Östra härads dombok

© Per Frödholm 2009

 

A1a:2 (fuktskadad volym)

Östra härads tingsrätts protokoll 1670-1674

Anno 1670 den 1 december är denna bok bestående av tvåhundraåttiofyra, hela, numrerade och genomdragna blad, förordnad till tingbok uti Östra härad i Blekinge, och tingsskrivaren därsammastädes Erik Lind överlevererad, uti vilken han skall protokollera och införa, allt vad för rätten och inom tinget passerar, och det så noga och riktigt som inför Gud, sin överhet, och var ärlig man, som med tryggt samvete vill och kan försvara. Datum Kristianstad, ut supra, Magnus Durell

 

Anno 1670 den 12 december hölls ting i Östra härad, uti stockemännens närvaro

Anders Pålsson i Helgerum

Håkan Persson i Ellet

Olle Sommar i Vallby

Åke Told i Stubbetorp

Lars Jönsson i Hejetorp

Måns Jonsson i Torp

Gumme i Fagrakulla

Per Trulsson i Hallarum

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Gumme i Fagrakulla och Joen i Äspenäs

Torums socken; Gumme i Torhamn och Olle Håkansson i Torhamn

Jämjö socken; Måns Jonsson i Torp och Mats Ellesson i Hallarum

Ramdala socken; Anders Larsson i Säby och Nils Persson i Berg

Lösens socken; Åke Told i Stubbetorp och Truls Holgersson i Stubbetorp

Augerums socken; (inga namn)

Rödeby socken; Jon Månsson i Holstorp och Jon Mattisson i Sör(fukt)

Lyckeby socken; (inga namn)

 

1 ting. Augustinus Persson i Ramdala till (fukt) Ingesson i Torstäva, kaldsmän Nils Persson i Gängletorp och Anders Larsson i Gängletorp, kald efter lagen hiemblede Måns Ingesson (fukt) lika stämd har, påropades, mötte inte.

 

Håkan Persson i Berntorp presenterar (fukt) för rätten med en landstingsstämning (fukt) på de 15 män som har dömt mellan (fukt) och ryttaren Appelås, nämligen; Per (fukt) i Hukle, Lars Svensson i Hallarum, (fukt) Nilsson i Jämjö, Olle Månsson i (fukt), Anders Månsson ibm, Jon Månsson i Flakulla, Nils Ulf i (?), (fukt) Hemmingsson i Femmeryd och Åke (fukt) i Snällebäck, vilken stämning förenämnde män (fukt) item efterskrivna 12 män samma stämning är nämnda, och samma sak angår, nämligen; Mårten Larsson, Olof Jönsson, Måns Jonsson, Olle Nilsson, Jakob Jonsson i Säby, Mattis Staffansson i Torstäva, Olle Andersson i Torstäva, Anders Jönsson i Torstäva, Mats Ofredsson i Dragdö, Erland Svensson i Sälleryd, Jon Andersson i Gåsamåla och Per Jönsson i Sötevallsryd, samma och förkunnat, efter dess inciterande. Per Nilsson i Hukle, en av de 15 män, begär en kopia av stämningen, som beviljades.

 

2 ting. Truls Andersson i Hammarby på Nils Mattissons vägnar i Bergamåla, och Måns Perssons vägnar i Mästaremåla, till Hans Nilsson och hans gårdbor i Idehult, angående ett ålfiske de har intagit, och de inte kan bevisa att ha lott eller del däri, som vittnen skall bevisa. Håkan Persson i Ellet fullmäktig på Idehults mäns vägnar till vedermåle, och skjuter sig till vittnesbörd, då framkom efter kald; Håkan Svensson i Idehult och Sivert Mattisson i Tibbamåla.

Nock blev i rätten lagt en sedel utav Idehults män som blev läst och påskrivit, som lyder.

Truls Andersson skjuter sig till flera vittnen till nästa ting. Håkan i Ellet i lika måtta också skjuter sig till vittnen.

 

(fukt) ting. Olle i Figgemåla till Per Månsson i Ballasjö, kaldsmän Håkan Svensson och Åke Olsson i Idehult, blev påropade men ingen möter, till nästa ting skall sak ges.

 

(fukt) ting. Per Sönnesson i Jämjö till Per Buesson i Kråkerum, kaldsmän Tröster Persson och Truls Giselsson i Kråkerum, blev påropade men ingen möter, till nästa ting skall sak ges.

 

(fukt) ting. Ryttare Sven Myra till Mattis Staffansson och hans son Per Mattisson i Torstäva efter föregående angivande om sin häst, Sven säger att inte ha med Sven Mattisson att beställa, och Sven fört vittnen, i rätten läggs en skriftlig attest och vittne av ryttaren Daniel Månsson (fukt) vilken han nu konfirmerar med uppräckta fingrar. Nock i rätten lades en annan attest av ryttaren Daniels hustru Kerstin Svensdotter, vilken hon skall bekräfta med ed vid nästa ting. Nock refererar sig vidare till befallningsmannen till nästa ting att vittna sin sannhet om gärdesgårdarnas olovlighet där hästen skulle vara inne. Per Mattisson på sin fader Mattis Staffanssons vägnar svarar, att Per och hans hustru låg sjuka hela våren, vid midsommar gick hustrun ut och såg en häst gå i sin råg, och tycktes vara Sven Myras häst, och då gick hon bort till husen, och hoade på hästen, och han drev ut ur rågen och ned på ängen, och då gick hon in och lät hästen gå, och sade till sin man Per, och hans broder Joen, där går en häst i rågen, då gick Jon ut och körde honom bort till Svens bondes hustru, och då hjälpte Svens bondes hustru, nämligen Anders Krogs hustru Jon och körde hästen ut igenom räcket vid Anders Krogs gård, och aldrig körde han mera antingen av hans hustru eller Jon än samma gång. Sven Myra tillsporde Per Mattisson varför de icke (fukt) fast hans häst samma gång, och höll honom (fukt) och gett honom tillkänna, vad skada han gjort (fukt) och sig därför låtit betala. Per svarar de för sjukdoms skull inte kunde göra mer.

 

2 ting. Anders Björnsson i Ramdala, på Per (fukt) vägnar på Senoren, till Bonde Abrahamsson i Ramdala, efter föregående angivande (fukt) tjuveri skällande om någon sill. Bonde Abrahamsson säger sig inte ha (fukt) utan en tid talade till Per Olsson (fukt) visste om den sillen, varför han (fukt). Per Olsson för rätten tillsporde Bonde Abrahamsson om han visste något med honom än det ärligt och gott är? Bonde svarar att han vet bara ärligt och gott. Per Olsson begär tingsvittne.

 

Jon Jönsson i Gunnegärde och Hans Håkansson i Inglatorp låter lysa för sin del sig emellan till nästa ting, båda parter tillstädes.

 

Jon Jönsson i Gunnegärde låter lysa med konsens för rustmästare Jöns i Rödeby och Jöns Olsson i Gunnegärde till nästa ting.

 

1 ting. Nils Håkansson i Rödeby till Jon Jönsson i Gunnegärde, Jon Jönsson till vedermäle, till nästa ting skall saken ges.

 

1 ting. Åke Svensson i Snällebäck till Abraham Håkansson på Slätten, kaldsmän Per Trulsson i Hallarum och Jon Månsson i Torp, påropade, möter inte.

 

Håkan Månsson på sin fader Måns Nilssons vägnar i Jämjö framkommer och presenterar en process mellan honom och länsman Nils Brask i Jämjö och begär nu domslut. Nils Brask begär sitt inlägg nu för rätten presenterat, läst och påskrivit, i processen infört, eftersom han ej för åtskilliga orsaker har det kunna få presenterat, av domaren konsenterat få införa, uppå lagt (fukt) i tid processen honom skaffa (fukt) beskriven skall dom följa. Håkan Månsson säger att detta är det femte tinget.

 

Befallningsmannen begär dom på kronans vägnar i saken mot löjtnant manhaftige Börje Bruse, om spargerande tjuvsak, domen (fukt) avsagd, löjtnanten samma dom appellerat hos lands(fukt).

 

Kronans befallningsman för rätten lät uppläsa några punkter utgivna av landshövdingen, daterat Kristianstad den 25 november 1670; 3 punkten, Att allmogen skall rätta sig efter kungliga generalkommissariers resolution att utav var gård ett helt svin ut prestera. 4 punkten; Jordrevningspenningars erläggande. 5 punkten; Vägrödning, biskopstionde, kronotionde, salpeterpenningar, provianthus och gästgiverihus uppbyggnad, förstås, att de av militien som är bruk(?)ankastade, skulle lika med bonden sådant prestera som bruk är i gamla (fukt).

 

1 ting. Per Buesson i Kråkerum till Per Sönnesson i Jämjö, Per Sönnesson till vedermäle, och till nästa ting skall sakges.

 

2 ting. Karl Persson i Augerum till Åke Told i Stubbetorp efter föregående sakgivande, och skall vidare till 3 ting skäl framföras, Åke vill till 3 ting svara.

 

1 ting. Sven Åkesson i Vallby till Jon Trulsson i Binga, kaldsmän Per Trulsson och Per Nilsson i Hallarum, till nästa ting skall sakges.

 

1 ting. Joen Jonsson i Torp till Pål Mattisson i Binga, kaldsmän Per Trulsson och Per Nilsson i Hallarum, till nästa ting sakges.

 

Befallningsmannen begär fallsmålsböter på Jon Jönsson i Mölletorp, för han tvenne gånger, efter utmälning på tinget, om den vägdelning att bevista, icke har mött (fukt) i Jämjö, och nu på tinget (fukt) att underskriva. Domaren dömer honom till böter.

 

Truls Persson i Hammarby, för rätten framstod och begärde stockemännens samt häradsmännens som var där, ville berätta och stadfästa hur Abraham Håkanssons gård på Slätten för fem veckor sedan blev avbränd. Samtliga stockemännen och så många som var närvarande för rätten tillstod att samma Abrahams gård för 5 veckor sedan slätt avbrände med alla hans ägor och kväk och är nu i största armod. Truls Persson begär tingsvittne.

 

Domslut mellan befallningsmannen på kronans vägnar och löjtnanten manhaftige Börje Bruse. I saken mellan kronans befallningsman välbetrodde Sven Svensson på överhetens och sitt ämbetes vägnar kärande, och löjtnanten ädle och manhaftige Börje Jensen Bruse svarande, är således av tingsrätten den 12 december 1670 känt och avsagt. Enligt akten förnimmes åtskilligt tjuveri en och annan gång skall vara begått av en person vid namn Pelle Håkansson, som på 2 års tid har tjänat Bruse som arbetsdräng, och efter egen bekännelse för landshövding Skytte, som den inlagda examinationen visar, har låtit sig (in)finna, jämte med korpralen Peder Zachrissons sventjänare Lasse benämnd, att ha stulit av Håkan Svennes kvarnhus vid Sillebro en tunna mjöl, som Djur Olsson i Vedeby och Joen Mårtensson i Silletorp förmedelst avlagda ed vidare kontesterat, och bekräftat har, item erkänt att ha efter löjtnantens befallning med dess dräng Johan, om natten ridit på Bruses hästar till Lyckeby och stulit från Sten Svensson 1 tunna malt, som var på tork, samt en ljusstake av tenn, för utan det, att honom och Anders Kåster är tillvitad att ha stulit får, svin och en gris, samt hos prästen herr Daniels i Lösen åtskilliga saker om ungefär 70 daler silvermynts värde, och alla nämnda persedlar uti sin, då varande, matfader Bruses hus inbragt, därest de är konsumerade och förtärda, dels medan Bruse har varit hemma och dels uti sin frånvaro, men mest alltsamman uti Bruse kärastes hemmavaro, efter vittnesbördernas bekännelse. Nock finner man i examinationen, att samma tjuv Pelle Håkansson har bekänt, att löjtnantskan körde en gång en röd stut in i sin gård, som hon sedan, med Bruse slaktade, och där i gården blev förtärd. Mann har av Kerstin Olofsdotters och pojken Peder Månssons bekännelse, fast de icke tillfyllest stämmer överens med tjuven Peter Håkanssons berättelse, utan allenast detta, att den röda stuten, blev där i gården slaktad, det pojken Peder Månsson särdeles har bekänt, det att han har (fukt) som och varit en medhjälp till att slakta, men rört i blodet, och sedan tillika med löjtnantskan hållit i huden, medan Pelle Håkansson flådde, så och Kerstin om morgonen förmedelst kurfue hon såg där gjordes, och fick jämt av köttet smaka på, som också såg att huden i källaren var upphängd, (fukt) därmed Pelle Håkanssons bekännelse om stuten, att vara uti Bruses gård kommit, som och de slaktat, sant att vara. Vidare Anders Larssons vittne, att på den tiden han tjänade Bruse, blev han av honom bortskickad till (fukt) i Långasjö socken i Småland, att hämta ett par hudar som var barkade, vilka han vid undfåendet, befann att branlingarna samt huvudflätterna var avskurna, och i så måtta gjort okända, jämväl bekänt, att ryttaren Nils Ramb för honom sagt, att den ena av samma hudar var av Preste Ollens stut i Torstäva, och den andra av hustru Brittas kviga på Fäjö, efter de och för rätten har bekänt att ha mist sådana kreatur. Framdeles befinner man, i akten, att då befallningsmannen förmedelst spargament och utrop, om begånget tjuveri skickade sin häradsprofoss ut, att skulle angripa, och fastta nämnde Pelle Håkansson, då förmäles de, att löjtnanten med sin käraste, har skyndat honom sin kos utur vägen, som och gett honom avskedspass, i mening som skulle han ha tjänat, ärlig, trolig och väl, vilket pass i original finns under Bruses hand och sigill vara attesterat, varmed Bruse anses ha gjort sig själv suspekt och således i misstanke bragt, helst eftersom, då han passet till Pelle Håkansson levererat, har han skolat sagt; Du slipper väl huru jag nu slipper. Bruse såväl själv, som dess fullmäktige Anders Öning, genom sina inlagor protesterar mot alla dessa tillvitelser, dem att konfundera, och till intet göra, jämväl föregivit sig och sin hustru på deras ära, och välfört oskyldig vara angripen, och begär där om rättens kännelse. Alltså och i anseende av sakens egentliga beskaffenhet, finner häradstingsrätten skäligt, först att döma bortrymde drängen Pelle Håkansson för sina tjuvaktiga gärningar, som han så väl efter egen bekännelse har begått, att lida till galge och gren, var och när han anträffas. Därnäst korpral Peder Zachrissons sventjänare Lasse, som var med att bortstjäla Håkan Svennes mjöl av kvarnen vid Sillebro, därför att rättas med ett ärligt straff av 4 gatlopp, genom 100 man, så framt nådige överheten honom icke med mindre straff särdeles förskona och benåda vill. Under halvparten mindre gatlopp, skall förstås om pojken Peder Månsson att lida och undgälla, för det han själv bekänt att ha varit med att stjäla maltet i Lyckeby och hjälpt till att slakta stuten, item stulit ett svin med Pelle Håkansson, och delat det sig emellan. Och för det tredje; Kan häradstingsrätten icke alldeles frikänna löjtnantens person, utan tillfinner honom, för sig, och sin hustru, inom 6 veckors förlopp att prestera en 12 mas ed, i den mening och fulla förstånd, att varken ha fiällt, dolt eller visst av mer nämnt tjuveri att vara begått, utan fast mera oskyldig antastad är, och när löjtnanten i så måtta har gått eden är han och hans hustru frikända.

 

Anno 1671 den 16 januari hölls ting i Östra härad i stockemännens närvaro, nämligen

Anders Pålsson i Helgerum

Åke Told i Stubbetorp

Måns Jonsson i Torp

Nils Mattisson i Gräggemåla

Per Sönnesson i Jämjö

Mattis (Anders struket) Staffansson i Torstäva

Hans Larsson i Stubbetorp

Truls Persson i Hammarby

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Anders Eriksson i Kläpparemåla och Per i Ödemåla

Torhamns socken; Olle Håkansson i Torhamn och Mårten Nilsson i Gisslevik

Jämjö socken; Mårten Elofsson och Anders Torsson i Hallarum

Ramdala socken; Anders Larsson i Gängletorp och Jon Mattisson i Torstäva

Lösens socken; Truls Holgersson och Hans Larsson i Stubbetorp

Augerums socken; (Lars Jonsson struken) Jon Mattisson i Svensgöl och Per i Sten(fukt)

Rödeby socken; (inga namn, eller möjligen de som står under Augerum)

Sturkö socken; Jöns Svensson och Olle Nilsson på Sturkö

Lyckeby socken; Nils Bork i Lyckeby

 

1 ting. Måns Jonsson i Torp till Åke Svensson i Snällebäck, angående oxleja om 6 mark, kaldsmän Mårten i Hallarum och Jon i Torp, ingen möter.

 

2 ting. Per Sönnesson i Jämjö till Per Buesson i Kråkerum, angående gårdsköp som de har slutat mellan varandra, Sönnesson menar att Buesson inte hållit köpet, till 3 ting.

 

1 ting. Sven Trulsson i Flakulla, på sitt herrskaps vägnar, till Kerstin Tor Bengtssons i Kättilsboda, kaldsmän Mårten Elofsson i Hallarum och Jon i Torp, till nästa ting skall sak ges, item 1 ting till Olle Jonsson och Gudmund Anders, samma kaldsmän.

 

2 ting. Per Buesson i Kråkerum till Per Sönnesson i Jämjö, angående de resterande 23 daler 1 mark som Buesson till fordra har.

 

3 ting. Rustmästare Jöns Jönsson (Svensson struket) i Rödeby uppbjudit sin köpta halva jordegods gård i Rödeby, om några arvingar eller släkt den vill tillägna, att förnöja honom hans utlagda penningar och reparationer. Påropas, men ingen svarar. Kaldsmän Jon Mattisson och Sven Persson i Svensgöl har här till instämt Sven i Tvingelshed (fuktskadad marginalanteckning).

 

3 ting. Jöns Olsson i Gunnegärde, uppbjudit sin i rätten lagda dom, om någon där vill infria och tillägna, om samma uppbjudna jordegods gård, påropades men ingen svarar. Kaldsmän Sven i Tvingelshed och Sven i Nävrasjö, ingen möter, och yttermera berättar Jöns Olsson på sockenstämman ha uppropat, att där någon voro sig till gärde, väl egna, att de sig nu skulle framkomma, ingen framkom. Båda begär nu tingsvittne. Och eftersom ingen efter tre gångers uppbud gav sig tillkänna så överdrar Jöns Olsson i Gunnegärde till rustmästaren den i rätten lagda domen, som köpt gården oskylt.

 

1 ting. Sven Trulsson i Flakulla till Joen Hompe i Femmeryd, kaldsmän Joen i Appelås och Gumme i Fagrakulla, angående ett lamm, som Jon för Sven har märkt, som Sven med Joen Månsson i Olsäng tillåts har haft.

 

2 ting. Nils Håkansson i Rödeby till Joen Jönsson i Gunnegärde, angående slagsmål, att Jon Nils i huvudet med sin kniv har slagit här i Inglatorp, och mig en träta sig ha med honom. Vad sig den skada Nils Håkansson i sitt delomål för sig allena till Jon Jönsson föregiver, anbelangar, säger Jon Jönsson alldeles nej till, att han honom ringa skada har tillfogat, utan förmenar Nils Håkansson sådant bör bevisa, eller ej därför tilltalas eftersom han ingen träta med honom hade, eller intet visste av honom att säga. Nils Håkansson har ingen att skylla för sin undfångna skada, utan Joen som han hjälpte utom dörren, och han inte visste att Jon Hans den skada hade gjort, och så illa medfarit, förrän Jon var ute. Jon nekar som tidigare att ingen skada ha gjort honom, i annat fall vill han ha bevis.

 

3 ting. Nils Håkansson i Rödeby på Hans Håkans vägnar i Inglatorp, till Jon Jönsson i Gunnegärde, efter föregående sakgivande, och har Nils Håkansson och Håkan Håkansson hos fältskären stigit i löfte för bårdskärarens lön om 10 daler, dem de pretenderar av Joen, som hans den skada tillfogade, och sig inte vill vidkännas, att han fältskär bekom, eller därom låta förena. Och presenterar Nils Håkansson för rätten Bror Olsson i Inglatorp, som i beskickelse vis till Jon Jönsson var ställd, om Jon ville förlika sig med fältskären, svarade han; Han kan antas om sig, och jag om mig, ty jag lika så stor skada har fått som han. Nils Håkanssons vittnen; Mårten Persson i Viökvarn vittnar att den tid då slagsmålet skedde har han suttit med i gästabud, då frågade Joen Jönsson var hans kniv var, svarade att här är den, och sköt kniven till honom, han tog den och stack den i (?), och visade med huvudet, och sade höhm, och emellertid stod upp, och tog sin tröja på sig, och yxan under armen, Mårten stod upp, och sade till Joen vad tviger här nu, svarade han inte, och Per Månsson i Bubbetorp kom och tog i Joen och sade det skall intet så vara, och därmed ginge de båda ut, och var ute en stund, och ungefär 2 timmar, och kom så in igen, och Joen hälsade god afton, och sade antingen skall förlikning hållas eller inte, svarade Hans intet vet något annat, och Hans satt på sätesänden vid samma bordsände, när Jon kom in och steg upp med en stolpe mot ryggen, och vidare inte såg hur de grep varandra, utan då begyntes harm, och Mårten blev omkullförd av några kvinnfolk då han var sinnad att gå emellan för att hindra klammeriet, och han kom upp och satte sig på bänken och då varv det klammeri på golvet, och han kom inte emellan för kvinnfolket. Bror Olsson som gjorde gillet såg när Jon i Gunnegärde med Per Månsson gingo bort, med sina saker, var borta i cirka 2 timmar, och när Jon kom in igen sade han med vred röst att förlikning skall hållas, eller inte, och Bror förde honom tillbaka mot spisen, och bad giva sig till frid, och därsom han ville vara god ville han ge vad han hade behov av, Jon svarade gå ifrån mig eller du får hugg, och Bror gick från honom, och i detsamma vände sig om och såg att Jon slog Hans Jösse i Mölletorp på axeln med yxhammaren, Bror gick och satte sig i högstolen, och blev hållen av Hans, emellertid var de samman på golvet, men egentligen intet såg vem de var. Domaren frågar parterna var uti den förlikning bestod och vad förlikning det var, som skulle hållas. Svarade på Ronnebyvägen hade de ordkast och sedan förlikades om i Lyckeby. Yttermera bevittnar Bror Olsson att Hans var vanför i 12 veckor och kunde inget uträtta efter skadan. Dragon Erik Persson vittnar att han inte vet mer om slagsmålet än vad Mårten Persson i Viökvarn vet. Hans frågade Jon om han hade någon tobak? Jon svarade nej. Hans sa att han hade tobak och ville Jon men hade ingen kniv, Jon flydde Hans sin egen kniv och Hans skar en pipa tobak och gav Jon, Jon frågade efter sin kniv, Hans sköt den till honom, då stod Jon upp och gick ut med sina saker, och Per i Bubbetorp var ute i ungefär 2 timmar, och i samma tid var de inne i ett annat hus i samma gård och köpte öl, om de köpte öl vet vittnet inte. Emellertid gjorde de sig lustiga i stugan och dansade, Bror bar fram mat och bad dem sätta sig, och de satte sig, Hans fram på sätet, Jon kom in och gick fram mot Hans och sade; Skall förlikning stå eller inte, varvid Hans sade inte vet jag annat, och Hans reste sig upp med sängstolpen., och tog efter en liten käpp över sängen, som det hängde kläder på, och Mårten i Viökvarn sprang upp på golvet, och Erik efter och höll honom, emellertid gick slagsmålet om, och intet såg, vem de var som drogs. Dragon Per Trulsson vittnar som tidigare vittnen och att Per Trulsson köpte en kanna öl av gillet, och Joen var ond, och hans hustru var hos honom och Per frågade vad gick åt honom? Svarade han där skall någon få skam, då vill jag gå från honom sade Per, och tog sitt öl och gick in i den andra stugan i gården. Dragon Karl Olsson vittnar lika och att han själv fick ett yxhammarhugg i huvudet av Per Månsson. Nils Håkansson tillsporde parterna om de har förnummit samma tid Hans sig emot Joen antingen med ord eller gärningar otillbörligt har hållit, eller till trätan honom orsak gett, och om någon hade något vapen, utan de båda som inkom? Alla svarar nej. Joen Jönsson i Gunnegärde tillsporde Bror Olsson om han icke var så väl en inbjuden gäst som de andra? Svar ja.

 

Anders Christensson i Inglatorp vittnar att Hans hade en ny pipa som han hade gett Joen i Lyckeby, och den samma bröt Jon sönder och sade mig förlöst att bryta ett stycke av den och lånade så Jons kniv att skära tobak med, och stack den hos sig, varför vet han inte, och när Jon var stående, och tog sina saker, frågade Hans Jon vad han ville, minns inte vad Jon svarade, men Hans sade då skall i ha er kniv igen, svarade Joen att han var till freds, och då kastade Hans kniven på bordet, och Jon tog den och gick ut med Pelle och strax de ginge ut, tog Hans en yxa i handen, då tog Anders Christensson och halte Pelle i Hans att hålla honom, då bad han att bli släppt, han ville gå ut i sitt ärende på naturens vägnar, och de släppte honom, och följde med ut genom bakhusdörren, och intet förnimmer av honom någon ute vilja tilltala, och inte heller ingen annan på gården, och de gingo in igen om rätta stugdörren och satte sig, och sedan de lite suttit hade, kom Jon Jönsson och Pelle Månsson in och Pelle tog Anders i hand, och Jon sade sitt i Guds frid, och Jon stod fram mot Hans och sade dessa ord; Om förlikning skulle hållas, och Hans hade en kanna i handen, och reste sig från sätet, och Jon blev förd tillbaka på golvet, och Anders tog fatt i Hans, och tog kannan ifrån honom, och hade en liten stång, och han höll i honom, och bad släppa sig, det han skam fick, och Hans slapp lös med stången, och huru de samman slogs, eller vem var andra skada gjorde vet han inte. Jöns Larsson i Inglatorp vittnar lika som Anders C. Jon skjuter sig till nästa ting till flera vittnen att föra, nämligen halte Pelle i Inglatorp och Måns i Björkegården. Och yttermera för rätten sin skjorta framvisar som han hade på sig vid den tiden då han blev stucken, skjortan var blodig och hade hål på axlarna. Nils Håkansson skjuter sig till flera vittnen till nästa ting, nämligen halte Pelle i Inglatorp och Elin Mattis Prijds i Inglatorp.

