Längsta trätan i Bräkne?

Bräkne härads dombok 1720-10-27. Mål nummer 60. Karl Månsson som innehar hälften av 3/4 Hålabäck krono kärar Per Månsson i Fösingsmåla skatte angående återvinnande av en heja - Fösingshejan - som svaranden har om 10 stackar hö, belägen väster om Fösingsmåla vid ån. Dom av 1643-11-29 åberopas då hejan tilldömdes Hålabäck. Extrakt ur jordrevningen 1671 skall plockas fram innan äntligt slut.

Hålabäck 1643-11-29.

Läst av Vanja Jonasson.

Urkunden förvaras i Hålabäcksarkivet, Blekingearkivet.

Willum Thommesen Landsdomare uti Blekinge, gör veterligt att år efter Kristi födelse 1643, Onsdagen den 29 november, inom Blekinge Landsting var skickad ärlig och förnumstig man, Jens Offridsson uti Hålabäck som hade hit uti rätten stämt Willats Nilsson uti Trensum, Tingsfogde uti Bräkne härad, honom beskyllde och tilltalade för---delst (saknas del av bladet) en dom han skulle ha dömt och avsagt emellan (saknas del av bladet) på den ena och Joen Pedersson uti Fösingsmåla på (saknas del av bladet) den sida, anbelangande någon egendom som skulle vara tven--- (saknas del av bladet) och en bäck med ett ålfiske uti som tillhabe (del av bladet saknas) ---lle ha legat till bemälte Jens Offridssons gård av Arilds tid, och Tingsfogden dock likväl att skulle ha dömt honom det ifrån, uti det, att han förenämnde Joen Pedersson för Jens Offridssons tilltal skulle ha fri funnen; Med vilken dom samme Jens mente sig av Tingsfogden förorättad vara, först uti det att han sin dom därpå ha grundat, att av förne Jens hans vittne skulle kunna erfaras, att samma Mäer icke skulle ha varit höstad till Hålabäck gård. Så förmente Jens Offridsson att Tingsfogden det efter sin egen vilja, och icke så som sam--- (kanten skadad) hade vunnit, skulle ha forstaaed, eftersom samme ---ner (kanten skadad) vid namn Jens Pedersson på Askaremåla och Abraham i Hålabäck skulle ha vunnit, att de uti tjugo år icke mindes att samma hejor eller mäer var höstade till Hålabäck. Med vilkas bemälte tillstandelser förmentes, ej att skulle vara benegted att omtvistande hejor icke att skulle vara någon tid höstad till samma gård, Medan fast mera att skulle kunna forsaa---es (kanten skadad) av förenämnde Abrahams vittne, samma egendom att ha varit en vid namn Tues/: som skulle ha varit Jens Offridssons förmans förman:/ till Hålabäck gård emedan Tue bodde där.

Därnäst skall en annan av förenämnde Jens gjorda vittnen vid (kanten skadad) Peder Svensson uti Rävsmåla/: vilken skulle ha varit förenämnde Tue som bodde på Hålabäck gård, hans broder, och bägge att skulle ha varit födda på samma gård:/ ha vunnit, att deras fader Sven Jensson hade brukat omtvistade bäck och hejor. Och samma hejor att skulle ha legat till Hålabäck gård uti Treisendtztyge (60) år, (---) ---and att ha varit med sin fader att hösta förbemälte hejor (---) vilka vittnesbörd förmenar att skulle stämma över ett, (---), att samma hejor hade legat till bemälte gård. Och (---) ---s bemälte Tingsfogde att skulle dock ha ville smöcke de (---) ---s, lika som samme egendom icke hade legat där till, varutöver att samma egendom av honom skulle vara dömd honom från, för det den icke var höstad, vilket dock långt annorledes skulle ha wret (orätt) att förstå och av förde vittnen att erfara och med att bevisa, varför bemälte Jens Offridsson förmente att Tingsfogden med samma sin dom wret (orätt) först hade gjort, Ty han mente, att om än schönt ens förman hade varit skadeslös, och (sidan 2) icke sin gårds ägor sig till fördel ville hösta, Medan av försummelse ville låta det ligga en annan till fördel och sig själv till skada, så borde dock därför samma egendom, över det en annan den brukade, ej att mistas. Därnäst som samme Tingsfogdes dom skulle förmäla, att den Jordmån som omträttes, icke lagligen hade varit ingärdad till Hålabäck gård, så att fämid io kunde driva både in och ut: Däremot förmente Jens Offridsson att Kunglig Majestät gård icke över slikt kunde sin rätta tilliggelse och härlighet; Medan Hans Majestäts fogde makt att skulle ha haft efter Recessen, att visa den bonde från gården som fanns försumlig och icke höll gårdens tilliggelse vid lika med gärdsel och annat, Och icke att tillstäde egendomen från den ene Kunglig Majestäts gård att komma, vilken egendom dock icke att skulle för Tingsfogden ha varit bevisad att ha legat till Joen Pederssons gård: Förmente förenämnde Jens Offridsson att Tingsfogden därför av bemälte post intet fundament hade, så att han kunde döma Joen Pedersson fri från hans tilltal. För det tredje, som Tingsfogden uti sin dom skulle ha infört Joen Pedersson till befrielse, att särdeles av samma hejor icke var gaaen någon skatt: Så förmente bemälte Jens där emot, att när en man städer en gård och gårdens tilliggelse uti intäppe utmark, så skattade han io så väl för den ena gårdens tilliggelse, som för den andra. Och icke någonstädes att han skulle befinna att någon Kunglig Majestäts bonde Special---iis gaa skatt för gårdens tilliggelse, Ty heller därför, det han förhoppades, fördes Jordroten uti den post, till räkenskap; Varför förmentes att Tingsfogden uti den, så väl som förra poster, hade brukt udflugt förne Jens till att förrätta. För det fjärde, Eftersom Tingsfogden sin dom därpå skulle ha grundat, att Mats Krog som var Jens Offridssons förman hade själv avhänt samma egendom från Hålabäck gård till Joen Pedersson, och han därefter samma grund att ha städt av Hans Holst: Så förmente Jens Offridsson där emot, att en Kunglig Majestäts bonde ej skulle vara mäktig till att avhända någon Hans Majestäts egendom eller gårdens tilliggelse som han påbor, längre än han själv var den mäktig; Ej heller förhoppades samme Jens, att någon Hans Majestäts Ridefogde understod sig att bortfästa från en Kunglig Majestäts gård och till en annan någon grund eller egendom, längre än det kunde ske med förmännens och efterkommandes samtycke som samma gård nu hade eller besatt, och därför skatt och skyld nu utgav. Vad sig belangade att förenämnde Joen Pedersson sig åberopade förenämnde Hans Holsts sedel, där med sig samma grund att vilja tillägna: Så angav förenämnde Jens, att samma sedel icke hiemlede honom förenämnde grund och gårds tilliggelse uti sin livstid för alle mans påtal att behålla. Ej heller skulle utav Tingsfogdens dom finnas, att bemälte Hans Holst hade varit förenämnde Jens fulla och fasta hiemmel därför.

