Tumultet i Hoby socken 1669-1672.
Källa; Göta hovrätts dombok nummer 50
i volym B VA:34.
Uti
den ifrån Blekinge Landsting dels hit instämda, dels här upptagna sak, emellan
Bengt Jörgensson, å den ena, och kyrkoherden uti Hoby vördige och vällärde
mäster Bertil Bertilsson Aqvilonius, samt Herman Schlyter å den andra sidan,
var uti sin sak vice versa klaganden och svaranden. Angående mångfaldiga
injurier, allehanda äregripliga tillvitelser, ämbetes förmenta missbruk, våldsamheter,
menighetens uppstudsande, med vad mera, är detta den kungliga Hovrätts i Göta
rike äntliga dom avsagd i Jönköping den 29 november 1672.
Såsom alla dessa grova injurier och beskyllningar, som
parterna varandra påför, bestå vardera utav sin stora vikt och förställde konsiderationer,
av vilka en del är vid Landstinget avdömda och per appellation hitbragta.
Större delen sedermera emergerade, et ob connexionem här upptagna, alltså vill
man vardera av sin kvalitet och beskaffenhet, efter parternas förda skäl och
vittnen å bägge sidor, således ha remonstrerad.
1). Bengt Jörgenssons besvär emot
mäster Bertil, som vid landstinget finnes vara avdömd.
1).
Beskyller
Bengt Jöransson [1]
mäster Bertil, att ha honom osanning påfört, i det han skall ha sagt, för hans
excellens herr riksrådet, och generalguvernören högvälborne herr Gustav Banner
(sida 2), det Bengt Jörgensson [2]
skall ha givit bönderna en eller halv tunna öl, på det de sig över mäster Bertil
besvära och emot honom supplicera skulle. Varigenom han nu beklagar sig vara
råkad i ogunst, och sitt gästgiveri kvitgången. Dessa att bevisa, producerar
Bengt Jörgensson fyra vittnen, Nils Pedersson i Kullåkra, Sven Svensson i Röaby
och Måns Lax i Torp, som edligen de om vundet ha, pag 24 et 25. Item Sven
Matsson i Silpinge, pag 58.
1).
Att mäster Bertil exciperar emot dessa vittnen, såsom sina hätskaste förföljare
och anklagare, jämväl de själva varit nunli uti käromålens förebringande, det
och görligen befinnes allestädes av actis, och i synnerhet av
landstingsskrivarens attest pag 232.
2).
Dessa deras bevittnande ovist och obeständigt, med ovanbemälte Sven Matssons
egen skriftliga bekännelse för landstinget, honom omöjligt vara, att minnas vad
då passerade, pag 233.
3).
Består uti nervus och momentum utav denna punkt därutinnan, om Bengt Jörgensson
hava givit bönderna öl eller ej, ehuruväl det icke förnekas den dagen, som om
mäster Bertils anklagande rådslog, dem nu varit och druckit uti Bengt Jöranssons
hus. Men de uti (---) sevpus et statq qvestionis förnämligast, om Bengt
Jörgensson ha varit en anledare och uppstudsare hos allmogen, att sig upphäva
emot sin själasörjare, och honom allestädes beklaga? Vilka tillvitelser mäster
Bertil är alldeles ständig, och med många indicier, vittnen och skäl nogsamt
befästes.
1).
Pag 186 betyga på sin salighet Nils Kruse, Jon Pedersson och Mårten Henriksson,
att Bengt Jörgensson på sockenstämman upphissade allmogen, att klaga på mäster
Bertil, under föregivande (sida 3), av herr landshövdingens befallning, Varuppå
och en del av bönderna följde honom då genast hem, där de rådslog om
klagomålet, och förordnade dem, som med supplik till herr guvernören avredes
skulle, då ock supplik av Måns Jörgensson, Bengt Jörgenssons broder blev koncipierad
och förfärdigad. Item andra dagen genom sin piga stuket efter åtskilliga flera,
som förra dagen intet vore tillstädes, att komma dit, och instämma uti det de
dagen tillförende beslutat hade. Varom och Jon Pedersson, Peder Nilsson och
Johan Olofsson i Hoby edligen vittnar, pag 99. Var emot Bengt Jörgensson intet
ha exciperat.
2).
Befinns av hemtingsextraktet pag 98, att när Daniel Ekman och Johan Silviacus
med flera vore förordnade av herr landshövdingen, efter herr generalguvernörens
order, att examinera och förhöra denna tvists bönder och kyrkoherde emellan, ha
han Bengt Jörgensson upplagt sig för bönderna, förmenat dem att svara till
spörsmålen, skällandes mäster Bertil, och omsider med största delen av allmogen
avvikit, som honom efterföljde, och således hindrat hela verket, det samma är
och att se av pag 201, 202 och 203.
3).
När mäster Bertil en resa på sockenstämman hos Bengt Jörgensson, kallade bonden
Håkan Nilsson i Sonekulla till sig, att tala med honom något på ämbetets
vägnar, hava Bengt Jöransson honom det förment, pag 101.
4).
