Peter Durell till Grenshammer och Stjärnerup landsdomare över Blekinge gör veterligt att år efter Kristi födelse 1664 november 17 inom Blekinge landsting, var skickad välaktad Peder Pedersson Holst uti Ronneby, boende, grevlig underfogde uti Medelstad härad, som hade hit uti rätta stämt efterskrivna 15 stämningsmän, Klemedt Larsson i Kartaby, Mogens Matsson uti Tjurkhult, Peder Nilsson i Smedamåla, Joen Sönesson ibm, David Nilsson i Helvete, Sven Jönsson i Rävemåla, Söne Andersson ibm, Erik Krog i Klämmen, Svente i Ölsemåla, Ture Ingemarsson ibm, Peder Gummesson i Bråtabron, Börje Jonsson i Humlemåla, Nils N: ibm, Anders Larsson i Skärvgöl och Gumme Mogensson i Fiskareby, dessa tilltalade och beskyllde, för medelst deras dom eller toug uti en dråpsak den 30 augusti uti samma år, över en frälse grevinna högvälborna Agneta Ribbings bonde eller tjänare, vid namn Erik Mogensson uti Stockholm uti Backaryd socken boende, som skulle vara / dessvärre / ? uti olycka med dråp att begå på ett oroligt och ogudaktigt människa, vid namn Rull Andersson, av vem han på sin kyrkoväg från kyrkan en söndag, skall vara bliven förutan skälig orsak, anfridet och sökt med en dragen kniv, dermed han skulle hava varit över honom, så att Erik skulle hava varit nödd till sitt liv att försvara, och därför att skulle hava tagit till det vapen mot Rull, som näst för handen var, nämligen hans kniv, eftersom Rull skulle hava varit inne på honom på livet, fram till, och en skärvid bäck att skulle hava varit bak Erik, över vilken han icke skulle kunna komma så hastigt baklänges, att undgå olycka, förrän Rull [textförlust] har sprungit in på honom, där ett kvinnfolk skulle hava hållit Erik om hans högra arm, och sprungit efter honom, då skulle Erik först hava tagit på sin kniv, därmed att värja sitt [textförlust] och därför att skulle hava greppat uti sin lomma med sin vänstra hand efter kniven, varmed han skulle hava värjt sig utöver skadan skulle / dessvärre / vara skett. Om vilken likhet och giva orsak till Rulls bekomna skada vederskedlige [textförlust] skulle vara förda, som uti samma 15 mans dom / vid [textförlust] Erik skulle vara känd och ömd från livet / skulle finnas infört så väl, som skulle vara att förnimma av fyra mäns tillståndelse som efter befallning från rätten, skulle hava varit på platsen var dråpet skedde, och skulle de haft vittnesbörderna för dem, [textförlust] vittne skulle hava varit så nära att de såg varledes tillgick med [textförlust] målet, vilka män skulle hava funnits sammastädes var olyckan [textförlust] så skulle de hava därom således avsagt, att Rull Andersson [textförlust] Eriks hemväg från kyrkan, hava löpt efter honom 52 alnar långt med en dragen kniv, och sedan Rull är kommen emot honom skulle Erik gärna vilja varit honom kvitt och olycka [textförlust] utan, och därför skulle han ryggat sig sex alnar tillbaka, så [textförlust] han kunde, emot en bäck med många stenar uti, vilken skulle hava varit full med vatten, då skulle Erik hava vara nödgad till att försvara sig och göra nödvärje, eftersom han då antingen skulle han ock lida skada, eller göra skada. Därest föregavs att skulle hava varit för samma 15 män bevisat med Rulls sixle [textförlust] attest, hans förövade ogudaktiga tillförne uti åtskilliga måtton, intill den tid gudsrättfärdiga vorde och hamn, nock sådan ond och hastig död honom övergick. Så ändock Erik Mogensson icke skulle hava stått efter, att beskjuta Rull Andersson på liv eller lem, men att skulle befinnas att Erik på sin väg från kyrkan och hem, således är på liv och helbrede eftertraktad. Dess oanfart skulle samma 15 man emot Judske lag 3 boken 22 kapitlet / var skulle förmäldens, att en var som uti förbemälde lagliga ärende överfalls och med beväpnad han eftertraktas, är med all lag förlovad att värja sig själv / haver honom som icke efter samma lag 2 boken 12 kapitlet hade dräpt sageslösman / dömt emot lagen och deras plikt, honom från konungens fred och sitt liv. Ändock förbigått Christian III recess 23 artikeln, förmäldandes vilket kyrkofred är, och kunde förstås att vara kyrkofred. Icke heller skulle de hava anse samma recess 24 artikeln, var skulle mäldas om kyrkofred, att där som sådan gärning vill göra, och icke kan främja eller efterkomma sin onda vilja, och varder utöver dräpt, då hava han hemgäld och lika på sitt verk. Efter förenämnde läglighet förmäkta bäste. Peder Pedersen att samma 15 mäns dom, borde att vara död och maktlös, och de 15 män att straffas med fälldingsdom efter samma recess 27 artikeln, och Erik Mogensson att njuta och behålla konungens fred och liv, där hans för allt borde fri att vara, undantaget nödvärjebot. Uti lika måtta var hitstämt den dräptes fader, så ock bröder som eftermålsmän, vilket dom hade låtit förvärva, här att möta, därsom där något [textförlust] svara ville.
