Dräpta, mördade
och avrättade i Blekinge 1613-1919
Källregister; Sölvesborgs läns räkenskaper; Mikrofilm
i Karlskrona Stadsbibliotek; Filmerna M 18.801 1614-
Kristoffers landslag 1442. Högmålsbalken
(gäller fram till 1734).
Cap II
Dräpa man eller
kona med vilja sitt eller mördar sitt barn hedning eller kristnat eller barn
fader sin eller moder sina, eller man hustru sina eller hustru man sin,
vilketdera det gör, då skall man steglas och kona brännas än det är alla
uppenbart. Nu vilken tolken sak vittnas, och är uppenbart, då skall han värja
sig med härads nämnd som förr är sagt, vars han varit saklös, fälls han, då
skall man steglas och kona brännas, och de där som mördar eller dräper med
vilja, skall mista arv dess döda, och sva hans
ättelägger alla, ty att ingen må annan till arvs dräpa.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1613-1614.
Truls Jönsson i
Asarum ihjälslog Sven Uggla.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1615-1616.
Åke i Gungvala fredlös då han ihjälsköt Rasmus Olofsson i Drösebo, Åkes gods tillfaller kronan, vilket värderades.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1616-1617.
Hans Svensson i
Sonekulla av 15 män dömd eftersom Strånge
i Evaryd hittades död i Järnavik, Hans bo värderat
och konfiskerat. Vi efterskrivna Nils i Kulleryd,
Knut i Torp, Olof Brommesson i Torp, Mats i Sonekulla
gör veterligt att vi har skiftat halva boet i Sonekulla
som var tillfallet konungen, daterat Sonekulla
1617-04-15.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1618-1619.
Abraham Klemedtsson i Röaby förbrutit sig
genom att slå ihjäl Jöns Svensson i Röaby, efter
honom fanns två kor, fyra ungsvin och en minka.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1621-1622.
Ingeman Tuesson i Froarp slog Jöns Nilsson i Mörrum ett
yxhammarhugg och som blev ihjälstucken av Nils Eriksson i Nötabråne. Sone
Matsson i Froarp var närvarande då Jöns Nilsson i Mörrum blev dräpt och samma
dråpare icke gripit. Nils Joensson i Asarum och Mogens Jonsson i Asarum dito.
Hans i Tockarp och Gumme Suder i Asarum dito. Joen
Hansson i Asarum slog Jöns Nilsson, vilken blev dräpt av Nils i Nötabråne.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1621-1622.
Mästermannen i
Ronneby rättade fången Olof Mörk, vilken har mördat och ihjälskjutit en karl.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1621-1622.
Joen Skomakare
i Långkärra sköt sig själv ihjäl.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1621-1622.
Mästermannen
har fått lön för en trollkvinna vid namn Signe Mickelsdotter
i Flueryd, vilken förmedelst trolldomskonst blev dömd
av 15 män, vilken dom stadfästes av landstinget och av
landsdomaren, mästermannen brände henne på bål. Signe fängslad här på slottet i
två månader i väntan på dom. Mästermannen har fått lön
för en kvinna vid namn Marna Nilsdotter i Mörrum,
vilken med förenämnda trollkvinna hade umgåtts, och av
15 män blev sagd från livet, vilket stadfästes av landstinget. Mästermannen har
fått lön för en fånge vid namn Per i Regneboda, vilken hade haft lägersmål med
förenämnda Signe, vilken var hans styvdotter.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1622-1623.
Olof Jönsson i
Asarum närvarande vid ett dråp, vilket skedde i Asarum av Nils i Nötabråne, och
samma dråp icke ville avvärja eller hindra mandråparen.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1622-1623.
Truls Kase i Ebbarp stack sig själv ihjäl.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1622-1623.
Mästermannen i
Ronneby har fått lön för en fånge vid namn Bo Tordsson,
att låta rätta, vilken ihjälslog Hans Nilsson i Skarup.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1622-1623.
Mästermannen i
Kristianstad har fått lön för en fånge vid namn Per i Dalanshult, vilken dräpte
och ihjälslog Sven i Kylingaryd, att rätta.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1623-1624.
Lars Olsson
skräddare i Lilla Silpinge ihjälstack Mogens Jönsson
i Trensum, några kläder och verktyg fanns efter Lars.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1623-1624.
Mästermannen i
Ronneby för en fånge vid namn Mats Mickelsson att rätta, vilken begått mandråp.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1623-1624.
Mästermannen i
Ronneby för ett kvinnfolk att rätta som hade mördat sitt eget barn.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1624-1625.
Per Andersson i
Halahult och Tyre Bondesdotter i Skeppaslätt
för Sven Bengtsson som dräpt blev i Halahult, att
hans lekamen må komma i jorden efter det mantis att han skulle själv hava förlorat sitt liv.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1625-1626.
Lars Kreng i Torp hyst och hjälpt en fredlös man vid namn Olof
Stack, vilken blev dräpt och ihjälskjuten.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1625-1626.
Givit mäster Bengt i
Kristianstad för en fånge vid namn Sven Göing att
rätta, som hade bott på Anders Gunderssons gods i Gustavstorp.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1625-1626.
Anno 1625 den 8
juli var vi efterskrivna fyra män Christen Mickelsson i Bodekull, Jeppe
Haraldsson i Tostarp, Åke Bosson i Torup och Olof
Karlsson i Asarum uppmälda av Mats Hansson i Bodekull
ridefogde i Bräkne härad att värdera det gods som är förbrutit och fallet till
konungen efter Jöns Larsson i Björkeryd som är dömd
till galge och gren för något gods han hade tagit från Olof Jönsson i Röaby.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1627-1628.
Håkan Börjesson
dräpte och ihjälslog Lars Suder i Björnamåla, arvet
efter fadern Börje N: i Dannemark tillfaller konungen. Anno 1627 den 28 mars är
vi efterskrivna fyra män Jeppe Haraldsson i Tostarp,
Anders Smed i Susekull, Nils Mogensson
i Ire och Eskil i Grimsmåla
uppmälda av Mats Hansson i Bodekull ridefogde i
Bodekull att värdera det gods som fanns efter Håkan Börjesson i Dannemark,
vilken dräpte och ihjälslog Lars i Björnamåla.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1627-1628.
Olof Mand i Kölja dräpte och ihjälslog
sin egen broder Sven Mand i Tararp, hans halva bo
tillfaller konungen. En fånge vid namn Olof Olofsson Mand
i Kölja som dräpte och ihjälslog sin broder,
arresterad i nio veckor innan15 man har dömt, målet gått till landstinget, tre
domar är fällda av landstinget. Anno 1627 den 9 april är efterskrivna fyra män
Christen Mickelsson i Bodekull, Jeppe Haraldsson i Tostarp,
Nils Jeppsson i Hällaryd och Arvid Arvidsson i Brorstorp uppmälda
av Mats Hansson ridefogde i Bodekull att värdera det gods som fanns efter Olof Mand i Kölja som dräpte och
ihjälslog sin broder.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1627-1628.
Lars Andersson
och Mogens Andersson i Evaryd dräpte och ihjälslog
Olof Larsson i Evaryd. Vi efterskrivna fyra dannemän
har varit i Evaryd på order av Christen Persson i
Bodekull att byta och värdera det gods som fanns efter Lars Andersson och
Mogens Andersson i Evaryd som dräpte och ihjälslog
Olof Låhn i Evaryd (boet
uppräknas). Undertecknat av Per Skomakare i Kulleryd,
Mogens Håkansson i Väby, Per Matsson i Kullåkra och Per Nilsson i Hoby, daterat 1628-01-16.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1627-1628.
Mogens i Kvallåkra dräpte och ihjälslog Olof Åkesson i Kvallåkra. Vi efterskrivna Nils Jeppsson i Hällaryd, Ingvar
Åkesson i Källaby, David Nilsson i Kopprarp och Olof
Gammalsson i Långehall gör veterligt att på order av
ridefogden Christen Persson i Bodekull har vi värderat godset efter Mogens i Kvallåkra som sköt Olof Åkesson i Kvallåkra,
daterat Kvallåkra 1627-12-10.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1630-1631 (se nedan!).
Åke Bosson i
Torarp, hans släkt, som de gav förmedelst kyrkogården måtte Åke beliggas eftersom han blev halshuggen.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1630-1631 (se ovan!).
Åke Bosson i
Torup blev rättad, hans efterlåtna gods och bo tillfaller konungen. Ingeman Tuesson i Froarp länsman i Asarums socken, Nils Jonsson i
Asarum, Jöns Åkesson i Långasjönäs och Jöns Bengtsson i Torarp har låtit skifta
och byta godset efter Åke Bosson i Torarp, daterat 1630-06. Ingeman Tuesson i Froarp länsman i Asarums socken, Jöns Bengtsson i
Torarp, Per Nilsson i Torarp och Olof Nilsson i Torarp har låtit rannsaka Åke
Bosson i Torarp och letat efter pengar, Åke blev rättad av tinget förliden
onsdag, daterat 1630-07-03. Zacharias Hansson klockare i Asarum, Ingeman Tuesson i Froarp länsman i Asarums socken och Jöns
Bengtsson i Torarp angående rannsakning efter pengar hos Åke Bosson i Torarp,
daterat 1630-06-28.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1630-1631.
Gamella Lars som bodde
på jordegen gård i Ebbarp och förmedelst mord,
tjuveri och andra gärningar blev rättad, fyra män värderat dess bolott, vilken tillfaller konungen. Ingeman Tuvesson i
Froarp länsman i Asarums socken, Jöns Bengtsson i Torarp och Nils Mand i Torarp har låtit skifta och byta godset efter gammela Lars i Ebbarp, daterat
1630-10-04.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1632-1633.
Mats Ingvarsson
på Norra Sternö, den söndag han var till Guds bord,
på ett skepp här i Bodekull kommit i slagsmål och mandråp. Nils Hansson på Sternö och Ingvar Bosson på Sternö
samt Christen Mickelsson i Hoby och Håkan Bagge i Hoby på order av ridefogden
Hans Holst i Bodekull har skiftat och bytt gods efter Mats hustru på Sternö och samtidigt värderat Ingvar Matssons arv efter
dess moder eftersom han var dömd fredlös, daterat 1633-07-04.
1634. Kongens Rettarting, Rigsarkivet Köpenhamn.
Karl Persson i Stångsmåla kärar landsdomaren i Blekinge Villum Tomesen angående
landstingsdom 1634-09-20 mellan honom (Karl) på den ena sidan och avgångne Per Mogensson i Förkärla, hans
arvingar på den andra sidan, angående dråp och manslakt,
som Sven Håkansson i Brödemåla på Per Mogensson skall ha gjort i Markell
(Makrilla?). Sven i Brödemåla skall vara den rätta
banemannen. Mäster Hans Jörgensson sockenpräst i Ronneby vittnar skriftligen.
Då Sven låg ovanpå Per Mogensson, vilken låg på
jorden, skedde knivslag. Karl Persson hade ett trä i handen för att värja sig.
Åke Abrahamsson förman för de 15 männen. Dom i Medelstads härad 1634-07-01 vari
Anders Matsson i Silpinge och Sven Andersson i
Skärhult med tingsfogden kräver dom. Knut Larsson i Bomstrup (Bommerstorp?), Elin i Brödemåla, Boel Per Mogenssons,
Anders Svensson i Tubbarp, Mogens Persson i Förkärla, Anders Rasmusson och Jöde
Speleman omnämns. Mogens Gundesson i ---strup,
Mogens Persson i Moukrell (Makrilla?) och Elin Svens Brödemåla vittnar. Anders dansade med Svens kvinna i 2-3
slag, Elin ville inte längre dansa, Anders rykte dock till sig henne, sa senare
att hon dansade som en hora, Sven kom då fram till Anders och sa att du skall
hålla dig god att göra narr av min kvinna. Berta Håkansdotter tjänar Sven i Brödemåla. Håkan Boge i Veslev, Hoffue Kranpall i Elmtamåla, Karl Persson i Siggamåla
och Anders Jönsson i Tving har granskat liket. Jöns Jönsson i Lilla Vambåsa, Gisel Olsson ibm, Per
Mårtensson i Förkärla och Anders Bertilsson i Listerby har också granskat liket.
1635. Kongens Rettarting, Rigsarkivet Köpenhamn.
1635-01-17
Blekinge landstingsdom. Erik Skouff i Brunnsäng (?)
har dräpt Hans Björnsson skräddare. Erik huggit Hans med en yxa då Hans låg i
sin säng. Hans har idkat hor med Eriks hustru Maren Bengtsdotter, Erik har
tagit sin hustru tillbaka. Nils Olsson i Björkenäs vittnar. Per Björnsson bror
till Hans. Tingsvittne daterat Östra härad 1634-12-01.
1635-09-28 Rådstuga. Källa; Ronneby Stadsbok
1634-1640, utgiven av Bengt Ankarloo.
