Kongl. Maj:ts och Riksens

Commerce-Collegii

REGLEMENTE

För dem av Judiska Nationen, som vilja hit i Riket inflytta och sig här nedsätta

Givet Stockholm den 27 Maji 1782

Sedan Konungen, enligt Riksdagsbeslut av den 26 januari 1779, i nåder behagat tillåta Judar, att hit till Riket inflytta, och sig härstädes nedsätta, under åtnjutande av en fri Religions övning, och sådana förmåner, som med Statens säkerhet, och Samhällets trevnad bäst kunna förenas, och varvid för Judarna, så väl som andra främmande Religions förvanter, de allmänna villkoren är lagda till grund, att de icke under någon förevändning måge antas uti Rikets högre eller lägre ämbeten och sysslor: icke åtnjuta någon Riksdagsmanna rätt: icke på något ställe i Riket inrätta publika Skolhus till deras Läras utvidgande: icke genom några vid deras gudstjänst övlige Ceremonier ge anledning till förargelse; och att Judarna ej måge tillåtas, att hålla deras Synagoga på flera ställen, än i de städer, som dem till hemvist blivit anvisade, samt att de inga sammankomster uti sina hus till deras Religions övning måge anställa; Så har Konungen och Riksens Kommerskollegium funnit sig böra till närmaste underrättelse för de judar, som i Riket vilja inflytta, ett sådant Reglemente utfärda, som följer:

§1.

Var och en främmande Jude skall ofördröjligen, och sist inom åtta dagar efter ankomsten till Riket, anmäla sig hos Konungens befallningshavande uti första anländningsorten, och hos honom inlämna sina pass och betyg om dess frejd och ärende, vilka betyg av den ortens Judeskaps äldste, där Juden senast haft sitt hemvist, böra vara utfärdade, samt av vederbörande Magistrat bestyrkta.

Inkommer någon Jude i Riket, antingen utan pass och bevis om dess goda frejd, eller och dessa bevis skulle finnas opålitliga, eller icke ländande till Judens förmån, äger Konungens Befallningshavande, att sådan genast utur Riket förvisa.

Men är inkommande Jude försedd med sådana bevis om dess frejd, att därvid ej något är att påminna, blir han då genast av Konungens Befallningshavande förpassad till den av tre här nedanför nämnda, och för Judiska Nationen privilegierade Städer, dit Juden sig förfoga vill, i vilket pass införs, att innehavaren under påstående resa, varken i Städer eller på Landet må idka någon handel eller varubyte, under vad förevändning där vara må.

§2.

Enär Jude till privilegierad Stad ankommit, ger han då, inom sex veckors tid efter ankomsten, hos Magistraten tillkänna, om han sig därstädes, eller i annan privilegierad Stad nedsätta vill, eller och åter gå ur Riket: I den första av dessa händelser utsätter efterföljande § 8 hur Jude sig vidare skall, till vinnande av ett ordentligt Stadsbrev, för att såsom husfader eller husbonde börja och fortsätta sin hantering; Men vill Jude flytta till annan privilegierad Stad, eller och åter bege sig utur Riket, blir han av vederbörande försedd med ytterligare nödigt Rese-pass, varuti all slags handel eller varubyte honom under påstående resa strängeligen förbjuds.

Under det att ovannämnda se frihetsveckor råda, samt intill dess Jude sitt Stadsbrev erhållit, blir honom likaledes all handel och rörelse förbjuden, vid femtio Riksdalers vite.

§3.

I likhet med vad således om alla hit inkommande Judar stadgat är, bör jämväl de Judar, vilka redan till Riket inkommit, men ännu ej är försedda med erfoderliga tillståndsbrev, anmäla sig, och nödiga bevis om deras frejd förete, i Stockholm hos herr Riksrådet och Överståthållaren, samt i de övriga orterna, hos närmaste landshövding, inom Sex veckor från detta Reglementes kungörande; varefter med dem på sätt som angående utrikes ifrånkommande Judar nu är förordnat, vidare förfaras skall.

§4.

Vederbörande åligger noga hand däröver hålla, det ingen utifrån kommande Jude må såsom Domestiquer med sig uti Riket insmyga några så kallade tiggarejudar, eller sådana, som ej är försedda med behöriga bevis om deras frejd.

§5.

Uti följande tre till Judarnas etablering privilegierade Städer, nämligen STOCKHOLM, GÖTEBORG och NORRKÖPING, blir dem tillåtet, att idka all lovlig handel, så i gross som i minut, den senare dock ej annorlunda, än uti öppna bodar, men icke genom kringlöpande i husen och på gatorna.

§6.

Hela författningen om 33 paragrafer finns i Blekingearkivet.