Så att av alla omständigheter skulle kunna ses vad för rätt bemälte Jens Offridsson av Tingsfogden vederfaras, eftersom av förenämnde Joen Pederssons egen bekännelse, så väl som av förda vittnen, skulle förstås, samma grund att ha legat till Hålabäck gård. Efter slik leilighed förmente han att Tingsfogdens dom billigen borde att underkännas och att aktas som den utdömd var, Och bemälte hans gårds egendom/: vilken Kunglig Majestät tillhörde:/ att vara honom följaktig så som det av gammal tid varit hade; Och Tingsfogden för sin förrättelse, förpliktigad var, att giva honom kost och täring. Uti lika måtta var hitstämd Hans Holst uti Bodekull Ridefogde uti Bräkne härad, som skulle ha svarat uti saken, så väl som Joen Pedersson uti Fösingsmåla, som denne hade förvärvat, bägge här att möta uti rätten så framt de något här emot svara vilja.

Och uti rätten lagd bemälte Jens Offridsson samma dom, vilken lyder uti mening som efterföljer: Att år efter Kristi födelse 1643 Onsdagen den 18 Oktober för förenämnde Tingsfogde och Tingsmän flera som inom Bräkne häradsting då tillstädes hade varit och ting fögt, var skickad Jens Offridsson uti Hålabäck, eftersom han den 12 Juli näst tillforne lät inskriva första ting på Joen Pedersson uti Fösingsmåla, Med vidare till andra, och tredje och fjärde ting han aktad att föregiva. Onsdagen den 19 Juli uti samma år, skall det ha varit förenämnde Jens hans (sidan 3) andra ting på förenämnde Joen, Givandes honom sak för några ägor som var tvenne Mäer och en bäck han sig tillhålt, vilken han Jens Offridssons förman Mats Krog avköpt hade, Och förmente bemälte Jens att samma ägor med rätta låg till hans gård Hålabäck som han skattade för. Och begärde han att måtte njuta sin gårds tilliggande bruk efter det han satt för skatten.

Kunglig Majestäts Ridefogde Hans Holst skall där till ha svarat och förment, att Jens Offridsson borde att bevisa att samma Mäer någon tid är brukad och lagligen ingärdat till Hålabäck, Långt mindre där till att vara höstad, som ej lagligen skulle bevisas. Onsdagen den 26 Juli samma år lät Jens Offridsson inskriva tredje ting på Joen uti Fösingsmåla efter angivande, och beropade sig på vittnesbörd till fjärde ting att föra, som var Lunde uti Hejan, Jens Pedersson på Askaremåla, Abraham uti Hålabäck och Olof uti Bökemåla. Då skall och Jens Offridsson ha stämt överbödig att giva Joen Pedersson schell och fylleste för sitt affuerd, Medan att ängen honom sedan må vara följaktig till Hålabäck gård som den tillförne legat hade. Onsdagen den 20 September uti samma år, lyste? Jens Offridsson för sina delomål, Och då så väl som tillforne att ha beropat sig på förenämnde vittnesbörd att vilja före till åttonde dagen näst efter förenämnde dag, så väl som och samma tid att vilja före Peder Svensson uti Rävsmåla sin sannhet uti lika måtta om vis honom blev förelagt. Onsdagen den 27 September, var det Jens Offridssons fjärde ting på Joen Pedersson efter angivande, Och skall han ha tillsport förenämnde Joen varledes han var kommen till de hejor han sig tillägnade. Joen Pedersson skall där till ha svarat, att han det hade städt och fäst av Kunglig Majestäts Ridefogde Hans Holst; Och skall han där ha uti rätten lagt samme Hans Holsts städselsedel, vilken förmälte ord från ord som efterföljer: Anno 1629 den 18 September, haver jag på Kunglig Majestäts vägnar städt och fäst Joen Pedersson uti Fösingsmåla ett ängastycke som ligger upp vid ån till --- hejor? Till veterlighet min egen hand. Actum Bodekull ut Supra. Hans Holst.

Vilken sedel där för rätten skall vara bliven läst och påskriven. Och skall förenämnde Joen Pedersson ha bekänt att han fick den av Jens Offridssons förman Mats Krog uti Hålabäck, Och att det var intaget av fälads. Joen Pedersson skall och med ett tingsvittne där av tinget den 18 mars 1629 utstedt, ha bevisat att Mats Krog då boendes uti Hålabäck hade varit för rätten och bekänt att han upplät och opsagt Hans Kunglig Majestäts fogde Lille Skörsiöbäck, och till Joen Pedersson uti Långasjömåla: vilket tingsvittne, som där inför tinget skall vara bliven läst och påskriven, skulle förmälte ord från ord som efterföljer: Att förenämnde tid för rätten var framkommen Mats Krog som bodde uti Hålabäck, och bekände att hade upplät och opsagt hos Kungens fogde Lille Skörsiöbäck, och till Joen Pedersson uti Långasjömåla, så att han samme bäck (infällt i marginalen: skall wide och behålla, och tackar honom för god betalning för samma bäck). Och skall förenämnde Joen Pedersson efter bemälte Mats Krogs angivande om förenämnde bäck och betalning ha varit tingsvittne begärandes, vilket honom icke är benegted, efterde förenämnde Mats Krog själv var inför häradstinget och således sina ord ha framfört som föreskrivet står. Vilket tingsvittne av Tingsfogden, Tingsskrivaren, så väl som av Mats Krog skall ha varit underförseglad. Där efter skall Jens Offridsson ha tillsport Joen Pedersson vad han gav för samma bäck. Vartill Hans Holst skall ha svarat, att tingsvittnet det uppvisade, uti det att Mats Krog tackade honom för god betalning. Joen Pedersson skall ändå ha svarat och förment, att Jens Offridsson borde att bevisa om Joen hade något bruk som han icke var så lagligen tillkommen som det sig borde, Och att det var av Hålabäck gärds rätta gamla ägor som av Arilds tid var skattad och skyld av till Kungen. Jens Offridsson skall ha svarat, att vittnesbörd måtte det förklara. Då skall först där för rätten ha framstått Joen Pedersson uti Askaremåla och vunnit vad själs ed med uppräckta fingrar, att Wermanshejan/hejorna som då omtvistades, mindes han Tue som bodde där uti Hålabäck, han ungefär för Tjugo år sedan, högg den in av utmarken med ris, stubbar och grenar, dock kunde fän gå in både över och under samma gärde, Och aldrig han mindes att det var höstat (sidan 4) till Hålabäck. Ej heller han vet att av samma hejor särdeles är gaaen någon skatt därför av Hålabäck. M--- nu? Har Joen Pedersson satt ett lagligt gärde för samma heja därnäst veedlige för svuren ed med uppräckta fingrar skall han uti Hålabäck ha vunnit, att något för tjugo års tid sedan, lovade Tue som den tid bodde på Hålabäck, inhugga samma heja med ris och grenar, dock var gärderna icke så lagliga som det sig borde, att fämid ---? icke kunde gå där in, och icke han mindes att samme heja någon tid vara höstad till Hålabäck, Medan Tue höll sig dock till den. Och mindes förenämnde Abraham att Mats Krog som besatt Hålabäck tiden efter Tue, han godvilligen avstod samma heja till Joen Pedersson och fick sin betalning därför. Yttermera skall samme Abraham ha vittnat, att den ingen tid särdeles var skattad av Hålabäck för samma heja, medan Tue som bodde på Hålabäck, kände sig dock för egendom till Hålabäck gård. Därnäst skall Jens Offridsson ha lagt där uti rätten Peder Svensson uti Rävsmåla hans skriftliga bekännelse, vilken där skall vara bliven läst och påskriven, förmellandes som efterföljer:

Kändes jag Peder Svensson uti Rävsmåla uti Ronneby socken, och vid min salighets ed bekänner, att min salig fader Sven Jensson bodde uti Hålabäck, och då brukade den bäck som kallades Lilla Skörjesjöbäck och de hejor som Joen Pedersson uti Fösingsmåla nu brukar, och haver samma bäck och heja legat till Hålabäcks gård uti Treisindstiuge (60) år, och själv har varit med min salig fader och höstat förenämnda hejor, och eftersom jag för ålderdom och skröplighet skull etter icke själv kan möta till tinget, då har jag ombett tvenne ärlige män Peder Olofsson uti Hoby och Håkan Pedersson ibm. som har varit tillstädes och hört min bekännelse, de ville resa till tinget och vara vittne till denna min bekännelse, och om behov göres är Peder Kruse och Olof Pedersson uti Hoby vittne, som och haver varit tillstädes och hört denna min bekännelse att så uti sannhet är som förskrivet står. Av Hoby den 13 september 1643. Peder Svensson uti Rävsmåla.

Därnäst efter skall förenämnde tvenne män Håkan Pedersson och Peder Olofsson vid själs ed ha vittnat, att Peder Svensson vid sin ed lika så bekände för dem som nu hans skriftliga bekännelse förmälte, och att han för skröplighets skull icke kunde möta. Peder Skomakare i Kulleryd som var Länsman, skall vid själs ed ha bekänt, att han ungefär för fjorton år sedan, var uppvisat av Kunglig Majestäts Ridefogde Hans Holst att bese samma hejor varledes de förefanns, då bekände han att de låg slätt för fäfot. Kaldsmännen som skulle stämt för Hans Holst som samma grund hade bortfäst, vara Mats Offridsson uti Belganet och Mats Henriksson uti Hålabäck. Skall Jens Offridsson sen därnäst ha däruti rätta lagt sitt skriftliga angivande, lydandes som efterföljer: Eftersom jag underskrivne varit förorsakad vid rätten att tilltala Joen Pedersson uti Långasjömåla, förmedelst ett ålafiske som är Lilla Schörsöen, Item för tvenne ängar som ligger ute vid ån som löper om för Hålabäcks gård upp till Hålabäck gårds egendom, vilka tvenne ängastycken och fiskeri förenämnde Joen haver ingärdat och sig tillägnar som hans eget, ändock det är förenämnde Hålabäck gårds rätta tilliggelse och egendom, och haver därtill legat av Arilds tid, som är med nöjaktig vittnesbörd att bevisa. Och som bemälte Joen säger sig förenämnde grund att skulle ha köpt från förenämnde Hålabäcks gård av min förman vid namn Mats Krog, och därför menar han det hans grund att vara. Här emot jag förmenar att ingen Kunglig Majestäts Skattebonde kan vara mäktig till att sälja eller avhända något från den ene Kunglig Majestäts Skattegård till den andre, där med utav efterlåtenhet Kunglig Majestäts gård förringar, vilket jag haver skall vara tvärt emot --- (fattas del av texten) att slikt köp och avhändelse ingen kraft bör att ha. Och torde jag nu besitta samma Hålabäcks gård som bemälte gruer? från kommen, och därför giver och gör Kunglig Majestäts skatt och härlighet, såväl som för det som uti min förmans tid är avhänt, såväl som det jag nu brukar. Förmenar jag att mig där uti sker för kort och vett. Och eftersom bemälte Joen sig nu åberopar att skall ha stätt samme min gårds egendoms avhändelse av Kunglig Majestäts fogde efter att han den hade köpt som offbemelt är: så förmenar jag där emot som tillforne, slikt (sidan 5) köp intet bör att aktas eller kraft att ha. Item förmenar jag också, att Kunglig Majestäts bönder icke kan ha makt till att städa någon grund och egendom från den ena Kunglig Majestäts Skattegård, till den andra, där med att förringa den ena och förbättra den andra, med mindre de och att vara mäktig till att förringa eller förbättra gårdarna uti skatter och tynge, som uti grunden. Eder till med brukar han ej heller samma min gårds grund till sin gårds nytta och bruk med avgröden. Medan kan bevisas han den gröda till andra vid fremlaan lejer och bortsäljer; Item är hans gård som han påbor ---un satt i skatt för en stubbegård, och min gård som bemälte grund och fiskeri är frånkommen, är en gärdegård, som gives och göres mera skatt av än av Joens; Efter alla bemälta omständigheter förhar jag, att den gode Hans Holst som är Kunglig Majestäts fogde över bägge gårdarna, han förhjälper mig såväl till rätta, att jag må njuta det som av Arilds tid legat till min gård och jag skattar av, som han vill hjälpa den tillrätta som med samma grund intet haver att skaffa. Efter bemälte ledighet och omständigheter sätter jag uti alle rätt för den rättfindige domare, om Joen Pedersson icke nu strax bör samma grund och fiskeri att avstå, och det nu, som det av Arilds tid varit haver, bör min gård som jag skattar och skylder för, följaktig att vara, och är här på en rättfärdig och försvarlig dom begärandes. Och att detta mitt enfaldiga inlägg och berättelse må aktas, läsas och påskrivas och uti domarna införas. Actum Hålabäck gård den 20 september Anno 1643. Jens Offridsson.

Joen Pedersson hölt sig vid Kunglig Majestäts Ridefogde Hans Holsts städselsedel så länge den stod vid makt, och han icke emot Recessen haver förbrutit sin feste. Jens Offridsson skall ha varit dem begärandes. Då skall saken vara bliven upptagen till nästa ting nämligen den 18 oktober som för är --- ( i kanten) vilken dag således för rätta skall vara bliven avsagt. Att ex--- terdi? för det första av Jens Offridssons förde vittnen erfarandes, att omtvistade hejor och äng ingen tid är höstad till Hålabäcks gård så grödan var kommen till gården, utan allent vad Peder Svensson uti Rävsmåla haver vittnat. För det andra erfors av Jens Offridssons egen förda vittnen, att samma hejor icke ha varit så lagligen ingärdade till Hålabäcks gård, att fän så kunde driva in och ut. För det tredje erfors av Jens Offridssons egna vittnen att samma hejor är inhuggen av utmarken, och icke där fordelis av Hålabäcks gård var gaaed skatt för samma hejor.

Och för det fjärde och sista erfors, att Mats Krog som den tid bodde på Hålabäcks gård efter tingsvittnes lydelse, själv innan tinget haver avhänt samma grund till Joen Pedersson uti Fösingsmåla, så han därefter hade städt samma grund av Kunglig Majestäts Ridefogde Hans Holst och det för fjorton år sedan , som med hans städselsedel bevisat var, och Joen Pedersson sedan den tid ha haft (försvinner i kanten) hävd? På förenämnda omtvistade grund; Efter alla (i kanten) omständigheter, kunde Tingsfogden ej annorledes känna eller förstå, än han fann Joen Pedersson fri för Jens Offridssons tilltal, intill annorledes bevisat blev.