Joen Ingesen i Kalleberga dräper Clemmid Oluffsen från Rödebye i Ronneby
Sölvesborgs läns räkenskaper 1635-1636.
Jöns Åkesson i
Långasjönäs var närvarande då Olof Kjellsson i Hunnemara
blev dräpt och icke fångade mandråparen. Mats Jönsson i Hoka dito. Holger
Jönsson i Tostarp var närvarande då Olof Kjellsson
dräptes och lät mandråparen komma bort. Mats Andersson i Hoka lät mandråparen
undkomma.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1638-1639.
Per Håkansson i
Trensum närvarande vid slagsmålet på Nils Nilsson i Djurtorp, vilken dog, Per
frikänd av en 15 manna nämnd.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1644-1645.
Mats Andersson
i Susekull som han gav för seker
Anders, vilken förmedelst mandråp blev hänrättad att
han måtte läggas i kyrkogården. Jöns Nilsson i Drögsperyd Näsums socken har
erhållit fogdelön av ridefogden Hans Holst i Bodekull för att ha transporterat
två fredslösa till Bodekull; Ske Anders och en vid namn Vellöst,
daterat Bodekull 1644-08-05.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1644-1645.
Anders
Jörgensson i Gundestorp sakhörare till Bräkne härads
ting, Anders Nilsson i Bodekull häradsskrivare, Jöns Gammalsson i Farslycke, Per Svensson i Kroksjömåla,
Truls i Hätteboda, Per Krog i Märserum,
Per Lunde i Hejan och Strånge i Evaryd
vittnesbörd till stocke skriver, gör veterligt att år
Kristi 1650 onsdagen den 13 mars, på förbemälte ting
för oss tingsmän flera var skickad konungens ridefogde Hans Holst i Bodekull.
Eftersom han den 21 januari 1646 lät hänrätta en
fånge vid namn Karl i Väby, för Per Matsson
sammastädes som han dessvärre på havet ynkligen omkom. Och begärde Holst samma
Karl Matssons domslut av tingsboken beskriven, vilken var tillstädes, och i
föreskrivna år den 21 januari 1646 med få och korta ord finnes infört som
följer; Tinget dömer Karl Matsson till för sådom sitt begångna gärning att mista sitt liv. Efter hans egen
bekännelse. Och var Hans Holst tingsvittne begärande.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.
Nils Matsson i Garnanäs lägersmål med Olvid
Olofsdotter. Samma kvinnfolk blev hänrättad.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.
Vinden Svensson
i Silpinge pliktar för Nils Olofsson i Hjälmsa som dräpte Torke-Per
eller Per Jönsson i Hjälmsa och av 15 man blev känd
till nödvärn.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.
Håkan Olofsson
i Väby för sin dräng som dräpte Per Nilssons son i
ån, vilken drunknade.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.
Anders Nilsson
skomakaredräng, hemma i Torup, anhöll inte mandråparen. Arvid Persson i Torup,
uti dess stuga skedde dråpet, lät mandråparen undkomma. Åke Olofsson i Torup
hindrade inte mandråparen (bör knyta an till dråpet i Väby
eller Hjälmsa här ovan).
Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.
Nils Nilsson i Kråkekull utlovat, och skall giva
för Gisel Jönsson som blev hänrättad, förmedelst han
i förgången fredstid två gånger rymde kompaniet och gav sig till rikets fiende
samt stal från bönderna, Gisel blev benådad på svärdet och sted
i kyrkogården.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.
Anders
Jörgensson i Gundestorp sakhörare till Bräkne härads
ting, Anders Nilsson häradsskrivare, Per Joensson i Asarum, Mats i Muggeboda, Sven i Ellestad, Nils Strångesson i Guö, Frende
Andersson i Hakarp och Joen Persson i Mörtjuk, gör
veterligt att anno 1648 onsdagen den 20 september på Bräkne härads ting var
skickad konungens ridefogde Hans Holst i Bodekull, dess tjänare Hans Block var
begärande att häradsmännen så många idag tillstädes är
ville tillstå deras sannhet om det är dem bevisat, vad förmåga där var efter Ulfuide (Olve) Olofsdotter i Garnanäs, Örseryd Pellen, Gisel Jönsson, Joen Sonesson i Allamåla
och Sven Larsson i Sandvik, som för någon tid förleden för deras gärningar är
blivna hänrättade. Då framstod Svenning i Svalemåla och Nils Andersson i Torp, att där var alldeles
intet efter Ulfuide Olofsdotter, ty hon hade alldeles
intet eftersom hon tjänade i Garnanäs, några dåliga
kläder på kroppen var det enda. I lika måtta vittnade Henrik Persson i
Svenstorp, Nils Klemedtsson i Svenstorp, Bengt
Matsson i Trånhem och Nils Jönsson i Trånhem, att det var alldeles ingen
förmåga efter Örseryd Pellen,
ty han hade intet utan en någon kvinna, och vad han medelst
tjuveri kunde undanhålla han och intet. Mats Jönsson i Härnäs och Per Joensson
i Asarum vittnar att Gisel Joensson var en lös gångare och drivare och hade
alldeles intet, utan en dålig bössa där han blev fången som han hade lånat och
var där alldeles intet, utan ett par gamla skor efter honom som hans fader
fick. Joen Sonesson i Allamåla var i lika måtta en
lösdrivare, blev fången och förd från Sverige med stor bekostning och hade
alldeles intet efter sig. Per Håkansson i Trensum och Jöns Villatsson
i Trensum bekräftar med ed detsamma om Sven Larsson i Sandvik att han i lika
måtta var en ledig drivare, och blev fången och förd ur Sverige, det han hade
haft var av ringa ting. Hans Block begär tingsvittne.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1647-1648 (se nedan!).
Per Jeppsson i
Hoka närvarande då Joen Sonesson dräpte Kristoffer Hansson och icke anhöll
mandråparen.
1647. Kongens Rettarting,
Köpenhamn (se ovan!).
1647-04-28
dömer Bräkne härads ting Olof Jespersen i Hoka (står
Jepsen senare) till att vara fredlös då han har medverkat i dråpet som Joen Sönesen har gjort på Christopher Hansen. I Blekinge läns
landsting har en 15-manna toug kommit fram till att
Olof inte skall dömas för dråp utan för att ha varit i parlament med den dräpte
samt haft honom i håret. Olof döms till ett halvår i järn på Bremerholm.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1647-1648.
Tor Matsson i Siggarp hyst och härbärgerat Sven Matsson, vilken har
begått mandråp och som var fredlös samt bytt bössa med honom. Mats Torsson i Siggarp dito. Sven Matsson i Sandvik som föregången
fredstid olyckligen ihjälslog Sven Matsson i Aplakärr, dess gods är värderat; Ett par bruna klädesbyxor,
en liten silverkedja och en röd kjortel.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1647-1648.
Erik Olofsson i
Bodekull dess kvinna sålde öl till konungens bönder vid konungens skepp samt
att Becke-Jöns i Asarum blev ihjälslagen.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1648-1649.
1648 den 18
mars blev Nils Olsson i Hjälmsa fängsligen
anhållen för en dräng som fanns mördad och han beskylldes för dådet. 15 man och
landsdomaren dömt i saken, äntlig dom till herredagen 1649-06-08, vilket är 64
veckor i arrest. Stora omkostnader har lagts på fången i dessa dyra tider,
resor och logi både här och i Köpenhamn, fången hölls på slottet. Nils Olsson i
Hjälmsa anhållen från 1648-03-18 till 1649-06-08,
vilket är 64 veckor. Kostnad för kost och logi samt resor 72 daler. Kvittens
daterad Bodekull 1650-04-24.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1648-1649.
1649-10-05 blev
en missdådare nämligen Per Jeppsson anhållen för en svensk man han mördade i
Göinge härad. Lön utbetalad till mördarens fångare. Ett bud gick 16 mil till
Sverige efter sakvolderen. Ett bud gick till Göinge
härad efter vittnesbörd om hur den döde var medfaren. Fången blev rättad den 14
november. Mästermannen lade fången på stegel.
Kongens Rettarting, Rigsarkivet Köpenhamn.
Mats Truedsson
i Härnäs, Jämshögs socken, på sin broder Sven Truedsson i Mörbohult kärar
landsdomaren i Blekinge Villum Tomesen
i Ronneby angående 15 mans toug på Blekinge landsting
1649-07-11. Sven Truedsson på ena sidan och Jöns Joensson i Hiembsholdt
på sin bror Johan Joenssons vägnar på den andra sidan
angående dom där Sven Truedsson dömts från fred och
att lida på sin hals för dråp på Johan Joensson. Den dräptes broder Nils
Joensson var även med vid dråptillfället, vilken utdelade hugg och slag på Sven
Truedsson. De svenska bröderna Johan Joensson och Nils Joensson slog Sven
Truedsson blå och blodig med en stor bokstake och med en yxa. ”Johan Joensson
såväl som hans hustru och den dräptes hustru och svågerskap, nämligen Kjell Germandsson, Anders Larsson och Håkan Svensson, som haver vundet efter en dräng
nämligen Per Andersson och hans moder Elsa Lassesdotter”.
Ingeborg Svensdotter den dräptes hustru, Kjell Germandsson
i Listeri, Elna i Uggleboda hustru till Johan
Joensson, Anders Larsson i Listeri, och Håkan
Svensson i Mörbohult – alla skall vara släkt och besvågrade till den döde.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1651-1652.
Två skarprättareknektar
vid namn Nils Larsson och Sone Svensson löpte och strök igenom landet och stal
samt brände kyrkor på åtskilliga ställen. En karl vid namn Olof Klasson angrep
och fångade knektarna. Knektarna var anhållna i fyra veckor innan dom föll.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1651-1652.
Lön till
skarprättaren för två missdådare att hänrätta, den
ene till stegel och hjul, den andre med svärd.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1652-1653.
Gumme Olofsson
har med tjuveri och olaga medel sig uppehållit, samt idkat lägersmål med sin
styvdotter, vilket han dömdes till döden för den 9 november.
Sölvesborgs läns räkenskaper 1652-1653.
Olof Persson i
Åryd lägersmål med sin styvdotter och rymde med henne till Sverige, två karlar
är befallda att hämta hem dem. Mästermännen har fått lön för halshuggning och
bränning.
Göta hovrätt. Domar 1661
Källa; Volym
BVA:23
Göta hovrätts
äntliga dom, uti den ifrån Blekinge landsting, hit instämda kriminalsak, mellan
salige översten, välborne Henrik Oldelands efterlåtna änkefru, välborna fru
Sophia Markedan till Ryedal, klagande, och
landsdomaren Wilhelm Tomasson, samt Påvel Jönsson och hans fader Jöns Nilsson,
tillika med de flera, på varjehanda sätt i denna sak intresserade, å andra
sidan svarande, angående det dråp, våld och hemgång, som ovannämnde
Påvel Jönsson har, som föregives, av uppsåt och arghet begått på salige
välborne översten, uti hans egen sätesgård Ryedal. Till vilken onda gärning fadern, Jöns Nilsson beskylls vara sanna
rådsbana. Och för den skull han Påvel Jönsson av de 15 män vorden dömd till
stegel och hjul, och fadern värd att mista kungens fred, och lida på sin hals:
Men landsdomaren där emot dömt Påvel Jönsson allenast
pliktig att mista sin fred, och lida på sin hals, och fadern ifrån allt brott
häruti frikänt, vilken landstingsdom klaganden nu bestrider, och påstår att de
15 mäns dom måste godkännas och vid makt hållas, avsagt i Jönköping den 12
november anno 1662.
Far och son är
komna till Ryedal i uppsåt att med våld, där annorledes
ej hade ske kunnat, avhämta Lusse Abrahams i Gualöv, sin fästekvinna, vilken var dit införd av nu salige
översten. De var beväpnade med allehanda gevär, i synnerhet med långbössor och
pistoler. De hade tagit med sig tvenne goda män från
Sölvesborg; Nils Påvelsson och Tage Brämer. Översten har inte givit
orsak till arghet eller illvilja, utan han fägnade sina besökare väl. Påvel
Jönsson lät bössan gå lös och tillfogat det dödliga skottet då översten kom ut
på gårdsplanen, utan föregånget samtal eller retande. Skottet gick igenom ena armen
och in i vänstra sidan, översten dog sex dagar senare. Påvel har efter denna
mordiska gärning visat stort övermod och raseri, sökande sig till stugan med
bössan under armen, pistol i ena handen och täljkniv i den andra handen. Påvel
har sedan med våld fört ut Lusse Abrahams från
Ryedal, hotade henne med pistol.
