan Johan Clausson och Mats Olsson är bliven likviderad, finnes Johan Clausson icke mera skyldig bliven till Mats Olsson än 28 daler silvermynt, alltså tillkommer barnen där utav icke mer än 14 daler silvermynt, vilket förmyndarna sig tillrättelse har, uti räkningen att avföra.

 

Mats Olsson tillbjuder sig att vilja följa Per Matsson till landshövdingen, att få veta hur mycket Mats Olsson tillkommer av de penningar som landshövdingen är skyldig till salige Olof Pederssons arvingar, att man kan få veta hur mycket Mats Olssons styvbarn därav tillkommer.

 

Sven Olsson hade till idag instämt Per Matsson möllare för okvädesord, som Per Matssons hustru Ingrid har överfallit Sven Olssons hustru Botil med, varför emedan det befinns vara skett i hastighet och obetänkt mod, blir Per Matssons hustru av rätten tilldömd att böta 12 mark efter rådstugubalken 31 kapitel och Sven Olssons hustru till sin heder och ära frikänd.

 

Per Persson ryttare har instämt Per Månsson i Näset för han har på Hanö överlegat ett dygn med sin båt, och därmed försummat hela resan till Bornholm, och hans gods förkommit i sjön förliden efterhöst. Per ryttare blev pålagd att skaffa goda vittnen, att han vinnan försummat som åklagaren förmäler.