 

Ryttare Gumme Svensson i Helgerum, som förmedelst en olycklig händelse har slagit ihjäl sin bonde, presenterar sig för rätten med landshövdingens brev, datum Kristianstad den 15 oktober 1670, vilket innehåller att han skall njuta fri lejd från och till tinget, sin sak att föra, jämväl om så hända skulle, att saken ginge under ögonen, honom då förunnas 8 dagars respit, medan han kunde bringa sig uti säkerhet, alltså tillbjuder han den dödes släkt, och blodsförvanter, eller vem det vara må, de vilja anfanga emot honom process, vill han stå till svars, och blev landshövdingens brev läst och påskrivit. Blev av domaren efter samma brevs innehåll kungens fred över samma ryttare Gumme Svensson lyst fri lejd, efter dess innehåll har och pålagt till nästa ting komparera, och sig lagligen till svars ställa.

 

2 ting. Kronans befallningsman Sven Svensson till Per Andersson i Danskefly för slagsmål och skada han Per Månsson i Danskefly har gjort, mer till vedermäle, bjuder sig till förlikning, mot både kronan och Per Månsson.

 

2 ting. Befallningsmannen till Grels Larsson i Truseryd efter angivande, möter inte.

 

2 ting. Befallningsmannen till Lisbet Larsdotter hos löjtnant Börje Bruse i Lösen, efter angivande, möter inte.

 

2 ting. Befallningsmannen till ryttare Bengt Karlsson, efter angivande, möter inte.

 

1 ting. Skogsfogden Joen Månsson i Olsäng till Djur Jönsson i Hjälmseryd, kaldsmän Mårten i (fukt)rum och Måns Jonsson i Torp, till nästa ting skall sak ges. Och yttermera låter lysa för alla kronans delar till nästa ting.

 

1 ting. Låter Jöns Larsson genom dess fullmäktige Hans Jonsson i Kristianopel uppbjuda huspart honom av häradsmännen i Östra härad en var kan ha i pant satt att infria, eller det kvitt bli.

 

3 ting. Nils Mattisson i Gräggemåla genom sin fullmäktige Anders Björnsson i Ramdala, emedan sin förra i samma sak tagna fullmäktig vid döden är avgången, till Hans Nilsson i Idehult och hans gårdsbor, efter föregående sakgivande om ålfisket, intresserat Mästaremåla män i samma sak med Gräggemåla, och förda vittnen;

Nils Mattisson i Gräggemåla har med vittnen bevisat sitt angivande att vara sant, ty menar han sig, det tal och munsnack om nämnda Barse ström som är utgått, först skall vara gått från Västra Idehult gård, icke bevisat, att det från någon annan är utgått, att det skall ha varit brukat till samma gård, och skjuter sig till flera vittnen, nämligen Crist Bengtsson i Rumpetorp, Ola i Nättleryd och Johanna i Offamåla.

Håkan Persson i Ellet på Idehult mäns vägnar förde här emot vittnen;

Håkan Persson i Ellet skjuter sig till nästa ting till fler vittnen, nämligen Bonde Jonsson i Rörsmåla, vill även ha syn och granskning av platsen.

 

Gise i Sandhamn på samtliga sina grannar vägnar tog 1 ting till samtliga Torhamns män angående Torhamns ved och begär att Torhamns män framskaffar alla gamla tingsvittnen.

 

1 ting. Nils Brask i Jämjö på Per Buessons vägnar i Torstäva till Daniel Hansson i Hejetorp till vedermäle och till nästa ting skall sak ges.

 

Anno 1671 den 6 februari ting hållet i Östra härad i stockemännens närvaro, nämligen

Anders Pålsson i Helgerum

Per Buesson i Kråkerum

Olle Sommar i Vallby

Sven Rasmusson i Jämjö

Åke Told i Stubbetorp

Joen Persson i Gängletorp

Mårten Nilsson i Gisslevik

Per Olsson i Vinberga

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Nils Gunnesson i Söremåla och Anders i Lönnemåla

Torhamns socken; Mårten Nilsson i Gisslevik och Nils Olsson i Gisslevik

Jämjö socken; Anders Torsson i Hallarum och Ola Persson i Hallarum

Ramdala socken; Jon Mattisson och Mattis Staffansson i Torstäva

Lösens socken; Åke Told och Jöns Simonsson i Stubbetorp

Augerums socken; Joen Persson på Hästö och Söne Persson i Ryd

Rödeby socken; Per Jonsson i Stengöl och Sven Stensson i Spjutsbygd

Sturkö socken; Olle Nilsson och Lars Håkansson på Sturkö

Lyckeby socken; (inga namn)

 

Kronans befallningsman uppläser landshövdingens brev, datum den 14 januari 1671, angående tobakshandel.

 

Konungens tobaksordning om 19 punkter, datum Stockholm den 24 november 1670, förkunnades för rätten och allmogen.

 

Riksrådet Ebbe Ulfeldts fullmäktige Erik Jöransson genom dess tjänare lät uppläsa en sedel utgiven av riksrådet den 21 juni 1670, att Erik Hammarby gård av honom är överdragen, till sin egen egendom.

 

Erik Lind presenterar sig för rätten och begär att få dom i saken mellan mäster Knut och honom, Knut är lagligen citerad av kaldsmän Jöns Svensson i Ödemåla och Anders Eriksson i Kläpparemåla, påropad, ingen möter (dom meddelas senare).

 

Kvartermästare Nils Börjesson, som efter ryttmästarens begäran är fullmäktig i saken mellan ryttare Sven Myra i Gängletorp och bonden Måns Staffansson i Torstäva, lyser till nästa ting.

 

Befallningsmannen begär dom i sin sak mellan honom och Johan Jörgensson och Appelås till vedermäle (dom meddelas senare).

 

Skrivaren tillstår att ha Johan Appelås inlägg som han original i rätten har inlagt av processen uteluckt, och med sin hand samma ord ifrån ord uti processen infört som sedvanligt är, och samma inlagda inlägg i rätten behållit, och nekar icke Appelås det igen skall bekommit, förrän saken laglig på vederbörliga ställen är utförd.

 

Nils Brask i Jämjö och Mats Nilsson i Jämjö framkommer och begär dom i deras sak (dom meddelas senare).

 

2 ting. Hans Jönsson i Kristianopel på Jöns Torssons i Ystad vägnar, uppbjuder huspant, några av Östra häradsmän honom har pantsatt, samma att infria eller en var det kvitt skall bli. Domaren förehåller Hans Jönsson, en var för rätten citera.

 

2 ting. Länsman Nils Brask i Jämjö på Per Buessons vägnar i Torstäva, till Daniel Hansson i Hejetorp, angående skällsmål, han blivit attackerad för en stut som skulle vara hans broders son i Torstäva frånkommen, och Daniel förnimmer samma stut skulle vara genom Per Buesson eller dess folk förkommen, till nästa ting. Daniel Hansson till vedermäle, svarar att han var överdrucken, hade druckit till kornetten, och gick från kyrkan hemåt, och minns inte vad som hände under vägen, ändock han talade honom rätt ord till, eller Per skulle ha honom rätt ord tilltalat, och samma skälleri de icke vet mer än han vet den dag att skulle dö på. Daniel Hansson tillspordes om han vet något oärligt om Per Buesson? Har aldrig hört något oärligt om Per, hans hustru eller folk. Nils Brask begär tingsvittne.

 

Befallningsmannen på kronans vägnar lät förbjuda öltappning i Jämjö krog, och det inom 1 månads tid avskaffat, annars rivs husen.

 

2 ting. Skogsfogden Jon Månsson i Olsäng på sin och på sina grannars vägnar till Djur i Hjälmseryd, angående intrång på fäladsmark och fädrifts intäppande, dem till trängsel. Jon frågar Djur med vems tillstånd? Djur påropas 3 gånger, möter inte.

 

Kronans skogsfogde Joen Månsson i Olsäng, lät lysa för alla kronans delar om skogshygge, eftersom han ingen granskning kan göra förrän marken blir bar.

 

1 ting. Karl Persson i Augerum till Lars Trulsson i Augerum, kaldsmän Mårten i Vedeby. Lars Trulsson till vedermäle och består stämning, angående utlovade penningar till sin salige fader, härflytande sig att den gång Per Månsson, sin fader, och Lars Trulsson hade en gård ihop. Och skattade till ryttarna, Lars till salige Per Månsson 3 daler silvermynt vart år utlovade, för Per en sin fjärdedel av gården till ryttaren skulle ha avstått till bruk, och några år honom därför resterar skulle, och ehuruväl ryttaren samma bruk avstod så blev honom given en annan gård igen i Öljersjö och ryttmästaren steg till gård igen och till dess bruk, och förmenar därför Lars Trulsson samma utlovade penningar bör erlägga, eftersom han sitt bruk njuter och den andra så är utlagd till bruk under militien. Lars Trulsson i Augerum svarar att de penningar han salige Per Månsson har tillsagt för samma fjärdepart, har han honom fullkomligt förnöjt, så länge de skattade ihop till samma ryttare Herman Meijer, intill han flyttade där ifrån och till Öljersjö, sedan han till ryttmästare Fridag, och ryttmästare Kraifelt har skattat, och icke kommer det kontrakt vid, som gjort är, utan menar det att skulle förstås att hållas intill ryttaren där ifrån flyttar.

Karl svarar sin fader icke har mera av honom bekommit än för 2 år av samma utlovade penningar.

 

4 ting. Anders Björnsson i Ramdala på Nils Mattissons vägnar i Gräggemåla och Mästaremåla mäns vägnar till Västra Idehults män, angående den nya åldammen, den Idehults män bör flytta.  Håkan Persson i Ellet på Idehults åbors vägnar, svarar att Mästaremåla män inte har med detta att göra då de bor en halv fjärdings väg bort, äganderätt skall isåfall bevisas med levande röst och dokument. Begär att 8 män skall syna och granska Nils Mattissons och Idehults ålfiske. De 8 männen är; Förman Håkan skräddare i Rödeby, Jon Jönsson i Gunnegärde, Olof Röd i Snuggetorp (Snoketorp?), Per Olsson i Ledja, Per Månsson i Bubbetorp, Hans Håkansson i Ballasjö, Mårten Nilsson i Lillö och Olof Jönsson i Västra Rödeby, vilka skall noga granska inom 8 dagar.

 

1 ting. Håkan Frendesson i Gängletorp till korpral Per Andersson i Lösen, kaldsmän Åke Told i Stubbetorp och Truls Holgersson i Stubbetorp, sak skall ges till nästa ting.

 

3 ting. Per Sönnesson i Jämjö till Per Buesson i Kråkerum, inger sitt skriftliga inlägg. Per Buesson tillsporde Per Sönnesson varför han inte sina penningar måtte bekomma när han krävde dem? Per S svarar att Per B har bekommit vad utlovat är till första terminen, nämligen 10 daler silvermynt, det resterande har ingen viss termin utan skulle utläggas efter hans lägenhet. Per Zachrisson i Jämjö vittnar att han var med när kontraktet skrevs, Per skulle ha stugan, bakhuset, halva ladan och blev inte ängen inlöst skulle Per ha så mycket äng däremot samt dynga. Elin Per Sönnessons i Jämjö vittnar lika.

 

3 ting. Per Buesson i Kråkerum till Per Sönnesson i Jämjö, till 4 ting.

 

Per Sönnesson upplyser samma halva hemman, han vill inte beställa mer med det, utan vill riva kontraktet och fordrar sina penningar igen.

 

1 ting. Veste Bengtsson i Abrahamsäng till Mårten Svensson i Lyckeby, ingen försvarade kallet, målet kullkastas.

 

1 ting. Håkan Månsson i Jämjö på Kerstin Mats Bärks vägnar i Jämjö till Karin Olof Nils i Hammarby, kaldsmän Mårten Elofsson i Hallarum och Anders Torsson i Hallarum, möter inte, angående gäld om 20 daler silvermynt. Olle Sommar i Vallby på sin dotter Kerstin salige Olof Nilssons vägnar, svarar till nästa ting.

 

2 ting. Olle Håkansson i Nättleryd till Håkan Svensson i Idehult, angående en pretention han till Håkan har för sin möda och omkostnads restitution med honom för påbördad sak till konsistoriet är slutat, Håkan möter inte.

 

3 ting. Anders Lage i Björstorp till Peder Nilsson i Hukle, möter inte, nu som till för Anders Lage, till Peder pinkare det intagna barnagods han skjuter, för sin vanförhet, att kvitt bli.

 

1 ting. Olle Zachrisson i Vallby till Per Håkansson i Vallby, kaldsmän Mårten i Rosendal och Sven Åke i Vallby, möter inte, till nästa ting skall sak ges.

 

1 ting. Måns Andersson i Grettlinge till Nils Jönsson i Törnåkra, kaldsmän Mårten Elofsson och Anders Torsson i Hallarum, möter inte, sak skall ges till nästa ting.

 

1 ting. Sven Trulsson i Flakulla på herrskapets vägnar till Anders Torsson i Hallarum, kaldsmän Mårten Elofsson i Hallarum, angående resterande städsmål om 5 riksdaler för Kättilsboda. Anders vill svara till nästa ting med vittnen. Sven lyser för alla sina delar till hans framkomst ifrån herrskapet igen.

 

Olle Hompe i Duverum låter lysa för sina delar.

 

Pål Mattisson i Binga tillbjuder sig emot Jon Jonsson i Torp, som är stämd och har mött 3 gånger och inte sakgiven, Jon påropas 3 gånger, möter inte.

 

3 ting. Anders Larsson i Horseryd på Kerstin Pedersdotters vägnar till tingsskrivare Erik Lind, effter tidigare sakgivande, Erik till vedermäle, Erik erkänner att han körde omkull Kerstin, vilket var mot hans vilja. Karin Olofsdotter, Anders Larssons tjänstepiga, vittnar att hon såg Erik köra omkull Kerstin, och hörde Erik ropa att hon skulle ta vara på sig, och när Erik körde åkvägen, så steg hon upp av vägen, och körde kälke vedje ifrån emot hustrun, och hon kunde icke resa sig upp igen eller kunde gå, utan Anders Larsson körde henne till Horseryd, hon går nu med en käpp, låg till sängs i 15-16 veckor, hon kan inte gå till kyrkan längre, utan måste köras dit, samma dag hade hon varit till altaret. Anders åberopar vittnen till nästa ting, nämligen Djur i Hjälmseryd, Kerstin Olofs i Ödemåla, Per Nilsson i Hukle, till nästa ting. Erik Lind svarar att Anders borde ha landshövdingens fullmakt eller det ringaste befallningsmannens. Anders presenterar sin skriftliga fullmakt att föra saken på sin hustrus vägnar.

 

1 ting. Befallningsmannen på kronans vägnar till Joen Persson i Gängletorp, var till vedermäle, till nästa ting skall sakges.

 

3 ting. Befallningsmannen till Per Andersson i Danskefly efter tidigare angivande, har Per Månsson i Danskefly med en kniv gjort skada, påläggs Per Månsson sina vittnen till nästa ting föra.

 

Grels Larsson i Torhamn (KOLLA) är delt för ett kvinnfolk han husade, är för lägersmålsböter rymd, kronan har inte fått sina böter, ges för samma del fri, efter bevisas hon en van vitting var, och elva med henne legte.

 

Påropades löjtnant Bruses lags män, honom var pålagt sig till befrielse med dess eds presterande, att sig fri göra, för tillvitande tjuveri med mera, nu har det gått 6 veckor, och domaren vet inte av någon landstingsstämning efter sitt appellerande för tingsrätten, ingen var på hans vägnar till vedermål.

 

4 ting. Åke Told i Stubbetorp på Måns Månssons vägnar i Öljersjö till Daniel Hansson i Hejetorp efter föregående sakgivande, begär nu dom. Daniel Hansson till vedermäle och lägger en sedel i rätten av Åke Told i Lösen. Nock i rätten lades en kopia av ett tingsvittne från Östra häradsting. Nock i rätten lade sitt skriftliga försätt. Åke Told svarar att Daniels hustru inte har lagt några penningar i gården, och inga är henne lovade igen, för hon hade inte med den att beställa eftersom det är jordegods, och Daniel hade ingen växling med gamle Åke Told.

 

Anno 1671 den 27 februari hölls ting i Östra härad i stockemännens närvaro

Anders Pålsson i Helgerum

Hans Persson i Möltorp

Håkan i Ellet

Måns på Målen

Truls E(?) i Svanhalla

Jon i Övraboda

Per Andersson i Bredäng

Åke Told i Stubbetorp

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Per Larsson i Flyeryd och Bonde i Tombäck

Torhamns socken; Nils Olsson i Gisslevik och Ola Olsson i Gisslevik

Jämjö socken; Ola Persson i Hallarum och Jon Olsson i Hallarum

Ramdala socken; Mattis Staffansson i Torstäva och Ola Persson i Torstäva

Lösens socken; Jöns Simonsson i Stubbetorp och Måns Månsson i Stubbetorp

Augerums socken; Truls Bengtsson i Ryd och Anders i Bastasjö

Rödeby socken; Nils i S(?)sby och Truls i Bredabäck

Lyckeby socken; Hans Wilhelmsson och Jöns skräddare ibm

Sturkö socken; Lars Håkansson och Jon Håkansson på Kullen

 

Nils Persson i Avelsgärde som i följe av förre landshövdingen Skyttes och nuvarande landshövding Magnus Durells, bådas order, att tjäna som tingsskrivare från den 5 augusti 1670 till den 27 februari 1671, vilken nu efter befallningsmannens begäran och proposition som refererar sig in på landshövdingens resolution konditionaliteter avträder samma tjänst till tingsskrivare Erik Lind. Nock presenterar Nils Persson sig för rätten, allmogen och häradsmännen, alla svarar att han har tjänat som en ärlig man, samma sak betygar befallningsman Sven Svensson så väl som häradsdomaren Johan Dörr.

 

Ryttmästare Krefelt (Hans Henrik von Krefelt, Tromtö) framkommer och berättar att han ifrån sin överste Georg Henrik Lybecker har fått skriftliga order och befallning som och befallningsman Sven Svensson fått, att rannsaka vad skäl och order befallningsmannen har till att uppfordra salpeterpenningar av rytteriet anslagna hemman, som dock icke brukar dem, var till samtliga allmogen var vid befallningsmannens sedel kallad till rätten, så och ryttarna som inget bruk hade. Befallningsmannen lägger i rätten en vidimerad kopia av riksbeslut datum Stockholm den 19 september 1668 given samtliga allmogen i Östra härad i Blekinge om 10 punkter. Såsom och allmogen i Skåne har förmedelst guvernörens plakat bekommit lindring i termin och salpeterskatten, så att de därför inte mer ger än 20 daler 15 öre silvermynt, alltså suplicerar och dessa i Blekinge (…). Befallningsmannen säger för övrigt att vilja ge ryttmästaren en vidimerad kopia av generalkommissariens, landshövdingens och bokhållarens resolution angående vad ryttare skall njuta av skattemedel. Befallningsmannen instämmer Augustinus Persson i Ramdala, som komparerar, och tillsporde ryttmästaren om han inte 3 gånger innan har tillbjudit honom sin förra gård Lillagärde benämnd mot att hålla rustning, inger landshövdingens resolution datum Abrahamsäng den 30 augusti 1670, så och döde Claus Bruses köpebrev datum Tromtö den 22 juni 1670 att ha makt att bruka hemmanet. Augustinus nekar ryttmästaren tillbytelse om gården, men begär underdånigt att ryttmästaren vill ta årliga skatten för den, visar salige Bruses köpebrev datum Lösen den 4 augusti 1670 och yttermera begär Augustinus underdånigt att han måtte njuta gården Lillagärde för sin årliga ränta.

 

Kvartermästaren lyser för sin del med Mattis Staffansson.

 

Ryttmästare Fridag har inklarerat på fältskären Peters vägnar i Kalmar ryttare Nils Larsson Hästsko, angående sin obligation om 4 riksdaler. Nils Persson framstod och sade att han vill resa till Kalmar för att framskaffa Peters sedel, att han skall vara fri för ryttmästarens tilltal

 

Kornetten Salomonsson med kaldsmän Mattis Staffansson och Per Mattisson i Torstäva instämmer Håkan Persson i Berntorp att påhöra vittnesbörd angående ett löfte som han har gett kornetten att ge årligen till skatt av sin gård 30 daler silvermynt, på det han sin inkvarterade ryttare Johan Appelås kunde vara kvitt. Anders Gisen i Torstäva, tidigare boende i Berntorp, vittnar att han hörde på generalmönstringen som sist hölls i Ronneby, att Håkan Persson i Berntorp lovade kornetten årligen 30 daler om han kunde vara ryttare Johan Appelås till skatt av sin gård. Ryttare Jon Brag i Rävsmåla vittnar lika som Anders.

 

1 ting. Kornetten Lars Salomonsson i Vallby till Håkan i Berntorp med föregående kaldsmän.

 

Sven Trulsson i Flakulla lyser för sin del med Kerstin i Kättilsboda (Ketelsbo) och Måns i Grettlinge (Gretling).

 

Augustinus lyser för sin del mot Per Esping/Eping i Ramdala.

 

Ola Zachrisson i Fjärdsjömåla har infordrat Nils i Alsömåla samt inger ett tingsvittne att Nils skall ge för en skada 50 riksdaler varav 25 är betalade, fordrar nu resten. Nils möter och erbjuder sig att betala 20 daler, Ola svarar att han håller sig vid tingsvittnet. Domslut; Nils skall betala 25 daler inom 15 dagar eller exekution.

 

Befallningsmannen förelägger två män av var socken här i häradet att möta imorgon hos honom i Hallarum, då valdes;

De skall överlägga om den nya tingsladan som efter landshövdingens order skall förfärdigas.

 

Johan Topp ryttare fordrar dom mellan sig och Claus Bark och hans käraste (dom meddelas senare).

 

1 ting. Anders Pålsson i Idehult till Nils Mattisson i Gräggemåla angående hans häst som han lånade Nils vilken reds fördärvad mellan Rödeby-Lyckeby-Jämjö-Listerby-och hem, Nils har lovat ett lass hö och två travar halm till att hjälpa hästen till rätta med, vilket inte blev efterkommit och hästen dog. Nils svarar med fullmäktige Anders Björnsson i Ramdala att Anders lånade han den till Lyckeby så han kom dit tog hans husbondes fogde hästen från honom och red hit till Östra härads ting och tillbaka till gästgivarens i Lyckeby med samma häst och därifrån till Listerby utan hans ja och minne, dock var Anders gård i Idehult var sagd till (?) ottedagen till förne och därför menade han hade rätt därtill tills det skedde en månad före Mårtens dag och hästen dog efter jul.

 

De 8 männen som skulle granska ålfisket mellan Idehult och Gräggemåla inger deras avsikt.

 

Veste Bengtsson till Mårten Svensson i Lyckeby, Mårten var till vedermäle, till nästa ting då dagen är förlöpen.

 

Domslut mellan Johan Appelås och Claus Bark och hans hustru, att de har burit vittne i en aperte sak mellan kronans befallningsman Sven Svensson kärande och Johan Appelås svarande, angående grovt skäll, som Johan sagt mot kronobetjänter av fogden, skrivare och länsman. Johan menar att deras vittnesbörd inte skall stå tilltroende, de är i svågerskap och partiska. Förre häradsdomaren Knut Knutsson har tagit vittnesmål och bekännelser som kan ses av själva processen, och jag därefter har utställt en häradstingsdom till landsdomaren. Bark frikänns från Appelås tilltal.

 

Anno 1671 den 3 april 1671 hölls ting i Östra härad, stockemän

Mårten Clausson i Hallarum

Ola Persson i Torstäva

Mattis Staffansson i Torstäva

Per Månsson i Berntorp

Peder Nilsson i Hallarum

Hans Persson i Mölletorp

Bonde Abrahamsson i Ramdala

Anders Svensson i Bastasjö

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Måns i Juvansträte och Åke i Hallersboda

Torhamns socken; Jon i Maren och Ola Hansson i Grebesgården

Jämjö socken; (inga namn)

Ramdala socken; Ola Persson i Torstäva och Åke Svensson i Torstäva

Lösens socken; Måns Månsson i Stubbetorp och Jon Olsson i Stubbetorp

Augerums socken; Anders Svensson i Bastasjö och Måns i Hassle

Rödeby socken; Sönne Håkansson i Inglatorp och Sven Månsson i Botmertmåla (bör vara Bottnansmåla)

Lyckeby socken; (inga namn)

Sturkö socken; Jon Håkansson och Måns på Sturkö

 

3 ting. Kvartermästaren på sin ryttmästares vägnar till Mattis Staffansson i Torstäva, efter föregående angivande, efter ryttare Sven Myras vägnar. Mattis Staffansson nekar bestämt på sin hustrus vägnar att hon aldrig har utkört hästen ur hejan, inger en attest om gärdesgården runt hejan, attesten styrkt av Anders Björnsson i Ramdala efter Håkan Frendessons hustrus mun. Nils Persson i Gängletorp vittnar att Myras häst kom springande en gång över hans gård, Nils sa till Myra häng kragen på din häst, han springer omkring och gör skada överallt. Anders Gise vittnar att Myra själv bekände att han måste hänga kragen på sin häst. Anders Krog i Gängletorp vittnar att samma häst en gång blev utkörd ur hans heja.

 

1 ting. Jon Karlsson i Gullbernatorp till korpral Per Zachrisson i Sunde angående skäll för en tjuv och skälm, kaldsmän Måns M(fukt) i Stubbetorp och Jöns Simonsson i Stubbetorp, korpralen möter inte.

 

1 ting. Håkan Frendesson ryttare till korpral Per Andersson i Lyckeby, angående ett gårdsbyte slutat dem emellan, korpralen utgett sin obligation om 25 daler silvermynt till byte att inge, Per Andersson möter inte.

