Mord i Pukavik

Källa; Lister härads dombok

Nedanstående utdrag ur Listers dombok 1698 från Göta hovrätt, volym E VII AAAI:8, samt ordinarie dombok 1699.

1698-09-27

Kronans befallningsman Peter Wirell angiver huru såsom det i uppenbart rop och rykte uti hela provinsen står att tvenne människor skulle vid Pukavik vara mördade, och den ena döda kroppen skulle vara igenfunnen och nedgrävd uti Pukaviks vång. I lika måtta det varit en ryktbart att för tvenne år sedan skulle ett kvinnfolk ha varit mördad därsammastädes och i sjön kastat.

Inkallas alltså Per Jönsson i Pukavik, som där inte bott länge, än ifrån senaste fardag, vilken berättar att hans dräng Jöns Persson skulle köra hö den 13 augusti ur vången som ligger väster om landsvägen, då gick han och plockade hallon och i det han kommer när in till en sammankastad rishög fick han se att jorden var uppriven och vid närmare efterseende blev han varse huvud och arm och en död människa som där var nedgrävd, vilket han gav sin husbonde tillkänna, vilken strax sände bud efter nämndemannen Per Larsson i Sandbäck, vilken kom dit bittida morgonen där efter, berättar Per Larsson nu att han vid ditkomsten följde med Per Jönsson till det rummet som den döda kroppen låg nedgrävd i jorden som med ris överhöljts, samma ris tog han av och såg att det var en människokropp, därifrån red han till herr befallningsmannen och berättade om det som han hade sett. Några dagar därefter fick Per Larsson skriftlig befallning från befallningsmannen att han skulle låta gräva upp liket och se om det var en mansperson eller en kvinnsperson. Per tillsammans med nämndemannen Per Esbjörnsson i Ysane tog först bort riset, vilket låg överst, och sedan något gammalt hö och brädor och sist någon ved med runda stenar som låg på den döda kroppen, befanns det varit en mansperson, helt naken, har fått det dödande slaget back i nacken. Han har varit en stor och frodig man, haft brunt hår, något långt. År också funnet att tre björkrisbuskar är huggna och lagda över kroppen, vilka var skurna med kniv mellan valborgs tid och Sankt Johannes tid innevarande år. Är också ett litet rönnträd halvt avhugget. Kroppen är nästan hel, förutom huvudet och vänstra armen som är något uppäten av djur. Befallningsmannen begär att tingsrätten skall denna sak noga examinera alla dem som hemma är i Pukavik och särskilt Nils Persson i Björkenäs, med flera grannar på hans ägor. Den döda kroppen finnes vara å vägen dragen.

Inkallas allra först nämndemannen i Björkenäs Per Svensson som uppsteg för rätten och vittnade att Jöns Håkansson i Pukavik, som är yr och huvudsvag, har sagt; Gud bättra mig arma dräng för två ljus som jag har släckt och som jag inte kan tända igen, jag har slagit ihjäl två människor.

Jöns Håkansson inkommer och tillstår att han har talat i stor huvudsvaghet, han kan inte minnas dessa ord. Han har aldrig oförrättat någon människa. Vet inte vem som har varit vållande till denna mordiska gärning. Och ber att det inte må räknas honom till någon last.

Hustru Sissela Jönsdotter i Björkenäs inkallas och vittnar att 1697 om sommaren hade Jöns Håkansson i sin yrhet sagt; Gud bättra mig arma man för tvenne liv jag har förrått och släckt det ljus som aldrig kan tändas. Hustru Anna Hansdotter i Björkenäs som var tillstädes samma gång som hustru Sissela, vittnar lika som Sissela. Pigan Kerstin Eskilsdotter i Björkenäs vittnar också lika.

Nils Persson i Björkenäs inkallas och blev tillfrågad om han visste något om de mördade människorna, vilka återfanns på hans ägor? Nils nekar.

Håkan Jönsson i Fjälkinge gatuhus inkallas, vilken berättar att nästkommande Mårtens mäss för två år sedan, då han med en piga, som nu tjänar hos tullnären i Malmö, vars namn han inte vet, men pigans moder bor i Åhus, Ingrid vid namn, reste ifrån Karlshamn och kom klockan 5 om aftonen till Nils Persson i Björkenäs, begärde att få låna hus över natten, vilket de fick, han låg i högsätet och pigan låg i gavelbänken, vid midnatt sa Nils, som låg i sängen med sin hustru, att man borde sätta yxan i karlen och skicka bort honom på en häst ut i marken, jag gör väl vad jag vill i min stuga. Nils gick sedan ut och kom in igen. Den främmande mannen klädde på sig och ville gå ut, när han kom till dörren blev Nils honom varse och frågade vart han skulle gå. Svarade att han ville se om sin häst, då började Nils banna honom och lovade honom ont eftersom hans häst hade ätit upp hans korn. Håkan Jönsson ville då komma in, i detsamma kommer Nils ut efter honom och de sakta börjar träta om kornet. Håkan löpte barbent till Norje som är en halv mil, till Lars Olofsson, där han låg om natten. Om morgon lejde Håkan Lars med sig till Björkenäs och gav honom 4 öre silvermynt för omaket, och för att han lånade honom strumpor. Då de kom till Björkenäs tog han ut sina saker och betalade.

Nils Persson vidgår; 1). Att denna karl med piga var hos honom om natten vid denna tid. 2). Tillstår att han har löpt ut om morgonen. 3). Att han har sålt foder till hästen. 4). Att han har sagt att hans hästar har ätit av hans korn. 5). Att Lars och Håkan kom dit om morgonen i dagningen, men i övrigt nekar han.

Lars Olofsson i Norje inkallas, som vittnar efter avlagd ed att Håkan Jönsson kom hem till honom för två år sedan, vid midnatt. Håkan var barbent och kippe skodd. Hade en skinnpäls på sig och ett par byxor. Håkan påstod att Nils ville sätta yxan i honom, lägga honom på hästen och skicka ut honom i skogen. Också sagt att det skulle vara en sket karl som inte gjorde vad han ville i sin egen stuga. När Nils hade gått ut drog Håkan på sig kläder och löpte iväg till Norje. När de kom till Björkenäs sade Håkan till pigan att han löpte om natten till Norje, och Nils sade att Håkan löpt varulv.

