Dräpta, mördade och avrättade i Blekinge 1613-1919

Källregister; Sölvesborgs läns räkenskaper; Mikrofilm i Karlskrona Stadsbibliotek; Filmerna M 18.801 1614-1622, M 18.802 1622-1631, M 18.803 1630-1639, M 18.804 1642-1647 och M 18.805 1647-1655 alla lästa av Per Frödholm. Mål från Göta hovrätt och Bräkne härads dombok lästa av Vanja Jonasson och Per Frödholm. Kongens Rettarting, Landshövdingeämbetets efterlysningar och Bräkne-Hoby Anmärkningsbok lästa av Per Frödholm. Övriga källor, se vid respektive notis.

Kristoffers landslag 1442. Högmålsbalken (gäller fram till 1734).

Cap II

Dräpa man eller kona med vilja sitt eller mördar sitt barn hedning eller kristnat eller barn fader sin eller moder sina, eller man hustru sina eller hustru man sin, vilketdera det gör, då skall man steglas och kona brännas än det är alla uppenbart. Nu vilken tolken sak vittnas, och är uppenbart, då skall han värja sig med härads nämnd som förr är sagt, vars han varit saklös, fälls han, då skall man steglas och kona brännas, och de där som mördar eller dräper med vilja, skall mista arv dess döda, och sva hans ättelägger alla, ty att ingen må annan till arvs dräpa.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1613-1614.

Truls Jönsson i Asarum ihjälslog Sven Uggla.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1615-1616.

Åke i Gungvala fredlös då han ihjälsköt Rasmus Olofsson i Drösebo, Åkes gods tillfaller kronan, vilket värderades.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1616-1617.

Hans Svensson i Sonekulla av 15 män dömd eftersom Strånge i Evaryd hittades död i Järnavik, Hans bo värderat och konfiskerat. Vi efterskrivna Nils i Kulleryd, Knut i Torp, Olof Brommesson i Torp, Mats i Sonekulla gör veterligt att vi har skiftat halva boet i Sonekulla som var tillfallet konungen, daterat Sonekulla 1617-04-15.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1618-1619.

Abraham Klemedtsson i Röaby förbrutit sig genom att slå ihjäl Jöns Svensson i Röaby, efter honom fanns två kor, fyra ungsvin och en minka.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1621-1622.

Ingeman Tuesson i Froarp slog Jöns Nilsson i Mörrum ett yxhammarhugg och som blev ihjälstucken av Nils Eriksson i Nötabråne. Sone Matsson i Froarp var närvarande då Jöns Nilsson i Mörrum blev dräpt och samma dråpare icke gripit. Nils Joensson i Asarum och Mogens Jonsson i Asarum dito. Hans i Tockarp och Gumme Suder i Asarum dito. Joen Hansson i Asarum slog Jöns Nilsson, vilken blev dräpt av Nils i Nötabråne.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1621-1622.

Mästermannen i Ronneby rättade fången Olof Mörk, vilken har mördat och ihjälskjutit en karl.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1621-1622.

Joen Skomakare i Långkärra sköt sig själv ihjäl.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1621-1622.

Mästermannen har fått lön för en trollkvinna vid namn Signe Mickelsdotter i Flueryd, vilken förmedelst trolldomskonst blev dömd av 15 män, vilken dom stadfästes av landstinget och av landsdomaren, mästermannen brände henne på bål. Signe fängslad här på slottet i två månader i väntan på dom. Mästermannen har fått lön för en kvinna vid namn Marna Nilsdotter i Mörrum, vilken med förenämnda trollkvinna hade umgåtts, och av 15 män blev sagd från livet, vilket stadfästes av landstinget. Mästermannen har fått lön för en fånge vid namn Per i Regneboda, vilken hade haft lägersmål med förenämnda Signe, vilken var hans styvdotter.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1622-1623.

Olof Jönsson i Asarum närvarande vid ett dråp, vilket skedde i Asarum av Nils i Nötabråne, och samma dråp icke ville avvärja eller hindra mandråparen.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1622-1623.

Truls Kase i Ebbarp stack sig själv ihjäl.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1622-1623.

Mästermannen i Ronneby har fått lön för en fånge vid namn Bo Tordsson, att låta rätta, vilken ihjälslog Hans Nilsson i Skarup.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1622-1623.

Mästermannen i Kristianstad har fått lön för en fånge vid namn Per i Dalanshult, vilken dräpte och ihjälslog Sven i Kylingaryd, att rätta.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1623-1624.

Lars Olsson skräddare i Lilla Silpinge ihjälstack Mogens Jönsson i Trensum, några kläder och verktyg fanns efter Lars.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1623-1624.

Mästermannen i Ronneby för en fånge vid namn Mats Mickelsson att rätta, vilken begått mandråp.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1623-1624.

Mästermannen i Ronneby för ett kvinnfolk att rätta som hade mördat sitt eget barn.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1624-1625.

Per Andersson i Halahult och Tyre Bondesdotter i Skeppaslätt för Sven Bengtsson som dräpt blev i Halahult, att hans lekamen må komma i jorden efter det mantis att han skulle själv hava förlorat sitt liv.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1625-1626.

Lars Kreng i Torp hyst och hjälpt en fredlös man vid namn Olof Stack, vilken blev dräpt och ihjälskjuten.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1625-1626.

Givit mäster Bengt i Kristianstad för en fånge vid namn Sven Göing att rätta, som hade bott på Anders Gunderssons gods i Gustavstorp.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1625-1626.

Anno 1625 den 8 juli var vi efterskrivna fyra män Christen Mickelsson i Bodekull, Jeppe Haraldsson i Tostarp, Åke Bosson i Torup och Olof Karlsson i Asarum uppmälda av Mats Hansson i Bodekull ridefogde i Bräkne härad att värdera det gods som är förbrutit och fallet till konungen efter Jöns Larsson i Björkeryd som är dömd till galge och gren för något gods han hade tagit från Olof Jönsson i Röaby.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1627-1628.

Håkan Börjesson dräpte och ihjälslog Lars Suder i Björnamåla, arvet efter fadern Börje N: i Dannemark tillfaller konungen. Anno 1627 den 28 mars är vi efterskrivna fyra män Jeppe Haraldsson i Tostarp, Anders Smed i Susekull, Nils Mogensson i Ire och Eskil i Grimsmåla uppmälda av Mats Hansson i Bodekull ridefogde i Bodekull att värdera det gods som fanns efter Håkan Börjesson i Dannemark, vilken dräpte och ihjälslog Lars i Björnamåla.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1627-1628.

Olof Mand i Kölja dräpte och ihjälslog sin egen broder Sven Mand i Tararp, hans halva bo tillfaller konungen. En fånge vid namn Olof Olofsson Mand i Kölja som dräpte och ihjälslog sin broder, arresterad i nio veckor innan15 man har dömt, målet gått till landstinget, tre domar är fällda av landstinget. Anno 1627 den 9 april är efterskrivna fyra män Christen Mickelsson i Bodekull, Jeppe Haraldsson i Tostarp, Nils Jeppsson i Hällaryd och Arvid Arvidsson i Brorstorp uppmälda av Mats Hansson ridefogde i Bodekull att värdera det gods som fanns efter Olof Mand i Kölja som dräpte och ihjälslog sin broder.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1627-1628.

Lars Andersson och Mogens Andersson i Evaryd dräpte och ihjälslog Olof Larsson i Evaryd. Vi efterskrivna fyra dannemän har varit i Evaryd på order av Christen Persson i Bodekull att byta och värdera det gods som fanns efter Lars Andersson och Mogens Andersson i Evaryd som dräpte och ihjälslog Olof Låhn i Evaryd (boet uppräknas). Undertecknat av Per Skomakare i Kulleryd, Mogens Håkansson i Väby, Per Matsson i Kullåkra och Per Nilsson i Hoby, daterat 1628-01-16.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1627-1628.

Mogens i Kvallåkra dräpte och ihjälslog Olof Åkesson i Kvallåkra. Vi efterskrivna Nils Jeppsson i Hällaryd, Ingvar Åkesson i Källaby, David Nilsson i Kopprarp och Olof Gammalsson i Långehall gör veterligt att på order av ridefogden Christen Persson i Bodekull har vi värderat godset efter Mogens i Kvallåkra som sköt Olof Åkesson i Kvallåkra, daterat Kvallåkra 1627-12-10.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1630-1631 (se nedan!).

Åke Bosson i Torarp, hans släkt, som de gav förmedelst kyrkogården måtte Åke beliggas eftersom han blev halshuggen.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1630-1631 (se ovan!).

Åke Bosson i Torup blev rättad, hans efterlåtna gods och bo tillfaller konungen. Ingeman Tuesson i Froarp länsman i Asarums socken, Nils Jonsson i Asarum, Jöns Åkesson i Långasjönäs och Jöns Bengtsson i Torarp har låtit skifta och byta godset efter Åke Bosson i Torarp, daterat 1630-06. Ingeman Tuesson i Froarp länsman i Asarums socken, Jöns Bengtsson i Torarp, Per Nilsson i Torarp och Olof Nilsson i Torarp har låtit rannsaka Åke Bosson i Torarp och letat efter pengar, Åke blev rättad av tinget förliden onsdag, daterat 1630-07-03. Zacharias Hansson klockare i Asarum, Ingeman Tuesson i Froarp länsman i Asarums socken och Jöns Bengtsson i Torarp angående rannsakning efter pengar hos Åke Bosson i Torarp, daterat 1630-06-28.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1630-1631.

Gamella Lars som bodde på jordegen gård i Ebbarp och förmedelst mord, tjuveri och andra gärningar blev rättad, fyra män värderat dess bolott, vilken tillfaller konungen. Ingeman Tuvesson i Froarp länsman i Asarums socken, Jöns Bengtsson i Torarp och Nils Mand i Torarp har låtit skifta och byta godset efter gammela Lars i Ebbarp, daterat 1630-10-04.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1632-1633.

Mats Ingvarsson på Norra Sternö, den söndag han var till Guds bord, på ett skepp här i Bodekull kommit i slagsmål och mandråp. Nils Hansson på Sternö och Ingvar Bosson på Sternö samt Christen Mickelsson i Hoby och Håkan Bagge i Hoby på order av ridefogden Hans Holst i Bodekull har skiftat och bytt gods efter Mats hustru på Sternö och samtidigt värderat Ingvar Matssons arv efter dess moder eftersom han var dömd fredlös, daterat 1633-07-04.

1634. Kongens Rettarting, Rigsarkivet Köpenhamn.

Karl Persson i Stångsmåla kärar landsdomaren i Blekinge Villum Tomesen angående landstingsdom 1634-09-20 mellan honom (Karl) på den ena sidan och avgångne Per Mogensson i Förkärla, hans arvingar på den andra sidan, angående dråp och manslakt, som Sven Håkansson i Brödemåla på Per Mogensson skall ha gjort i Markell (Makrilla?). Sven i Brödemåla skall vara den rätta banemannen. Mäster Hans Jörgensson sockenpräst i Ronneby vittnar skriftligen. Då Sven låg ovanpå Per Mogensson, vilken låg på jorden, skedde knivslag. Karl Persson hade ett trä i handen för att värja sig. Åke Abrahamsson förman för de 15 männen. Dom i Medelstads härad 1634-07-01 vari Anders Matsson i Silpinge och Sven Andersson i Skärhult med tingsfogden kräver dom. Knut Larsson i Bomstrup (Bommerstorp?), Elin i Brödemåla, Boel Per Mogenssons, Anders Svensson i Tubbarp, Mogens Persson i Förkärla, Anders Rasmusson och Jöde Speleman omnämns. Mogens Gundesson i ---strup, Mogens Persson i Moukrell (Makrilla?) och Elin Svens Brödemåla vittnar. Anders dansade med Svens kvinna i 2-3 slag, Elin ville inte längre dansa, Anders rykte dock till sig henne, sa senare att hon dansade som en hora, Sven kom då fram till Anders och sa att du skall hålla dig god att göra narr av min kvinna. Berta Håkansdotter tjänar Sven i Brödemåla. Håkan Boge i Veslev, Hoffue Kranpall i Elmtamåla, Karl Persson i Siggamåla och Anders Jönsson i Tving har granskat liket. Jöns Jönsson i Lilla Vambåsa, Gisel Olsson ibm, Per Mårtensson i Förkärla och Anders Bertilsson i Listerby har också granskat liket.

1635. Kongens Rettarting, Rigsarkivet Köpenhamn.

1635-01-17 Blekinge landstingsdom. Erik Skouff i Brunnsäng (?) har dräpt Hans Björnsson skräddare. Erik huggit Hans med en yxa då Hans låg i sin säng. Hans har idkat hor med Eriks hustru Maren Bengtsdotter, Erik har tagit sin hustru tillbaka. Nils Olsson i Björkenäs vittnar. Per Björnsson bror till Hans. Tingsvittne daterat Östra härad 1634-12-01.

1635-09-28 Rådstuga. Källa; Ronneby Stadsbok 1634-1640, utgiven av Bengt Ankarloo.

Joen Ingesen i Kalleberga dräper Clemmid Oluffsen från Rödebye i Ronneby

Sölvesborgs läns räkenskaper 1635-1636.

Jöns Åkesson i Långasjönäs var närvarande då Olof Kjellsson i Hunnemara blev dräpt och icke fångade mandråparen. Mats Jönsson i Hoka dito. Holger Jönsson i Tostarp var närvarande då Olof Kjellsson dräptes och lät mandråparen komma bort. Mats Andersson i Hoka lät mandråparen undkomma.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1638-1639.

Per Håkansson i Trensum närvarande vid slagsmålet på Nils Nilsson i Djurtorp, vilken dog, Per frikänd av en 15 manna nämnd.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1644-1645.

