1734-års
lag
Ett urval
av balkar och paragrafer
Orätt saköre
göra ingen herre rik;
Men Lag och Rätt är Herrans pris.
MISSGÄRNINGSBALK (starkt
förkortad)
1 kapitlet.
Den som
smädar Gud, hans heliga ord och sakrament med uppsåt i ord och skrifter mister
livet.
2 kapitlet.
Den som
brukar trolldom och skadar annan till kropp och egendom mister livet. Dör någon
därav skall man steglas och kona halshuggas och på bål
brännas. Har man låtit trollkarl det göra, samma straff (denna paragraf
upphörde 1779-01-20).
3 kapitlet.
Eder och svordomar vid gudstjänst, 40 daler i böter eller fängelse på
vatten och bröd.
Samma gärning inför sittande rätt halva straffet. På
offentliga platser 5 daler i böter.
4 kapitlet.
Avog sköld mot riket. Våldsgärning på kung, herrar och drottning eller deras barn eller stämpling.
Förräderi mot krigsmakt, fästningar med mera, den straffas med att mista högra
handen, halshuggas och steglas och beslagtagande av deras egendom av kronan.
5 kapitlet.
Lastfullt tal eller lastfullt tal mot konungen, halshuggning.
7 kapitlet.
Falskmyntning,
den som präglar mynt som yrke; Mister ära, liv och egendom. Annan falskmyntare
förlorar ära och straffas med fyrtio par spö eller en månads fängelse på vatten
och bröd.
9 kapitlet.
Tvegifte.
Den har förverkat sitt liv.
10 kapitlet.
Tidelag.
Den halshuggs och bränns på bål så ock djuret.
11 kapitlet.
Mordbrand
på konungens hus, militära anläggningar med mera den mister höger hand,
halshuggs och bränns på bål.
12 kapitlet.
Mord och nidingsverk. Mannen halshuggs och kvinnan bränns på bål.
13 kapitlet.
Den som
förgör sig själv. Skall begravas i skogen av skarprättaren.
14 kapitlet.
Dråp av föräldrar, barn och syskon. Mannen steglas och kvinnan bränns
på bål.
15 kapitlet.
Dråp av husbonde eller förman. Mannen steglas och kvinnan bränns på bål.
16 kapitlet.
Barnamord. Kona som föder oäkta barn som dräps. Hon skall halshuggas och brännas
på bål.
17 kapitlet.
Giftmord eller försök till giftmord. Mannen steglas och kvinnan bränns
på bål.
18 kapitlet.
GIFTERMÅLS BALK
1 kapitlet.
1 §.
Vill man hjonelag bygga; då skall han mö av hennes giftoman begära, och ej med våld taga, eller hemligt till sig locka
2 §.
Fader är sin dotters giftoman, och moder må därtill råd giva.
Är fader död: då är moder med skyldaste fränders råd. Lever ej fader,
eller moder; vare då den, som fader muntligen, eller skriftligen, eller har
moder med nästa fränders råd, till giftoman nämnt har.
6 §. Man eller kvinna må ej
förr i äktenskap träda, än han har fyllt tjugoett år,
och hon femton; utan Konungen prövar skäligt, att lov därtill giva.
3 kapitlet.
1 §.
Då fästning ske skall, bör giftoman med fyra vittnen när vara, tå å mannens
vägnar, och två å hennes. Sker det annorledes, vare
den fästning ogild (…).
4 kapitlet.
2 §.
Har endera för fästningen hemlig sjukdom, den smittosam och obotlig är; eller
efteråt däri råkat: såsom spetälska, fallandesot, vettlösa, raseri, pockor av lösaktighet, eller vederstyggliga och stora fel
och lyten; går ock den ena fästning åter.
5 kapitlet.
1 §.
Avlar man barn med sin fästekvinna, eller under äktenskaps löfte, eller i
lönskaläge, därå sedan fästning, eller äktenskap följer; de barn
är äkta barn, och kvinnan njuter laggift hustrus rätt.
6 kapitlet.
1 §.