Är alldeles
obevisat att salige översten till den ända hämtade Lussi
Abrahams på sin gård, att sörja hans sons äktenskap med henne, utan hade där
till väl kunnat haft andra billiga orsaker, efter han
var hennes husbonde, antingen för utlagornas klarerande, eller, som klaganden
föregiver, att avhandla om hennes barns avvittrande, innan dess hon skulle
träda i annat gifte. Hon hade sin frihet på hans gård med hans folk, både till
säng och disk. Som fader borde Jöns ha avstyrt sin son från detta onda uppsåt,
men har själv beväpnat sig och följt med.
Dom; Påvel döms till stegel och hjul, landsdomarens dom är maktlös. Jöns
Nilsson döms att vara fredlös samt fly landet.
1661. Göta hovrätt, criminalia,
volym EVAA:43.
Anno 1661 den
21 oktober resolverades efterskrivna kriminaldom ifrån Blekinge. Tvenne domar från Blekinge, den första av de 15 män avlagd
den 9 november anno 1659 på Bräkne härads ting över Nils Matsson i Långasjönäs,
som har med en kniv stuckit Sven Sonesson i Boarp i
käften, varav han Sven strax därefter nedföll och blev död. Jämte de 15 män ha
efter vittnesbörd dömt Nils Matsson ha gjort dråpet i nödvärjo, efter Christian
IV recess andra boken sjätte kapitlet andra artikeln, 7 män är av Blekinge
Landstingsrätt den 22 februari 1660 dömd efter Christian III recess 21 artikeln
att ge liv för liv, som allt detta av bägge rannsakningarna och domarna
kungliga rätten vidare har att förnimma.
Resolution;
Denna kungliga rätt finner de 15 mäns dom uppå goda
skäl och vittne vara grundad, och alltså bör stånda och gill vara, och
Landstingsdomen vara ogill och kraftlös.
1663. Göta hovrätt, criminalia,
volym EVAA:43.
Peter Durell till Grenshammer och Stjärnerup landsdomare i Blekinge gör veterligt att 1663
onsdagen den 11 februari inom Blekinge landsting var skickad Erik Götesson
boende i Elgölshult (Ellagölshult)
i Härlunda socken i Småland och har på sin brors, sockenskomakare i Asarums
socken, Bodel Götessons, varandes till hemma i en måla i Asarums socken kallad
Dannemark, hans vägnar hit i rätten stämt 15 män Bengt Persson i Hoka, Lars
Svensson i Tostarp, Lars Matsson i Tostarp, Jöns Matsson i Tostarp,
Åke Jönsson i Torarp, Arvid Persson i Torarp, Sven Nilsson i Torarp, Lars
Nilsson i Gungvala, Jöns Svensson i Trolleboda, Sven i Hundsjömåla,
Lave i Ämneboda, Håkan Persson i Skräddare Hoka, Jöns
Håkansson i Hoka, Mickel Nilsson i Ire och Per
Eskilsson i Grimsmåla angående deras dom och toug om ett dråp som Bodel Götesson lär ha begått på Jöns
Jonsson i Tostarp, vilken i sin ogudlighet skall ha
slagit Bodels arm i tu och utan skälig orsak och sedan
honom trugat samt vidtalat och efter sådan trugsel
skall Bodel vara kommen i möte med Jöns, sittande i Asarum under predikan
intill tingsfogden Prebjörn Mauritsson
och druckit sig drucken, och i sin dryckenskap löpt efter en och annan av
kyrkofolket med en dragen kniv på Asarums gata och då mött Bodels lärodräng
(skomakaredräng) Mats Jönsson, vilken skall ha hållit i en häst och velat slå
honom från hästen, då skall Jöns ha dragit sin kniv och villa sticka drängen,
dess husbonde Bodel kom emellan och hindrade sticket och sa att du har redan
illa gjort. Alla vet att Jöns inte är att lita på, alla män fruktar Jöns,
vilket vittnen bevisar. De 15 männen har dömt Bodel från konungens fred, Erik
Götesson menar att de 15 männen har gjort dess broder stor orätt. Erik menar
att Bodel vill rädda och försvara sin tjänare. Erik menar att domen skall vara
död och maktlös samt att Bodel skall njuta konungens fred. Den dräpte skall
ligga på sitt verk under andra ogudliga kroppar eftersom han har hotat Bodel
flera gånger till livet. Jonas Håkansson i Bodekull konungens befallningsman i
Lister och Bräkne på konungens och på den dräptes vägnar försvarat den dräpte.
Per Matsson i Strömma Mölla vars hustru är släkt med den dräpte och har svarat
i saken (…).
Göta hovrätt, criminalia,
volym EVAA:52.
Anno 1671 från
den 14 till den 24 mars. Landsting med landsdomare Niklas Skunk. Dråpsak som
Per Olofsson i Horsaryd Asarums socken har begått på
stadstjänaren i Karlshamn Jöns Andersson. En 15 mans dom inges från 1670-04-27.
Lorentz Holsten i Karlshamn sakhörare till Bräkne härads ting och Christen
Larsson ibm skrivare gör veterligt att år efter
Kristi födelse 1670-04-27 framkom för rätten Bor Andersson i Tostarp med kaldsmännen Sven Åkesson i Tubbaryd
och Jöns Simonsson i Asarum instämmer Per Olofsson i Horsaryd
och Knut Bengtsson i Tostarp till 1-2-3 och 4 ting
angående det dråp som de förliden andra påskdag på dess broder Jöns Andersson stadstjänare
i Karlshamn hos Bommar Åkesson i Tostarp ägt rum.
Jöns avled tredje påskdag. Vittnar gör; Lasse Svensson i Tostarp,
Bommar Åkesson i Tostarp, Vollens
son ibm, Elin salige Prebjörn
Mauritssons i Asarum, Olof Persson i Tostarp, Olof Nilsson ibm, Bommar
Åkessons kvinna ibm och dess barn. Lars vittnar att
nu förliden andra påskdag mot aftonen kom ett Vollens
lilla barn i Tostarp och sa till vittnet att de vill
slåss ute på gården, vittnet gick ut på gården såg över gärdet mellan dess gård
och Bommars gård, då stod Jöns som död vid Bommars förstugudörr med en stake i
handen och bad dem ut, sa ut för djävulen, då stod Olof Arvidsson inne i
förstugan, den nedre dörren var stängd, då hötte Jöns mot Olof med staken, Olof
ryggade sig in, hörde inte att Olof ropade på dem i stugan, då kom Per Olofsson
och kastade den ena foten över dörren och sprang ut, sprang på Jöns vänstra
sida, endast Jöns och dess egen son var själva på gården samt Elna Prebjörns och hennes son, då Per kom ut slog Jöns mot Per
med staken, Per backade för slaget, i detsamma svingade Per sig om slog mot
Jöns med kniven och rammade Jöns över den vänstra axeln med det första slaget,
i detsamma kom Knut Bengtsson och Olof Arvidsson samt Knuts moder och Knuts
syster i en hop ut på gården, vilken skada de gjorde vet vittnet inte, lite
därefter slapp Jöns ifrån dem och ville löpa ifrån dem, då föll Jöns omkull och
då kom Per ovanpå honom med kniven och stack några sting i ryggen, Olof och
Knut samt kvinnfolken var strax hos dem, Olof sprang fram och sa håll upp
karlen har fått nog, vittnet såg ingen kniv hos Olof, Knut hade dock en dragen
kniv, men om Knut gjorde skada vet vittnet inte, Jöns lille son en omyndig
pojke tog ett enris och slog Per på handen så att han blödde, Per Olofsson hade
fatt på Jöns och stack honom, då sprang Per och Knut ner mot Bommars stejers och hade varsin dragen kniv i handen, blev där
ståendes litet, Jöns stod då på händer och knä, Olof kom till Jöns och hade en
piska i handen, tog Jöns om huvudet med båda händerna och välte omkull honom,
Jöns räckte armen ifrån sig, vittnet trodde då att Jöns var död. Olof gick fram
till Lasse och slog piskan mot jorden och sa Gud ske lov att jag inte har gjort
någon skada. Och inget gevär har jag haft utan denna, så stod Jöns upp och gick
ut genom porten och ut på lyckan samt dog dagen därefter, den tredje påskdagen
(…).
1671-12-13. Bräkne härads dombok.
1 ting.
Befallningsman Blasius König med kaldsmännen Jöns Månsson i Evaryd
och Per Månsson i Evaryd istället för sin fader Måns
Olofsson i Tararp kärar till vittnesmål Kerstin Esbjörnsdotter i Hoby, Karin
Persdotter i Hoby, Ingeborg Karlsdotter i Hoby och
Knut Håkansson i Hoby, vilka tjänar prästen Bertil i Hoby, samt Hans Månsson i
Hakarp. Angående dråpet som Wulf Hieronymus dessvärre har begått på Sven
Jöransson i Röaby. Kerstin Esbjörnsdotter vittnar att
i torsdags afton straxt efter att det var mörkt så var
landsdomarens fogde Per Larsson, Wulf Hieronymus, Knut Håkansson och Per Block
inne hos mäster Bertil och satt till bords samt drack, hon kom in i stugan till
dem, då stod Sven Jöransson vid bordet, men vad de talade om det vet hon inte.
Ett brev lästes vid bordet, Per Larsson tog sedan brevet och gick ut genom den
norra dörren, vid dörren sa Sven Jöransson jag aktar det inte, jag har inget
med detta att göra. Wulf reste sig från bordet och rände på dörren, Karin
Persdotter for efter honom och ville gena honom, men han förde henne från sig,
därefter löpte Knut ut och Ingeborg Karlsdotter
följde efter Knut, alla tre kom in igen efter en liten stund, då sa Wulf jag
slog honom ett slag då han gick med dragen kniv, Wulf bad dem att gå ut för att
se på den dragna kniven, när de kom ut var Sven Jönsson borta, han var nere vid
bäcken, de såg att det var blod på staken, de gick återigen in i prästgården,
Wulf sporde dem om de såg honom, de blev sittandes och drack vidare, Per Block
gick ut och kom in igen, Hans Månsson i Hakarp kom och drack med dem, Olof i Midingsbråte var med. Hans, Per och Olof gick ut, Per kom
in igen och lade sig på bänken, landsdomarens fogde hade då rest. Wulf tog
ljuset och ljusstaken i handen och gick ut samt bad god natt. Hörde Kerstin
Sven Jöransson skrika? Svarar nej. I dagningen kom Kerstins mor till
prästgården för att tala med henne, modern sa att det ligger en död man i byn,
jag undrar hur det har gått till. Kerstin är dotter till Esbjörn Davidsson.
Karin Persdotter vittnar att Sven Jöransson kom om aftonen till Per Larsson med
ett brev, inom dörren sa han god afton, Wulf frågade vem där? Sven svarade det
är jag, Wulf svarade jag ser väl att ni inte är någon hund, Sven gav Per
Larsson ett brev, brevet lästes dem emellan. Per lät hälsa god afton till Hans
Månsson i Hakarp och gick sedan, Sven gick och Wulf rände efter. Karin vittnar
i övrigt lika som Kerstin. I dagningen kom en hel hop med folk in i stugan;
Bengt Jöransson med flera. Ingeborg Karlsdotter, har
inte varit till Guds bord och vet inte hur gammal hon är, troligen 15-16 år,
vittnar utan ed likvärdigt som Kerstin och Karin. Hans, Per och Olof lämnade stugan
för att gå till Nils Kruse för att spela. Ingeborg såg inte Esbjörns hustru när
hon kom i ottan till prästgården. Hans Månsson i Hakarp vittnar att han
skickade Olof Håkansson upp till prästgården för att se om Per Larsson var där,
Per var där, Hans skrev då en sedel till Per Larsson om han ville följa med
honom hem eftersom Hans dotter i Tokaryd inte var
hemma, Sven Jöransson bad att få ta sedeln och gick iväg med sedeln till Per
Larsson i prästgården men kom inte tillbaka. Då Sven var död skickade Hans
efter bud för att se på skadan, Esbjörn Davidsson och Tyke
Persson ville inte besiktiga liket eftersom ordern måste komma från rätt fogde.
Knut Håkansson vittnar att Wulf skickade bud till Maren salige Sigvards för att
låna en psalmbok, det fanns då ingen tanke på att Sven var dräpt, Wulf sporde
Knut om han ville sova hos honom den natten. Knut svarade nej. Domslut finns
inte eftersom 1672-års dombok saknas.
Göta hovrätt, criminalia,
volym EVAA:57.
24 oktober
1673. (…). Uti den tvistiga ifrån Lister appellerade sak mellan klaganden Håkan
Bengtsson i Stora Brödhult och svaranden Håkan Eskilsson, behandlat vid
Landsting i Ronneby 16 maj 1671. Det befinns att Håkan Bengtsson inte haft
någon ond tanke kommande till Håkan Eskilsson. Det är Eskilsson som med vrede
har vägrat släppa ett so som dess svärmor har sålt
till Bengtsson. Eskilsson har blivit mycket vred och retirerat till sin stuga.
Eskilsson har sedan hämtat son av Bengta Hermans i Tossebo,
då Eskilsson åter med samma vrede är utkommen och velat med makt att ta son.
