Göta hovrätt

Göta hovrätt

Spridda mål 1661-1673

Domar 1661

Källa; Volym BVA:23

Göta hovrätts äntliga dom, uti den ifrån Blekinge landsting, hit instämda kriminalsak, mellan salige översten, välborne Henrik Oldelands efterlåtna änkefru, välborna fru Sophia Markedan till Ryedal, klagande, och landsdomaren Wilhelm Tomasson, samt Påvel Jönsson och hans fader Jöns Nilsson, tillika med de flera, på varjehanda sätt i denna sak intresserade, å andra sidan svarande, angående det dråp, våld och hemgång, som ovannämnde Påvel Jönsson har, som föregives, av uppsåt och arghet begått på salige välborne översten, uti hans egen sätesgård Ryedal. Till vilken onda gärning fadern, Jöns Nilsson beskylls vara sanna rådsbana. Och för den skull han Påvel Jönsson av de 15 män vorden dömd till stegel och hjul, och fadern värd att mista kungens fred, och lida på sin hals: Men landsdomaren där emot dömt Påvel Jönsson allenast pliktig att mista sin fred, och lida på sin hals, och fadern ifrån allt brott häruti frikänt, vilken landstingsdom klaganden nu bestrider, och påstår att de 15 mäns dom måste godkännas och vid makt hållas, avsagt i Jönköping den 12 november anno 1662.

Far och son är komna till Ryedal i uppsåt att med våld, där annorledes ej hade ske kunnat, avhämta Lusse Abrahams i Gualöv, sin fästekvinna, vilken var dit införd av nu salige översten. De var beväpnade med allehanda gevär, i synnerhet med långbössor och pistoler. De hade tagit med sig tvenne goda män från Sölvesborg; Nils Påvelsson och Tage Brämer. Översten har inte givit orsak till arghet eller illvilja, utan han fägnade sina besökare väl. Påvel Jönsson lät bössan gå lös och tillfogat det dödliga skottet då översten kom ut på gårdsplanen, utan föregånget samtal eller retande. Skottet gick igenom ena armen och in i vänstra sidan, översten dog sex dagar senare. Påvel har efter denna mordiska gärning visat stort övermod och raseri, sökande sig till stugan med bössan under armen, pistol i ena handen och täljkniv i den andra handen. Påvel har sedan med våld fört ut Lusse Abrahams från Ryedal, hotade henne med pistol.

Är alldeles obevisat att salige översten till den ända hämtade Lussi Abrahams på sin gård, att sörja hans sons äktenskap med henne, utan hade där till väl kunnat haft andra billiga orsaker, efter han var hennes husbonde, antingen för utlagornas klarerande, eller, som klaganden föregiver, att avhandla om hennes barns avvittrande, innan dess hon skulle träda i annat gifte. Hon hade sin frihet på hans gård med hans folk, både till säng och disk. Som fader borde Jöns ha avstyrt sin son från detta onda uppsåt, men har själv beväpnat sig och följt med.

Dom; Påvel döms till stegel och hjul, landsdomarens dom är maktlös. Jöns Nilsson döms att vara fredlös samt fly landet.

Domar 1661

Källa; Volym BVA:23

Göta hovrätts moderation och förklaring över expenssaken mellan välborna fru Sophia Markedan kärande, och före detta landsdomaren Wilhelm Thomesen, samt Jöns Nilsson svaranden. Landsdomaren erkänner sig skyldig att betala 140 daler silvermynt och Jöns Nilsson skall betala 200 daler silvermynt i expenser.

Domar 1662

Källa; Volym BVA:22

Uti den från Blekinge landsting hit instämda dråpsak, mellan Gisel Persson i Nybygden i Jämshögs socken, å sin son Per Giselssons vägnar i Holje kärande, och landsdomaren Petter Durell, samt den dräptes Johan Nilssons närmaste förvanter, svarande, vilket dråp de 15 män ha dömt vara uti nödvärn skett, och dråparen för den skull icke njuta kungens fred, och försona sitt med laga böter, såsom och den dräpte bör ligga på sitt verk. Men landsdomaren där emot känt dråparen pliktig att låta liv för liv, och att de 15 män för sin förmenta förseelse bör straffas efter lagen och på deras bos lott, detta är Göta hovrätts dom avsagd den 3 november 1662.