Flickan Elin Jönsdotter om sina 15 eller 16 år som var hemma hos sin fader Jöns Karlsson i Målen i Gammalstorps socken och nu tjänar i Ynde inkallas och berättar att nu något över två år sedan då hon skulle gå till Lörby och när hon kom till Björkenäs på östra vägen fick hon se blod på vägen och inom gärdesgården och i hagen låg en människa död, blodig över ansiktet, hon löpte förfärad sin kos och i det hon kom ett litet stycke där ifrån kom en karl ridandes efter henne som frågade om hon hade sett något, hon svarade nej, sedan red han förbi och kom igen och red åter henne förbi tillbaka men inte då talade med henne. Karlen var helt gammal, hade lite skägg, spetsigt, rödgult och svartbläsad häst. Tillfrågades Elin Jönsdotter om hon inte visste eller kände den mannen som red henne förbi? Hon svarade nej. Nils Persson påropades, när Elin nu såg honom sa hon att det är samma man som red förbi henne på den svartbläsade hästen. Nils Persson blev bestört av denna bekännelse. Nils svarar efter lång tystnad att inte ägde någon svartbläsad häst vid den tiden, vilket han vill bevisa med vittnen.

Ytterligare tillfrågades Elin Jönsdotter var han andra gången tog vägen då de möttes? Svarade att sedan han ridit henne förbi såg hon att han red till gärdesgården, satt på hästen och såg över densamma uppå det stället där den döda kroppen låg. Trädde över där blodet syntes på landsvägen, men sedan red han sin väg åt öster och hon av häpenhet åt söder.

Brita Andersdotter i Augerum inkom och berättade att då hon bodde i Pukaviks båtsmansstuga nu för två år sedan, sade Håkans son i Pukavik till henne; Har du sett någon eka? Och när hon tillsporde honom varför han frågar henne därefter, sade han för att ekan är mycket blodig.

Kronans lots Jeppe Jonsson i Björkenäs, som är svåger med Nils Persson ibm, inkallas och vittnar att strax efter det spargamentet var uppkommet att ett kvinnfolk var mördad i Pukavik ville han ta Håkans båt och ro ut med, fick då se att det var tjockt med blod mellan borden, då fruktade han att ta den båten och därför lämnade han den kvar och tog sin egen båt.

Anders Nilsson i Mörrum inkom som vittnade att han kom nu över två år sedan gåendes på vägen och förbi Pukavik, då såg han mitt för milstenen, öster om vägen, så mycket blod som kunde vara ett stop uthällt. Såg också att blod låg bort åt marken såsom de asat en död blodig kropp, såg också att gärdesgården också var blodig.

Trued Nilsson i Norje inkom som vittnade att då han kom gåendes på landsvägen, att öster om milstenen nere på vägen såg som om det runnit blod på vägen och såsom släpat över hagegärdesgården därefter syntes blodet såväl på marken som på gärdesgården, vidare vet han inte, antingen densamma var kommen av kreatur eller människor. Säger också att han såg Profoss Lars, Famnars Jösse och Jöns Håkansson gå i beteshagen, dem såg han när de gick i hagen och när de kom därifrån och inga fler, de löpte fram och åter som glupande ulvar, fram och tillbaka och vore allenast en liten stund i hagen, gick samma väg fram och åter om en lögardag.

Båtsman Lars Nilsson Lustig i Pukavik inkallades som berättade att den tiden som det spergament uppkom som skulle en piga vara mördad vid Pukavik stod han tillika med Lars profoss och Jöns Håkansson och högg sönder ved söder om Pukaviks gård om morgonen klockan 8, då kom Nils Persson i Björkenäs hustru Brita Håkansdotter med en liten flicka gåendes söderut och efter en timmes förlopp kom de igen, då sade Nils hustru till honom och dem som stod och högg; Vet ni var jag har varit? Svarade nej. Då sade hon jag har varit och sökt efter det kvinnfolk som sägs vara mördad här nere i hagen, sedan samlade sig Jeppe Håkansson hans hustru Ragnell och dess son Pelle, Jöns vägare och hans hustru Hanna, Lars profoss och Jöns Håkansson och gick på de trängsta rummen i södra beteshagen och sökte efter den förmenta mördade människan, som hustru Brita sagt för dem att vara mördad där om natten tillförende, men fann inga tecken efter någon människas kropp.

Lars Svensson profoss inkom och berättade lika som båtsman Lars Nilsson Lustig, och tillade att hustru Brita vid återkomsten sade; Jag var borta och måste hasta mig hem medan min man Nils är borta.

Förlovade båtsmannen Jöns Jönsson, som kallas Famnars Jösse, inkom och berättade att de vore tillsammans en hel hop folk som letade efter den mördade människan, säger sig gått ut omkring beteshagen men måste tillstå att han gick in i hagen, med mera och den som han sade vara med måste nu neka. Inga flickan i Tranemåla var med hustru Brita.

Åter inkallades Jöns Håkansson i Pukavik som berättade att hans syster hustru Brita vid igenkommandet sade att Nils hennes man var borta därför hastade hon sig hem, måste och tillstå att han själv torde vara den gången där, men sedermera vore de flera som efter herr befallningsmannens befallning sökte efter den mördade människan.

Nils Truedsson i Norje inkallas som berättar att han var en lögardag gåendes med sin fader Trued till Pukavik för att hugga ved, och när de kom mitt för milstenen fick de se blod på två eller tre ställen, så vitt som hattkullen, det syntes i daggen såsom en människa varit släpad ifrån vägen där blodet låg, över gärdesgården in i beteshagen, blodet syntes också på gärdesgårdsriset, klockan 8 kom tre stycken karlar ifrån Pukavik; Nämligen Jöns Håkansson, Lars profoss och Famnars Jösse, som gick så fort de kunde, steg över gärdesgården på det stället som blodet var, som var en liten stund in i hagen och strax på samma ställe steg över tillbaka och gick samma väg tillbaka åt Pukavik, så fort de kunde. Mickel Truedsson vittnar lika som sin bror Nils.

Nils hustru Brita i Björkenäs berättar att drängen Hans Hansson, som har sitt tillhåll i Elleholm, men då tjänade i Björkenäs, var i våras två år sedan hos dess man Nils, då kom han hem om morgonen till Björkenäs och berättade sig ha hört i Skärpinge kvarn att där skulle finnas ett kvinnfolk dött eller mördad i Björkenäs hage, då hon klockan 7 tog med sig en liten flicka och löpte iväg för att vilja se om det liket kunde finnas där, men de fann inget, vid hemkomsten talade hon med Lars profoss, Famnars Jösse och drängen Jöns Håkansson, som stod och högg ved, då sa hon att Hans Hansson sagt för henne att det var ett kvinnfolk mördat, funnet i Pukaviks beteshage, då strax löpte även de dit och sökte efter samma lik men varken hon eller de fann något, mycket mindre syntes något tecken efter någon mördad människa.

