Göta hovrätt, brottmålsutslag, volym BIIA:5.

1694 den 14 oktober resolverades efterföljande kriminaldom från Blekinge och Karlshamns stad.

Åtskilliga rannsakningar och en dom från Karlshamns kämnärsrätt och rådstugurätt, skepparen Cornelius Petersson från Köpenhamn är anklagad av kämnärsrätten för gjord hemsökan hos änkan Lisbet Torstendotters hus och han dömdes till 40 daler i böter. Cornelius erkände inför rätten att han har haft olovligt umgänge med änkan tio gånger under den tid då dess man levde, änkan nekar bestämt till detta påstående, men skepparen var ståndaktig i sin bekännelse. Inför andra förhöret med kämnärsrätten rymde Cornelius, men återkom frivilligt och återkallar nu sin bekännelse, försvarar sig med att han drack hela natten innan andra förhöret med kämnärsrätten, har således varit helt drucken, samt skyller på ett försvagat huvud som han fått på resor till Frankrike, han ville endast skymfa änkan med sin bekännelse. Änkan nekar bestämt till köttslig beblandelse med Cornelius inför rådhusrätten, nekar även till att ha tagit en bortkommen penning, vet inte heller vart den är bortkommen, vilket hon kan gå ed på. Omsider då rådstugurätten efter noga eftersökande och spaning, varest änkan satt en sådan riksdaler i pant i staden, och den tillika med andra uppvisat så skepparen, har änkan Lisbet Torstendotter måst tillstå det var samma riksdaler som skepparen mist i sitt hus, och att hon densamma har fått, men föregivet det skepparen henne den samma givit, för det han skulle få bruka olovligt umgänge med henne, men när han det icke fått av ondska fordrat sin riksdaler igen. Änkan tillstår det skepparen en gång allenast haft umgänge med henne för samma riksdaler i hennes hus, sedan dess man var död, varmed skepparen dock med hårda bedyrelser nekat dess föregivande som vara, havandes av änkan än mera vedergått det han sig för någon tid utlåtit, det stadstjänaren betygat, att där skepparen ville föra henne till en tjuv, skulle hon göra honom till skälm igen. Och ehuruväl änkan enständigt bekänt, det skepparen henne allenast en gång sedan hon änka blev skall hävdat likväl har hon ytterligare tillstått, det han henne för 2 år sedan, då mannen levde, hävda fått, det hon sagt i fullkommen sanning vara, men skepparen alldeles som förr, vilket magistraten berättar icke synes vara vid sitt fulla förstånd / påstått en sådan dess utsago vara av första osanning. Rådstugurätten av andragna skäl dömt så skepparen Cornelius Petersson som änkan Lisbet Torstendotter att mista livet. Resolution; Lisbet Torstendotter har angivit skepparen Cornelius Petersson hos stadsfiskalen för hemgång i dess hus, skepparen har påstått sig allenast rannsaka efter en penning, den änkan honom skall avhänt, vilket hon nekat bestämt till. Då har han sagt att han har haft olovligt umgänge med henne medan dess man levde, men vid nästa förhör återkallat detta erkännande med höga kontestationer, att han har sagt osanning på sig själv, vilket änkan bekänt att vara sant. Skepparen har sedan han blev fängslad första gången kommit på flykt, men godvilligen kommit tillbaka för att förklara sin oskyldighet. Skepparen skyller på dryckenskap, han har varit så full att han knappt kunde tala, han ville skada och skymfa änkan, vilken givit honom förtret med den förkomna penningen i hennes hus, eftersom han är främmande i landet vet han inte vad hans erkännande och lagen betyder. Änkan har efter sitt nekande måst tillstå att hon har pantsatt i staden skepparens förkomna penning, vilket är en hämnd mot honom, som hon ock sig utlåtit, där skepparen ville göra henne till en tjuv skulle hon göra honom till en skälm igen, först utlagt skepparen för begånget hor med henne, vilken utsaga inte är trovärdig. Änkan har mot sitt förra nekande bekänt olovligt umgänge med skepparen, och det en gång efter hennes mans död, sedan erkänt att det har skett i mannens livstid. Skepparen befinns vara vid sitt fulla förstånd, dess första uttalande kan vara trovärdigt trots dryckenskap, Skepparen befrias från livsstraffet, skall undergå kyrkoplikt samt befrias från de utdömda böterna av kämnärsrätten. Änkan har tillstått att hon själv har klätt av sig kläderna, änkan befrias från livsstraffet, skall dock slita ris vid rådstugudörren andra till varnagel samt stå uppenbar skrift.