Därnäst här framlade han tre åldrande personers skriftliga tillstånd om förenämnda omträtta egendom; den första av Mogens Krog uti Grårör utgivet och underförseglat, lydandes som efterföljer: Bekänner jag Mogens Krog uti Grårör och vittnat med min salighets ed, att jag haver varit med min faderbroder Tue uti Hålabäck, som där bodde vid halffiesintztjuge och otte (78) år sedan, och haver jag varit med honom och höstat de hejor/: som Joen Pedersson uti Fösingsmåla nu haver uti bruk:/ för halfftrediesindtztiuge och otte (58) år sedan, och då låg samma hejor till Hålabäck gård, vilka hejor Jens Offridsson och Joen Pedersson nu tvistar om. Jag mindes och jag vet, att de hejor som för är meldt, är höstat till Hålabäck gård uti halfftrediesintztiuge och otte (58) år, och min faderbroder Tue som bodde uti Hålabäck haver gärdat dem med aase gaardt, samt och så det ålfiske som löper från Lille Skörsiön, det haver jag varit många gånger med min faderbroder Tue vid namn, och vetat det till Hålabäck gård (sidan 6) för bemälte halfftrediesintztiuge och otte (58) år sedan. Och begär jag att dessa efterskrivne dannemän Offrid Jensson uti Belganet, Jens Lövingsson uti Ebbamåla, Nils Nilsson och Tyge Nilsson ibm. ville ha omak detta mitt sannfärdiga vittne som jag vid min salighets ed för dem bekräftat haver, till Landsting att framföra, eftersom jag för min sjukdom och skröplighet skull icke själv kan komma dit. Actum Grårör, den 20 November Anno 1643.

Den andre bevisat av Håkan Krog i Gungvala utgiven, lyder som följer: Kändes jag Håkan Krog uti Gungvala och vid min salighets ed tillstår, att jag mindes över Treisindstiuge (60) år, då haver den bäck som kallades Lilla Skörjesjöbäck och de hejor som Joen Pedersson uti Fösingsmåla nu brukar, legat till Hålabäck gård. Och för en Tredsenstiuge år sedan bodde Sven Jensson på samma Hålabäck gård och höstad samma hejor och brukade bemälte bäck till ålfiske, och icke jag vet, så länge jag kan minnas, att bemälte ägor haver varit från förenämnde Hålabäck gård, förrän nu förenämnde Joen Pedersson sig dem vill tillhålla. Detta mitt sannfärdiga vittne, jag vill vid min högsta själs ed bekräfta var och när påäskas. Actum Ronneby den 28 November 1643.

Den tredje här framlagda bevis av Ingeborg, Nils Rises i Gö utgiven, lyder som efterföljer: Kändes jag Ingeborg, Nils Rises på Gö, och vid min salighet vill tillstå, att detta är mig uti Guds sannhet veterligt, att jag för en företiuge och syff (27) år, sedan, tjänade uti Risansmåla liggandes näst upp till Hålabäck gård, och då låg de hejor som Joen Pedersson uti Fösingsmåla nu brukar, till Hålabäck gård, så och en ålebäck som heter Siörsiöbäck, och de ägorna haver varit höstad och brukad till Hålabäck gård uti bemälte företiuge och syff (27) år, och icke någon annan haver sig tillhållit, förrän nu förenämnde Joen Pedersson, det jag mindes. Vilket mitt vittne jag vid min ed vill bekräfta var och när det vara skall. Actum Ronneby den 28 November 1643.

Uti lika måtta här framlade bemälte Jens Offridsson ett sitt skriftliga vidlyftiga angivande och beskyllning till Tingsfogden och andra hans vederparter, fast i den samma enehning lydandes som hans förvärvade stämning innehåller, uti vilket hans forset sattes ibland, andet uti rätten, om Tingsfogdens dom icke borde maktlös att vara, och han för det han honom skulle ha förorättat, att stann--- (i kanten) till rätten för kost och täring.

På instämde Tingsfogdens vägnar, mötte här uti rätten Anders Hansen uti Ronneby och framlade han Tingsfogdens skriftliga svar till saken, vilket lyder uti mening som efterföljer: Att hans svar till stämningen var, att först sannfördelningen och uttryckligen erfors av Jens Offridssons förda vittnen, omtvistande hejor, ungefär för tjugo år sedan, först var inhuggen av utmarken, med löst ris eller heil, som här uti landet brukligt var när någon bonde sig något av fäladsmarken först ville för eget bruk bemäktiga, och ej torde fullkomligen för hans angränsande nabor sätta något lagligt gärde, som bör, om det, för rätta ägor till någons gård skulle kallas; Ej heller efter samma vittnesbörd, utan vid sexaere på pass; av Tue som på Hålabäck hade bott, sig där tillhaffede holdet, Ty Joen Pedersson samma hejor nu uti fjorton år hade haft uti rolig hävd och bruk upaaanched av Mats Krog som näst föregånget år först dog, så väl bägge hans nabor Åge och Abraham. Belangande de tvenne mäns vittnen som hade varit inför tinget och vunnit Peder Svenssons ord; så var som angives, Peder Svensson död samma tid, och Tingsfogden mera, det han menade, borde att följa de första tvenne vittnen, som personligen för rätten var tillstädes, än Peder Svensson som av ålderdom nå? ske, varken santzede eller visste något full besked, medan mera efter Jens Offridssons begäran hade lämpat sin bekännelse, än efter sannhet, som av första tvenne vittnen erfors/: och flera av naborna där uppe om behövdes:/ och ej deras fullkomliga vittne till något ogrundat annan mening/: som uti stämningen angivits:/ kunde eller borde att nödtvingas, än de uti sig själv var; så ej samma tvenne levande vittnen, som för rätten vunnit hade, med den dödes bekännelse stämde överens, och Jens Offridsson icke ändå uti någon måtta hade bevisat att (sidan 7) samma hejor som omtvistades, hade varit Hålabäck gård rätta gamla ägor, medan av utmarken var intagen, och ingen hävd efter Recessen där på hade haft, vidare än ungefär sex är, varken vid laglig gärdsgård eller dålig gärdsgård, och ej heller uti någon måtta för Tingsfogden att ha varit bevisad någon egendom eller rätta gårdens gamla tillägg att vara vid överhetens samtycke städt och fäst till Joen Pedersson från Hålabäck gård, som samme bonde Jens Offridsson med hans nabor gav skatt och skyld av Kunglig Majt; medan Mats Krog blott hade avstått hans handarbete och avverk till Joen Pedersson som han allena rådde för, och ej grunden som Jens Offridsson själv inför tinget bekände den 26 juli. Ty grunden var bevisad att var av utmarken inhuggen, och ingen sår skatt där av given var, men var alla nabor till lika laad uti mulbete och fädrift, så Hålabäck gård ej uti ringaste måtta hade mist någon dess rätta tillägg och härlighet som de skattade och landgille av gaffue: Efter förberörda omständigheter hade Tingsfogden icke vist att efter följa Jens Offridssons obevisade angivande, och emot Recessen fråndöma Joen Pedersson viss han rätteligen och lagligen av hans överhet städt och fäst hade, varför han förmente att samma hans dom, så rätteligen var dömd att den borde vid makt att bliva och här att stadfästas. Och eftersom han förmedelst sin skröplighet och annat långligt förfall, icke själv här kunde möta och här där om berätta, mens sin fullmäktige mötte, som föregives, bekosta, då förmente han att Jens Offridsson borde att erstate honom kost och täring, var på han var en endelig dom begärandes.