Har han tillika med Hans Mickelsson på sockenstämman framhaft en skrift, den de
sade vara en kopia av mäster Bertils supplik till hans kunglig majt, den för
menigheten uppläst, och vrångeligen förtytt, som var Hoby sockenmän angiva för
vara tjuvar, skälmar och snapphanar, varutav (sida 4) de svårligen är vondne
retade och upprörda, pag 291.
5).
Hade Bengt Jörgensson själv författat den supplik och klagoskrift till biskopen
uti socknens namn mot mäster Bertil, innehållandes det han måtte bliva
suspenderad ifrån ämbetet, pag 185. Såsom ock förlikningsskriften, om vilken
här efter bliva förmält och således homenterat denna tvist på alla görliga
sätt.
6).
En del av bönderna, till supplik underskrivande förlett, icke vetandes vad de
angick, och alltså dem uti vidlyftigheten med sin själasörjare draget och
invecklat, varföre de ock mesta delen på landstinget hava sina klagomål
återkallat, och mäster Bertil för dem frikänt. Vid processen ifrån pag 101 och
så vidare.
7).
Argueres och Bengt Jöranssons arghet och illvillighet där utav, att han sig
ånyo antaga socknens besvär och klagomål emot mäster Bertil, dem på det högsta
yrkar och påstår, ehuruväl de tillförende av landsdomaren vore bönderna och
mäster Bertil emellan avdömda vid hemtingsprocessen ifrån pag 37 och så vidare.
Allt till den ändan, att bringa mäster Bertil ifrån kallet, som han ock med
öppen mun haver sig utlåtit på landstinget, att skola driva mäster Bertil ifrån
kallet, eller själv bliva en skälm, pag 122. Det ock bönderna uti sina
klagopunkter påstå, pag 214.
8).
Haver Bengt Jörgensson varit den förste, som hava instituerat aktionen, emot
mäster Bertil på landstinget, pag 121. Den till han ock conoinceres, pag 122.
9).
Förklarar mäster Bertil tydligen, pag 91 et 92. Hans deferens icke varit
orsaken till Bengt Jörgenssons avsättande från gästgiveriet, utan att han hade
(sida 5) ingen gård och hemvist, det att uppehålla med, sedan han syster hustru
Marina tog av honom sin gård igen, den han på någon tid hade åbott, och
krögeriet de i mellan tiden brukat. Av allt detta är klart, det mäster Bertil
har varit befogad uti sitt angivande hos hans excellens herr generalguvernören
såvida som han har utlagt Bengt Jöransson för varit menighetens uppstudsare mot
honom kyrkoherden. Och han mäster Bertil fördenskull bör ifrån sin arga
vederparts tillmälen härutinnan frikännas, och Bengt Jörgensson såsom en author
och upphov till all den vrede, tvedräkt, samt därav föransakade gruvliga tumult
och förargelser, androm till exempel och varnagel avstraffas bör.
2).
Beklagas
mäster Bertil av Bengt Jörgensson, att han skall hava angripit honom till sin
ära, i det han skall hava kallat den förlikningsskriften, som han på socknens
vägnar haver koncipierat, och till mäster Bertil insänt, en skälmskrift.
Detta
att betyga har Bengt Jöransson sig beropat på de tvenne män, nämligen Måns
Nilsson i Hakarp och Olof Åkesson i Väby som skriften till mäster Bertil
frambar, och det av hans mun skola ha hört, var om de ock edligen vittna, pag
26. Såsom ock Magnus Matsson i Evaryd, pag 31. Vars attest ock skrives, pag
206.
Häremot
reponerar mäster Bertil. 1). Excipiendo emot Måns Nilsson i Hakarp, såsom sin
illviljande, för den reprehension och tilltal, han till honom skall hava gjort,
för hans grova excesser och förseelser i kyrkan, pag 167.
2).
Förutan icke allenast mäster Bertil detta själv edligen (sida 6) pag 32. Utan
ock med Peder Lauritsson Hökhuvuds attest, pag 29. Där han edligen stadfäster
för landstinget, pag 306. Såsom ock Erik Olofsson i Hjälmsa vittnesskrift pag
30. Anmälande mäster Bertil varken då hava kallat Bengt Jöransson skälm, eller
nämnt skälmskrift.
3).
Är ock här hos merkände, det som icke ringa infirmeser denna beskyllning, och
gör henne tvivelaktig att uti det exemplaret av hemtingsprocessen, som Bengt
Jörgensson hava inlagt, införes pag 31, det Erik Olofsson i Hjälmsa under sitt
muntliga betygande, skulle hava tillstått mäster Bertil hava kallat skriften
ett skälmbrev. Men uti det andra exemplaret av mäster Bertil insinuerat,
förmäldes honom skola kallat den en skämmesskrift. Vid vilket vad han och haver
varit ständig, och sig inför rätten förklarat, hava vittnat om skämmes och icke
skälmskrift, som betygas pag 184. Det ock landsdomaren hava befunnit med själva
originalprotokollet instämma, pag 5. Över vilket falso mäster Bertil fast
protesterar, pag 190.
4).
Bevittnas pag 29 och 30 att ovanbemälte Måns Nilsson och Olof Åkesson var
druckna när de med skriften till mäster Bertil inkom, och fördi troligt dem
icke kunnat så väl attendera och verka, om det sades skälms eller
skämmesskrift.
