Snapphanar i Bräkne
Källa; Edkrävarearket för Asarums socken och
Bräkne härads dombok.
Trohetsförsäkran 1677-03-11
Ändock hans Kungl
Majt vår allra nådigaste herre och konung hävda sina tillbörlige skäl, och med
billighet kunde ha avstraffat den förseelse, som allmogen här uti provinsen
Blekinge vid denna nuvarande krigstid emot hans Kungl Majt och Kronan Sverige
har begynt, och han dock av kunglig mildhet, först vid sitt öppna brev denna
sådant nådeligen överlät, sedan ock med hans excellens herr riksrådet och
jägmästaren Ebbe Ulfeldt och yttermera har om kunglig nåd försäkrat: Allas väl
såsom hans Majt är bliven förorsakad för samma motion och utstånd, som dess
var, uti provinsen Blekinge, som annorstädes här uti hertigdömet av några
vanartiga och förtretliga människor är uppkommen, att hitskicka den högvälborne
herre, herr riks- och kanslerråd, Johan Gyllenstjärna, till att rannsaka den
rätta huvudsak därtill, och hålla envar, som tro och lydiga undersåtar, deras
tillbörliga plikt i mod hans Kungl Majt att bevisa så fromt de hans Majt´s
onåde vilja undvika, försäkrandes denna att vilja handla, som riksens rätta
infödda tro undersåtar. Alltså till hans Kungl Majt´s nådigaste behag och
försäkring har vi menliga sockenmän uti Asarums socken, och påvisa egen välfärd
och säkerhet således utlovat och bepliktigat:
1. Härmed depzecere
och avbeda vi allra underdånigast vad som i mod Kungl Majt vår allra nådigaste
herre kunde vara försänd av oförstånd, bepliktandes oss om tro lydiga
undersåtar där i mod att gå hans Kungl Majt och Sveriges Krona förbundna, efter
vår ed och plikt.
2. Att vi ingalunda
hos oss vilja lida i vår socken någon omkringlöpande snapphane, fast mindre med
våran vilja dem husa eller hålla, men så snart vi någon förnimma, skulle vi det
strax så vitt möjligt kunde vara på tillbörligt stader för vår överhet angiver,
och efter vår Efter och krafter gripa och fasttaga: Men i fall med våran vilja
har i mod brydes, skall vi förpliktade vara ett tusende riksdaler av socknen
att utgiva, och var tionde man justificeras och hänges. Dock om någon sig kunde
i hemlighet fördölja uti våra hus en nattid, eller med män intvungna, som vi
icke så snart någon hjälp kunde bekomma skall vi därför vara undskylta och
frikallade.
3. Skall vi ock
förpliktade vara att framskaffa efter våra möjligheter vad proviant och gärd
som påbjudes.
4. Vill vi ingen
konspiration eller stämpling uti en eller annan måtta har med riksens fiender,
inte till lands eller vatten.
5. När hans Kungl
Majt det behagar att påfordra, skall vi uti lika måtta göra assistans och
bistånd till att utdriva riksens fiender av landet, och i alla måttor finnes
Kungl Majt vår allra nådigaste herre och Sveriges Krona all tro och lydighet
tillbundne oss underdåniga.
Till yttermera
försäkring, att dessa punkter uttryckligen av oss uti hela socknen skall hållas
oss med flit efterkommes, har vi våra sedvanliga bomärken här nedan
underskrivit.
Datum Asarum den 11
mars anno 1677. Till veterlighet, att menige allmänhet således har bepliktat sig,
som ovan bemält är, attesterar undertecknad Blasius Thesmar, pastor i Asarum
1668-11-11:
Trued Nilsson i Kölja kärar häradsskrivare Henrik Johansson. Nils
Jönsson i Kopprarp vittnar att han har hört Henrik säga att Trued skulle ta sin
bössa och gå i marken som en snapphane. Sven i Horsaryd, Per i Hoka och
inspektorn vid skeppsvarvet tillika skrivaren Johan i Asarum vittnar. Henrik
har skickat två soldater till honom, vilka tog en gryta ifrån honom, vilken
Henrik sålde i Hoka.