 

1 ting. Jon Månsson i Olsäng till Per Nilsson och hans son Nils Persson i Hukle, kaldsmän Anders Torsson i Hallarum och Ola Räv i Hallarum, till nästa ting. Per Nilsson möter och säger att han vill svara eller ber han Jon Månsson vill ha han i fördrag.

 

Jon Månsson låter lysa för den sak om hygget i Lösenskogen som och i Kropp, vill ha 8 män till nästa ting att granska skogsskadan. De 8 är; Måns Trulsson på Målen, Truls Persson i Rom, Åke Svensson i Snällebäck, Tor Bengtsson i Kättilsboda, Per Larsson i Övraboda, Lars Gise i Äspenäs, Ola Eskilsson i Stålemara och Nils Mattisson i Övre Tång.

 

Jon Månsson lyser för sin del med Djur i Hjälmseryd till nästa ting.

 

1 ting. Håkan Persson i Ellet till Gise i Strågeryd angående en silverkedja som han till Gise har lånat för ungefär 14 år sedan. Gise möter och vidgår att han har fått kedjan, säger också att han har en fordran hos Håkan, kedjan är i pant hos Ola skräddare i Hammarby. Håkan äskar dom, Gise döms att lämna tillbaka kedjan till Håkan inom 15 dagar eller betala värdet.

 

1 ting. Gise i Strågeryd till Håkan Persson i Ellet, angående korn som han skall ha haft i Ellet hos Håkan som skall vara räknat i barnpengar till Johanna Andersdotter, som är Gises sondotter och Håkans dotterdotter, refererar sig till skiftesbrevet till nästa ting, item ett brunt kedisskört och en silkelist så god som 1 riksdaler, skörtet gott för 6 mark, nock för en kista med några kläder i som tyske ryttaren tog bort nyckeln ur, som Håkan skall ha uppbrutit kistan och tagit kläderna. Håkan Persson möter och nekar till att ha fått kornet, skörtet har dotterdotter Johanna fått, listen vill han svara till nästa ting.

 

Håkan Persson i Ellet fordrar dom i saken mellan Jon Andersson på Sturkö och Lars Andersson på Sturkö, angående 8½ daler som Ola Andersson är skyldig. Ola Sommar i Vallby svarar på Jon Anderssons vägnar med vittnen. Parterna förliktes.

 

4 ting. Nils Håkansson i Rödeby på Hans Håkanssons vägnar i Inglatorp till Jon Jönsson i Gunnegärde.

 

Kronans befallningsman lät läsa landshövdingens brev angående två dannemän här av häradet skulle som fullmäktiga resa till Kristianstad angående krigshjälp, lovad vid sista riksdagen.

 

Kronans befallning framför ett besovet kvinnfolk vid namn Ersa Kerstin, på domarens fråga säger hon att ryttare Per Andersson i Lösen är rätta barnafader. Per Andersson svarar att han ingalunda är fader, men han har haft lekamligt umgänge med henne, hennes barnastund stämmer icke med den tid då han hade med henne attt beställa. Ersa Kerstin säger under ed att det är Per Andersson som är fader. Befallningsmannen säger att hon har är besoven tre gånger och aldrig presterat sin rätt till kronan, hon bör plikta med kroppen, böterna uppgår till 27 daler. Resolution; Hon skall straffas på kroppen enligt C4 recess 2 boken 5 kapitlet 4 artikeln, andra till varnagel, Per Andersson skall befria sig vid nästa ting.

 

Löjtnant Börje Bruse framställde sig inför rätten och efter landsdomarens befallning framförde vittnen; Markus Finde och Botil Larsdotter, Lars Arvidsson ryttare i Lösen, Offrid (Arvid) och hans hustru i Lösen, angående tillvitelse som de mot Erse Kerstin kan ha att bekänna, lade i rätten en sannfärdig attest. Johanna Andersdotter i Öljersjö vittnar att hon hörde Erse Kerstin säga då hon gick över något hö som låg i Ramdala, så mycket som jag träder på skall det icke bli gott att bryta och de skall icke få gott därav som det tillhör. Kronans befallningsman säger att han nödgas till att bryta rätten för det stora oljud som här passerar såväl som samtliga allmogen det samma begär.

 

I denna sak mellan borgmästare och förre tingsfogden Mag: Knut Knutsson kärande och tingsskrivare Erik Lind svarande, domslut den 6 februari 1671. Såsom i denna vidlyftiga rättegångsprocess krävdes en särdeles remonstration och förklaring punktvis författad, var av landsdomaren som saken ödmjukast var insinuerad för, kunde inte se vem av parterna som var mest brottslig, så alldenstund tingsrätten finner sådant mer nödigt, helst i anseende av de åtskilligt många skrifter och inlägg som mest anses som värdelösa, särskilt från Erik Lind som varit i trofast vänskaps inbillning med Knut, har varit rundtalande i sina skrivelser, fåfänga skrifter från båda sidor samt vidlyftiga inlägg, en del till sakens upplysning. Tingsrätten prövade saken den 6 juni 1670 på ordinarie ting, dock då konungens rätt var fridlyst, framkom bonden Truls Andersson i Hammarby som på borgarens vägnar Claus Mårtensson i Kristianopel fordrade dom, angående debitorer som Claus citerat, Knut som domare svarade tala till skrivaren, och skrivaren sade att det var färdigskrivet, Claus frågade Knut om den inte skulle förseglas? Knut svarar att en skälm har skrivit den och en skälm har förseglat den, vartill Erik sade herr borgmästaren (Knut) blir själv en skälm till dess i bevisar mig att vara ett skälmstycke, stockemännen anser att Knut och Erik borde visa respekt mot rätten, Knut skällde och grep efter tingboken, men Erik tog den till sig och sade att den är mig betrodd. Knuts förklaring till sitt skällande; För det första, att på sockenstämman har Per skrivare på tinget skällt Lind för en skälm och hundsvott med mera, vilket Lind som en ärlig karl borde än med Knuts värdskap har lagt ifrån sig, härtill Lind svarat att för samma skäll har han sökt och bekommit landsstämning över Peder skrivare. För det andra, att Knut lagt en attest från ryttmästare Nils Broberg och löjtnant Johan Erman, datum 12 och 23 april 1670, att Lind har sagt Knut på livet med sina pistoler, item sagt att alla som bor i Kristianopel ger han djävulen i, där är all kieltringar och prackare med mera. Lind här emot svarar att han aldrig har yttrat dessa ord och det bestämt, har inte heller viftat med sina pistoler eller gevär. För det tredje, att Knut säger att Lind i en skrivelse har defameret, som honom synes, det hela bondeståndet, där han bland annat om Ladegården titulerar dem för rutius (rucktius) et c. Lind förklarar att det var överkommit icke är skett, den ko som Lars Jonsson i Svensgöl efter Linds på äskning har bekommit att ha Sven Månssons vägnar i Botmersmåla (Bottnansmåla) utfört till Knut i fordring för det han skulle i rättvist hjälpa honom till rätta i den sak som han med Ola Pot i Skyttemåla hade att utföra, därom nämnt vidare pag  43, att bonden Sven Månsson i Botmersmåla själv inom tingsrätten icke allenast bekräftade Lars Jonssons bekännelse, men ändock sagt att han samma ko åt Knut gav för det han skulle hjälpa honom i det som rättvist var, nu kan inte döma annat därom än att parterna måste vara tillfreds med Knuts dom, alla tiger stilla och nöjer sig med domen, Knut frikänns från denna post. Angående de två breven på pagina 6 och 40, som parterna har skrivit utan försegling genom bysvennen, behöver sin förklaring, breven har gett orsak till denna process på vidlyftigt sätt, och en stor del dessa ord att Erik Lind kallar Knuts brev ett öpet läst pasqual seharteque, Knut svarar med att säga han är angripen, pagina 29. Knut har i sina brev gett Lind orsak till sitt beteende, breven borde inte ha besvarats, denna Knut var domare och Linds förman, han borde vara en förståndig karl, och fly denna träta, nu har det kostat mycket med stor penningspillan. Erik Lind har satt och begärt i rätten en absolut dom, antingen tillträder han sin tjänst igen eller icke. Resolveras att Knut är tillsatt av överheten och intet vidare därmed att beställa. Men att döma Lind till eller från tjänsten kan inte tingsrätten göra, dock finns det inga bevis på att Lind har begått skälmstycke, är dock motsträvig och slät mot Knut, vilket med ett moderat tjänligt medel, förutan skäll, kunde botas och hjälpas, ärendet remitteras till landsdomaren, det övriga kan tingsrätten icke förbigå, att uppräkna och titulera som Lind i sina rundtalande brev mot andra människor; En kallar han Når, en annan herr Uria, den tredje Tolper, en femte för idiot i alla fakulteter med mera, Lind döms att böta för dess tillmälen 4½ daler. Knut har i sitt brev skällt på borgare i Kristianopel för rebeller, detta remitteras till landsdomaren, för sina omfattande ingivna brev pliktar Knut 3 daler.

 

Befallningsman Sven Svensson Frost på sina vägnar och på sin hustrus vägnar kallar ryttaren Johan Jörgensson Appelås angående åtskilliga okvädesord som han en och annan gång i sin dryckenskap utkastat. Johan kommit från gästgivare Claus Bark gård och frågat efter befallningsmannen, vilken håller hans bonde och vill fördärva mig, så gör ingen ärlig karl, Johan ville komma in i gästgiveriet men blev utstängd, krossade då två rutor i fönstret, Claus ropad till Johan att vara stilla, Johan lär ha svarat du sakramentskade Claus du skall få vad du behöver, så emedan allt detta förövades, är blivit förmedelst ett bestämt möte på Hästö igenom förbön hos befallningsmannen, Claus hustru Gertrud och ryttmästaren komponerat och förlikt med villkor att Appelås, efter utdömt straff, måtte ställa löftesmän, nämligen kornetten Lars Salomonsson och korpral Alexander Castens, vilka gick i caution för honom, att han aldrig efter den dagen i ringaste måtta sig emot dem utbryta eller något förfång skulle tillfoga som han och samma gång är bliven av sina så över som under officerare förbjuden, icke att skulle dricka sig drucken i Lyckeby antingen till Claus Barks eller andra platser. Dock har nu Appelås anklagats att ånyo betett sig drucken, i det han och hans kamrater är komna till Claus Barks igen och druckit, suttit på knä i fönstret och sjungit älskogsvisor, då detsamma har han skulle fått att Karin Halders, som på den tiden var befallningsmannens fästmö och nu hans äkta hustru, kom över gårdengående, då har Appelås ropat och sagt där är skälmar och tjuvar, alla länsmans fogdar och skrivare, och du skall icke vigas med fogden, den kronotjuven, jag har bara ett liv att sörja för, Karin svarade i har alltid så mycket att säga på fogden, ni skulle säga det i ögonen och inte i ryggen, sprang så ur fönstret och efter henne på gården, tog ett vedträ i handen av vedkasten och ville åtskilliga gånger slå henne, kallade henne för sakramentskade hora jag skall lära dig. Nils ryttare i Mölletorp gick emellan och hindrade slagen. Hustru Gertrud erkände att hon skällt Johan för skälm tills han kunde bevisa hennes hennes dotter för något oärligt. Enligt ryttmästarens och Nils Perssons attest skällde hon för skälm på Tromtö, Johan skällde på Gertrud för gamla pracketäva med mera. Johan har också slagit, jagat och förföljt befallningsmannens tjänare Elias Persson, Sven Persson och Nils Mickelsson utan orsak, dock utan skada. Då Gertrud och Appelås sade han till henne Gud hjälpe mig för den packhoppan. Ärendet remitteras till landsdomaren.

 

Resolution; Dom mellan Måns Nilsson i Jämjö kärande och länsman Nils Brask i Jämjö svarande, parterna skall rätta sig efter två villkor. För det första, att så framt Måns Nilsson vill anträda halva hemmanet i Jämjö som länsman Nils Brask emot behörig ryttaretjänst och rustning utan klander och på 6 året han haft i bruk, och emellertid som av 4 mans granskning anses, att ha dragit omsorg för att hjälpa det till sin rätta hävd och uppkomst igen, eftersom det befinns ha varit sköteslöst tillförne och mycket av sig kommet i hus med mera, då skall Måns vara betänkt inom fardagen som är Philippi Jacobi dag näst kommande att restituera och förnöja Nils Brask all den omkostnad som är använt enligt 4 opartiska dannemäns taxering. För det andra om Måns inte kan förmå detta skall Brask ge Måns till refusion och vederlag för halva hemmanets städjepenningar 8 daler silvermynt utan klander att så njuta, bruka och behålla samma hemman på sätt och vis som det i mönstringsrullan står annoterat.

 

Anno 1671 den 1 maj hölls ting i Östra härad, stockemän

Anders Pålsson i Helgerum

Sven Månsson i Botmersmåla

Jon Olsson i Hallarum

Djur Jonsson i Hjälmseryd

Jon Jonsson i Björkelycke

Mats Olsson i Augerum

Håkan Persson i Ellet

Ola Hompe i Duverum

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Jon Jonsson i Björkelycke och Per i Bransboda

Torhamns socken; Jon Persson i Maren och Håkan Persson i Brunsvik

Jämjö socken; Jon Olsson i Hallarum och Ola Månsson i Binga

Ramdala socken; Ola Persson i Torstäva och Åke Svensson i Torstäva

Lösens socken; Måns Månsson i Stubbetorp och Jon Olsson i Stubbetorp

Augerums socken; Måns i Hässlegården och Sven Sonesson i Väby

Rödeby socken; Sven Månsson i Botmersmåla och Hans i Ballasjö

Sturkö socken; Måns Månsson och Ola Ingvarsson på Sturkö

Lyckeby socken; Nils Olsson och Jöns skräddare båda i Lyckeby

 

4 ting. Kvartermästare Nils Böresson i Binga på ryttmästarens vägnar till Mattis Staffansson med sina söner angående Sven Myras häst som blev död. Resolution; Mattis frikänns.

 

Skogsfogden Jon Månsson låter läsa konungens stadgar och ordning angående skogshygge.

 

3 ting. Jon Månsson till Djur Jonsson i Hjälmseryd angående ett intäppe, lägger en förbudssedel i rätten från befallningsmannen Sven Svensson. Djur svarar att det aldrig har varit intäppt tidigare, vill ha bevis med levande röst eller brev, det är hans gårds ägor, hans moderfar har skyldet den. Dessa män skall granska ägorna; Anders Pålsson i Ellet, Håkan Persson i Ellet, Måns Persson i Duverum, Truls Räv i Hammarby, Jon Olsson i Hallarum, Håkan Nilsson i Binga, Håkan Matsson i Jämjö och Nils Räv i Hallarum.

 

Det delomål som skogsfogden Jon Månsson har fört mot Lars Svensson och Esbjörnsson i Binga angående hygge och pottaskebränning, bönderna skall ha tillbaka sina yxor och andra verktyg som skogsfogden har konfiskerat utan rätt.

 

1 ting. Jon Månsson i Olsäng till Per i Hukle, Per är till vedermål, Per svarar för sin son till nästa ting.

 

Kronans saker; Nils Persson på befallningsmannens vägnar lät läsa landshövdingens brev datum Kristianstad den 9 april 1671 om rättens statuerande och Kristianstad den 17 april 1671 ett protektionsbrev, konungens plakat läses, landshövdingens missiv läses om tre allmänna böndagar 1671 den 30 juni, 28 juli och 25 augusti, samt landshövdingens brev datum Kristianstad den 22 april 1671 att ingen utan pass får intas från farkoster. Nock lästes för allmogen landsdomarens brev om landsting den 17 maj 1671, två män från häradet skall delta. Nock lästes landshövdingens befallning till allmogen angående hygge av vindfällen, datum Kristianstad den 9 april 1671.

 

Jon Jönsson i Mölletorp begär att 4 män delar ängen mellan honom och hans gårdbo Ola Håkansson samt en humlekula, då valdes; Per Röd i Mölletorp, Nils Olsson i Lillagården, Anders Svensson i Bastasjö och Per Persson i Biskopsberg. Finns också en utmo, en kålgård och ett gammalt nöthus.

 

1 ting. Kronans befallningsman till ryttare Gumme Svensson för sin bonde Jöns Persson som han har ihjälslagit, möter inte, allmogen berättar att han har rymt.

 

2 ting. Befallningsmannen till Jon skräddare i Gängletorp, angående spargament han för ungefär 3 år sedan, Nils Perssons styvson i Gängletorp benämnd Jöns Persson 13 år, skall ha slagit med en yxhammare mellan axlarna så att han dog några dagar senare. Nock bekänner drängens modern Maria att han var frisk innan Jon slog honom, han vaktade fåren, på tredje dagen finner Maria att ryttare Håkan Frendesson hubbat och stött honom med fötterna för att ett får hade rymt och skadat rågen, efter hubbningen gick drängen till sängs och låg i en dag och sedan dog. Håkan Frendesson svarar att några dagar efter att han hade hubbat drängen då var han där nere med Joen så ville han inte tala till drängen, men gick till hans fader och bad honom att han ville ha drängen därifrån med fåren, fadern följde med mig till drängen, tog en gren och kastade omkull drängen och slog drängen så att han grät, Håkan gick därifrån, nekar till att ha hubbat eller slagit drängen. Modern Maria bekänner att hans styvfader har sagt att han slog honom med ris utanpå kläderna. Måns i Hässlegården, broder till Maria, säger att hans syster ofta hade beklagat sig för honom, förrän befallningsmannen angiven samma dråp.

 

2 ting. Ryttmästare Fridag till ryttare Nils Hästsko i Persmåla angående gäld om 6 daler, skuld till en fältskär i Kalmar, Hästsko möter inte. Resolution; Hästsko döms att betala inom 15 dagar eller exekution.

 

Ryttmästare Fridag begär att 8 män skall granska en skada på en äng, de 8 år; Nils i Sambetismåla, Gise i Strågeryd, Håkan Persson i Kättilsboda, Sönne Persson i Ryd, Sven Persson i Djäknemåla, Mattis Persson i Krogsmåla, Per Månsson i Granemåla och Nils skomakare i Bökegöl.

 

Truls Persson i Hammarby på sina och häradsmännens vägnar menar att de bör ha kald  och varsel till sådan granskning, och säger ryttmästaren träffar han några på sina gärdesgårdar vill han träffa dem.

 

Befallningsmannen låter lysa för sin del mot Per Månsson och Per Andersson i Danskefly.

 

Befallningsmannens meddelar landshövdingens order, förbjuder allvarligen all landköp så av officerare som andra på landet sitter.

 

Befallningsmannen påropar den 15 män som dömde på det dråp som skedde på skolmästaren i Lösen av Gise Jönsson i Stubbetorp att möta till nästa landsting den 17 maj att försvara sin dom, ingen av de 15 möter. Domaren förelägger att kungöra kallelsen på nästa sockenstämma samt att tingsskrivaren skall färdigskriva domen.

 

1 ting. Joen Persson i Maren till Nils Persson i Guldholm (Gullholma) angående arv han har av Kerstin Möllers i Kristianopel på Anild Larssons vägnar i Horseryd som Jon menar honom icke tillkom, medan han inte är bröstarvinge, men de som är rätta bröstarvingar till menar han de det skall ha. Måns Trulsson på Målen sporde om han vill frångå det som borgmästaren och byfogden i Kristianopel har gjort, nämligen den förlikning och som han nekar. Jon svarade att han och Gumme i Torhamn inte blev tilltalade därom, antingen de ville ha eller inte, men de sporde om han drängen ville låta sig nöja med en systerlott, då sade Anders Larsson i Horseryd på drängens vägnar där som de ville ge drängen 20 daler förut så måtte de gå lika. Måns Trulsson sporde Jon vem drängens man var för godset som honom är tillfallet efter Kerstins död? Jon svarade att då slikt av överheten där inne blev för dem proponerat, svarade de, att de kunde göra lika som lag och rätt tillhåller. Måns sporde om de tvivlade på magistratens göromål på samma skifte icke vara rått gjord? Jon svarade att det var hans mening att drängen icke är rätt bröstarvinge där till och detsamma klandrat de på för byfogden, och sade yttermera till byfogden att därsom han var domare till Östra härads ting då skulle han väl döma det till Joen, då menade han nej. Måns säger att Jon skulle visst han drängen ganska därifrån och förbjudet han att ta arv. Domaren sporde vem som är drängens rätta förmyndare, och vem som skall svara till att skifte är registrerat, vilket skall fram till nästa ting. Svaras av Måns på Målen att Nils Persson är hans förmyndare och skall skaffa skiftesregistreringen. Domaren frågar Jon och Gumme om de icke och har skiftesregistrering på samma skifte? Svarar att de många gånger har krävt det men inte bekommit. Domaren menar att de kanske inte har betalat eller inlöst det? Svarar att de har gett god betalning därför, 34 daler.

 

3 ting. Håkan Frendesson till Per Andersson i Lösen, möter inte.

 

4 ting. Per Sönnesson i Jämjö till Per Buesson i Kråkerum.

 

4 ting. Per Buesson till Per Sönnesson, menar att köp bör gå fram, inte tillbaka (dom meddelas senare).

 

2 ting. Anders Pålsson i Idehult till Nils Mattisson i Gräggemåla angående hans häst.

 

Anders Björnsson i Ramdala lägger i rätten sitt försätt.

 

4 ting. Anders Björnsson i Ramdala på Nils Mattissons vägnar till samtliga män i Västra Idehults gård. Anders menar att vittnena är partiska, de är i släkt och börd, även Ola i Figgamåla är partisk ty han är broder till Lars i Västra Idehult, begär domslut. Håkan Persson i Ellet svarar med att begära domslut (dom meddelas senare).

 

3 ting. Nils Håkansson i Rödeby till Jon Jönsson i Gunnegärde angående slagsmål, Jon svarar att han inte har gjort någon skada, Nils begär domslut. Jon förde sina vittnen i samma sak mot Hans sak. Håkan skräddare i Rödeby vittnar att Jon kom till honom och bad honom lägga om hans sår, det var så stort att han inte vågade ta sig an det själv, knivhuggen i ryggen och hade inte revbenet stoppat kniven hade han dött, Jon var även slagen på högra armen och ett hål i huvudet, armen var röd och blå samt en stor bula. Måns i Björkegården vittnar lika som Håkan, Måns fick en ko värd 5 daler och en skäppa råg för att han läkte Jon, då de sporde Jon vem som hade gjort skadan svarade han ingen annan än Hans, det säger även Håkan skräddare under ed. Nils Hansson svarade på Hans vägnar, att Hans inte visste om någon träta med Jon eftersom de samma dag blev förlikta, vilket Jon själv har bekänt, skadan fick han när han föll från ek vid Offamåla gård. Jon nekar till eken.

 

1 ting. Per Andersson Bredäng till Jon Mårtensson i Bredäng och Jon Caspes efterleverska, kaldsmän Jon i Maren och Ola Olsson i Gisslevik, angående jord och gärdesgårdar. Håkan i Ellet svarar den som begär rep och räfst skall det bekosta. Per Buesson säger att om han har brutit något är han lag och rätt undergiven, om han kan det bevisa, och begär domslut (meddelas senare).

 

2 ting. Karl Persson i Augerum till Lars Trulsson i Augerum angående en förgäld 3 daler om året i 5 år. Lars svarar att sedan gården blev bortbytt vill han inte svara därtill, men så länge Karls fader hade den själv då gjorde han rätt där för och sedan ryttmästaren den fick menar sig icke för den att svara.

 

2 ting. Sven Trulsson i Flakulla till Kerstin Tors i Kättilsboda angående ett lamm.

 

2 ting. Håkan Matsson i Jämjö till Karin Ola Nilssons i Hammarby angående en handskrift.

 

2 ting. Ola Hompe i Duverum till Gumme Persson i Duverum angående en oxleja och något gods de hade tillsammans, Ola har inte fått sin lott som är 4 daler 12 mark, oxlejan är 2 daler, möter inte.

 

4 ting. Anders Lage i Björstorp till Per Nilsson i Hukle. Per Nilsson svarar och menar sig att vara fri från tilltal. Resolution; Förmedelst Anders Lages svaga och skröpliga tillstånd blir han härmed frikänd av rätten att vara förmyndare för drängen Christen Olsson och godset om 24 daler silvermynt, skall han halva delen i nöjaktiga varor leverera till Per Nilsson i Hukle, som här efter skall vara drängens förmyndare. Den andra halvan i kontanter avlägga, eftersom han själv där för rätten bekänt att mesta delen av godset som han mottog är föryttrat, blir alltså kvitt på sätt och vis.

 

Domslut mellan Per Buesson och Per Sönnesson i Jämjö, resolution; Per Buesson har efterlevt till fullo det avtal och kontrakt som han med Per Sönnesson om en halv gårds köp gjort, utan i två poster både med Stuga och dynga och en äng vikt därifrån. Rättten underkänner och tillintetgör detta köp, Per B behåller gården själv och betalar tillbaka till Per S de 10 daler 13 mark silvermynt som han har uppburit.

 

Domslut om fisket i Barse ström, Nils Mattisson i Bergamåla så väl på sin egen som Måns Olssons vägnar i Mästaremåla har tilltalat alla i Västra Idehult i denna process, nämligen Hans Nilsson, Per Larsson och Anders Pålsson angående ålfiske i Barse ström, i anledning av gammal uppbyggd stenmur och damm (…). Tinget dömer enligt Sveriges lag byggnadsbalkens 25 kapitel 4 punkten samt C3 recess 15-31 kapitel jämväl kung Fredriks den II haandfeskning 10 punkt, samt generalguvernementets plakat Malmö 1668-06-02, så finnes skäligen den västra grenen i Barse ström och det där uti ålvärman att ligga till Västra Idehults gård, all den stund den östra grenen i samma ström löper fri och lös obehindrat som den hittilldags har njutit.