Gifter sig mö mot faders vilja, eller moders; har fader, eller moder, våld att
göra henne arvlös.
2 §.
Gifter sig son, eller dotter som är änka, mot föräldrars vilja, medan han,
eller hon, i deras hus vistas, och bröd deras äter: Sker det av förakt och sidvördnad, eller med den, som ej
har gott namn och rykte; vara lag samma.
9 kapitlet.
1 §.
Sedan man och kvinna sammanvigda är, då är han hennes rätta målsman, och äger
söka och svara för henne: hustrun följer ock mannens
stånd och villkor.
2 §.
För vigseln skall han till henne viss morgongåva utfästa, antingen i löst,
eller fast, men ej i båda tillika, vad han med mö,
eller änka, sig gifter.
12 kapitlet.
1 §.
Änkling eller änka ha ej våld att gå i annat gifte, förr än barn, eller andra
arvingar är avvittrade oavsett om de är myndiga ,
eller omyndiga.
13 kapitlet.
1 §.
Gör mannen hor, och vill hustrun ej förlåta honom
brott sitt, och har hon ej haft sängelag med honom,
sedan det henne kunnigt blev; då må skillnad i äktenskapet ske (…).
2 §.
Den som äktenskap med hor brutit, må ej förr gå i annat
gifte, än den oskyldige död, eller gift är; eller därtill samtycker och
Konungen ger där lov till (…).
14 kapitlet.
3 §.
Nu kan så illa åtbäras, att man, eller hustru, av
vrede och ondska, slå varandra blå eller blodiga, lama eller lytta; plikta då
som i missgärningsbalken.
ÄRVDA BALK
2 kapitlet.
1 §.
Dör fader eller moder; ärva då son halvt och halvt dotter.
4 kapitlet.
1 §. Timar den olycka, att de, som varandras arvingar är, död i
krig, sjönöd, pest, eller andra sådana fall, och vet man ej vilkendera annan
överlevt; då ärves vardera av sin närmaste skyldeman.
6 kapitlet.
5 §.
Agar fader eller moder barn sitt så hårt, att det får död därav,
eller dräpa de det av annat svårt förseende; ha då för sig och sina fränder
förverkat allt, det han eller hon ärva borde. Ligger moder ihjäl barn sitt mot
sin vilja, miste då ej arv.
6 §.
Är två varandras arvingar, och dräpa de varandra i vredesmod; ärver då
ingendera den andre (…).
8 kapitlet.
1 §.
Avlar man barn i lönskaläge, och tager sedan kvinnan
till äkta, eller henne äktenskap tillsäger, men endera dör, förr än vigsel åkommer; då tar barnet arv, som barn av laggift säng.
9 kapitlet.
1 §.
När dödsfall timar, då skall man eller hustru, som
lever efter, vad förord gjorda är, riktigt uppgiva och låta noga uppteckna
alltsammans i boet, så löst som fast, sådant, som det vid dödstimman var (…).
19 kapitlet.
2 §.
Mö, av vad ålder hon vara må, stå under förmyndarskap.
3 §.
Änka råder sig och gods sitt själv.
20 kapitlet.
1 §.
Fader vare sina barns rätta förmyndare: går han i annat gifte, tager nästa mödernes fränders råd i de mål, som barnens
välfärd angå.
2 §.
Dör fader; hava då moder rätt att förestå sina barn
och deras gods, med nästa fädernes fränders, eller förmyndares råd. Går hon i
annat gifte; träder från förmyndarskapet; låter dock sig om barnen vårda, och hava makt, att behålla dem i sitt hus och bröd, om hon så
vill, och ej laga hinder däremot är.
JORDA BALK
2 kapitlet.
1 §.
Det är arvejord, som efter föräldrar, barn, syskon, eller andra fränder ärvs;
så ock den avlingajord, som
sättes i stället för arvejord, den man sig på varjehanda sätt avhänt har.
12 kapitlet.
1 §.