Jöns Ingvarsson i Brännelycke inkallades som efter trogen förmaning att bekänna sanningen berättade att sist i våren två år sedan då som det talet gick att ett kvinnfolk var mördat i Pukavik beteshage var han nere vid sjön att hugga ved, då kommer Gise Håkansson i Pukavik med en liten flicka som var hans syster roendes på sjön, dem han vid anländandet mötte, och då såg han att färskt blod låg i båten, frågade han vad för blod det var, därtill han svarade kan det vara själablod, sägande sig att han öste ut en hop blod före.

Måns Jönsson i Målen inkallades och berättar att Jöns Karlsson piga Elin kom hem efter att ha varit borta och fordrat in några penningar, sägande att hon i Pukaviks hage inom gärdesgården såg ett mördat kvinnfolk ligga helt blodig i ansiktet, låg mellan stenarna och var överkastad mossa och enris dock syntes huvudet som var sönderslaget och pärlbandet som hon hade om halsen den samma har varit i hjälslagen på landsvägen och sedan dragen in i beteshagen, där efter blodfören syntes, detta sade flickan då, för många den tiden, men nu begynner han det innrhålla och förändra det talet, vilja inget annat vidgå än vad som han tillförende berättat.

Drängen Per Persson i Sandbäck inkom för rätten och säger att hustru Kerstin Eriksdotter i Pukavik frågade honom en afton vem som skulle kännas vid den döda kroppen som ligger i vången, där på han svarade att det må Gud veta, där till hon sa att det må väl Nils Persson i Björkenäs kännas vid, dessa ord tillstår nu hustru Kerstin att ha sagt efter alla människors tal, särdeles Augerums-folket med flera. Sedermera har hon även sagt till samma dräng en afton då hon mötte honom i skogen och detta efter sin boskap, nu får jag inte mina kor igen, så skall de kosta så mycket som beneradan här ligger i vången. Hustru Kerstin förklarar sig väl ha sagt de orden, men säger sig ha förstått därmed sina egna kor och inget annat.

Såsom ännu till sakens närmare upplysningsnamn giva äro flera vittnen, vilka nu vistas i Bräkne härad, ty kan intet rätten göra något förrän de blivit förhörda, därför blir saken för denna gång uppskjuten, emellertid blir Nils Persson i Björkenäs, Jöns Håkansson ibm, Lars profoss och Famnars Jösse i arrest. Det åligger befallningsmannen och hans betjänter att all görlig upplysning i denna sak görs och att inkomma vid nästa sammankomst med de flera vittnen, kronans länsman med nämndemännen Per Larsson i Sandbäck och Per Andersson i Björkenäs befalldes av rätten att resa nu strax till Nils Persson i Björkenäs och i dess hus och båtsmansstuga noga efterse om där kunna finnas några mordiska gevär, lin- och ullkläder som skulle synas vara främmande, vilka igenkom och som hade med sig tre kulpåkar med spikar i änden, en bösspipa, krut, en stor tvåeggad kniv, några små gamla läderstycken och ett par stora skinnbyxor med tennknappar av det manér gjorda som brukligt är uppe i Småland, samma saker sätts i förvar till sakens slut.

Anno 1698 den 20 oktober hölls extra ordinarie ting i Norje. Närvarande; Kronans befallningsman Petter Wirell med samtliga häradsnämnd.

Företogs saken som angår mordet vid Pukavik och inkallades allra först Lars Svensson i Pukavik som förmanades att bekänna sanningen var han har bekommit de skinnbyxor som fanns i hans kista, vilka inte var gjorda här i landet, utan kunde nogsamt förmärkas att han dem inte hade rätt fångat. Svarade att han fick dem i hästbyte utav en obekant man i Mörrums by men vet och känner honom inte, skjortan som han hade på sig har han lånat av sin syster.

Båtsman Lars Nilsson Lustig i Viken inkom och berättade att Lars hade en fin skjorta på sig, vilken han aldrig vare sig före eller sedan hade sett, utan när han kom ifrån tinget låg den uti hans skrin, men dagen därefter såg han inte till henne. Tillfrågades Lars Nilsson om han vet var Lars Svensson hade fått de stora skinnbyxorna, vilka här i landet inte är gjorda? Svarar att för tio veckor sedan skulle han gå i sin förstuga då såg han att Lars stod bakom dörren och tog byxorna på sig, då frågade han var han dem bekommit, svarade sig dem hade lånat av Jeppe i Björkenäs.

Jeppe inkom och berättade att han aldrig fått några byxor av honom. Tillfrågades Lars vad han har att svara. Då han teg stilla där uppå han sig således förklarade att han själv satt tennknappar i byxorna, vid knäna, dock ingen annanstans, men när de besågs var det fyra stycken tennknappar. Ytterligare tillfrågades var han hade fått tennknapparna som satt i byxorna och några vid fickorna.

Nils hustru Berta (tidigare Brita) Håkansdotter inkom och berättade att den sista söndags afton kom han om aftonen till henne, då han skälvde och bävade, sägandes vet ni vad nu är det uppenbarat att den döding är funnen där nere i vången, fann fara uti hans hjärta som det uppenbarade om jag hade funnit därpå så hade jag aldrig sagt det, då Berta svarade, om det är nu uppenbarat, så önskar jag att Gud vill bestå hans hjärta att han den som skyldig är måtte komma till bekännelse, då vände han sig ifrån henne och slog sig för bröstet, sägandes kors i Jesu namn det är en stor synd, så vill jag inte be för min största ovän. Då sade hustrun; Vad skulle det vara synd att be för den sannskyldiga, Gud låter den vara fri som är fri. Då svarade han och sa; Pina död jag torde väl på min part ge 20 daler att det aldrig hade blivit uppenbart, att vi så illa skola bli trodda här i gårdarna.

Jöns Håkansson inkom och bekände detsamma som dess syster Berta Håkansdotter.

Lars Svensson teg en stund och visste inte vad han skulle säga, äntligen verkade han till det tal som hustru Berta sagt, hade också påstått att vilja vrida skulden på honom för att de andra skall slippa, hustru Berta berättade att Lars Svenssons hustru Kerstin Eriksdotter berättat i båtsmansstugan för Inga Jonsdotter att hon skulle gå till Gungvala och be Lars syster Berta Svensdotter att hon skulle kännas vid skjortan.

Inga Jönsdotter vittnar att Lars Svenssons hustru Kerstin Eriksdotter var hos henne och sade att skola gå till Gungvala att ta en maka till den skjortan som Berta Svensdotter sytt åt Lars Svensson.