Den dräpte har med stor yppighet och stort överdåd burit sig åt på dråparen och har inbjudit till parlament och slagsmål, den döde har först angripit sin baneman. Den dräpte slog ner dråparen med ena handen och låg över honom med en kniv i den andra handen, dråparen har således varit trängd. Enligt kyrkoherdens attest har den dräpte betett sig ogint och idkat dobbel och svordomar samt dryckenskap under gudstjänsten en sabbatsdag, har levt ett gudslöst leverne med svordomar och allehanda överdåd, det som nu har skett är Guds straff. De 15 männen har haft goda skäl att erkänna detta dråp som nödvärn. Dom; De 15 männens dom står på en fast grund, landstingsdomen är av inget värde, Landsdomaren skall således betala klagandens expenser.

Domar 1662

Källa; Volym BVA:22

Uti den ifrån Blekinge landsting hit instämda sak, mellan forne ridefogden salige Hans Holst arvingar, sockenprästen vällärde herr Mats Jörgenson i Hällaryd, tillika med Simon Arendt, å den ena sidan kärande; Och före detta landsdomaren Wilhelm Thomesson, med samtliga salige mäster Peder Strucks barn och arvingar, å den andra sidan svarande, härflytande av den exekution som nu salige Hans Holst i livstiden efter kungens befallning hos nu salige mäster Peder Struck förrättat har. Strucks egendoms, böckers och skrifters bemäktigande till salige Laurits barns förnöjande i Hällaryd, för deras arv som hos Struck innestod, och i synnerhet till en hans sons ransoning ifrån Turkit (står Turkit), för vilken egendoms ockupation och bemäktigande, svaranden salige mäster Peder Strucks arvingar, nu fordrar av vederparten, riktig reda och räkenskap, medan som föregives försumligt av salige Hans Holst. Detta är Göta hovrätts dom avsagd den 25 november 1662.

Danmarks konung Fredrik har befallt att Strucks egendom skulle år 1653 arresteras för salige Laurentz Nilssons barns skull eftersom Struck för deras arv i gemen, så och i synnerhet för Nils Laurentzsons ut ur Turkit (står Turkit) ransonings hjälp värje var, synes dock intet ha varit konungens vilja att egendomen skulle tillträdas utan inventarium. Mäster Per hade planer på att lämna landet och lämna sina skulder efter sig. Hans Holst har offentligen från predikstolen den 6 juli 1653 beordrat debitorerna att inte betala något till Struck, vilket innebär att mäster Pers gods är gånget i sticket, vartill Holsts arvingar bör nu svara. Hans Holst dog i pesten som grasserade i provinsen år 1653 och 1654, han har dock levt så när ett år efter egendomens bemäktigande. Sägs att äldste brodern Olof Persson har skrivit under en förlikning, vilken förklaras oduglig eftersom Strucks efterleverska har ogifta och omyndiga barn och som inte har någon värje.

Domar 1662

Källa; Volym BVA:22

Uti expenssaken mellan samtliga salige mäster Peder Strucks barn och arvingar, klagande, och sockenprästen i Hällaryd herr Mats Jörgensen tillika med Simon Arendt von Duus, svarande, detta är Göta hovrätts dom avsagd den 29 november 1662.

Svarandena skall betala kostnaderna i detta mål om 50 daler silvermynt.

Domar 1662

Källa; Volym BVA:22

Uti den ifrån Blekinge landsting hit instämda sak, mellan tingsfogden Predbjörn Mauritzson, å den ena sidan kärande, och landsdomaren Petter Durell, samt skogsinspektor Herman Christersson, å den andra sidan svarande, angående skogsskada av 763 bokar och 24 ekar som Asarums sockenbor tillvites ha olovligen förövat på deras socken- och byskogar, dem klaganden med sin utställda dom har för samma skogshygge så vida frikänt, som inspektorn förpliktas vari synnerhet framställa, som denna gärning skall ha begått eller själv svara till skadan, men landsdomaren däremot känt samtliga sockenbönder pliktiga att omgälla för detta olovliga hygge efter skogsordningen, och käranden för denna sin försåtliga dom bör efter recessen kvittera sin beställning och betala 30 släta daler kost och täring, så vida som de icke kunna nå härutinnan överhetens pardon och brådning. Detta är Göta hovrätts dom avsagd den 29 november 1662.