Bengtsson blev slagen till jorden och dess tarmar utskurna och livet avhänt.
Landstinget kan inte skatta detta som nödvärn, upphäver 15 mans domen och att Eskilsson skall plikta liv för liv (…).
1675-02-10. Bräkne härads dombok.
1 ting. Hans
Månsson i Hakarp och Jöns Månsson i Tararp med kaldsmännen Håkan Hansson i
Svenstorp och Nils Olofsson i Svenstorp kärar Olof Persson i Midingsbråte och dess son Per Olofsson i Tokaryd samt femton mans uppkrävelse
angående dråpet som Olof och Per har begått på Hans och Jöns broder Mats
Månsson i Tokaryd. Vittnar gör Olof Månsson i Mörtjuk, Karin Hans Månssons i Hakarp, Lars Månsson i Evaryd, Per Olofsson i Tokaryd
och dess hustru Sissa Månsdotter, Per Karlsson i Tokaryd
och dess hustru Elin Gummesdotter, gårdkvinnan Karin Matsdotter, Kulle-Erik
Olofsson i Hjälmsa, Sissa Hansdotter i Tokaryd som är Per Olofssons hustru och Gertrud salige Mats
Månssons. Olof Persson i Midingsbråte svarar och
inger hovrättens lejdebrev daterat Jönköping 1674-11-24; De tillåts att
framkomma enmanna förrän ting är hållit. Hovrätten
kan gången i händelsen. 14 dagars respit och lejde ges, obehindrat för denna
dråpsak att passera. Hans Månsson begär vittnesbörd. Olof Månsson i Mörtjuk vittnar att de var församlade hos Per Olofsson i Tokaryd till barnsöl (barsel) då
barnet kristnades om söndagen, då satt Olof i Midingsbråte
och talade med nu salige Måns Åkesson i Evaryd och
Mats Månsson i Tokaryd samt sin son Per Olofsson i Tokaryd, Olof ville ha sin son därifrån, eventuellt hem till
sig. Mats svarade att han först ville se städjet hans brorsdotter skulle sitta
på förrän om hon skulle dra ifrån gården. Olof var inte nöjd med Pers hemgift.
Mats Månsson svarade att Olof lovade sin son 100 daler, har han fått dem? Olof
svarar ja samt att Per också har fått 11 nöt därtill. De snackade vidare. Olof
reste sig med en dragen kniv, kvinnfolken fick fatt i Olof och höll honom, de
fick honom i stolbänken, Karin Hans Månssons blev skadad i handen av Olofs
kniv. Per blev tillsagd att ta sin fader till sig och hålla fadern i stillhet.
Per ropade till sin fader och ber honom att skära sig lös för djävulen, Olof
och Per löpte då ut, Mats Månsson stod på golvet och visste inte att hans fader
Måns Åkesson samt kvinnfolken hade fått skada förrän Olof Persson och dess son
var borta. Mats Månsson, Måns Åkesson och brodern Olof Månsson följde efter
till loftet där satt Måns Åkesson upp på hästen och red hem, Olof Månsson gick
hem till sitt, Mats Månsson var uppretad på att hans fader var skadad. Lars Månsson
i Evaryd, vilken tjänar Måns Åkesson (sin fader),
vittnar att Olof Persson och Kulle-Erik i Hjälmsa satt tillsammans, då bad Mats Månsson Erik att gå,
sedan började snacket om Per Olofsson och dess hustru, att de vill ha dem ifrån
gården. När Olof var fast i stolbänken ropade Per till fadern att skära sig lös
samt skära ut tarmarna på skälmen. Vem som avsågs vet inte vittnet. Måns
Åkesson hade blivit skuren i handen och hade fått ett stick i sidan. Måns
Åkesson blev stående vid husknuten, då kom Per Matsson i Måstad gående mot
norr, då stod lille Per Olofsson i Tokaryd och Mats
Månsson tillsammans vid midnattsstid eller hönsagalet. Mats frågade Per vad han ville vid denna
tidpunkt, Per svarade att det ligger en person häruppe. Kulle-Erik
låg ovanför hålgraven ett bösseskott från gården,
ungefär två stycken. Mats Månsson reste upp druckne Kulle-Erik
och frågade om han ville gå hem, Erik svarade ja. Då blev Mats Månsson varse
Olof och Per, Mats hade en yxa i handen och ville ge igen för sin fars skador.
Vittnet hörde hur påkar och yxor skramlade. Lars blev erbjuden en yxa men
tackade nej. Erik Olofsson i Hjälmsa, oskyld till
parterna på båda sidor, vittnar att han inte hörde något klammeri inomhus, Erik
vill gå hem, ett stycke från gården lade han sig på marken för att sova då han
var drucken. Då blev han väckt vid hönsagalet av Mats
Månsson, lille Per och Per Matsson, de sporde om han ville gå hem, Erik svarade
ja. Uppe på vägen blev Erik varse att Mats Månsson hade en yxa i handen.
Yxskaftet var lindat med skinn. Erik gick då tillbaka till Tokaryd,
Mats Månssons moder och en annan kvinna mötte då honom. Erik och kvinnorna gick
då upp till Mats Månsson, vilken var slagen, sex personer bar hem honom i ett
kläde. Lille Per Olofsson i Tokaryd, vilken var gift
med den dräptes syster, vittnar utan ed att han inte var med i samma barnsöl,
men var med i klammeriet. Olof och Per hade varsin stake och Mats Månsson hade
en yxa, vilket lille Per också hade. Olof och Per slog båda på Mats Månsson.
Pers slag kom litet efter Olofs och när det kom så stupade Mats omkull. Lille
Per sprang då därifrån och hörde då Olof och Per ropa efter honom att de även
ville ge honom. Domaren frågar Lille Per om han och Per Olofsson haft ovänskap
tidigare? Lille Per svarar nej. Lille Per var inte med på barnsölet, vilket
hans hustru var, Lille Per visste inte heller att hans hustru var skuren i
handen. Per Matsson i Måstad, syskonbarn till Olof Persson i Midingsbråte, vittnar lika utan ed. Per Matsson var med om
att bära hem Mats Månsson, Mats svor då några eder, nämnde satan och djävulen
2-3 gånger. Gårdkvinnan Elin Gummesdotter,
hemma hos Lille Per Olofsson i Tokaryd, vittnar att
när kvinnfolken vid barnsölet fått skada i stugan kom Lille Pers kvinna och
ropade efter henne att gå efter Mats Månssons kvinna. Om själva dråpet har hon
inget att vittna. Hon var med och bar hem Mats Månsson. Mats sa då att de slog
mig de skälmarna, han sa det två gånger, en gång på vägen och en gång i stugan.
Gårdkvinnan Karin Matsdotter, hemma hos Per Olsson i Tokaryd, vittnar att förliden sommar kom Mats Månsson till
Per Olofsson och bad honom ut med en yxa i handen och sa jag slår dig inte nu
där du står. Hur själva klammeriet nu gick till i stugan vet hon inte. Tinget
ajourneras då det nu är sent om aftonen.
1676. Medelstads härads dombok.
Samson Olsson i
Skarup dräper hejderidare
Nils Torstensson.
1679. Medelstads härads dombok.
Borgare Hans
Nilsson i Eksjö dräpt i närheten av Skärvgöl.
1679-01-20 Ronneby Rådstugerätt. Källa: Kring en åkrök, redaktör Per Beijer.
Tiggerska
Bengta Bengtsdotter och Olefwa Torstensdotter
anklagas för trolldom. Bengta erkänner frivilligt. Har kastat salt på Margareta
Feiers vägg för att orsaka henne sjukdom och lidande.
Olefwa nekar till alla anklagelser. Bengta erkänner mera
under tortyr. I oktober 1679 faller domarna. Bengta dog dock en naturlig död i
fängelset innan avrättningen.
1680-01-07 Medelstads härads dombok.
Ryttare Måns Stigemo dräpt i Listerby
prästgård.
1680-04-06 Medelstads härads dombok.
Torkil
Christiansson i Brändahall dräper Tove Persson i Baggetånga.
1680-04-20 Medelstads härads dombok.
Löjtnant Johan
Svinhuvud, trumpetare Henrik Burth, ryttare Amund, ryttare Daniel Svensson dräper fru Märta Rosenhanes
dräng.
1680-08-18. Bräkne härads dombok.
Borgmästare och
befallningsman Blasius König framställer fången Olof Nilsson Vind och spörjer
om han fortfarande står vid sin bekännelse angående Nils Olofssons omkommande i
Hjälmsa. Olof berättar att två dagar innan Nils omkom
var de i marken för att hugga, då sa Nils att han inte ville hugga mer jag
skall omkomma mig själv, jag är motarbetad av var man, jag skall aldrig mer gå
till min eller hennes släkt. Olof bad honom låta bli för Guds skull, jag kommer
då i skuld. Nils sa att han skulle gå i strömmen och omkomma sig. Olofs supplik
till kommendanten inges där Olof försöker köpa sig fri för 60 daler. Anders
Eriksson profoss på Karlshamns skans vittnar att då Nils Olofssons hustru var
utkommen på skansen så sa Olof att Gud visste att hon gick i fans våld. Hade Nils
hustru Karin varit i råd med Olof angående dråpet? Olof svarar nej, inte Karin
och inte hennes familj. Karin står fast vid att Olof har sagt till henne att
han sköt ihjäl Nils Olofsson. Karin har dolt den dödes tillstånd i 13 veckor.
Karin och Olof bör straffas för detta grova brott. Olof står fast vid sin
oskuld. Uppskjuts i åtta dagar.
1680-08-25. Bräkne härads dombok.
Borgmästare och
befallningsman Blasius König, på dess vägnar Nils Andersson Gran framställer
fången Olof Nilsson Vind angående mord och dråp på Nils Olofsson i Hjälmsa. Olof nekar till skuld. Attest från Erik Larsson i Muggeboda; Har med flera granskat liket, att den döde var
skjuten, att de två leden på vänstra sidan av bröstet var slagna, det tredje
ledet var gången in på den högra van i hans bröst, det var gånget tvärt igenom
hans liv. Men vem som har gjort denna skada vet Erik inte. Jakob Olofsson i Dönhult och Olof Jönsson i Svenstorp var med i synen av
liket. Nils hustru framställs, Karin står fast vid sin bekännelse. Olof tillfrågas
ytterligare en gång vem som har varit i råd med honom om dråpet, svar att ingen
har varit i råd med honom. Gran begär dom.
Stockemännen finner bland annat att den döde inte kan dränka sig själv efter
att ha varit skjuten. Olof Nilsson Vind bör straffas med sitt liv och på sin
hals. Angående den dödas hustru, vilken har dolt sin mans död en längre tid,
men eftersom hon är en purung människa och har suttit fängslad i järn en längre
tid så underkastas hon kyrkans disciplin och böter.
1680-12-07. Medelstads härads dombok.
Gårdman Sven
Bondesson i Fur dräper drängen Måns Persson i Fur.
1683-05-02. Bräkne härads dombok.
Sven Jönsson i
Svenstorp inkallar vittnena Olof Jönsson och dess hustru i Svenstorp, Åke
Olofsson i Svenstorp, Lars Bengtsson i Tokaryd, Erik
i Hoby, Per Olofsson och Jöns Olofsson, fjärdingsman Sven Jönsson i Svenstorp,
Jöns Olofsson och Olof Nilsson i Tararp och gårdkvinnan
Inger i Hoby angående dråpet som Mats Bastiansson i
Svenstorp begått på Nils Persson i Svenstorp. Olof Jönsson i Svenstorp vittnar
att samma dag som dråpet skedde var vittnet med båtsman Erik Frimodig i kyrkan
och då var Mats med flera med i kyrkan, vid Munkluckan gick Nils Persson i en
liten bänk och bockade sig samt kättade sina skor. Då
han bockade sig kom Mats efter och for på honom bakifrån med knäet, så att Nils
for över bänken och att han blev något ond däröver samt skällde på Mats. Mats
svarade gå ner till prästdammen och för mig i dammen så skall jag inte stänka.
Nils hade fått sitt banesår på den vänstra sidan av huvudet. Kerstin Olofs i
Svenstorp vittnar att hon stod i sitt bakhus och
tittade igenom en glugg då båtsmannen Grels Löv
ropade två gånger och att Mats Bastiansson ropade tre
gånger, då kom Nils ut från sin stuga som låg näst upp till Mats med en yxa och
högg efter Mats, vilken hade ett enris. Nils måttade två slag med yxan. Mats
slog tillbaka med enriset så att Nils föll omkull, slog inte mer sedan. Kerstin
berättade för sin man att de slogs. Hålet på Mats skjorta vet hon inte hur han
har fått. Inger Nilsdotter i Hoby vittnar att Nils Persson kom till henne då
det var bröllop och ville lägga sig och bad henne in, då han var inne hörde han
båtsmannen och Mats ropade och ville då ut, Inger bad honom att stanna inne.