Och
uti rätten lade han domen uti samma dråpsak, lydandes
som efterföljer; Vi efterskrivna Klemedt Larsson ibm
i Kartaby (står så), Måns Matsson uti Tjurkhult,
Peder ?sson (i mittvikningen) i Smedamåla, Joen Sönesson ibm, David Nilsson i Helvete, Sven Joensson i Rävemåla, Söne Andersson ibm, Per K? (i mittvikningen) i
Klämmen, Svente i Ölsemåla, Ture Ingemarsson ibm, P?
(i mittvikningen) Gummesson i Bråtabron, Börje Jonsson i Humlemåla,
Nils N: ibm, Anders Larsson i Skärvgöl och Gumme
Månsson i Fiskareby.
Dom
gör veterligt, år efter Kristi födelse 1664 tisdagen den 7 juni, är vi 15
stämningsmän inom Medelstad häradsting, utav ärlig och förnumstige man Ingemar
Andersson i Djurtorp och Måns Andersson i Fiskareby,
eftermålsmän på salige Rull Andersson i Fogdakärr, som för någon tid sedan är ynkligen dräpt och
till döds stucken utav Erik Månsson som bodde i Stockholm, uppkrävde
och av tingsfogden Nils Joensson tillmälda efter
laglig kald och varsel, och de bevisade med kaldsmän Karl Samson i Djurtorp och Olle Börjesson sammastädes
som tillstod lagligen att hava hit uti rätten stämt förenämnde mandråparen Erik
Månsson till första, 2 och 3 ting och vida ting att påhöra
som vittne, och 4 ting till dom, uti dess beskaffenhet, [textförlust] giveliges förhöra, och däruti kända, svära och döma, om han
icke bör giva liv för liv, med vidare samma vår skrivning, och som innehåller
och omförmäler. Dess lika hade förenämnde kaldsmän
instämt Peder Nilsson i Klämmen, Kerstin Henriks i Kalmar, Augdi
Henriksdotter ibm, Mickel Håkansson i Backaryd, samtliga deras sannhet att
tillstå. Andet ting den 14 juni inskrivna, efter
förra angivande. Den 28 juni förenämnde eftermålsmannen lyste för deras dele, efter de alla vittnena icke var stämda, och begärde 4
ovilliga män härav tinget måtte tillmäldes att syna och granska platsen därsom samma dråp skedde, därom blev tillmält,
dessa efterskrivna, Karl Hansson i Långsjöryd, Mats Månsson i Gunnarskulla, Per Sönesson i
Abborremåla och Olle Håkansson i Pinkaremåla, 3 ting
den 12 juli, framkom, ärlig och förnumstige man Jöns Månsson i Påtorp, eftermålsmannen Ingemar Andersson i Djurtorp hans
vägnar, lät bevisa med kaldsmän Sven Jönsson i
Ettebro och Per Olsson i Värmansmåla, som tillstod lagligen att hava hitstämt Bengta Månsdotter i Kalmar, Elna Månsdotter i
Årsjömåla, Augda Henriksdotter, Mickel Håkansson i
Backaryd, samtliga till deras sannhet att tillstå. Först blev alla instämda
vittnen framställda för rätten och eden för dem ljudligen blev uppläst,
därefter framlagde Kerstin Måns i Kalmar
sitt skriftliga vittne lydandes ord efter annat, eftersom underskrivna är
stämda till Medelstads häradsting till vittnesbörd, anlangande
det dråp som skedde vid Backaryd, då är detta vårt sannfärdiga vittnesbörd som
efterföljer. Först vittnar Kerstin Månsdotter i Kalmar att hon stod vid deignestättan innanför, och Rull
Andersson stod utanför stättan, och Erik Månsson stod nästan för en skärvbäck
på sin hemväg, då ropade Erik Månsson, tag pigornas vantar, då svarade Rull, jag har inga vantar från dej, då svarade Erik jag
säger som jag plägar att säga, att sk[textförlust]est
du, och ett skare bliver du, då svarade Rull är jag
ett skare så må jag vara ett skare, och med det samma ropade Rull att du beder en tjuv och skälm komma så kom hit till
mig, och den [textförlust] hörde sådana ord, då löpte jag till Erik Månsson,
och den tid jag kom över den skärvebäck, fick jag
Erik Månsson om armen, då kom Rull Andersson
löpandes, och mitt i den skärvabäcken drog han sin
kniv, och den tid han kom över den skärvabäcken,
slängde han sig nästan om Erik Månsson, så han fick Erik Månsson inom den skärvabäcken och sig, då höll jag Erik Månsson om hans
högerarm, då ropade jag till dom andra som stod däromkring, att de skulle komma
mig till hjälp, att skilja mig vid Rull, då
[textförlust] Rull Andersson inpå Erik Månsson och
hade sin kniv i vädret, över Erik Månsson, då tog Erik Månsson sin kniv ut, med
den vänstra handen, och stack Rull, Elin Månsdotter i
Stora Årsjömåla, Bengta Månsdotter i Kalmar, Augda
Henriksdotter och Mickel Håkansson i Backaryd, samtliga med sin salighets ed
med upphållna fingrar så uti sannhet vara tillgånget
som deras skriftliga vittne innehåller och omförmälder.