Svaranden Herman Christersson är försedd med kung Carl Gustafs öppna brev och fullmakt, att han skall ha noga uppsikt på skogarna i landsorten och att skogsordningen efterlevs. Predbjörn är i häradstinget dömd för hygge av 32 bokar. Dom; Göta hovrätt stadfäster landstingsdomen, samtliga sockenbor i Asarum är pliktiga, vilka skall böta efter skogsordningen, Predbjörn avsätts från sitt ämbete.

Domar 1664

Källa; Volym BVA:26

Uti de tvistiga, ifrån Ronnebys rådhus hit appellerade sak, mellan befallningsmannen Knut Kjellsson och hans cautionist och svärfar rådman Ludvig Butzou kärande, och grevinnan högvälborna fru Agneta Ribbing och å dess vägnar hauptmannen av Sölvesborgs grevskap välbördige Paul Ellendorf, samt borgmästare och råd i Ronneby svarande, angående en obligation på 4 500 daler silvermynt samt restlängder, kvittenser, attester, ridefogde-, härads- eller tingsskrivarelön, med vad mera som rådstugudomarna avsäger den 11 november och 21 december förlidne år 1663, detta är Göta hovrätts dom den 30 mars 1664.

Restlängder är inte upprättade 1660 och 1661. Knut Kjellssons restlängder är olagliga då de inte är sanktionerade av tinget, eventuella underskrifter av präster m fl är olagliga. Restlängden 1660 är dock uppläst inför landshövdingen och bokhållaren. Kjellsson har också varit mycket försumlig i sitt ämbete. 1661 började hauptmannen förmana Kjellsson. Ludvig Butzou och Jochum Richert tillstår Kjellssons försummelser med räkenskaperna. Kjellsson har inte betalat lön till tingsskrivare och häradsskrivare. Kjellsson har försökt att muta hauptmannen samt ge svärmodern en silverkanna.

Domar 1664

Källa; Volym BVA:26

Uti den expenssak mellan grevinnan högvälborna Agneta Ribbing och å dess vägnar, hauptmannen av Sölvesborgs grevskap välborne Paul Ellendorf och borgmästare och råd i Ronneby kärande, befallningsman Knut Kjellsson med dess cautionist och svärfader rådman Ludvig Butzow svaranden. Detta är Göta hovrätts dom avsagd den 25 november 1664.

Knut Kjellsson och Ludvig Butzow erkänner sig vara skyldiga, de skall ersätta expenserna med 70 daler och 30 öre silvermynt.

Domar 1674

Resolution och dom över det dråp som Wulff Hieronimus Ausonius tillvites ha begått på en vid namn Sven Jörgensson i Hoby uti Blekinge och han pretenderar sig vara oskyldig uti, till den ände bestridande den över honom gångna landstingsdom, avsagd Jönköping 16 mars 1674.

1). Rationes; Klaganden menar att fel har begåtts i processen, vilka inte är av vikt och inte kan häva dödsdomen. 1). Trots säkert lejdebrev har inte klaganden varit närvarande vid någon rätt utan vistas nu i ett annat kungarike. 2). Confrontatio inquisiti cum testibus (…). 3). Alla vittnen är edligen avhörda.

2). Vittnena är tre pigor och drängen Knut Håkansson. Intygar liktydigt att inget ont ord är fallet mellan dråparen och den dräpte, utan med löje och glädje gången från dem mot dörren, då dråparen springer ifrån bordet, följandes ut genom dörren, honom med hugg och slag, som han själv bekänner, överfallit, blod syntes på marken, och den dräpte var död om morgonen och icke mera förmådde att tala. Allt enligt pagina 18 i processen.

3). Han har haft stor lust att skada Sven Jörgensson eftersom han knuffade undan pigan Karin Persdotter då hon försökte stoppa honom från att gå ut.

4). Efter gjord gärning var inkommen berömde han sig själv att han hade gett ett extra slag.

5). Den dödes hustru och barn ville inte be för dråparen utan anhåller om tillbörligt straff.

Varföre; Med ovan angivna skäl skall landstingsdom stå fast. Wulf skall gripas och justificeras.