5).
Vitieres och beskylls samma skrift som copialiteter finnes, pag 81 och 148, av
mäster Bertil på mångahanda sätt, att han med rätta hade måst kalla den en
skämmesskrift, som han den och yttermera kallar ett larvatum monstrum, en
upprorisk pasqvill etc., som är att se pag 158, 159, 160 och 161, vilket och
konfirmeras med Joh. Silviacus och Peder L. Hökhuvuds attest, pag 183 (sida 7).
6).
Skönt så för sanning vore, att mäster Bertil utav commotion hade kallat den en
skälmskrift, och sin ed strax rättat, kunde där det inte högre bliva oaktat, än
för okvädesord, efter domare Reglonnas anledning, att Bengt Jörgensson ändå
intet hade haft fog att pretendera så svår rekonvention emot honom, efter Chr.
3:e recess art. 20.
3).
Det
tredje Bengt Jöranssons besvär emot mäster Bertil består därutinnan, att mäster
Bertil uti sin skrivelse till biskopen haver tillagt Bengt Jörgensson, det han
med sin broder Måns Jörgensson, Hans Mickelsson och Mats i Björstorp ha
sammansankat all den lögn och tapperi de ha kunnat. Denna beskyllning tillstår
mäster Bertil, såsom nogsamt uppenbar och bevislig av alla uti dessa saker
förda processer, så emot dessa sina vederparter, som sina sockenbor, pag 168,
qvo nihil et manifestius, som av efterföljande momentis görligen är att sluta
och uttaga. Men detta är hos biskopen mycket vituperandum, att han skulle
divulgera och extradera det brev, som mäster Bertil ex officio med honom korresponderat
hade, och han efter recess Chr. 4:e cap. 2 art. 29 var befogad till, varmed han
synes den tvisten och oredan icke ringa husflaminerat hava. Detsamma finnes och
straffvärdigt hos prosten herr Måns i Gammalstorp, Bengt Jöranssons svåger, som
ock på sådant och annat sätt hava burit ned till denne äldre, som är att se av
pag 296, vilket meriterar bliva anfört ansett och ad notam tagit, med det mera
som mot honom, och hans förmenta olaga process andrages, pag 292.
4).
Det
sista B. Jöranssons besvär emot mäster Bertil är dessa (sida 8) att han skall
för hans excellens herr generalguvernören beskyllt Hobys och Asarums bönder för
uppstudsighet och hårdnackat folk. Härpå producerar Bengt Jörgensson Nils
Pederssons i Kullåkra attest, pag 24, som edligen konfirmeras, pag 29. Item
Sven Svenssons i Röaby edliga vittnesbörd, pag 25, samt Måns Larssons i Torp
attest och Sven Matssons i Silpinge, pag 58. Näst det mäster Bertil detta deras
betygande jurato häfteligen förnekar, pag 32, exciperandes emot detta, och
flera sin vederparts vittnen, såsom partiska och hans avundsmän, uppvisar han
pag 149 och 150 herr landshövdingen Håkan Skyttes, och herr Gillig Ehrnbrags
attester, varutinnan de förneka sig då närvarande denna beskyllning, emot
bemälte sockenbor av mäster Bertil hört hava. Varå nu härmed, huru det må, så
är dock klart av alla här passerade actis, att de uti Hoby socken hava visat
mod själva verket sig sådana vara, som de förgives av mäster Bertil vara
beskyllda och angivna. Vid landsdomarens rekapitulation av dennes bedrifter
ifrån pag 112 till pag 116. Item landsdomarens förklaring pag 121. Såsom och
Nils i Kullåkra och Mats i Björstorp med de fleras skämmelige och fast
överdådiga förhållande och upplopp uti kyrkan emot prästen herr Erik ståendes
vid altaret, som är att finna pag 250. Och relationerna där om pag 251 och 252.
Jämväl av deras mycket förargliga tumult i kyrkan över Boris lik, varom och
landsdomaren refererar pag 106 och 107, Vartill lägges Wilhelm degne oförskämda
comportamenter emot sin kyrkoherde, varom attesteras ifrån pag 237 till 240.
Till vilket tumult och uppträde uti kyrkan emot herr Erik, Bengt Jöransson
finnes vara första upphov och orsak, vid bemälte herr Eriks klagoskrift pag
254, vilket ock framdeles bliva ihågkommet, så att om skönt (sida 9) mäster
Bertil med sådan beskyllning inför herr guvernören emot sina sockenbor sig hade
utlåtit, hade han väl kunnat sådant med all ära och sanning bestå. Över allt
detta, haver B. Jöransson så mycket mindre fog och orsak sig att antaga och
driva detta klagomål emot mäster Bertil, socknen angående, som han är flyttad
ifrån den församlingen till Ronneby, och således ingen del uti denna
beskyllning har, den hans malice och arghet honom icke därtill draga.
2). Mäster Bertils besvär emot
Bengt Jöransson vid landstinget avdömde.
1).