Mats hustru visar en skjorta för rätten, vilken han hade på sig vid dråpet, ett
stort hål fanns på högra sidan, hålet sägs komma från Nils Perssons yxa,
skjortan var inte blodig eftersom Mats inte hade bekommit någon skada på
kroppen. Jöns Olofsson och Per Olofsson i Svenstorp och Lars Bengtsson i Tokaryd vittnar att de inte vet något om dråpet utan har
granskat den döde Nils Persson. De fann inga skador på den dödes lekamen utan
ett litet hål i huvudet.
1683-05-16. Bräkne härads dombok.
Sven Jönsson i
Svenstorp kärar Åke Olofsson i Svenstorp, Jöns Månsson i Svenstorp, Tore
Olofsson i Svenstorp och Sven Andersson i Svenstorp angående vittnesmål om
dråpet som Mats Bastiansson begått på Nils Persson i
Svenstorp. Olof Olofsson vittnar att han var i följe med Mats och Nils då de
gick till kyrkan när båtsman Erik Frimodig skulle vigas, då stod Nils vid en
bänk och ville ta sina skor och bugade ner, då kom Mats och förde Nils lite med
knäet. Nils blev vred och sa att fan finns i dig. Nils drog en stor kniv, Åke
Olofsson sa håll upp med detta annars hamnar ni i halsjärnet. Tore Olofsson
vittnar lika som Åke. Sven Andersson vittnar. Olof Nilsson i Tararp vittnar
skriftligt att den dödes hustru kom till honom med gråtande tårar och bad honom
läka hennes man. Nils hade ingen synlig dödlig skada, Nils hade ett blåblodigt
sår som kunde vara av en nagel. Sven vill ha 15 män att döma; Nils Persson i Öljehult, Olof Olofsson i Värmansmåla,
Per Jeppsson i Dockemåla, Jon i Södra Belganet, Per Larsson i Falsahemmet,
Jöns Håkansson i Sävsjömåla, Daniel Gummesson i Grårör,
Mats Persson i Raskamåla, Nils Eriksson i Bårabygd, Nils Matsson i Klingsmåla,
Per Andersson i Garnanäs, Anders Truedsson i
Vasakull, Jon Andersson i Kulleryd, Henrik Månsson i Sonekulla och Bo i Biskopsmåla skall döma.
1687-01-16. Medelstads härads dombok.
Vinnan Giselsson på
Aspö ihjälslagen av Måns Månssons son Måns.
1687-04-11. Medelstad härads dombok.
Båtsman Erik
Karlsson Gerts dräper fjärdingsman Håkan Perssons Kroks hustru med en kniv den
1 november 1686. Erik döms till halshuggning och stegling.
1687. Göta hovrätt, brottmålsutslag, volym AII:1.
1687-11-03/04.
Resolverades följande kriminalrannsakning ifrån Bräkne härad angående Per
Markussons begångna dråp på båtsman Eskil Eskilsson. Markusson skall
halshuggas.
1688. Göta hovrätt, brottmålsprotokoll, volym AII:2.
1688 den 11
april En rannsakning från Bräkne härad upplästes över båtsman Måns Månsson
Handspik, som brutit sig in igenom fönstret uti Asarums kyrka och där sedan
öppnat ett skåp, som en silverask förgylld stod, druckit ur en kanna vin och
ätit upp 300 oblater, lagt sig sedan på läktaren för att sova, varest tvenne pigor om morgonen honom blivit varse, vilka
skulle hämta ner en likbår, och det berättat för kyrkoherden, som sänt en annan
båtsman med sin dräng upp att besiktiga honom, dit kommandes när de hade
uppväckt honom gick han ner med dem, viljandes springa ut genom dörren ifrån
dem, men blev fasttagen och tillstod allt så vara passerat, jämväl att han
ärnade slå sönder armbössan innan han gick in i kyrkan, den han dock inte rådde
med, som ock att han för fyra år sedan hade det gjort och tagit ut 5 ½ daler
silvermynt, sammaledes från en bonde stulit en bärnfisk
och 3-4 kakor. Tingsrätten dömer Måns till galge att upphängas, assessor
Svanhals voterade att han vore utav manér där på orten att intet mer vin köpes
in, än det som kan konsumeras om helgdagarna, och därför tror att denna
vinkanna och de 300 oblaterna har aldrig varit under konservation, plägar ock
ibland prästerna inte själva vara så granna om vinet utan brukar samma manér,
och det som sker ante consecrationen, kan inte
upptagas för så stort sacri legio, människoblod är
dyrt och när det skall utgjutas måste man vara viss om corpore delicti, denne båtsman inte mera gjort än att uppbryta och
dricka ur vinet, blivit liggandes där, godvilligt tillstått och uppenbarat att
han tillförne har tagit penningar ur fattigbössan, men inte förpliktat vinet
och brödet är till att considereras sub upso än annorledes och extra uhum intet av den beskaffenheten emedan detta intet lär
vara consecrerat, menar att han löper 9 gatlopp, att considerera intention och uppsåt till att stjäla, brutit
sig in och gjort en vederstyggliga ting, ätit och
druckit det som var destinerat helgedomen, bortstulit för 4 år sedan de fattigas
penningar, ärnar att göra detsamma nu, straffordningen är klar angående
kyrkotjuvar att de skall första gången hängas, kan inte gå därifrån, utan dömer
Måns till hängning. Ser ock att hans intention har
varit till att stjäla, tidigare tagit de fattigas medel och nu tänkt detsamma,
brutit sig in i kyrkan, nyttjat medel till Guds namns ära, då detta är ett förargerligt exempel och Gud det velat uppenbara att han på
färsk gärning är gripen (hovrättens övriga ledamöter spekulerar på liknande
sätt gärningen och straffsatsen). Hovrätten bifaller till hängning.
1691-11-12. Karlshamns stads dödbok.
Borgare och
skomakare Jente Jensen för ett begånget dråp å
marknadsdagen den 13 oktober. Justificerad uppå stortorget. 52 år.
Göta hovrätt, brottmålsutslag, volym BIIA:2.
1693. Två
rannsakningar och en dom från Medelstads härad över Olof Frendesson
i Kulleryd, vilken som han till sin hustru Kerstin
Nilsdotter samt sin gårdbo Olof Börjesson fattat
misstankar, att de olovligt umgänge och dubbelt hor skulle tillsammans
bedrivit, så har en afton, vid hemkomsten stillatigandes uppstigit på sitt eget
höslinne, och där hållit sig förborgad, att avbida vad Olof Börjesson om morgonen ville sig företaga, då
har hans hustru om morgonen på höslinnet först
uppkommit, och Olof Börjesson strax efterföljt, och sakteligen Kerstin
tilltalat, då hon bett honom vara stilla, och draga fan i våld. Men Olof
Börjesson likväl kastat henne omkull över bjälken, hade strax kläderna uppe,
och sin otukt med henne bedrev, så länge till dess Olof Frendesson
med en dragen kniv framspringandes kom, och första gången högg till Olof
Börjesson i ryggen då han uti missgärningen var begripen med Kerstin, och
äntligen då Börjesson sig uppreste, högg Frendesson
honom trenne sting vid halsen framtill, så att han
strax blev död, men Kerstin Nilsdotter undsluppit, sprungit åt bygden och intet
hemkommit förrän en stund efter middagen, då hon först bekännt
att karlarna varit tillsammans på höslinnet, och då
folket uppkom, fanns Olof Börjesson död liggande, vars lekamen av dess vänner
och närmaste fränder strax blivit av höslinnet
nedtagen, tvättad och svept, samt efter landshövdingens tillåtelse, begraven,
utan någon föregången laga rannsakning och dom. Och såsom ingen anledning av
Sveriges landslag eller stadslag finnes hur denna sak
skulle avlämnas, så har tingsrätten befriat Olof Frendesson
ifrån dödsstraffet, och dömt honom allenast stå uppenbar kyrkoplikt, och Olof
Börjessons kropp, som uti sina synder är död bliven, och som en missgärningsman
dräpt, att läggas utom kyrkogård. Och Kerstin Nilsdotter efter högmålsbalken ifrån livet dömd, därefter Olof Frendesson berättar att han vill ta henne till äkta igen
där han blivit med livet benådad, som allt vidlyftigare av akten finns.
Resolution; Hovrätten stadfäster tingsrättens dom vad
gäller Olof Frendesson. Hustru Kerstin har avlat med
sin man och fött 13 barn till världen, och då hustrun gick med det 14:e barnet
hade hon varken begär eller samtycke givit i de 8-9 år
Olof Börjesson henne listeligen eftergått,
och med flit fött så sin enda vilja befrämja, utan hon, efter edliga vittnens
betygande, av horkarlens egen hustrus bekännelse, uppenbarat samt för henne
beklagat hur dess man Olof Börjesson sökte henne kränka. Kerstin har vaktat sig
för horkarlen in till dess han ståendes på vedbacken, såg henne stiga upp på höslinnet och vid det tillfället henne starx
efterföljt, han tilltalat Kerstin med ord; Dra fan i våld. Kerstin var då
havande med det 14:e barnet, han kastade henne hastigt omkull över bjälken ner i
höet, hade strax kläderna upp över huvudet och hade sin enda vilja med henne.
Kerstin försökte att ropa på hjälp, men kläderna och han hindrade henne.
Hovrätten frikänner Kerstin Nilsdotter från dödsstraff, dömer henne till
uppenbar skrift. Horkarlens kropp skall ligga kvar på kyrkogården eftersom den
har legat där i över ett år, förmultningen hindrar att den flyttas ur
kyrkogården.
1693. Göta hovrätt, brottmålsutslag, volym BIIA:2.
1693 den 16 maj
resolverades efterskrivna kriminalsak ifrån Kronobergs län. Två rannsakningar
och en dom ifrån Kinnevalds härad över Jon Eskilsson i Asarum, vilken 1692 den
20 mars, av Sven Åkesson i Ulleboda blivit överfallen
och stött, att näsa och mun stått i blod, beskyllde Jon att han i Karlshamn
skulle ha stulit dess häst, det dock Jon inte har gjort, utan när Sven drucken
låg och sov kunde han inte akta sina saker, då har Jon i god mening tagit
hästen att förvara, därefter när Jon och Sven skulle förlikas, då tog Sven i
Jon med vänstra handen och slog honom med den högra. Och när Måns Håkansson i Rimshult höll Sven, ville honom styra, sade han om du inte
släpper mig skär jag dina tarmar ut, och skar så hål på Måns rock, och då Måns
släppte Sven gav han sig emot Jon och med kniven högg åt honom, men Jon kastade
sig undan, det första stinget skadade inte honom, fast det var så hårt
utslaget, att kniven fastnade och att ett stycke av udden gick av och fastnade
i stapelstolen, därvid Sven sprungit över bordsänden
efter Jon, och då slog Jon uti räddhåga mot Sven med sin kniv, träffade först
Sven i låret, sedan gav han honom ett sting i skulderbladet på golvet, att Sven
därav döden ljutit. Tingsrätten har dömt Jon Eskilsson till döden. Resolution;
Jon har befunnit sig i livsnöd, hovrätten befriar Jon från livsstraffet, dömer
dock Jon till att stå uppenbar skrift.
1693. Göta hovrätt, brottmålsutslag, volym BIIA:2.
1693 den 10
oktober resolverades följande kriminal från Blekinge. Dom från Bräkne härad i
Asarum över hustrun Gunnel Jönsdotter i Bökemåla som förliden femte dag pingst,
med mercurium, velat förgifta sin man Sven Håkansson, vilken klagar härpå sin
hustru, att hon icke allenast illa medfarit honom i sin sjukdom i det hon ifrån
visthuset honom utestängt, kallat bröstföling och
ståtarekung och utan av söka förgifta honom femte dag
pingst med en stenkaka som var beblandad med gift, och glittrade ovanpå som
snö, då det fryser om vintern (…).
1694-06-25. Medelstad härads dombok.
Hovrättens brev
angående det dråp som Anders Pålsson i Verstorp har begått på sin granne Åke Frostensson, tvist angående gärdesgården föregick dråpet.
1696. Läs hela målet på annan plats under denna
hemsida.
Källa; Lister
dombok. Krampigan Margareta mördas i Pukavik. Mördaren Håkan Jönsson i Pukavik
dör en naturlig död innan rättegång, mördaren Nils Persson i Björkenäs
avrättas. Jöns Håkansson avrättas för medhjälp till mord. Profoss Lars Svensson
i Pukavik avrättas för ett annat mord under samma tid och på samma plats, se
nedan.