Mats Andersson i Susekull som han gav för seker Anders, vilken förmedelst mandråp blev hänrättad att han måtte läggas i kyrkogården. Jöns Nilsson i Drögsperyd Näsums socken har erhållit fogdelön av ridefogden Hans Holst i Bodekull för att ha transporterat två fredslösa till Bodekull; Ske Anders och en vid namn Vellöst, daterat Bodekull 1644-08-05.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1644-1645.

Anders Jörgensson i Gundestorp sakhörare till Bräkne härads ting, Anders Nilsson i Bodekull häradsskrivare, Jöns Gammalsson i Farslycke, Per Svensson i Kroksjömåla, Truls i Hätteboda, Per Krog i Märserum, Per Lunde i Hejan och Strånge i Evaryd vittnesbörd till stocke skriver, gör veterligt att år Kristi 1650 onsdagen den 13 mars, på förbemälte ting för oss tingsmän flera var skickad konungens ridefogde Hans Holst i Bodekull. Eftersom han den 21 januari 1646 lät hänrätta en fånge vid namn Karl i Väby, för Per Matsson sammastädes som han dessvärre på havet ynkligen omkom. Och begärde Holst samma Karl Matssons domslut av tingsboken beskriven, vilken var tillstädes, och i föreskrivna år den 21 januari 1646 med få och korta ord finnes infört som följer; Tinget dömer Karl Matsson till för sådom sitt begångna gärning att mista sitt liv. Efter hans egen bekännelse. Och var Hans Holst tingsvittne begärande.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.

Nils Matsson i Garnanäs lägersmål med Olvid Olofsdotter. Samma kvinnfolk blev hänrättad.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.

Vinden Svensson i Silpinge pliktar för Nils Olofsson i Hjälmsa som dräpte Torke-Per eller Per Jönsson i Hjälmsa och av 15 man blev känd till nödvärn.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.

Håkan Olofsson i Väby för sin dräng som dräpte Per Nilssons son i ån, vilken drunknade.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.

Anders Nilsson skomakaredräng, hemma i Torup, anhöll inte mandråparen. Arvid Persson i Torup, uti dess stuga skedde dråpet, lät mandråparen undkomma. Åke Olofsson i Torup hindrade inte mandråparen (bör knyta an till dråpet i Väby eller Hjälmsa här ovan).

Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.

Nils Nilsson i Kråkekull utlovat, och skall giva för Gisel Jönsson som blev hänrättad, förmedelst han i förgången fredstid två gånger rymde kompaniet och gav sig till rikets fiende samt stal från bönderna, Gisel blev benådad på svärdet och sted i kyrkogården.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1646-1647.

Anders Jörgensson i Gundestorp sakhörare till Bräkne härads ting, Anders Nilsson häradsskrivare, Per Joensson i Asarum, Mats i Muggeboda, Sven i Ellestad, Nils Strångesson i Guö, Frende Andersson i Hakarp och Joen Persson i Mörtjuk, gör veterligt att anno 1648 onsdagen den 20 september på Bräkne härads ting var skickad konungens ridefogde Hans Holst i Bodekull, dess tjänare Hans Block var begärande att häradsmännen så många idag tillstädes är ville tillstå deras sannhet om det är dem bevisat, vad förmåga där var efter Ulfuide (Olve) Olofsdotter i Garnanäs, Örseryd Pellen, Gisel Jönsson, Joen Sonesson i Allamåla och Sven Larsson i Sandvik, som för någon tid förleden för deras gärningar är blivna hänrättade. Då framstod Svenning i Svalemåla och Nils Andersson i Torp, att där var alldeles intet efter Ulfuide Olofsdotter, ty hon hade alldeles intet eftersom hon tjänade i Garnanäs, några dåliga kläder på kroppen var det enda. I lika måtta vittnade Henrik Persson i Svenstorp, Nils Klemedtsson i Svenstorp, Bengt Matsson i Trånhem och Nils Jönsson i Trånhem, att det var alldeles ingen förmåga efter Örseryd Pellen, ty han hade intet utan en någon kvinna, och vad han medelst tjuveri kunde undanhålla han och intet. Mats Jönsson i Härnäs och Per Joensson i Asarum vittnar att Gisel Joensson var en lös gångare och drivare och hade alldeles intet, utan en dålig bössa där han blev fången som han hade lånat och var där alldeles intet, utan ett par gamla skor efter honom som hans fader fick. Joen Sonesson i Allamåla var i lika måtta en lösdrivare, blev fången och förd från Sverige med stor bekostning och hade alldeles intet efter sig. Per Håkansson i Trensum och Jöns Villatsson i Trensum bekräftar med ed detsamma om Sven Larsson i Sandvik att han i lika måtta var en ledig drivare, och blev fången och förd ur Sverige, det han hade haft var av ringa ting. Hans Block begär tingsvittne.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1647-1648 (se nedan!).

Per Jeppsson i Hoka närvarande då Joen Sonesson dräpte Kristoffer Hansson och icke anhöll mandråparen.

1647. Kongens Rettarting, Köpenhamn (se ovan!).

1647-04-28 dömer Bräkne härads ting Olof Jespersen i Hoka (står Jepsen senare) till att vara fredlös då han har medverkat i dråpet som Joen Sönesen har gjort på Christopher Hansen. I Blekinge läns landsting har en 15-manna toug kommit fram till att Olof inte skall dömas för dråp utan för att ha varit i parlament med den dräpte samt haft honom i håret. Olof döms till ett halvår i järn på Bremerholm.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1647-1648.

Tor Matsson i Siggarp hyst och härbärgerat Sven Matsson, vilken har begått mandråp och som var fredlös samt bytt bössa med honom. Mats Torsson i Siggarp dito. Sven Matsson i Sandvik som föregången fredstid olyckligen ihjälslog Sven Matsson i Aplakärr, dess gods är värderat; Ett par bruna klädesbyxor, en liten silverkedja och en röd kjortel.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1647-1648.

Erik Olofsson i Bodekull dess kvinna sålde öl till konungens bönder vid konungens skepp samt att Becke-Jöns i Asarum blev ihjälslagen.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1648-1649.

1648 den 18 mars blev Nils Olsson i Hjälmsa fängsligen anhållen för en dräng som fanns mördad och han beskylldes för dådet. 15 man och landsdomaren dömt i saken, äntlig dom till herredagen 1649-06-08, vilket är 64 veckor i arrest. Stora omkostnader har lagts på fången i dessa dyra tider, resor och logi både här och i Köpenhamn, fången hölls på slottet. Nils Olsson i Hjälmsa anhållen från 1648-03-18 till 1649-06-08, vilket är 64 veckor. Kostnad för kost och logi samt resor 72 daler. Kvittens daterad Bodekull 1650-04-24.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1648-1649.

1649-10-05 blev en missdådare nämligen Per Jeppsson anhållen för en svensk man han mördade i Göinge härad. Lön utbetalad till mördarens fångare. Ett bud gick 16 mil till Sverige efter sakvolderen. Ett bud gick till Göinge härad efter vittnesbörd om hur den döde var medfaren. Fången blev rättad den 14 november. Mästermannen lade fången på stegel.

Kongens Rettarting, Rigsarkivet Köpenhamn.

Mats Truedsson i Härnäs, Jämshögs socken, på sin broder Sven Truedsson i Mörbohult kärar landsdomaren i Blekinge Villum Tomesen i Ronneby angående 15 mans toug på Blekinge landsting 1649-07-11. Sven Truedsson på ena sidan och Jöns Joensson i Hiembsholdt på sin bror Johan Joenssons vägnar på den andra sidan angående dom där Sven Truedsson dömts från fred och att lida på sin hals för dråp på Johan Joensson. Den dräptes broder Nils Joensson var även med vid dråptillfället, vilken utdelade hugg och slag på Sven Truedsson. De svenska bröderna Johan Joensson och Nils Joensson slog Sven Truedsson blå och blodig med en stor bokstake och med en yxa. ”Johan Joensson såväl som hans hustru och den dräptes hustru och svågerskap, nämligen Kjell Germandsson, Anders Larsson och Håkan Svensson, som haver vundet efter en dräng nämligen Per Andersson och hans moder Elsa Lassesdotter”. Ingeborg Svensdotter den dräptes hustru, Kjell Germandsson i Listeri, Elna i Uggleboda hustru till Johan Joensson, Anders Larsson i Listeri, och Håkan Svensson i Mörbohult – alla skall vara släkt och besvågrade till den döde.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1651-1652.

Två skarprättareknektar vid namn Nils Larsson och Sone Svensson löpte och strök igenom landet och stal samt brände kyrkor på åtskilliga ställen. En karl vid namn Olof Klasson angrep och fångade knektarna. Knektarna var anhållna i fyra veckor innan dom föll.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1651-1652.

Lön till skarprättaren för två missdådare att hänrätta, den ene till stegel och hjul, den andre med svärd.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1652-1653.

Gumme Olofsson har med tjuveri och olaga medel sig uppehållit, samt idkat lägersmål med sin styvdotter, vilket han dömdes till döden för den 9 november.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1652-1653.

Olof Persson i Åryd lägersmål med sin styvdotter och rymde med henne till Sverige, två karlar är befallda att hämta hem dem. Mästermännen har fått lön för halshuggning och bränning.

Göta hovrätt. Domar 1661

Källa; Volym BVA:23

Göta hovrätts äntliga dom, uti den ifrån Blekinge landsting, hit instämda kriminalsak, mellan salige översten, välborne Henrik Oldelands efterlåtna änkefru, välborna fru Sophia Markedan till Ryedal, klagande, och landsdomaren Wilhelm Tomasson, samt Påvel Jönsson och hans fader Jöns Nilsson, tillika med de flera, på varjehanda sätt i denna sak intresserade, å andra sidan svarande, angående det dråp, våld och hemgång, som ovannämnde Påvel Jönsson har, som föregives, av uppsåt och arghet begått på salige välborne översten, uti hans egen sätesgård Ryedal. Till vilken onda gärning fadern, Jöns Nilsson beskylls vara sanna rådsbana. Och för den skull han Påvel Jönsson av de 15 män vorden dömd till stegel och hjul, och fadern värd att mista kungens fred, och lida på sin hals: Men landsdomaren där emot dömt Påvel Jönsson allenast pliktig att mista sin fred, och lida på sin hals, och fadern ifrån allt brott häruti frikänt, vilken landstingsdom klaganden nu bestrider, och påstår att de 15 mäns dom måste godkännas och vid makt hållas, avsagt i Jönköping den 12 november anno 1662.

Far och son är komna till Ryedal i uppsåt att med våld, där annorledes ej hade ske kunnat, avhämta Lusse Abrahams i Gualöv, sin fästekvinna, vilken var dit införd av nu salige översten. De var beväpnade med allehanda gevär, i synnerhet med långbössor och pistoler. De hade tagit med sig tvenne goda män från Sölvesborg; Nils Påvelsson och Tage Brämer. Översten har inte givit orsak till arghet eller illvilja, utan han fägnade sina besökare väl. Påvel Jönsson lät bössan gå lös och tillfogat det dödliga skottet då översten kom ut på gårdsplanen, utan föregånget samtal eller retande. Skottet gick igenom ena armen och in i vänstra sidan, översten dog sex dagar senare. Påvel har efter denna mordiska gärning visat stort övermod och raseri, sökande sig till stugan med bössan under armen, pistol i ena handen och täljkniv i den andra handen. Påvel har sedan med våld fört ut Lusse Abrahams från Ryedal, hotade henne med pistol.

Är alldeles obevisat att salige översten till den ända hämtade Lussi Abrahams på sin gård, att sörja hans sons äktenskap med henne, utan hade där till väl kunnat haft andra billiga orsaker, efter han var hennes husbonde, antingen för utlagornas klarerande, eller, som klaganden föregiver, att avhandla om hennes barns avvittrande, innan dess hon skulle träda i annat gifte. Hon hade sin frihet på hans gård med hans folk, både till säng och disk. Som fader borde Jöns ha avstyrt sin son från detta onda uppsåt, men har själv beväpnat sig och följt med. Dom; Påvel döms till stegel och hjul, landsdomarens dom är maktlös. Jöns Nilsson döms att vara fredlös samt fly landet.

1661. Göta hovrätt, criminalia, volym EVAA:43.

Anno 1661 den 21 oktober resolverades efterskrivna kriminaldom ifrån Blekinge. Tvenne domar från Blekinge, den första av de 15 män avlagd den 9 november anno 1659 på Bräkne härads ting över Nils Matsson i Långasjönäs, som har med en kniv stuckit Sven Sonesson i Boarp i käften, varav han Sven strax därefter nedföll och blev död. Jämte de 15 män ha efter vittnesbörd dömt Nils Matsson ha gjort dråpet i nödvärjo, efter Christian IV recess andra boken sjätte kapitlet andra artikeln, 7 män är av Blekinge Landstingsrätt den 22 februari 1660 dömd efter Christian III recess 21 artikeln att ge liv för liv, som allt detta av bägge rannsakningarna och domarna kungliga rätten vidare har att förnimma.

Resolution; Denna kungliga rätt finner de 15 mäns dom uppå goda skäl och vittne vara grundad, och alltså bör stånda och gill vara, och Landstingsdomen vara ogill och kraftlös.