Rå och rör byar emellan skola läggas med fem stenar, fyra utan, och en
hjärtesten mitt i; den bör vara halvannan aln ovan jord, och en aln i jord, de
andra tre kvarter, alla med sten under och kring skolade. De bör och vara mer, än en mans börda (…).
15 kapitlet.
1 §.
Det är urminnes hävd: där man någon fast egendom eller rättighet i så lång tid okvald och ohindrad besuttit, nyttjat och brukat har, att
ingen minns, eller av sanna sago
vet, hur hans förfäder, eller fångesmän först därtill komna är.
17 kapitlet.
1 §.
Rätta avradsdag är Thome
dag före jul: då skall bonde, oavsett jord han åbor, avrad utgiva.
BYGGNINGA BALK
1 kapitlet.
1 §.
Vilja bönder bygga by av nyo; då skall så stor tomt
därtill läggas, som ske kan och nödig prövas, att var gård, för eldsvåda skull,
kan ifrån annan bygd vara. Tomt skall delas till varje gård i byn, efter öre
och örtug, pund och tunneränta, eller hemmantal, allt
som varje landsorts gamla sed är att mäta och räkna, eller framdeles stadgas
kan. Den skall ock läggas i rätta solskifte,
som är öster väster, norr och söder, och om varje tomts särskilda råmärken
sättas. Gata lägges av oskifto
mellan varje tomt i by, efter ty, som lägenhet därtill är. Farväg, till och
ifrån, hava så den by, som för mindre ligger, som den
för mera ligger.
2 kapitlet.
1 §.
Tomt skall byggas till mangård och ladugård. I mangården skola vara stuga med
förstuga och kammare, så ock gäststuga, där gården så
stor är, källare, visthus och sädesbod, redskapshus och hemligt hus, port och
lider. Tarvar bonde flera hus; bygga sig till lägenhet det bästa han gitter.
Ladugården byggs särskilt från mangården, och därtill skola vara stall, fähus,
fårhus och svinhus, med nödiga foderrum, så ock loge
och lador, efter som gården är stor till. Badstuga eller mälthus
skall ock byggas, så ock ria, där skog är, och de
avsides sättas. Ej må någon närmare till grannens tomt
bygga, än att han till stödje eller stolprum en och
en halv aln å sin tomt lämnar.
4 kapitlet.
1 §.
Farväg till och ifrån by, så ock till åker och äng,
kyrka och kvarn, bör läggas av oskifto, sex alnar
bred, och dessutom två alnar å vardera sidan till dike. Allmän landsväg skall
vara tio alnar bred mellan diken.
5 kapitlet.
3 §.
Gärdesgård bör stängas tät och fast, två alnar hög, och två alnar mellan vart
par stör (…).
6 §.
Har någon hö eller säd ute, sedan hans grannar sitt
infört har; dä äga de sägas honom till, att han ock för sitt in (…).
6 kapitlet.
1 §.
Bonde bör sin åker väl hävda och göda, ängar rödja och vårda (…).
8 kapitlet.
1 §.
Skär eller slår någon in på sin grannes åker eller ängsteg;
gäller åter säd mot säd, och hö mot hö (…).
11 kapitlet.
3 §.
Tappar vallhjon bort fä, eller gör vilddjur skada, där vallhjonet prövas det
hindra kunnat; umgälle det med sin lön (eller
arbete).
4 §.
Då tjäle är ur jord, skall svin ringade vara (…).
13 kapitlet.
1 §.
Ingen har rätt att å Kronans ägor och allmänningar att hugga och fälla bärande
träd, som är ek, bok, apel och oxel (…).
19 kapitlet.
1 §. Bolby är gammal by, och avgärda by den, som å bolbys mark bygd är, och har sina ägor, inom hank och stör,
av bolbyn.
26 kapitlet.
1 §.
Alla, som i socknen bo, skall kyrka bygga och uppehålla, och vad därtill hör:
såsom klockstapel, kyrkomur, sockenstuga och
fattigstuga (...).
2 §.
Prästgård skall ock alla bygga efter gårdatalet (…). I prästgård skall vara stuga med två
kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel botten och loft, visthus, lada
med två golv och loge, fähus och stall (…).