Hans Holst uti Bodekull, Ridefogde uti Bräkne härad, som uti lika måtta var hitstämd, är och så här mött, och framlade han sitt skriftliga svar till saken, lydandes uti efterföljande mening: Att som han av Kunglig Majestäts bonde Jens Offridsson beskylldes att ha för fjorton år förliden från hans gård bortfest och städt en heja till Kunglig Majestäts bonde Joen Pedersson uti Fösingsmåla, och angav att samma heja var rätta tillägg och gammal hävd till sin halva gård Hålabäck som gav skatt och skyld av: så var där till Hans Holsts svar, att ingalunda skulle eller kunde göras bevisligt att samma hejor hade varit häftade och laglig gammal rätta egendom och härlighet till Hålabäck gård, medan den låg öde och för fäfot där han Joen Pedersson den städde, som inför tinget var bevisat med Peder Skomakare Länsman, uti Hoby socken så väl av Jens Offridssons egen förda vittnen uttryckligen erfors, av första begynnelsen icke lagligen hade varit ingärdat och hävdad, medan av utmarken inhuggen. Belangande de tvenne män som vant efter den avdöde Peder Svensson, att samma heja skulle varit höstad till Hålabäck gård för treisintztiuge (60) år sedan, kunde, som hans angivande, väl vara de här uti landet över allt brukligt var och årligen skedde, att var bonden visste någon grelsbaaren plats uti utmarken eller skogen, som fämiden icke för murrats och blöde kunde tillkomma, då höstad en var som först kom och var färdig, grödan av, och satt uti hes intill vintern kärren var frusna att de det hemförde; som bonden tid uti Fösingsmåla boendes, och så hade gjort, och en var fritt före; Medan där som samma avdöda vittne, oen? rätta fundament skulle bekänt, befanns det ingalunda att vara gammal hävd och rätta ägare till Hålabäck. Till med Jens Offridssons förman Mats Krog själv för Hans Holst att ha berättat, förrän han Joen samma heja städde, att ha unnat Joen Pedersson samma hans handgärning och arbete, nämligen heiled som var omkring hejan, Och Joen därför hade givit honom ett töcke, Medan grunden uti sig själv kände han Mats Krog eller någon Kungens städselbonde icke mäktig till att avhända mot Recessen, varför han Joen Pedersson och samma plats/: som låg ganska öde och uti stora vida skog och vilda mark ingen till försprång eller skada:/ hade städt och fäst, hans gård där med att förbättra, Ty den var långt ringare efter landgille att taxera på tilliggande egendom/: som Hans Holst där nu på fjorton års tid hade varit Ridefogde över Kunglig Majestäts gods där uti häradet, fulltveterligt att skulle vara:/ än som Hålabäck gård efter dess landgille, vilken angives av tvenne bönder att beses och sig rundligen där på holdt, än som Joen där allena be säd sin?, och ingen fler kunde tala, och en ganska haab av Hålabäck gårds gaane ägor att skulle finnas öde att ligga, Jae moxen ? så mycket som de hade inne uti bruk. (sidan 8) Än föregiver Hans Holst, att där som Jens Offridsson hade så stor lust till arbete och att opfrede de gamla hejor, som han hade att gå och driva uti marken med sin bössa, fick han bruk nock, medan mer av lathet sträckede efter Joen Pederssons gärdsgård omkring hejan, än rätten där till; och viss Hans Holst uti så måtta hade städt och fäst Joen Pedersson, sin gård där med att förbättra, var sökt Kunglig Majestäts gaffn där uti som uti framtiden måtte högt städselmål av Joens gård, kunde bekomma eftersom det var ingen till skada, men som förbemält uti stora vida mark, långt ifrån gården. Ty aldrig skulle (kanten skadad) angives, göras bevisligt, att Mats Krog inte själv, som (kanten skadad) föregånget år först döde, eller de andra tvenne män Abraham och Åke som bodde på Hålabäck gård, ej heller någon av naborna där omkring, nu på fjorton års tid sedan Joen den brukat hade, hade anked eller klagat på samme heja, endera att ha varit deras gamla gårds ägor eller uti annan måtta legat därom till försprång. Varför Hans Holst därför ännu här med förenämnde Joen Pederssons fulla och fasta hiemmell till samma heja och bruk efter hans städselsedels lydelse uti domen var införd, han den att mycket nytta, bruka och behålla sin livs tid eller så länge han gården besatt. Och Tingsfogdens dom vid makt att bliva, eftersom han Joen Pedersson samma heja städt hade uti sin förre husbondes Herr Tage Tott Ottesens tid, som av samma hans herre och husbonde var, som föregives, samtyckt, och städt fellspengarna var fört hans välb: och sedan framdeles Kunglig Majestäts till räkenskap. Detta hans inlägg var han begärandes måtte bliva läst och uti avsikten infört. Och salle uti rätten om Tingsfogdens dom icke borde vid makt att bliva. Och Jens Offridsson för sin nödvändiga stämning förpliktigad var att giva sig kost och täring.

Häradsfogden berättade förenämnde Hans Holst, att samma tvenne gårdar Hålabäck och Fösingsmåla/: vilka var bägge Kungens Städselgårdar:/ låg till fälads fädrift och mulbete med varandra, och var näste gårdar till varandra liggandes, Än och långt där emellan, och stoer vid mark, så en var, eftersom han hade varit mäktig till, indelade sig och heinede utav fälads mark, och brukade så länge dennom löstede, medan sedan lagt ut till fälad, Menade Hans Holst och sa att de förra vittnen borde att stämmas till dessa här förda personers tillståndelse att påhöras.

Håken Krog uti Gungvala och Ingeborg, Nils Rises av Gö/: viss bemälte skriftliga bevis här framlades:/ är personligen här mötte, och vidstod viss de uti så måtta tillstå ed hade. Och efter spörsmål av bemälte Hans Holst svarade de således; först berättade förenämnda Ingeborg, att omtvistade hejor var aldrig av dem uti Hålabäck, med något lagligt gärde inringat, medan ellers med ris och fälder inhugget, Och blev den samma år höstad och samma är lagd under fäfot. Därnäst berättade Håken Krog fast det samma/: vad inhägnaden belangar:/ som förenämnda kvinna.