 

Anno 1671 den 15 maj hölls ting i Östra härad, stockemän

Anders Pålsson i Helgerum

Jon Olsson i Stubbetorp

Åke Svensson i Torstäva

Olof Hompe i Duverum

Håkan Persson i Ellet

Måns på Målen

Jon Olsson i Hallarum

Åke Told i Stubbetorp

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Abraham i Bröms och Jöns i Björkelycke

Torhamns socken; (inga namn)

Jämjö socken; Esbjörn Knutsson i Binga och Nils Jonsson i Binga

Ramdala socken; Åke Svensson i Torstäva och Ola Andersson i Torstäva

Lösens socken; Jon Olsson i Stubbetorp och Måns Ingelsson i Öljersjö

Lyckeby socken; Nils Persson mönsterskrivare och Karl Jutter ibm

Rödeby socken; Hans Håkansson i Ballasjö och Ola Pot i Skyttemåla

Augerums socken; Sven Sönnesson i Väby och Bengt Svensson i Väby

Sturkö socken; Ola Ingvarsson på Sturkö och Lars Nilsson på Sturkö

 

2 ting. Jon Karlsson till korpral Per Zachrisson i Sunde angående skäll. Korpralen vid Åke Told ingav sin sedel.

 

1 ting. Håkan Persson i Berntorp till Nils Räv i Hallarum, på Per Ögessons vägnar i Buskahult angående arv som Nils skall ha tagit efter Sven Löf i Vinberga, till nästa ting. Nils Räv berättar att han är vänligen förlikt med Per Ögessons hustru Kerstin i Buskahult om samma arv eftersom det föll henne till och hennes man på den tid gick sager på skogen för en karl han hade slagit ihjäl, alltså menar Nils kvinnan då var mäktig nock där om med honom att göra ett fullkomligt slut och förlikning.

 

4 ting. Jon Månsson i Olsäng till Djur i Hjälmseryd, begär domslut. Domaren påropar förmannen Anders Pålsson i Helgerum med sina medbröder som har granskat intäppet, vilket läggs på bordet. Jon Månsson svarar att han inte är nöjd med granskningen, det rör ju jord och egendom, några av granskningsmännen är inte dugliga till en sådan granskning. Domaren vill veta vilka de odugliga är, Jon säger det är icke en som är Nils Räv, varpå Jon lägger i rätten en gammal dom från Östra härad 1636-05-03, som lyder; Att eftersom Håkan Skåning lovligen har bevisat omtvistade minka att vara honom stulen från, bör samma minka att vara hans och låta rätta över tjuven när han beträdes kan och eftersom nämnda Inger Per Anildssons och har bevisat att ha lovlig åtkomst till samma stulna minka då hon för detta tilltal fri att vara. Jon begär att 16 män målar (mäter) samma intag, på längden och bredden, och hur många famnar gärdesgård det är omkring, om det kan tåla så mycket till en halv gård, då valdes dessa dannemän (meddelas senare). Djur menar att Olsängarna inte kan ha någon lott i hans gård, vilket de 8 männen även säger och begär nu dom.

 

I rätten lades en skrift angående Sissa Åkesdotter i Abrahamsäng, med innehåll om hennes skjutsmål som Kristianopels sockenman har gett henne, som var allt väl. Kungens befallningsman spordes så och samtliga allmogen om de kunde säga något emot, de hade inget emot Sissa, de har bara hört gott om henne.

 

1 ting. Mattis Persson i Duverum till Per Zachrisson i Jämjö, kaldsmän Esbjörn och Per Nilsson i Hallarum, angående att hans svin har gjort stor skada på hans vårråg förliden höst 1670, Per möter inte.

 

3 ting. Håkan Matsson i Jämjö till Karin salige Ola Nilssons i Hammarby. Håkan Persson svarar på änkans vägnar och begär att handskriften må framvisas.

 

1 ting. Anders i Björsmåla till Lars Persson i Mörtön, kaldsmän Hans i Ballasjö och Sven i Botmersmåla, angående 13½ daler, Lars möter inte.

 

2 ting. Jon i Moen till Nils Persson i Guldholm.

 

Måns på Målen framstod och föregiver nu som tidigare och menar att drängen är rätt arvinge på sin faders vägnar emedan drängen är ett äkta barn, med sina fars systrar. Jon i Målen svarar och begär dom efter C4 recess 2 boken 7 artikeln. Måns Trulsson sporde Jon om överheten icke där inne uppehöll med samma skifte för drängens skull på det de visste bättre om dess beskaffenhet kunde resolvera. Jon svarade de höll det upp för drängens skull, men icke för hans, för de sporde honom därom intet men de skiftade drängen lott till. Domaren sporde parterna om de har mer att vittna, muntligt eller skriftligt? Jon har inget mer att vittna, men vill veta om drängen kan kännas från eller till detta omtvistade arv och begär dom. Domaren upptar saken i 4 veckor och förelägger parterna och då att få dom.

 

4 ting. Ryttare Håkan Frendesson till korpral, lägger i rätten en skrift av överste Lybeckers hand och av ryttmästarens hand, lägger också en specifikation på expenser. Håkan svarar att kontraktet bör stå vid makt. Åke Told i Stubbetorp inlade en skrift från korpralen. Håkan svarar att han inte längre kan ge dilation utan begär dom. Resolution; Förmedelst inlagda dokument, först; Korpral Per Andersson utgiven obligation om 20 daler till ryttare Håkan Frendesson att betala och 5 daler till ryttmästaren. Där näst och för det andra; Överste Lybeckers kontestation som samtycker till vidare generalmönstring samma gårdar bytte. Finner tinget skäligt att Anders icke här uti sentensionera och döma, än att korpralen bör och skall sin obligation kontentera och när nästa fardag kommer att göra Håkan sin gård rödlig och efter kontrakt avträda de två halva gårdar i Gängletorp mot en billig kost och täring av 3 daler silvermynt.

 

Maria Nils Perssons i Gängletorp låter lysa för sin del och skjuter sig till vittnen, nämligen; Jors Gertrud, Karin Hans båda på Möcklö, item vördige herr Jakob hans attest, Maria Mattis Pelle brode och Mattis Jon, alla i Östra Torstäva.

 

Kronans befallningsman låter lysa om landsvägen och broarna att förfärdiga. I lika måtta proponerade om Ytterön, vem den tillhör, om någon bor därpå eller om den ligger till någon gård, allmogen svarade det låg till ganska häradet och där till har det legat av ålders tid.

 

Nils Pedersson på skeppare Anders Krogs vägnar framstod och begärde 4 män som kan likvidera honom och sina bärgare, de 4 är; Jon Månsson i Olsäng, Mårten ladufogde på Kropp, Augustinus Persson i Ramdala och Åke Åkesson i Attanäs.

 

3 ting. Gumme Svensson i Helgerum för dråp han har begått på bonden Jöns Persson i Helgerum, påropades, ingen möter. Allmogen svarar att han har rymt. Nils Jonsson i Binga framstod och som var fader till den dräptes hustru, blev spord om han tänker till att vilja taga sig vid lag och rätt, något av hans dotters mans död, svarar inte annat än att låta överheten och befallningsmannen att införa det. Dottern och den dödes hustru är av samma åsikt. Esbjörn Knutsson i Binga vittnar att då dråpet började då började de kiva om en liten äng, ryttaren sade till Jöns att hans kalv hade ätit upp ängen, bonden sade att ryttarens häst hade ätit mer än kalven, ryttaren sade skaffa mig en hage till min häst, bonden sade gör ni er part så skall ni få en hage, ryttaren svarade jag tyrer väl på den ängen antingen du vill eller inte tills jag får en hästhage. Alltså brukade de ord mot varandra tills de kom av ängen och in i förstugan, då hötte ryttaren mot Jöns, så steg Peter ryttare mellan dem och skilde dem från varandra, så fick bonden Jöns ut en stobe och körde efter ryttaren Gumme, emellertid fick Esbjörn Jöns in i stugan och ryttaren löpte efter en värja och manade bonden ut och stack genom en glugg in i stugan på sidan av huset, bonden ville vara ute men Esbjörn höll honom, efter de hade fått ryttaren in i sin stuga och bonden i sin, kom ryttaren och manade ut bonden och gick sedan in i sitt hus igen, tills de skulle då gå på ängen att slå kom ryttaren in med sin värja mot bonden, och bonden tog en gammal fyrbent eldraka och bötte mot, och så högg han bonden i huvudet och där av fick sin död. Peter ryttare vittnar lika som Esbjörn.

 

Jon Månsson låter förbjuda att ingen må sätta eld i denna torka.

 

1 ting. Kronans befallningsman till Mats i Flyeboda angående några små injurier, fläsk som har funnits i Mats hus. Mats nekar och vill appellera till landstinget.

 

2 ting. Befallningsmannen på sina egna vägnar till Tor i Granhult angåenden våldsverk på hans gärdesgård som han med Alexander Murrays tjänare i Ronneby har begått. Tor svarar och nekar till gärningen, Murrays tjänare Markus har gjort det mot hans vilja.

 

1 ting. Kronan till Örjan Persson i Kråkerum angående blodvite på sin ryttare Söfren. Örjan möter inte, kaldsmän Jon Olsson i Hallarum och Esbjörn Knutsson i Binga, vilka hade citerat lagligen.

 

Jon Månsson låter lysa för sin del mot Per i Hukle.

 

Erik Lind citerar Anders Larsson i Horseryd, kaldsmän Jon Olsson i Hallarum och Esbjörn Knutsson i Binga, att höra på sina vittnen. Ola Månsson i Binga vittnar att han var efter Eriks begäran hos Kerstin i Horseryd och hade en kruka med sig, med olja eller smörja i, och när han en gång hade där varit och baadet med marvet kom han igen och då kom Anders hustru ut och sade: Det gjordes icke behov att han skulle komma mera dit, ty hon hade fått smörja från sin dotter i Nobeln (Kristianopel), och sedan kom Ola där icke mer. Gumme Jönsson i Helgerum vittnar att han satt på kälken när Kerstin kom omkull och sade: Då jag kom körande gick Pål Melkersson och Djur i Hjälmseryd före, och då Erik ropade de ville gå av vägen, som de också gjorde, så gick Kerstin framböjd, så ropade Erik att hon och ville gå av vägen, och det flera gånger, men hon gick inte av vägen, då Erik förnam att hon icke ville väja, var han ut av vägen, i detsamma steg hon på samma sida av vägen, och därmed kom hon omkull, och Kerstin sade sig vara stött på sitt knä, och Erik stod och gav sig att slikt skulle skett och därmed skildes de åt. Nils Håkansson i Rödeby lägger i rätten sitt försätt. Jon Jönsson lägger sitt försätt i rätten. Nils här till svarade att det är bevis nock och begär dom (dom meddelas senare).

 

Nils Håkansson låter lysa för sin del mot Jon Jönsson.

 

2 ting. Sven Trulsson i Grettlinge till Anders Torsson i Hallarum angående städsel om 5 daler. Anders svarar att han har betalat. Per i Stenshaga i det andra häradet har den anammat, som han kan bevisa, denna gäld skall vara fallen i dödetiden (pesten). Jon Olsson i Hallarum vittnar att han var hos Anders Larsson i Horseryd att höra hans ord om samma städsel, emedan han dessvärre hade brutit sitt ben itu, då har han bekänt att honom veterligt var Anders Torsson riktigt har betalat till Per i Stenshaga nämnda fordring, och yttermera sade att Per i Stenshaga här inom tinget bekände att vara betald av nämnde Anders Torsson. Ola Persson i Hallarum vittnar att han för 6 år sedan begav sig bort, bortskickad av Anders Torsson, till Västra härad att citera Per i Stenshaga hit om samma pengar, då sade han att ha fullkomligt hört Per här inom tinget bekänna att ha anammat samma fordring av Anders Torsson och hade en karl av Buetorp i Nättraby socken med sig att stämma han hit. Jon Nilsson i Flakulla vittnar lika som Anders i Horseryd, yttermera att Per i Stenshaga var här inom tinget och vidstod samma fordring att ha av Anders Torsson bekommit. Båda parter begär tingsvittne.

 

2 ting. Sven Mårtensson i Vallby till Per skrivare angående gäld om 16 daler.

 

1 ting. Herr Jakob i Ramdala vid Anders Björnsson i Ramdala till Anders Henningsson i Femmeryd angående gäld för en oxe, kaldsmän Jon Olsson och Esbjörn i Binga.

 

1 ting. Truls Gise i Kråkerum till Tröstern Persson i Kråkerum, kaldsmän Jon Olsson och Esbjörn Knutsson (i Binga), angående heja som han har i pant, möter inte.

 

1 ting. Anders Casp i Konungshamn till Jon Jonsson i Torp angående en skada som hans hund har gjort Anders får, lägger i rätten en vidis ur tingboken datum 1667 den 9 september.

 

2 ting. Per Andersson Bredäng till Jon Mårtensson, Gertrud Jon Casps i Bredäng. Håkan Persson i Ellet säger att han svarar nu som tidigare att det skall vara som gammalt.

 

1 ting. Per Andersson i Bredäng till Konungshamns män; Jon Clausson, Anders Jonsson och Åke skomakare angående en gärdesgård mellan Bredäng och Konungshamn, Anders och hans nabor menar att det skall var som av ålders tid. Domaren sporde dessa män av Konungshamn varledes deras förman har haft gärdesgårdar? Anders Casp svarar att deras förman har icke visat dem någon gärdesgård. Per Andersson säger att icke heller någon har visat honom att han skall gärda den omtvistade gärdesgården utan det gjort av god vilja. Vidare spordes om de vill hålla gärdesgården vid Landsvägslyckan, söder till vill han själv hålla vid sin kållycka och ned till berget, vederparterna vill svara till nästa ting.

 

1 ting. Håkan Persson i Ellet till Ola Nilsson i Figgamåla angående gäld om 4½ daler, kaldsmän Hans i Ballasjö och Sven i Botmersmåla, ingen möter.

 

1 ting. Per Zachrisson i Jämjö till Måns Persson i Jämjö, kaldsmän Per Nilsson och Esbjörn(sson), angående gäld om 5 daler, ingen möter.

 

Anders Casp i Konungshamn begär av rätten att få Per Andersson i Bredäng citerad till nästa ting, blev sockensvararen påropad, nämligen han som tog sig på att svara för sin broder Håkan i Bronsäng, nämligen Jon Persson i Maren sådant att efterkomma, men intet fanns, men var bortgången oförlovat, tinget finner att han skall böta 3 mark.

 

3 ting. Ola Hompe till Gummme Persson i Duverum. Gumme svarar på den part godset bedrager sig - 3 daler som Ola skall ha fått. Ola svarar att han inte har fått något. De 2 daler som resterar säger Ola skall han ha för en oxleja, och Gumme säger att Ola bekom en gryta för 3 år sedan värd 14 mark, och därpå har han fått 3 skäppor råg á 3½ mark, och hälften av ett rävskinn värt 2 mark och en skäppa korn värt 2 mark.

 

1 ting. Jon Olsson till Nils Räv i Hallarum efter föregående angivande, lägger i rätten ett utslag av tingboken, menar att Sven Trulsson icke kan vittna i saken då han är Rävs svåger, och menar att den omtvistade hagen icke kan bli inne, emedan detta är fäladsjord.

 

Mårten Svensson i Kropp presenterar sig för rätten, emedan Veste Bengtsson har honom citerat. Mårten begär att 4 män kunde taxera den södra Kroppegårdens hus och gärdesgårdar, dess bristfälligheter, eftersom den har stått öde i åtskilliga år. De 4 år; Mårten Krog i Stubbetorp, Nils Larsson i Lösen, Sven Sönnesson i Väby och Jon Persson.

 

Anno 1671 den 22 maj hölls ting i Östra härad, stockemän

Ola Hompe i Duverum

Sven Trulsson i Berntorp

Jöns i Björkelycke

Sönne Persson i Orranäs

Lars Hansson i Mo

Håkan Persson i Ellet

Sven Sönnesson i Väby

Ola Andersson i Torstäva

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Ola Andersson i Krogsnäs och Sten i Bredavik

Torhamns socken; Håkan Persson i Brunsvik och Ola i Bussevik

Jämjö socken; Nils Jonsson i Binga och Per Gummesson i Binga

Ramdala socken; Ola Andersson i Torstäva och Nils Jöransson i Torstäva

Lösens socken; Måns Ingelsson i Öljersjö och Nils Simonsson i Öljersjö

Augerums socken; Bengt Svensson i Väby och Jöns Nilsson i Väby

Rödeby socken; Ola Pot och Ola i Figgamåla

Lyckeby socken; Sven i Fåglasång och Mårten Gotte i Fåglasång

Sturkö socken; (inga namn)

 

1 ting. Mårten Andersson på Senoren till Jon Persson i Öljersjö, kaldsmän Måns Ingelsson i Öljersjö och Jon Olsson i Stubbetorp, angående barnagods som hans hustru skulle tillkomma och Jon Persson som en förmyndare bör svara till, till nästa ting.

 

1 ting. Åke Told i Stubbetorp till Ola Larsson i Lyckeby, kaldsmän Nils Jonsson och Ola Månsson ibm, angående gäld om 14 mark, Ola möter inte,

 

2 ting. Anders Björnsson på herr Jakobs vägnar i Ramdala till Anders Hemmingsson i Femmeryd angående 1 tunna korn. Anders svarar och nekar 1 tunna, tillstår däremot en ½ tunna, som han lånade vid pingsthelgen 1670, vilken nu är betalad.

 

1 ting. Håkan Håkansson i Ingelstorp till Sven i Fåglasång, Sven var till vedermäle, angående ett dynevar som stod i pant hos honom för 6 mark, nu är samma dynevar utsatt till en annan, och samma dynevar har han inlöst med 1½ mark. Sven svarar att han och hans son Nils var lika goda om rågen, och har varit lika goda om att mottaga dynevaret, och Nils hustru har det undfått igen.

 

1 ting. Pål Melkersson i Helgerum till Ola Larsson i Lökaryd, kaldsmän Nils Jonsson i Binga och Per Gummesson i Binga, angående gäld om 14 daler, som Pål säger sig att ha räckt en annan, Ola möter inte.

 

1 ting. Tröster Persson i Kråkerum till Ola Larsson i Lökaryd, kaldsmän som ovan, angående 1 tunna korn som han fick i fjor, Ola möter inte.

 

1 ting. Truls Andersson i Tornby till ryttare Bengt Karlsson i Tornby, angående husfred och hemgång, kaldsmän Åke Svensson i Torstäva och Ola Andersson i Torstäva. Truls begär att 4 män skall granska; Daniel i Hejetorp, Måns bonde i Ramdala, Anders Lage i Björstorp och Håkan Persson i Berntorp.

 

Kronans befallningsman Sven Svensson och häradsskrivare Veste Bengtsson framlägger några avkortningslängder angående 1669 års räkningar, lästes och förseglades med häradssigillet.

 

2 ting. Anders i Björsmåla till Lasse i Mörtön, angående gäld om 14 daler, möter inte.

 

1 ting. Alexander (Alexander Murray) i Ronneby med sin fullmäktige Ebbe (Henrik Ebbe) i Granhult, till märkesgräns i Dragdö efter en sedel, kaldsmän Ola Andersson och Åke Svensson i Torstäva.

 

1 ting. Henrik Ebbe på Alexanders (Alexander Murray i Ronneby) vägnar till Åke bonde och Jon Månsson, båda hemma i Granhult, kaldsmän som ovan, till nästa ting.

 

1 ting. Anders Lavesson i Björstorp till Jeppe Månsson i Ramshult, kaldsmän Abraham i Bröms och Jöns i Björkelycke, angående gäld om 10 mark, möter inte.

 

1 ting. Kornetten Lars Salomonsson till Håkan Persson i Berntorp angående att Håkan tidigare har nekat att han inte har fått kvittens för sin utlagda skatt, Håkans citerade vittnen; Åke Svensson och Ola Andersson i Torstäva, ingen möter. Bonde Abrahamsson i Ramdala framstod och bekände att då häradsdomaren med kornetten var hos Håkan Persson och skulle efter en utställd dom göra utlägg och Bonde en av värderingsmännen, då ibland annat, krävde Håkan kvittens av kornetten, på utlagd skatt, kornetten svarade; I haver fått kvittens, vartill Håkansvarade nej. Sedan då de ville rida sin kos sade Håkan att han hade fått kvittens om 15 daler, då sade kornettten du sa nej tidigare, Håkan svarade jag var lite klokare än i var. Sven Trulssoni Berntorp vittnar lika.

 

2 ting. Måns Persson i Duverum till Per Zachrisson i Jämjö. Per sporde om hans svin gjorde det allena. Måns säger att inga andra har gjort det.

 

Nils Persson på befallningsmannens vägnar sporde samtliga allmogen om någon har mod att säga något om 1669 och 1670 års räntor i Östra härad samt gräsgäldslängd, tillgiftslängd, skovellängd, städsmålslängd, gärningsöreslängd, avkortningslängd på mantal samt sakfallslängd med dess behöriga avkortning anno 1669. Häradsmännen och allmogen svarar att dessa längder är riktiga.

 

Nils Persson på kronans vägnar låter lysa för alla kronans saker såväl sina egna då befallningsmannen är på resa.

 

1 ting. Jon Månsson till alla Säby män, angående kvist och topphygge på ekarna i deras gärde, de vill ha 8 män att syna. Ola Persson i Säby säger att han inte har huggit några kvistar eller toppar. Måns Jonsson i Säby säger har inte Ola Persson huggit i detta år så har han lika med de andra huggit i fjor, och eller bekänner att ha huggit i år av stor nödtorft för sitt kväk. Nils Olsson i Säby säger sig ha huggit av nöd denna vinter. Måns Olsson i Säby säger detsamma som Nils.

 

Djur i Hjälmseryd sporde sin husbondes fullmäktige Sven Trulsson i Flakulla om han vill vara hans man för i ett intäppe, lycka. Sven svarar att han vill vara hans man på husbondens vägnar, detta efter 8 mans granskning. Nils Persson på befallningsmannens vägnar säger han menar hans patrons där om utgivna förbudsbrev bör vid makt stå, emedan det hänger i rätten och det intill dom är god.

 

1 ting. Djur i Hjälmseryd till Måns Bondesson i Olsäng, kaldsmän Jöns i Björkelycke och Abraham i Bröms. Per Nilsson i Hukle föreger alldenstund Jon Månsson icke förföljer sitt delomål mot honom begynt slår han densamma lös.

 

1 ting. Nils Skabb till Karin Olas i Hammarby, inger en skriftlig protest. Karin svarar att hon vill svara till nästa ting.

 

4 ting. Håkan Matsson i Jämjö till Karin Olas i Hammarby. Domaren förehåller Håkan att han till kommande ting bevisar med bastanta skäl att salige Ola Nilsson har tillbjudet sig, eller och eljest är skyldig, denna obligation att betala, eftersom Anders Nilsson och icke Ola har utgivit den.

 

2 ting. Truls Gise i Kråkerum till Tröster i Kråkerum. Tröster möter och sporde Truls om han kan neka att han jo var med att insätta hejan. Truls säger att han vill svara till nästa ting.

 

2 ting. Jon Olsson i Hallarum till Nils Räv i Hallarum, Jon sporde Måns Jonsson på Torp om den gärdesgård som stod omkring den omtvistade lyckan om han icke hade förvänt salige Jöns Nilsson? Måns svarar at han har en gång vänt där om tillförne och nu intet vidare vill vittna där om, men håller sig vid sitt förra vittnesmål, men säger vidare för den vänskap som var mellan han och salige Jöns lånade han honom den gärdesgården så länge honom behagade, nämligen Måns behagade, men säger i hans tid och sin förmans, hörde han ingen träta där om och inte sedan, utan nu för kort tid sedan att naborna hade begynt träta därom. Jon Olsson skjuter sig till flera vittnen till nästa ting.

 

Mats i Flyeboda framstod och föregav att ryttare Anders Jonsson i Flyeboda och Offrid i Flyeboda är vänligen förlikta om ängen från kålgårdshörnet till Flyeslätten, söder och väster till är tillhörigt ryttaren, nord och öst är tillhörigt Offrid, så gärdesgården för ett vart sitt stycke är just mellan dem rätt bytt, vilket de 4 män; Per Buesson i Kråkerum, Anders Bage i Kättilsboda, Per Nilsson i Kråkerum och Åke Svensson i Snällebäck, har kontesterat och författat rätt.

 

2 ting. Per Zachrisson i Jämjö till Måns Persson i Jämjö, Måns möter inte.

 

2 ting. Sven Trulsson till Kerstin Tors i Kättilsboda och Anders Bage i Kättilsboda angående några främmade svin som de har tagit in på ollon mot deras vilja.

 

2 ting. Anders Casp till Jon Jonsson på Torp, Jon framstod och menar att det inte kan bevisas med opartiska vittnen att hans hund har gjort slikt, säger också att där som han kunde ha haft någon rättmässig sak med honom hade han väl förföljt saken och de på gjort ände som nu är 5 år sedan slikt skulle vara skett.

 

3 ting. Truls Persson i Hammarby på Sven Mårtenssons vägnar i Vallby till Per skrivare, Per möter inte.

 

2 ting. Håkan Persson i Ellet till Ola i Figgamåla, Anders Christophersson säger att Ola vill svara till nästa ting.

 

1 ting. Håkan Persson i Ellet till Nils Skabo i Olsäng, kaldsmän Jöns i Björkelycke och Abraham i Bröms, angående gäld om 1 daler, Nils möter inte.

 

Anders Larsson i Horseryd, vid Måns Persson i Duverum inlägger en skrift på Erik Lind som lästes och påskrevs, Erik säger att Anders Larsson bör egentligen bevisa vad skada han henne har gjort, ty ännu är alldeles icke med några ögon sett, antingen det var brutit sönder eller i någon måtta som föreges.

 

Nils Räv slår Håkans del lös i Berntorp som han på en främmandes vägnar i Medelstads härad har begynt.

 

2 ting. Peder Andersson till förre Konungshamns män efter föregående sak angående deras gärdesgårdar, Åke Mattisson på sina och på sina nabors vägnar säger där vill ta sig ett par män på var sida till likvidation, vis icke slikt kan effektuera må lag och rätt skilja dem åt.

 

Per Andersson lyser för sin del, Håkan Persson säger slikt icke vill tillstå, alltså blir Per vid sin del och låter skriva (se nedan).

 

3 ting. Jon Mårtensson och Gertrud Jon Casps i Bredäng. Håkan Persson säger och föreger på sin broders hustrus vägnar och menar de gamla hävder och bruk blir som det har varit av ålders tid. Per Andersson begär sina goda män slikt att besiktiga och granska.