Den 21 inkom befallningsmannen och berättade att i år tjänade en dräng vid namn Sven hos honom (Nils Persson), vilken är bortkommen, som vid den tiden tjänade hos Nils Persson i Björkenäs och var där allenast i 5 á 6 veckor. Har en man ifrån Skåne varit där och frågat efter honom, lär hans anförvanter endera dagen söka Nils i Björkenäs att han måtte skaffa dem sin bror igen, helst som han är uti dess bröd bortkommen, har sina saker i Ysane, vilka där ännu ligger hos Bengt Nilsson.

Nils Persson i Björkenäs svarar att samma dräng var hos honom i några veckor men löpte sin kos i mars månad, han skyllde detsamma på sitt arbete att hugga enestakar intill Björkenäs vång på utmarken, helst efter han större lust där till hade än tröska på logen. Emellertid reste Nils till Karlshamn och då han hemkom och frågade efter sin dräng Sven, var han borta, fyra dagar därefter fann han yxan bland enestakarna. Nils intygar att drängen inte hade några saker hos honom. Drängen tog däremot en skinnpäls när han gick. Denna sak uppskjuts till dess att målsägarna gör efterfrågan efter drängen.

Till nästa ordinarie ting att befallningsmannen även måtte få tid och tillfälle noggrannare göra sig underrättad om några flera vittnen till sakens närmare upplysning kunna finnas, emellertid måste Nils Persson i Björkenäs och Lars Svensson profoss bli kvarhållna i konungens fängelse, men Jöns Jönsson och Jöns Håkansson blir utsläppta mot borgen.

1699-02-01

Åter upptogs mordsaken i Pukavik som ventilerades på ordinarie höstting 1698-09-27 samt uppå ordinarie extra ting i Norje 1698-10-20. På extra tinget vittnar Inga Joensdotter att Lars profoss hustru Kerstin Eriksdotter bett henne att gå till Lars syster Berta Svensdotter i Gungvala i pingsttid och be henne kännas vid den granna skjortan som är funnen i Lars profoss kista. Berta tillstår detta att vara sant. Berta känns inte vid skjortan och har inte sytt den. Bertas man Isak Bengtsson i Gungvala ville ha besked av Lars vems skjorta det är då den liknar Isaks bror Jöns skjorta som undkom från Pukavik innan pingst, vilken hade stulit i Blekinge, stulit boskap i Torarp och i Helvetet, och som hade penningar nog på sig, som han vet därav att Jöns Månsson, född i Öjavad, bad sin halvbror Isak Bengtsson så mycket han ville ha för sin volontärs avskedspass, men han ville inte ge passet för pengar och sa att kronolänsman Möller har det i förvar. Sedan såg hon inte sin mans halvbror Jöns mer. Utan säger det hennes man sade, vad hon sade för honom, det Lars profoss hustru vill att hon skulle kännas vid den skjortan som hos honom fanns, nej denna skjorta har hört min bror Jöns till. Detta skall hennes man ha sagt till Sune profoss, Per Joensson i Gungvala, Olof i Tostarps Nedergård och många flera i Gungvala by, uppå Lars profoss hustrus begäran att hon skulle kännas vid skjortan, svarade hon; Gud bevare mig att kännas vid den skjortan.

Lars profoss inkallas; Var har du fått skjortan ifrån? Svar; Den har jag stulit i Älmeboda by, Småland, där den hängde på en stång i midsommartid. Har också köpt en röd tröja för 6 daler silvermynt. Hans egen syster Berta Svensdotter tittar sin bror i ögonen och säger; Den skjortan hade Lars hustru vid pingsttiden. Var har han fått byxorna ifrån? Svar; Från Mörrums vång vid hästbytet, nämndeman Per Andersson motsäger Lars och säger att byxorna är stulna på vägen ur en vagn och att skjortan skall vara stulen i Göinge härad. Detta tal av nämndemannen är sant säger Lars. Rätten frågar vilket tal som är sant? Svar; Det nu sist sagda. Lars säger att båtsman Lars Nilsson Lustig i Pukavik har stulit en tjur av Gunnar i Gualöv och att Jöns i Pukavik fick huden för fyra år sedan. Jöns Håkansson stal en galt från nämndeman Per Andersson i Björkenäs förra hösten ett år sedan. Jöns Håkansson som satt i samma kista som Lars säger att Lars bad honom att bryta sig ut, Lars svarar att det var ett skämt.

Nils Persson har vid förra tinget nekat till att äga en svartbläsad häst, vilket pigan Elin Jönsdotter har sagt att hon har sett honom rida på en sådan häst, den gången då hon såg den mördade pigan. Nils tillstår nu att han har ägt en sådan häst vid den tiden, men säger att hästen tillhör en murmäster i Karlshamn.

Per Gunnarsson från Halland, Hishult socken, Höks härad, Fälleberga, och Sven Jeppsson ibm inkommer för rätten och frågar Nils Persson i Björkenäs efter sin broder och svåger Sven Gunnarsson, 23 år gammal, vilken kommit i tjänst hos Nils vid Kyndelsmäss 1698. Var i tjänst i 4-5 veckor, och nu i mars alldeles försvunnit. Misstänker att den beryktade Nils har bragt Sven om livet. Begär att Nils framvisar drängen eller ger liv för liv. Nils svarar att Sven har löpt sin kos när han var i skogen för att hugga enestakar, han lämnade yxan kvar bland stakarna. Nils säger också att han inte städslade drängen utan lät honom vara i tjänst så länge han ville. Nils Persson inkallar sin tjänstepojke Hans Hansson som säger att han var i Björkenäs ifjol och då kom en bonde och en piga som ville låna hus och de lade sig i bänken, han vet inte om bonden gick eller kom igen, Hans fick 2 öre av pigan för att fodrade hästen.

Kronofogden i Halland Peter Durell i Laholm attesterar; Gunnarsson är en liten dräng, svart gult hår, rakt och långt, krokharader, dubbla tänder fram i munnen.

Inga målsägande till de eventuellt mördade närvarande. Personer är namngivna som har kunskap om saken. Inga vittnen kallade. Den saknade drängen samt vittnen skall efterlysas. Målet uppskjuts. Nils Persson och Lars profoss skall sitta i arrest.