Domar 1675

Källa; Volym BVA:37

Uti den från Blekinge landsting hit instämda och upptagna sak, mellan allmogen av Östra- och Uppvidinge häraders fullmäktiga, Per Joensson Kuhle, å den ena sidan kärande, och åtskilliga dess vederparter av militie- och civilbetjänter, samt en del av Östra- och Medelstads häraders invånare, å andra sidan svarande, angående en hop svin, som på ollonskogarna därsammastädes är upptagna, detta är Göta hovrätts dom avsagd den 27 mars 1675.

Kungens resolution den 19 september 1668 bland annat om allmogens körande av svin över gamla gränsen. Dom; Käranden är inte pliktig att bestå skogslön för deras svin, inte annat än ordinarie sedvänja eller vart tionde svin. Per Jonsson Kuhle skall betala rättegångs expenser med 150 daler silvermynt.

Domar 1678-1680

Källa; Volym BVA:38

Uti den tvistiga här upptagna sak mellan Cort och Mathcum von Dorne kärande, och borgmästare och råd i Ronneby svarande, angående åtta oxhuvuden samt vin, som för kärandena skola vara konfiskerade och avhända, detta är Göta hovrätts dom avsagd den 6 december 1680.

Byfogden Brede Knutsson attesterar om konfiskeringen på magistratens order. Kämnären Mathis Schou attesterar den 17 juni 1679 att de har förbjudit borgmästaren i Eksjö Bengt Månsson att handla med främmande som inte hade svurit borgerskap. Von Dornes är inga främmande utan stadens infödda barn som har hus och gårdar i staden, vilka är värda 7000 daler silvermynt. Dom; Konfiskeringen döms ogill.

Domar 1685-1686

Källa; Volym BVA:41

Från Karlshamns rådstuga inkommen sak; Handelsman Lucas Matsdorph kärar handelsman Christen Rasmusson angående bockskinnshandel och därav andra flytande pretentioner samt expenser. Hovrättens äntliga dom Jönköping 31 oktober 1685.

1). Rationes; Måste det kontrakt som Lucas Matsdorph har ingått med Christen Rasmusson väl separeras från det kontrakt som Matsdorph ingått med Mathias Blömer

1). Har vardera parten för sig särskilt kontrakt med Matsdorph. 2). De har skickat sina skinn till Tubbaryd och leveransen är gjord. 3). Skinnen är åtskilda av olika märken. Någon sammanblandning har inte skett, vilket är vittnat om med ed. Och alltså gör det Rasmusson alls intet an, om ibland de däcker skinn, som Blömer levererat, har och varit getskinn, som icke otroligt synes, emedan Blömer i Kristianstads lilla tull 70 däcker getskinn angivet har.

2). Av Karlshamns rådstuguprotokoll är att se huruledes den 3 februari 1685, har Matsdorph av borgmästare och råd begärt, det Rasmusson måtte injungeras med ed verifiera, att de 70 däcker bockskinn varit uppriktiga och goda, förklarar sig två gånger, att där Rasmusson den eden presterade, då kunde han inte förhålla Rasmusson dess betalning.

3). Sammaledes finnes hur som inför borgmästare och råd i Karlshamn, har Rasmusson defererat Matsdorph att där han kunde svära, det han vid kontraktets upprättande icke hade sig utlåtit, att där han bekänner bekommer lagliga och goda beteskinn, vore det honom lika, då vill han inte av Matsdorph för skinnen begära, men Matsdorph har då svarat, att han egentligen inte visste vad tal då fallit som nu Magistraten Matsdorph exception mot edens tillåtelse, med mindre den allenast på bockskinn exkluderar icke beteskinnen, även som bockar kallas och så de som utskurna är, admitterandes de för den skull Rasmusson, att med hand å bok betyga vid sin Gud och salighet, att de 70 däcker bockskinn, var under och en del beteskinn vore som han i Tubbaryd den 28 april 1684 levererade, vore uppriktigt och däckegillt köpmansgods, utom några getskinn, och således oförfalskade, bättre än som Matsdorph den tillförende av Rasmusson bekommit, och så goda som de i Skåne fallde, så sant honom Gud hjälpa skulle. Så hade Rasmusson efter en sådan ed icke bort av Matsdorph med något vidare åtal i detta mål inquiteras, likmätigt Apostoli ord till Hebréerna kapitel 6 vers 16, att människorna emellan blir en ände på alla trätor om det stadfäst blir med ed.