1699. Göta hovrätt, brottmålsutslag, volym BIIA:9.
1699 den 14
mars resolverades följande kriminal ifrån Blekinge. En rannsakning och dom
ifrån Blekinge och Bräkne härads tingsrätt, över en arg och gammal tjuv Jöns
Eriksson i Nötabråne, vilken för 16 år sedan är vorden avstraffad med gatlopp
för en i samma härad begången tjuvnad av 13 får bestående och senare andra
gången 1696 för ett par av honom stulna oxar, i lika måtta efter undfången dom
löpt gatlopp, förutan det han 1694 för våld med ett par oxars avhändande ifrån
en piga är dömd till 40 daler, varandes nu åter beträdd med en av stor
illfundighet och spunnen tjuvnad förmedelst det han grävt kulor i jorden utmed
sin stugvägg i Nötabråne, och gjort därvid trenne
stycken svinabössor, samt strött korn ett stycke utom gården in emot bokskogen,
och så medelst, enär svinen framkommit dem nedkört i kulan, avlivat dem med en
slägga i huvudet och slaktat dem samt nedsaltat dem i ett stort kar, och i
samma kula förvarat köttet, har ägaren till svinen endast bekommit 18
fläsksidor igen, men de övriga tillstår tjuven sig dels ha förtärt och dels
sålt, så att hela stölden som är av honom bekänd, varuti en häst och sto till
ett värde av 67 daler silvermynt förutom alla stulna svin och kreatur som han
fuller nekar till och bestå av 77 daler 16 ör silvermynts värde, men likväl av
åtskilliga funnits skyldig. Och som tjuvnaden övergått 60 daler silvermynt
dömer tingsrätten denne Jöns Eriksson ifrån livet och att upphängas.
Resolution; Tjuven Jöns Eriksson har tre gånger blivit avstraffad, hovrätten stadfäster tingsrättens dom, att Jöns skall upphängas andra
vanartiga till skräck, ärendet remitteras dock först till konungen. Den 28 mars
1699. Konungens brev av den 23 mars uppläses angående tjuven Erik (!) i
Nötabråne. Hovrätten finner att tingsrättens dom skall gälla; Den gamle och arge
tjuven Jöns skall upphängas andra till skräck och varnagel.
1699-04-22. Ysane dödbok.
Blev en man
profoss Lassen benämnd, ifrån Pukavik för begånget dråp halshuggen och steglad.
1699-10-23. Bräkne härads dombok.
Kronobefallningsman
Peter Wirell anger hur såväl en dråpare, Olof Nilsson
salpetersjudare i Väby, har för 3 år sedan
ihjälslagit båtsman Johan Polack i Mörtjuk, och har
en tid därefter gått över till Bornholm och något därefter kommit hit igen och
uppehållit sig här i Blekinge, till han idag blev fast
och hit förd. Begär nu att han blir dömd för brottet. Olof Nilsson försvarar
sig och säger att han en söndagskväll kommit till Mörtjuk,
där Persson Brit döpte sitt barn och blev bjuden på ett stop öl som han drack
ut. Han går därifrån och ser Johan Polack stå vid en gärdsgårdsstör med vänster
axel lutad mot stegerhuset och hörde då han kom
gåendes på sin hemväg. Johan frågar vem det var och svarade det är Olof
Sjudare, då Johan sa; Du skall få ettusen djävlar, nu har jag funnit dig på det
rum jag vill. Och därpå slog han Olof mitt på munnen att näsan och munnen stod
i blod. Då föll Olof kull på vänstra knäet, upp och började springa hem till
sitt hus och till sin förstuga för att komma undan Polack, men han fick inte
upp dörren förrän Polack hittade honom, tog honom i håret med bägge händerna
och sparkade på länden många gånger och som han inte kunde fria sig nödgade
Olof ta sin kniv, med vilken han skar bakom sig för att komma loss där Polack
höll så hårt i håret. Träffade med skärandet längs åt fingren på högra handen,
och då han inte slapp fri slog han med udden över sin vänstra axel, och
träffade Johan Polack i vänstra bröstet, som då strax satte sig på förstugestenen läggandes den högra armen under huvudet (…).
Uppskjuts domen till deras ankomst och emellertid njuter fången sitt underhåll
efter fångordningen av kronan emedan han inte bör släppas och inte heller själv
något ha där med han kan sig uppehålla.
1699-10-28. Bräkne härads dombok.
Extra ting i
Karlshamn. Närvarande är häradshövding Adlerstjärna och vanliga häradsnämnden.
Upptogs åter dråpsaken som Olof Nilsson salpetersjudare begått på båtsman Johan
Polack för 3 år sedan. Den 24 hujus har han gjort sin relation på ordinarie
hösttinget i Asarum, då vittnen ej var närvarande och
kunnat höras (…).
1701-06-05 Medelstad härads dombok.
Gästgivare Per
Svensson Moe i Fur löper amok med yxa 1701-03-30.
Hugger båtsmanshustrun Ingrid Månsdotter i halsen två gånger, vilken avlider.
Hugger sedan sin granne Anders två barn; Jöns 4½ år och Elin 3 år, vilka
överlever svårt sargade. Per hugger sedan sin hustru i ansiktet, vilken
överlever svårt sargad. Hugger sedan skomakare Måns Andersson i huvudet, vilken
överlever. Hugger sedan ihjäl grannen Anders hustru. Hugger sedan Lars
Andersson och dess son Måns Larsson. Per Moe döms
till döden, målet skall dock först remitteras till hovrätten.
1705-06-02 Medelstad härads dombok.
Drängen Nils
Hansson i Nättraby skjuter av våda ihjäl bonden Kasper Anderssons 11-åriga
styvdotter i Nättraby
1709-06-01 Bräkne härads dombok.
9.
Skomakaregesällen Peter Hellman dömd till vådaed av
hovrätten över det av honom på drängen Christian Göransson begångna dråp. Döms
till vådabot till målsägaren.
1711-10-14. Medelstad härads dombok.
Måns Olsson i Sörby dräps med kniv.
1713-02-18. dödbok.
Utstod Svenborg
Månsdotter ifrån Norje sitt straff nämligen halshuggen och bränd på bål vid
Norje, därför att hon sin egen man med förgift av daga tagit hade.
1717-11-26 Extra ordinarie ting. Bräkne härad.
Om det nyligen
funna mördade späda barnet i Nye Mölle uti en sandgrav. Allt ogift och löst
kvinnkön i bägge strandfjärdingarna i Asarums socken inkallade till att
visiteras av ärliga hustrur
1722-04-04. Ysane dödbok.
Utstod unga
bonden Lars Svensson av Ysane och Postgården sitt straff med halshuggande på
vanliga rättare platsen vid Norje för det han slagit sin gamle fader Sven
Larsson i Postgården men blev lik säll i Ysane kyrkogård begraven västan vid
kyrkan.
1722-09-04 Bräkne härads dombok.
Extra ting i
Asarum. Angående avlidne landsfiskalen Johan Hallberg, död söndag 12 augusti.
Han från Mörrums kyrka rest till Långasjönäs, under resan omkommit. Om morgon
funnen död på landsvägen (…).
1726-02-25.
Bonden Knut
Erlandsson från Stockarshult och Wåkstorp
halshöggs på rättareplatsen vid Listerby, för det han
ihjälstuckit sin gårdbo Håkan Tuvesson i Stockarshult. Källa; Axel Engström, Ronneby.
1726-06-14 Bräkne härads dombok.
13. Rannsakning
över rotebåtsman Per Svensson Kruslock anklagad för
grova stölder samt giftmord på sin hustru Valborg Jönsdotter.
1730. Göta hovrätts dombok, volym B IIA:34.
1730-12-02.
Tingsrättens i Bräkne härad rannsakningar över båtsmanshustrun Sissa
Jönsdotter, som för vållande till båtsmannens Jöns Nykommens död är anklagad.
Emedan hon vid det tillfället slagsmål mellan henne och Nykommens hustru Elna
Jönsdotter uppkommit, och då Jöns Nykommen, som av öronskott sängliggande
varit, uppstigit och skilt dem åt, honom så illa på hans hemlighet hanterat och
slitit, att han efter tre veckors förlopp död blivit. Vartill Sissa så vida
nekat, som hon honom icke rört mer än med en knippel,
därmed hon slagit honom på händerna. Men emedan Jöns Nykommen icke allenast för sin hustru, utan ock för Gumme Svensson i
Bökemåla klagat att Sissa illa slitit honom, så att han blygdes för någon
människa det uppenbara. Och Jöns alltsedan han så blivit hamlad stadigt klagat
över värk i korsländen, ljumskarna och kuöan? med ett
jämmerligt rop, nätter och dagar, till sitt yttersta, då han ropat Sissa,
Sissa. Samt fältskären Johan Jakob Steinheuser, som
den döde besiktigat, edligen vittnat, att kloten varit sönderslitna, så att de
hängt långt ner och varit åtskilda, varigenom han i mangel av skötsel döden
ljutit (…).
1734-års lag. Missgärningsbalken.
12 kapitlet
Mord och
nidingsverk. Mannen halshuggs och kvinnan bränns på bål.
13 kapitlet.
Den som förgör
sig själv. Skall begravas i skogen av skarprättaren.
14 kapitlet.
Dråp av
föräldrar, barn och syskon. Mannen steglas och kvinnan bränns på bål.
15 kapitlet.
Dråp av
husbonde eller förman. Mannen steglas och kvinnan bränns på bål.
16 kapitlet.
Barnamord. Kona
som föder oäkta barn som dräps. Hon skall halshuggas och brännas på bål.
17 kapitlet.
Giftmord eller
försök till giftmord. Mannen steglas och kvinnan bränns på bål.
1734-11-13.
Britta Kiörning från Nättraby halshuggs och bränns på
avrättningsplatsen i Listerby, för det hon har
förgiftat sin man med merkurium. Källa; Axel
Engström, Ronneby.
1735-10-25 Bräkne härads dombok.
51. Förre kronobefallningsmannen Peter Wirell
som fullmäktig för drängen Truls Persson i Hoka ingav ett från konungen
utfärdade nådiga lejdebrev att honom fritt i riket återkomma och sin sak om
dråpet på drängen Joen vilket Truls hävdar skett i nödvärn försvara.
Befallningsmannen säger att Truls sig vid detta ting vela inställa sig men
ligger sjuk i frossan vilket av honom intygas.
1759-12-19.
Förleden onsdag
blev här på stadens torg upphängda gravören Gustaf Hyphoff
och buntmakaren Pettersson för att de har gjort falska bancosedlar.
Källa; Carlscronas Tidningar, lördagen
1736-03-09 Bräkne härads dombok.
26.
Stadsfältskär mäster Mathias Norén i Karlshamn kärar genom fältskärsgesällen
Herman Ekman änkan Gundla Gunnarsdotter i Gungvala angående arvode, medikamenter och underhåll för
dess nu avlidne man Sven Nilsson, vilken av Bengt Jonsson (Jönsson) i Gungvala blivit knivstucken till döds. Sven levde i 10
veckor och vistades under kuren i Noréns hus. Gundla
tillsammans med frälselänsman Per Jönsson i Rå inger överstelöjtnant Sten
Coyets fullmakt där Per Jönsson är befordrad att anta målet. Noréns räkning om
1747-03-11 Bräkne härads dombok.
2. Kronolänsman
Mauritz Georg Pravitz berättar att vid jultid kom
landsgevaldiger Valing hit med en fängslad fånge,
anklagad för dråp och mordbrand, vilken skulle till Kristianstad. Skjutsrättare
Måns Olofsson i Hjälmsa har bett bonden Jöns Olofsson
vara fångskjutsare, vilket inte har skett. Jöns menar att det inte var hans
tur. Dom; Jöns varnas.
1754-01-08.
Karin
Månsdotter i Långsjöryd Backaryd halshuggs och bränns
på bål på avrättningsplatsen i Listerby, för det hon
har mördat sitt barn. Källa; Axel Engström, Ronneby.
1756-12-24
Asarum dödbok.
Bonden Åke Wållemarsson i Asarum som var 32 år gammal, blev
ihjälslagen av båtsmannen Nils Henriksson Frisk på landsvägen ner mot
gästgivaren, om aftonen klockan 7. Och spordes intet att de sins
emellan haft någon träta, ej heller att någon var
närvarande eller såg när mordet skedde.
1757-03-25.
Olle Svensson i
Allatorp Nättraby halshuggs och bränns på bål på
avrättningsplatsen i Listerby, för det han har utövat
tidelag. Källa; Axel Engström, Ronneby.
1757-03-30
Asarum dödbok.
Led båtsmannen
Nils Henriksson Frisk dödsstraffet på rättareplatsen och blev halshuggen och
sedermera nedgrävd neröver kyrkan på kyrkogården, för det han ihjälslaget
bonden Åke Wållemarsson i Asarum, neder
på landsvägen, vid Asarums gästgivaregård, denna båtsman var 30 år gammal.
1765, Kristi himmelsfärdsdag. Asarum dödbok.