Då upptogs saken uti sex veckor, En del på det att de tvistande däri vittnar/: vilka de wide sig och som tjänar till sannhet huvudsaken angående, som är om omträtte egendoms, nämligen grundens angivna nyttjande eller bruk efter Recessen till vars gård:/ innan dess kunde före efter kallelse och varsel till dem som vidkommer, Och där om att tages beskrivet, där med de som saken angår, här att möta bemälte sjätte veckors dag, som infaller den 10 januari år 1644, och då att gaaes viss rätt är. Vilken bemälte dag förenämnde Jens Offridsson här mötte, och klagligen tillkänna gav och sig över bemälte Tingsfogde av ny besuuergede, Beskyllandes honom att skulle ha spillt honom sin rätt, uti det, att han icke skulle ha vilja Jens till Häradstinget instämda vittnen till förhör ändock Tingsfogden själv hade uti förbemälte sin dom tillagt och samtyckt att vittnen måtte höras, som av samma doms beslut skulle vara att (kanten skadad), varutinnan Tingsfogden skulle ha slik utgång att för--- (kanten skadad) Pedersson skulle vara så länge fri för Jens Offridssons tilltal om trätande egendom anlangande, intill annorledes bevisat blev. Och som samme Jens över bemälte Tingsfogdes ogrundade dom hade, som föreskrivet står, besuerget, eftersom han till förne 29 November hade Tingsfogden med flera, hitstämt, då Tingsfogden personligen icke att skulle ha viljat (sidan 9) möta att höra vad då här forabshededis; la? Och så här av bemälte Jens Offridsson att ha varit, efter samma Tingsfogdes egen bemälte anledning uti sin dom, fram ställt tvenne personer Håken Krog och Ingeborg, Nils Rises, uti rätten, vilket icke hade vunnit till Häradstinget; samma personer skriftligen att skulle ha tillstått om de personer som för före tiuge och syff (27) och Treisunstiuge (60) år sedan skulle ha bott uti Hålabäck gård, deras brukande uti omtvistande egendom; därförutan och då här att ha uti rätten lagt en vid namn Mats Krog/: som förmedelst skröplighets skull icke kunde möta uti rätten:/ hans tillståndelse om otte och halftrediesintztiuge (58) år mindre omtvistande hejor att ha legat till Hålabäck gård, Med vidare som samma deras bevis innehåll, Medan som saken här förenämnda dag upptogs uti sex veckor, en del på det att bemälte personer därförinnan till hemtinget efter kallelse och varsel till vittnesbörds förhör och dess påhöra, deras sannhet där först skulle vid ed, som dem av Tingsfogden borde föreläggas, består så skulle förne Jens Offridsson sedan efter kallelse och varsel till Hans Holst, Joen Pedersson och andra som borde att stämmas, ha varit för samma Tingsfogde uti rätten framkommen, med dessa förne och andra, vilka han då skulle hava vilja förre till att vittna då/: som (kanten skadad) som ha varit den 13 December vilken dag Tingsfogden skulle ha tagit eden av Jens Offridssons Kaldsmän att de lagligen hade stämt, så väl och efter att skrivaren slikt uti tingsboken hade intecknat:/ hade han avvisat honom och hans där tillstädes handes vittnen honom benegted att föras, Man? seet, och Hans Holst, som saken kunde angå, hade varit där till genmäle, och icke han eller andra som instämda var, hade vägrat denne uti vittnesbörd att påhöras, eller någon uti så måtta att ha protesterat med huis, som förbemält, på Landstinget uti deras egen nerureelse för avskedades. Med vilken bemälte avvisning Jens Offridsson förmente sig fast oförrättad var, Och mente han att av alla omständigheter skulle egentlig kunna förnimmas, varledes Tingsfogden störe löst eller behag skulle ha haft hans motståndare att föye med upphåll uti rätten vid avsyning, att göra, varutöver sannhet till en tid, skulle ligga under, än att stördje rätten och vid vittnes förhörelse att låta sannhet komma för dagen; var med förmentes att Tingsfogden sin, som en domares ed och plikt, fast ringa hade betraktad, för vilken förrättelse förmentes att han billigen borde att stämmas och stå till rätta.

Och då här uti rätten lagd förenämnde Jens Offridsson samma Tingsfogdes avvisning, Lydandes; Att år 1643 den 13 December för Tingsfogden Willads Nilsson, Anders Nilsson Häradsskrivare; Tord Matsson uti Siggarp, Kaare Håkan uti Törneryd, Peder Olofsson ibm., Önner Pedersson ibm och Sven Nilsson uti Väby och Jens uti Björstorp, vilka förenämnda dag var för vittnesbörd skrivna till stocke, så och tingsmän flera, var skickade Jens Offridsson uti Hålabäck som för rätten inför Bräkne Härads ting, framställde efterskrivne Kaldsmän, nämligen Jö--- (kanten skadad) ---sen uti Risansmåla och Olof Håkansson uti Hålabäck, varvid han bevisade, till förenämnda tid lagligen att ha låtit dit uti rätten stämma Hans Holst uti Bodekull; Kunglig Majestäts Ridefogde uti förenämnda härad till vittnesbörd att påhöra, anlangande några hejor Joen Pedersson uti Fösingsmåla hade uti bruk, som Jens Offridsson mente att skulle vara av hans gårds rätta gamla bruk till Hålabäck som han påbor, och berättade Jens Offridsson att det var samma hejor som han tillförne där inför tinget hade delt på: och var samma vittnesbörd Ingeborg Rise på Gö, Håkan Krog uti Gungvala, Mats Krog uti Grårör, Olof uti Bökemåla och Olof Matsson uti Hålabäck. Därefter skall Tingsfogden ha tillsport Jens Offridsson, om han hade någon skriftlig kunskap från Landsting vad var där var hanterat eller slutet uti samma sak om omtvistande grund, eftersom Tingsfogden hade tillförne dömt uti samma sak, och sedan hade varit hit instämd, att Tingsfogden sig sedan efter Landsdomens kunskap eller befallning kunde ha att rätten om han sig torde understå att städa någon vittnesbörd bak på sin dom eftersom saken, för är meldt, hade varit hit stämd. Då skall av förenämnde Jens Offridsson (sidan 10) vara bliven där uti rätten lagd några lösa sedlar, med vilka han skulle ha menat att bevisa saken till hemtinget igen att vara funnen, dock skall intet uti samma sedlar vara funnen, vad Landsdomaren hade gjort uti samma sak som Tingsfogden sig efter kunde haft att rätta att städa någon vittnesbörd till förhör. Kunglig Majestäts Hans Holst skall där till ha svarat att han gärna samtyckte vittnesbörden då att måtte tagas till förhör, dock vid slik kondition att Tingsfogden fliteligen Jens Offridsson med sina Kaldsmän examinerade om han lagligt uti samma sak hade låtit stämma och kalla de förra vittnen som tillforne hade vunnit uti saken, eftersom han då med sina vittnen menade att söka samma förra vittnen. Då skulle samma Kaldsmän vara bliven tillsport om de hade stämt Jens Pedersson uti Askaremåla och Abraham uti Hålabäck. Därtill skulle de ha svarat nej. Medan förenämda tvenne män skulle dock där ha varit tillstädes sammanledes skulle samma Kaldsmän vara bliven tillsport om de hade stämt Peder Olofsson och Håkan Pedersson uti Hoby som hade vunnit efter Peder Svenssons män uti --- Rävsmåla. Då skulle de ha svarat Nej, vilket Offrid uti Belganet och skall ha bekänt att förenämnda män icke var stämda. Yttermera skulle samme Kaldsmän vara bliven tillsporda, Om Peder Skomakare uti Kulleryd var stämd som och hade vunnit uti saken. Då skulle de och så där till ha svarat Nej. Skall då där till av Tingsfogden således vara bliven svarad, att eftersom vittnesbörden som tillforne hade vunnit uti saken, icke var lagligt stämda att höra på viss vittne som Jens Offridsson förenämnda dag hade att före, eftersom han förmente att söka samma deras förige vittnen, då gav han Jens Offridsson avvisning intill lagligen efter Recessen blev stämd och kallad. Därefter skulle Kaldsmännen vid ed ha bekräftat, att ha stämt Hans Holst, Joen Fösing, Sven Druchen, Åke uti Hålabäck, Lasse ibm., och Lunde uti Hejan. Vidare skall icke där för rätten då vara passerat. Att således innan förenämnda Häradsting bemälte 13 December gåen och faren var som föreskrivet står, det bekräftade Tingsfogden och Häradsskrivaren med deras signaturer undertryckt.