Den 8 februari. Inkallades Nils Persson i Björkenäs uppå Hallandsbornas begäran, vilka begär att Olof Olofsson i Norje måste inkomma med sin berättelse angående det tal som är utspritt av Nils Persson i Skåne, vilken inkom och berättade att postbonden Per Olofsson i Ysane och som i förliden afton berättade för honom att postgossen från Gualöv sagt till honom att Nils Persson har bett honom säga att han hade sett den drängen som har varit hos honom, och han ville förnöja honom för detta. Eftersom postbonden i Ysane och postgossen från Gualöv inte är närvarande så uppskjuts denna sak tills närmare kunskap inkommer.

1699-07-14

Samma dags afton klockan 5 efter middagen upptogs åter den mordsak som är förlupen i Pukavik och Nils Persson i Björkenäs med de flera i Pukavik är anklagade för.

Inkallas alltså först Jöns Håkansson i Björkenäs som förmanades bekänna sanningen om den mördade pigan vid Pukavik som förklarade sig sägandes att hans svåger Nils Persson i Björkenäs har nu för 3 ¼ år sedan i Pukaviks backe mördat den bortkomna krampigan det hans fader Håkan Jönsson väl har vetat medan han allt sedan kallade sin måg mördare.

Sedan inkom ryttaren av greve Askenborgs regemente Hans Sundbergs hustru Annika Svensdotter ifrån Halland och Torups socken, försedd med sin kyrkoherdes respass och brev, klagandes att hennes tjänstepiga Margareta, barnfödd uppe vid Vimmerby, har av henne nu för 5 år sedan varit bortskickad med lärft och annat smått kram av några sorter, samma piga kom aldrig igen sedan. Hon var av medelmåttig längd, runt ansikte, hade på sig en röd kjortel, en grön tröja, ett svart pärlband runt halsen, ett linkläde om huvudet och röda strumpor, nu på fjärde året sporde de henne levande och sedan har de frågat efter henne och sport att hon skulle vara mördad i Pukavik.

Därest tvenne karlar ifrån Växjö som har varit i Pukavik, vilka är i släkt med ryttarehustrun, som har hört och visst en sådan piga varit bortkommen och således frågat efter henne och försport det hon skulle vara mördad i Pukavik, därest de fått till svar som hon skulle vara rymd. Ett allmänt rykte står i hela landet att Nils Persson är en mördare.

Nils Persson i Björkenäs nekar bestämt att ha någon kunskap om krampigans död. Kyrkoherden i Gammalstorp Anders Schiönbäck och kyrkoherden i Mörrum Christian Kock som följde mördaren Lars Profoss till döden berättade att Lars profoss sade att hans svåger Nils Persson i Björkenäs så väl är skyldig som han, säger också att hans hustru Kerstin Eriksdotter vet om Nils gärningar så väl som henne och bad att hennes tal och vittnesmål som hon talandes var för rätten måtte upptas och icke bli gjort till intet.

Kronans befallningsman Petter Wirell sade att då han efter landshövdingens befallning frågade Lars profoss som varit svåger och kamrat med Nils Persson i Björkenäs om han visste några fler mord skedda i Pukavik, svarade det hans hustru vet så väl som han, vad som har förelupit är i Pukavik, förr än han blev gift med henne, som sedan, bad honom det hennes ord måste höras, och för sannfärdiga upptas.

Nämndeman Per Larsson i Sandbäck, som följde Lars profoss till döden, vittnar att han satte sig på vagnen hos fången lite nere om Björkenäs, då kommer Nils Perssons hustru i Björkenäs Berta Håkansdotter, som är syskonbarn med Lars profoss hustru, ut med ett brännvinsglas, det Per Larsson tog och gav fången supen, så sa Berta till Lars profoss; Bekänn nu inget mer än du vill svara för Gud, då svarade Lars; Folk ber till Gud att jag blir den siste som på detta sätt blir ett spektakel. Vidare frågade Per Larsson fången om han varit delaktig till flera mord än den drängen han mördade i vången, svarar nej och svarar med en hård ed att Nils Persson i Björkenäs aldrig bekänner sitt brott, icke heller de andra, och om han vetat att med honom skolat så gått som han nu visas, så hade han aldrig bekänt sanningen om de så hade huggit honom till spån.

Borgaren i Karlshamn Per Jeppsson kom ridande fram till fången och frågade honom om Håkan i Pukavik varit med i något mord, som han visste? Därpå han svarade; Att Håkan har sagt till honom att han har mördat människor och han detta vill bestå inför Guds ansikte. Och Lars profoss föll på knä, och ögnaklädet var förbundet, sköt han upp klädet och ropade Per Larsson till sig och sa till honom; Låt min hustrus ord gälla inför rätten, hon vet de andras fel och mitt, hjälp henne med vad ni kan, farväl hela världen.

Prosten och kyrkoherden i Karlshamn magister Casper Hammar, som gett Lars profoss nattvarden då han gick till döden, berättar att då Lars profoss dom kom från Hovrätten att han skulle dö, upplästes på Kastellet samma dom för honom i närvaro av prosten, vilken tröstade honom. Lars var nöjd med domen och ville dö. Prosten frågade om flera mord var begångna i Pukavik? Lars svarar att han har svurit på att inte tala om det men att hans hustru vet hur det är. Lars kunde inte ens på rättareplatsen tala om de andra morden på grund av sin ed. Vem mördade krampigan i Pukavik? Prosten frågar Lars om inte krampigan hade 80 daler på sig? Lars svarar att hon hade 50 daler silvermynt på sig plus kramvaror.