Anno 1669, har Bengt Jöransson under prostens visitation
uti kyrkan, skällt mäster Bertil för en lögnare, medan han stod vid altaret uti
sitt ämbetes förrättande. Sedan efterföljde hö utur kyrkan med kontinuerligt
munbruk, trugsell, skällande och hotande, och omsider uppå kyrkogården, lagt
sin verdes hand på hans axel, och med den andra hötta med en käpp, och således
honom in loco religioso, uti sitt ämbetes förrättande skamligen injurierat och
överfallit.
1).
Bevisas med Daniel Ekmans, Jakob Ellers, Johan Silviacus och Augustin Månssons
vittnesskrift, efter Wilhelm degnes berättelse, pag 22 et 204. Och ehuruväl
bemälte degne med sitt edliga betygande, pag 61, synes förneka samma
berättelse. Så är dock merkände, att han denna sin ed allenast formerar om
Bengt Jörgensson? Löpande till altaret, men intet att befria honom för
beskyllningen och själva gärningen. Eljest är ock denne Wilhelm degne Bengt
Jörgenssons anhängare (sida 10) och mäster Bertils oförskämde hatare och
förföljare som visas pag 237, 238, 239 och 240.
2).
Stadfästes denna beskyllning, med Nils Kruses omständliga relation och
berättelse härom, beropande sig därutinnan på flera, som det såg, pag 179.
3).
Tillbjuder mäster Bertil med ed anhålla så vara passerat, pag 66.
4).
Bekänner Bengt Jöransson detta själv, såvida som han tillstår sig då skola
sagt, det han hade ljugit på honom för generalguvernören, pag 192.
2).
Hemma
uti sitt hus i mångas åhöro skällt mäster Bertil för en lögnare och en skälm,
värderat honom mindre än bödeln, sägandes sig hellre vilja giva sin fränka till
mäster Daniel i Ronneby än honom. Ehuruväl B. Jöransson vill detta förneka, som
skulle han intet minnas sig sådana ord då ha fällt, så bliva han dock
överbevisad med Herman Schlyters och Påvel Burmesters attester, pag 21, den de
edligen verifiera vid landstinget, pag 306. Härtill komma ock Nils Nilsson
Lindeli attest, pag 309. Är ock här b---de vid merkände, att B J haver
överfallit ovanbemälte Schlyter på landsvägen, efterföljt honom med en staver
och åtskilliga skällsord, för det han således emot honom vittnat hade. Härutav
och tvisten dem emellan härflyter, vilket och B. Jöranssons icke ringa
graverar. Vid Ronneby rådstuga och byting acta ifrån pag 262 till 280.
3).
Insinuerat
mäster Bertil vid landstinget för falsk och lögnaktig, item kallat honom en
förbannad präst, en djävulspräst, djävul och icke präst, den han vill göra till
en lögnare, eller själv bliva en skälm. Detta befästes såväl med landsdomarens
eget betygande uti sin dom, pag 7, som extraktet av landstingsprotokollet, pag
307 (sida 11).
4).
Beklagas
Bengt Jöransson, att för denna självtagna trätas skuld, avhållit sig ifrån
Herrens högvördiga nattvard nu på 4:e året, struvande mot svenska
kyrkoordningen. Emellertid, och i samfällda fyra års tid legat med en kona uti
lösaktighet, och barn med henne avlat, under föregivande, att vilja henne äkta.
Och när mäster Bertil på ämbetets vägnar har honom ifrån sådan ogudaktighet
avrått och förmanat, som han efter Chr. 4 recess 48 art. 9 förpliktigat, har
honom struvat efter ära och vällärd.
Detta
sitt struvvärdiga avhållande ifrån sina salighetsmedel, tillstår icke allenast
B. Jöransson själv allestädes in actis, utan ock befinnes av pag 73 et 74 uti
processen et den 29 augusti huru troligen mäster Bertil på ämbetets vägnar,
hava honom uti kyrkan till sig kallat, och förmanat att avstå sin ogudaktighet,
leva som en kristen, och begå Herrens nattvard. Däremot åter, hur hårdnackad,
förarglig och studsig han hade sig betett, icke allenast honom med injurier
överfallit, sägandes, antingen skola I eller jag mista äran, utan ock honom
överljudit, utropat, att hava förargat menigheten, förebrått honom hava gått
till altaret på hycklares vis, annekterandes och detta, att om dessa andra
visste så mycket som han, så ginge ingen av dem till altaret, med vad mera som
själva dokumentet innehåller. Sådan åtvarning finnes ock pag 131. Item till
hustru Marina, att hysa Bengt Jöranssons och Hans Mickelssons horor, Gud och
flera till förargelse, pag 132.
Dessa mål är i landstinget den 21
februari innevarande år avdömda, förmedelst vilken dom mäster Bertil frikänns
för påförda tillvitelser och beskyllningar, och Bengt Jöransson (sida 12)
deklareras för en Gud och hans tjänares fria altare och för smädare, och därför
innan en månads tid fly Sveriges rike och dess provinser på 10 års tid, så som
ock att giva 20 daler expenser.
3). Oavdömda och senare passerade Bengt Jörgenssons grova
injurier och beskyllningar emot mäster Bertil.
1).
Att ha förbannat sin menighet.
2).
Vrångeligen meddelat Herrans sakramente.
3).