Tingsfogden Nils Joensson tillsporde samma vittnen, vilken som var näst, då
dråpet skedde, varken kvinnfolken eller manfolken, vartill de svarat, att
kvinnfolken var näst och manfolken långt ifrån. I lika måtta framkom Peder
Nilsson i Klämmen, som ock var instämd, med salighets ed med upphållna fingrar, att han stod vid deignestättan,
och såg efter Erik, gick på sin hemväg med sin kvinna från deignegården,
och då var Rull Andersson i stugan, och Joen Persson
i Stockholm gick med Erik, så ock en piga vid namn Elin Jonsdotter, som Rull hade tagit hennes vantar ifrån då kom Rull och ropade efter pigan, och sa kom hit och ta dina
vantar, och Erik blev då beståendes, och de andra gick bort, och Rull gick emot Erik, och vad de talades vid, kunde han icke
höra, för jag var så långt ifrån dom, och Rull vände
sig ifrån Erik, och kom upp emot mig, och kom till deignestättan,
och Erik kom efter till stenebäcken, blev han
beståendes, och sa till Rull, en lort är du, så haver
du varit alla dina dagar, Rull så må jag vara för
dej, då sa Rull, är du bättre än som en tjuv och
skälm, så kom hit, då sa Erik gack du hit till mig, då rände Rull strax till Erik, då Rull kom
emot Erik drog Erik sin kniv, och Rull sprang över
bäcken, och svängde sig på högra sidan på Erik, och då blev Rull
stucken av Erik, och Rulls kniv föll i detsamma av
hans hand på jorden, och löpte tre eller fyra alnar, så föll han på marken och
strax döde, yttermera vant Elin Måns i Årsjömåla, att hon såg att Rull hade kniven dragen, vid stenbäcken, Kerstin Måns vant
detsamma, Augda Henriksdotter vant att hon såg kniven
föll [textförlust] Rull, Mickel Håkansson såg Rull hade sin kniv dragen, när han kom emot Erik. Framkom
fyra män som har granskat platsen där dråpet skedde, nämligen Karl Hansson i
Långsjöryd, Måns Månsson i Gunnarskulla, Peder Sönesson i Abborremåla, Olle Håkansson i Pinkaremåla, som inom tinget är tillmälda,
förenämnda plats att syna efter deras uppkrävelse förmälding, och nu framlagdes deras skriftliga avsikt, blev
läst och påskriven, [textförlust]denders ord efter
annat så som följer, eftersom vi fyra män på rättens vägnar, är uppkrävda att granska och syna den sted
och plats, som Rull Andersson blev dräpt av Erik
Månsson i Stockholm, då haver vi varit på steden,
granskat och synat och fäst, efter vittnesbördens berättning och angivning, då
befinns det, eftersom vi haver målat 52 alnar som Rull
Andersson löpte efter Erik Månsson på sin hemväg, då Rull
Andersson kom emot Erik Månsson, då hade Erik Månsson ryggat sex alnar tillbaka
emot en stenig bäck, som på den tiden var full av vatten, detta är vårt
sannfärdiga vittnesbörd, som Kerstin Måns och Bengta Måns bekände för dem på
platsen, förmannen Klemedt Larsson i Kartaby för de
femton männen tillsporde förenämnda vittne om de vidare i samma sak, hade att
vittna då det nu ville giva tillkänna, vartill de samtliga svarade, de icke
vidare icke hade att vittna, än som de vittnade [textförlust] haver, Per
Persson sporde om någon var som på mandråparen Erik Månssons vägnar svara
ville, vartill svarade att ingen var av släkt eller börd, som hans vägnar svara
kunde, män begärandes av överheten de därtill ville svara, så vitt rätten kunde
tillhålla, välbemälte Peder Pedersson därtill
svarade, att han på Eriks vägnar till 4 ting skriftligen vill svara, eftersom
förenämnde Erik hade varit, en hennes hög grevliga nådes
bonde, och skatte drager, och sig emot överheten hörig och lydig förhålden, och den döde varit en lösdrivare och ingen visse
varelse, mest gått omkring av ett härad, och i ett annat, och hållit sig till
lättfärdiga sällskap, med vidare skall bliva föregivet 4 tinget den 19 juli.
Jöns
Månssons i Påtorp och Ingemar Anderssons vägnar lät
inskriva på Erik Månsson efter förra angivande, och därför i rätten lagdes,
deras skriftliga försätt, lydandes ord efter annat såsom efterföljer; Eftersom
vi underskrivna är lagligen förorsakad, klaga och tillkännagiva de 15
stämningsmännen vår stora nöd och anligande, varledes vår salige broder Rull
Andersson, ynkligen och hastigt dessvärre, är bliven dräpt och dödstucken utav
Erik Månsson i Stockholm, som han oskyldigt tog av daga, som är emot Guds och
Mose lag, belangande, vis som är angivet till 3 ting, att vår broder skulle
hava varit en lösgångare och drivare och icke hade
någon viss tillhåll, men gått av ett härad och i ett annat, vartill svaras, att
vår broder är barnfödd i Bäckasjögärde i Backaryd
socken, och lärt skomakarehantverk, och var kommen i äktenskap, och fått Håkans
dotter i Backaryd [textförlust] han fick en gårdsfjärding med henne, som han
bodde på några års tid, så länge han kunde skatta därför, flyttade därifrån
till Lilla Årsjömåla, köpte där en fjärding gård var där på ett års tid,
flyttade därifrån till Fogdakärr, vad hans hustru bedrövligen igen sitter, så han som andra skomakare har
sökt sitt bröd med Gud och ära, både i Hoby och Backaryds socknar, och icke
varit någon lösdrivare som angives belangande förenämnde Erik Månsson så
ynkligen och oskyldigt hava tagit vår broder så av daga, så som vittnesbörd
uttryckligen omnämnt haver, att Erik var på sin hemväg, och på tillbaka igen, i
ett ont försåt, på det han ville göra illa och slikt något våld kunde gått
förbi, och icke gjort den slemma gärning, om han ville hava varit det förutan,
men synden vara med ett bråd hu, och fri försåt att han ville dräpa förenämnde
vår broder, då sätter vi uti rätten, för de rätts [textförlust] 15
stämningsmän, om samma Erik icke haver dräpt sagda man, så han efter lagen,
recessen, bördsrätten, bör mista konungens fred, och giva liv för liv, när han
kan pågripas, och hans bolott
till den dödes fränder vara förbrutit, varpå vi av de 15 stämningsmännen är en
rätt försvarlig dom begärandes, att detta måtte läsas påskrivas och införas för
rätten, och sedan tillhanda ställes, actum Djurtorp
den 19 juli anno 1664 Ingemar Andersson i Djurtorp och Måns Andersson i Fiskareby.