Lars profoss hustru Kerstin Eriksdotter inkallas och förmanas att tala sanning. Protokoll från extra ting i Hoby 1699-03-03 uppläses för henne, vilket hon förklarar att vara sant, utom det att hon med Gise Håkansson skall ha varit hos Erik Trulsson i Karstorp efter råg den morgon som pigan mördades. Säger att hon av sin man blivit ledd till det talet. Kerstin säger att hon och Gise, som nu är död, var hemma i Pukavik den morgonen. Och nu bekänner sedan Håkan Jönsson och dess måg Nils Persson hade talat med varandra i Björkenäs. Håkan kom hem till Pukavik vid midnatt, lade sig med allt folk, om morgonen gick hon och mjölkade korna i Pukaviks hage hos Håkan i Pukavik, där hon då tjänade. Hon såg att Håkan och dess son Jöns kom gående genom hagen och Nils Persson vid gärdesgården, vilka hann i fatt krampigan nere på vägen, öster om milstenen. Nils kommer bakifrån och slår pigan med en yxhammare, i hennes huvuds högra sida. Håkan slog henne över ryggen med sin yxhammare, pigan föll strax till jorden. De kastade sedan yxorna, och en av dem skar halsen av pigan, vem det var kan hon inte säga då det var dimmigt väder. Båda hade svarta tröjor, Jöns stod på vakt norr om milstenen, den döda kroppen kastades över gärdesgården och in i hagen. Nils satte sig på en svartstjärnad häst och red bort. Hustru Kerstin löpte förfärad hem med mjölken, Håkan och Jöns kom efter hem genom hagen. Kerstin såg att Håkans tröja var blodig framme på fliken, Kerstin sade Gud nåde dig för den gärning du har gjort. Håkan svarade att om hon talar om saken kommer hon att dö. Och nu kom Nils Persson, Lars profoss, Jöns Håkansson och han tillsammans hos Håkan i Pukavik och kallades in i nystugan. Håkan befallde sin son att lägga handen på bordet, på vilken hand alla andra lade sina händer. Håkan stavade en faslig ed som de alla efterstavade; Att den som uppenbarade mordet skulle vara i många djävlars händer. Lars profoss skulle få 12 daler av det rövade godset, och hon som ännu inte var förlovad med Lars skulle få 20 daler ur Pukaviks gård. Lars berättade för henne att Lars, Nils och Håkan bar den mördade pigan över ett kärr ner till sjön och om aftonen lade de henne i Håkans båt, de hade tänkt sänka pigan i sjön. Några av kronans farkoster låg dock ankrade för lastning av ved och hindrade dem, bland dem löjtnant Carling och löjtnant Lärka. De gömde kroppen i buskarna vid sjön. Åtta dagar senare sänkte de kroppen i sjön med hjälp av sänken.

Jöns Håkansson inkallas, vilken tidigare har tillstått att hans svåger Nils i Björkenäs har mördat pigan, men kan nu inför rätten inte berätta om omständigheterna för mordet. Då en hel dag hade gått i rätten utan resultat beslöt rätten om tortyr. Landsgevaldigerna fick order att slå upp Jöns mot väggen. Så fort Jöns blev ansatt blev han villig att berätta sanningen. Jöns Håkansson inkommer nu inför rätten och bekänner; Att Nils Persson i Björkenäs, hans far Håkan Jönsson i Pukavik och han själv möttes en morgon vid milstenen. Han och fadern Håkan gick igenom hagen, pigan kommer på landsvägen förföljd av Nils Persson, Nils slår pigans högra huvud med sin yxhammare, Håkan Jönsson slår pigan över axlarna med sin yxhammare så att hon segnar ner, Nils skär då halsen av pigan med sin kniv. Kniven ligger nu här på tingsbordet, länsmannen tog den i Nils hus i Björkenäs. Under mordet stod Jöns på vakt vid milstenen. I största hast kastade de sedan yxorna på marken, den döda kroppen släpades över gärdesgården och in i hagen bland enbuskarna. Hennes saker gömde de i buskarna. Gick sedan hem till Håkan och Jöns genom hagen medan Nils red bort på en svartstjärnad häst och kom strax till Pukavik. Då dom gick in i nystugan hos Håkan och då lade han, hustru Kerstin, Lars profoss och Nils Persson sina händer på bordet, på varandra, och Håkans hand överst. Håkan stavade en gruvlig ed för dem, vilken de efterstavade. Jöns kan nu inte säga eden eftersom han blev huvudyr efter eden och inte minns eden. Aftonen där efter tog de kroppen till sjön för att sänka den, men några kronofarkoster hindrade dem. Pigan gömdes i enbuskarna bland stora stenar. Åtta dagar senare sänkte de kroppen i sjön med hjälp av sänken. Jöns rodde, en halv fjärdings väg från Pukaviks hage mellan Vadholmen och Rödholmen sänktes den döda pigan av Nils och Lars profoss. Håkan och Nils bytte pigans saker mellan sig, Nils fick kalvskinnsvästen, vilken också nu ligger på tingsbordet, konfiskerat av länsmannen i Nils hus. Nils Persson nekar bestämt till gärningen med dessa ord; Att de må själva veta vad de har gjort, men han är en oskyldig man.

Kronans befallningsman Peter Wirell berättar att en hustru Apolonia, född i Småland, Homnatorpa socken (bör vara Hovmantorp) och Vanstorp, vilken har sina barn i Köpenhamn och där mest tillhåller. En gång om året, eller vartannat år går hon till sina bekanta i Småland. En morgon kom hon från Skåne gåendes, och in emot Pukavik, väster om milstenen, satte hon sig på en vedhög, då fick hon se ett kvinnfolk komma gåendes från Björkenäs, öster om milstenen, och efter henne kom tre karlar, som slog ihjäl henne och kastade kroppen över en gärdesgård och in i en hage. Hon gömde sig förfärad bland veden, hon gick sedan vägen fram till hennes hemvist. Denna händelse har hon för ett år sedan berättat för många. Men nu för fem veckor sedan var hon själv hos befallningsmannen och berättade om händelsen.

Per Börjesson i Norje vittnar likvärdigt som hustru Apolonia. Apolonia är nu i Småland, attest skall nu hämtas av fjärdingsmannen. Den 18 juli inkommer fjärdingsmannen med länsman Erik Nilsson attest; Hustru Apolonia var i Småland den 25 juni, gick därifrån till sina barn i Köpenhamn.

1). Tillfrågas Nils Persson hur han neka till att ha mördat krampigan Margareta medan hans egen svåger Jöns och svägerska hustru Kerstin med pigan Elin och flera vittnen klart visar att han med sin svärfar Håkan Jönsson i Pukavik är knutna till samma mord? Svar; Jag är en oskyldig man.

2). Hur har han kunnat tåla att hans svärfar Håkan kallat honom mördare? Svar; Har inte kallat honom mördare för den orsaken, utan menar att han har mördat sin förra hustru med ett knivstick i sidan.

3). Vittnena inkallas återigen, var för sig. Jöns Håkansson förklarar att hans samvete är mycket lättare nu när han har vittnat. Hustru Kerstin Eriksdotter, Lars profoss änka, säger att det hon har sagt tidigare kan hon inte gå ifrån. Hon berättar att för fem år sedan då hon tjänade sin morbror (fel, skall vara farbror) Håkan i Pukavik kom en skeppare från Köpenhamn resande, hon bäddade sängen åt honom i nya stugan, och sedan såg hon honom aldrig mer. Hon såg bara hans kläder; En grå jacka, en svart undertröja, en värja, en svart hatt och skorna blev kvar i Pukavik. Och då var Nils Persson hos sin svärfar Håkan om aftonen och morgonen. Om aftonen såg hon hur skepparen låste upp sitt skrin, där var åtskilliga saker; Silverskålar, glas, brännvin, alla söp med skeden om aftonen, Nils doppade bröd i brännvinet. Om han hade pengar och vem som tagit honom av daga vet hon inte.