Försummat efter kallelse besöka de sjuka, av vilka många skola vara avdöda,
utan präst och avlösning.
4).
Begärt obillig likstol, och lön av dem som hava givit sig i äktenskap.
5).
Varit ifrån sin menighet uti ¾ år, utan
sin förmans och socknens lov, och i mellantiden intet försynt dem med någon
duglig prästman i sitt ställe. Som pag 37 alla dessa beskyllningar och
tillvitelser specificerar och innehåller.
Såsom
alla dessa 5 svåra tillmälen är nogsamt ventilerade, examinerade, och omsider
äntligen deciderade, och avdömda emellan mäster Bertil och hans anklagare på
menighetens vägnar vid landsting acta ifrån pag 102 till 116, under vilken
process och examine mäster Bertil icke allenast grundligen dessa klagomål
förlägga, utan ock till överflöd, med mångfaldiga dokument, skäl och
vittnesbörd sin oskyldighet därutinnan, jämväl under denna aktion bevisar,
alltså vill (sida 13) man sig hava de här refererade, utan någon vidlyftigare
remonstration, och allenast här utav att förmärka Bengt Jöranssons stora malice
och arghet emot mäster Bertil, i det han efter erhållen kunglig rätts permission
och tillstånd, att vid vidrige instantierne få framföra sina vittnen uti de
mål, initierat hade, och honom vid nedre rätten skola varit vägande att
producera, tager han tillfälle att ånyo föra på klagomålen emot mäster Bertil,
som honom i synnerhet intet angick, och han nogsamt viste långt tillförende den
21 mars vara avdömd bönderna och kyrkoherden emellan, sig bemödat, på ett och
annat sätt dem honom att överbevisa, allt till den ända, som sig fastlåter
anser, att fullborda sitt undsägande, och driva honom ifrån sitt ämbete, och
föra honom på högsta obestånd.
6).
Beskyller mäster Bertil, att han vid
sin avvarelse skall ha angivit sin menighet hos hans Kunglig majt för
snapphanar och ett övergivit folk.
Detta understår fuller Bengt Jöransson med mäster Bertils
egen hand att bevisa, pag 38. Men ingenstädes finnes det ha efterkommit. Utan
allenast tillika med Hans Mickelsson uppläst en skrift på sockenstämman för
allmogen, den de föregav att vara kopia av mäster Bertils supplik till hans
Kunglig majt, den de till menighetens retande och uppstudsande skola hava
vrångvissligen förtytt, dem vara därutinnan av mäster Bertil beskyllda för
snapphanar, tjuvar och skälmar, pag 291. Varutav mäster Bertil (sida 14) blev
förorsakad att värva sig en vidimerad kopia utav herr landshövdingens av samma
sin supplik till kunglig majt därmed att visa deras osannfärdiga föregivande
därutinnan.
7).
Påbördar mäster Bertil, att ha två
skäppor i sitt hus, en liten, till att måla ut med, och en stor att måla in
med, sägandes det vara ett skälmstycke, och att han skulle bliva en skälm,
innan han släpper honom. Denna grova och fast äregripliga beskyllning, tillstår
icke allenast B J först vid prosttinget, pag 20. Sedan vid Bräkne härads ting,
pag 51. Och omsider här vid kungliga rätten, pag 142. Varom och attesteras, pag
187 och 133. Utan ock söker det bevisa med åtskilliga vittnen, som betyga sig
hava fått spannmål, med en gammal skäppa, och inmålningen skett med en ny
skäppa, som drygare var, pag 46, 47, 48, 49, 50 och 62. Allegerandes där hos
befallningsmannen salige Jonas Håkanssons påbud om skäppornas justerande efter
det nya kronomålet, eller stärkes som kungligt förbuds överträdan, en falsenär
och bedragare, pag 154, vilket vite han till mäster Bertil vill applicera. Huru
obefogat Bengt Jörgensson är uti den sin tillvitelse befinnes att av
efterföljande;
1). Mäster Bertils förklaring häröver,
pag 194. Huruledes han först vid sitt anträde till hushållet intet var själv
med någon skäppa försedd, utan måtte sig bekänna, med hustru Marinas (sida 15)
salige herr Siverts och andras i byn, som han fick till låns in till dess honom
gavs lägenhet att köpa sig en skäppa själv, den han sedan framgent brukade, så
vid inmålandet som utmålandet, till dess han omsider fick skaffa sig en bränd skäppa.
2). Så snart han således av B.
Jörgensson blev beryktad, haver han låtit den misstänkta skäppan av goda män
förseglas ovan och nedan, som tvenne av Bengt Jöranssons egna vittnen det
betyga, pag 66. Denna samma förseglade skäppa, är omsider å tinget vorden
proberad, och befunnen alldeles ense med det nya kronomåttet, varken större
eller mindre, som ses av tingsprotokollet av den 29 augusti, pag 68. Varom och
befallningsmannen, koppskatteskrivaren och hejderidaren attesterar, pag 61.