1679-08-06:
Underfogden Elias
Mandervet efter order av överstelöjtnant Knut Liljehök framställer fången och
snapphanen Jöns Jönsson, född i Judland i Rostorps socken och by, ryttare under
överste Brockenhus regemente sedan kriget började. Danska armadan gick först
mot Tyskland. Danskarna gick senare upp mot Kristianstad under förra året och
vidare mot Helsingborg, vid i byn Gylshult i Vedby socken blev Jöns sjuk, han
låg sjuk länge, gick sedan runt och levde på mat som han fick av bönderna. I
Vedby socken kom fem snapphanar till honom; Den ene är Jöns Olofsson född i
Brokamåla Jämshögs socken, den andre är Mats Olofsson bror till Jöns i
Brokamåla, den tredje är Marstrands Olof, den fjärde är Knut som är född i
Lönsboda socken. Knut hade sitt umgänge hos Per Örn i Nyteboda. Den femte är
Per Liten född i Lönsboda socken. De fem frågade Jöns vem han var, Jöns svarade
att han ville till de danska och till sitt regemente. De fem sa att de hade
varit på Själland under den gångna vintern. De sex gick mot Göinge härad och
vidare in i Jämshögs socken, de fick mat och pengar av bönderna i Jämshög. Jöns
har dock inte varit med på något parti att dräpa eller ihjälslå någon dansk
eller svensk. Har inte varit i följe med flera snapphanar. I Lönsboda socken
gick Knut och Per Liten åt ett eget håll och tillbaka in i Göinge. Då kom döve
Pelle och bad dem följa med honom hem för att besöka sin moder. När de kom till
Härnäs den 30 juli greps döve Pelle. Fången Jöns greps när han klev över ån och
in i Bräkne härad. Jöns har hört talas om konungens pardonsbrev. Olof, Pelle och
Jöns var hos Bengt Karlsson i Holje och bad honom att berätta om det hade lästs
något pardonsbrev från predikstolen. Jöns nekar bestämt till att ha rövat. Jöns
har hört att Hans, vilken kallar sig kapten, ville fara hit upp. Elias
Mandervet anser att Jöns är en uppenbar snapphane och bör straffas med stegel
och hjul, hans huvud på en påle, kroppen styckas i fyra parter, vilka uppläggs
på fyra steglar. Domslut; Jöns döms till ovanstående eftersom han har försummat
att återgå till den danska armadan samt försummat konungens pardonsbrev,
ärendet remitteras till höga överheten.
1681-03-16:
1 ting. Jöns
Truedsson i Karlshamn kärar store Håkan Svensson i Bökemåla angående skälleri.
Sigfrid Persson stenhuggare i Karlshamn vittnar att han var inne hos lille
Tures i Karlshamn då store Håkan var där. Jöns stod då i sitt fönster mitt emot
Tures, Håkan tittade ut genom fönstret och blev varse Jöns, Håkan sa till Jöns
du borde inte stå där, du är en snapphane och har rövat från mig. Din kamrat
som du följde ligger på stegel och hjul, du är värd att ligga där själv.
Sigfrid sa att sådana dumma ord borde man inte förtiga, då svarade Håkan kom
och följ med så skall ni få höra. Sigfrid, Karl Månsson, Börje och Håkan gick
då in till Jöns. Håkan skällde då på Jöns, Jöns svarade packa dig ur mitt hus.
Jöns hustru körde Håkan ut ur huset. När Håkan kom åter till Tures skällde
Håkan än värre på Jöns. Karl Månsson i Karlshamn och Börje Månsson i Karlshamn
vittnar lika.
1681-06-15:
1 ting. Hustru
Kerstin Jonsdotter i Karlshamn med kaldsmännen Sven Haraldsson och Olof
Svensson i Karlshamn kärar Anders Sonesson i Dröspa angående kläder i förvar.