Mjölnaredrängen
Nils Mattisson från Garveriet som blev ihjälslagen av garverigesällen Jöns
Sager vid Garveriet, 36 år gammal.
1771-06-17.
Sven Nilsson i
Kräftemåla, Jämshög, dräper sin bror Erik Nilsson i samma by med en järnstång.
Parterna var oeniga om en surapel ståendes i åkern. Lister häradsrätt dömer
Sven till halshuggning och stegling andra till varning.
1773-04-21.
Uppgiften är
funnen i Karlskrona amiralitetsförsamlings dödbok. Inga andra uppgifter
noterade där utöver att det handlar om kvinnfolket Ingrid Sigfridsdotter
Bolin och att dödsorsaken anges vara dödsstraff på Vämö.
Källa; Karlskrona amiralitetsförsamling döda FIA:4. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).
1773. Göta hovrätt.
Inkom den 24
maj 1773. Göta hovrätts utslag uppå Bräkne härads
urtima tingsrätt, efter föregången rannsakning den 14de nästveckne
april avkunnande utslag varigenom kvinnspersonen Bengta Håkansdotter från
Bökemåla för det hon som efter plägad olovlig beblandelse med barn rådd blivit,
ett sådant dess tillstånd icke allenast företegat utan och vid födseln
enslighet sökt, samt fostret därefter å lönn lagt blivit dömd att liv sitt
mista, halshuggas och i bålet brännas; även som och Bengtas
moder hustru Gertrud Svensdotter, vilken Bengtas
havande tillstånd sig kunnigt haft, men det ej för någon uppenbarat, vid
fostrets framfödande i enslighet närvarit, det samma emottagit samt därefter så
väl undanlåtit navelsträngen förbinda, som och till fostrets döljande bidragit
därför skyldig förklarad är, i stöd av ovan åberopade lagrum att liv sitt mista
och halshuggas (…).
1783-10-25 Bräkne härads dombok.
Utslag i mål
hållet den 16 och 20. Av rannsakning befunnes att sedan bonden Nils Wållemarsson dess måg Håkan Håkansson samt dess anhörige bonden Per Persson alla boende i Trolleboda
(…) lördagen om aftonen den 2 november förlidet år från staden in mot Trolleboda gård i ett följe anlänt, varpå Håkan kör främst
därnäst Nils och sist Per, osämja uppkommit framme vid gården mellan Nils och
Per, vid själva gården slagsmål dem emellan utbrutit varpå Per kört först in på
gården till sina hus, men Håkan blivit utanför, Nils följd av sin dotter pigan
Bengta gått in åt gården där hon dock sedan övergav och sprungit tillbaka till
Håkan sedan hon hört oväsen av Per varpå Håkan följt henne in på gården där de
fann Nils liggande framstupa med huvudet ner. Förde Nils in i hans stuga i
vilken de då jämte drängen Johan Olsson som av Bengta blivit uppväckt, hjälpte
Nils som då varit illa slagen och klagat att den anklagade Per Persson det
gjort, varpå Nils blev lagd på bänken och varefter han föga eller intet skall
kunna tåla samt till den 5 i samma månad om aftonen med döden avlidit. Då Per
Persson genast begivit sig på flykt till Dannemark men återkommit och blivit
under rannsakning ställd, säger sig givit Nils några
rappslag å armarna, Nils dragit kniv mot honom men icke velat erkänna varken
att han då slagit honom i huvudet eller förorsakat andra skador, utan allenast
om det skett skall det ha skett i räddhågsenhet och häpenhet sedan Nils blottat
kniven mot honom. Läkare bevisat vid öppningen av Nils döda kropp att Nils fått
svåra åkommor i huvudet, vilka aldrig skulle kunna botas utan varit dödliga,
rannsakningen icke giver den minsta anledning att misstänka någon annan än den
anklagade Per Persson för å Nils då begången våldsamhet alltså och emedan Per
Persson väl nekat att han sig veterligen icke givit Nils någon åkomma i huvudet
men han likväl icke bestridit möjligheten att det kan ha skett i räddhåga och
häpenhet sedan Nils skall ha dragit kniven; Enär väl i tingsrättens omdöme
mycket stor anledning och mer än halvt bevis för handen mot Per Persson att
vara Nils Wållemarssons baneman genom slag med gedselen utanför porten eller inne på gården med kastandet
av den sten som skall vara funnen på samma ställe där Nils anträffades liggande
på gården. Men all den stund Per Persson likväl anständigt påstår sig icke en
enda människa veta varken skuld eller oskuld kunnat säga sig hava
sett när och hur Nils fått åkomman i huvudet, mindre genom ojäviga vittnen
blivit bevisat att Per Persson verkligen givit Nils de dödliga åkommorna (…)
Tinget finner Per Persson nu icke kunna anses saka till att ha dräpt Nils Wållemarsson, inväntar hovrättens utslag. Per Persson blir
ersättningsskyldig för öppnandet av Nils Wållemarssons
kropp.
Den för dråp å
bonden Nils Wållemarsson i Trolleboda
anklagade bonden Per Persson därstädes ingav nu till
tingsrätten en attest som upplästes; 1783-10-17 har undertecknad synat bonden
Per Persson från Trolleboda, vilken befinnes ha flera
till antalet fula och svåra bemskador på båda benen
som ser vederstyggliga ut, mer eller mindre läkta. Tillika finns på knäna och
bägge armarna samma dylika rötsår varigenom han till tjänstgörande finnes nu vara alldeles oduglig, ut supra Joh. Zaar, kirurg. Efter uppläsandet härav
yttrade sig Per Persson att han ingivit denna attest för att därmed visa hur
sjuklig och svag kroppskonstitution han är. Anhåller att ifall han skulle för
det straff han är misstänkt för bli dömd till något kroppsstraff måtte lämpas
efter dess sjukliga tillstånd, varmed han med den anbefallde bevakningen
anträdde.
1794-03-05.
Den som blev
mördad var arrestanten Erik Falk 36 år och mördaren och den sedermera avrättade
var arrestanten Olof Söderberg 45 år. Vad som kan förbrylla något är att Erik
Falks dödsdag anges vara
1793-11-25 Bouppteckning.
Bonden Per
Jonsson på 1/6 Kronoskattehemman Nr 52 Bökemåla i
ÅRYD. Död genom förgiftning 29 sistlidne september. Arvingar: Änkan Karin
Nilsdotter, vilken nu finnes arresterad, och dess 5
omyndiga barn. Sonen Måns Persson 19 år, döttrarna Ingeborg 17 år, Kerstin 15
år, Inga 12 år och Elna 9 år. Övriga: För barnen: Bönderna Måns Jonsson och
Sven Jonsson i Askaremåla, den avlidnes bröder, samt bönderna Per Nilsson i Stengölsmåla och Gumme Persson i Lindås, den avlidnes
svågrar och systermän. Övrigt: Änkans broder herr handelsbokhållaren D. N.
Bokelund i Karlskrona bevakar boet, vilket är ärvt efter sina avlidna
föräldrar. Skuldsedel till brodern Bokelund, härleder sig från arv efter deras
föräldrar 1 januari 1788. Dito arv efter farbrodern Håkan Isaksson på Bökemåla
Bygge den 20 oktober 1790. Den avlidne obduceras av doktor Medici Lindvall.
1794-11-12 Avrättning.
Skarprättaren
Jonas Sandvall beordras härmedelst att å torsdagen den
11 av innevarande månad infinna sig vid Asarum, för att dagen därpå å
avrättningsplatsen därstädes halshugga och bålbränna den därtill genom Kunglig
Majts utslag av den 26 nästlidne september dömda hustrun Karin Nilsdotter från
Bökemåla. Källa Blekinge läns landskansli 1794 - AIa:17.
1798-03-07.
Tal då förre
båtsmannen Peter Ström blev halshuggen vid Lyckeby
1806-03-12.
Att nattmannen
Lind under den 12 i denna månad undergått det dödsstraff vartill han genom
kunglig majts nådiga utslag av den 17 oktober och 24 december nästlidet år, för
begånget dråp å nattmannen Jonas Rundberg blivit dömd och således å Listers
härads avrättningsplats vorden halshuggen, samt därefter på stället nedgrävd,
får jag den äran med anlednings av 11 kapitlet 5 § straffbalken ödmjukast inberätta.
(Blekinge läns landskansli
1811-02-06.
Båtsman Nils
Hastig född 1769 blev död och halshuggen
1826-02-11.
Till följe av
stadgandet uti 3 kapitlet 5 § straffbalken, får jag till hovrätten inberätta,
att sedan kunglig majt genom utslag av den 3 december
nästlidet år ej allenast gillat och fastställt
hovrättens den 27 föregående september meddelade utslag varigenom förre
sjöartilleristen Jöns Andersson Qviding blivit för mord, rån och stölder dömd
att halshuggas och steglas, utan även avslagit ansökan om mildring i denna
bestraffning; så har Qviding, nästliden lördag den 11 dennes, blivit å
avrättningsplatsen vid Hoby, på föreskrivit sätt avrättad. Källa; Blekinge läns
landskansli
1826-08-15.
Förteckning på
dem som lidit dödsstraff på Listerby
avrättningsplats; 1826 den 15 augusti halshöggs och nedgrävdes uti galgbacken
torparen Nils Nilsson från Ramsjö i Långasjö socken för förövat rån, och den 21
augusti halshöggs och nedgrävdes uti galgbacken förre soldaten Petter Rönn från
Munkamåla i Älmeboda socken, även för rån som han tillsammans med den förra
begått i Tvings socken. Såsom anmärkningsvärt må nämnas, att denne Nils Nilsson
och Petter Rönn blev den 9 sistlidne juni transporterade från Karlskrona häkte
till Listerby, för att dagen därpå utföras till Listerby åsar och halshuggas, men fick samma natt på
listigt sätt tillfälle att komma på flykten, och var på fri fot i 2 månader. I
Centralfängelset i Karlskrona handlingar (D3CA:1) finns i slutet av volymen en
dödbok för fångförsamlingen 1828-1847. Bland dem som blivit avrättade nämns
(notera att datumen inte stämmer med dem som redovisas ovan); 1828-08-13
soldaten Peter Rönn, 31 år, halshuggen. 1828-08-13 skräddaren Nils Nilsson, 29
år, halshuggen. (hämtad från www.genealogi.se,
avrättade).
1826-09-08.
Sedan kunglig majt genom nådigt utslag av den 8 sistlidne juni, i nåder
gillat och fastställt tidigare utslag den 7 april innevarande år, rörande
båtsmannen Peter Grå, dess hustru Kerstin Andersdotter samt avlidne båtsmannen
Hillerströms änka Elsa Persdotter, tilltalade och till döden dömda för dråp,
rån och mordbrand, likväl med det tillägg, i avseende på båtsmannen Grå och
Elsa Persdotter, att de icke skulle allenast, jämlikt
de av tidigare åberopade lagrum, var för sig mista högra hand och halshuggas,
utan ock, enligt 12 kapitlet 1 § missgärningsbalken Grå steglas, samt Elsa
Persdotter i bål brännas, uti vilken bestraffning kunglig majt
i anledning af Grås och Elsa Persdotters
underdånigaste nådeansökningar icke fann skäl att bevilja någon ändring,
varemot Kerstin Andersdotter förskonades från dödsstraffet och skulle i stället
få försona sin brottslighet med 30 par ris, uppenbar kyrkoplikt samt arbete för
sin övriga livstid å Norrköpings spinnhus; så har Grå och Elsa Persdotter den 8
i denna månad blivit på sätt kunglig majt i nåd
stadgat, avrättade, ävensom Kerstin Andersdotter samma dag undergått det henne
ådömde risstraff och därefter nästliden söndag uppenbar kyrkoplikt uti Tvings
kyrka, vilket likasom, att Kerstin Andersdotter med morgondagens fångtransport
avförs till Norrköping, landshövdingsämbetet skolat enligt föreskriften uti 3
kapitlet 5 § straffbalken vördsamt tillkännage. Källa; Blekinge läns
landskansli
1828-02-15.
I
Centralfängelset i Karlskrona handlingar (D3CA:1) finns i slutet av volymen en
dödbok för fångförsamlingen 1828-1847. Bland dem som blivit avrättade nämns;
1828-02-15 arbetskarlen Bäckman, 29 år, arkebuserad. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).
1829-08-17.
I
Centralfängelset i Karlskrona handlingar (D3CA:1) finns i slutet av volymen en
dödbok för fångförsamlingen 1828-1847. Bland dem som blivit avrättade nämns;
1829-08-17 länsfången Augustin Svensson, 30 år, halshuggen. Ur ”Förteckning på
dem som lidit dödsstraff på Listerby Avrättsplats”;
År 1830 den 17 augusti, blev förra allmänna arbetskarlen Augustin Svensson från
Tving, för rån halshuggen å Listerby åsar och i
galgbacken nedgrävd. (hämtad från www.genealogi.se,
avrättade).