1663. Göta hovrätt, criminalia, volym EVAA:43.

Peter Durell till Grenshammer och Stjärnerup landsdomare i Blekinge gör veterligt att 1663 onsdagen den 11 februari inom Blekinge landsting var skickad Erik Götesson boende i Elgölshult (Ellagölshult) i Härlunda socken i Småland och har på sin brors, sockenskomakare i Asarums socken, Bodel Götessons, varandes till hemma i en måla i Asarums socken kallad Dannemark, hans vägnar hit i rätten stämt 15 män Bengt Persson i Hoka, Lars Svensson i Tostarp, Lars Matsson i Tostarp, Jöns Matsson i Tostarp, Åke Jönsson i Torarp, Arvid Persson i Torarp, Sven Nilsson i Torarp, Lars Nilsson i Gungvala, Jöns Svensson i Trolleboda, Sven i Hundsjömåla, Lave i Ämneboda, Håkan Persson i Skräddare Hoka, Jöns Håkansson i Hoka, Mickel Nilsson i Ire och Per Eskilsson i Grimsmåla angående deras dom och toug om ett dråp som Bodel Götesson lär ha begått på Jöns Jonsson i Tostarp, vilken i sin ogudlighet skall ha slagit Bodels arm i tu och utan skälig orsak och sedan honom trugat samt vidtalat och efter sådan trugsel skall Bodel vara kommen i möte med Jöns, sittande i Asarum under predikan intill tingsfogden Prebjörn Mauritsson och druckit sig drucken, och i sin dryckenskap löpt efter en och annan av kyrkofolket med en dragen kniv på Asarums gata och då mött Bodels lärodräng (skomakaredräng) Mats Jönsson, vilken skall ha hållit i en häst och velat slå honom från hästen, då skall Jöns ha dragit sin kniv och villa sticka drängen, dess husbonde Bodel kom emellan och hindrade sticket och sa att du har redan illa gjort. Alla vet att Jöns inte är att lita på, alla män fruktar Jöns, vilket vittnen bevisar. De 15 männen har dömt Bodel från konungens fred, Erik Götesson menar att de 15 männen har gjort dess broder stor orätt. Erik menar att Bodel vill rädda och försvara sin tjänare. Erik menar att domen skall vara död och maktlös samt att Bodel skall njuta konungens fred. Den dräpte skall ligga på sitt verk under andra ogudliga kroppar eftersom han har hotat Bodel flera gånger till livet. Jonas Håkansson i Bodekull konungens befallningsman i Lister och Bräkne på konungens och på den dräptes vägnar försvarat den dräpte. Per Matsson i Strömma Mölla vars hustru är släkt med den dräpte och har svarat i saken (…).

Göta hovrätt, criminalia, volym EVAA:52.

Anno 1671 från den 14 till den 24 mars. Landsting med landsdomare Niklas Skunk. Dråpsak som Per Olofsson i Horsaryd Asarums socken har begått på stadstjänaren i Karlshamn Jöns Andersson. En 15 mans dom inges från 1670-04-27. Lorentz Holsten i Karlshamn sakhörare till Bräkne härads ting och Christen Larsson ibm skrivare gör veterligt att år efter Kristi födelse 1670-04-27 framkom för rätten Bor Andersson i Tostarp med kaldsmännen Sven Åkesson i Tubbaryd och Jöns Simonsson i Asarum instämmer Per Olofsson i Horsaryd och Knut Bengtsson i Tostarp till 1-2-3 och 4 ting angående det dråp som de förliden andra påskdag på dess broder Jöns Andersson stadstjänare i Karlshamn hos Bommar Åkesson i Tostarp ägt rum. Jöns avled tredje påskdag. Vittnar gör; Lasse Svensson i Tostarp, Bommar Åkesson i Tostarp, Vollens son ibm, Elin salige Prebjörn Mauritssons i Asarum, Olof Persson i Tostarp, Olof Nilsson ibm, Bommar Åkessons kvinna ibm och dess barn. Lars vittnar att nu förliden andra påskdag mot aftonen kom ett Vollens lilla barn i Tostarp och sa till vittnet att de vill slåss ute på gården, vittnet gick ut på gården såg över gärdet mellan dess gård och Bommars gård, då stod Jöns som död vid Bommars förstugudörr med en stake i handen och bad dem ut, sa ut för djävulen, då stod Olof Arvidsson inne i förstugan, den nedre dörren var stängd, då hötte Jöns mot Olof med staken, Olof ryggade sig in, hörde inte att Olof ropade på dem i stugan, då kom Per Olofsson och kastade den ena foten över dörren och sprang ut, sprang på Jöns vänstra sida, endast Jöns och dess egen son var själva på gården samt Elna Prebjörns och hennes son, då Per kom ut slog Jöns mot Per med staken, Per backade för slaget, i detsamma svingade Per sig om slog mot Jöns med kniven och rammade Jöns över den vänstra axeln med det första slaget, i detsamma kom Knut Bengtsson och Olof Arvidsson samt Knuts moder och Knuts syster i en hop ut på gården, vilken skada de gjorde vet vittnet inte, lite därefter slapp Jöns ifrån dem och ville löpa ifrån dem, då föll Jöns omkull och då kom Per ovanpå honom med kniven och stack några sting i ryggen, Olof och Knut samt kvinnfolken var strax hos dem, Olof sprang fram och sa håll upp karlen har fått nog, vittnet såg ingen kniv hos Olof, Knut hade dock en dragen kniv, men om Knut gjorde skada vet vittnet inte, Jöns lille son en omyndig pojke tog ett enris och slog Per på handen så att han blödde, Per Olofsson hade fatt på Jöns och stack honom, då sprang Per och Knut ner mot Bommars stejers och hade varsin dragen kniv i handen, blev där ståendes litet, Jöns stod då på händer och knä, Olof kom till Jöns och hade en piska i handen, tog Jöns om huvudet med båda händerna och välte omkull honom, Jöns räckte armen ifrån sig, vittnet trodde då att Jöns var död. Olof gick fram till Lasse och slog piskan mot jorden och sa Gud ske lov att jag inte har gjort någon skada. Och inget gevär har jag haft utan denna, så stod Jöns upp och gick ut genom porten och ut på lyckan samt dog dagen därefter, den tredje påskdagen (…).

1671-12-13. Bräkne härads dombok.

1 ting. Befallningsman Blasius König med kaldsmännen Jöns Månsson i Evaryd och Per Månsson i Evaryd istället för sin fader Måns Olofsson i Tararp kärar till vittnesmål Kerstin Esbjörnsdotter i Hoby, Karin Persdotter i Hoby, Ingeborg Karlsdotter i Hoby och Knut Håkansson i Hoby, vilka tjänar prästen Bertil i Hoby, samt Hans Månsson i Hakarp. Angående dråpet som Wulf Hieronymus dessvärre har begått på Sven Jöransson i Röaby. Kerstin Esbjörnsdotter vittnar att i torsdags afton straxt efter att det var mörkt så var landsdomarens fogde Per Larsson, Wulf Hieronymus, Knut Håkansson och Per Block inne hos mäster Bertil och satt till bords samt drack, hon kom in i stugan till dem, då stod Sven Jöransson vid bordet, men vad de talade om det vet hon inte. Ett brev lästes vid bordet, Per Larsson tog sedan brevet och gick ut genom den norra dörren, vid dörren sa Sven Jöransson jag aktar det inte, jag har inget med detta att göra. Wulf reste sig från bordet och rände på dörren, Karin Persdotter for efter honom och ville gena honom, men han förde henne från sig, därefter löpte Knut ut och Ingeborg Karlsdotter följde efter Knut, alla tre kom in igen efter en liten stund, då sa Wulf jag slog honom ett slag då han gick med dragen kniv, Wulf bad dem att gå ut för att se på den dragna kniven, när de kom ut var Sven Jönsson borta, han var nere vid bäcken, de såg att det var blod på staken, de gick återigen in i prästgården, Wulf sporde dem om de såg honom, de blev sittandes och drack vidare, Per Block gick ut och kom in igen, Hans Månsson i Hakarp kom och drack med dem, Olof i Midingsbråte var med. Hans, Per och Olof gick ut, Per kom in igen och lade sig på bänken, landsdomarens fogde hade då rest. Wulf tog ljuset och ljusstaken i handen och gick ut samt bad god natt. Hörde Kerstin Sven Jöransson skrika? Svarar nej. I dagningen kom Kerstins mor till prästgården för att tala med henne, modern sa att det ligger en död man i byn, jag undrar hur det har gått till. Kerstin är dotter till Esbjörn Davidsson. Karin Persdotter vittnar att Sven Jöransson kom om aftonen till Per Larsson med ett brev, inom dörren sa han god afton, Wulf frågade vem där? Sven svarade det är jag, Wulf svarade jag ser väl att ni inte är någon hund, Sven gav Per Larsson ett brev, brevet lästes dem emellan. Per lät hälsa god afton till Hans Månsson i Hakarp och gick sedan, Sven gick och Wulf rände efter. Karin vittnar i övrigt lika som Kerstin. I dagningen kom en hel hop med folk in i stugan; Bengt Jöransson med flera. Ingeborg Karlsdotter, har inte varit till Guds bord och vet inte hur gammal hon är, troligen 15-16 år, vittnar utan ed likvärdigt som Kerstin och Karin. Hans, Per och Olof lämnade stugan för att gå till Nils Kruse för att spela. Ingeborg såg inte Esbjörns hustru när hon kom i ottan till prästgården. Hans Månsson i Hakarp vittnar att han skickade Olof Håkansson upp till prästgården för att se om Per Larsson var där, Per var där, Hans skrev då en sedel till Per Larsson om han ville följa med honom hem eftersom Hans dotter i Tokaryd inte var hemma, Sven Jöransson bad att få ta sedeln och gick iväg med sedeln till Per Larsson i prästgården men kom inte tillbaka. Då Sven var död skickade Hans efter bud för att se på skadan, Esbjörn Davidsson och Tyke Persson ville inte besiktiga liket eftersom ordern måste komma från rätt fogde. Knut Håkansson vittnar att Wulf skickade bud till Maren salige Sigvards för att låna en psalmbok, det fanns då ingen tanke på att Sven var dräpt, Wulf sporde Knut om han ville sova hos honom den natten. Knut svarade nej. Domslut finns inte eftersom 1672-års dombok saknas.

Göta hovrätt, criminalia, volym EVAA:57.

24 oktober 1673. (…). Uti den tvistiga ifrån Lister appellerade sak mellan klaganden Håkan Bengtsson i Stora Brödhult och svaranden Håkan Eskilsson, behandlat vid Landsting i Ronneby 16 maj 1671. Det befinns att Håkan Bengtsson inte haft någon ond tanke kommande till Håkan Eskilsson. Det är Eskilsson som med vrede har vägrat släppa ett so som dess svärmor har sålt till Bengtsson. Eskilsson har blivit mycket vred och retirerat till sin stuga. Eskilsson har sedan hämtat son av Bengta Hermans i Tossebo, då Eskilsson åter med samma vrede är utkommen och velat med makt att ta son. Bengtsson blev slagen till jorden och dess tarmar utskurna och livet avhänt. Landstinget kan inte skatta detta som nödvärn, upphäver 15 mans domen och att Eskilsson skall plikta liv för liv (…).

1675-02-10. Bräkne härads dombok.