4 §.
Tingsbyggning skall vart härad bygga, efter gårdatalet
(…). Där skall vara en stuga så stor, som tarvas och två kamrar (…). Vid vart
tingsställe skall ock ett fängelse vara.
27 kapitlet.
1 §.
Vart tredje år, eller oftare skall kronofogde eller länsman, med tvenne av nämnden skåda hur bonden byggt och hävdat (…).
28 kapitlet.
1 §.
Vid allmänna lands och sjö vägar skall nödiga skjuts och gästgivare gårdar
vara, ej längre från varandra, än högst två mil (…).
2 §.
Häradet bygger å gästgivaregård på kronojord nödiga hus för vägfarande,
gäststuga med sina kamrar, stall och vagnslider med allt innanrede (…).
4 §.
Gästgivare må sälja vin och öl kanne
och stoptals, och matvaror (…). Husmanskost och
dricka, säng, ljus, ved och hästfoder skall han alltid för vägfarande i förråd
ha (…).
7 §.
Vid varje gästgivaregård skall en tavla sättas ut, som visar miltalet till
nästa ombyte (…).
HANDELS BALK
14 kapitlet.
1 §.
Legohjon må man ej städja, utan mellan Larsmässo och Mickelsmässo dag
(…).
10 §.
Vill legohjon skiljas vid husbonde sin; säger upp tjänsten mellan Olofsmässo och Larsmässo dag (…).
RÄTTEGÅNGS
BALK
1 kapitlet.
1 §.
Första domstol å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding med tolv bönder,
som i häradet bo, och därtill är valda. De tolv kallas häradsnämnd.
2 kapitlet.
1 §.
I vart härad skall häradshövding ting hålla, å rättan tingsstad, tre gånger om
året: första gången om vintern, mellan tjugonde dag jul och april månad: andra
gången om sommaren, mellan valborgs och midsommardag: tredje gången om hösten,
mellan första september och november månads slut.
2 §.
Häradshövding är skyldig att kungöra Konungens befallningshavande, å vad dag
han ting vill hålla, och låter det sedan utlysa å predikstolarna i häradet, tio
veckor förut.
3 §.
Å tingstimma skall häradshövding och nämnd tideligen
vid tingstad vara, och sist klockan nio om morgonen (…). Förr än rätten sig
sätter, skall gudstjänst hållas. Sedan lyser häradshövding ting och tingsfrid.
Därefter tar han sakerna före i denna ordning: först inteckningar, sedan
kronans allmänna ärenden: därnäst missgärningsmål:
och så deras tvister, som långt ifrån tingsstad bo: Sedan var sak, som han
finner nödtorften fordra. Vidlyftiga saker skola sist företagas,
och give häradshövding i var sak utslag, efter ty det
ske kan, innan han från tingsstad reser.
5 §.
Kronofogde, eller länsman, bör vid tinget alltid närvara (…).
6 §.
Häradshövding skall riktig dombok hålla, och den själv underskriva (…). Vart
års dombok sänder han till hovrätten, före Mikaeli dag året därefter. I
domboken skall och alla syner i jorda tvister, med domen därå, införda vara.
7 §.
Å var tingsstad skall häradskista vara: där gömmes häradets insegel (…). Till häradskistan
skall tre nycklar vara: Innehavs av häradshövding, kronofogde och den främste i
nämnden.
11 kapitlet.
1 §.
Vill man till annan kära; då äger domaren ge skriftlig stämning: och nämner han
däri käranden och saken, så ock å vad ort och dag den
bör till svars komma (…).
Kapitel
17.
10 §.
Kvinna, så gift, som ogift, må ej mindre än man vittne
bära: och ej må de för lönskaläge, eller enfalt hor
vräkas, när de därför pliktat, och sedan sitt leverne bättrat.
29 §.
Två samstämmiga vittnen är fullt bevis. Ett vittne ett halvt
bevis.
Källa;
1734-års lag, avskrift av Per Frödholm