 

4 ting. Ola Hompe till Gumme, Gumme säger att Ola bekom 3 daler för sin lott i pottaskebränning och 10 mark på den fordrade gälden. Ola säger sig att inte ha bekommit 10 mark. Gumme sporde Ola om han vill göra sin ed på att inte ha bekommit 10 mark? Ola säger där gälden varken Gummes ed eller hans här i rätten. Gumme säger att där som rätten kan tåla det vill han göra sin ed att ha betalt till Ola 10 mark. Ola begär dom. Domaren upptar saken till dom.

 

1 ting. Gumme Persson till Ola Hompe så väl som och hans dräng Håkan Månsson så och till Jöns Månsson i Duverum angående ihjälslagna svin för 6 år sedan, en so och två ungsvin, har hört sägas att drängen har slagit ihjäl dem på befallning av Ola. Ola svarar att det aldrig kan bevisas och nekar bestämt.

 

Anders Christophersson fiskal sätter i rätten och begär dom på Sturkö sockensvar som icke har vilja möta och svara, vilka pliktar 3 mark.

 

Domslut, alldenstund Jon Jönsson i Gunnegärde har genom slagsmål gjort och tillfogat Hans (Hanis) Håkansson i Inglatorp en tämlig stor skada, som har orsakat honom stor kostnad så och sin karskhet att söka en rund tid under bardskärares hand. Jon har för rätten visat en blodig skjorta som hade ett hål i ryggen, ett stunget hål, vilken har varit med i samma händelse, Jon också fått en stor skada samt botat den med stor kostnad, Jon skyller detta på Hans. Rätten finner skäligt att parterna nöjer sig med förlikning om varandras sår, dock med det villkoret att det förnims att Hans Håkansson bekommer hugg och slag har varit större än Jons, därför blir Hans tillkänd att bekomma av Jon till en liten hjälp till bardskärarelön 5 daler silvermynt.

 

Anno 1671 den 5 juni hölls ting uti Östra härad, stockemän

Åke Told i Stubbetorp

Nils Simonsson i Öljersjö

Nils Jörgensson i Torstäva

Truls Andersson i Tornby

Håkan Persson i Ellet

Lars Andersson i Åby

Måns Henriksson i Öljersjö

Anders Ingelsson i Torstäva

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Sten Persson i Bredäng och Lars Jönsson i Trolleboda

Torhamns socken; Ola Offridsson i Bussevik och Jon Månsson i Lilla Hammar

Jämjö socken; Per Gummesson i Binga och Truls Gise i Binga

Ramdala socken; Nils Jörnasson i Torstäva och Måns Ingelsson i Torstäva

Lösens socken; Nils Simonsson i Öljersjö och Måns Månsson i Öljersjö

Augerums socken; Jöns Nilsson i Väby och Arvidsson i Väby

Rödeby socken; Ola Nilsson i Figgamåla och Nils Jönsson i Tibbamåla

Lyckeby socken; Sven  i Fåglasång och och Anders pinker i Lyckeby

Sturkö; Sven Mattisson och Lars Andersson på Sturkö

 

2 ting. Åke Told i Stubbetorp till Ola Larsson i Lyckeby angående gäld om 14 mark, Ola möter inte.

 

2 ting. Truls Andersson i Tornby till Bengt Karlsson i Tornby angående enligt föregående angivande, 4 män är utsedda att granska hus och dörrar, vilken granskning nu läggs i rätten. Bengt svarar att någon granskning inte är gjord. Truls Andersson och ryttare Bengt Karlsson förliktes på dannemäns begäran.

 

1 ting. Jon Månsson till ryttare Sven Ingemarsson på Möcklö och hans broder Sven angående skogshygge så och Per Ingesson på Möcklö, kaldsmän Nils Jörgensson i Torstäva och Ola Andersson i Torstäva. Per Ingesson kan inte neka, Anders möter inte.

 

1 ting. Jon Månsson till ryttare Bengt Karlsson och Per Skött i Björstorp angående skogshygge. Bengt och Per nekar till att ha huggit 4 risbokar utav de fick 18 lispund aska som Gertrud Halders köpte.

 

Utsågs 16 män efter Jon Månssons begäran, till att besiktiga det intäppe som Djur (i Hjälmseryd) hade intagit, de 16; Måns på Målen, Sven pinker i Guldholm, Nils Svensson i Guldholm, Nils Persson i Guldholm, Ola Månsson i Orranäs, Sönne Persson i Orranäs, Per Andersson i Bredäng, Anders Casp i Konungshamn, Jon Nilsson i Sibbeboda, Mårten Jonsson i Truseryd, Per Andersson i Sandhamn, Måns Persson i Sandhamn, Ola Håkansson i Torhamn, Ola Olsson i Gisslevik, Olof Offridsson i Bussevik, Jon Månsson i Lilla Hammar. Synen skall vara gjord torsdagen efter pingsthelgen, om intäppet ligger till Hjälmseryd eller till Olsäng, och om det kan tåla så mycket på var ½ gård att inta av fälad.

 

1 ting. Jon Månsson till Måns Persson i Jämjö, stående till nästa ting, inte citerad.

 

2 ting. Mårten Andersson på Senoren till Jon Persson i Öljersjö, Jon möter inte.

 

1 ting. Nils Räv (står bara så).

 

2 ting. Pål Melkersson i Helgrum till Ola Larsson i Lökaryd angående gäld, Ola möter inte.

 

Sven i Fåglasång till Ingeborg Olas i Lyckeby angående ett dynevar som han har satt i pant hos henne och nnu vill han lösa panten. Dock befinns det att hon har pantsatt samma dynevar, varet värt 4 daler, Sven erbjuder Ingeborg 1½ mark som är resten som det stod för.

 

1 ting. Kerstin Korks (?) i Lyckeby till Anna Jöns och båda hennes döttrar Ingeborg Jönsdotter och Johanna Jönsdotter angående en silversked som hon har lånat dem och inte kan få igen, skeden hade hon i pant av gott folk för 3 mark och de vill nu ha skeden tillbaka, så hon nödgas nu till rätten. Modern och systern säger att Johanna har skeden.

 

3 ting. Herr Jakob till Anders Henningsson i Femmeryd, Anders säger att han blir vid sina förra ord. Anders Björnsson i Ramdala på herr Jakobs vägnar lägger Jakobs räkenskapsbok med bönderna, varuti finns att Anders har bekommit 1 tunna korn för 10 mark 1670 den 25 maj. Och föreger Anders Björnsson att det skulle vara långt från prästen skulle fordra något som skulle vara betalat. Anders Henningsson säger alldeles nej till att ha bekommit 1 tunna korn. Anders H döms att betala till herr Jakob Dronninggaard 10 mark med stöd av bevis ur räkenskapsboken eller att lagvärja sig inom 6 veckor med 12 mans ed.

 

Håkan Håkansson i Rödeby framstod och lägger i rätten en driven process som mellan honom och Annika herr Jakobs är agerad, begär nu dom. Anders Björnsson på prästhustruns vägnar lägger en skrift. Håkan säger vad uppbjudelsen angår kieden så på den tid var han utom häradet och inte var stämd där till.

 

2 ting. Kornetten Lars Salomonsson till Håkan Persson i Berntorp, sporde Håkan om han vill hålla det upprättade kontraktet á 15 daler om året att ge honom i skatt eller icke? Håkan säger att han vill svara till 4 ting på alltsammans. Håkan säger att han vill bli instämd, det kornetten stod och spottade åt honom för rätten, vartill kornetten själv säger att han säger tvi dig du oförskämda karl. Håkan säger och ber kornetten ödmjukast att han vill ge hemfrid för rätten i hans delmål och där uti var hans vän och icke vidare söker träta med han, ty han säger sig vara en fattig man och icke orkar att dela mera eftersom han är utarmad med delmål mot ryttaren Johan Appelås tillförne har haft hans process. Kornetten svarade han vill ge förlikning med honom därsom han må få det som Håkan själv har utlovat.

 

2 ting. Anders Lage i Björstorp till Jeppe i Ramdala angående gäld om 10 mark för en minka han för 6-7 år sedan av honom bekommit, Jeppe möter inte.

 

Ryttmästare Krefelt (Hans Henrik von Krefelt, Tromtö) begär av rätten att 8 män skall granska Sunde gårds bristfälligheter, allt som ligger till gården. De 8; Jon Jonsson i Möltorp, Anders Trulsson på Vämö, Truls Mattisson på Vämö, Jöns Olsson i Öljersjö, Sönne Persson i Ryd, Gise Larsson på Fäjö (står Fäö), Jon Mårtensson i Silletorp och Nils Simonsson i Öljersjö. Nästa fredag klockan 10.00 skall granskningen ske.

 

Håkan Frendesson i Gängletorp så väl som Jon Persson i Gängletorp erbjuder sig att föra vittnen mot Nils Persson och hans hustru Maria, eftersom hon har för rätten har beskyllt dem att ha varit vållande till hennes sons död. Hans Persson ryttare på Möcklö vittnar skriftligt. Maria Olasdotter och Karin Jönsdotter lägger en skrift i rätten. Domaren förelägger dessa personer att de personligen ville möta för rätten, att avlägga ed. Alltså föreger Håkan Frendesson så väl som bonden Jon Persson att därför hennes osannfärdiga berättelse må fri vara, och om pågen har fått hugg har vi det alldeles intet gjort eller gett. Men efter moderns egen berättelse att hans styvfader slog honom, därför att svara.

 

2 ting. Tröster Persson i Kråkerum till Ola Larsson i Lökaryd angående gäld för 1 tunna korn, värd 10 mark 8 skilling, där för utan annan gäld.

 

1 ting. Tröster Persson i Kråkerum, inget rätt kald, kasseras.

 

1 ting. Jon Beck till Per Skape angående gäld om 4 daler och det som är betalat skall bli riktigt gottgjort, en sedel läggs i rätten, kaldsmän Per Gummesson och Nils Jonsson.

 

4 ting. Truls Persson till Per skrivare på Sven Mårtenssons vägnar i Vallby. Per skrivare säger där är betalat på denna fordring 2 sängdynor för 6 daler, så och 4½ daler. Resolution; Per vidgår att var skyldig 20 daler till Sven Mårtensson, och därpå betalat med 1 kittel och 2 sängdynor – 10 daler 2 mark som Truls Perssons fullmäktige vidstår. Tillfinns således att refundera och betala eller exekution.

 

Anders Casp i Konungshamn äskar på dom. Jon Jonsson i Torp vid Truls Persson lägger sitt försätt. Per Andersson i Bredäng lyser för sin del med Jon Casp intill granskningen är skedd.

 

2 ting. Henrik Ebbe till Mickis Griis på Dragdö, inget vedermäle.

 

3 ting. Per Zachrisson på Måns Perssons i Jämjö vägnar, lägger i rätten en handskrift. Måns vidgår gälden, vilken döms att betala eller exekution.

 

Ola Hompe framstod och begär dom (dom meddelas senare). Gumme Persson säger att han har låtit citera Olas dräng till att vittna.

 

2 ting. Gumme Persson i Duverum till Håkan Månsson och Jöns Månsson och Ola Hompe i Duverum. Ola möter och vill svara till nästa ting på sina vägnar, men drängen att svara själv som nu inte möter.

 

3 ting. Håkan Persson i Ellet till Ola Nilsson i Figgamåla. Ola säger att han räckte hand för sin broder till Håkan för 2 daler och dem står överbördig att betala.

 

Nils Håkansson i Rödeby begär 4 män som kan granska hans hus på gården, eftersom han vill nedbryta de gamla husen och dem förbättra, det är jordegods och han har husen i pant. De 4 är; Anild Torsson i Ålabäck, Sven Persson i Ålabäck, Hejetorp Mattis skomakare och Jöns Olsson i Gunnegärde.

 

2 ting. Håkan Persson i Ellet till Nils Skaboe.

 

Ola Månsson i Femmmeryd begär 4 män som kan besiktiga sten och märke som blev satt förlidet år mellan honom och hans nabo Anders Eriksson, om det ännu är bestående eller icke, som av 12 goda män efter rättens befallning då på den tid gjorde. De 4 är; Jon Beck i Binga, Sven Nilsson i Jämjö, Anders Henningsson i Femmeryd och Anders Månsson i Femmeryd (?), i detsamma granska gärdesgårdarnas bristfälligheter så och Olas äng och gräs som skall vara över stebt med en harv av hans nabo.

 

Anno 1671 den 26 juni hölls ting i Östra härad, stockemän

Anders Pålsson i Helgerum

Åke Told i Stubbetorp

Håkan Persson i Ellet

Per Andersson i Bredäng

Ola Sommar i Vallby

Ola Hompe i Duverum

Lars Andersson i Åby

Måns Bondesson i Ramdala

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Per Hompe i Stavsnäs och Måns i Stubbemåla

Torhamns socken; Jon Månsson på Hammar och skrivaren i Hammar

Jämjö socken; Truls Gise i Binga och Jon Trulsson i Binga

Ramdala socken; Måns Ingelsson i Torstäva och Hans Nilsson i Torstäva

Lösens socken; Åke Told i Stubbetorp och Måns Henriksson i Öljersjö

Augerums socken; Nils Arvidsson i Väby och Djur Olsson i Väby

Rödeby socken; Hans Nilsson i Idehult och hans nabor

Lyckeby socken; Anders Svensson i Lyckeby och Mats Abrahamsson i Lyckeby

Sturkö socken; Jon Andersson och Mårten Ingevaldsson på Sturkö

 

Jon Månsson i Olsäng låter lysa för sin del med ryttare som har huggit i Stubbetorps och i Kropps mark, intill granskning är gjord, så och med dem i Säby, så och med delen mellan sig och Djur i Hjälmseryd.

 

Augustinus Persson i Ramdala ger in i rätten en restlängd på dem som resterar både med herredagspenningar och på en resa som han och hans kamrat gjorde till Malmö efter konungens kommissariers order. Efter uppläsning befaller domaren att de skall betala eller exekution.

 

Befallningsman Sven Svensson förde genom profossen tre karlar;

Sissa Abrahamsdotter, Jöns Hanssons hustru, framställdes och spordes; Om henne är något veterligt om dessa i rätten lagda tjuvinstrument? Svarade och nekade bestämt om någon vetskap, eller till alla spörsmål, svarar lika som hennes man Jöns Hansson. Nock spordes ryttmästaren för satt rätt, om han i någon måtta har pinat med järn och handklovar eller i annan måtta illa medhandlat, eller och med goda ord kommit henne eller hennes man till att säga något på hans kontraparter. Var till hon säger bestämt att ryttmästaren aldrig det gjort i någon måtta, ryttmästaren begär tingsvittne.

 

Landsdomarens begäran, skriftlig, lästes, blev tillstädes Nils Persson, hos befallningsmannens tjänst, i ordinarie tingsskrivarens ställe i den tvistiga sak mellan ryttmästare Krefelt (Hans Henrik von Krefelt, Tromtö) och korpral Per Zachrisson protokollera, vad för rätten må passera.

 

1 ting. Ryttmästare Krefelt (Hans Henrik von Krefelt, Tromtö) till korpral Per Zachrisson i Sunde för osannfärdiga och skamliga angivelser på honom och hans hustru på senaste landstinget. Per Zachrisson säger för rätten ryttmästaren, löjtnant Bruse skall ha befallt vara en mäklare emellan honom och korpralen om Sunda gård. Korpralen svarar, han förmenar vara sina egna ord för tolkere, och sålunda i mening detta sagt att ryttmästaren skall ha begärt av löjtnanten vara mäklare om samma gård. Nock framlade ryttmästaren en annan attest som lästes. Nock vidare framlades en attest, som lästes, av befallningsmannen, och ryttmästare Fridag underskrivit. Nock framstod efterskrivna dannemän som satt stock samma tid; Åke Told i Stubbetorp, Nils Larsson i Lösen, Håkan i Berntorp, Nils Bäck i Stubbetorp och Ola i Ellet, vilka attesterar att sålunda vara passerat som ryttmästare Fridag och befallningsmannen skriftligt har inlagt. Håkan i Berntorp framkom ensam och vittnade, ryttmästaren stod upp vid bordet och sade varför korpralen inte hade efterkommit hans order och vad ord som på tyska, som hans mål faller och skällde, vad det var skurk eller annat kunde han egentligen inte förstå, och inte värja dock. Nock i rätten lades en attest. Korpralen förmenar Jonas Karlsson och hans hustru inte bör vittna då de är hans offentliga ovänner och saksökare av begynnelsen. Ryttmästaren menar korpralen sådant bör bevisa. Nock framsände ryttmästaren sventjänare Lars Olsson som lade sin attest. Nock lades av ryttmästaren en klagoskrift av korpralen i landstingsrätten. Nock lades en annan klagoskrift. Nock lades en tredje skrift. Nock framlade ryttmästaren själva förhöret som på Ryd blev upprättat, och korpralen menar skulle vara omändrat. Nock lades korpralens ingångna kontrakt om Sunde gård. Ryttmästarens förda vittnen; Löjtnant Börje Jonsson Bruse vittnar att korpralen avstod Sunde gård till ryttmästaren, att han en annan gård igen skulle ha, och var ryttmästarens ord att han skulle ha en annan gård igen när han fick purgera sig från sin sak, och yttermera sade ryttmästaren att han äntligen vill ha samma Sunde gård och blev det icke med goda, då skall han dock ha den. Ryttmästaren svarar att Bruse bör bevisa detta. Nock framlade ryttmästaren en 8 mans granskning på Sunde gård. Korpralen menar att samma förda vittnen är partiska (…). Ryttmästaren menar att hans vittnen bör stå och korpralen bevisa motsatsen. Arresten är en sak som remitteras till krigsrätt. Korpralen skjuter sig till 2 och 3 ting, ryttmästaren vill svara till nästa ting.

 

Ryttmästaren har med kaldsmän citerat korpral Per Zachrisson, lägger ett missiv från Johan von Schoting i Ronneby samt en räkning. Per svarar att han inte är skyldig något, nekar  dock inte sina kreditorer. Ryttmästaren begär dom.

 

Ryttmästaren citerar löjtnant Börje Bruse angående gäld, Bruse nekar gäld till ryttmästaren, men inte till sina kreditorer. Ryttmästaren begär 8 mans granskning på löjtnantens gård i Lösen som Nils Larsson och Nils Beck påbor.

 

3 ting. Jon Karlsson till korpral Per Zachrisson.

 

Mårten Svensson i Kropp inlägger en granskning på Kropps gård.

 

Anno 1671 den 10 juli hölls ting i Östra härad, stockemän

Anders Pålsson i Helgerum 

Ola Hompe i Duverum

Åke Told i Stubbetorp

Skover lode på Stora Hammar

Håkan Persson i Ellet

Måns Henriksson i Öljersjö

Hans Nilsson i Idehult

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Måns i Stubbemåla

Torhamns socken; Skover lode på Stora Hammar och Ola Jönsson i Rom

Jämjö socken; Jon Trulsson i Binga och Per Håkansson i Binga

Ramdala socken; (inga namn)

Lösens socken; Måns Henriksson i Öljersjö och Jon Persson i Öljersjö

Augerums socken; (inga namn)

Rödeby socken; Hans Nilsson i Idehult och Åke Olsson i Idehult

Lyckeby socken; Åke Told och Magnus skomakare i Lyckeby

Sturkö socken; Mårten Ingevaldsson och Gise Börjesson på Sturkö

 

3 ting. Åke Told i Stubbetorp till Ola Larsson i Lökaryd angående gäld om 14 mark, Ola möter inte.

 

Kapten Gaas vid sin mönsterskrivare ärborne monsieur Johan Holm framkommer och inlägger en längd på ödehemman år 1670. Nock i rätten lades en längd på restgäld och ödeshö för 1664 och 1667. Allmogen och häradsmännen intygar riktigheten.

 

1 ting. Håkan skräddare i Rödeby till Ola Jönsson i Rödeby, kaldsmän Hans Nilsson i Idehult och Nils Svensson i Tibbamåla, saken är till honom så väl hans dräng Per Nilsson, angående att drängen olovandes har gått ur tjänsten. Håkan vill veta varför han gick? Ola svarar att han inte visste att drängen gick utan lov, visste inte heller om Håkan hade städslat drängen eller inte.

 

1 ting. Ola Jönsson till Håkan skräddare angående en äng, Ola säger att ängen har legat till hans gård i 28-29 år, och Håkan skall nu ha ett stycke av samma äng sedan 2-3 år, och samma äng ligger till Horseklinten. Håkan säger att Ola aldrig kan bevisa att samma stycke jordäng har varit brukad antingen i hans eller hans förmans tid till hans gård. Ola säger att han kan det bevisa. Håkan säger att det aldrig kan bevisas att vara brukad.

 

1 ting. Håkan skräddare till Ola Jönsson, med nämnda kaldsmän, angående för att han går honom för när där han har sin äng upp till hans ägor. Ola säger det kan och skall goda män där om granska och skilja, så och säger Håkan att Ola har ingjort en vinterrågshage honom till förträngsel och emot förbud, item en mitelgård som går mellan deras lyckor och hans förman har löfte att hålla vid makt, som inte hålls av Ola, och det lovade han förrän Håkan Månsson fick lov att knäppa i Håkans gärdesgård. Ola säger att vill Håkan skräddare hålla den pakt med honom som blev gjord med Håkan Månsson vill han det och gärna hålla, men vis icke så nödgas han att bryta upp. Håkan säger att Ola aldrig kan bevisa att han har brutit kontraktet som är gjort mellan honom och Ola. Ola säger det bevisar sig själv ned det stycke äng som Håkan har sig bemäktigat vid Horseklinten.

 

1 ting. Hans Persson i Möltorp till Truls Räv i Hammarby, kaldsmän Jon Trulsson och Håkan Gise i Binga, angående gäld om 9 daler för en lada som han har stående på hans gård. Truls möter inte.

 

Skogsfogden Jon Månsson i Olsäng med kaldsmän av Kristianopels socken Pelle Hompe i Stavsnäs och Måns på Stubbemåla stämmer Jon Jönsson i Appelås att höra på en utställd dom 1667 för ett rödje, möter inte, straffas med 25 daler. Item korpral Jöns Persson i Bredavik för skogshygge, så och dragon Nils i Ekemåla hos Ola Gises i Äspenäs och Ola dragon till Lars Gises i Äspenäs, för 14 gröna bokar, pliktar 12 daler.

 

Samtliga bönder här uti häradet begär att få uppstå med exekution för skogshygge till dess landshövdingen uppkommer.

 

Jon Månsson lyser för alla sina delar om skogshygge tills granskning är gjord.

 

2 ting. Ryttmästare Krefelt (Hans Henrik von Krefelt, Tromtö) till löjtnant Bruse och korpral Per Zachrisson angående gäld, lägger en skrift av rådman Johan von Schoting i Ronneby. Ryttmästaren begär att 3 kor tas i exekutionssäkerhet av Per, ingen möter. Resolution; Bruse och Zachrisson döms att betala gälden plus omkostnader inom 15 dagar eller exekution.

 

2 ting. Ryttmästaren till korpral Per Zachrisson och hans hustru efter föregående angivande, dessutom för stöld i Svunde (står så, böra vara Sunde), angående Håkan Svenssons svin i Tädtorp och förde vittnen, nämligen Maria Engelbrektsdotter i Suende (Sunde) som vittnar skriftligt. Jon Karlsson i Sunde vittnar att han har sett några gånger att salige Claus Bruse i Sunde låg i sin bara skjorta hos sin syster Britta Bruse i sängen i Sunde, och eljest hållit till påskina god vänskap och umgänge, och Saake Frits Ruth då han var både i Östergötland och här, där attest visas, och korpralen samma tid, som var 1666 i juli månad ungefär, honom åt Östergötland följde, och på 10 veckor borta har varit, och både igen komna, sedan följde honom till Ronneby, den tid ryttmästare Fredag slog efter honom och lät fasttaga honom. Lars Olsson i Sunde vittnar lika som Jonas Karlsson. Per Trulsson, Anders Trulsson, Nils Trulsson i Gullbernatorp och Ingeborg Månsdotter vittnar att de har sett Saake Frits Ruth i Sunde att vistas ofta, och understundom varit där på en dag, och somliga tider på två dagar och emellertid han där har varit, korpralskan och han tillsammans i gärdet spatserande, och korpralskan följde med honom till Ronneby, där han blev fasttagen. Korpral Alexander Kastens vittnar att han blev kommenderad av ryttmästare Fredag med ryttarna Anders Nilsson, Jon Gunnesson och Börje Salomonsson med ett par andra att fasttaga Saake Ruth, och där de kom mot Ronneby kom Jon Nilsson som förut var kommenderad att om honom förnimma och berättade att han var hos Gumme von Holter, och stadstjänaren honom hade berättat att han hos korpralen satt vid bordet. Korpralen med de andra kom dit, utanför dörren stod korpralen, och sade att han för 2-3 timmar var borta. Korpralen trodde inte på det utan gick in för att söka efter honom, och fann hästen borta, då korpralen ställde kurs till väster port, och hon sade några gånger han hade inte hunnit till vida efter honom, han var bort sedan ett par timmar. Korpralen oaktade det och red vidare efter, och då han till den förutställde kom, sade de där rider han, och de hade hört han sin pistol lossade, och då korpralen såg honom laddade han sin pistol igen, och där han hört blev eftersatt visade han bak hagarna, och för galgabacken, och sprang av hästen, och satte honom mellan två stenar, så ingen kunde framkomma, med mindre de av hästarna måtte avstiga, då de på åtskilliga orter sig ställde, och efter honom ilade, korpralen med Börje Salomonsson och Jon Gunnesson och han i löpandet sina stövlar nerstrukit sig över ån att giva, då Jon Gummesson ropat sig att giva, där han till svarat är nock givet, och honom strax Joen blev pålagd, där de emot staden kommande korpralskan de mötte, och gick före tillbaka igen, då de med honom till Gumme kom, har de båda växlat ryttarna öl och brännvin, där till korpralen nekade de brännvin skulle ha, men de fick några kannor öl, och hon korpralskan på gården sade till frids han henne skulle igen ge det hon honom har varit, då han en guldring med en blå sten uti av pungen tagit, och henne gav, där korpralen frågade vad det var, svarade hon i mene det är brefve, och han så ringa upptagit, och henne flytt, där efter de fortsatte de på vägen mot Kronoberg, och under vägen sade till korpralen, det är kamratstycke, min man skulle inte så gjort vid eder (…). Jon Gummesson, Jon Nilsson och Börje Salomonsson och Jakob Ingemarsson vittnar lika som korpralen.