1 ting. Hans Månsson i Hakarp och Jöns Månsson i Tararp med kaldsmännen Håkan Hansson i Svenstorp och Nils Olofsson i Svenstorp kärar Olof Persson i Midingsbråte och dess son Per Olofsson i Tokaryd samt femton mans uppkrävelse angående dråpet som Olof och Per har begått på Hans och Jöns broder Mats Månsson i Tokaryd. Vittnar gör Olof Månsson i Mörtjuk, Karin Hans Månssons i Hakarp, Lars Månsson i Evaryd, Per Olofsson i Tokaryd och dess hustru Sissa Månsdotter, Per Karlsson i Tokaryd och dess hustru Elin Gummesdotter, gårdkvinnan Karin Matsdotter, Kulle-Erik Olofsson i Hjälmsa, Sissa Hansdotter i Tokaryd som är Per Olofssons hustru och Gertrud salige Mats Månssons. Olof Persson i Midingsbråte svarar och inger hovrättens lejdebrev daterat Jönköping 1674-11-24; De tillåts att framkomma enmanna förrän ting är hållit. Hovrätten kan gången i händelsen. 14 dagars respit och lejde ges, obehindrat för denna dråpsak att passera. Hans Månsson begär vittnesbörd. Olof Månsson i Mörtjuk vittnar att de var församlade hos Per Olofsson i Tokaryd till barnsöl (barsel) då barnet kristnades om söndagen, då satt Olof i Midingsbråte och talade med nu salige Måns Åkesson i Evaryd och Mats Månsson i Tokaryd samt sin son Per Olofsson i Tokaryd, Olof ville ha sin son därifrån, eventuellt hem till sig. Mats svarade att han först ville se städjet hans brorsdotter skulle sitta på förrän om hon skulle dra ifrån gården. Olof var inte nöjd med Pers hemgift. Mats Månsson svarade att Olof lovade sin son 100 daler, har han fått dem? Olof svarar ja samt att Per också har fått 11 nöt därtill. De snackade vidare. Olof reste sig med en dragen kniv, kvinnfolken fick fatt i Olof och höll honom, de fick honom i stolbänken, Karin Hans Månssons blev skadad i handen av Olofs kniv. Per blev tillsagd att ta sin fader till sig och hålla fadern i stillhet. Per ropade till sin fader och ber honom att skära sig lös för djävulen, Olof och Per löpte då ut, Mats Månsson stod på golvet och visste inte att hans fader Måns Åkesson samt kvinnfolken hade fått skada förrän Olof Persson och dess son var borta. Mats Månsson, Måns Åkesson och brodern Olof Månsson följde efter till loftet där satt Måns Åkesson upp på hästen och red hem, Olof Månsson gick hem till sitt, Mats Månsson var uppretad på att hans fader var skadad. Lars Månsson i Evaryd, vilken tjänar Måns Åkesson (sin fader), vittnar att Olof Persson och Kulle-Erik i Hjälmsa satt tillsammans, då bad Mats Månsson Erik att gå, sedan började snacket om Per Olofsson och dess hustru, att de vill ha dem ifrån gården. När Olof var fast i stolbänken ropade Per till fadern att skära sig lös samt skära ut tarmarna på skälmen. Vem som avsågs vet inte vittnet. Måns Åkesson hade blivit skuren i handen och hade fått ett stick i sidan. Måns Åkesson blev stående vid husknuten, då kom Per Matsson i Måstad gående mot norr, då stod lille Per Olofsson i Tokaryd och Mats Månsson tillsammans vid midnattsstid eller hönsagalet. Mats frågade Per vad han ville vid denna tidpunkt, Per svarade att det ligger en person häruppe. Kulle-Erik låg ovanför hålgraven ett bösseskott från gården, ungefär två stycken. Mats Månsson reste upp druckne Kulle-Erik och frågade om han ville gå hem, Erik svarade ja. Då blev Mats Månsson varse Olof och Per, Mats hade en yxa i handen och ville ge igen för sin fars skador. Vittnet hörde hur påkar och yxor skramlade. Lars blev erbjuden en yxa men tackade nej. Erik Olofsson i Hjälmsa, oskyld till parterna på båda sidor, vittnar att han inte hörde något klammeri inomhus, Erik vill gå hem, ett stycke från gården lade han sig på marken för att sova då han var drucken. Då blev han väckt vid hönsagalet av Mats Månsson, lille Per och Per Matsson, de sporde om han ville gå hem, Erik svarade ja. Uppe på vägen blev Erik varse att Mats Månsson hade en yxa i handen. Yxskaftet var lindat med skinn. Erik gick då tillbaka till Tokaryd, Mats Månssons moder och en annan kvinna mötte då honom. Erik och kvinnorna gick då upp till Mats Månsson, vilken var slagen, sex personer bar hem honom i ett kläde. Lille Per Olofsson i Tokaryd, vilken var gift med den dräptes syster, vittnar utan ed att han inte var med i samma barnsöl, men var med i klammeriet. Olof och Per hade varsin stake och Mats Månsson hade en yxa, vilket lille Per också hade. Olof och Per slog båda på Mats Månsson. Pers slag kom litet efter Olofs och när det kom så stupade Mats omkull. Lille Per sprang då därifrån och hörde då Olof och Per ropa efter honom att de även ville ge honom. Domaren frågar Lille Per om han och Per Olofsson haft ovänskap tidigare? Lille Per svarar nej. Lille Per var inte med på barnsölet, vilket hans hustru var, Lille Per visste inte heller att hans hustru var skuren i handen. Per Matsson i Måstad, syskonbarn till Olof Persson i Midingsbråte, vittnar lika utan ed. Per Matsson var med om att bära hem Mats Månsson, Mats svor då några eder, nämnde satan och djävulen 2-3 gånger. Gårdkvinnan Elin Gummesdotter, hemma hos Lille Per Olofsson i Tokaryd, vittnar att när kvinnfolken vid barnsölet fått skada i stugan kom Lille Pers kvinna och ropade efter henne att gå efter Mats Månssons kvinna. Om själva dråpet har hon inget att vittna. Hon var med och bar hem Mats Månsson. Mats sa då att de slog mig de skälmarna, han sa det två gånger, en gång på vägen och en gång i stugan. Gårdkvinnan Karin Matsdotter, hemma hos Per Olsson i Tokaryd, vittnar att förliden sommar kom Mats Månsson till Per Olofsson och bad honom ut med en yxa i handen och sa jag slår dig inte nu där du står. Hur själva klammeriet nu gick till i stugan vet hon inte. Tinget ajourneras då det nu är sent om aftonen.

1676. Medelstads härads dombok.

Samson Olsson i Skarup dräper hejderidare Nils Torstensson.

1679. Medelstads härads dombok.

Borgare Hans Nilsson i Eksjö dräpt i närheten av Skärvgöl.

1679-01-20 Ronneby Rådstugerätt. Källa: Kring en åkrök, redaktör Per Beijer.

Tiggerska Bengta Bengtsdotter och Olefwa Torstensdotter anklagas för trolldom. Bengta erkänner frivilligt. Har kastat salt på Margareta Feiers vägg för att orsaka henne sjukdom och lidande. Olefwa nekar till alla anklagelser. Bengta erkänner mera under tortyr. I oktober 1679 faller domarna. Bengta dog dock en naturlig död i fängelset innan avrättningen.

1680-01-07 Medelstads härads dombok.

Ryttare Måns Stigemo dräpt i Listerby prästgård.

1680-04-06 Medelstads härads dombok.

Torkil Christiansson i Brändahall dräper Tove Persson i Baggetånga.

1680-04-20 Medelstads härads dombok.

Löjtnant Johan Svinhuvud, trumpetare Henrik Burth, ryttare Amund, ryttare Daniel Svensson dräper fru Märta Rosenhanes dräng.

1680-08-18. Bräkne härads dombok.

Borgmästare och befallningsman Blasius König framställer fången Olof Nilsson Vind och spörjer om han fortfarande står vid sin bekännelse angående Nils Olofssons omkommande i Hjälmsa. Olof berättar att två dagar innan Nils omkom var de i marken för att hugga, då sa Nils att han inte ville hugga mer jag skall omkomma mig själv, jag är motarbetad av var man, jag skall aldrig mer gå till min eller hennes släkt. Olof bad honom låta bli för Guds skull, jag kommer då i skuld. Nils sa att han skulle gå i strömmen och omkomma sig. Olofs supplik till kommendanten inges där Olof försöker köpa sig fri för 60 daler. Anders Eriksson profoss på Karlshamns skans vittnar att då Nils Olofssons hustru var utkommen på skansen så sa Olof att Gud visste att hon gick i fans våld. Hade Nils hustru Karin varit i råd med Olof angående dråpet? Olof svarar nej, inte Karin och inte hennes familj. Karin står fast vid att Olof har sagt till henne att han sköt ihjäl Nils Olofsson. Karin har dolt den dödes tillstånd i 13 veckor. Karin och Olof bör straffas för detta grova brott. Olof står fast vid sin oskuld. Uppskjuts i åtta dagar.

1680-08-25. Bräkne härads dombok.

Borgmästare och befallningsman Blasius König, på dess vägnar Nils Andersson Gran framställer fången Olof Nilsson Vind angående mord och dråp på Nils Olofsson i Hjälmsa. Olof nekar till skuld. Attest från Erik Larsson i Muggeboda; Har med flera granskat liket, att den döde var skjuten, att de två leden på vänstra sidan av bröstet var slagna, det tredje ledet var gången in på den högra van i hans bröst, det var gånget tvärt igenom hans liv. Men vem som har gjort denna skada vet Erik inte. Jakob Olofsson i Dönhult och Olof Jönsson i Svenstorp var med i synen av liket. Nils hustru framställs, Karin står fast vid sin bekännelse. Olof tillfrågas ytterligare en gång vem som har varit i råd med honom om dråpet, svar att ingen har varit i råd med honom. Gran begär dom. Stockemännen finner bland annat att den döde inte kan dränka sig själv efter att ha varit skjuten. Olof Nilsson Vind bör straffas med sitt liv och på sin hals. Angående den dödas hustru, vilken har dolt sin mans död en längre tid, men eftersom hon är en purung människa och har suttit fängslad i järn en längre tid så underkastas hon kyrkans disciplin och böter.

1680-12-07. Medelstads härads dombok.

Gårdman Sven Bondesson i Fur dräper drängen Måns Persson i Fur.

1683-05-02. Bräkne härads dombok.

Sven Jönsson i Svenstorp inkallar vittnena Olof Jönsson och dess hustru i Svenstorp, Åke Olofsson i Svenstorp, Lars Bengtsson i Tokaryd, Erik i Hoby, Per Olofsson och Jöns Olofsson, fjärdingsman Sven Jönsson i Svenstorp, Jöns Olofsson och Olof Nilsson i Tararp och gårdkvinnan Inger i Hoby angående dråpet som Mats Bastiansson i Svenstorp begått på Nils Persson i Svenstorp. Olof Jönsson i Svenstorp vittnar att samma dag som dråpet skedde var vittnet med båtsman Erik Frimodig i kyrkan och då var Mats med flera med i kyrkan, vid Munkluckan gick Nils Persson i en liten bänk och bockade sig samt kättade sina skor. Då han bockade sig kom Mats efter och for på honom bakifrån med knäet, så att Nils for över bänken och att han blev något ond däröver samt skällde på Mats. Mats svarade gå ner till prästdammen och för mig i dammen så skall jag inte stänka. Nils hade fått sitt banesår på den vänstra sidan av huvudet. Kerstin Olofs i Svenstorp vittnar att hon stod i sitt bakhus och tittade igenom en glugg då båtsmannen Grels Löv ropade två gånger och att Mats Bastiansson ropade tre gånger, då kom Nils ut från sin stuga som låg näst upp till Mats med en yxa och högg efter Mats, vilken hade ett enris. Nils måttade två slag med yxan. Mats slog tillbaka med enriset så att Nils föll omkull, slog inte mer sedan. Kerstin berättade för sin man att de slogs. Hålet på Mats skjorta vet hon inte hur han har fått. Inger Nilsdotter i Hoby vittnar att Nils Persson kom till henne då det var bröllop och ville lägga sig och bad henne in, då han var inne hörde han båtsmannen och Mats ropade och ville då ut, Inger bad honom att stanna inne. Mats hustru visar en skjorta för rätten, vilken han hade på sig vid dråpet, ett stort hål fanns på högra sidan, hålet sägs komma från Nils Perssons yxa, skjortan var inte blodig eftersom Mats inte hade bekommit någon skada på kroppen. Jöns Olofsson och Per Olofsson i Svenstorp och Lars Bengtsson i Tokaryd vittnar att de inte vet något om dråpet utan har granskat den döde Nils Persson. De fann inga skador på den dödes lekamen utan ett litet hål i huvudet.

1683-05-16. Bräkne härads dombok.

Sven Jönsson i Svenstorp kärar Åke Olofsson i Svenstorp, Jöns Månsson i Svenstorp, Tore Olofsson i Svenstorp och Sven Andersson i Svenstorp angående vittnesmål om dråpet som Mats Bastiansson begått på Nils Persson i Svenstorp. Olof Olofsson vittnar att han var i följe med Mats och Nils då de gick till kyrkan när båtsman Erik Frimodig skulle vigas, då stod Nils vid en bänk och ville ta sina skor och bugade ner, då kom Mats och förde Nils lite med knäet. Nils blev vred och sa att fan finns i dig. Nils drog en stor kniv, Åke Olofsson sa håll upp med detta annars hamnar ni i halsjärnet. Tore Olofsson vittnar lika som Åke. Sven Andersson vittnar. Olof Nilsson i Tararp vittnar skriftligt att den dödes hustru kom till honom med gråtande tårar och bad honom läka hennes man. Nils hade ingen synlig dödlig skada, Nils hade ett blåblodigt sår som kunde vara av en nagel. Sven vill ha 15 män att döma; Nils Persson i Öljehult, Olof Olofsson i Värmansmåla, Per Jeppsson i Dockemåla, Jon i Södra Belganet, Per Larsson i Falsahemmet, Jöns Håkansson i Sävsjömåla, Daniel Gummesson i Grårör, Mats Persson i Raskamåla, Nils Eriksson i Bårabygd, Nils Matsson i Klingsmåla, Per Andersson i Garnanäs, Anders Truedsson i Vasakull, Jon Andersson i Kulleryd, Henrik Månsson i Sonekulla och Bo i Biskopsmåla skall döma.

1687-01-16. Medelstads härads dombok.

Vinnan Giselsson på Aspö ihjälslagen av Måns Månssons son Måns.

1687-04-11. Medelstad härads dombok.

Båtsman Erik Karlsson Gerts dräper fjärdingsman Håkan Perssons Kroks hustru med en kniv den 1 november 1686. Erik döms till halshuggning och stegling.

1687. Göta hovrätt, brottmålsutslag, volym AII:1.

1687-11-03/04. Resolverades följande kriminalrannsakning ifrån Bräkne härad angående Per Markussons begångna dråp på båtsman Eskil Eskilsson. Markusson skall halshuggas.

1688. Göta hovrätt, brottmålsprotokoll, volym AII:2.

1688 den 11 april En rannsakning från Bräkne härad upplästes över båtsman Måns Månsson Handspik, som brutit sig in igenom fönstret uti Asarums kyrka och där sedan öppnat ett skåp, som en silverask förgylld stod, druckit ur en kanna vin och ätit upp 300 oblater, lagt sig sedan på läktaren för att sova, varest tvenne pigor om morgonen honom blivit varse, vilka skulle hämta ner en likbår, och det berättat för kyrkoherden, som sänt en annan båtsman med sin dräng upp att besiktiga honom, dit kommandes när de hade uppväckt honom gick han ner med dem, viljandes springa ut genom dörren ifrån dem, men blev fasttagen och tillstod allt så vara passerat, jämväl att han ärnade slå sönder armbössan innan han gick in i kyrkan, den han dock inte rådde med, som ock att han för fyra år sedan hade det gjort och tagit ut 5 ½ daler silvermynt, sammaledes från en bonde stulit en bärnfisk och 3-4 kakor. Tingsrätten dömer Måns till galge att upphängas, assessor Svanhals voterade att han vore utav manér där på orten att intet mer vin köpes in, än det som kan konsumeras om helgdagarna, och därför tror att denna vinkanna och de 300 oblaterna har aldrig varit under konservation, plägar ock ibland prästerna inte själva vara så granna om vinet utan brukar samma manér, och det som sker ante consecrationen, kan inte upptagas för så stort sacri legio, människoblod är dyrt och när det skall utgjutas måste man vara viss om corpore delicti, denne båtsman inte mera gjort än att uppbryta och dricka ur vinet, blivit liggandes där, godvilligt tillstått och uppenbarat att han tillförne har tagit penningar ur fattigbössan, men inte förpliktat vinet och brödet är till att considereras sub upso än annorledes och extra uhum intet av den beskaffenheten emedan detta intet lär vara consecrerat, menar att han löper 9 gatlopp, att considerera intention och uppsåt till att stjäla, brutit sig in och gjort en vederstyggliga ting, ätit och druckit det som var destinerat helgedomen, bortstulit för 4 år sedan de fattigas penningar, ärnar att göra detsamma nu, straffordningen är klar angående kyrkotjuvar att de skall första gången hängas, kan inte gå därifrån, utan dömer Måns till hängning. Ser ock att hans intention har varit till att stjäla, tidigare tagit de fattigas medel och nu tänkt detsamma, brutit sig in i kyrkan, nyttjat medel till Guds namns ära, då detta är ett förargerligt exempel och Gud det velat uppenbara att han på färsk gärning är gripen (hovrättens övriga ledamöter spekulerar på liknande sätt gärningen och straffsatsen). Hovrätten bifaller till hängning.

