Historik

Kronohemman i Bleking ha en helt annan beskaffenhet än annorstädes i riket, ty för det dryga båtsmanshållet de ständigt ha, har Kgl. M. av den 5 mars 1684, givit en särskild, med likalydande försäkring till vart härad som i häradskistorna förvaras, att åboarna å kronohemman äga för sig och sina barn trygg och säker besittning så länge de hälla sitt hemman och sina båtsmän som vederbör och länet fritt för utskrivningar. Dessa kronohemman ärves som skattejord, men säljer åbon besittningsrätten, så givs ingen bördsrätt, utan hemmanet anses såsom lösören i skuld.

Såsom det ej är nog att landet är i stånd att betala sina utskylder utan bör även vara ombetänkt att själv personligen hjälpa till att värja sig och sina grannar när så påtränger; ty har ock högstsalig Kung Karl XI sedan landet 1679 korn i ro, varit först sinnad, i Bleking indela ett rytteriregemente, som ock verkligen var påbegynt, men då man fattat fulla beslutet att lägga Kungl örlogsflottan vid Trossö och där anlägga en stad ändrades förslaget och allmogen antydd att hålla båtsmän i stället för ryttare, det de sig godvilligt åtogo år 1683. Så att till en båtsmans hållande bestods av årliga skatten och hemmansräntan, först 27 daler silvermynt och sedan 25 daler men ock tillika 15 daler till en sådan båtsmans anskaffande vid förefallande vakans. De större hemman såsom hela, 7/8, 3/4 och dylika, att hålla två båtsmän mot 40 dalers ränta. Dock som det föll för svårt, besvärade de sig vid 1686 års riksdag och fick försäkran om lindring, så snart man kunde få indraga till indelningen de förpantade kronohemman och skattlägga Sölvesborgs slotts ägor, samt forna Christianopels stadsägor med flera, som kunde göra någon lindring. Sådan reduktion och skattläggning gick för sig 1687 och nya indelningen år 1694 genom en därtill förordnad likvidationskommission. Men emellertid voro efter förra indelningen nio kompanier i landet, var kompanichef har sitt boställe och ett helt hemman till 30 dalers ränta, i stället för resepengar till och i kompanier. Som ock dessa många boställen besvärade staten blevo de vid kommissionen indragna och i kompanierna bragta från 9 till 3:ne.

På vart helt och 7/8 hemman bestås nu efter nyare indelningen 17 daler att hålla en båtsman; på 2/3, 3/4 och 5/6 hemman 18 daler, på 5/8: 19 daler, och på 1/2 dalers ränta. Dubbla hemman och ett större än ett helt ha två båtsmän, så att två hemmansmantal bestås 34 daler, 1 1/2 har två båtsmän på 38 daler: 1 1/4 hemman två båtsman och 40 daler samt 1 1/8 så även 40 dalers ränta. Vad som över är av räntan giver rusthållaren från sig till en annan, som har mindre hemman än de uppräknade så att han därigenom får hjälp till att hålla sin man. De trenne kompanicheferna ha sina boställen, ett helt, men bebo dem inte utan nyttjar dem i stället för respengarna. Första kompaniets boställe är i Tvings socken och by, 2:dra i Ramdala by och socken och 3:dje i Röan uti Jämshög socken.

I följe av denna indelningen har Kungl Maj:t och Kronan 1 500 båtsmän att ständigt tillgå på sina krono- och skattehemman, och på frälset 27 stycken, ty 4 frälsehemman hålla endast en man. Vart och ett rusthåll svarar alltid själv vid förefallande ledighet till sin karls anskaffande, så att de ej som vid knektehållen uppe i landet, rotat sig flera tillhopa att vara varann behjälpliga därtill. Härav faller det rusthållaren så svårt i krigstider vid karlars anskaffande, och bli de senare de dyraste och ganska svårlejda; men ock där före ha försäkringen, att för sig och sina barn sitta säkra och orubbade vid sina hemman, så länge de kunna hålla hemmanet i gott stånd och vid påfordran skaffa sin karl och svara till honom. Sådan försäkran oaktat köper dock bonden hellre sitt hemman till skatte, varom man har prov dagliga och förorsakar att aldrig något visst antal kan vara på krono- och skattehemman. Till så mycket större lättnad för allmogen vid denna indelning, skänkte konung Karl XI de förstå båtsmännen åt rusthållarna, vilka voro finna- och ålänningar, som i kriget tjäna på flottan, och en tid legat inkvarterade i Bleking. Härav kommer, att än i dag så många främmande namn givas på blekingsbåtsmännen: ty namnet behåller gemenligen densamma förste båtsmannens namn, och äro de merendels finska, som få ej utan chefens synnerliga tillstånd ändras. Av sådana äro: Crowain, Kerovain, Kockapä, Illowitz, Iskau, Laustis, Puppay och flera slika. Till lön och underhåll bestås båtsmannen årligen 24 daler silvermynt, och utgöres i följande: vårpengar, 4 daler silvermynt, höstpengar 4 daler silvermynt, beklädningspengar 5 daler silvermynt, en tunna råg 3 daler, en tunna korn 3 daler, 2:ne st. skjortor 2 daler, ett par strumpor 16 öre, ett par skor 1 daler, ett lass hö 1 daler, ett lass halm 16 öre. Utom detta bestås fritt hus av stuga, förstuga och en kammare och fähus samt kålhage. Vid tjänstgörande och uppbudning anskaffar rusthållaren en hängmatta av buldan för båtsmannen att ligga uti; vilken ock i en tvångvändning blir hans likkista om han dör på havet; samt en rya att ha på sig, när han lever. Vad han i övrigt behöver, finns för honom där han skall göra tjänst.

Dessa trenne kompanier äro så indelta, att det första börjar i Hoby socken och går igenom Ronneby, Backaryd, Tving, Fridlevstad, Hjortsberga, Edestad, Listerby och Förkärla socknar, utgör 500 man, utom 14 av frälsehemmanen. Det andra går igenom Nättraby, Rödeby, Lyckeby, Lösen, Augerum, Ramdala, Jämjö, Sturkö, Torhamn och Christianopels socknar; utgör 490 krono och en frälsebåtsman. Det tredje går igenom hela Listers och Bräkne härader, undantagande Hoby, och gör 510 kronor, samt 12 frälsebåtsmän, tillsammans 1 527 man. Hela denna inrättningen har baron och landshövdingen Erik Sjöblad lagt mesta handen vid; gjort alla förslag för överheten och undersökningar och förvärvat sig därmed odödelig heder.

Sist – är vid dessa kompanier ej flera officerare än endast kompanichefen och 2ne kompaniskrivare; den ene av dem gör beständig uppvaktning i kompaniet och drar försorg för alla uppbådningar, samt följer manskap till och från Carlskrona; den andre är ständigt i bemälte stad och kallas paradskrivare, håller rullorna och gör upprop, samt har där inne sin lön på Staten, men den förre på Landet.

Ur BLEKINGS BESKRIVNING författad av Christopher Cronholm år c:a 1750-1757