 

Fiskalen i Ronneby Bengt Persson Juliander presenterar för rätten en fullmakt av korpral Per Zachrisson utgiven och vill svara till ryttmästarens pretention mot korpralen så vid Sunde gård angår. Ryttmästaren menar att fiskalen inte har med saken att göra, utan kan gå hem till Ronneby och fortsätta med sitt, med mindre han landshövdingens fulllmakt framvisar, och korpralens fullmakt ty aktas bör efter C4 recess, 2 bok, 6 kapitlet, 10-11 punkten.

 

1 ting. Ryttmästare Krefelt (Hans Henrik von Krefelt, Tromtö) till löjtnant Börje Bruse och hans hustru, kaldsmän Måns Henriksson och Lars Månsson i Öljersjö, möter inte, angående falsk angivelse.

 

Ryttmästaren begär 8 män att granska löjtnant Börje Bruses gård, vilken lär vara ganska ruinerad, de 8 år; Offred Olsson i Lösen, Jon i Öljersjö, Åke Told i Stubbetorp, Anders Krog i Lösen, Ola Krog i Lösen, Hans Larsson i Stubbetorp, Mårten Krog i Stubbetorp, Jon Olsson i Stubbetorp.

 

4 ting. Jon Karlsson till korpral Per Zachrisson, Per möter inte.

 

Samtliga allmogen inger en skrift i mening att de måtte vara till hjälp att vara conseruret och försvart mot det grova tjuveri som en tid har gått uti sväng och där under begärde härads sigill. Vi samtliga allmogen, fattiga bönder och skattedrängar i Blekinge och Östra härad boende är orsakade att tillkännage ödmjukast, hur på några års tid ett mycket grovt rov och tjuveri har gått i svang och nästan synts ta överhand i det ringa förråd och egendom som Gud den högste har välsignat oss med, till underhåll och leva av, år tid efter annan likasom på rövares vis stulet (…). Från oss är stulet hästar, oxar, kor, får, lamm, svin och annat mera (…). Och där som vi en oförgriplig lös bekänna sannheten då är det alla och en var av oss, veterligt att sedan den tid löjtnant Börje Bruse med sin svåger korpral Per Zachrisson blev förelagda och dem anklagade med tillvitelser såsom tjuv och tjuvar har stölderna avtagit. Observeras bör att vi inte kan bevisa att löjtnanten och korpralen är skyldiga till alla stölder, det kan inte heller bevisas att de är oskyldiga. De tre fångarna, varav två är tjuvar står också i misstanke, de har vistas här uppe hos oss till ruin, vi vill berömma ryttmästare Henrik von Krefelt så och kronans befallningsman Sven Svensson och rättens betjänter att de med största flit visar omvårdnad om allmogen genom rannsakningen över tjuveriet (…).  

 

3 ting. Kornetten till Håkan Persson i Berntorp efter föregående sak, och menar om att han i jo bör straffas för att han villigt skattelägger sin gård inför den höga mönsterherren, Håkan möter inte.

 

3 ting. Mårten Andersson på Senoren till Jon Persson i Öljersjö angående barnagods. Jon säger att modern till barnet ännu lever, som är ädle Nils Becks i Öljersjö, vilken har godset hos sig, och han har aldrig mottagit det. Mårten inger en skriftlig registrering. Nils Larsson i Lösen som har syster till den döde berättar att det är tre barn döda sedan där blev skifte efter deras fader som detta skiftesbrev är gjort efter de två barn har Nils Beck deras gods hos sig, och Gise Mårtensson har det tredje barnets gods hos sig, och dessa tre barns lotter som döda är, har, som menas, de att söka på deras hustrurs vägnar, var efter pro kvota sin lott. Och när detta skifte hölls som berörde skiftesbrevet omnämner, var all sådan otrohet som alldeles intet blev skiftat och barnen ingen lott bekom där uti, vilket uppgick på ett barn 10 skilling och det var sex barn.

 

Jon Persson i Maren äskar dom i saken mellan sig och Anild Larsson i Horseryd. Måns Trulsson på Målen inlade en skrift. Jon säger nu som tidigare att han eller Gumme på deras hustrurs vägnar aldrig samtyckte någon förlikning, och han tillika med Måns begär dom. Måns Trulsson begär domen beskriven och vill appellera.

 

1 ting. Lars Jonsson i Svensgöl till Per Trulsson i Långemåla och Per Hansson i Björsmåla, kaldsmän Ola Nilsson i Figgamåla och Nils Svensson i Tibbemåla, angående att de har byggt ett hus för honom, vilket han menar icke vara så byggt som det sig bör, ingen möter, begär 4 män som det kan besiktiga, de 4 är; Jon Jönsson i Gunnegärde, Jöns Olsson i Gunnegärde, Åke Gummesson och Nils Håkansson i Rödeby.

 

Utsågs 8 män, blev av kronans befallningsman och tingsrätten valda att sitta till stocke på landshövdingens ratifikation att sitta ett halvt år; Ola Svensson i Musseryd, Måns Trulsson på Målen, Anders Pålsson i Helgerum, Ola Persson i Säby, Mårten Krog i Stubbetorp, Anders Persson i Bastasjö, Per Månsson i Stubbetorp och Lars Nilsson på Sturkö.

 

Ryttare Lars Stage säger att Ola Månsson i (Femmeryd) har låtit honom till rätten citera och icke har själv mött, slår hans stämning ganska lös.

 

Håkan Frendesson säger för (står bara så)

 

3 ting. Anders Björnsson i Ramdala till Håkan Frendesson och Jon skräddare i Gängletorp, och det efter befallningsmannens tillåtelse på landshövdingens behag, emedan Nils Persson i Gängletorp som Anders skall dela för är en saktmodig och enfaldig man, saken angående den dräng som sägs Jon skräddare och Håkan skall ha slagit ihjäl. Befallningsmannen säger emedan ingen liuder vid tinget så differerar saken till nästa ting. Jon Mattisson i Torsted vittnar att han har hört att Maria Nils Perssons i Gängletorp har sagt att Jon skräddare har slagit drängen strax efter drängen var död. Maria Mattis i Torstäva vittnar lika som Jon. Gertrud Torsdotter på Möcklö vittnar att hon en gång kom in till Maria Nils Perssons i Gängletorp, då såg hon drängen ligga i bänken, och hans näsa blödde, och då hon gick bort sade Maria Nils Perssons till henne att Jon skräddare har slagit pågen. Jon skräddare inger sin hustrus skriftliga vittnesmål. Nock lade Jon i rätten sitt skriftliga försätt. Jon säger där som styvfadern till drängen Nils Persson hade ömste över drängen, då hade han icke själv slagit drängen därefter. Anders Björnsson säger att Maria håller Jon fullkomligt för att ha lemlästat sin son, var utav hon menar att drängen skall ha fått sin död. Jon säger att då Nils själv hade slagit pågen, då gick han till sängs, sedan stod upp, och för den skull menar den som hade fällt ner bör uppresa.

 

1 ting. Ola Månsson i Femmeryd till Lars Stage i Femmeryd angående att Lars har från honom tagit, det som han röster för som är jord och grund, som har av ålders tid legat till hans gård, som skall bevisas med 12 mäns granskning och därpå följande dom, så och att ha upptagit stapel och sten som de 12 männen satte och säger det är hans ord. Lars detta alldeles om stapel och sten att förflytta har han inte gjort. Och Lars säger icke vill svara vidare här till, intill gården blir rätt bytt mellan dem eftersom Ola är orsaken till att gården är ganska förrånad vid deras byte, och ännu vart år låter föra föderiet från gården, till Kristianopel som han förmodar är mot konungens statuter. Ola säger slikt aldrig är gjort, utan det är skett med stor trängsel med ryttarens skatt, för det andra om en gärdesgård som honom tillbytte på den ½ gård.

 

Skeppare Anders Krog i Stockholm har låtit citera några bönder som har bärgat beg och tere som förliden harbst blev strandat, till att bli av domaren tillhållna denna upprättade likvidation, som skedde i Lyckeby, till en viss tid att efterleva, eller och därpå begär dom till namn och värdering efter konungens statuter, för utan några vidare pretentioner han till densamma kan ha. Samma likvidation blev inlagd och lästes. Nock lät läsa en uträkning jämte specifikation på dem som är skyldiga, med ansökning om sista betalningsdag eller exekution. Domaren resolverar att bönderna skall betala inom 15 dagar eller exekution.

 

Angående saken mellan Per Månsson i Danskefly och den unge mannen Per Andersson som kronan delar på, uppskjuts till nästa ting.

 

2 ting. Befallningsmannen till Öjer i Kråkerum angående slagsmål med sin ryttare Söffren. Öjer säger att han har slagit honom, menar också att det inte kan bevisas. Per Buesson vittnar att då de började klammeriet, de hade brukat mun länge, Öjer slog med sin stubbe mot ryttaren, vilken vek bort, sedan föll de omkull, men inte allena, Tröster och Sven var med och ryttaren fick ett blodvite, och Tröster i Kråkerum fick också ett blodvite, eller en rispa i låret som Öjer säger.

 

Alla övriga kronans saker lyser till nästa ting.

 

4 ting. Håkan Matsson i Jämjö på änkan Kerstin Måns Becks vägnar till Karin Ola Nilssons i Hammarby och förda vittnen Sven Trulsson i Flakulla. Sven vittnar att han var på skiftet efter salige Anders Nilsson, då vet han att ganska boet blev registrerat men inte vet var det med den handskriften är fatt, men vet att barnen intet fick efter honom för gälds skull. Sven i Brändamåla vittnar lika som Sven.

 

1 ting. Anders Björnsson på Anders Olssons vägnar i Trolleboda till Veste Bengtsson, kaldsmän Lars Jonsson i Trolleboda och Pelle Hompe i Stavsnäs, angående gäld om 29 daler 1 mark, Veste möter inte.

 

Håkan Håkansson i Rödeby äskar dom mellan sig och herr Jakob. Anders Björnsson i Ramdala på herr Jakobs vägnar svarar att han håller sig efter dom och tingsvittne, och i rätten lägger ett utdrag av Pål Christenssons bok. Håkan säger att han vill bevisa att på den tiden kunde inte 1 lispund pottaska köpas för 12 mark. Anders säger att boken säger att Håkans hustru har fått reda pengar.

 

2 ting. Sven i Fåglasång till Tegelgårdens kvinnfolken i Lyckeby efter föregående sak och förda vittnen hustru Barbro, vilken vittnar att hon satte nämnda kläde i pant efter Håkans befallning till nämnda kvinnfolk. Hustru Barbro säger att hon icke satte det ut i för pant.

 

2 ting. Kerstin Racks till samma Tegelgårdens kvinnfolk efter föregående sak.

 

I den tvistiga sak som hustrurna Elin Mickels samt Kerstin Gummes kärande och drängen Anild Larsson svarande, är således av tingsrätten den 10 juli 1671 känt och avsagt; Som rätten finner skall dokument egentligen förnummit huru som en hustru, tillförne i Kristianopel boende, benämnd Kerstin Hans Henriks, är för någon tid sedan genom dödsfall avgången och icke lämnat efter sig några bröstarvingar, antingen söner eller döttrar, inte heller deras barn eller barnbarn, inte heller fader eller moder, ingen syster, ingen broder, utan allenast två systerbarn vid namn Elin Mickels och Kerstin Gummes, samt en syster sonson benämnd Anild Larsson, som förmedelst sin ungdomsår är under förmyndarskap, så alldenstund då registrering och skifte efter saliga döda hustrun togs för händer, befinns att magistraten i Kristianopel som då var övervarande tillika med byfogden, att ha låtit denna dräng Anild Larsson som en grad längre ifrån på släktlinjen gått i lika lott och delning med nämnda systrars barn, där över de hårt har klagat, och igenom deras fullmäktige har gjort saken anhängig för lag och dom, menar att de uti detta arvskifte icke är vederfarit den del som rätt och billigheten kräver, utan fast mera deras med rätta tillfallna arv att vara uti en annan släkts och oberättigade händer bortgett, därför de och i detta jäv har enständigt begärt rättens utslag och dom. Rätten har noga läst den svenska och danska lagen (…). Därför finner tingsrätten att Anild inte har makt till delning, utan tillfinner dessa två systerbarn Elin Mickels och Kerstin Gummes att anamma och till sig ta denna portion och arvslott som nämnda dräng efter skiftesbrevets lydelse är tilldelad att åtnjuta. Gör tingsrätten för det övriga en allvarsam påminnelse till drängens förmyndare som samma gods under händer har, att han det vid på fordran låter vara följaktig med mindre han icke för medelst appellation till landstinget kan ha lyst på drängens vägnar, här om att söka vidare utslag och dom.

 

Anno 1671 den 24 juli hölls ting i Östra härad, stockemän

Anders Pålsspn i Helgerum

Måns Trulsson på Målen 

Mårten Krog i Stubbetorp

Per Månsson i Bubbetorp

Åke Told i Stubbetorp

Ola Hompe i Duverum

Nils Olsson i Säby

Jon Olsson i Hallarum

 

Sockensvar

Kristianopels socken; (inga namn)

Torhamns socken; Ola Jönsson i Rom och Truls Persson i i Rom

Jämjö socken; Per Håkansson i Binga och Pål Mattisson i Binga

Ramdala socken; Hans Nilsson och Håkan i Berntorp

Lösens socken; Åke Told, Jöns Olsson i Öljersjö

Augerums socken; (inga namn)

Rödeby socken; Åke Olsson i Idehult och Nils Mattisson i Gräggemåla

Lyckeby socken; (inga namn)

Sturkö socken; Gise Börjesson och Per Ingevaldsson på Sturkö

 

2 ting. Håkan Jonsson i Rödeby till Ola Jönsson i Rödeby angående drängen som skall ha gått olovandes av hans bröd och till Ola Jönsson, har städslat sig med samma terminer hos Ola som hos Håkan, vill nu veta vad orsaken är. Ola säger att Håkan aldrig kan bevisa att det var honom veterligt att han hade sig fäst med Håkan skräddare, och för den skull städslade han drängen för han icke annat visste än drängen från Håkan vill vara skild, och säger inte ha lockat drängen, utan han bjöd sig till att ville tjäna Ola. Ola sporde Håkan om han har lockat drängen från honom? Håkan säger ja, han håller honom fullt och fast därför eftersom Ola städslade honom samma tid och termin som han hade fäst sig med honom, och det så länge till han sig därför med en ed kan värja. Ola säger och menar att Håkan bör sitt angivande att bevisa. Ola säger att ha fäst drängen varannan vecka till Mikaeli och icke visste han därmed skulle ha gjort Håkan eller någon där emot. Och drängen Per Nilsson själv bekänner att Ola aldrig lockade honom, men hans broder Simon Trulsson i Emmeryd i Medelstad härad, var hemma hos Ola och bjöd han samma dräng, och tillförne var drängen vänligen förlikt med Håkan om kiv dem emellan. Håkan sporde Simon Trulsson om han såg Ola på kyrkogården samma dag han med drängen blev förlikt? Svarar att han såg Ola men icke Håkan och drängen, när Håkan svarade att Ola Jönsson sade om mantalsskrivaren ville ge varandra man av, vad kommer det eder vid? Vartill Håkan svarade kanske i skall ha en gås för ert omak, då svarade Simon en gås blir icke en höna. Ola säger att han inte menade vad han sa. Olas vittnen; Karl Olsson i Inglatorp vittnar att han hörde på kyrkogården Håkan säga att han inte skulle ge koppskatt för att han var förlamad, vartill Ola sade de slipper icke alla som är vanföra, svarade Håkan att vad kommer det dig vid, i detsamma sporde Christen Bengtsson Håkan att om han var förlikt med drängen, att han måtte vara lös från honom. Håkan svarade jag ansis inte om drängen, jag får alltid den som sover på mitt arbete, Håkan säger till Ola att han är hans ovän och för den skull menar Ola att det är för hat och avund han delar honom. Håkan säger att tingsboken visar det. Och sporde Håkan Simon om han icke bjöd honom hem med sig och Per Nilsson hans broder så och Esbjörn i Pålycke, efter förlikningen var gjord, och de två männen gick in, men Per gick till Ola. Simon säger att drängen var väl förlikt med Håkan och kunde därefter gå vart han vill. Håkan säger sig att vara förlikt med drängen på förord på det han icke ville ha bryderi därefter, men därsom något bryderi uppkom skulle förlikningen vara död och maktlös, och då han var förnam att drängen var hos Ola skickade han två män till honom, nämligen Christen Bengtsson och Jon Jönsson i Gunnegärde, att där som han icke avstod tjänst från Ola skulle förlikningen vara död och maktlös, drängen säger ja de var hos honom, och icke bättre förstod än att han måtte vara var han vill tjäna.

 

2 ting. Håkan skräddare till Ola Jönsson för grund och egendom.

 

1 ting. Håkan till Nils Håkansson för vinterrågsgärdesgård mot förbud och honom till förträngsel, kaldsmän Åke Olsson i Idehult och Per Larsson i Västergården (bör vara Idehult), så och sakger Nils för en gärdesgård han går i gärdet vid Bundebro mot förbud och tvärt emot kontrakt och förlikning. Ola Jönsson svarar till Håkans 2 ting om grund och egendom, att alla lottägarna bör därtill ha citation om vinterrågsgärdesgården. Håkan säger om de vid sig ha andra och lott med sig m de det veta och de må dem låta citera till rätten. Ola Jönsson och Nils Håkansson framäskar Håkans förbudssedel som han har på samma förbud. Håkan säger att gärdesgården står han till förträngsel och tillskickade två män Ola Hansson i Ekegården och Ola Nilsson i Ekegården i Östra Rödeby och vid dem låta förbjuda. Nils Håkansson däremot svarade och menar att hans nedsatta gärdesgård inte står på Håkans grund och menar att förbudet inte är giltigt utan överhetens vilja och samtycke. Håkan säger att överheten inte har med deras jordegods att göra och skjuter sig till dannemäns avsikt.

 

1 ting. Nils Håkansson till Håkan skräddare i Rödeby angående en hage som Håkan mot befallningsmannens förbud har intagit på fäladsmark, så och för en lycka som Håkan har intagit på slätten ovan husen. Håkan säger att vad han förbättrar på sin gård angår ingen annan.

 

3 ting. Ryttmästare Krefelt (Hans Henrik von Krefelt, Tromtö) till korpral Per Zachrisson och hans hustru efter föregående sak och tjuveri, till nästa ting med vittnen. Korpralen inger ett inlägg samt en sedel som ryttmästaren med korpralen har uppsatt. Ryttmästaren säger att korpralens falska och skälmska angivande skall han bevisa med tjuveri och skälmeri eller stå själv därför. Korpralen här emot säger att han är en ärlig karl och en ärlig soldat. Ryttmästaren säger att Per har fått en tjuvdom här på tinget för svin. Per svarar att ingen ärlig karl kan bevisa att han övar tjuvstycken, säger att ryttmästaren far fram med hårda ord, att Per skall få, vill nu veta vad han skall få. Ryttmästaren svarade att han skall få svar på sina skälmska inlägg (…).

 

1 ting. Ryttmästaren till Per Zachrissons hustru för falska angivanden så väl för landshövdingen och för landsdomaren, Per svarar att vad hon har klagat bevisar sig själv.

 

Ryttmästaren låter lysa för sin del med löjtnanten och hans hustru till nästa ting.

 

Jon Karlsson äskar på dom mellan sig och Per Zachrisson angående stöld av en häst som Per har tillvitat Jon. Korpralen Per begär anstånd till nästa ting då dokumenten ligger i landstinget.

 

Befallningsmannen vid sin skrift låter lysa för alla kronans såväl egna saker.

 

4 ting. Kornetten Lars Salomonsson till Håkan i Berntorp, Håkan begär uppskov till nästa ting, ber ödmjukast kornetten om förlikning, vill inte ha denna träta med sin officer då han är en fattig bonde och han vill lyda kronans order och sporde kornetten om han inte har fått sina 15 daler? Kornetten svarar ja och kvittens visas. Kornetten vill inte svara mer. Håkan sporde kornetten om han inte fick det första året 9 daler och det mesta efteråt och 9 daler, som 1669 och 1670. Kornetten svarar att han fick det första året 15 daler och det andra året fick exekution efter en doms lydelse och på 25 daler. Kornetten sporde Håkan om han icke villigt och vetande har ingått en skrift att han vill ge 15 daler så länge han där bodde årligen, och om han icke det bekräftat med sitt bomärke? Håkan vill svara till nästa ting. Nock sporde kornetten Håkan om han icke kom till honom och bad 2 daler måtte efterges, så skulle det förra upprättade rivas sönder, vill svara till nästa ting. Kornetten sporde vittnen, nämligen Jon Gundesson som säger samma ord som kornetten att ha proponerat. Per Månsson i Berntorp vittnar lika, och vittnena säger att kornetten har budat efter Håkan att han skulle leverera sin skatt och det skedde i kornettens stuga.

 

1 ting. Måns Jonsson på Torp till Jon Beck i Binga angående några pengar som kyrkan tillkom, nämligen 2 mark som han har hos sig och inte har levererat, eftersom Ola Hompe förehåller Måns kvittensen. Jon vill svara till näst ting.

 

Per Andersson i Bredäng äskar om dom mellan sig och Per skrivare, lägger i rätten några restlängder och föred Måns Jonsson i Torp som vittne. Att han levererade till Per för Bredbäck och Stengöl, som de hos honom hade inlagt. Domaren sporde Per varför denna fordran om 13 daler 195 skilling har stått så länge och inte sökt Per skrivare tidigare? Svarade att han fick dom därpå uti salige Jöns Nilssons tid, men Per som själv var skrivare, kunde han icke få domen beskriven. Nock bekänner Per Ingevaldsson och Ola Ingevaldsson, Jon på Kullen, Jon Andersson, Lars Trulsson och Måns Hansson att ha levererat till Per skrivare samma herredagspengar. Skall gå dom till nästa ting.

 

Lars Salomonsson inger ett köpebrev på Per skrivares gård och hus med allt som nagelfast är och detta i Sara Per skrivares presens.

 

Kronans skogsfogde lyser för kronans delar angående skoghygge i Lösens socken tills granskning är gjord.

 

2 ting. Jon Beck till Per skrivare. Beck inger en granskning mellan Ola Månsson och Lars Stage i Femmeryd.

 

2 ting. Ola Månsson till Lars Stage, skjuter sig till vittnen till 3 ting. Lars säger att Ola har förbytt krono till samma gård, och säger att slikt bör bevisas.

 

Måns Persson i Duverum till på Anders Larssons vägnar i Horseryd som tidigare var fullmäktig på Jeppe Månssons vägnar i Femmeryd att tilltala nu döde ryttaren Anders Eriksson angående sin halva gård som han menar lovlig att vara fråndriven, och nu yttermera, till rätten samma döde ryttares efterträdare Lars Stage att höra och svara till en driven process som i hans tid agerat är. Domaren sporde Lars om han röster för gården och om han har städslat gården och om han har brev därpå? Svarade att han håller röst och sventjänare för gården som och har städslat den, vilket han vill visa vid nästa ting. Lars säger att han inte vill svara Ola Månsson förrän han skaffar gården till sin rätta ess och bruk, som den har varit tillförne. Nock vidare förfrågar sig var två män bor samman på en gård och har lika skatt och utgifter, om de icke och bör ha lika mycket gårdsägor av åker och äng så och andra apertimentier som där till ligger. Ola vill svara till 3 ting.

 

1 ting. Per Ingelsson på Sturkö till Truls Gise i Kråkerum, angående gäld om 1 tunna sill om 10 mark, kaldsmän Per Håkan och Jon Trulsson i Binga, möter inte.

 

1 ting. Måns Persson i Duverum till Per Buesson i Kråkerum. Per säger de kommer väl till lag när de kommer i tal.

 

4 ting. Per Zachrisson i Jämjö till Måns Persson i Jämjö och begär dom, möter inte. Dömt; Skall betala inom 15 dagar eller exekution.

 

1 ting. Lage i Björstorp till Ola Gise i Äspenäs angående hans obligation, kaldsmän Mårten i Brädelycke och N, möter inte.

 

Gunne i Duverum citerar Ola Hompes dräng Håkan Månsson till att vittna, som säger; Att Gunne och Ola var i Kristianopel med något gods, och Ola fick inga pengar, Gunne tog dem till sig, när de kom hem skickade Gunne sin dräng till Ola med några pengar och Ola satt vid bordet och då han dem hade tagit sade han icke sänt mig fler pengar, drängen svarade nej, då sade Ola jag skall ha mer pengar, drängen sade i får ej fler denna gång, då stod Ola upp och gick dit, vidare vet han inte, parterna begär dom.

 

4 ting. Åke Told till Ola i Lökaryd (se nedan), möter inte, begär dom.

 

Dessa två bönder (se ovan) som sitter på fulla maregårdar och är tillsagt att de skulle såsom andra bönder svara till gårdarna och möta att vara sockensvar, klagas över att de inte har velat komparera som och nu förnims. Och efter allmogens enständiga begäran så döms de att plikta 3 mark. I lika måtta i Väby som skulle ha varit sockensvar, nu andra tinget efter dråparen Djur Olsson och icke heller ville akta tiden, således pliktar de 3 mark.

 

3 ting. Gunne till Ola Hompe och hans påg angående tre svin så och Jöns Månsson i Östergården, Ola Hompe säger att Gunne bör slikt bevisa.