Därnäst här framlade Jens Offridsson sin skriftliga berättning bemälte Tingsfogdes avvisning anrörandes, Och lyder samme hans angivande ibland annat uti mening som följer: Att som Tingsfogden hade känt Joen Pedersson fri för Jens Offridssons tilltal; så hade Tingsfogden/: där samme Jens på nyo hade låtit stämma och kalla flera vittnen vägrat honom dem att före förmedelst de första vittnen icke var stämda, oansett att Jens icke klagade något på de första vittnena. Belangande det som Peder Skomakare hade vunnit, att ängen låg för fäfot: där med menade han att ängen icke var förbrut. Förmente därför att Tingsfogden icke kunde med rätten de ---ste (svag text) vittnena vilka yttermera ville ville ha vunnit att omträtande egendom låg till Hålabäck gård. Satte han därför här uti rätten om Tingsfogden icke hade gjort orätt, uti det han hade dömt Joen fri, så som ingen enda hade vunnit ängen från Hålabäck gård. Och eftersom de sista vittnen icke av Tingsfogden måtte städes till förhör, därmed han saken att vilja upphålla, så förmente förenämnde Jens att samma Ting därför borde att giva honom kost och täring. Och här endeligen nu att påkännas och dömas, efter viss uti saken hade varit fört, enten samme Jens eller Joen Pedersson egendomen /: vilken Jens angav sig att giva landgille av :/ var till berättigad.

Till bemälte Jens Offridssons sista beskyllning och tilltal till Ting att svara, är samme Tingsfogde här uti rätten mött, Och framlade sitt skriftliga svar där emot Lydandes uti efterföljande mening: Att som han var hitstämd för förenämnde sin avvisning här att på kännas uti dag, ändock det var sjätte veckors tegtedag: Så ändock ej för Tinget hade med opsettelse av Landstinget varit bevisat av Jens Offridsson, att vittne måtte på nyo föris, hade han dock ej nekat honom det, Ej heller blev honom av instämda parter förment: Medan eftersom han med samme vittnen aktat och att (kanten skadad) och till intet göra viss hans egen vittnesbörd hade tillforne vunnit, och uti Tingets dom fanns infört, var ibland var de tvenne män uti Hoby som efter den avdöde Peder Svenssons ord hade vunnit inför tinget, icke var så karsk att han kunde komma till Landstinget personligen att bestå sin sannhet; då som han hade (sidan 11) tillforne varit sammastädes och vittnat, så nöddes han nu förmedelst skröplighets skull till de själv samma ed att bestå med den hans sedel, lika som han på Landstinget bestått hade, Och detta med sin salighets ed och sin signatur att skulle ha bekräftat (kanten skadad) således uti sannhet att vara.

Ingeborg, Nils Rises boendes på Gö /: som berättar sig att ha varit till Häradstinget efter instämning sammastädes, (kanten skadad) där att vilja ha vunnit:/ är här av Jens Offridsson framställd att vittna eftersom hon där blev avvisad, Svär och här bestod vid ed med uppräckta fingrar, Att viss skriftligt som senaste Landsting framlades /: vilket här nu för henne upplästes:/ det stod hon vid och var sannhet; Så att (kanten skadad) vilja hösta, stod det dem fritt för, och ingen det emot stod, Och när där var lidet på att hösta eller de icke kunde komma till för vatten, lät det bliva (kanten skadad)

Framställde och förenämnde Jens Offridsson (del av bladet saknas) vid namn Sigfrid Pedersson uti (del av bladet saknas) Hoby socken, och Olof Håkansson (del av bladet saknas) uti Hålabäck, (kanten skadad) att de efter Jens Offridssons begäran var (kanten skadad) Abraham uti Hålabäck och Offrid uti Belganet, och (kanten skadad) var långt det var från det ena ängagärdet som ligger till gården, och till de tvenne hejor som trättes om, då fanns där att där var füresinndstiuuge och otte (88) famnar långt emellan, Men var långt där skulle vara emellan de bägge hejorna och till Fösingsmåla, var de intet befalades att maale, och icke heller de visste var långt där var emellan. Men Jens Offridsson här för rätten (svag text) där (svag text) ungefär var en fjärdings väg (svag text).

Joen Pedersson uti Fösingsmåla tillspordes, vad han gav Jens Offridsson förman Mats Krog som döde uti Hålabäck till tycke att han omträtande fiske, så och den heja /: vilken han av Hans Holst hade städt :/ måtte behålla. Där till svarade han, att han gav till tycke, först: av ålafisket femton släta daler till Mats Krog, och två Rävskinn och en Ost woeg atter (symbol) till fogden Christian Pedersson till städsmål, och för tingsvittne, lydandes att Mats Krog hiemlede honom samma fiske, gav han tre (symbol) Hejan belangande han av Hans Holst hade städt. Berättade han, att han gav Mats Krog där av till tycke, tre släta daler, förutan sitt städsmål till Hans Holst, Och därförutan kaasted mycket på att rödde och gerde. Berättade han och sa att det var femton år sedan han städde fisket; och fjorton år sedan han städde hejan av Hans Holst. (svag text, skadat) tillspordes om de ville förlikas förutan (svag text, skadat) Joen Pedersson att han satte det in till Hans Holst som hans fogde på Kunglig Majestäts vägnar. Jens Offridsson svarade, att han står överbödig att förlikas om den del som rätt är, där med ville han väl nöjas.

Tillspordes de bägge om de loe endeligen ville ha dom. Joen Pedersson svarade, att där som Jens ville ha dom, ville han och så ha dom. Jens svarade, att han ville ha dom uti saken. Joen Pedersson åberopade sig på vittnesbörd med att bevisa att han den ena hejan /: vilken han icke av fogden städt hade :/ hade nyttjat över tjugo år.