4). Till detta åtal är och Matsdorph så mycket mindre befogad, som han utan någon protest eller igensägelse, skinnen mottagit, utskeppat, och således en gång för goda erkänt, kunde honom icke känna till någon undflykt, det han skinnen icke själv hade sett, medan han själv var så när, att han dem bese kunde, har i augusti näst efter, därpå betalat 20 tunnor salt. I akten finns icke en gång något bevis, att de 70 däcker skinn, som Rasmusson i april 1684 sålde till Matsdorph, är av honom till Lübeck försända, och gör detta jämväl därav något tvivelaktigt, att av Rasmusson och Blömer hade Matsdorph bekommit allenast 148 däcker, men till Lübeck är 166 däcker utskeppade, och förmäles icke i akten var de övriga 18 däcker är tillkomna.

5). Såsom Rasmusson icke tvivlande om den betalning, som Matsdorph honom försäkrat att i salt låta honom undfå, har det saltet förut sålts till en borgare i Karlshamn, Klintorp benämnd, men icke levererat kunde, förmedelst det Matsdorph emot kontraktet honom betalningen förnekat, så är Rasmusson av Klintorp nu för Kristianstads kämnärsrätt därom lagsökt, och har han måst giva Klintorp satisfaktion därför, den Matsdorph är dömd att Rasmusson refundera.

6). Det har Rasmusson för sig tvenne domar och är av rådstugurätten i Karlshamn honom tilldömda 28 Caroliner 24 öre silvermynt expenser, men nu pretenderar som inalles 155 Caroliner 12 öre silvermynt.

Varföre; Kungliga rätten har så bägge parternas mot varandra här ytterligare, som och uti domen av den 4 februari sistlidne, borgmästare och råd uppförda skäl noga övervägt, erkänns därefter benämnda dom uti alla sina klausuler gill och god, och skall Matsdorph förutan de uti samma dom Rasmusson tillerkänna 28 daler 24 öre expenser, jämväl för de vid denna kungliga rätten uppkomna rättegångs omkostnader, till svaranden 50 daler silvermynt erlägga och betala, och sådant allt med rätta. Actum ut supra.

Domar 1685-1686

Källa; Volym BVA:41

Uti den från Karlskrona rådstugurätt hit appellerade sak, mellan handelsmannen från Amsterdam Giert Kloppenburg fullmäktig handelsman Christian Welshuysen å den ena kärande, och handelsmannen från Karlskrona Jacob Slyter å den andra sidan svarande, angående 913 riksdaler kapital, med lagie 16 %, samt av 21 månader fallit intresse ½ % holländska penningar, i förmåga över utgivna revers eller obligation av den 14 augusti 1682, jämte rättegångsexpenser och skadestånd, som tvistas, Göta hovrätts dom avsagd den 21 november 1685.

Handlar om skuld på 100 fat pottaska vilket skulle skeppas från Ronneby. Dom; Kämnärsrättens dom daterad 19 mars sistlidne står fast.

Domar 1685-1686

Källa; Volym BVA:41

Uti den hit instämda sak, mellan handelsmännen från Karlshamn; Hieronymus Hafverman å den ena sidan kärande, och Lucas Matsdorph å den andra, svarande, angående en skuldfordran av 4 918 daler och 17 öre silvermynt, som kämnärsrätten därsammastädes bemälte Matsdorph tillerkänt, är detta den kungliga Göta hovrätts äntliga sentens och dom avsagd i Jönköping den 21 november anno 1685.

Rationes; 1). Är kontraktet om tobak klart nog, som icke blev efter dess --- och 3 månaders förlopp fullgjort och överlevererat. 2). Därför han pass 2 år efter citeras till kämnärsrätten 5 gånger, och ej komparerade. 3). Var då likväl i staden och blev därför arresterad, det han icke aktade utan for sin väg. 4). Prosequerade icke för rådstugurätten. 5). Han skulle ha visat om han det ringaste hede mot räkningen, det han icke gjorde. 6). Varför har Matsdorph för sig två stycken domar; Kämnär och rådstuga. 7). Matsdorph vill inte komma till action utan begär konfirmation. 8). Han förmäler det kunna göra, men behöver det inte, eller avstå sin rätt. 9). Och helst att differentien å räkningen består däruti att han ej förut tobaks värde in margine.