 

Håkan Matsson i Jämjö på Kerstin Mats Becks vägnar i Jämjö framstår och för vittnen mot Karin salige Olas i Hammarby, Truls Persson i Hammarby vittnar att han var på skiftet efter salige Anders Nilsson, då talades det om denna gäld, då svarade arvingarna att hon har pant och kan bruka det till hon för sina penningar. Domaren sporde vittnet var hon kom av panten? Svarade Truls att det skedde av den händelse att Truls Räv köpte en jordegodsgård av Anders Nilsson som samma pant av ängen låg till, och då Truls förnamn att ängen var utsatt från gården som han köpte tog han det till sig, eftersom han det hade betalat och köpt, därigenom kom hon från panten, och det skedde för cirka 8-9 år sedan. Håkan Persson i Ellet säger på Karin Olas vägnar att Anders Nilsson som hade gett ut skriften han sålde gården till Truls Räv och först pantsatte ägorna ut, bör hans arvingar där till att svara och att lida den skadan. Håkan Matsson menar att Kerstin Mats Becks icke är pliktig att ge bort sitt till Anders Nilssons arvingar, Håkan Persson menar hon bör söka dem som har sig emot henna obligerat och begär dom. Lars Nilsson i Binga säger att för många år sedan, då Kerstin bodde på Torp, då gick Ola Nilsson och hon över åkrarna som han gick eried, då talade de om gäld och då de skulle skiljas åt sade hon till Ola låt mig få göra något åt det, varpå han svarade då han kom tillbaka igen, där är en handskrift som farfar har utgett och kommer mig intet vid och hon ville att jag skulle lösa den, och torde väl lösen, om jag kunde sade han (dom meddelas senare).

 

2 ting. Anders Björnsson i Ramdala på Anders vägnar i Trolleboda till Veste Bengtsson, möter inte.

 

1 ting. Per Buesson i Björstorp till Ola Andersson i Torstäva angående en ko han har köpt, vill svara till nästa ting. Ola säger att det var en månad före Mikaeli dag som han köpte kon, sista förlidna Mikaeli, och dog nu i våras.

 

4 ting. Mårten Andersson på Senoren till Jon Persson i Öljersjö. Åke Told svarar på Jons vägnar att han vill svara till nästa ting.

 

3 ting. Jon Olsson till Nils Räv, Nils möter inte.

 

3 ting. Tröster i Kråkerum till Ola i Lökaryd.

 

Per Andersson begär dom mellan sig och Per skrivare, resolution; Denna sak är agerad för några år sedan av förre tingsfogden salige Jöns Nilssons dom gången, vilket protokoll ligger i kansliet i Kristianstad. Tingsrätten dömer att Per Christensson billigen bör och skall denna fordran som först bedrager sig om 9 daler 3 mark 12 skilling, därnäst vad vittnen vittnat om att ha utlagt till Per, att betala inom 15 dagar fulla summan, med mindre Per Andersson icke av en kristens kondoleans och man ej nock vill efterlåta Per skrivare något eller söks i hans bo var där finns.

 

Anno 1671 den 28 augusti hölls ting i Östra härad, stockemän

Anders Pålsson i Helgerum

Anders Svensson i Bastasjö

Ola Svensson i Musseryd

Åke Told i Stubbetorp

Per Andersson i Bredäng

Lars Hansson i Mo

Ola Eskilsson i Stålemara

Per Andersson i Berntorp

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Ola Eskilsson och Lars Giselsson i Äspenäs

Torhamns socken; (inga namn)

Jämjö socken; Pål Mattisson i Binga och Lars Nilsson i Binga

Ramdala socken; Per Andersson i Berntorp och Sven Trulsson i Berntorp

Lösens socken; Åke Told och Gise Larsson på Fäjö så och Stubbetorp

Augerums socken; Nils Mattisson i Gräggemåla och Gerton i Hinderås

Rödeby socken; (de i Augerum här ovan)

Lyckeby socken; (inga namn)

Sturkö socken; Per Ingevaldsson och Lars Olsson i Skällenäs

 

1 ting. Christen Bengtsson i Rumpetorp till Ola Persson och Karl Persson i Stengöl, kaldsmän Nils Mattisson i Gräggemåla och Åke Olsson i Idehult, angående en hage som de har intagit på hans olgård som kallas Valdgård, möter inte.

 

Åke Told fordrar dom i saken mellan sig och Ola Karlsson i Lökaryd, Ola möter inte, resolution; Ola har inte mött under 4 ting, Ola skall betala sin gäld inom 15 dagar eller exekution.

 

4 ting. Ryttmästare Krefelt till korpral Per Zachrisson (PZ) och hans hustru. Domaren påminner Krefelt att hans kopialiter inger en vidimerad kopia av landsdomarens dom i korpralens sak varefter han sig regulera kan. Krefelt svarar ja, det skulle efterkommas. Krefelt sporde allmogen om de vill stå vid sitt brev med 8 häradsmäns sigill? Allmogen svarar ja, och säger att de var bestulna innan och efter de båda hitkom (syftar på löjtnant Bruse och Per Zachrisson). Krefelt begär tingsvittne. Korpralen inkommer sent omsider och inger sitt svar mot denna klagoskrift, häradsmännen vill ha en kopia så att de kan svara särskilt. Krefelt begär av PZ att veta vad det är för andras hundar som sägs han jagar med i sitt inlägg och det nu till 4 ting såsom socknar utdelat. PZ svarar att Krefelt har sådan en skrift själv förorsakat och igenom andra praktiserat. Krefelt vill veta vad det är för hundar. PZ säger att han har förklarat det. Krefelt säger sig ingen jägare att vara, och därför håller PZ för en hund till han säger vem hunden är och ger dem rätt namn. PZ säger att han har sagt sin mening därom, han skäller ingen ärlig man och ingen utom dem som han skäller. Säger också att hans hustru skall ha följt Fritz Ruth, så reste hans hustru tillika med sin broder och Fritz att uppfordra deras arv, nämligen 300 daler i Östergötland, och vid de tider hördes ingen otillbörliga stycken till ruden. Krefelt säger att PZ bör det bevisa och skjuter sig till sina förda vittnen, Augustinus Persson i Ramdala säger att efter oxen blev ihjälslagen reste han med PZ och han betalade oxen, kornetten säger att Fritz Ruth var i Lillagärde 8 dagar efter att han hade betalat oxen för honom och kornetten fick icke sina pengar igen. PZ säger sig i konungens tjänst i Tyskland på de tider var, och annars ber Krefelt vill framvisa domen över Fritz Ruth, att han var oärlig. Krefelt säger har han icke dom, så kan han få en nu, dom finns att få i Söderköping. PZ menar såsom löjtnanten med ryttmästare Fridag blev förlikta, de därför icke kan anträffa hans ära eller ärliga namn, så och de lösa sedlar och attester som Krefelt har lagt i rätten borde vara avhemblede. Krefelt säger att PZ bör framvisa sin fullmakt från löjtnanten, och håller sig annars efter sitt inlägg, och vad attesterna angår så är de skrivna av goda män och begär nu dom och inget i saken att accepteras. PZ vill ha uppskov. Domaren kan inte neka PZ uppskov då saken är mycket vidlyftig och berör heder och ära. Krefelt svarar att här behöver icke 5 ting göras, han har varit inför rätten länge nog, i 4 ting. Domaren blir vid sin resolution.

 

2 ting. Ryttmästaren till löjtnant Börje Bruse, hans hustru och hans syster som är av korpralens hustru, efter föregående angivande.

 

Jon Karlsson begär dom mellan sig och korpral Per Zachrisson. Här emot lade korpralen ett generalförhör, inlägger även ett instrument samt sitt inlägg. Jon Karlsson säger och menar att Bengta Vernis bör bevisa sitt angivande.

 

Länsman Nils Brask lät läsa en skriftlig fullmakt till att uppvakta alla kronans saker varuti kronans intresse sticker, datum Avelsgärde den 27 augusti 1671.

 

Truls Olsson på Ungskär har till rätten genom befallningsmannen Sven Svensson låtit framföra en fånge vid namn Ers Mattisson, vilken beskylls av Truls för att ha stulit specificerade saker. Domaren förehåller Truls om han gå ed på att samme Ers Mattisson är den rätta tjuven? Truls svär eden med sin fingrar i boken. Truls vill till nästa ting inkomma med sin hustru och vittnen. Examineras först av domaren, vilken frågade Ers var han är född, av vad föräldrar, och vad han här har gjort, och var han ifrån han är kommen och med vad besked? Svarade att han är född på Sturkö här i Östra härad, hans fader var Mattis Svensson och är äkta son. Har tjänat i danska regeringstiden slottsherren i Kristianopel Jakob Grube, visar nu hans pass. Sedan begav han sig till Påvel Bertilsson och tjänade honom så länge han var fogde, kom utan besked ifrån honom. Domaren frågade varför han inte tog pass från Pål? Svarade att han begärde inget, han hade väl fått om han hade begärt. Sedan kom han till Bornholm, säger sig vara tvungen av snapphanarna med dem åt Bornholm, och lägger sitt pass därifrån, tjänade där i 1 år och 2 månader. Kom så till Sturkö där han fiskade som andra fiskare. Hämtade sin hustru från Ramdala till Sturkö, har varit soldat i de danska tiderna, slottsherren Grube tog honom därifrån till sin tjänst, och var fiskare hos honom, har inget pass från knekttiden. Hemma på Sturkö har han seglat med Claus Mårtensson i 1 år, efter Claus attest. Domaren förhåller Ers att skaffa en attest av sin kyrkoherde om sin levnad, så väl som alla sina övriga förhållanden, Nock spordes han varför han låg stilla på Ungskär, mer än de andra, från måndag morgon och till torsdag middag, och icke drog till sjöss som andra därpå ön att fiska, och varför han gjorde sig bekant med Truls hund och gav den ben efter middagen? Ers svarade att det icke var verlig tid att ta till sjöss med rep, men med krokar kunde de väl, han rådde inte för att hunden tog benen och en del kastade han till den. Ers spordes om han med ärliga opartiska människor kan bevisa husrum och plats var han var den natten då det stals på Ungskär? Svarar att den natten var han hos Mårten i de små husen här i Hammarby. Mårten Håkansson vittnar att Ers var i de små husen hos honom från aftonen, de fick sig mat, och om morgonen när de stod upp åt vid halvgången davaremål, såg han honom vid sin lilla hytta som han låg i, och det var lögaredagen efter stora böndagen, vet dock inte om han var där under natten. Domaren sporde Ers till vad ända hans hustru var hos Åke i Attanäs och ville frakta hans vrakeka? Svarade att vill ha den att föra pottaska till Ronneby för Nils Persson och Truls Räv i Hammarby, men blev inte av då de inte fanns några befraktare. Domaren sporde Truls på Ungskär ven han strax hade i misstanke för stölden och om han berättade för någon om misstanken? Svarade för befallningsmannen och lagläsaren och inga andra.

 

Kronans befallningsman låter läsa avkortningslängder på mantalspengar 1670, med flera längder.

 

Lars Håkansson på Vämö inlade en avsikt på skogsgranskning. Jon Månsson i Olsäng lyser för sin del om samma skogshygge då ingen är närvarande.

 

Håkan skräddare lyser för sin del så väl som alla de där ha sak och icke idag framkommer.

 

3 ting. Jon Beck till Per skrivare, möter inte.

 

1 ting. Ola Jönsson i Rödeby till Lars Jonsson i Rödeby, kaldsmän Åke Olsson i Idehult och Anders Christensson i Inglatorp, till nästa ting, möter inte.

 

1 ting. Sven Trulsson i Flakulla till Ola i Bussevik, kaldsmän Karl i Rom och Ola Jönsson i Rom, angående gäld om 1 daler, möter inte.

 

Fyra häradsmän Ola skräddare, Augustinus Persson, Håkan skräddare och Ola Giselsson föreger såsom häradssigill begärs under någon av kronans längder som förr är upplästa, säger de icke kan det försegla förrän de andra 4 framkommer, och därsom något vittne besvärar där om må de svara som hemmanssittare.

 

1 ting. Jakob Paffrat till Öjer Persson i Kråkerum, kaldsmän Pål Mattisson och Abraham Håkansson i Binga, angående fältskärarepengar om 10 daler 15 öre för hans skada som han carverade och helade, möter inte.

 

2 ting. Per Ingevaldsson på Sturkö till Truls Giselsson i Kråkerum angående ½ riksdaler gäld, möter inte.

 

4 ting. Tröster i Kråkerum till Ola i Lökaryd angående gäld om 10 mark 8 skilling, Ola möter inte, döms att betala inom 15 dagar eller exekution.

 

Gunne i Duverum mot Ola Hompe, Ola möter men inte Gunne, därför slår Ola målet ganska löst.

 

Anders Lage i Björstorp sporde Per Andersson i Berntorp om han icke har köpt halva gården Södra Björstorpsgården, Per säger ja därtill och tackar för god betalning.

 

Anders Björnsson lyser för sin del mot Veste på Kerstins vägnar i Trolleboda.

 

Anno 1671 den 18 september hölls ting i Östra härad, stockemän

Anders Pålsson i Helgerum

Måns Trulsson på Målen

Ola Svensson i Musseryd

Anders Svensson i Bastasjö

Per Månsson i Bubbetorp

Per Buesson i Kråkerum

Åke Told i Stubbetorp

Måns Jonsson i Säby

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Sven i Stålemara och Bertil i Olsäng

Torhamns socken; Lars Jönsson i Steneryd och Måns på Målen

Jämjö socken; Jon Beck i Binga och Truls Persson i Hammarby

Ramdala socken; Sven Trulsson i Berntorp och Anders Lage i Björstorp

Lösens socken; Gise på Fäjö och Björn på Verkö

Augerums socken; (inga namn)

Rödeby socken; Claus Mattisson i Koppamåla och Per i Falan

Lyckeby socken; (inga namn)

Sturkö socken; Lars Olsson och Per Jonsson på Sturkö

 

3 ting. Anders Björnsson i Ramdala på Anders vägnar i Trolleboda, kaldsmän Ola Giselsson i Äspenäs och Ola Eskilsson i Stålemara, ändock han tillförne var lagligt citerad och inte mötte. I rätten läggs prosten Trude Nilssons attest. Nock föreger Anders Björnsson att Per Olsson på sitt yttersta ibland andra debitorer och bekände, att Hans Jönsson uti Kristianopel var honom en post pengar skyldig, Hans tillstår detta själv.

 

2 ting. Ola Jönsson i Rödeby till Håkan skräddrae i Rödeby angående en äng som kallas lilla Ekeängen, som har sitt löp av Horsvallen och uti Horseklinten efter gamla tingsvittnen och levande bevis. Ola befullmäktigar efter befallningsmannens skriftliga tillåtelse, Anders Björnsson i Ramdala. Håkan skräddare sporde Anders om han är någon svarande prokurator att stå i rätta för vem honom begär? Anders säger att han står vid fullmakten, och yttermera ber Anders och erbjuder parterna att de vill förlikas, eftersom Ola vet sig icke något orätt påstå här uti. Håkan menar att Ola är själv fullmäktig, nock själv att tala sin sak om jord och egendom utan prokuratorer. Ola säger sig vara ganska okunnig i rättegångssaker, därför har han en fullmäktig. Anders sporde Håkan om han inte har slagit Olas lilla äng mellan Horsevallen och Horseklinten och tagit bort höet? Håkan säger att han vill höra tingsvittnet först som Ola har åberopat, och därefter vill han svara. Anders lägger ett tingsvittne i rätten. Håkan klandrar på detta tingsvittne att det inte är det rätta, men är ett annat som sedan är utställt som han menar dämpar det förra, och begär att framläggas, därpå framlade Anders ett annat tingsvittne. Anders säger att Håkan är den som har brutit förlikningen, i det han har avslagit Olas lilla Ekeäng. Håkan säger kort nej och säger att det tingsvittnet måste framkomma. Håkan svarar om Ekeängen, och säger de ord som där finns i tingsvittnet, att där skulle finnas ett stycke jord väster för detsamma stycke som de nu tvistar om, de ord säger han är vildskrivna, ty aldrig tvistade han med Håkan Månsson längre än de nu tvistar om. Men i det Ola håller sig till och vill ha sin Ekeäng i Horseklinten, det säger Håkan att Ola kränker hans allmänning med, och där förbrister han lott i hans allmänning och därför skjuter upp sin allmänning till hopp med Ola och begär den bytt med dannemän och kastar lott där om och var den faller är han nöjd med. Anders håller sig till de gamla tingsvittnena och har Ola lilla Ekeängen gått ut om Horseklinten, ändå de 8 finns, men har ordinerat att Olas äng skulle gå längre än i Horseklinten, då Håkan skräddare det inte hade hållit men avhuggit med sitt byte stycke eftersom Håkan har sin lilla Ekeäng norr till Ola, då hugger han dem bägge av, som han icke borde. Håkan säger sig att hålla till tingsvittnet eftersom det däri finns att Olas Ekeäng icke bör gå längre ut än de ängar där ligger mest norr till. Anders förde vittnen Måns Nilsson i Rödeby vittnar att (…). Bo Persson i Hejetorp vittnar att han tjänade Håkan Månsson, Olas förman, i 3 år, det var ungefär för 4 eller 25 och tiufve år sedan (…). Jon Persson i Rumpetorp vittnar lika som Bo.

 

3 ting. Håkan skräddare till Ola Jönsson och hans dräng och skjuter sig till vittnen; Christen Bengtsson i Rumpetorp och Jon Jönsson i Gunnegärde. Anders Björnsson säger att Ola inte vet att ha städslat en dräng från Håkan (…).

 

2 ting. Håkan skräddare till Nils Håkansson, Åke Gummesson i Skärvebo vittnar att parterna blev förlikta angående den omtvistade jorden Beckelyckan. Lars Hansson i Mo vittnar lika som Åke. Håkan skjuter sig till att Jon Jönsson i Gunnegärde vittnar. Nils menar att Håkan inte är vederhäftig att tala på någon mans ägor då han är en gårdman. Håkan svarar att han har rätt att svara, särskilt då Nils har tagit fäladsjord till sitt och satt sina hus därpå, vill också att Håkan skall visa fullmakt eller jordebrev på gården han påbor, och för sina vittnen; Måns Nilsson i Rödeby vittnar att Håkan flyttade sina hus norr till i trädgården och där uti lien, vilket Håkan vidstår, och österut stod hans gärdesgård, och detta minns han för 37 år sedan. Håkan säger att husen inte är flyttade av hans rundgård. Nils säger att Håkan kan det icke bevisa att hans rundgård når så långt. Ola Jönsson, Nils Håkansson och Haril Svensson begär 8 mans granskning.

 

Masse Bengtsson inger en sedel som lästes och begär dom. Anders Björnsson vill svara till nästa ting. Veste Bengtsson menar honom här uti bör den bekostade kost och täring att bekomma och sedan vara fri.

 

Jon Månsson lyser för alla kronans delar intill han kommer tillbaka från Ronneby.

 

Per Buesson i Björstorp till Ola Andersson i Torstäva, båda inger sina skrifter.

 

1 ting. Elias Persson till Ola Larsson i Lökaryd angående gäld om 6 mark, en ko var i pant som nu är död.

 

1 ting. Nils Brask på kronans vägnar till Öjer Persson i Kråkerum, kaldsmän Jon Beck och Lars Nilsson i Binga, angående slagsmål och blodvite, ingen möter.

 

1 ting. Nils Brask på kronans vägnar till Sven i Brändemåla och hans dragon angående slagsmål och blodvite, kaldsmän Jon Beck i Binga och Lars Nilsson i Binga, ingen möter.

 

2 ting. Till ryttare Gumme Svensson i Helgerum för dråpslag på bonden Jöns Persson i Helgerum.

 

1 ting. Kronan till ryttare Per Eriksson i Lillagärde, kaldsmän Per Andersson och Sven Trulsson i Berntorp, angående lägersmål med löskonan som höll hos ryttare Bengt Karlsson i Tormeby (Torhamn?).

 

4 ting. Kronan till Per Andersson i Danskefly och förda vittnen, dock själv bekänner skadan har gjort och vidgår Per Månsson angivande, berättar där hos åtskilliga gånger varit hos befallningsmannen och ville affinga, men ville inte förrän där om dem är gånget. Domaren resolverar så snart han får domen med det förra i rätten skall gå dom, och annars berättar Per att så vitt han angår vill han ganska efterge, och därmed har Per alldeles intet att tala Per Andersson till antingen för bardskärarelön, sveda och värk eller vad annat i någon måtta.

 

2 ting. Jakob Paffrat till Öjer i Kråkerum angående gäld om 10 daler, varav 6 är fältskärarlön och 4 är ryttarens obligation, ingen möter.

 

3 ting. Sven i Fåglasång på Tegelgårdens kvinnfolk, möter inte.

 

2 ting. Christen Bengtsson till Karl Persson i Stengöl, Karl vill svara till nästa ting och begär 8 män att svara därom.

 

1 ting. Karl Persson till Christen Bengtsson, kaldsmän Claus, angående deras ägor. Christen på sina och på Jon Pelles vägnar säger att han inte har intagit några ägor.

 

2 ting. Kronan till fången Ers Mattisson och begär att höra sin vittnen; Håkan Persson i Brunnsvik vittnar att han och hans broder skulle ha sett en båt komma seglande om morgonen då det stals hos Truls på Ungskär, som skulle tvivlas om det icke skulle vara Ers, de såg båten men inte vem som var däri, men de tog upp sin kås vid Yttersund, som man kan segla åt Sturkö och in åt skärgården var man vill. Nils Hansson i Kristianopel vittnar lika som Truls och säger ytterligare att den tid då Ers låg där var det nock sådant väder att de kunde fiska eftersom han så väl som andra var ute på vattnet och fiskade. Håkan Olsson på Ungskär vittnar lika som Nils, att så var bortstulit men att de inte hade sett någon eller sett den som har stulit (…). Svenska Botil på Sturkö vittnar att då snapphanarna grasserade på Sturkö då var Ers med dem och de tog en bössa från hennes man Jon Månsson, sedan kom både Ers och en annan vid namn Anders och äntligen ville ta en ko från hennes man, då bad hon för Guds skull att hon måtte behålla den, då sade Ers låt bli jag tror väl mannen, men de dock lika väl tvingade dem 2 daler pengar, och de blev lagt för Ers på bordet, ändå hans hustru satt hos honom och hon gick ut. Ers nekar till att ha tagit emot pengar, men Anders Clausson tog dem som var snapphane och följde med Ers. Daniel Månsson i Vinberga vittnar att korpral Alexander och Henning Buek, Olof Veste, Agda Svens och Kerstin Svensdotter var hos honom och drack en kanna öl, då kom på tal om Ers, då sade Henning att Ers skulle ha stulit 7 daler av hans pung, lille Jöns i Vinberga var och där hos dem, och då Daniel sporde både Henning så väl som de andra om de ville bestå slikt, sade de ja. Ers förde att vittna Botil Mårtens vid Hammarby som vittnar att såg att Ers var hemma om aftonen då hon gick till sängs och om morgonen då solen gick upp var han också hemma, och det var på den samma tid som sägs där skulle vara stulit på Ungskär. Men om han var hemma om natten eller inte är inte henne bevisat. Domaren frågar Truls om han fortfarande beskyller Ers för stöld? Vartill han svarar ja och ställer saken i överhetens händer. Nils Persson i Hammarby, Håkan Persson i Ellet begär sakens äntliga utslag emedan karlen sitter i fästning och lider nöd med hunger och sult. Befallningsmannens fullmäktige säger att han icke utlovar egen makt och myndighet understår sig emot båda männens caution lösge Ers Mattisson förrän han med befallningsmannen har korresponderat om han det vill consentera eller icke.

 

4 ting. Jon Beck till Per skrivare angående gäld om 11 mark, begär nu dom. Påropas men möter inte, döms att betala eller exekution. Domaren förbjuder skrivare Erik Lind att betala 9 mark till Per skrivare som han skall ha av honom, men till Jon Beck att betala.

 

Anno 1671 den 2 oktober hölls ting i Östra härad, stockemän

Anders Pålsson i Helgerum

Måns Trulsson på Målen

Olof Svensson i Musseryd

Åke Told i Stubbetorp

Per Månsson i Bubbetorp

Anders Lagesson i Björstorp

Ola Hompe i Duverum

Håkan Persson i Ellet

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Sven Persson i Olsäng och Anders Persson i Olsäng

Torhamns socken; Måns Trulsson på Målen och Eskil Jönsson i Orranäs

Jämjö socken; Truls Persson i Hammarby och Nils Persson i Hammarby

Ramdala socken; Anders Lagesson i Björstorp och Lage i Björstorp

Lösens socken; (inga namn)

Augerums socken; Måns Mårtensson på Tjurkö och Sven på Tjurkö

Rödeby socken; Sven Nilsson i Buggamåla och Per B i Lönnemåla

Sturkö; (inga namn)

Lyckeby; Jöns Korne och danskere Matsen

 

2 ting. Jon Månsson i Olsäng till de som har gjort skogsskada i Lösens socken, i rätten läggs en granskning av skadan och deras namn som har gjort skadan, alla påropas men ingen möter, utom Åke Told som vidgår att han har huggit en liten risbok, ber nu om förlåtelse. Jöns Simonsson framstår och ber om nåd, så även Karl profoss – skall aldrig göra så mer. Jon menar att de bör plikta efter skogsordningen.

 

1 ting. Håkan Håkansson i Rödeby till Jöns Jönsson röstmäster i Rödeby angående ett ängastycke som han har ingått om rätta ängamärket och avhuggit, och gått efter annat märke som icke är det rätta. Jöns svarar att Håkan detta skall bevisa och säger att hans förman har gjort detsamma.

 

1 ting. Nils Brask till Jöns Jönsson röstmäster, angående ett kvinnfolk Kerstin som han för någon tid sedan har hänt från Mårten Svensson i Kropp och till sitt, och samma kvinna var havande. Nils vill nu veta vem som är barnafader till den döda kvinnans döda barn. Jöns Jönsson röstmäster säger att dragon Per Trulsson i Rödeby är rätt barnafader, och säger yttermera att samma barnafader och löskvinna var hos befallningsmannen samt samma tid lovade varandra äktenskap. Nils Brask lägger i rätten löjtnant Gaas brev som lästes.

 

Ryttare Lars Stage lät läsa landshövdingens resolution att han skall bruka och behålla den omtvistade gården. Lars vill ha goda män som kan granska ägorna, var de ligger. Nils Mattisson i Övre Tång, Elof i Femmeryd och Bertil i Olsäng och Jon Hompe i Femmeryd skall nu på fredag möta för syn.