Pigan Elin har sett den mördade pigan ligga i Pukaviks hage. Elin svarar nu att aldrig kan gå ifrån det som hon tidigare har vittnat om. Hon säger tittande Nils Persson i ögonen att han är samma man som kom ridande på den svartbläsiga hästen på landsvägen och frågade henne om hon sett något.

Kerstin Lars profoss inkommer och klagar över hur hennes syskonbarn Nils Perssons hustru Berta Håkansdotter hotar henne med ont för att hon har vittnat sant. Pigan Elin Jönsdotter (i Målen) klagar över samma sak. Båda begär rättens beskydd.

Hustru Berta inkallas, vilken anklagar Kerstin för osanna ord om några mord i Pukavik. Berta kärar även Kerstin för stöld den tid då hon tjänade som piga åt Berta. Bertas käromål avslås.

Häradshövdingen frågar Nils Persson varför han och hans hustru hotar folk med hand? Och ber Nils att erkänna denna mordsak. Nils har genom sin bror Jöns i Rå låtit bjuda honom en silverbägare i gåva och genom sin hustru en ko, om han vore fri för gärningen. Nils nekar till detta, men Jöns i Rå och dess hustru erkänner mutorna.

Hustru Elin Persdotter i Björkenäs berättar att hustru Berta Nils Perssons i Björkenäs sade samma morgon då hennes bror Jöns Håkansson blev fången; Jag fruktar att Jöns slår sig full och blir vårdslös i talet, dock vet han intet ont med oss, och ej intet med honom, hon fruktade även att hon skulle bli fasttagen. Berta får frågan var hennes man Nils Persson var den morgonen då pigan mördades? Svar; Han var på åkern och ärgade. Hur disponerade Lars profoss sig till döden? Svar; Berta gav honom brännvin och han blev ifrån sina sinnen.

Frågades efter drängen Sven Gunnarsson som har varit hos Nils Persson i Björkenäs några veckor och sedan rymt. Och ingen visste vart han har tagit vägen. Drängen är efterlyst vid förra tinget av dess broder Per Gunnarsson och svåger Sven Jeppsson i Halland. Brev från Landshövding Dellingkausen i Halmstad daterat 1699-06-02 inges; Att Sven Gunnarsson nu tjänar i en gästgivaregård i Dalby, Skåne, på andra sidan Lund.

Berta tillfrågas varför hon hotar folk som vittnar i denna mordsak, varför hon mutar häradshövdingen i denna mordsak, varför hon gav Lars profoss brännvin. Och varför hon ville gömma sin stora silverkanna hos Olof Nilsson i Skärpinge. Berta svarar att hon är enfaldig.

Rannsakades vidare om den döde Håkan Jönsson i Pukavik. Lars Nilsson i Pukavik vittnar att nu salige kyrkoherden Olof Hällström gav Håkan nattvarden på hans yttersta, Håkan sa; Gud nåde mig, jag har gjort både hor och mord, hor både inom och utom äktenskapet.

Hustru Inga Nilsdotter i Augerum vittnar genom nämndemannen Per Andersson i Björkenäs likvärdigt som Lars Nilsson. Hustru Berta Nils i Pukavik berättar att hennes far Håkan skall med en kniv ha ihjälstucket en volontär i Karlskrona 1683. Joen Jönsson i Mellanbäck berättar att sådant tal stod här i landet vid den tiden.

Flickan Inga Eriksdotter i Tranemåla följde hustru Berta i hagen den dagen då mordet skedde, då flickan är liten kan inget vittnesmål tas, har dock inte sett någon död piga.

Hustru Berta tillfrågas varför hon kärar hustru Kerstin Eriksdotter för bland annat saker som inte angår henne? Svar; Är gjort i oförstånd. Berta tillfrågas var hennes man var vid tiden för mordet? Svar; På åkern och ärgade.

Parterna tillfrågas om de har något att tillägga? Svar; Nej.

Häradsnämnden tillfrågas, eftersom de är folk från Pukavik och Björkenäs, om de kan fria eller fälla de anklagade personerna, och då särskilt Nils Persson? Svarar med en mun; Att i Pukavik med fjärdedelen Björkenäs som Nils Persson flyttade husen ifrån gamla tomten närmare in i Pukavik och landsvägen, är i rykte sedan länge att detta är en mördarekula, beryktat i hela häradet och för mord utropat. Och på grund av vittnesmål med mera fälls Nils Persson och dess nu avlidne svärfar Håkan Jönsson för mord på krampigan Margareta. Nils bör undergå konungens straff. Jöns Håkansson kan inte fällas då han var omyndig och stod under sin faders lydnad, samt var huvudsvag en kortare tid. Nämner förra sommaren då de skånska missgärningsmännen Gerton och Nilsingen, där Gerton med Lars profoss mördade en dräng med flera.

Resolution; Det allmänna ryktet säger att bonden Nils Persson i Björkenäs anno 1696 i april månad, har tillika med sin svärfar Håkan Jönsson i Pukavik ihjälslagit pigan Margareta, barnfödd i Vimmerby, vilken har gått omkring i landet för att sälja smått kram, kom från Karlshamn och gående mot Skåne. Lånat hus i Pukavik över natten. Hon räknade sina pengar, vilka var 50 daler silvermynt. Sina små köpmansvaror hade hon i en kramväska. På morgonen har hon gått mot Norje, Nils och Håkan följde efter henne. Håkan och Nils hann ifatt henne vid milstenen ett litet stycke söder om Björkenäs. Nils slog med sin yxhammare Margaretas högra kindben, Håkan slog henne i ryggen med sin yxa, efter att hon fallit omkull tog Nils Persson sin stora kniv och skar halsen av henne. Kastade yxorna ifrån sig, vilka Håkans son tog upp och bar dem till Pukavik. Den döda kroppen drogs över Pukaviks hagegärdesgård. Som står något i öster om milstenen. Gömde kroppen bland enbuskarna. Lars profoss, Nils i Björkenäs och Håkan i Pukavik drog ner kroppen till sjön och la den i Håkan Jönssons båt, vilken återfanns blodig. De hade tänkt kasta kroppen i sjön samma afton, vilket inte gick då det låg flera kronofarkoster ankrade i Pukavik. Flyttade kroppen från båten och uppå land, dolde kroppen med gamla bräder, enris och mossa. Då de andra gången tog upp kroppen och la den i båten, kroppen hade en röd klädeskjortel, vilken de fyllde med sten. Jöns rodde ut, Nils och Lars kastade kroppen i sjön, en halv fjärdings väg från Vikahagen, mellan Vedholmen och Rönnholmen.