Varföre; Givna domar har vunnit laga kraft, käranden skall till svaranden utge rättegångskostnader om 30 daler silvermynt, och sådant allt med rätta. Actum ut supra.

Domar 1685-1686

Källa; Volym BVA:41

Uti den efter rättegångs ordination och process här instämda sak, mellan handelsmannen i Karlshamn Hieronymus Hafverman kärande, och borgmästare och råd därsammastädes svarande, angående den process, vilken benämnda magistrat har brukat i saken mellan honom och handelsmannen i Amsterdam Christian von Bonevat över en kärandens till honom utgiven obligation på 3 600 holländska gyllen, som magistraten efter en kämnärsdom av den 15 oktober 1684, månde den 12 december därefter resolvera att böra till exekution remitteras, varigenom Hafverman såsom då frånvarande, förmenar sig vara för när skett, dom avsagd av Göta hovrätt den 28 november 1685.

Domar 1685-1686

Källa; Volym BVA:41

Handelsman Hieronymus Hafverman i Karlshamn kärar handelsman Christian von Bonefall i Amsterdam angående en obligation om 3 600 holländska gyllen, daterad 3 oktober 1682. Hafverman är dömd av kämnärsrätt och rådstugurätt att betala, dom avsagd av Göta hovrätt den 28 november 1685.

Nämns att Bonefalls systerman Petter Richert är fullmäktig för Bonefall.

Domar 1685-1686

Källa; Volym BVA:41

Uti den ifrån Karlshamns rådhus hot appellerade sak mellan handelsmannen därsammastädes Christopher Faust å den ena sidan kärande, och handelsmannen i Lübeck Arendt ihm Gartens fullmäktige Barthold Lowe, å den andra sidan svarande, angående 767 daler och 29 öre silvermynt, som Christopher Faust efter borgmästare och råds dom är dömd att betala, samt rättegångskostnader, dom avsagd av Göta hovrätt den 23 december 1685.

Arendt ihm Garten producerar sin ifrån Herman von Lingen igenlösta 1672 års obligation, vilken nu visar den omtvistade skulden. Två andra obligationer ingår i tvisten. Faust i skuld till Garten, kan inte betala. Faust försöker få fram pengar i Köpenhamn, Fausts hustru har en fordran i Köpenhamn. Faust är svåger med Garten.

Domar 1685-1686

Källa; Volym BVA:41

Uti den ifrån kommissorialrätten i Karlshamn den 29 augusti 1685 hit appellerade sak, mellan handelsmännen Abraham Sörensson kärande, och Christopher Faust svarande, angående resterande betalning på en obligation, som kommissarien välborne Johan Steritbach den 9 december 1681 Sörensson tillskickat, att av Faust utfordra 400 daler silvermynt med intresse och en den 3 juni 1676 utgiven växel i Stockholm, att betalas jämte rättegångskostnader, dom avsagd av Göta hovrätt den 6 mars 1686.

De lånade medlen användes för inköp av oxar av Faust. Sörensson fullmäktige är Urban Holmstedt och Johan von Dörr. Faust har lidit stor skada genom våldsamma krigshändelser, vilket bör beaktas i tvisten.

Domar 1685-1686

Källa; Volym BVA:41

Uti den tvistiga, på Karlskronas rådhus den 17 september 1685 avdömda, och hit sända sak, mellan borgarna och handelsmännen därsammastädes Simon Simonsson och Johan Månsson, vice versa kärande och svarande, angående åtskilliga deras inbördes skuldfordringar med expenser, dom avsagd av Göta hovrätt den 6 mars 1686.

Tvisten handlar om; Skuld för 200 tunnor salt, tredjeparten av arrendet av Skunkenberg, fjärdeparten i skutan Engelen, om priset på levererat spannmål, om tullpenningar, om rederipenningar med mera.

Domar 1685-1686

Källa; Volym BVA:41

Uti den ifrån Karlskronas rådstugurätt av den 28 förlidne september hit appellerade sak mellan rådmannen i Kalmar Hans Baumgard å den ena sidan kärande och handelsmannen i Karlskrona Isak von Schoting, å den andra sidan svarande, angående intresse av 563 daler 28 öre silvermynt kapital jämte rättegångskostnader, dom avsagd av Göta hovrätt den 13 mars 1686.