 

3 ting. Ola Månsson i Femmeryd till Lars Stage i Femmeryd. Lars svarar att han inte vet något därav och att han vill komparera på vart ting.

 

2 ting. Elias Persson till Ola Larsson i Lökaryd, påropad, inget vedermål. Elias begär dom. Ola döms att betala skulden om 6 mark silvermynt inom 15 dagar annars exekution.

 

De 4 männens granskning på Säby skogs skada inlades. Elin Anders Larsson ryttares änka står inför rätten och bekänner att hennes man Anders som är död har i Säby gärde huggit 9 ekar till husbyggnad på gården. Jon Månsson säger att det inte kommer därvid som granskningen förmäler.

 

2 ting. Jon Månsson till alla Säby byamän efter föregående angivande. Nils Olsson framstår och säger att inget är huggit eller skadat på hans ägor, men på deras ägor där skadan finns, menar han att de bör svara och ingen kan bevisa hans skuld, detsamma säger Måns Jonsson i Säby, så och Måns Larsson i Säby och att ganska intet är huggit på hans ägor. Nils Andersson säger att en ek har han huggit till Lyckeby bro, och det övriga till hans gårds reparation.

 

4 ting. Anders Björnsson på Anders Olssons vägnar i Trolleboda inlägger en skriftlig attest som lästes och påskrevs till Veste Bengtsson. Veste framstod och nekar till gälden, pengarna har han fått på assignation, vilken läggs i rätten. Anders vill svara skriftligt till nästa ting och begär dom (dom meddelas senare, sidan 115-116 i urkund).

 

Herr Jakob Hansson i Ramdala låter pålysa alla som har skuld till honom och hans käresta att betala den inom 15 dagar annars exekution, allt enligt dom.

 

3 ting. Nils Brask till Ers Mattisson på kronans vägnar. Nils begär att Ers idag skall inkomma med sitt skjutsmål från Sturkö. Augustinus Persson säger att svaret skall inkomma från Ers till nästa ting.

 

1 ting. Nils Brask till Ola Persson i Lösen angående att han har sålt en skäppa säd med det gamla målet (måttet), och inte använt kronans riktiga mål. Olof säger att hans hustru sålde en skäppa råg till dragon Lars Jonssons hustru med det gamla målet. Dragon Lars framstår och tillstår Nils ord, det var onsdagen före påsk, och de betalade 2 mark för rågen. Nils säger att både råg och skäppa skall framkomma till nästa ting.

 

3 ting. Jakob fältskärare till Öjer i Kråkerum. Öjer svarar att han inte har befallt Jakob att laga någon skada, och skadan på Tröster Persson hans bröder angår så fick han själv en liten rispa i förakt som var mot hans vilja. Jakob vill veta om Tröster eller Öjer skall betala? Öjer vill svara till nästa ting. Jakob lägger en skrift av Söffren Rönnbär.

 

(om Ers Mattisson, Sturkö) Dragon Jakob Pedersson vittnar att han var i ekan på resa då Henning Buk skulle ha mist 7 daler, då låg de båda tillsammans i ekan var natt och aldrig förnam annat än ärligt till Ers vilka han gärna gör ed på, att Ers aldrig tog nämnda 7 daler.

 

2 ting. Kronan till Öjer Persson angående slagsmål mellan Söffren ryttare och Öjer, och Tröster skall ha fått skada. Öjer bör svara till blodvite. Tröster säger att han har fått en liten rispa av sin broder och det skedde i våda och Tröster klagar inte däröver.

 

1 ting. Nils Brask till Håkan Persson i Berntorp, kaldsman, Anders Lagesson i Björstorp och Sven Trulsson i Brorstorp sak till nästa ting.

 

1 ting. Veste Bengtsson till Kristianopels socken för gästgiveripengar och dess hus och gårdsbyggnad.

 

Nils Brask låter lysa för alla kronans saker till nästa ting, och alla kronans stämningar att stå vid makt. Eftersom han vid kompaniryttare möter och har att beställa som här hålls vid Jämjö.

 

1 ting. Christen Bengtsson i Rumpetorp till Ola Åkesson i Tibbamåla, kaldsmän Sven i Bökemåla och Åke Nilsson i Kopparmåla, angående 1 lispund fläsk och 1 skäppa råg, inget vedermål.

 

1 ting. Veste Bengtsson till Jämjö socken för gästgiveripengar och dess hus och gårdsbyggnad.

 

1 ting. Veste Bengtsson till Torhamns socken för gästgiveripengar och dess hus och gårdsbyggnad.

 

1 ting. Veste Bengtsson till Augerum socken för gästgiveripengar och dess hus och gårdsbyggnad.

 

1 ting. Veste Bengtsson till Lösen socken för gästgiveripengar och dess hus och gårdsbyggnad.

 

1 ting. Veste Bengtsson till Sturkö socken för gästgiveripengar och dess hus och gårdsbyggnad.

 

1 ting. Veste Bengtsson till Ramdala socken för gästgiveripengar och dess hus och gårdsbyggnad.

 

Jon i Torp framförde Nils Persson i Hammarby och Nils Olsson i Säby, vilka bekänner under ed att Anders Casp i Bredäng och nämnde Jon Månsson på Torp har handslagits och förlikts om ett (?) stycke och skadan här i tingshuset.

 

1 ting. Ola Röd i Snoketorp till Lars Persson i Lillö angående en obligation, kaldsmän Åke Nilsson i Kopparmåla och Sven Nilsson i Bökemåla.

 

5 ting. Välborne ryttmästare Krefelt (Hans Henrik von Krefelt, Tromtö) till korpral Peder Zachrisson, och i rätten sätter att denne Geronimus Wolf genom landshövdingens plakat är förbjuden i hövdingedömet ej några inlägg concipera och inte i rätten tillstädes att acceptera, alltså korpralen genom 12 manna ed sig befria, om denna Geronimus Wolf ej till nu vidare i rätten presenterar inlägg och skrifter ej en Autor är och samma har conciperat? Korpralen kan ej neka till att ha conciperat, men hans hand ej är det nu framläggs. Domaren tillsporde stockemännen om de dessa ord har hört? Alla säger att de har hört, han sade ej kunna neka han jo samma har conciperat, sedan slog sig igen tillbaka icke han det har gjort, utan hans tjänare samma skulle ha skrivit, och sedan han med sin hand det själv avskrivit. Korpralen säger sig aldrig har Geronimus till någon concipist brukat, utan uti vad som hans ingivna suppliker angår, till nådiga överheten, vilka suppliker och inlägg hans tjänare Peder Block har skrivit, den sista av datum den 12 september, och förmenar sina egna ord att vara förtolkare och inte ryttmästarens. Ryttmästaren svarar att emedan såsom korpralen en gång har bekänt att Geronimus Wolf samma har conciperat, och hans tjänare det avskrivit, och sådant för en satt rätt, att det då bör stå vid makt, och de efter order och utgångna plakat, bör straffas för sådant utstädjande, och landsförvisas, efter överhetens nådiga behag. Korpralen svarar nu som tidigare att hans ord är hans förtolkare och inte ryttmästarens. Efter domarens påläggelse avlade korpralen sin ed, att han själv har conciperat och ingen av hans tjänare. Domaren accepterar därefter inlägget. Ryttmästaren svarar och förmenar såsom korpralen en gång har bekänt tillförne inför rätten, att denne Geronimus, samma har conciperat, och hans tjänare det har avskrivit, att han nu därpå en falsk ed har presterat. Domaren blir vid sin förra resolution. Ryttmästaren begär att domaren att gå ed på att inlägget i dag är detsamma som ingavs för 14 dagar sedan eftersom han själv inför rätten har sagt att Geronimus har conciperat inlägget och hans tjänare det avskrivit. Domaren svarar att det är onödigt att avlägga ed för ryttmästaren. Ryttmästaren svarar att inte skall sväras för honom utan för landshövdingen. Domaren blir vid sin förra resolution, vilket lästes och påskrevs.

 

Anno 1671 den 16 oktober hölls ting i östra härad, stockemän

Anders Pålsson i Helgerum

Måns Trulsson på Målen

Per Buesson i Kråkerum

Åke Told i Stubbetorp

Per Andersson i Bredäng

Tor Bengtsson i Kättilsboda

Karl Olsson i Inglatorp

Per Trulsson i Gullbernatorp

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Måns Bonde i Olsäng och Ola Åkesson i Abrahamsäng

Torhamns socken; Eskil Olsson och Söne Persson i Orranäs

Jämjö socken; (inga namn)

Ramdala socken; Lage Jonsson i Björstorp och Per Olsson i Tornby

Lösens socken; Per A ndersson på Verkö och Lars Håkansson på Vämö

Augerums socken; Lars Trulsson på Tjurkö och Sven på Näs

Rödeby socken; Karl Olsson i Inglatorp och Måns i Mästaremåla

Lyckeby socken; Åke Told och Nils Mickelsson i Lyckeby

Sturkö socken; Måns Håkansson på Sturkö och Anders Jonsson på Sturkö

 

(…).

 

A1a:3

Anno 1675 den 27 januari, är denna bok, bestående av tvåhundraåttiofyra hela genomdragna och förseglade blad, förordnad till tingsbok i Östra härad i Blekinge, och tingsskrivaren därsammastädes Erik Lind överlevererad, där uti att protokollera och införa allt det som för rätten passerar, och det så uppriktigt och säkert som inför Gud, höga överheten och var ärlig man, han aktar med tryggt samvete försvara. Actum Kristianstad ut supra, Magnus Durell

 

Anno 1675 den 8 februari hölls ting i Östra härad, stockemän

Anders Pålsson i Helgerum

Truls Gise i Kråkerum

Peder Nilsson i Torstäva

Olof Hompe i Duverum

Åke Told i Stubbetorp

Jon Olsson i Hallarum

Peder Larsson i Torstäva

Ola Larsson i Ellet

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Ola Krog i Äspenäs och Lars Giselsson i Äspenäs

Torhamns socken; (inga namn)

Jämjö socken; Truls Gise i Kråkerum och Håkan Andersson i Kråkerum

Ramdala socken; se Lösen

Lösens socken; Anders Mattisson i Torstäva och Per Buesson i Torstäva

Augerums socken; Mattis i Djäknemåla och Per i Bromåla

Rödeby socken; (inga namn)

Lyckeby socken; Åke Told i Stubbetorp och Mårten Svensson i Stubbetorp

Sturkö socken; Åke Told i Stubbetorp och Jon på Kullen

 

Kronans länsman framförde ett löst kvinnfolk, Elin Knutsdotter i Lösen, domaren frågar henne om hon står fast vid sin tidigare bekännelse inför rätten, hon svarar att hon står fast. Sven trädgårdsmästare framstod och nekar bestämt att han aldrig har haft med henne att beställa, Sven inger en skrift från herr Daniel, som lästes och påskrevs. Nils Larsson i Lösen framstod och sannfärdigt att samma löskvinna aldrig låg där någon natt, utan när hon hade varit hos prästen herr Daniel om dagen, så gick hon hem om aftonen, dörrar och luckor blev var natt lykta, hon kunde inte komma in. Detsamma säger och herr Daniels dräng Måns Påvelsson. Därför presumeras att hon ljuger på trädgårdsmästaren eftersom hon säger att det blev gjort om natten i prästgården. På tillfrågan av domaren säger hon att Sven har varit med henne 4 gånger, Sven nekar fortfarande bestämt. Domaren frågar länsman Nils Pedersson om hon bekände för honom att det var trädgårdsmästaren, svarar att hon inte nämnde trädgårdsmästaren utan skyllde på Anders Persson i Torp och ingen annan.

 

3 ting. Herr ryttmästaren Fridag till Karl profoss i Stubbetorp för en ko, stor kviga med mera som han beskylls för, båda inger sina skriftliga försätt.

 

Efter landshövdingens order till monsieur Rudolph Dyring, mellan löskvinnan Maria Giselsdotter i Ljungby socken Ölmingstorp, och häradsskrivare Veste Bengtsson i Abrahamshult (Abrahamsäng), skriftliga order blev läst och påskriven. Kronans befallningsman genom länsman Nils Persson i Lyckeby, vid profossen lät föra i rätten nämnda löskvinna Maria som för någon tid sedan har fött ett oäkta drängabarn som ännu står obegraven i nämnda Ölmingstorp hos bonden Sven Larsson ibm, som har för herr salige prosten Trude Nilsson i Kristianopel bekänt, uti rådmannen Johan Dörrs och kyrkovärjen Henrik Jakobssons närvaro, har utlagt och beskyllt Veste Bengtsson för rätta barnafader. Dyring sporde löskvinnan när hon kom hit? Svar 3 år sedan, blir 3 år till påsk. Har tjänat Veste i 1 år. Har hon varit inför något ting tidigare? Svar nej. Då blev eden för henne läst och hon lade sina fingrar på boken, och hon frikände Veste från lägersmålet, men bekände nu på en förare som låg till Anders Persson i Olsäng vid namn Christopher Elers, och nu är utkommenderad. Var hade han sin vänskap med henne? Svarar när hennes matfar och moder sände henne på deras arbete, då låg han i vägen för henne mot Olsäng och Abrahamsäng och Elers alltid var där och drack till Vestes och helst när ingen av fader och moder icke var tillstädes. Varför skyllde hon på Veste inför vittnen prosten med flera, han var ju hennes matfader? Svarar att då hon kom in till prosten blev hon inte släppt förrän hon bekände sannheten och de sade de kunde väl tänka och veta att Veste var barnafadern, därmed bekände hon på Veste, och då hon det hade gjort skulle de ha sagt sig intet mera sant är, då säger hon sig icke torde säga annat än som sagt var av begynnelsen. Har hon haft andra att beställa med än Christopher? Svarar nej. Rudolph sporde var denna rannsakning som skedde hos prosten är och begärde att den måtte komma åt rätten. Häradsdomaren Johan Dörr, som var närvarande då salige prosten examinerade denna löskona, säger sig efter salige prostens död att ha fått samma rannsakning som var där i original blev av prosten gjort, skall därför densamma i rätten presenteras. Veste ingav ett missiv från Abraham Söfrensen som lästes och påskrevs, nock ingav Veste en skrift från kaplanen i Ljungby.  

 

1 ting. Monsieur Mattis trumpetare på Möcklö till Anders Jonsson på Möcklö, ingen möter, en 4 mans granskning inges.

 

Åke Svensson i Torstäva framstod och ingav en 8 mans granskning om hans uppbrända gårds beskaffenhet, han vill nu ha ett tingsvittne. Domaren sporde samtliga allmogen om det är dem veterligt och sant det som sägs om gården? Alla svarar ja.

 

2 ting. Vittus på Trossö till Jon Persson på Hästö, Sönne Svensson i Väby och Per Andersson på Verkö till uppbud på en halv Hästö gård efter föregående angivande, ingen möter, utan Jon Persson på Hästö säger att där som intet annat känt är och Vittus icke längre vill bruka gården vill han fly honom sina penningar igen. Vittus säger att han är nöjd därmed.

 

4 ting. Åke Told till Mickel vid Ladegården, angående 5 daler silvermynt, ingen möter. Åke begär dom. Mickel döms att betala inom 15 dagar eller exekution.

 

Herr Daniel i Lösen instämmer Nils Persson i Hammarby angående en obligation om 40 daler silvermynt. Nils möter och vidgår gälden, Nils skall betala inom 15 dagar eller exekution.

 

3 ting. Annika herr Jakobs till Åke i Kråkerum och Håkan Gise i Binga. Åke möter och vidgår gäldet, Håkan möter inte, båda döms att betala inom 15 dagar eller exekution.

 

3 ting. Herr kornetten Lars Salomonsson på Karin Persdotters vägnar till Olof Hompe, och begär om Ola törs göra sin ed på och värderingsmännen som var närvarande att skifta efter Olas saliga moder att där icke var mera pengar eller gods än vad de skrev. Karin menar att det kaldsbrev som Ola har efter hennes man icke är så riktigt som det borde eftersom det inte är verifierat av någon trovärdig man eller tingsfogde. Ola Hompe inger ett tingsvittne, nock inger Ola Hompe skiftesbrevet efter sin moder Botil Hompes. Kornetten begär att Hompe och de 4 värderingsmännen måtte göra ed att det inte var mer gods efter Botil Hompes än vad skiftesbrevet nämner. Ola svarar att kornetten bör bevisa att det var mer gods, kornetten för vittnen, nämligen Per Nilsson ryttare som för någon tid sedan tjänade kornetten, vittnar att han hörde Jon Månsson säga då kornetten sporde han åt den gång han blev tagen till Claus degens (klockare), varför han gick kornettens gård förbi, sade han min morbroder styrkte mig till att rymma bort. Domaren sporde till vad orsak att Ola skulle styrka han till att rymma bort eftersom han på den tid icke var knekt, ingen vet till vad ända skulle vara sagt, men Ola säger aldrig det ha sagt eller hört de ord förrän nu, för att han säger sig icke visste på den tid, att han hade gjort något som han borde rymma bort för.

 

3 ting. Daniel Mårtensson i Kristianopel till sina gäldenärer, påropades Jon i Mara, Ola i Grebbegården på Jons vägnar möter och säger att han har betalat till salige Hans Henriksson i Kristianopel 1 daler. Håkan i Brunsvik påropas, möter inte, men Ola Hansson säger att han möter vid nästa ting. Ola i Musseryd möter inte. Jöns i Bredäng möter inte, Daniel säger att gälden är hans och inte salige Staffans/Stefans. Lars Jönsson i S(XX)ryd säger att han förlikt med salige Staffan/Stefan om samma fordran som han säger herr Söfren i Kristianopel och Truls i Rom veterligt är (?) och med den kan bevisa, att resten var 3 mark som Lars lånade av herr Söfren, present: Truls i Rom.

 

2 ting. Sönne i Orranäs till Ola Larsson i Binga, angående gäld efter handskrift och 5 mark leja. Ola möter och tillstår gälden, döms att betala inom 15 dagar.

 

3 ting. Erland Nilsson i Rödeby till Nils Olsson i Säby angående gäld om 6 mark 4 skilling, Nils vidgår gälden, döms att betala inom 15 dagar och söka sin satisfaktion hos Daniel i Hejetorp igen och därmed vara åtskild.

 

3 ting. Ryttare Per Andersson till Mårten Persson i Stubbetorp, angående att Per säger, Mårten Krog gick mot honom då han kom från mötet som hans ryttmästare höll med kompaniet, och ville hugga en yxa i honom, hade Nils Larsson icke varit och förde vittnen, Nils Larsson i Lösen vittnar att han och Mårten Krog stod i Nils stuga och ville få sig någon mat och som de nyligen hade begynt hörde de det härjade uppe i byn, och jo mera det härjade jo mera hörde de därefter, då de det förnam att vara Per Andersson som så härjade och skällde på Ola Krog som är Mårtens broder, och sade; Ola du skall vara en tjuv och en skälm tills du bevisar mig att vara en tjuv, då sade Nils till Per akta vem i skäller på, det är Mårten Krog som i skäller, då sade Peder honom vet jag intet med utan roligt, då sade Mårten vad vet i med min broder, och därmed bjöd Mårten yxan i vädret och ville slå Per, då gick Nils Larsson emellan och tog yxan från Mårten och stack den borta i gärdesgården och förhindrade slaget så att ingen skada blev gjord. Därmed kom Anders Krog och hans hustru, Ola Krog och hans hustru så och Gise Nils Larssons kvinnas bror och dess stod på andra sidan gärdesgården, men Nils Larsson och Mårten Krog var över gärdesgården hos Per Andersson. Emellertid kom Per smed med en stake i handen, och stod hos Ola Krog, Anders Krog och deras hustrur, Nils Larsson bjöd Per smed ville se till och icke låta ske någon olycka, därefter då de kom ihop allesamman då gav de varandra händerna, och så gick en var till sitt, och Mårten följde med Nils hem igen, när de länge hade hört härjet och skriket av Per Andersson och skjutande, men därefter skred han slagna mellan dem. Denna sak blev slutad, alla tre bröderna Krog skall ge Per 1 mark för detta klammeri och därnäst vara goda vänner i denna sak.

 

1 ting. Jon i Olsäng på sin sons vägnar, Måns Jonsson, till Anders i Olsäng och kaldsman Ola Giselsson i Ek(XX), till nästa ting.

 

Alldenstund sockensvararna Anders i Björsmåla och Sven i Djäknemåla icke mötte, båda pliktar 3 mark.

 

Mårten Svensson äskade på dom mellan sig och Rudolph.

 

3 ting. Landsdomarens fogde till Sven Svensson efter föregående angivande.

 

Per smed idag för rätten stod sitt skjutsmål av hela häradet, om någon visste honom något otillbörligt att tillägga, vartill svarade så som närvarande var av allmogen att de icke visste, eller ha förnummit annat med Per smed än som ärligt är, denna sak han av befallningsmannen beskylldes för, vilken vi inte vet av, och inte heller tar vi hans därför (?) fri eller beskyller, utan lag och rätt därom må och kan ha sin gång.

 

Anno 1675 den 22 februari hölls ting i Östra härad, stockemän

Anders Pålsson i Helgerum

Olof Hompe i Duverum

Jon Olsson i Hallarum

Måns Jonsson på Torp

Ola Larsson i Ellet

Tröster Persson i Kråkerum

Truls Mårtensson i Hallarum

Per Trulsson i Hallarum

 

Sockensvar

Kristianopels socken; Ola Eskilsson i Stålemara och Sven Håkansson i Stålemara

Torhamns socken; Börje Nilsson i Konungshamn och Jon Nilsson i Sebbeboda

Jämjö socken; Anders Håkansson i Kråkerum och Börje Svensson i Kråkerum

Ramdala socken; Peder Buesson i Torstäva och Nils Skiöringsson i Torstäva

Lösens socken; Per Olsson i Stubbetorp och Mårten Persson i Stubbetorp

Augerums socken; Per i Bromåla och Ola Zachrisson i Fjärdsjömåla

Rödeby socken; Jon i Hålan och Mattis i Hejetorp

Lyckeby socken; Mårten Svensson och Åke Månsson ibm

Sturkö socken; Åke Told för Lars i Ryd, Jon på Kullen

 

2 ting. Mattis trumpetare till Anders Jonsson på Möcklö, saken är för jord och egendom som Anders skall ha från monsieur Mattis efter granskning, Anders påropas, ingen vedermål.

 

Nils Brask hodlasse överste jägmästarens guldmärke på skogfögderiet i Östra härad så väl som landshövdingens immission Kristianstad den 11 februari 1675. Vid detta tillfälle, lät välaktad Jon Månsson Lasse sina förra guldmärken från hans excellens herr riksjägmästaren Claus Banér, så väl som herr överste jägmästarens, som han förmenar, att bör stå vid makt.

 

Skogsfogden Nils Brask i Jämjö låter förbjuda före detta skogsfogden, att han intet vidare befattar sig utvisning eller jakten så framt han icke prejudicerar jägmästarens guld och därpå följande landshövdingens brev. Jon Månsson säger han håller sig efter riksjägmästaren så väl som överste jägmästarens guldmärke, så väl som landshövdingens brev.

 

1 ting. Söfren Rönneberg till Ola Zachrisson i Fjärdsjömåla, kaldsman Peder Andersson i Bromåla angående en karbin som Ola tog jämte med häst pistol och sadel och all mundering och red ifrån generalmönstringsplatsen som var i Karlshamn anno 1674, emellertid kom karbinen bort. Per Andersson vill svara vid nästa ting.

 

4 ting. Jon Månsson till Per i Skölstad och Anders i Moen angående olaga skogshygge av 15 färska bokar, döms att plikta för hygget enligt skogsordningen samt plikta 3 mark för att de vanvördat rätten genom sin frånvaro.

 

1 ting. Jon Månsson till Nils Ekemåla i Äspenäs, kaldsmän Nils Håkansson och Ola Krog i Äspenäs, angående ett skovelsvin pro anno 1671 som honom efter proviantmästarens restlängd påförs och honom upp debiteras. Påropad, inget vedermål.

 

Ryttmästare Fridag framkommer och fordrar dom mellan sig och Karl profoss. Domaren frågar hur högt den stulna kvigan kan skattas för? Svarade att han inte ville ta 6 daler därför (dom meddelas längre fram).

 

Gumme Nilsson i Torhamn framstod och fordrade på dom mellan sig och Ola Trulsson i Björkenäs (dom meddelas längre fram).

 

4 ting. Landsdomare Nikolaus Skunk till Sven Svensson Frost efter föregående angivande, och inger sitt försätt som lästes och påskrevs. Länsmannen i Lyckeby Nils Persson framstod och föreger på befallningsmannens vägnar och säger, att han vill överdra landsdomaren några restlängder varav välborne herrn skulle få sin betalning och vidare framlade en skrift från landshövdingen som lästes och påskrevs, meningen att magistraten i städerna och uppbördsmännen på landet skulle vara pliktiga hjälpa honom med restantiers betalning. Peder Larsson förmenar på sin gunstiga herres vägnar, att hans herre icke är pliktig att fordra Sven Svenssons gamla restantier (dom meddelas längre fram).

 

Rudolph Dyring presenterar sig för rätten, och vill efterkomma landshövdingens brev och guldmärke, att sätta rätten mellan Veste Bengtsson och hans hora, Veste och löskvinnan möter inte, Dyring begär att någon ville sig detta anta, på det att konungens och kronans intresse i detta mål måtte aktas, alldenstund intet för honom är framvisat vad som samma löskvinna före detta har bekänt, och fråga av vad orsak löskvinnan icke framkommer. Länsman Nils Persson säger att han har befallt profossen att framskaffa henne, profossen säger att han befallde löskvinnan att inställa sig vid nästa ting och sedan blev han sänd på andra kronans ärenden. Veste Bengtsson var citerad till idag med kaldsmännen Nils Håkansson och Ola Krog i Äspenäs, de talade muntligen med Veste på hans gård i Abrahamsäng. Länsman Nils Persson svarar att Vestes dotter dog i natt och begär anstånd till nästa ting och sedermera att Veste gjordes fri vid förra tinget, begär därför dom nu. Häradsdomare Johan Dörr inger nu rannsakningen i original över löskvinnan horan Maria Giselsdotter och hennes bekännelse på Veste Bengtsson (…).