1691-11-12. Karlshamns stads dödbok.

Borgare och skomakare Jente Jensen för ett begånget dråp å marknadsdagen den 13 oktober. Justificerad uppå stortorget. 52 år.

Göta hovrätt, brottmålsutslag, volym BIIA:2.

1693. Två rannsakningar och en dom från Medelstads härad över Olof Frendesson i Kulleryd, vilken som han till sin hustru Kerstin Nilsdotter samt sin gårdbo Olof Börjesson fattat misstankar, att de olovligt umgänge och dubbelt hor skulle tillsammans bedrivit, så har en afton, vid hemkomsten stillatigandes uppstigit på sitt eget höslinne, och där hållit sig förborgad, att avbida vad Olof Börjesson om morgonen ville sig företaga, då har hans hustru om morgonen på höslinnet först uppkommit, och Olof Börjesson strax efterföljt, och sakteligen Kerstin tilltalat, då hon bett honom vara stilla, och draga fan i våld. Men Olof Börjesson likväl kastat henne omkull över bjälken, hade strax kläderna uppe, och sin otukt med henne bedrev, så länge till dess Olof Frendesson med en dragen kniv framspringandes kom, och första gången högg till Olof Börjesson i ryggen då han uti missgärningen var begripen med Kerstin, och äntligen då Börjesson sig uppreste, högg Frendesson honom trenne sting vid halsen framtill, så att han strax blev död, men Kerstin Nilsdotter undsluppit, sprungit åt bygden och intet hemkommit förrän en stund efter middagen, då hon först bekännt att karlarna varit tillsammans på höslinnet, och då folket uppkom, fanns Olof Börjesson död liggande, vars lekamen av dess vänner och närmaste fränder strax blivit av höslinnet nedtagen, tvättad och svept, samt efter landshövdingens tillåtelse, begraven, utan någon föregången laga rannsakning och dom. Och såsom ingen anledning av Sveriges landslag eller stadslag finnes hur denna sak skulle avlämnas, så har tingsrätten befriat Olof Frendesson ifrån dödsstraffet, och dömt honom allenast stå uppenbar kyrkoplikt, och Olof Börjessons kropp, som uti sina synder är död bliven, och som en missgärningsman dräpt, att läggas utom kyrkogård. Och Kerstin Nilsdotter efter högmålsbalken ifrån livet dömd, därefter Olof Frendesson berättar att han vill ta henne till äkta igen där han blivit med livet benådad, som allt vidlyftigare av akten finns. Resolution; Hovrätten stadfäster tingsrättens dom vad gäller Olof Frendesson. Hustru Kerstin har avlat med sin man och fött 13 barn till världen, och då hustrun gick med det 14:e barnet hade hon varken begär eller samtycke givit i de 8-9 år Olof Börjesson henne listeligen eftergått, och med flit fött så sin enda vilja befrämja, utan hon, efter edliga vittnens betygande, av horkarlens egen hustrus bekännelse, uppenbarat samt för henne beklagat hur dess man Olof Börjesson sökte henne kränka. Kerstin har vaktat sig för horkarlen in till dess han ståendes på vedbacken, såg henne stiga upp på höslinnet och vid det tillfället henne starx efterföljt, han tilltalat Kerstin med ord; Dra fan i våld. Kerstin var då havande med det 14:e barnet, han kastade henne hastigt omkull över bjälken ner i höet, hade strax kläderna upp över huvudet och hade sin enda vilja med henne. Kerstin försökte att ropa på hjälp, men kläderna och han hindrade henne. Hovrätten frikänner Kerstin Nilsdotter från dödsstraff, dömer henne till uppenbar skrift. Horkarlens kropp skall ligga kvar på kyrkogården eftersom den har legat där i över ett år, förmultningen hindrar att den flyttas ur kyrkogården.

1693. Göta hovrätt, brottmålsutslag, volym BIIA:2.

1693 den 16 maj resolverades efterskrivna kriminalsak ifrån Kronobergs län. Två rannsakningar och en dom ifrån Kinnevalds härad över Jon Eskilsson i Asarum, vilken 1692 den 20 mars, av Sven Åkesson i Ulleboda blivit överfallen och stött, att näsa och mun stått i blod, beskyllde Jon att han i Karlshamn skulle ha stulit dess häst, det dock Jon inte har gjort, utan när Sven drucken låg och sov kunde han inte akta sina saker, då har Jon i god mening tagit hästen att förvara, därefter när Jon och Sven skulle förlikas, då tog Sven i Jon med vänstra handen och slog honom med den högra. Och när Måns Håkansson i Rimshult höll Sven, ville honom styra, sade han om du inte släpper mig skär jag dina tarmar ut, och skar så hål på Måns rock, och då Måns släppte Sven gav han sig emot Jon och med kniven högg åt honom, men Jon kastade sig undan, det första stinget skadade inte honom, fast det var så hårt utslaget, att kniven fastnade och att ett stycke av udden gick av och fastnade i stapelstolen, därvid Sven sprungit över bordsänden efter Jon, och då slog Jon uti räddhåga mot Sven med sin kniv, träffade först Sven i låret, sedan gav han honom ett sting i skulderbladet på golvet, att Sven därav döden ljutit. Tingsrätten har dömt Jon Eskilsson till döden. Resolution; Jon har befunnit sig i livsnöd, hovrätten befriar Jon från livsstraffet, dömer dock Jon till att stå uppenbar skrift.

1693. Göta hovrätt, brottmålsutslag, volym BIIA:2.

1693 den 10 oktober resolverades följande kriminal från Blekinge. Dom från Bräkne härad i Asarum över hustrun Gunnel Jönsdotter i Bökemåla som förliden femte dag pingst, med mercurium, velat förgifta sin man Sven Håkansson, vilken klagar härpå sin hustru, att hon icke allenast illa medfarit honom i sin sjukdom i det hon ifrån visthuset honom utestängt, kallat bröstföling och ståtarekung och utan av söka förgifta honom femte dag pingst med en stenkaka som var beblandad med gift, och glittrade ovanpå som snö, då det fryser om vintern (…).

1694-06-25. Medelstad härads dombok.

Hovrättens brev angående det dråp som Anders Pålsson i Verstorp har begått på sin granne Åke Frostensson, tvist angående gärdesgården föregick dråpet.

1696. Läs hela målet på annan plats under denna hemsida.

Källa; Lister dombok. Krampigan Margareta mördas i Pukavik. Mördaren Håkan Jönsson i Pukavik dör en naturlig död innan rättegång, mördaren Nils Persson i Björkenäs avrättas. Jöns Håkansson avrättas för medhjälp till mord. Profoss Lars Svensson i Pukavik avrättas för ett annat mord under samma tid och på samma plats, se nedan.

1699. Göta hovrätt, brottmålsutslag, volym BIIA:9.

1699 den 14 mars resolverades följande kriminal ifrån Blekinge. En rannsakning och dom ifrån Blekinge och Bräkne härads tingsrätt, över en arg och gammal tjuv Jöns Eriksson i Nötabråne, vilken för 16 år sedan är vorden avstraffad med gatlopp för en i samma härad begången tjuvnad av 13 får bestående och senare andra gången 1696 för ett par av honom stulna oxar, i lika måtta efter undfången dom löpt gatlopp, förutan det han 1694 för våld med ett par oxars avhändande ifrån en piga är dömd till 40 daler, varandes nu åter beträdd med en av stor illfundighet och spunnen tjuvnad förmedelst det han grävt kulor i jorden utmed sin stugvägg i Nötabråne, och gjort därvid trenne stycken svinabössor, samt strött korn ett stycke utom gården in emot bokskogen, och så medelst, enär svinen framkommit dem nedkört i kulan, avlivat dem med en slägga i huvudet och slaktat dem samt nedsaltat dem i ett stort kar, och i samma kula förvarat köttet, har ägaren till svinen endast bekommit 18 fläsksidor igen, men de övriga tillstår tjuven sig dels ha förtärt och dels sålt, så att hela stölden som är av honom bekänd, varuti en häst och sto till ett värde av 67 daler silvermynt förutom alla stulna svin och kreatur som han fuller nekar till och bestå av 77 daler 16 ör silvermynts värde, men likväl av åtskilliga funnits skyldig. Och som tjuvnaden övergått 60 daler silvermynt dömer tingsrätten denne Jöns Eriksson ifrån livet och att upphängas. Resolution; Tjuven Jöns Eriksson har tre gånger blivit avstraffad, hovrätten stadfäster tingsrättens dom, att Jöns skall upphängas andra vanartiga till skräck, ärendet remitteras dock först till konungen. Den 28 mars 1699. Konungens brev av den 23 mars uppläses angående tjuven Erik (!) i Nötabråne. Hovrätten finner att tingsrättens dom skall gälla; Den gamle och arge tjuven Jöns skall upphängas andra till skräck och varnagel.

1699-04-22. Ysane dödbok.

Blev en man profoss Lassen benämnd, ifrån Pukavik för begånget dråp halshuggen och steglad.

1699-10-23. Bräkne härads dombok.

Kronobefallningsman Peter Wirell anger hur såväl en dråpare, Olof Nilsson salpetersjudare i Väby, har för 3 år sedan ihjälslagit båtsman Johan Polack i Mörtjuk, och har en tid därefter gått över till Bornholm och något därefter kommit hit igen och uppehållit sig här i Blekinge, till han idag blev fast och hit förd. Begär nu att han blir dömd för brottet. Olof Nilsson försvarar sig och säger att han en söndagskväll kommit till Mörtjuk, där Persson Brit döpte sitt barn och blev bjuden på ett stop öl som han drack ut. Han går därifrån och ser Johan Polack stå vid en gärdsgårdsstör med vänster axel lutad mot stegerhuset och hörde då han kom gåendes på sin hemväg. Johan frågar vem det var och svarade det är Olof Sjudare, då Johan sa; Du skall få ettusen djävlar, nu har jag funnit dig på det rum jag vill. Och därpå slog han Olof mitt på munnen att näsan och munnen stod i blod. Då föll Olof kull på vänstra knäet, upp och började springa hem till sitt hus och till sin förstuga för att komma undan Polack, men han fick inte upp dörren förrän Polack hittade honom, tog honom i håret med bägge händerna och sparkade på länden många gånger och som han inte kunde fria sig nödgade Olof ta sin kniv, med vilken han skar bakom sig för att komma loss där Polack höll så hårt i håret. Träffade med skärandet längs åt fingren på högra handen, och då han inte slapp fri slog han med udden över sin vänstra axel, och träffade Johan Polack i vänstra bröstet, som då strax satte sig på förstugestenen läggandes den högra armen under huvudet (…). Uppskjuts domen till deras ankomst och emellertid njuter fången sitt underhåll efter fångordningen av kronan emedan han inte bör släppas och inte heller själv något ha där med han kan sig uppehålla.

1699-10-28. Bräkne härads dombok.

Extra ting i Karlshamn. Närvarande är häradshövding Adlerstjärna och vanliga häradsnämnden. Upptogs åter dråpsaken som Olof Nilsson salpetersjudare begått på båtsman Johan Polack för 3 år sedan. Den 24 hujus har han gjort sin relation på ordinarie hösttinget i Asarum, då vittnen ej var närvarande och kunnat höras (…).

1701-06-05 Medelstad härads dombok.

Gästgivare Per Svensson Moe i Fur löper amok med yxa 1701-03-30. Hugger båtsmanshustrun Ingrid Månsdotter i halsen två gånger, vilken avlider. Hugger sedan sin granne Anders två barn; Jöns 4½ år och Elin 3 år, vilka överlever svårt sargade. Per hugger sedan sin hustru i ansiktet, vilken överlever svårt sargad. Hugger sedan skomakare Måns Andersson i huvudet, vilken överlever. Hugger sedan ihjäl grannen Anders hustru. Hugger sedan Lars Andersson och dess son Måns Larsson. Per Moe döms till döden, målet skall dock först remitteras till hovrätten.

1705-06-02 Medelstad härads dombok.

Drängen Nils Hansson i Nättraby skjuter av våda ihjäl bonden Kasper Anderssons 11-åriga styvdotter i Nättraby

1709-06-01 Bräkne härads dombok.

9. Skomakaregesällen Peter Hellman dömd till vådaed av hovrätten över det av honom på drängen Christian Göransson begångna dråp. Döms till vådabot till målsägaren.

1711-10-14. Medelstad härads dombok.

Måns Olsson i Sörby dräps med kniv.

1713-02-18. dödbok.

Utstod Svenborg Månsdotter ifrån Norje sitt straff nämligen halshuggen och bränd på bål vid Norje, därför att hon sin egen man med förgift av daga tagit hade.

1717-11-26 Extra ordinarie ting. Bräkne härad.

Om det nyligen funna mördade späda barnet i Nye Mölle uti en sandgrav. Allt ogift och löst kvinnkön i bägge strandfjärdingarna i Asarums socken inkallade till att visiteras av ärliga hustrur

1722-04-04. Ysane dödbok.

