Göta hovrätt, criminalia, volym EVAA:55.

1672-10-19. En dom från Blekinge över Sven Nilsson i Lindås, vilken den 24 februari 1672 sköt sin svärmor i låret, dömd av landstingsrätten till nio gatlopp genom 100 man samt förvisas riket, om återkommande till riket mister han sitt liv. Efter gatloppet har han inte velat vika av landet utan stannat kvar i landet, därför dömd till döden. Resolution; Eftersom gatloppet var nästan döden, och eftersom att han inte har gjort något mer ont, och eftersom han själv har bett om nåd samt bot och bättring, och eftersom att han inte är mäktigt med sina sinnen; Sven Nilsson benådas och skall endast sitta 14 dagar i fängelse på vatten och bröd och sedan vara fri.

1672-09-02. Landsting med Nikolaus Skunk. Grevlige befallningsmannen Blasius König framställer fången Sven Nilsson i Lindås, vilken på förra landstinget dömdes till nio gatlopp genom 100 man eftersom han har skjutit sin svärmor, skulle sedan rymma landet, eller om han uppehåller sig i landet, mot dom, mister han livet. För de grova missgärningarna är Sven dömd på Ronneby landsting 1672-02-24. Sven ursäktar sig med att han har bränt en huspostilla ropandes faders till dess åskådande, vilket Sven ursäktar att han ytterst flitigt läst däri, sedan förargades att han såg sin hustru och annat folk efter de lärdomar och förmaningar som däruti stod icke ville foga och ställa och därför lät illa på dem, då de --- honom förebrådde att mycket läsande gjorde honom yr, att det var bättre att kasta boken, denna inbillning tog han, fattade då till den onda resolutionen att han brände upp boken, vilket han jämrade sig över och nu ångrar. Har också skjutit sin svärmor i låret, nekar inte till detta, svärmodern gjorde honom stort förtret, hon har styrkt sin dotter till att vara uppstudsig mot honom och vara orsak till den stora osämjan med sin hustru, har även dolt hustrun hos sig under 2-3 dagar. Tänkte skrämma henne med ett skott, mot hans vilja tog skottet i låret, hade aldrig tankar på att mörda henne. Resolution; Magister Knut Hahn har om denna sak vårdat, då han icke allenast har haft honom till privata förhör, och till Backaryds församling nästan boende och där frågat om hans villkor och tillstånd då han skall ha bekommit vittnesbörd att han mot grannar och andra har ställt sig foglig och väl, ingen har över honom att klaga, men förnimmer att han stundom har hastiga infall, att han inte alltid är bra i sitt huvud, vilket landstingsrätten tagit i övervägande som inte kunde skärpa straffet, utan dömt honom till gatlopp och förvisning från landet och dess provinser, om han återkommer blir han halshuggen. Svens bolott förfaller till herrskapet. I rätten inges hemtingsprocessen; Lorentz Holsten sakhörare till Bräkne härads ting och Christen Larsson skrivare gör veterligt att år efter Kristi födelse 1672-07-21 onsdag inom nämnda ting framkom befallningsman Blasius König och presenterar en landstingsdom avsagd av landsdomaren Niklas Skunk 1672-02-24 med innehåll att Sven Nilsson i Lindås för sina förargliga och grova gärningar skall löpa gatlopp och sedan förvisas landet och dess provinser. König framställer Sven inför rätten, vilken inte har velat efterleva domen, att inte lämna landet efter gatloppet utan begivit sig till Lindås. Sven bör lida på sin hals efter landstingsdomen. Sven tillspordes varför han inte lydde domen. Sven svarar att inte hade någonstans att rymma och dess hustru och svåger har gjort honom stor orätt. Hade heller ingen att resa ur landet med. Lovar att inte göra mer skada. König begär dom. Resolution; Domaren och de åtta stockemännen Trued Persson i Evaryd, Per Håkansson i Havakulle, Nils Nilsson i Törneryd, Måns Gunnarsson i Gunnarstorp, Mats Arvidsson i Brorstorp, Hans Persson i Aplakärr, Jeppe Olsson i Froarp och Åke Jönsson i Froarp dömer att tidigare dom skall stå. Följande berättas om Sven att Sven har gått hem efter gatloppet och uppehållit sig i skogen, arbetandes på ett kar och där greps. Något annat ont har han inte gjort. Sven skall således halshuggas eftersom han inte har lämnat landet.