Anders svarar att snapphanarna kom om natten till hans faders stuga och sporde
om hennes kläder. Fadern nekade till att ha några kläder. De gick till
Stilleryd och till Sven Andersson som också hade haft samma kläder i förvaring,
Sven sa att Lasse Bengta på Bryggan och Kerstin Jonsdotter hämtade kläderna. De
gick till Lasse Bengta. Kom åter om morgonen och frågade Sven igen om kläderna.
De tvingade då honom att fly dem kläderna. Snapphanarna var Öjavads Mats, stora
Åkes Mats och Brante Jon, vilka var hans hustrus släkt. Kerstin Jonsdotter
käras för skällsordet skälm.
1681-07-13:
Underfogden Johan Göske på befallningsmannen och borgmästarens
vägnar framställer fången Trued Nilsson tidigare boende i Kölja Hällaryd. Var
har han varit under den senaste krigstiden? Trued har rymt hus och hem, varför?
Trued svarar orsaken var att han blev utplundrad av hans höga excellens P---s
folk, 700 riksdaler plundrades, blev ombedd att hämta öl, gick till Farslycke,
men fick inget, vågade därför inte gå hem igen, om morgonen när han om hem igen
fanns inget kvar av gården, Trueds grannar anklagade Trued för snapphane, Trued
blev fängslad i järn, gick då till Göinge härad där han var född, gick till sin
syster Sissa Olofs i Lindhult Osby socken, där var han tills freden var sluten,
gick då hem till sin gård. Trued försörjer sig nu som skräddare, ingen med gott
samvete kan säga något ont om honom, han har inte umgåtts med rebeller eller
med snapphanar.
1681-08-31:
Borgmästaren och
befallningsmannen Blasius König framställer fången Trued Nilsson i Kölja.
Vollemar Jönsson i Farslycke och Torbjörn Persson i Åryd vittnar om krigstiden
då bland annat sockenprästen Mats Jörgensson i Hällaryd togs till fånga och
fördes till Kristianstad. Vollemar; 1677 något före då Mats blev tagen, ville
Vollemar gå till Häggarp, kom så till Kölja, mötte Trued vid ledet, Vollemar
frågade Trued vart han skulle gå, till Hans Brandt i Karlshamn svarade Trued,
Vollemar bad Trued att inte besvära Mats präst eftersom han har bekymmer nog.
Ebbe Ulfeldt hade yttrat att det inte var mer synd att ta prästen än att ta ett
eklöv och slå det mot marken. Fången Trued säger att Vollemar är hans avundsman,
avunden kommer från 20 riksdaler, en förlikning för cirka 15 år sedan.
Häradsmännen intygar att Vollemar är en ärlig danneman. Torbjörn vittnar; Då
Mats var i arrest då reste Olof Matsson i Hällaryd och Torbjörn till
Kristianstad på sockenmännens vägnar för att se om de kunde få Mats lös. Då de
gick på gatan så satt Trued i ett kroghus, Per i Hönjarum var då inne hos
Trued, Trued såg dem på gatan och ropade in dem, sa till dem; Kunde i tänka
karlar hur det gick mig fram före alla andra i Hällaryds socken, de – herr Mats
i Hällaryd och herr Blasius i Asarum - tog ifrån mig allt jag hade. Jag hade
inget förrän jag kom till denne mannen (Per), jag har nu ett gott härbärge.
Varför togs inget från Mats i Brorstorp och andra nabor? Varför bara jag? König
tar nu till protokollet att Trued inte har varit till Guds bord sedan den dag
då han gick till Göinge härad. En attest inges; Trued har varit i Osby socken
hos sin syster och sin släkt under cirka 2 års tid, har varit en uppriktig man,
har hållit sig ifrån snapphanar och andra. Ingen har sett att den gamle mannen
har haft bössa eller gevär, har gått med en käpp i sin hand, vi åtta män sätter
vårt liv på att detta är sant; Södra Lindhult den 24 augusti 1681 Jon Jönsson i
Bökeskog, Truls Olsson i Lindhult, Per Olsson i Osby, Jöns Svensson i Hönjarum,
Nils Olsson i Lindhult, Nils Nilsson i Slähult, Erse Nilsson i Slähult och
Torsten Jönsson i Slähult. Dessa åtta män är bosittandes i Osby socken Göinge
härad. Borgmästaren och befallningsmannen Blasius König protokollerar att ingen
känner dessa män, vill inte acceptera attesten. Olof Matsson vittnar att han
och Torbjörn kom till Trued och Per i Kristianstad, de gick in till en
skomakare, då kom Trued och Per i snack om att Trued blev rövad. Trued sa att
prästen var orsak till röveriet. Trued svarar att han blev plundrad på 900
daler. Trued hade 340 daler barnagods innestående hos sig. Borgmästaren och
befallningsmannen Blasius König vill ha en specifikation på Trueds ekonomi.