Utstod unga bonden Lars Svensson av Ysane och Postgården sitt straff med halshuggande på vanliga rättare platsen vid Norje för det han slagit sin gamle fader Sven Larsson i Postgården men blev lik säll i Ysane kyrkogård begraven västan vid kyrkan.

1722-09-04 Bräkne härads dombok.

Extra ting i Asarum. Angående avlidne landsfiskalen Johan Hallberg, död söndag 12 augusti. Han från Mörrums kyrka rest till Långasjönäs, under resan omkommit. Om morgon funnen död på landsvägen (…).

1726-02-25.

Bonden Knut Erlandsson från Stockarshult och Wåkstorp halshöggs på rättareplatsen vid Listerby, för det han ihjälstuckit sin gårdbo Håkan Tuvesson i Stockarshult. Källa; Axel Engström, Ronneby.

1726-06-14 Bräkne härads dombok.

13. Rannsakning över rotebåtsman Per Svensson Kruslock anklagad för grova stölder samt giftmord på sin hustru Valborg Jönsdotter.

1730. Göta hovrätts dombok, volym B IIA:34.

1730-12-02. Tingsrättens i Bräkne härad rannsakningar över båtsmanshustrun Sissa Jönsdotter, som för vållande till båtsmannens Jöns Nykommens död är anklagad. Emedan hon vid det tillfället slagsmål mellan henne och Nykommens hustru Elna Jönsdotter uppkommit, och då Jöns Nykommen, som av öronskott sängliggande varit, uppstigit och skilt dem åt, honom så illa på hans hemlighet hanterat och slitit, att han efter tre veckors förlopp död blivit. Vartill Sissa så vida nekat, som hon honom icke rört mer än med en knippel, därmed hon slagit honom på händerna. Men emedan Jöns Nykommen icke allenast för sin hustru, utan ock för Gumme Svensson i Bökemåla klagat att Sissa illa slitit honom, så att han blygdes för någon människa det uppenbara. Och Jöns alltsedan han så blivit hamlad stadigt klagat över värk i korsländen, ljumskarna och kuöan? med ett jämmerligt rop, nätter och dagar, till sitt yttersta, då han ropat Sissa, Sissa. Samt fältskären Johan Jakob Steinheuser, som den döde besiktigat, edligen vittnat, att kloten varit sönderslitna, så att de hängt långt ner och varit åtskilda, varigenom han i mangel av skötsel döden ljutit (…).

1734-års lag. Missgärningsbalken.

12 kapitlet

Mord och nidingsverk. Mannen halshuggs och kvinnan bränns på bål.

13 kapitlet.

Den som förgör sig själv. Skall begravas i skogen av skarprättaren.

14 kapitlet.

Dråp av föräldrar, barn och syskon. Mannen steglas och kvinnan bränns på bål.

15 kapitlet.

Dråp av husbonde eller förman. Mannen steglas och kvinnan bränns på bål.

16 kapitlet.

Barnamord. Kona som föder oäkta barn som dräps. Hon skall halshuggas och brännas på bål.

17 kapitlet.

Giftmord eller försök till giftmord. Mannen steglas och kvinnan bränns på bål.

1734-11-13.

Britta Kiörning från Nättraby halshuggs och bränns på avrättningsplatsen i Listerby, för det hon har förgiftat sin man med merkurium. Källa; Axel Engström, Ronneby.

1735-10-25 Bräkne härads dombok.

51. Förre kronobefallningsmannen Peter Wirell som fullmäktig för drängen Truls Persson i Hoka ingav ett från konungen utfärdade nådiga lejdebrev att honom fritt i riket återkomma och sin sak om dråpet på drängen Joen vilket Truls hävdar skett i nödvärn försvara. Befallningsmannen säger att Truls sig vid detta ting vela inställa sig men ligger sjuk i frossan vilket av honom intygas.

1759-12-19.

Förleden onsdag blev här på stadens torg upphängda gravören Gustaf Hyphoff och buntmakaren Pettersson för att de har gjort falska bancosedlar. Källa; Carlscronas Tidningar, lördagen 22 december 1759. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1736-03-09 Bräkne härads dombok.

26. Stadsfältskär mäster Mathias Norén i Karlshamn kärar genom fältskärsgesällen Herman Ekman änkan Gundla Gunnarsdotter i Gungvala angående arvode, medikamenter och underhåll för dess nu avlidne man Sven Nilsson, vilken av Bengt Jonsson (Jönsson) i Gungvala blivit knivstucken till döds. Sven levde i 10 veckor och vistades under kuren i Noréns hus. Gundla tillsammans med frälselänsman Per Jönsson i Rå inger överstelöjtnant Sten Coyets fullmakt där Per Jönsson är befordrad att anta målet. Noréns räkning om 100 C bör betalas med Bengts egendom. Har Bengts änka någon egendom? Förutom 1/16 krono inte det ringaste. Gundla döms att betala Norén med 60 C samt att hon får söka dråparens anhöriga angående ersättning för de 60 C.

1747-03-11 Bräkne härads dombok.

2. Kronolänsman Mauritz Georg Pravitz berättar att vid jultid kom landsgevaldiger Valing hit med en fängslad fånge, anklagad för dråp och mordbrand, vilken skulle till Kristianstad. Skjutsrättare Måns Olofsson i Hjälmsa har bett bonden Jöns Olofsson vara fångskjutsare, vilket inte har skett. Jöns menar att det inte var hans tur. Dom; Jöns varnas.

1754-01-08.

Karin Månsdotter i Långsjöryd Backaryd halshuggs och bränns på bål på avrättningsplatsen i Listerby, för det hon har mördat sitt barn. Källa; Axel Engström, Ronneby.

1756-12-24 Asarum dödbok.

Bonden Åke Wållemarsson i Asarum som var 32 år gammal, blev ihjälslagen av båtsmannen Nils Henriksson Frisk på landsvägen ner mot gästgivaren, om aftonen klockan 7. Och spordes intet att de sins emellan haft någon träta, ej heller att någon var närvarande eller såg när mordet skedde.

1757-03-25.

Olle Svensson i Allatorp Nättraby halshuggs och bränns på bål på avrättningsplatsen i Listerby, för det han har utövat tidelag. Källa; Axel Engström, Ronneby.

1757-03-30 Asarum dödbok.

Led båtsmannen Nils Henriksson Frisk dödsstraffet på rättareplatsen och blev halshuggen och sedermera nedgrävd neröver kyrkan på kyrkogården, för det han ihjälslaget bonden Åke Wållemarsson i Asarum, neder på landsvägen, vid Asarums gästgivaregård, denna båtsman var 30 år gammal.

1765, Kristi himmelsfärdsdag. Asarum dödbok.

Mjölnaredrängen Nils Mattisson från Garveriet som blev ihjälslagen av garverigesällen Jöns Sager vid Garveriet, 36 år gammal.

1771-06-17.

Sven Nilsson i Kräftemåla, Jämshög, dräper sin bror Erik Nilsson i samma by med en järnstång. Parterna var oeniga om en surapel ståendes i åkern. Lister häradsrätt dömer Sven till halshuggning och stegling andra till varning.

1773-04-21.

Uppgiften är funnen i Karlskrona amiralitetsförsamlings dödbok. Inga andra uppgifter noterade där utöver att det handlar om kvinnfolket Ingrid Sigfridsdotter Bolin och att dödsorsaken anges vara dödsstraff på Vämö. Källa; Karlskrona amiralitetsförsamling döda FIA:4. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1773. Göta hovrätt.

Inkom den 24 maj 1773. Göta hovrätts utslag uppå Bräkne härads urtima tingsrätt, efter föregången rannsakning den 14de nästveckne april avkunnande utslag varigenom kvinnspersonen Bengta Håkansdotter från Bökemåla för det hon som efter plägad olovlig beblandelse med barn rådd blivit, ett sådant dess tillstånd icke allenast företegat utan och vid födseln enslighet sökt, samt fostret därefter å lönn lagt blivit dömd att liv sitt mista, halshuggas och i bålet brännas; även som och Bengtas moder hustru Gertrud Svensdotter, vilken Bengtas havande tillstånd sig kunnigt haft, men det ej för någon uppenbarat, vid fostrets framfödande i enslighet närvarit, det samma emottagit samt därefter så väl undanlåtit navelsträngen förbinda, som och till fostrets döljande bidragit därför skyldig förklarad är, i stöd av ovan åberopade lagrum att liv sitt mista och halshuggas (…).

1783-10-25 Bräkne härads dombok.

Utslag i mål hållet den 16 och 20. Av rannsakning befunnes att sedan bonden Nils Wållemarsson dess måg Håkan Håkansson samt dess anhörige bonden Per Persson alla boende i Trolleboda (…) lördagen om aftonen den 2 november förlidet år från staden in mot Trolleboda gård i ett följe anlänt, varpå Håkan kör främst därnäst Nils och sist Per, osämja uppkommit framme vid gården mellan Nils och Per, vid själva gården slagsmål dem emellan utbrutit varpå Per kört först in på gården till sina hus, men Håkan blivit utanför, Nils följd av sin dotter pigan Bengta gått in åt gården där hon dock sedan övergav och sprungit tillbaka till Håkan sedan hon hört oväsen av Per varpå Håkan följt henne in på gården där de fann Nils liggande framstupa med huvudet ner. Förde Nils in i hans stuga i vilken de då jämte drängen Johan Olsson som av Bengta blivit uppväckt, hjälpte Nils som då varit illa slagen och klagat att den anklagade Per Persson det gjort, varpå Nils blev lagd på bänken och varefter han föga eller intet skall kunna tåla samt till den 5 i samma månad om aftonen med döden avlidit. Då Per Persson genast begivit sig på flykt till Dannemark men återkommit och blivit under rannsakning ställd, säger sig givit Nils några rappslag å armarna, Nils dragit kniv mot honom men icke velat erkänna varken att han då slagit honom i huvudet eller förorsakat andra skador, utan allenast om det skett skall det ha skett i räddhågsenhet och häpenhet sedan Nils blottat kniven mot honom. Läkare bevisat vid öppningen av Nils döda kropp att Nils fått svåra åkommor i huvudet, vilka aldrig skulle kunna botas utan varit dödliga, rannsakningen icke giver den minsta anledning att misstänka någon annan än den anklagade Per Persson för å Nils då begången våldsamhet alltså och emedan Per Persson väl nekat att han sig veterligen icke givit Nils någon åkomma i huvudet men han likväl icke bestridit möjligheten att det kan ha skett i räddhåga och häpenhet sedan Nils skall ha dragit kniven; Enär väl i tingsrättens omdöme mycket stor anledning och mer än halvt bevis för handen mot Per Persson att vara Nils Wållemarssons baneman genom slag med gedselen utanför porten eller inne på gården med kastandet av den sten som skall vara funnen på samma ställe där Nils anträffades liggande på gården. Men all den stund Per Persson likväl anständigt påstår sig icke en enda människa veta varken skuld eller oskuld kunnat säga sig hava sett när och hur Nils fått åkomman i huvudet, mindre genom ojäviga vittnen blivit bevisat att Per Persson verkligen givit Nils de dödliga åkommorna (…) Tinget finner Per Persson nu icke kunna anses saka till att ha dräpt Nils Wållemarsson, inväntar hovrättens utslag. Per Persson blir ersättningsskyldig för öppnandet av Nils Wållemarssons kropp.

Den för dråp å bonden Nils Wållemarsson i Trolleboda anklagade bonden Per Persson därstädes ingav nu till tingsrätten en attest som upplästes; 1783-10-17 har undertecknad synat bonden Per Persson från Trolleboda, vilken befinnes ha flera till antalet fula och svåra bemskador på båda benen som ser vederstyggliga ut, mer eller mindre läkta. Tillika finns på knäna och bägge armarna samma dylika rötsår varigenom han till tjänstgörande finnes nu vara alldeles oduglig, ut supra Joh. Zaar, kirurg. Efter uppläsandet härav yttrade sig Per Persson att han ingivit denna attest för att därmed visa hur sjuklig och svag kroppskonstitution han är. Anhåller att ifall han skulle för det straff han är misstänkt för bli dömd till något kroppsstraff måtte lämpas efter dess sjukliga tillstånd, varmed han med den anbefallde bevakningen anträdde.

1794-03-05.

Den som blev mördad var arrestanten Erik Falk 36 år och mördaren och den sedermera avrättade var arrestanten Olof Söderberg 45 år. Vad som kan förbrylla något är att Erik Falks dödsdag anges vara 7 september 1793 medan hans begravningsdatum inte var förrän 30 mars 1794. Huruvida man kan spekulera i om han blivit mördad i lönndom och gömd eller vad som annars ligger bakom detta dröjsmål kanske står att finna vid en närmare studie av domböcker. Olof Söderberg avrättades på Vämö 5 mars 1794 och begrovs 12 mars 1794 det vill säga innan hans offer begravdes. Olof Söderberg anges i dödboken som gift men kan inte återfinnas i amiralitetsförsamlingen. Källa; Karlskrona amiralitetsförsamling, döda FIA:5. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1793-11-25 Bouppteckning.

Bonden Per Jonsson på 1/6 Kronoskattehemman Nr 52 Bökemåla i ÅRYD. Död genom förgiftning 29 sistlidne september. Arvingar: Änkan Karin Nilsdotter, vilken nu finnes arresterad, och dess 5 omyndiga barn. Sonen Måns Persson 19 år, döttrarna Ingeborg 17 år, Kerstin 15 år, Inga 12 år och Elna 9 år. Övriga: För barnen: Bönderna Måns Jonsson och Sven Jonsson i Askaremåla, den avlidnes bröder, samt bönderna Per Nilsson i Stengölsmåla och Gumme Persson i Lindås, den avlidnes svågrar och systermän. Övrigt: Änkans broder herr handelsbokhållaren D. N. Bokelund i Karlskrona bevakar boet, vilket är ärvt efter sina avlidna föräldrar. Skuldsedel till brodern Bokelund, härleder sig från arv efter deras föräldrar 1 januari 1788. Dito arv efter farbrodern Håkan Isaksson på Bökemåla Bygge den 20 oktober 1790. Den avlidne obduceras av doktor Medici Lindvall.