1830-11-26.
Ur ”Förteckning
på dem som lidit dödsstraff på Listerby
Avrättsplats”; År 1830 den 26 november blev för mord, rån och tjuvnad dömde
allmänna arbetskarlen Gustaf Carlsson efter det han mistat högra handen,
halshuggen och i galgbacken nedgrävd. (hämtad från www.genealogi.se,
avrättade).
1834-02-06.
År 1834 den 6
februari avlivades vid Jämjö avrättningsplats inhyses
Håkan Persson i Lönemåla 60 år gammal och gift, halshuggen. Samma år och dag
avlivades vid Jämjö torparen Håkan Håkansson (son av
den föregående) i Lönemåla 24 år gammal och ogift. Lönemåla ligger i Älmeboda
socken i Kronobergs län. Källa; Kristianopel C:3.
Brottet som de halshuggna hade begått var följande; De hade
1834-09-18.
Torparen Ola
Olsson i Hässeldala Port, Hoby socken, Blekinge,
avrättades torsdagen
1836-07-17.
Pigan Elsa
Nilsdotter i Eringsboda försvinner en söndag,
återfinns sedan mördad. Drängen Jöns Åkesson som rått Elsa med barn misstänks.
Källa; Axel Engström, Ronneby.
1837-10-31.
58. Petter
Eriksson, f. 1808-09-25 i Mörrum. 1837-10-31 dömd av konungen för dråp. Källa;
Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
Utan år.
120. Karl
Birgersson Hjälm, f. 1794-04-02 i Bräkne-Hoby. För begånget mord varit många år
på fästning. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
Utan år.
165. Johan Is,
f. 1807-01-21 i Bräkne-Hoby. Begått dråp. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok,
G:1.
1844.
282. Johan
Nilsson, f. 1815-06-13 i Tingsås. 1844 dömd för mord, dömd till livstids
fästning. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
1845-03-18.
Sjöartillerist Järdin avrättad i Karlskrona
1845.
186. Bengt
Svensson, f. 1817-06-03 i Åryd. Häktad för dråp 1845. Källa; Bräkne-Hoby,
anmärkningsbok, G:1.
1846.
193. Nils
Arvidsson, f. 1815-11-21 i Bräkne-Hoby. Dömd till döden 1846, ändrat till
livstids fästning 1846-10-26 för dråp på båtsman Syd i Belganet.
Fick friheten 1857. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
Utan år.
207. Karin
Gustavsdotter, f. 1810-10-04 i Bräkne-Hoby. Födde och mördade ett oäkta barn,
dömd till 5 års tukthusarbete. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
1846-01-08.
I Centralfängelset
i Karlskrona handlingar (D3CA:1) finns i slutet av volymen en dödbok för
fångförsamlingen 1828-1847. Bland dem som blivit avrättade nämns; 1846-01-08
före detta sockenskomakaren Peter Ceder, 39 år, halshuggen. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).
1847.
291. Maria
Persdotter Fiskare, f. 1828-08-10. Dömd för delaktighet i mord 1847. Källa;
Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
1846.
349. Inga Johansdotter, f. 1819-04-06 i Bräkne-Hoby. Tilltalad för
delaktighet i barnamord 1846. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
1851-09-18.
Carlskrona
Veckoblad nr 76, 1851; Lördagen den 20 september
skriver man i spalten för Karlskrona följande; Avrättningarna vid Lyckeby
förliden torsdag beskådades som vanligt av en talrik människomassa. Fager visade
ännu i det yttersta en stor frimodighet. Rörande delinkventernas
levnadsomständigheter har i övrigt följande upplysningar blivit oss meddelade;
Fager, oäkta född i Malmö 1800 utgick från därvarande fattigskola, vid 10 års
ålder, och insattes först i skomakarlära. År 1824 blev han husar vid
kronprinsens husarregemente intill 1830, varefter han vistades på olika ställen
till 1835, då han, som emellertid blivit flera gånger för stöld avstraffad,
insattes på Malmö korrektionsinrättning, varifrån han hitsändes 1843, men
frigavs åter 1844, då han erhöll tjänst hos en bonde i Ramdala.
Mordet i Stavsnäs begicks 1845. Björkrot var född i Ramdala
1814, gift sedan 1837, har vistats hela tiden i Blekinge, och ej förut varit för brott anklagad. Han efterlämnar hustru
och tvenne barn i Hallarum.
Källa; Förhörsprotokoll med Björkrot, Östra häradsrätt
1851.
405. Förre
drängen Petter Nilsson tilltalades vid sommartinget 1851 för dråp vid Bräkne
häradsrätt. Han är född 1830-05-05. Enligt egen anmälan 1858-10-01 har han
undergått 5 års fästning. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
1851.
416. Pigan Anna
Lisa Karlsdotter, f. 1817-12-11. Dömd för barnamord
vid vintertinget 1851. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
1852-11-23.
427. Bonden
Nils Petersson, f. 1810-12-13. Dömd 1852-11-23 för dråp, 20 dagars fängelse på
vatten och bröd, uppenbar skrift samt 1 års cellfängelse. Källa; Bräkne-Hoby,
anmärkningsbok, G:1.
1854-01-20.
1855-08-09.
Härmed får jag
inberätta, att torparen Isak Mattson i Göingemåla (Gyngamåla
i Asarum), vilken genom kunglig majts nådiga utslag den 1 sistlidne juni, för
mord [på sin moder] blivit dömd till livets förlust genom halshuggning,
torsdagen den 9 dennes klockan 11 förmiddag å Hoby
avrättsplats undergått dödsstraffet. (Blekinge läns landskansli
1855.
496. Hustru
Marta Månsdotter, f. 1814-06-11 i Åryd. Dömd till 4 års tukthusarbete för
vållande till sitt barns död. Konungens utslag daterat 1855-03-07. Källa;
Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
1856.
462. Abraham
Månsson, f. 1817-02-07 i Backaryd. Dömd till döden för mord vid Bräkne härads
rätt 1856, begånget i augusti 1852 på gårdmannen Hans
Åkesson i Kullåkra. Dömd 1857-02-12, benådad
1883-04-27. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
1858-01-15.
Landshövdingsämbetet
får i underdånighet härmed anmäla, att kronoarbetskarlen
Håkan Månsson Brun eller Krona, till följd av eders majts nådiga utslag den 6
augusti 1856 och 29 september förlidet år, fredagen den 15 dennes klockan 12 på dagen å Bräkne härads avrättsplats lidit
dödsstraff [för andra resan stöld, rån och mord]. (Blekinge läns landskansli
1864.
501. Pigan Inga
Larsdotter, f. 1833-05-12 i Åryd. Tilltalad för barnamord, dömd av hovrätten
1864-09-06. Döms till 8 års arbete, vilket slutar 1872-09-12. Källa;
Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
Utan år.
509. Hustru
Inga Nilsdotter i Björkeryd, dömd för att uppsåtligt
vållat sitt styvbarns död, döms till böter. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok,
G:1.
1867.
511. Skomakare
Johan Olsson, f. 1839-10-01 i Bräkne-Hoby. I april 1867 häktad såsom vållande
till annans död. Av hovrätten dömd den 10 juli för dråp till 2 års
straffarbete. Av nåd 1 års straffarbete, vilket slutar 1868-09-03. Källa;
Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
Utan år.
544. Frånskilda
hustrun Hanna Persdotter å Hakarp
1876-03-13 Landshövdingeämbetets efterlysningar.
På begäran av
kronolänsmannen O. E. Sandberg; Från orten avvikna bondsönerna Carl August
Svensson och Frans Svensson från Snällebäck i Jämjö socken av detta län, vilka begått våld mot
bondsönerna Adolf och August Holjersson i Kråkerum så att den senare har avlidit. Carl August
Svensson är 22 år gammal,
1876-06-06 Landshövdingeämbetets efterlysningar.
På begäran av
konungens befallningshavande i Växjö; Carl Johan Magnusson och Nils Magnusson
från Belganet i Öljehults
socken, vilka sistlidne påskdag den 16 sistlidne april förövade hemfridsbrott
hos änkan Nilla Andersdotter på Carlsro
under Långasjömåla, därvid denna erhållit ett slag i
huvudet, med den påföljd att hon några dagar därefter avlidit. Carl Johan
Magnusson uppges vara omkring 26 år gammal,
1877-05-14 Landshövdingeämbetets efterlysningar.
På begäran av
kronolänsmannen i Ramdala distrikt; Före detta kronoarbetskarlen Sven Brommesson, vilken misstänks ha varit
vållande till hemmansägaren Peter Petersson den yngres i Långamåla
död. Brommesson uppges vara 38 år gammal,
1877-11-26 Landshövdingeämbetets efterlysningar.
På begäran av
konungens befallningshavande i Kristianstad; Arbetskarlen Olof eller Ola
Persson från Mörrum eller Asarum i Blekinge län, det antas att han skall ha
ihjälslagit arbetskarlen Johan Andersson från Mörrum, vars lik, med ett större
hål i huvudet, funnits liggande ute å ägorna till säteriet Hanaskog
i Kristianstads län. Persson lär vara omkring 30 år gammal, medelmåttig längd,
bruna eller mörka ögon, mörkt hår, rak näsa och fylligt ansikte, mörkt
kindskägg. Skall samma dag som liket påträffades varit i sällskap med den
avlidne men därefter lämnat sin tillfälliga bostad hos torparen Nils August
Andersson i Roabada under Hanaskog
och enligt uppgift begiva sig till sin moder boende i Mörrum eller Asarum.
1890-10-11.
563. Inhysearbetare Anders Andersson Fogelberg i Sävsjömåla, f.
1865-12-05 i Bräkne-Hoby. Dömd av Bräkne häradsrätt 1890-10-11 för mord till
livstids straffarbete. Kvarsitter på Långholmen enligt skrivelse 1891-12-31.
Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.
1898-11-17.
600. Torpare
Nils Karlsson i Björkeryd
1900-07-05.
Johannishusmordet kallas det
mord som Theodor Julius Sallrot (född 12/4 1879)
utförde på sin arbetskamrat och vän Ernst Cederberg vid tvåtiden på natten den
7 oktober 1899. Kommen från ett burget hem, där Sallrot
inte ville be om de pengar han behövde för att bekosta sina utsvävningar, beslöt
han att mörda sin vän Cederberg som för tillfället arbetade på
järnvägsstationen Johannishus. Han gömde sin cykel en
bit ifrån stationen, och beväpnad med två knivar, en
1919-11-13.
Torpare Sven
Julius Håkansson i Evaryd. Dräper den 13 november
1919 torparen Martin Tovesson i Tokaryd. Martin
skjuten på nära håll med hagelgevär. Julius dömd på tingsstället i Bräkne-Hoby
1920-07-27 till livstids vård å Sankt Sigfrids sjukhus, Växjö. Död där 1948.
Skarprättare i
Blekinge - Skåne
Sölvesborgs läns räkenskaper 1625-1626.
Mäster Bengt i
Kristianstad.
1709-10-26. Bräkne härads dombok.
32.
Kronolänsman Jöns Rabbe kärar skarprättarens bror och hantlangare Mårten
Persson (…). (När Mårtens son Anders föds i Karlshamn 1710-01-31 så bärs sonen
till dopet av Maria Anders skarprättares).
1723-05-16 Medelstad härads dombok.
Mästermannen Erik
Joensson.
1794-11-12.
Skarprättare
Jonas Sandvall. Källa; Blekinge läns landskansli
1800-talet.
Hemming
Sjögren, efterträds av Hans Karlsson (nedan).
1800-talet.
Hans Karlsson,
född 1805-01-04 i Norra Stensjö (K), Fridlevstad sn,
död 1838-08-27 i Lösen Nr 33, 36-38 (K), Lösen sn. Skarprättare i Lösen Nr 33,
36-38 (K), Lösen sn, under prästgården. Födelsenotisen i Fridlevstad;
Den 4 januari föddes och den 6:e ejus döptes drängen
Carl Jonssons och hustru Christina Ingelsdotters
ifrån Norra Stensjö son nomen Hans, bars till dopet av hustru Karin
Andersdotter ibidem, vittnen voro Jöns Hansson från
Södra Stensjö, drängarna Hans Andersson från Västra Stensjö och Niclas Ingelsson från Fåglasjö Vissefjärda socken, hustru Sissa
Alms från Kvarngården och pigan Sissa Persdotter från Norra Stensjö.
Gift med
Maria
Magnusdotter, född 1808-07-09 i Lösen (K), Lösen sn, död 1896-. Dotter till
Magnus Petersson och Stina Månsdotter. Källa; Släktforskning av Per Frödholm.
Se artiklar om skarprättare Karlsson i Blekingeboken 1948, Hobybygden
1999 och Ale Nr 4, 2000.
1900.
Sveriges siste
skarprättare; Anders Gustav Dahlman.
© 2005 Vanja
Jonasson & Per Frödholm.