Välaktade
Per Persson häremot i rätten lagde på mandråparens vägnar sitt skriftliga
försätt, lydandes ord efter annat, så som följer; Eftersom 15 stämningsmän är
upptagna och tillmälda att skall svära, känna och
döma uti den dråpsak som Erik Månsson i Stockholm
dessvärre begick, på en person vid namn Rull Andersson,
så efter di ingen finnes, som förenämnde Erik Månssons vägnar av släkt och börd
svara kan för honom, förorsakas jag underskrivne därför på hennes hög grevliga
nåds vägnar att svara för honom, eftersom han varit en högbemälte
min nådiga herres lydiga och hörsam skatte drager, så och mig av släkt och börd
därom anmodat, varföre de 15 männen ville nöja, och grandgiveligen
observera, och taga uti akt, varledes den dräpte Rull Andersson, med rättsråd, och
med sin dragna kniv, utan någon given orsak, efterlöpte,
och överföll, Erik Månsson på rätta kyrkohemväg, då han söndagen, hade varit
vid sin rätta socken kyrka, och hört predikan, som vittnesbörden uttryckligen
omnämnt haver, och är klarligen att så, och förstå, det Erik Månsson gärna
flydde olycka, idet han ryggat sig sex alnar tillbaka, då Rull
tillförne hade löpt efter honom 52 alnar, med en dragen kniv, och Där Erik var
kommen till en skärvig bäck och löpte över bäcken, och sökte Erik, var han då
av hög nöd och tvång måtte värja sig, ty antingen skulle han taga eller göra
olycka, därför utan haver Rull Andersson varit ett
överdådigt människa, och lösgångare, hållit sig till
lättfärdiga sällskap, motvilligen hållit sig från
Guds hus, och det högvärdiga altarets sakrament, i livet han i sus och dus, och
ett epikuriskt liv och levande, det hans efterlämnade
hustru med gråtande tårar själv för prästen bekänt, som vidare är att se,
efterföljande hederlige och vällärde mannen herr Christoffer Huiderups skriftliga meddelade och förtjänta skjutsmål, det finnes icke uti lagen eller recessen, fast
mindre uti Mose lag att en övergiven kropp, skall löpa efter sin Jesu Kristi,
ändock på sin kyrkoväg och oskyldigt och mordiska vis
taga honom av daga, som klarligen kunde eraktes, den Rull Andersson haver haft i sinne med Erik Månsson, så fram
han icke hade gjort nödvärn, ty Erik Månsson hade alltid varit fredlig, skytt
och flytt klammeri, som här hos följande skjutsmål,
yttermera omförmälder, efter slika förberönta orsaker och circumstansier
jag på högsta bemälta hennes hög grevliga nåds vägnar
sätter uti rätten för de 15 stämningsmännen, om icke Rull,
som emot Christian 3 recess 23 kapitlet haver med beväpnad hand sökt Erik
Månsson, bör att hava sk[textförlust] för hemgäld,
och igen uppgrävas av jorden komma hänläggas uti hög hedenjord, och hans bolott / om
han något hade, eller efter honom kan finnas, att vara till herrskapet
förbrutit, och Erik Månsson efter samma recess kapitel 21 / som av nödvärn
haver värjt sig, så väl som Judske lagbok 12 kapitlet
att njuta konungens fred, var på jag är en rättfärdig och försvarlig dom
begärandes, att detta mitt inlägg, idag till Medelstad häradsting, för de 15
männen, måtte läsas påskrivas, och sedan uti deras dom ord från ord införas,
och mig tillika med domen tillställas. Actum Ronneby
den 19 juli anno 1664 Peder Pedersson Holst.
Därnäst
i rätten lagde välbemälte Peder Pedersson hederlige
och vällärde mannen herr Christoffer Huiderup hans
skriftliga attest, lydandes ord efter annat såsom efterföljer; Eftersom av mig
underskrivne är begärt en attest, anlangande Rull Andersson som blev dräpt av Erik Månsson i Stockholm,
hans liv och livs framdragelse och förhåll, emot det högvärdiga ministerium och
heliga predikoämbete, då vittnar och bekänner jag för alla och en var, så som
det och är alla, som förenämnde Rull Andersson haver
känt, och så veterligt, att han på några års tid, förrän han blev tagen av
daga, levde som en epikuréer ett föraragerligt, och
okristligt liv och leverne, inte sökte kyrkan eller Guds hus, motvilligen föraktade Guds ord, och höll sig ifrån det
högvärdiga Jesu Kristi sakramente, höll sig med andra
lättfärdiga människor, till drink och dobbel, ändock på de tider, när
gudstjänsten i kyrkan förrättades, föraktade sin äkta hustru, och höll sig
ifrån henne, och inte ville göra henne till goda, vilket hon själv efter hans dödelliga avgång, med gråtande tårar för mig beklagat,
detta således sannfärdiga att vara, bekräftar jag med egen hand, och signet,
Ronneby den 4 juli 1664 Christoffer Huiderup.