1794-11-12 Avrättning.

Skarprättaren Jonas Sandvall beordras härmedelst att å torsdagen den 11 av innevarande månad infinna sig vid Asarum, för att dagen därpå å avrättningsplatsen därstädes halshugga och bålbränna den därtill genom Kunglig Majts utslag av den 26 nästlidne september dömda hustrun Karin Nilsdotter från Bökemåla. Källa Blekinge läns landskansli 1794 - AIa:17.

1798-03-07.

Tal då förre båtsmannen Peter Ström blev halshuggen vid Lyckeby den 7 mars 1798. Hållet på avrättningsplatsen efter exekutionen, av V P Henschen, Karlskrona, tryckt i kungliga amiralitetstryckeriet, 1798. Ur det tryckta talet av V P Henschen (8 sidor, finns på Kungliga biblioteket); En syndig vrede i själva barndomen förrådde hos denne missgärningsman ett djävulskt sinne, som vid tilltagande år bragte honom i den olycksaliga frestelse, at mörda en oskyldig. Hans första synd var olydnad mot föräldrar och hans farligaste last vrede och et häftigt sinnelag. Om hans anhöriga; Delen dess nu olyckliga änkas och tvenne faderlösas smärta och jämmer (...). Friden för all tid jagade denne mördare med sitt brott ifrån det nu beklämda hjärta, under vilket han legat och lugnet för längre tid ifrån de syskon anhöriga och vänner, som nu fälla tårar vid åsynen av dessa ben, som icke komma till vila i graven. I fotnoter finns fler fakta; Delinkventen talade flere gånger om, huru han känslolös, betraktade en dylik exekution, som den han själv undergick. (Apropå att han i livstiden sett ett lika bedrövligt uppträde som detta; men icke lät det lända sig till varning, som det sägs i talet.) Hämndlystnaden hade ledsagat Ström till sin förmente fiendes hemvist. Mannen, som var målet för hans bitterhet, träffade han ej hemma. Hustrun blev genom honom av daga tagen med en yxa, som stod i rummet. Om avrättningen; Ström visade en oförmodlig lugn själ i döden, under vägen ifrån arresten till stupstocken, hälsade han flera av sina vänner ibland det framströmmande folket och bad dem ett evigt farväl. Så snart psalmen ”O Jesu när jag hädan skall” ha begynts, sjöng han med hög röst, stannade sedan emellan steglen och stupstocken och åskådade dem båda med köld. Då sången upphörde, löste han själv av sig halsduken, och begärde at få tala till folket, det han gjorde med mycken styrka till mångas uppbyggelse. Vände sig sedan till mig med detta yttrande; Nu är jag i Jesu namn färdig och sedan välsignelsen var läst över honom, lade han sig själv på båda stockarna och avled under en andäktig suckan med sin Frälsare (...). Peter Ström var vid pass 25 år då han miste livet. Efter halshuggningen blev han steglad. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1806-03-12.

Att nattmannen Lind under den 12 i denna månad undergått det dödsstraff vartill han genom kunglig majts nådiga utslag av den 17 oktober och 24 december nästlidet år, för begånget dråp å nattmannen Jonas Rundberg blivit dömd och således å Listers härads avrättningsplats vorden halshuggen, samt därefter på stället nedgrävd, får jag den äran med anlednings av 11 kapitlet 5 § straffbalken ödmjukast inberätta. (Blekinge läns landskansli 1806, A Ia:29). Gammalstorp CI:3, sidan 529; 1806 den 12 mars undergick nattmannen Petter Lind sitt dödsstraff å Norje ry för mord genom knivstick å nattmannen. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1811-02-06.

Båtsman Nils Hastig född 1769 blev död och halshuggen den 6 februari 1811. Källa; Augerum A1:1 1810-1811, under nr 54 i Vedeby. Nils Hastig dömdes för mord. Den 7 februari 1811 avrapporterade landshövdingen i Blekinge den verkställda domen till Göta hovrätt enligt nedan; I enlighet med 3 kapitlet 5 § straffbalken får jag den äran tillkännagiva att sedan kunglig majt avslog båtsmannen Nils Hastigs underdåniga ansökningar att av nåd bliva förskonad från det straff att mista livet och halshuggas vartill höglovliga hovrätten genom utslag den 13 september sistlidet år som kunglig majt den 31 därpå följande oktober fastställt, dömt Hastig, för det han med en kniv tillfogat änkan Ingjerd Val i Vedeby så svåra åkommor, att hon därav ljutit döden. Så har Hastig efter föregången beredning, sistliden gårdag å avrättningsplatsen uti Jämjö, dödsstraffet behörigen undergått. Källa; Blekinge läns landskansli, brevkoncept 1811, A Ia:34. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1826-02-11.

Till följe av stadgandet uti 3 kapitlet 5 § straffbalken, får jag till hovrätten inberätta, att sedan kunglig majt genom utslag av den 3 december nästlidet år ej allenast gillat och fastställt hovrättens den 27 föregående september meddelade utslag varigenom förre sjöartilleristen Jöns Andersson Qviding blivit för mord, rån och stölder dömd att halshuggas och steglas, utan även avslagit ansökan om mildring i denna bestraffning; så har Qviding, nästliden lördag den 11 dennes, blivit å avrättningsplatsen vid Hoby, på föreskrivit sätt avrättad. Källa; Blekinge läns landskansli 1826, A Ia:49. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1826-08-15.

Förteckning på dem som lidit dödsstraff på Listerby avrättningsplats; 1826 den 15 augusti halshöggs och nedgrävdes uti galgbacken torparen Nils Nilsson från Ramsjö i Långasjö socken för förövat rån, och den 21 augusti halshöggs och nedgrävdes uti galgbacken förre soldaten Petter Rönn från Munkamåla i Älmeboda socken, även för rån som han tillsammans med den förra begått i Tvings socken. Såsom anmärkningsvärt må nämnas, att denne Nils Nilsson och Petter Rönn blev den 9 sistlidne juni transporterade från Karlskrona häkte till Listerby, för att dagen därpå utföras till Listerby åsar och halshuggas, men fick samma natt på listigt sätt tillfälle att komma på flykten, och var på fri fot i 2 månader. I Centralfängelset i Karlskrona handlingar (D3CA:1) finns i slutet av volymen en dödbok för fångförsamlingen 1828-1847. Bland dem som blivit avrättade nämns (notera att datumen inte stämmer med dem som redovisas ovan); 1828-08-13 soldaten Peter Rönn, 31 år, halshuggen. 1828-08-13 skräddaren Nils Nilsson, 29 år, halshuggen. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1826-09-08.

Sedan kunglig majt genom nådigt utslag av den 8 sistlidne juni, i nåder gillat och fastställt tidigare utslag den 7 april innevarande år, rörande båtsmannen Peter Grå, dess hustru Kerstin Andersdotter samt avlidne båtsmannen Hillerströms änka Elsa Persdotter, tilltalade och till döden dömda för dråp, rån och mordbrand, likväl med det tillägg, i avseende på båtsmannen Grå och Elsa Persdotter, att de icke skulle allenast, jämlikt de av tidigare åberopade lagrum, var för sig mista högra hand och halshuggas, utan ock, enligt 12 kapitlet 1 § missgärningsbalken Grå steglas, samt Elsa Persdotter i bål brännas, uti vilken bestraffning kunglig majt i anledning af Grås och Elsa Persdotters underdånigaste nådeansökningar icke fann skäl att bevilja någon ändring, varemot Kerstin Andersdotter förskonades från dödsstraffet och skulle i stället få försona sin brottslighet med 30 par ris, uppenbar kyrkoplikt samt arbete för sin övriga livstid å Norrköpings spinnhus; så har Grå och Elsa Persdotter den 8 i denna månad blivit på sätt kunglig majt i nåd stadgat, avrättade, ävensom Kerstin Andersdotter samma dag undergått det henne ådömde risstraff och därefter nästliden söndag uppenbar kyrkoplikt uti Tvings kyrka, vilket likasom, att Kerstin Andersdotter med morgondagens fångtransport avförs till Norrköping, landshövdingsämbetet skolat enligt föreskriften uti 3 kapitlet 5 § straffbalken vördsamt tillkännage. Källa; Blekinge läns landskansli 1826, A Ia:49. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1828-02-15.

I Centralfängelset i Karlskrona handlingar (D3CA:1) finns i slutet av volymen en dödbok för fångförsamlingen 1828-1847. Bland dem som blivit avrättade nämns; 1828-02-15 arbetskarlen Bäckman, 29 år, arkebuserad. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1829-08-17.

I Centralfängelset i Karlskrona handlingar (D3CA:1) finns i slutet av volymen en dödbok för fångförsamlingen 1828-1847. Bland dem som blivit avrättade nämns; 1829-08-17 länsfången Augustin Svensson, 30 år, halshuggen. Ur ”Förteckning på dem som lidit dödsstraff på Listerby Avrättsplats”; År 1830 den 17 augusti, blev förra allmänna arbetskarlen Augustin Svensson från Tving, för rån halshuggen å Listerby åsar och i galgbacken nedgrävd. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1830-11-26.

Ur ”Förteckning på dem som lidit dödsstraff på Listerby Avrättsplats”; År 1830 den 26 november blev för mord, rån och tjuvnad dömde allmänna arbetskarlen Gustaf Carlsson efter det han mistat högra handen, halshuggen och i galgbacken nedgrävd. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1834-02-06.

År 1834 den 6 februari avlivades vid Jämjö avrättningsplats inhyses Håkan Persson i Lönemåla 60 år gammal och gift, halshuggen. Samma år och dag avlivades vid Jämjö torparen Håkan Håkansson (son av den föregående) i Lönemåla 24 år gammal och ogift. Lönemåla ligger i Älmeboda socken i Kronobergs län. Källa; Kristianopel C:3. Brottet som de halshuggna hade begått var följande; De hade den 16 januari 1833 slagit ihjäl Olof Andersson i Skrävle med en knölpåk och en rygglös stol i dennes hem och detta med Olofs hustru och barn som vittnen. Bråket skulle ha gällt en vagn som Olof hade beskyllt Håkan för att ha stulit. Källa; Ett rättegångsdokument från Östra Härads ting i Lyckeby ur LK 324. Attest Ramdala 1 februari 1833, J Nordin. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1834-09-18.

Torparen Ola Olsson i Hässeldala Port, Hoby socken, Blekinge, avrättades torsdagen den 18 september 1834 på avrättningsplatsen i Hoby mark. Han hade gjort sig skyldig till dråp, rån och stöld. Ola Olsson dömdes till halshuggning, sedan först högra handen avhuggits. Därefter skulle kroppen steglas. En ingående berättelse om ”Mordet på silverknallen” (författare; Per Hesselhielm) finns i boken Hobybygden 1999 utgiven av Bräkne-Hoby Samhälls- och Hembygdsförening i november 1999. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1836-07-17.

Pigan Elsa Nilsdotter i Eringsboda försvinner en söndag, återfinns sedan mördad. Drängen Jöns Åkesson som rått Elsa med barn misstänks. Källa; Axel Engström, Ronneby.

1837-10-31.

58. Petter Eriksson, f. 1808-09-25 i Mörrum. 1837-10-31 dömd av konungen för dråp. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

Utan år.

120. Karl Birgersson Hjälm, f. 1794-04-02 i Bräkne-Hoby. För begånget mord varit många år på fästning. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

Utan år.

165. Johan Is, f. 1807-01-21 i Bräkne-Hoby. Begått dråp. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1844.

282. Johan Nilsson, f. 1815-06-13 i Tingsås. 1844 dömd för mord, dömd till livstids fästning. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1845-03-18.

Sjöartillerist Järdin avrättad i Karlskrona 18 mars 1845; Karlskrona den 18 mars. Löjtnant Rams mördare, sjöartilleristen Järdin har i dag blivit avrättad medelst halshuggning. Källa; Aftonbladet, onsdag 26/3 1845. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1845.

186. Bengt Svensson, f. 1817-06-03 i Åryd. Häktad för dråp 1845. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1846.

193. Nils Arvidsson, f. 1815-11-21 i Bräkne-Hoby. Dömd till döden 1846, ändrat till livstids fästning 1846-10-26 för dråp på båtsman Syd i Belganet. Fick friheten 1857. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

Utan år.

207. Karin Gustavsdotter, f. 1810-10-04 i Bräkne-Hoby. Födde och mördade ett oäkta barn, dömd till 5 års tukthusarbete. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1846-01-08.

I Centralfängelset i Karlskrona handlingar (D3CA:1) finns i slutet av volymen en dödbok för fångförsamlingen 1828-1847. Bland dem som blivit avrättade nämns; 1846-01-08 före detta sockenskomakaren Peter Ceder, 39 år, halshuggen. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1847.

291. Maria Persdotter Fiskare, f. 1828-08-10. Dömd för delaktighet i mord 1847. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1846.

349. Inga Johansdotter, f. 1819-04-06 i Bräkne-Hoby. Tilltalad för delaktighet i barnamord 1846. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1851-09-18.