Borgmästaren och befallningsmannen Blasius König vill ha landet rensat från
slika bovar, menar Trued.
1681-11-09:
Fredrik Ziel i Ronneby och dess utskickade bud till sina
gäldenärer angående skulder från 1675. Per Håkansson i Aplakärr berättar att
Hans Olofsson i Matvik löste Pers skuld, vilket inte kan bevisas då Hans nu är
en rymd snapphane.
1682-02-01:
Christen Persson på dygdiga matronan Märta salige Knut Karlssons
kärar Sven Jönsson i Svenstorp angående skuld. Skuld från 1666-11-12 och som är
tagen av Svens nu salige fader. Sven har tagit emot faderns gårdsfjärding och
den nu sålt, bör således betala gälden. Stockemännen berättar att Sven är
fjärdingsman och har laga förfall till att nu inte närvara då 100 man av
båtfolk är inkvarterade i häradet. Kärar även Anders Börjesson i Torp angående
skuld om landgille för Evaryds kvarn 1675 och 1676. Anders svarar att han inte
har någon skuld och visar kvittens. Snapphanar har rövat ifrån Anders, vilken
nu är fattig. Märta Knuts kan tänka sig anstånd.
1682-05-10:
1 ting. Truls Olofsson i Gundlatorp kärar Per Jakobsson i
Köpegård, Sissa Jöns i Hätteboda och Per Jönsson i Märserum angående gäld.
Sissa svarar att hon inte kan neka till att ha lånat en gryta av Truls, vilken
snapphanarna rövade.
1687-04-01:
Karin Olof Nilssons i Sandvik kärar Daniel Håkansson i Tokaryd
angående att han på kyrkvägen kallat henne för en gammal trollpacka, en
fälthora, en snapphanehora, en uthorden hora och en tjuv. Daniel nekar, men
säger sig ha hälsat henne vänligen samma dag.
1690-02-26:
Länsman Per Olofsson
Drake kärar båtsman Mårten Tomasson Hök under kapten Grytas kompani, barnfödd i
staden Rauma Finland. Mårten har slagit ihjäl båtsman Lars Jönsson Lustig i
samma kompani med en stake. Lars är född i Asarums socken. Dråpet skedde i
Hundsjömåla vång oktober 1689 dagen efter Mikaeli dag. Lars och dess bror Mats
kom till Hundsjömåla där två båtsmän Per Möllare i Möllegården och Erik Månsson
Stille i Kullemåla spenderat öl. En halv tunna var urdrucken. Båtsman Mats
Kurfurste kom inlöpandes efter ett yxskaft och sa att nu gäller det. Mårten
sprang efter en käpp och kom ut på gården. Slog Mats Jönsson på ryggen med
käppen då Mats hade dragen kniv. Mats Jönsson skällde dem för snapphanar och
hundsvotter. Lars fick ett slag över ryggen då han satt på hästen.
Båtsmansprofoss Funke hade inbjudit bröderna Jönsson till gillet i Hundsjömåla.
Båtsmännen Anders Knapp, lille Funke och Per Räv var med i öldrickandet. Bonden
Sven Olofsson i Hundsjömåla bjöd på mat och dricka. Båtsman Erik Björn tog
slyan som Mats hade under armen och slog Mats med den. Båtsman Mårten Skinnare
var beväpnad med en ljusstake. Käppen som Mårten hade var sönderslagen då han
kom tillbaka, käppen uppvisas nu. Mats säger att det inte är samma käpp som
användes på hans bror. Båtsman Sander Andersson Fix, född i Nyland, var även
med. Lars fick tre slag under söndagen; Vid örat, över halsen och över axlarna.