Nock
uti rätta lagde ett skjutsmål om förenämnde om Erik
Månssons förhåll av Backaryd sockenmän utgivet, lydandes ord från ord såsom
efterföljer; Vi efterskrivne Anders Larsson i Värmanshult medhjälpare, Karl
Hansson i Långsjöryd, Peder Jönsson i Kåraryd
fjärdingsman och Nils Jönsson i Bäckasjögärde, kändes
och härmed veterligt gör, att år efter Kristi födelse 1664 söndagen den 12 juni
framkom den ärlige och välaktade Jöns Olsson i Långsjöryd, länsman i Ronneby
och Backaryds socknar, på sockenstämman, efter att gudstjänsten i Backaryds
kyrka var förrättad, och offentlig på Erik Månssons i Stockholm hans vägnar av
menige allmogen begärt, ett sannfärdigt skjutsmål, varledes förenämnde Erik Månsson i Stockholm, sig hade liv
och livet förhållit, om någon hade något över honom att klaga i någon måtta,
eller viste honom något att hava begånget, som en ärlig man ägnar och anstår,
undantagandes det dråp, som han haver gjort, på avdöde Rull
Andersson, de det då vill framsäga, då svarade därtill menige man som då var
tillstädes, att intet hade över honom att klaga, ej heller viste annat med
honom, än han hade levt som en ärlig och kristen danneman, hade haft god vanlig
umgängelse med grannar och nabor, och aldrig hade hört att han varit i träta i
klammeri med någon människa undantagandes det dråp som han hade begått på Rull Andersson, detta således som förskrivet står,
sannfärdigt att vara tillgånget, vittnar vi med våra sedvanliga signeter undertryckt, datum Backaryd, anno et die et ut supra under förenämnde fyra mäns signeter
befinns att vara skriftlig som efterföljer.
Belangande
ovanbemälte Erik Månssons liv och levande och förhåll, emot det heliga
ministerium och predikoämbete, då haver han alltid anställt sig som ett Guds
barn, älskat Gud, och hans ord, flitligen sökt kyrkan
och gjort sig delaktig i det högvärdiga Jesu Kristi sakramentet, levat kärligen
i umgängelse med var man, och inte begånget, så vitt jag veterligt är, som ett
Guds barn ägnar och anstår. Undantaget det mandråp som han begick på Rull Andersson, detta jag vittnar med egen hand, Ronneby
den 4 juli 1664 Christoffer Huiderup.
Förmannen
Klemedt Larsson för de 15 stämningsmännen till Purde Parterna om de hade vidare uti saken att föra, eller
framlägga, Jöns Månsson fullmäktige på den dödes vägnar svarade, att han icke
vidare hade att föra eller framlägga, Per Persson på mandråparens vägnar,
svarade, att han intet vidare i saken hade att föra eller framlägga, parterna
var dom begärandes. Varefter saken av de 15 stämningsmännen blev upptagen uti
sex veckor, till den 30 augusti närvarande år, sagdes domen av, som skriftligen
framlades, och lyder ord efter annat såsom efterföljer; Eftersom vi 15
stämningsmän är tillmälda att känna, döma och svära
på det dråp som Erik Månsson i Stockholm dessvärre har begått på Rull Andersson i Fogdakärr, då
eftersom förenämnde Erik var på sin hemväg, och kunde gått hem, och skytt den
olycka, men biest förenämnde Rull
till han kom till honom på släta marken, på det han ville fullkomna sitt onda
försåt, och icke var nöd och tvungen eller inträngd att värja sig, att slikt
dråp, ej heller någon skada först bekommit av Rull
Andersson som kunde givit orsak till slik Eriks grova bedrift, men plötsligen
hjärtstucken, så han strax döde, efter förda vittnens förmäldning,
dock vis de tre vittnen som är mandråparens systrar som synes hava förlett de
fyra männen med deras vittne på platsen, där dråpet skedde på som granskat
haver, eftersom det är slätt mark, och de därmed saken ville förvilda, då eftersom slikt grovt mandråp, är emot Guds och
Moselag, såväl som andra kristliga lagar, törs vi
icke finna förenämnde Erik Månsson fri, men vittnesbörden, känner vi, och svär
förenämnde Erik Månsson från konungens fred och giver liv för liv, när han kan pågripas, utan den höga överheten honom vill benåda,
belangande den dödes skjutsmål av Backaryds socken
män, och prästen om Rull Anderssons oskickliga liv
och leverne, så hade slikt tillförne efter geistlige och världslig rätt kunde
varit straffat, och förenämnde mandråpare därmed icke till regnes
att hava frihet och makt till att taga honom av daga, varpå de 15 männen gjorde
deras ed, undantagandes Anders Larsson i Skärvgöl och
Gumme Månsson i Fiskareby som icke mötte, till
vittnesbörd under våra signeter, actum
ut supra.