Carlskrona Veckoblad nr 76, 1851; Lördagen den 20 september skriver man i spalten för Karlskrona följande; Avrättningarna vid Lyckeby förliden torsdag beskådades som vanligt av en talrik människomassa. Fager visade ännu i det yttersta en stor frimodighet. Rörande delinkventernas levnadsomständigheter har i övrigt följande upplysningar blivit oss meddelade; Fager, oäkta född i Malmö 1800 utgick från därvarande fattigskola, vid 10 års ålder, och insattes först i skomakarlära. År 1824 blev han husar vid kronprinsens husarregemente intill 1830, varefter han vistades på olika ställen till 1835, då han, som emellertid blivit flera gånger för stöld avstraffad, insattes på Malmö korrektionsinrättning, varifrån han hitsändes 1843, men frigavs åter 1844, då han erhöll tjänst hos en bonde i Ramdala. Mordet i Stavsnäs begicks 1845. Björkrot var född i Ramdala 1814, gift sedan 1837, har vistats hela tiden i Blekinge, och ej förut varit för brott anklagad. Han efterlämnar hustru och tvenne barn i Hallarum. Källa; Förhörsprotokoll med Björkrot, Östra häradsrätt 20 december 1850. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1851.

405. Förre drängen Petter Nilsson tilltalades vid sommartinget 1851 för dråp vid Bräkne häradsrätt. Han är född 1830-05-05. Enligt egen anmälan 1858-10-01 har han undergått 5 års fästning. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1851.

416. Pigan Anna Lisa Karlsdotter, f. 1817-12-11. Dömd för barnamord vid vintertinget 1851. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1852-11-23.

427. Bonden Nils Petersson, f. 1810-12-13. Dömd 1852-11-23 för dråp, 20 dagars fängelse på vatten och bröd, uppenbar skrift samt 1 års cellfängelse. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1854-01-20.

Den 20 januari 1854 avrättades änkan Bengta Svensdotter och båtsmannen Håkan Jönsson Bollman från Farabol i Jämshögs socken Listers härad, Blekinge län. Detta var den sista offentliga avrättningen i Listers härad. De avrättade hade den 3 november 1853 av högsta domstolen dömts till döden för giftmord på Bengta Svensdotters (28 år) make Sven Olsson (56 år) samt deras minderåriga dotter Hanna i början av 1853. Sven Olsson hade stark böjelse för dryckenskap och då tycke uppstått mellan Bengta och 26-årige båtsman Bollman, hade den sistnämnde tagit initiativ till att förgifta Sven för att Bengta och Bollman med tiden skulle kunna ingå äktenskap. Vid en senare tidpunkt förgiftades den yngsta dottern för att få en mun mindre att mätta (en dotter till fanns). Den senare förgiftningen upptäcktes dock av en skräddare som slog larm till två nämndemän, varvid hela historien uppdagades. Källa; Blekingeboken 1944. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1855-08-09.

Härmed får jag inberätta, att torparen Isak Mattson i Göingemåla (Gyngamåla i Asarum), vilken genom kunglig majts nådiga utslag den 1 sistlidne juni, för mord [på sin moder] blivit dömd till livets förlust genom halshuggning, torsdagen den 9 dennes klockan 11 förmiddag å Hoby avrättsplats undergått dödsstraffet. (Blekinge läns landskansli 1855, A Ia:78). 1855 9/8 - klockan 7 ½ förmiddag beledsagade fångpredikanten, i sällskap med magister Andrén, delinkventen No 127 Isak Mattsson till avrättsplatsen i Hoby, der Isak Mattsson, efter en alltifrån sin bekännelsedag den 27 september 1854, fortsatt kristlig dödsberedelse, led dödsstraffet klockan ½ 11 förmiddag. (Kronohäktet i Karlshamn, dagbok över prästerliga förrättningar, D Ib:1). (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1855.

496. Hustru Marta Månsdotter, f. 1814-06-11 i Åryd. Dömd till 4 års tukthusarbete för vållande till sitt barns död. Konungens utslag daterat 1855-03-07. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1856.

462. Abraham Månsson, f. 1817-02-07 i Backaryd. Dömd till döden för mord vid Bräkne härads rätt 1856, begånget i augusti 1852 på gårdmannen Hans Åkesson i Kullåkra. Dömd 1857-02-12, benådad 1883-04-27. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1858-01-15.

Landshövdingsämbetet får i underdånighet härmed anmäla, att kronoarbetskarlen Håkan Månsson Brun eller Krona, till följd av eders majts nådiga utslag den 6 augusti 1856 och 29 september förlidet år, fredagen den 15 dennes klockan 12 på dagen å Bräkne härads avrättsplats lidit dödsstraff [för andra resan stöld, rån och mord]. (Blekinge läns landskansli 1858, A Ia:81). 1858 15/1 klockan nio förmiddag beledsagade fångpredikanten, enligt konungens befallningshavandes förordnande den 8 januari, i sällskap med vice pastor Thyrén, å pastor Vestdahls vägnar, delinkventen No 240 Håkan Månsson Brun till avrättsplatsen i Hoby, där Håkan Månsson, efter en kristlig dödsberedelse, å denna dag, som han själv utsatt, led dödsstraffet klockan 12 (Kronohäktet i Karlshamn, dagbok över prästerliga förrättningar, D Ib:1). (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1864.

501. Pigan Inga Larsdotter, f. 1833-05-12 i Åryd. Tilltalad för barnamord, dömd av hovrätten 1864-09-06. Döms till 8 års arbete, vilket slutar 1872-09-12. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

Utan år.

509. Hustru Inga Nilsdotter i Björkeryd, dömd för att uppsåtligt vållat sitt styvbarns död, döms till böter. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1867.

511. Skomakare Johan Olsson, f. 1839-10-01 i Bräkne-Hoby. I april 1867 häktad såsom vållande till annans död. Av hovrätten dömd den 10 juli för dråp till 2 års straffarbete. Av nåd 1 års straffarbete, vilket slutar 1868-09-03. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

Utan år.

544. Frånskilda hustrun Hanna Persdotter å Hakarp 4, f. 1832-08-02 i Hoby. Dömd för delaktighet i mord till livstidsarbete, frigiven av nåd 1883-05-13. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1876-03-13 Landshövdingeämbetets efterlysningar.

På begäran av kronolänsmannen O. E. Sandberg; Från orten avvikna bondsönerna Carl August Svensson och Frans Svensson från Snällebäck i Jämjö socken av detta län, vilka begått våld mot bondsönerna Adolf och August Holjersson i Kråkerum så att den senare har avlidit. Carl August Svensson är 22 år gammal, 6 fot lång av stark kroppsbyggnad med ljusaktigt hår, spetsig näsa, rödbrusigt ansikte och tunt skägg på kinderna samt något skevbent. Frans Svensson är 18 år gammal, av stark kroppsbyggnad, 5 fot 5 tum lång med något mörkaktigt hår, trubbig näsa och fetlagt ansikte.

1876-06-06 Landshövdingeämbetets efterlysningar.

På begäran av konungens befallningshavande i Växjö; Carl Johan Magnusson och Nils Magnusson från Belganet i Öljehults socken, vilka sistlidne påskdag den 16 sistlidne april förövade hemfridsbrott hos änkan Nilla Andersdotter på Carlsro under Långasjömåla, därvid denna erhållit ett slag i huvudet, med den påföljd att hon några dagar därefter avlidit. Carl Johan Magnusson uppges vara omkring 26 år gammal, 5 fot 9 tum lång, grov till växten, ljust hår, bruna ögon, runt ansikte och stort huvud med flera ärr efter läkta sår. Nils Magnusson 19 år gammal, 5 fot 8 tum lång, långlagt ansikte, bruna skevande ögon, samt ärr efter sår såväl på hakan och kindbenet som i huvudet.

1877-05-14 Landshövdingeämbetets efterlysningar.

På begäran av kronolänsmannen i Ramdala distrikt; Före detta kronoarbetskarlen Sven Brommesson, vilken misstänks ha varit vållande till hemmansägaren Peter Petersson den yngres i Långamåla död. Brommesson uppges vara 38 år gammal, 6 fot 2 tum lång, ordinär kroppsbyggnad, mörkt hår och kindskägg.

1877-11-26 Landshövdingeämbetets efterlysningar.

På begäran av konungens befallningshavande i Kristianstad; Arbetskarlen Olof eller Ola Persson från Mörrum eller Asarum i Blekinge län, det antas att han skall ha ihjälslagit arbetskarlen Johan Andersson från Mörrum, vars lik, med ett större hål i huvudet, funnits liggande ute å ägorna till säteriet Hanaskog i Kristianstads län. Persson lär vara omkring 30 år gammal, medelmåttig längd, bruna eller mörka ögon, mörkt hår, rak näsa och fylligt ansikte, mörkt kindskägg. Skall samma dag som liket påträffades varit i sällskap med den avlidne men därefter lämnat sin tillfälliga bostad hos torparen Nils August Andersson i Roabada under Hanaskog och enligt uppgift begiva sig till sin moder boende i Mörrum eller Asarum.

1890-10-11.

563. Inhysearbetare Anders Andersson Fogelberg i Sävsjömåla, f. 1865-12-05 i Bräkne-Hoby. Dömd av Bräkne häradsrätt 1890-10-11 för mord till livstids straffarbete. Kvarsitter på Långholmen enligt skrivelse 1891-12-31. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1898-11-17.

600. Torpare Nils Karlsson i Björkeryd 1, f. 1840-06-09. Häktad för dråp enligt skrivelse från länsmanskontoret i Bräkne-Hoby 1898-10-15. Dömd av Bräkne häradsrätt 1898-11-17 för dråp till livstids straffarbete. Dömd till 10 års straffarbete 1902-05-17. Källa; Bräkne-Hoby, anmärkningsbok, G:1.

1900-07-05.

Johannishusmordet kallas det mord som Theodor Julius Sallrot (född 12/4 1879) utförde på sin arbetskamrat och vän Ernst Cederberg vid tvåtiden på natten den 7 oktober 1899. Kommen från ett burget hem, där Sallrot inte ville be om de pengar han behövde för att bekosta sina utsvävningar, beslöt han att mörda sin vän Cederberg som för tillfället arbetade på järnvägsstationen Johannishus. Han gömde sin cykel en bit ifrån stationen, och beväpnad med två knivar, en 7 mm revolver samt en sten inlindad i sin näsduk, gick han in till Cederberg som var glad över vännens besök. De drack punsch ur dricksglas, och slutligen tog Sallrot fram näsduken med stenen i och slog Cederberg i huvudet. Han blev endast omtumlad, så Sallrot försökte sticka honom med den ena kniven. Den gick av, och Cederberg sprang skrikande ut ur byggnaden. Då sköt Sallrot sex skott mot Cederberg, varav fem träffade. Trots det lyckades Cederberg nå spåren där han föll ihop, och slagsmål utbröt. Cederberg flyr vidare ut på en åker där han åter faller. Sallrot börjar då kasta sten på den liggande, som skriker om nåd. Mordet avslutas med att Sallrot skär halsen av Cederberg, tar nycklarna till kassaskåpet, och får tag i 330 kronor. Då Sallrot själv är nerblodad, knackar han på hos en i närheten boende, och berättar att han och Cederberg blivit överfallna av en okänd. Det håller inte, och ganska snart erkänner Sallrot att han har mördat sin bäste vän. Sallrot blir dömd till döden, och Sveriges enda kvarvarande bödel, Anders Gustav Dalman, får resa ned till Karlskrona, där på fängelsegården den 5/7 1900 vid 8-tiden på morgonen avrättas Sallrot. Sallrots föräldrar var i staden, sorgklädda, och avhämtade sonens kropp, som begravdes i hemtrakten. (hämtad från www.genealogi.se, avrättade).

1919-11-13.

Torpare Sven Julius Håkansson i Evaryd. Dräper den 13 november 1919 torparen Martin Tovesson i Tokaryd. Martin skjuten på nära håll med hagelgevär. Julius dömd på tingsstället i Bräkne-Hoby 1920-07-27 till livstids vård å Sankt Sigfrids sjukhus, Växjö. Död där 1948.

Skarprättare i Blekinge - Skåne.

Sölvesborgs läns räkenskaper 1625-1626.

Mäster Bengt i Kristianstad.

1709-10-26. Bräkne härads dombok.

32. Kronolänsman Jöns Rabbe kärar skarprättarens bror och hantlangare Mårten Persson (…). (När Mårtens son Anders föds i Karlshamn 1710-01-31 så bärs sonen till dopet av Maria Anders skarprättares).

1723-05-16 Medelstad härads dombok.

Mästermannen Erik Joensson.

1794-11-12.

Skarprättare Jonas Sandvall. Källa; Blekinge läns landskansli 1794, A Ia:17.

1800-talet.

Hemming Sjögren, efterträds av Hans Karlsson (nedan).

1800-talet.

Hans Karlsson, född 1805-01-04 i Norra Stensjö (K), Fridlevstad sn, död 1838-08-27 i Lösen Nr 33, 36-38 (K), Lösen sn. Skarprättare i Lösen Nr 33, 36-38 (K), Lösen sn, under prästgården. Födelsenotisen i Fridlevstad; Den 4 januari föddes och den 6:e ejus döptes drängen Carl Jonssons och hustru Christina Ingelsdotters ifrån Norra Stensjö son nomen Hans, bars till dopet av hustru Karin Andersdotter ibidem, vittnen voro Jöns Hansson från Södra Stensjö, drängarna Hans Andersson från Västra Stensjö och Niclas Ingelsson från Fåglasjö Vissefjärda socken, hustru Sissa Alms från Kvarngården och pigan Sissa Persdotter från Norra Stensjö.

Gift med

Maria Magnusdotter, född 1808-07-09 i Lösen (K), Lösen sn, död 1896-. Dotter till Magnus Petersson och Stina Månsdotter. Källa; Släktforskning av Per Frödholm. Se artiklar om skarprättare Karlsson i Blekingeboken 1948, Hobybygden 1999 och Ale Nr 4, 2000.

1900.

Sveriges siste skarprättare; Anders Gustav Dahlman.

© 2005 Vanja Jonasson & Per Frödholm.