3). Är dock ingen av ovanbemälta
vederparts vittnen, som mäster Bertil för någon oriktighet uti sitt mål
beskyller, utan fast mena honom därutinnan är fakta, så att ehuruväl målet
efter den nya skäppan icke tillräckte, när de likväl blev för fyllest kvitterade,
och aldrig för rätten blev frednade som deras enuniata uti förbemälde passager
förmäla. Ibland samma Bengt Jörgenssons vittnen är Nils Olofsson i Torp, Nils i
Kullåkra brorson, som jämte annat betygar, att han kom stod en hel månad omält,
på det de måtte så måla in säden med samma skäppa, som han utmältes med, men
efter de den intet finge, måste de måla med den nya skäppan. Densamme Nils
Olofsson åter och deprecierar sitt vittnesmål, bekännandes sig (sida 16) där
till att vara förledd av Bengt Jöransson vid ting akt av den 29 augusti, pag
90. Vars skriftliga bekännelse ock finnes, pag 308.
4). Förutan detta är tingsakterna
överfyllda med vittnesbörder, som icke allenast betyga mäster Bertil för denna
grova tillvitelse, utan ock honom berömma, så för sitt gjorda bistånd uti deras
trång, och ändå med sin egen skada, som för sin uppriktighet, och goda
förnöjande med målet, så att medan hustru Marinas skäppa syntes vara något för
liten, gav han dem alltid övermål och således ingen med den oförrättat.
5). Hade Bengt Jöransson så mycket
mindre orsak att kasta sig uti denna vidlyftighet, som han ingenstädes
förmäler, sig av mäster Bertils mål vara beskedigat. Ej heller hade någon
kommission och beställning där efter att inqvirera och där åtala.
8).
Tillvites mäster Bertil att hava velat
bedraga kronan sin koppskatt med flera poster, och således med sina bedrifter
och förargliga gärningar sig emot Gud och konungen, i sin gjorda ed förbrutit,
som Bengt Jörgenssons egna formalia finnes, pag 140 et 153.
Denna beskyllning förmenar Bengt
Jörgensson sig kunna inferera därutav, efter mäster Bertil, skall hava svarat
några av allmogen, när han blev av dem anfäkt, att hjälpa dem till någon
lindring med koppskatten. Jag högg min näsa i stenen för eder i fjol, jag såg
ingen välvillighet av eder därför, jag gör det intet i år, som I nu bliva
skarve, antingen för en hel eller halv riksdaler, så bliva (sida 17) I alltid,
I må så gärna giva mig 3 (mynt) som kronan etc., varom Peder Matsson i Torp,
Mats Pedersson och Nils Pedersson i Kullåkra och Mats Kräng i Torp, dock utan
ed bevittna, pag 38-44. Detta förelägger mäster Bertil;
1). Exciperandes solenniter emot bemälte
vittnen, såsom sina hatare och hätska anklagare, desslikes varannan med
skyldskap förbunden, som det ock för sanning sig så befinnes.
2). Infirmeras deras berättelse av de
flera edliga betygande, som de närvaro, att de sådana ord av mäster Bertil
intet hörde, utan allenast lovat dem sin hjälp så vida han kunde, påminnandes
dem sin rättighet, pag 46, och tingsakten av den 29 augusti, pag 59 och 60.
3). Instämda samtliga vittnen av ett
stort överflöd in actis, jämväl och de av Bengt Jörgensson producerade, att mäster
Bertil aldrig varken ha begärt eller njutit någon finick eller finicks värde av
dem för sådan sin hjälp och befordran, emot de fattiga, ålderstigna, bräckliga
och änkor.
4). Ett av dessa bemälte Jöranssons
vittnen, Mats Kräng, bekänner sig härutinnan vittnat osanning emot samvete,
lockad och intalad av Nils i Kullåkra, och för den skull väntar även honom Guds
förbannelse, pag 244. Vid tingsextraktet över Erik Olofssons berättelse, om
bemälte Nils i Kullåkras forcerande emot vittnen, pag 245.
5). Mäster Bertil icke varit på någon
koppskattskrivning mer än 1668 och 1672, och då allt riktigt tillgått, utan
något kronans prejudits vid koppskattskrivande, länsmans, kyrkovärgarens (sida
18) och fjärdingsmannens attester uti tingsprotokollet av den 29 augusti, pag
62, 69 et 70, som och edligen bekräftas, pag 72.
9).
Påförs mäster Bertil och hans hus
vidskepelse och trolldom, pag 65. Den förmente vidskepelsen eller pussleri som
han det kallar, skall bestå där uti, att elden skall hava varit utsläckt i hans
hus, medan han haver varit på tinget, och att en kittel eller gryta haver stått
välld under bordet i stora stugan med ett par stora drå--- uppå, och 2 eller 3
stenar i skon, överhöljda med ett linkläde. Och det efter tvenne hans
systerdöttrars, en inhysekärring, en flickas, och tvenne mäster Bertils före
detta tjänstehjon, tillika med Hans Mickelssons systers bevittnande. Emot dessa
vittnen exciperas med alla skäl såsom partiska och differente uti sin
berättelse, särdeles om tiden och flera omständigheter. I synnerhet exciperar
mäster Bertil stenarna i skorna vara av bemälte B. Jöranssons systerdöttrar
själva inlagda, om de eljest några vore, efter de den först blev varse.