Härmed
att svara är mött förmannen för de 15 instämda männen, vid namn Klemedt Larsson i Kartaby, samt några flera av dem, och
framlagde bemälte Klemedt deras skriftliga svar och erklering, lydandes; Medan såsom vi 15 stämningsmän är till
Blekinge landsting instämda för vår dom vi haver dömt emellan, Erik Månsson i
Stockholm som så ynkligen haver dräpt och dödstuckit Rull
Andersson i Fogdakärr på släta marken, och därför
icke haver kunnat finna till nödvärn, men dömt förenämnde Erik Månsson från
konungens fred med vidare vår dom innehåller och omförmäler, med vilken våran
dom, ingen orätt haver gjort det vi förmenar, belangande vi angives uti herr
landsdomarens stämning att salige Rull Andersson
skulle hava löpt 52 alnars längd med sin dragna kniv, som föregives, och av
mandråparens trenne systrar ville gärna hjälpa på sin broder, och förvilla dom
fyra granskningsmännen, som vittnar efter dem, och icke aktar att Erik var på
sin hemväg med sin hustru, och Nils Jonsson i Stockholm, och då löpte tillbaka
igen på det han ville fullkomma sitt onda försåt, efter processens vidare förmäldning, belangande Rull
Anderssons stränga skjutsmål som är född och barn i
samma Backaryds socken av ärliga och äkta föräldrar, varit hos föräldrarna i 18
år sedan varit i ärligt äktenskap, som gott folk vet, och brukat sitt
skomakarhantverk, så ingen med rätta kan klaga över honom, utan vad han haver
gjort emot prästen, som honom illa beskriver. Så kunde slikt hans förargelse,
väl hava varit omtalad i hans levande liv och därpå straffad, och icke nu på
hans död eftertalat, och vi därför icke torde döma
honom att ligga på sitt verk, men förmenar vår dom så rätteligen vara dömd och
avsagd att den bör vid makt stånda, och föreordar
herr landsdomaren vår dom bifalla och stadfästa, detta måtte införas påskrivas,
och sedan till hemställas, Kartaby den 16 november 1664 Klemedt
Larsson i Kartaby förman för dom 15 männen.
Fadern
till den dräpte, vid namn Anders Ingvarsson i Bäckasjögärde,
som var hitstämd, här mötte, och förmenade de 15
männen ingen orätt med deras dom hade gjort, och förmodade därför att den
stadfäst blev.
Då
upptogs saken intill den 7 december till bättre upplysning om sannhet,
därförinnan eftermäls männen att föra efter
föregående varsel till vederbörande, både åsium med
åtta män över på de förra fyra, såväl som vittnen föra, på stedet
var klammeriet och skadan skedde, till vilket de förra åsiumsmännens
och vittnen bör att stämmas där att möta, och var där förhandlas det där på stedet, till rätten att omtagas, varom dessa sista åsiummännen den 29 november kunde avsäga inom hem tinget
varvid de funnit och förtecknat haver, vilket där från tinget kan givas
bekräftat, varmed förmannen för de 15 männen, såväl som sakhållaren
skulle möta här igen för rätten förenämnda dag, tillika med alla vittnen att överhöras och dom att gå. Vilken förenämnde dag Joen
Andersson i Potterup [Påtorp],
på den dräpte hans faders och bröders vägnar här mötte, och med en uppkrävelse av Medelstad häradsting den 22 november,
nästförlidne bevisade, efterskrivne åtta män Nils Jönsson i Kartaby, Åke
Andersson ibm, Mats Olofsson i Ettebro, Håkan Pedersson
ibm, Peder Samson i Skarup, Nils Olofsson ibm, Håkan
Joensson i Hasselstad och Karl Andersson ibm att hava varit vedmälte,
och bliver befallda att giva sig på åstederna
måndagen därnäst efter, och sedan nästa tisdag inom tinget deras toug att fullkomma och från dem att giva beskrivning som de
aktade att försvara.
Lade
han ock så fram samma åtta mäns beskrivna avsikt om deras granskning, lydandes
som efterföljer; Den 3 december haver vi åtta män varit på åsteden,
därsom Rull Andersson blev
dräpt. Efter vår uppgrävelses innehåll, då vittnade för oss Peder Nilsson i
Klämmen och Mickel Håkansson i Backaryd, att Erik Mogensson
vandrade på sin hemväg, och gick tillbaka från sitt följe fem snars och sex
alnar, och stod på slät mark, då kom Rull över en
bäck, som var några stenar uti, och när han kom till honom, stack han honom
ihjäl, så han föll på slät mark och talade aldrig, och kunde vi icke säga att
där fanns någon trängsel varför nödvärn kunde göras, för di till den nästa
gärdesgård var 21 alnar, och På båda sidor norr och söder, finns stora vägen
och slät mark, så på oss synes att Erik Månsson hade kunnat vika, om han hade
velat, att så i sannhet är som förskrivet står, vill vi vara beständiga när och
var påäskas, och ytterligen begärandes, att vi icke
bliver förtänkt, för det vi icke hade varit vid häradstinget, fördi tiden föll oss så kort, Ronneby den 7 december anno
1664 Nils Jönsson i Kartaby, Åke Andersson ibm, Mats Olsson i Ettebro, Håkan Pedersson ibm, Peder Samson i Skarup,
Nils Olsson ibm, Håkan Olsson i Hasselstad och Karl Andersson ibm. Förenämnda
åtta män har för rätten personligen mött, och gjorde deras ed, och med upphållna fingrar svär och beder sig så sant Gud hjälpe,
att det är sannhet som deras avsikt lyder och omförmälder.