Lars dog på måndagen. Profoss Per Bengtsson tog fast fången Mårten genom att
hämta honom hemma i Pieboda med handklovar. Pigan Anna Eriksdotter cirka 14 år
gammal vittnar; Hennes far Erik Björn har slagit Mats Jönsson över ryggen med
en liten sprättja. Knapp gav Räv en örfil då han spillde öl. Mårten förklarar
den sönderslagna käppen med att han har använt den på en ko, vilken han skulle
leda från Hällaryd till Pieboda.
1693-06-15:
Henrik Knutsson i
Hoby kärar handelsman Tobias Mützell i Karlshamn, vilken är gift med Didrik
Perssons änka, angående att visa under vilken rätt han brukar och besitter
Froarps gård, vilken skall vara för Henrik och hans syster Märta salige herr
Jöns i Nättraby pantsatt för deras farsarv om
1694-10-15:
Hustru Karin Nils i
Sandvik kärar Mats Nilsson i Vekerum angående arv efter Per Nilsson på Västra
Bryggan, arv om
1699-02-03:
Före detta soldaten Måns Persson i Dala kärar Per Torbjörnsson i
Åryd angående
1706-02-13.
29. Från förra tinget; Angående slagsmål mellan Christian
Didriksson och bönderna Sven Persson och Jöns Persson i Härnäs samt Åke Persson
i Forneboda i Asarums gästgivargård 1704-01-04, då Christian Didriksson på sitt
hemman Svinaryds ägor var ditkallad att bevaka några saxiska fångar. Sven och
Jöns inställde sig och förklarade att dess broder Åke inte var inblandad.
Dessutom tillhör han Listers härad, där han bor. Sven däremot hade slagit
Didriksson med en rönnpåk för att Didriksson påpekade att böndernas bössor var
snapphanegevär. Didriksson hade rusat Sven i håret. Även andra bönder hade
attackerat Didriksson med påkar medan Didriksson var fasthållen mot väggen av
Sven. Vittnade för Didriksson gjorde borgarna i Karlshamn Jakob Hackert och
Mikael Sonnenberger. Sven Persson stämde Didriksson för skällsord och som
vittne kallade han Trued Nilsson i Holje, vilken var inblandad i slagsmålet
samt avsatte skogvaktaren Olof Bengtsson i Gungvala, avsatt för brukande av
flärd vid fruktbärande träds utstämpling. Didriksson protesterar mot vittnena,
vittnena ej godkända av rätten.
1739-06-08.
43:2. Nämndeman Henrik Jönsson i Skeppaslätt kärar Per Jönsson i
Edstorp angående överfall på Henrik och dess hustru med ärevördiga skällsord.
Olof Olofsson i Edstorp, gårdkvinnan Agnes Olofsdotter 48 år i Skeppaslätts
båtsmansstuga, Per Jönssons tjänstedräng Per Persson, Henrik Jönssons
tjänstedräng Gumme Håkansson, tjänstepigan Anna Håkansdotter, Olof Persson i
Edstorp och Sven Matsson i Märserum. Per yrkar på jäv mot tjänstefolket. Olof
Olofsson vittnar; Per kallat Henrik förr smörherr och gammal gråskäggig skälm
med tjuvpengar. Agnes vittnar; En liten flicka sa att Per ville slå Åryd-Märtan
(Henriks hustru). Per kallade även någon för snapphanetäva, men vem han menade
det vet inte vittnet. Gumme vittnar; Per sa goddag frie till Henrik, när vill
ni åka till kansliet och hämta ut plikten? Kallade Henrik för smörherr och
gråskäggig skälm med tjuvpengar. Per åtvarnas att inte förolämpa Henrik och
dess hustru, vilket händer varje gång han är drucken.
(c) 2006 Vanja Jonasson och Per Frödholm