Aktor har vid krigstid haft 400 tunnor spanskt salt liggandes i Ronneby, vilka inte har kunnat säljas på grund av fiendens infall. Baumgard ingått köpekontrakt med Schoting den 10 november 1676, Baumgard säljer 200 tunnor spanskt salt till Isak von Schoting. Ronneby belades med danskt folk, saltet förråddes av byfogden Alexander Murray med ¾ och av överste Lützow med ¼ av samma salt. Baumgard har affärer med P Magnusson Stråhle, nämns salige Ulfsparre på Asa och att Baumgard har korresponderat med godsfogden David Baron, Schoting har haft tvenne räkningar och en obligation till herr översten på Asa.

Domar 1685-1686

Källa; Volym BVA:41

Uti den ifrån Karlshamn rådstugurätt hit appellerade sak mellan handelsmannen i Stockholm Hans Moback, å den ena sidan kärande, och handelsmannen i Karlshamn Paul Callvagen å den andra sidan svarande, angående ett parti finsk tjära och beck, dom avsagd av Göta hovrätt den 13 mars 1686.

Mobeck har i brev den 14 mars till Callvagen sagt att han skulle behålla tjäran. Tjäran är såld för 7½ daler per tunna, rådman Didrik Petersson inblandad i försäljningen. Callvagen har under sagt att allt är gjort utan profit, säger att han sålt tjäran för 2½ daler per tunna. Mobacks fullmäktige säger att skeppare Anders Pettersson sagt att tjäran kunde säljas för 9 daler per tunna, vilket inte är sant. Sant är 3 daler per tunna beck och 2 daler per tunna tjära. Moback har haft en pant av beck och tjära stående hos Lucas Matsdorph, vilket Callvagen kunde behålla.

Domar 1685-1686

Källa; Volym BVA:41

Uti den ifrån extraordinarie lagmanstinget hållet i Karlshamn den 22 förlidne september, hit appellerade sak mellan samtliga åborna i Tubbaryd, Munkahus, Sternö, Drösebo och Stilleryd med flera intressenter å den ena sidan kärande, och salige kaptenen Mårten Lufts änka hustru Sophia Hacksdotter, å den andra sidan svarande, angående en vagnväg och bro som över ån vid Tubbaryd är lagd, detta är Göta hovrätts dom avsagd den 27 mars 1686.

Änkan har anhållit om dilation, är dock inte närvarande och har inget laga förfall till frånvaro. Vägen har av ålder varit en gammal urminnes kyrkväg, tingsväg och kvarnväg. Det är intygat i häradsrannsakningen att vägen löper igenom hela socknens lastadplats. För 22 år sedan har inspektorn Ebbe Simonsson låtit göra en bro så att man kan komma över med caleas, och detta utan klander. Bron reparerades efter krigets skador. Detta är nu också en stadsväg. Allmogen skulle tvingas köra en hel mil i krok om vägen och bron inte fanns. Det är inte rimligt att en hel allmoge skall lida för en parts egenvillighet. Häradsdomen av den 26 förlidne maj skall stå fast.

Göta hovrätt. Advokatfiskalens arkiv.

Inkomna dödsfallsuppgifter 1762-1764

Källa; Volym EIVA:1

Förteckning på skedda dödsfall i Sölvesborgs stad år 1762.

Borgareståndet;

10 maj. Tobaksfabriksidkaren Samuel Klingenberg.

14 maj. Skomakare Albrect Borgs hustru Sara Meijer

4 juni. Borgaren Carl Peter Dallin.

14 juni. Rådman Plåts hustru Christiana Horster.

27 juli. Färgaren Kulbergs hustru Kjersti Göransdotter.

28 september. Snickaren Asmus Dehns hustru Maja Sophia Eren.

Sölvesborg den 5 mars 1763, på stadsrättens vägnar Carl Plåt

A Duse, Gudmund H---

Förteckning på skedda dödsfall i Sölvesborgs stad år 1763.

Borgareståndet;

6 mars. Svarvaren Nils Svensson.

5 maj. Trädgårdsmästaren Ditmar Törnebohm

10 maj. Åkaren Clas Dange.

27 juni. Guldsmedsänkan Anna Catharina Wanneberg.

1 oktober. Garvaren Gudmund Hagman.

Sölvesborg den 14 februari 1764, på stadsrättens vägnar Carl Plåt

Johan Fredrik Unger, S L Borg