Ändock så framlagdes av samme Joen Andersson den dräptes skjutsmål,
på Backaryds sockenstämma utgiven, lydandes som följer; Bekänner vi Börje i
Skörje kyrkovärd i Backaryds socken, Lars i Helvete före detta kyrkovärd, Måns
Börjesson i Skörje, Hans Jönsson i Bäckasjögärde,
Eskil Smed i Kroken, Nils Smed i Klämmen och Gumme Håkansson i Backaryd, gör
veterligt, att på Backaryds sockenstämma, är framkommen Joen Andersson i Påtorp, den första advent söndag, som var den 27 november,
och den andra söndag i advent var den 4 december, som haver skjut den dräptes Rull Anderssons skjutsmål, som
och haver skjuten en söndag tillförne, gillmenige man, om någon visste att
beskylla föreskrivne Rull för något oärligt,
klammeri, uppror eller olovligt, i hans liv och levnad, vartill alla svarade
att det är oss veterligt, att Rull är född i
Bråtabron av ärliga äkta föräldrar, och sedan av barndom uppfödd i Bäckasjögärde intill hans år och ålder, han gav sig i
äktenskap, och så bodde så i Backaryd, och sedan i Lilla Årsjömåla, och sedan
haver varit en inhysesman och dess emellan haver
brukat sitt ärliga skomakarehantverk, här i socknen och här omkring, så ingen
är framkommen som honom viste något att beskylla, annat än det som ärligt är,
såvida vi icke han vidare haver fört, eller stillat sig något annorledes, än
som en ärlig karl anlangar och anstår, förrän denna
dråpsgärning skedde, dock var skjutsmål att hans
själasörjare Mäster Jörgen eller herr Christoffer haver att giva honom, så nöjt
han sig i sin salighets sak haver anstillat, ville vi
hava dem bevisat, eftersom det är oss intet bevisat. Att så i sannhet är som
föreskrivet står, haver vi våra sedvanliga signeter
undertryckt, Backaryd den 4 december anno 1664.
För
det sista inlade han eftermålsmännens försätt, vilket lyder som efterföljer;
Eftersom vi underskrivne är stämda till landsting av Peder Pedersson,
då är vårt försätt som efterföljer, för det första befinns klarligen, att Rull Andersson är dräpt förutan någon tillgiven orsak, för
di Erik som honom dräpte, gick tillbaka från sitt följe och hemväg fem snes
alnar, och sex alnar med skälleri och obekväma ord,
och sin dragna kniv som kallas förädligt vapen, och den förenämnde Rull kom över den ringa bäck som några stenar ligger uti,
på slät mark, stack han honom, så han talade aldrig, men döde strax, eragtis känd utav Peder Nilssons, såväl som Mickel
Håkanssons vittnesbörd, att honom dräpt varken nöd eller tvång därtill, helst
för di han icke var trängd till att försvara sitt liv, eller sitt gods, icke
heller hade hugg eller sår, ty ej är bevisat, och ej skall bevisas, att Rull slog något slag till honom, antingen med kniv eller
annat, och klarligen befinnes där dråpet skedde, var slät mark över 20 alnar
till nästa gärde, bägge sidor omkring gärdet, med stor landsväg o. Slät mark,
så han nock som kunde inträngt, om han hade velat, så kan var tänka, att Erik
icke gick från sitt följe på det han ville rymma, man stack ihjäl karlen utan
orsak, varföre sätts i rätten för välbördige högvise herr landsdomaren, att
eftersom landslagen säger att funnen man skall låta spörja ofred sannhet, och
därpå döma svära, som de ville försvara, menar vi att di är det bästa
vittnesbörd, och deras dom så rättmätig avsagd. Så den bör vid makt att stånda.
För de andra eftersom Peder Pedersson haver stämt oss
hit, och vrångeligen angiver vår föreskrivne Rull, som annorledes kan bevisas, med hans skjutsmål, item Erik Mogensson därav ingen tvång till att sticka Rull ihjäl, som vi förmenar han på rättens vägnar hade bot
straffa sådan obarmhärtig mandråpare, hellre än att taga honom försvar, sattes
därför i rätten för väl bemälte herr landsdomaren, om han icke bör, att stå oss
till rätta för använda bekostning, och är vi här på rätt försvarlig dom
begärandes, att detta vårat försätt, måtte läsas påskrivas och införas, i vis
för rätten var avsagd, Ronneby den 7 december anno 1664 Anders Ingemarsson,
Ingemar Andersson och Mogens Andersson.
Eftersom
alla parterna haver rättalagt brev / vilka blev lästa
och påskrivna / uti sig själv således innehåller och utvisar. Och var
eftermålsmännen med förenämnde Joen Andersson, dom begärandes.
Då
sades således härpå av förrätta att eftersom utav drivna process icke är att
förmena Erik Mogensson varav någon nöd till dräpning
eller förorsakad sin kniv emot Rull Andersson att
bruka, med mindre honom därmed att dräpa vilket av 15 män, som i denna sak har
svurit och dömt, betraktade haver därför känt honom från konungens fred och
från livet, så vet jag icke något däremot att känna försvarligen
döma, varför jag mälder deras toug och dom vid makt. Actum die et loco ut supra Peter Durell.
Läst av Per Frödholm & Roger Rydberg
2004-08-21.
Exhib. 21 april 1668.