2). Vittnar ingen dessa mäster Bertil
till något prejudits, utan fast mera draga tvivelsmål, om det skall vara med
mäster Bertils vetenskap skett, eller om någon vidskepelse därmed skall vara
intenderad och utsedd. I synnerhet bevisa honom hans före detta tjänstefolk,
att de aldrig ha förstått några vidskepelser vara av mäster Bertil, eller någon
annan i hans hus brukad, så länge de där tjänat, pag 53-55 och 65 (sida 19) 66.
68-70. Vid pigan Karins förnekande till allt detta, pag 30 et 31, uti
tingsakten den 29 augusti. Såsom nu denna grova insimulation består av ingen
grund och realitet, alltså visar sig så mycket mera injunantens temeritet
härutinnan, och fördi mäster Bertil icke utan skäl över honom anropar de struv,
som han honom med sin lögnaktighet påföra tänka, pag 195.
10).
Insimulerar mäster Bertil, att ha emot
kunglig majts ordning uppehållit posten några timmar, och inneslutit
postdrängen inom sina dörrar och lås, till dess hans husbonde måtte hämta honom
där uti. Detta befästes intet vidare än med Esbjörn Daverssons och Hans
Mickelssons lösa attester, pag 62 et 71. Varemot både postbonden Nils Kruse och
drängen Lars mäster Bertil uti sina attester betyga, pag 62, 197 och 301, som
edligen konfirmeras, pag 28 uti tingsakten den 29 augusti.
11).
Mäster Bertil lär ha hindrat Bengt
Jöranssons uti sin anställda trolovning och giftermål, varom attesteras, pag 76
et 77. Här uppå förklarar sig mäster Bertil, pag 94 et 95, sig intet vidare
härutinnan hava givit, nu han efter ordinantien och praxim var förpliktigad
till.
2). Bengt Jöransson inte velat efter
sin trogna ämbetes förmaning bruka Herrens högvördiga nattvard till beredelse
att inträda uti (sida 20) det heliga ståndet, som sedvanligt är, varom betygas
pag 73 et 74 och tingsakten av den 29 augusti.
3). Var B. Jöransson då redan flyttad
utur hans församling till Ronneby, varest konan och tjänade, och fördi utan sin
förmans consens och tillstånd icke torde sig med hans trolovning inlåta, den
han varken själv ville förskaffa, eller avvänta den tiden, att mäster Bertil
med prosten däröver kommunicera måtte, med vad vidare samma förklaring
innehåller.
12).
Besvärar sig mäster Bertil vara av
Bengt Jörgensson beskylld för tjuveri. 1). Han ibland andra exprobrationer, för
viten mäster Bertil med sådana ord; Jag tager icke penningar utur (---) pung,
pag 191 samt hemting.
2). Förebrår honom för 2 fick
ifrånstulna, pag 310, pag 44 och 45 uti tingsprocessen av den 29 augusti.
3). Av sådan förmening våldsamt, och
med beväpnad hand förhållt mäster Bertils vagn och hästar på landsvägen, och
hans folk där ifrån jagat, varöver desslikes högt protesterades, varom betygas
pag 44 et 45 uti tingsakten 29 augusti.
4). Förvitligen mäster Bertil tilltalat
och beskyllt för sin syster Anna (?), hemtingsakten. Skall ock detsamma gjort
uti sin triplica i herr Lars akt.
13).
Beklagas ock Bengt Jöransson, att hava
överfallit herr Lars uti mäster Bertils hus, att han måtte honom undfly, och
sedan spolierat och uttagit av huset det honom behagade, refererandes sig på de
förda vittnen, uti bemälte herr Lars akt, pag 96 et 178 (sida 21).
14).
Beskyller mäster Bertil ha hållit
gästabud om lögaredags afton, emot kungligt förbud, pag 153. Detta förklarar
mäster Bertil, pag 198, att han hade timmerhuggit i skogen till prästgårdens
upprättelse, och såsom föret begynte avslå, förmådde han några av socknen, till
att hjälpa honom köra det hem, om en lögaredag, då han efter deras hemkomst ha
givit dem någon välplägning, som skall vara skett vid middagstid, och alldeles
avlupit utan någon förnöjelse, varom och bönderna betyga att de intet vidare
blev plägade än till nödtorften. Tingsprotokoll av den 29 augusti, pag 72 et
73. Dess förutan säger mäster Bertil sig intet veta av någon lögaredag som göms
i sitt hus.
15).
Att B. Jörgensson skall ha beskyllt
honom och hans folk för rövare, pag 29, synes likare kunna förtydas honom ha
varit hans excellens herr generalguvernörens folk därmed, pag 30 tingsakten av
den 29 augusti.
16).
Svårligen föraktat rättens stämning,
sagt sig icke mera den akta än han vill stryka sin rumpa på den. Item vedsagt
skola ge Christian Litken på sin rumpa, för det han lät stämma honom, pag 311.
Klagar ock bemälte Christian sig vara av honom för samma orsakad skuld
överfallen och efterjagad, pag 312. Sagt hålla sig för god, att svara sådan
gördolk, pag 314. Beskyller och landsdomaren oförskyllt för allehanda ämbetes
missbruk, och vederparters medhåll, som han dock på intet sätt kan justificera,
varöver och välborna landsdomaren högeligen protesterar uti, sin förklaring pag
117.