Med vidare ord och tal parterna här emellan förlöbe? (svag text). Då sades således här på av för rätten, att ände (kanten skadad) ting fogden efter Jens Offridssons efterlåtenhet eller fördeelse /: med att taga opsettelsen här av Landstinget beskriven :/ noge --- ringe (svag text) orsak kunde ha haft, honom med sina till Häradstinget instämda vittnen att avvisa och icke till förhör att anamma; dock eftersom erfares, att varken Kunglig Majestäts fogde Hans Holst, som städselsedeln haver utgivit och därför rätten mötte eller och Joen Pedersson som omträtte egendom haver uti bruk /: vilka bägge till vittnesbörd påhöra haver varit dit stämda :/ Ej heller de tvenne personer Jens Pedersson uti Askaremåla och Abraham uti Hålabäck /: vilka var till genmäle, och allena hade vunnit Jens Offridsson emot eller till skada :/ haver besvurit dennem uti samma Jenses vittnen att höra, medan samme Tingsfogde försvarligen noch kunde ha städt honom (svag text, kanten skadad) dit instämda vit (del av sidan saknas) uti (sidan 12) tingboken inskr--- (del av sidan saknas) Med mindre honom (del av sidan saknas) mig upptagen var, Eller (del av sidan saknas) att han icke, förutan någon (del av sidan saknas) ---farlige befaln--- (del av sidan saknas) till förhör att att skulle anamma :/ torde städe dennem; (del av sidan saknas) jag icke Tingfogdens erklering uti den sak, för något (del av sidan saknas) att anse, så som slik befinnes att vara rätta huvudsak (del av sidan saknas) forlengelse och parterna till ophold emot rätten eller rätte tegte eller sjätte veckors dag. Medan eftersom omtvistande ålfiske och den heja /: vilken Joen Pedersson angiver sig att ha städt, som med Hans Holsts städselsedel bevistes icke nu finnes att vara med Kunglig Majestäts, som rätta Jord--- (svag text) vilja eller befallning uti Hans Majestäts (svag text) lagt till (svag text) gård som Joen Pedersson uti bor, S---er efter ---ligen (svag text) måtte städas bort, och den att skulle Fösingsmåla?, så som andra gårdens tilliggelse, efterfölja. Det och icke for--- ines (svag text) att samme Joen haver nödt heffd? Då efter Recessens innehåll, så att den där efter borde h---? nu följaktig att vara: Då vet jag och icke nu för…gen? Att döma bemälte Joen förenämnda heja och ålfiske till, eller Tingfogdens dom att bifalla, Medan den död och maktlös att vara. Och som av åldrande fyra personers, som vittne, tillståndelser om Treisinddtztiuge (60), Halfftrediesintztiuge och Otte (78) och Fÿrgetiuge och syf (87) års minne, förnimmandes att samma egendom haver av gammal tid legat till Hans Majestäts gård Hålabäck; och av samma gårds besittare varit brukad, intill Mats Krog /: viss hustru Jens Offridsson nu haver till äkta :/ avstod och upplät den till Joen Pedersson förmedelst sär bode skyld, och tvärt emot Konung Christian den 3 höglovlig ---ihukommelse, (del av sidan saknas) Recessen (del av sidan saknas) förbides under sin gårds (del av sidan saknas) gård (del av sidan saknas) dess tilliggelse (del av sidan saknas) så vilket ålfiske att komma till (del av sidan saknas) Hålabäck (del av sidan saknas) ---egien, och de Jens Offridsson att efterfölja. Belangande den andra hejan /: vilken Joen Pedersson berättar sig att haver nödt uppå anchet över tjugo år, och säger att han ville det bevisa :/ nÿde Joen Pedersson så vitt han nöjaktligen och med tingsvittne gör bevisligt att han bemälte hävd där på nödt haver; viss icke, då Jens Offridsson uti lika måtta den till sin gård att behålla; dock skall samme Jens vara här emot förpliktigad att vederlägga Joen Pedersson viss han haver utlagt till städsmål; så och eftersom att ängarna icke --- (slut).

Ett löst blad:

Så och Peder Skomakare uti Kulleryd, vilka personer ej varit stämda av Jens Offridsson till vittne att påhöra som de efter Recessen borde: varför han förmente sig med sin avvisning inget orätt hade gjort, Och därför sig billigen borde att givas kost och täring.

På Hans Holst uti Bodekull Ridefogde uti Bräkne Härad /: som icke var hitstämd :/ hans vägnar, är mött hans tjänare Hans Bloch, och här framlade han bemälte sin husbondes skriftliga angivande, där (kanten skadad) den han protesterar emot Jens Offridssons fader vid namn Offrid uti Belganet som på samme sin sons vägnar hade tagit stämning över förenämnde Tingsfogde, förmedelst han icke samme Jens vittnen ville till förhör anamma: Och innehåller samma skriftliga berättelse. Bland annat, att han förmenar att Offrid, emot Kunglig Majestäts förordning (kanten skadad) om procuratorer (åklagare) utgången, hade gjort. Och eftersom ingen hade begärt av Hans Holst någon procur--- (kanten skadad) Till med och Offrid icke att ha varit bediget --- (kanten skadad) ---herren tillsatt till slik bestilling; Så menade han (kanten skadad) ---rid icke borde att tillstäders här att tala uti (kanten skadad) ---dens han här med ville ha Offrid från samm--- (kanten skadad) ---stilling kasserat. Detta hans inlägg begärde han att (kanten skadad) för rätten läsas och påskrivas, Och att han därefter, så väl som efter avvisning och stämning ett Landstingsvittne måtte meddelas eller viss här uti (kanten skadad) sagdes.

Eftersom alla förenämnda här uti rätten lagda, lästa och påskrivna brev, yttermera uti sig själv innehåller och (kanten skadad) ser.

Joen Pedersson som saken anrör: är här och så (kanten skadad) och sade. Att den heja /: vilken han hade intagit av fällads och hade han den nyttjat över tjugo år wanched (oankad) och wpaakert (opåkärad).

Jens Offridsson här inlade av nyde personers skriftliga tillståndelser, vilka han till forne den 29 november senast förliden, hade här uti rätten. Och där hos ännu som för här framställde nogle personer här att måtte vittna eftersom de icke måtte höras till Häradstinget: Och först framkom Joen Bengtsson uti Skörje och Olof Åkesson uti Hålabäck, vilka till Mats Krog uti Grårör hade varit hänskickade hans sannhet att höra efter en hans skriftliga utgivna kunskap,

Om han den ville ---stå; då bad samme tvenne personer sig så sant Gud hjälpe, att samme Mats Krog låg av sjukdom och skröplighet, som en gammal man, på sin säng, Och han vid sig salighets ed bekände lika så för dem, som här för dem hans upplästa sedel /: vilken finns med hans signatur under :/ omformellder.

Håkan Krog som uti lika måtta förbemälte dag här tillstod efter hans förrige da här framlagda sedels formelding, som och da personligen var här till städe :/ berättades av förenämnde Jens Offridsson att skulle ligga på sin sjuksäng eftersom han skulle vara en gammal man, Och här nu därför framlade samme Jens ett skriftligt och av bemälte Håkan underförseglade yttermera tillstånd, vilken här för rätten uti dag som är den 10 januari blev läst och påskriven, Och lyder samme