Nils nekar bestämt till denna gärning. Emot hans nekande talar följande kraftigt;

1). Pigan Elin Jönsdotter i Målen blev först varse att ett kvinnfolk var dräpt vid milstenen. Hon har sett blod på vägen och i hagen. Och inne i hagen låg en död människa som var blodig i ansiktet. Då kom Nils ridande på en svartbläsig häst och frågade henne om hon hade sett något, varpå hon svarade nej av häpenhet. Ingen annan hade varit ute denna morgon. Nils har nekat att äga en svartbläsad häst, vilket han tog tillbaka. Hästen tillhörde en murmästare.

2). Vittnen har sett blod vid milstenen samt sett spår av släpad kropp i daggen.

3). Jöns Ingemansson i Brännelycke med flera har sett en blodig eka.

4). Lars profoss hustru Kerstin Eriksdotter har hört Håkan i Pukavik erkänna på sitt yttersta att han och Nils har mördat pigan vid milstenen.

5). Samma Kerstin, som är syskonbarn till Nils Perssons hustru i Björkenäs, berättar att hennes man, den nu steglade Lars profoss, har sagt att han har hjälpt till att släpa liket till skogs och till sjön.

6). Lars har på Kastellet och på avrättningsplatsen sagt att hans hustru vet sant om de mord som har skett i Pukavik.

7). Jöns Håkansson har äntligen erkänt sin delaktighet i mordet; Att de slog ner pigan, skar halsen av henne, samt efter åtta dagars gömmande sänkt henne i sjön vid Vedholmen.

8). Nils kan inte bevisa var han var på mordmorgonen.

9). Nils kan inte bevisa hur han har fått tag i det band som den mördade pigan hade, vilket band är blodigt i änden.

Alltså döms Nils Persson i Björkenäs att mista livet samt steglas, allt enligt 1 kapitlet högmålsbalken. Jöns Håkansson kan inte heller från livsstraff befrias, dock remitteras ärendet till Hovrätten.

Bräkne härads dombok

1699-07-11

Kronobefallningsman Peter Wirell anger att Gisel Håkansson i Tranemåla fjärde dag påsk drunknat i Svansjön. Berättas att Gisel skulle ha varit med i Pukavik då pigan mördades och dränktes i sjön. Kan inte annat slutas att antingen han själv mördat sig eller av någon Håkans anhöriga hävt honom i sjön för att mordet inte skulle uppenbaras. Gisels bror Jöns blev tagen på morgonen för samma missgärning och denne kom i vattnet om aftonen. Erik Jönsson i Tranemåla, Gisels farbror, berättar att Gisel under gudstjänsten rodde ut på Svansjön att fiska och då han hade lagt ut ett halvt gäddnät är han fallen i sjön men båten fanns upprätt ståendes och andra dagen fanns hans kropp av Jon och Mats i Humlemåla som bar honom in till Tranemåla. Därifrån bars liket till kyrkan där det nu står. Jon och Mats är inte närvarande och rätten kan inte utlåta sig om begravningen förrän de inkommer.

1699-10-23

Kronolänsman Anders Möller anger unge drängen Gisel Håkansson 24 år, barnfödd i Pukavik, vilken har förliden fjärde dag påsk under kyrkotiden gått allena för att fiska i Svansjön och då han inte hemkommit under dagen hade hans farbror Erik Jönsson i Tranemåla med Mats Samsson i Humlemåla och Jon Månsson i Humlemåla gått till sjön, funnit båten stannad mot en sten i sjön och däri låg drängens yxa, vantar och ett nät. Två andra nät hade han satt ut och det tredje nätet låg i vattnet orett ihopslarvat hos vilket de funno hans kropp ståendes i vattnet på huvud, förmenandes det han med våda stupat utur båten då han skulle reda nätet. Hans person och leverne intygades av nämnden; Gisel har aldrig besökt nattvarden, vanför i högra armen, haft hål i bröstet och varit en sjukling som inte har stort vårdat om sig. Resolution; Befanns att den döde icke bevistat nattvarden och gudstjänsten, utan gått och fiska och bör rätteligen sättas i jord norr om kyrkan, utan övriga ceremonier av dess släkt på det rum som till sådana självspillingar utsett finnes.

Diverse information om de personer som nämns i texten här ovan

· 1697 vigda Mörrum; Jöns Håkansson i Pukavik och Bengta Svensdotter i Gustavstorp, testes Nils i Björkenäs och Sven Bengtsson i Gustavstorp.

· Lars Svensson i Pukavik och Kerstin Eriksdotter i Björkenäs, testes Jöns Håkansson i Pukavik och Sven Nilsson i Norje.

· 1699-04-22. Ysane dödbok; Blev en man profoss Lassen benämnd, ifrån Pukavik för begånget dråp halshuggen och steglad.

· Håkan Jönsson i Pukavik är bror med Tran-Erik Jönsson i Tranemåla. Enligt jordeboken 1685 är Håkan 45 år gammal (född cirka 1640). 1694 dör Håkans dotter i Pukavik Bengta 14 år gammal. Håkans hustru dör i Pukavik 1696-05-10, Håkan död 50 år gammal i Pukavik 1696, efter hustrun.

· Nils Persson i Björkenäs är 30 år gammal (född cirka 1655). Nils Persson från Björkenäs är vigd 1695-01-07 i Ysane med pigan Berta Håkansdotter från Pukavik.

· 1701 föds båtsman Johan Fix barn i Gustavstorp. Änkan Berta i Björkenäs bär barnet till dopet.

· 1701-08-04 Nils Persson i Hägnan Gammalstorps socken och Berta Håkansdotter i Björkenäs vigs i Mörrums socken. Barn Nils föds 1702 (Mårten Nilsson i Björkenäs och Olof Nilsson i Skärpinge faddrar m fl), Hanna 1705 (Olof Nilsson i Skärpinge fadder m fl), Gertrud 1707 (Olof Nilsson i Skärpinge fadder m fl).

· 1703 vigda Mörrum. Bengt Svensson i Skörsemo Gammalstorps socken och Kerstin Eriksdotter (änka efter Lars Svensson profoss i Pukavik, avrättad för mord) i Björkenäs, testes Engle Jonsson i Skörsemo och Anuld Nilsson i Skärpinge.

· Båtsman Lars Lustig och hans hustru Kerstin Jönsdotter i Pukavik dör 1701, Han är 39 år och hon är 37 år gammal.