17).
Förutan allt detta och allestädes in
actis, under dessa parter emellan förlupna processer sin vederpart skamligen
calumnierat, såsom uti sin skrivelse till mäster Bertil förmäler, ingen kunna
befria hans hus för lögn och mened, pag 314. För landstinget kallat mäster
Bertil en besatt människa, pag 294 circa fine. (sida 22). Förevitar mäster
Bertil att hysa mandråpare, skälmar och tjuvar i sitt hus, den stund de göra
hans vilja, pag 207, 208 et
18).
Graverar ock Bengt Jöransson det svåra
klagomål kaplanen herr Erik emot honom föra inför landstinget, att hava honom
oskyldig överfallit, med hugg och slag, nödgat hö att underskriva det
föreställda koncept, därmed han skulle bekänna sig vara en tjuv, varuppå är
följd hans remotion ifrån ämbetet, och det fast gruvligt tumult och uppror i
kyrkan, som är att se av klagoskriften, pag 254 och relationerna, pag 250 et
252 (sida 23).
19).
Såsom Bengt Jöransson således med sin
mångfaldiga grova beskyllningar och tillvitelser, hava utan fulltagna skäl och
bevis, på det häftigaste sökt att förolämpa sin före detta själasörjare mäster
Bertil Aqvilonius, honom på det högsta efterstruvat till ära och välfärd, honom
skämmeligen injurerat, vanvördat och föraktat uti sitt ämbete, utan försyn av
något rum och ställe. Därtill mot och hans flera åhörare därtill malitsie
inciterat och retat, varutav stora och fast förargliga motus och tumulter,
vidlyftiga processer och rättegångar är förorsakade och uppväckta, var under
han mäster Bertil, mycket hån, överlopp och bespottelse lidit och utstått hava,
allt för den orsak, att han efter sin ämbetes nit och skyldighet hava sökt att
fordra deras salighet, och dem avhålla ifrån sitt säkra och ogudaktiga leverne,
såsom ock att avskaffa all skadlig oordning och missbruk vid gudstjänsten, och
istället inrätta alla goda skäl av nyttig disciplin. Där förutan och med andra
grova excesser av våldsamheter sig storligen försett. Alltså hava han sig där
med pådragit ett svårt och eftertryckligt straff, androm slika vanartiga och
stirrige till exempel och varning, helst medan han är ett blott och löske karl,
som intet haver in bonis varmed han sin bot försona kan. Och fördi med en affli
Awä corponi pena bör beläggas, samt det han oum in famia bliva in perpetum
relegerad. Skall och billigt med all rätt och skäl erläggas till sin vederpart
alla, görom dessa vidlyftiga och kostsamma processer, och därigenom förorsakat
mödosamma resor och uppgångar, expenser efter som han intet haver låtit sig
nöja med landstingsdomen, därest han likväl mycket lindrigt är hanterad, och
således gör denna vrångvisa och argfulla processen icke utan eftersträvande, av
sin vederparts timliga välstånd, bragt honom på många omkostnader. (sida 24).
20).
Herman Schlyters sak belangande, så
emedan Bengt Jörgensson de här fast temere och emot processen har instämt, utan
någon föregående dom vid landstinget, där han är först anhängigjord, dy borde
han billigt bli remitterad tillbaka till ett äntligt avdömande. Men såsom den
aktiv ändå skulle bli niutis, förmedelst det straff Bengt Jörgensson nu lär
övergå, dy är bäst att den blir upphävd, och uti de andra hans grova delictis
absorberad, vartill och Schlyter in actis låter sig förmärka vara begiven,
allenast honom göra denna onödiga citation, tillbragte expenser bliva
refunderade. Varföre; Att de skäl in actis finnes, dömer härmed rätten
kyrkoherden mäster Bertil Aqvilonius, för alla de honom av Bengt Jörgensson
påförda grova och ärevördiga beskyllningar och tillvitelser, alldeles ledig och
fri. Men han Bengt Jörgensson åter för sin temeritet och åtskilliga förgripligheter
både med samma injuriers oförskyllda påförande, samt sakramentens och
predikoämbetets skämmeliga föraktande och vanvördan så inom så utom Guds hus,
bör för kåken skarpt hudstrykas, och riket sedan, med dess underliggande
provinser evärdligen förvisas. Till vilken ända han över gränsen föras skall,
med det äntliga förrättande, att det han kommer vidare i landet, skall han
fångas och justificeras. Mäster Bertil berättigas att njuta av Bengt
Jörgenssons egendom uti kost och täring 200 daler silvermynt, Såsom och för ens
och annans hans illviljares och hustrurs (sida 25). Deras skäliga förfång och
varjehanda överlopp här med tagen uti kunglig majts hägn och försvar, den att
obehindrad njuta, under vederbörligt straffs tillgörande. Blir ock Herman Schlyters
sak här med upphävd, och Bengt Jörgensson förpliktigad att i lika måtto giva
honom expenser 26 daler silvermynt och sådant allt med rätta. Actum ut
supra.