Kändes
vi efterskrivna Ingemar Andersson i Djurtorp, Måns Andersson i Kartaby, Jöns
Andersson i Ettebro, vid vårt eget värjemål, att vi
på våra egna vägnar, så ock på vår mor Sester Rullsdotter i Bäckasjögärde, och
våra andra syskon som är omyndiga, nämligen; Måns Andersson, Per Andersson,
Håkan Andersson och Nils Anderssons vägnar. Olof Månsson i Fogdakärr
och Nils Bengtsson i Fogdakärr, vilka är lagvärje för salige Rull
Anderssons hustru Ingeborg Håkansdotter i Fogdakärr,
på den ena sidan. Och Nils Abrahamsson i Stockholm, Per Nilsson i Stockholm,
Jöns Nilsson i Stockholm, Henrik Nilsson i Kalmar, Gomme
Nilsson i Hulta, Per Gommasson i Stockholm, på den
andra sidan. Att vi haver varit på en vänlig förlikning mellan förenämnde pareter anbelangande det dråp som Erik Månsson dessvärre
begick på salige Rull Andersson i Fogdakärr,
varom är gången dom till härads- och landsting, så förenämnde Erik är dömd från
konungens fred, därefter som slik grov gärning är i hastmodighet
skett emot Erik Månssons vilja, som han nu svarar och storligen förstrider, och hans fattiga hustru sitter med sex små
faderlösa barn som vid sig ingen hjälp, då på det han kunde komma till fred och
rolighet och hjälpa sin fattiga hustru och barn, därför vi på den dödes vägnar
i Jesu namn tillgivit förenämnde Erik Månsson fri förseelse, och ber för Guds
skull, den gunstiga höga överhögheten och honom vilja vara nådig och medskunde sig över honom och ge honom fred för sina många
små barn och hustrus skull, h---lehett Gud i himlen
rikligen vill belöna, som vi uti vår dagliga --- --- och bedja vill för den
fattige syndaren Erik Månsson kunde komma till nåd och hem till sin fattiga
hustru och barn, dem till tröst och glädje, att så uti sannhet är tillgången
och av oss obuddeligen hålls och efterkomma skall,
har vi till kraftigare bekräftelse, tryckt våra signeter
härnedan undertryckt, Actum
Backaryd den (datum dold under en lapp) anno 166---.
Vi
fattiga bönder och menige allmoge i Backaryd socken, begär allra nådigast, att
eftersom för Erik Månsson, barnfödd i Sverige, hade alla tider pliktat och
förhållit sig som en ärlig man, mot alla och en var, undantagandes det dråp han
dessvärre hade begått, att den gunstiga överheten, ville för Guds skull, och
för hans fattiga hustru och små barns skull, nådigast tillgiva och förlåta han
sin stora förseelse och honom freden och livet förunna, att han kunde komma hem
igen till sitt hus, att han kunde rätt fred och rolighet sin fattiga hustru och
små barn försörja, som eljest måste leva i största nöd och eländighet, slik
mildhet och nåd skall den högsta guden storligen belöna, varom vi hans
gudomliga majestät dagligen i våra böner skall anmöta.
Att detta är meniga Backaryds sockenmäns underdånigaste begärande, intygar vi
efterskrivna; Jöns Olsson i Långsjöryd länsman, Börje i Skörje kyrkovärje, Anders Larsson i Värmanshult medhjälpare och
Peder Jönsson i Kåraryd fjärdingsman, med våra signeter undertryckt, Backaryd (datum i marginalen) augusti
1665.
Exhib. 21 april 1668.
Stormäktige
förste högvälborne herre, allranådigaste herre och
konung.
Allranådigaste herre och konung; Jag fattige högbedrövade
hustru, med mina fattiga och omyndiga små barn är högeligen förorsakad konungen
min allra nådigaste herr och konung allra ödmjukast att tillkännagiva, varledes min man Erik Månsson i Stockholm i Ekestads socken (skall vara Backaryds socken), i Medelstads
härad uti Blekinge, ungefär för 3 år sedan är oförmodligen
kommen i olycka med dråp på en bonde, nämligen Rull
Andersson i Fogdakärr, dess omstående allra ödmjukast
av hos följande drivna processer, först till häradsting och sedan till
landstinget, var bemälte min man Erik Månsson, först av uppkrävda
15 män är dömd från sitt liv, och sedan bemälte 15 mäns dom och landsdomaren
välbetrodde herr Petter Durell confirmerat;
Dock allra underdånigast funderat deras gärning uti min allra nådigaste herre
och konungs goda behag, som är lagen och lagens ända. Omsider /: efter laglig medfart och domarnas avsägelse :/ jag högbedrövade
hustru förmedelst min och mina fattiga små barns
skull är kommen uti ackord med den dödes hustru, barn och ganska släkt /:
Eftersom envar härpå städt var gärningen skedde :/
väller veterligt min mans oskyldighet. Således eftersom vetighet betänkande,
givit honom bemälte förseelse efter, och bekänner, han oskyldigt och oförmodligen till sådan gärning är kommen, och därför honom
allt sådant av hjärtat haver efterlät och tillgivit,
ej påankande den stund de lever eller deras efterkomna i någon måtta,
efter hos följande deras frihetsbrevs vidare förmedling, var uti den dödes
släkt allra ödmjukast infaller med deras böner till min allranådigaste
herre och konung, han för den levande gudens skull ville skänka honom livet och
hans konungens fred nådigt vända, ja icke det allenast med hela allmogens allra
ödmjukaste och underdånigaste infallna till vår allra nådigaste herre och
konung, han mig och mina små fattiga barns min man och deras hjärtans kära
fader vill nådeligen livet förunna. Sådan min allra nådigaste herre och konungs
hjärta att förmilda, och missundhets
gärning beveka har jag vid fullmäktig på offentlig församling och kyrkomöte
begärt min mans liv och levnadsförhållande det icke allenast testificerar hela församlingen, mens våra kära sockenpräst
med hand och segel bekräftar min mans ärliga och vänliga omgängelse
med var man efter medföljande hans städsmåls vidare
innehåll och förmedling (…). Stockholm 1667-09-22.