Göta hovrätts dombok, 1731-04-09, nummer 31.

Tingsrättens i Bräkne härad rannsakning och dom över båtsmännen Johan Kil och Olof Löv, samt unga drängarna Nils Jönsson och Evert Lorentsson är anklagade att ha en afton uti Hoby gästgivarestuga, där gamla hustrun Kerstin Månsdotter i Grepen (Stengrepen) uti en bänk legat och sovit, bemälte hustru först slagit och illa hanterat samt sedan tagit upp kläderna på henne och med nakna kroppen satt uti en eldgryta, varav hon sig bränt, så att hud och kött avgått, samt uti fem veckors tid uti sveda och värk därav till säng legat: till vilket skändliga förfarande Johan Kil, Nils Jönsson och Evert Lorentsson genom edliga vittnen hustru Anna Jönsdotter i Hoby gästgivaregård, drängen Bengt Jönsson och Per Hansson i Svenstorp är övertygade. Men Olof Löv icke vidare än att ha slagit med en piska förbemälte hustru, som han förklarat därav vara hänt, att då Johan Kil med drängarna kastat sig på hustrun i bänken, har han slagit dem med piskan, i tanke att köra dem ifrån henne, kunde då icke veta om han mot sin vilja träffat henne. Tingsrätten har funnit att Johan Kil och drängarna Nils Jönsson och Evert Lorentsson härmed brutit den kvinnofrid, som Konungen uti 4 kapitlet konungsbalken svurit sina undersåtar: Och dömt dessa tre förnämnde personer i förmåga av 21 och 35 kapitlet edsbalken att mista högra händerna sina och deras lösa egendom att gå till skövling, samt att plikta för två blånader på lemmarna, en svulst i huvudet och två köttsår uti hennes kropps nedre del, enligt 10 kapitlet såramålsbalken, vardera sina tre gånger 3 (mynt) och två gånger 6 (mynt) i trebotum.

Men pålagt Olof Löv att nästa ting sig med ed befria det han ville och vetandes icke slagit hustrun med piskan, dock sådant allt hovrättens vidare omprövande underställt.

Har drängarna Nils Jönsson och Evert Lorentsson med supplik härutinnan inkommit, som act ut supra.

Resolution; Genom edliga vittnens hustru Anna Jönsdotters, drängen Bengt Jönssons och Per Hanssons utsaga i rannsakningen finnes båtsmannen Johan Kil och drängarna Nils Jönsson och Evert Lorentsson vara förevunna att ha med hugg och slag av överdåd och fylleri illa hanterat gamla hustrun Kerstin Månsdotter, i det de stött henne, som legat och sovit, ner av en bänk, dragit henne på golvet, och när hon därefter lagt sig i en annan bänk, har de kastat sig på henne, och åter illa slagit, som så fyra gånger skett, sedan våldsamt tagit henne och med bara kroppen satt uti eldgrytan och henne så bränt, att hon därav fem veckors tid uti mycken värk och vedermöda till säng legat, med mera häruti de skändligen våldfört denna gamla hustru, och således likmätigt tingsrättens dom edsöre brutit, för den skull prövar hovrätten rättvist att Johan Kil, Nils Jönsson och Evert Lorentsson, enligt kunglig förordning 14 maj 1686 skola av sin fasta egendom med femtio daler silvermynt vardera, sin högra hand lösa, samt för två blånader på armarna och en svulst i huvudet böta tre gånger (mynt) och för två köttsår två gånger 6 (mynt) silvermynt i förmåga av 10 kapitlet såramålabalken, i brist av fast egendom skall Johan Kil avstraffas med 25 par spö och Nils Jönsson samt Evert Lorentsson, i anseende till sin ungdom, vardera med 16 par spö, tre slag av vardera paret. Tingsrätten sig utlåta vad dessa personer till Kerstin Månsdotter för sveda och värk betala skall, och där något av deras lösa egendom då skulle övrig vara, skall det till skövling gå. Men vad Olof Löv vidkommer så finner hovrätten skäligt i fara för mened, att ändra tingsrättens dom och honom från den pålagda värjemålseden befria, dock skall han för ett slag han med en piska tillfogat Kerstin Månsdotter plikta sina 3 (mynt) silvermynt i följe av förr åberopade lagrum. Jönköping den 9 april 1731.