1738 2 post epiphania, Asarums dödbok.

Möllare Gunnar Jönssons lilla son från Granefors.

1745-03-21 Dombok.

Handelsman Nils Grandell innehavare av Granefors kärar till stadsfiskal Sölverin Andreas Offenberg och handelsman Olof Berg som innehaver av Långasjönäs skattehemman - svarandenas fullmäktige landsfiskal De Pier, angående kvarnar och dess malande, främmande mjöl i skattekvarnar. Olof Bergs salige fader Gumme Berg omnämnd.

1745-06-18 Dombok.

Kronolänsman Berndt Häger kärar båtsmansänka Bengta Nilsdotter i Elsebråne angående för 10 veckor sedan fött en flicka, som hon avlat med nu avlidne mjölnaren Per Andersson i Granefors under äktenskapslöfte. Han gav henne en ring som kopparsmed Hultmans hustru köpte av henne då hon är fattig och har två barn att försörja. Per var mjölnare i Dönhult. Hustru Hanna Jonsdotter i Froarp vittnar till Bengtas fördel. Per funnen död vid vattenhjulet i Dönhults kvarn förliden vinter.

1745-11-21 Dombok.

Kronolänsman Mauritz Georg Pravitz kärar båtsman Lars Hökare i Kvallåkra och skomakare Esbjörn Svensson i Kölja angående okvädesord och slagsmål på vägen mellan Granefors kopparhammare och Froarp som skett den 13 sistlidne oktober. Hökare stämt Esbjörn för samma sak. Vittnen; Drängen Lars Jonsson och Botil i Dalansö. Hökare nekar till slagsmål och hugg och slag. Esbjörns ämbetsdräng Måns Månsson omnämns. Måns vittnar; Såg Hökare slå Esbjörn tre rapp över ryggen samt hört Hökares okvädesord skälm. Botil och hennes son Lars Jonsson vittnar; Att det skett en söndag när de var på väg till kyrkan. Esbjörn nämns som sjuklig och bräcklig. Tuve Hedenberg i Karlshamn angivit Hökare för att ha gjort skor i Karlshamn utan att vara skomakare.

1746-03-24 Dombok.

Interimskronobefallningsmannen Nikolaus Schmidt kärar följande angående försummade uppbördsmöten; Halvnadsbonden Håkan Håkansson i Asarum, bruksdrängen Sven Svensson i Tubbaryd, mjölnare Per Nilsson i Granefors, halvnadsbonden Måns Månsson i Asarum, nämndeman Nils Åkesson i Horsaryd, reservkarlen Jonas i Stilleryd, reservkarlen Håkan i Hoka, Håkan Persson i Humlemåla, Erik Persson i Röaby, Per Andersson i Nybro, Sven Nilsson i Dönhult, Måns Jönsson i Trofta, Anders Månsson i Väby, Nils Torsson i Ebbamåla, Jonas Gummesson i Risansmåla, Per Hansson i Torp, Nils Danielsson i Hålabäck, änka Ingrid Olofsdotter i Åryd, Nils Persson i Björkeryd, Jon Mårtensson i Trensum, Sven Nilsson i Asarum, Jöns Hansson och Nils Persson i Horsaryd, Jöns Persson i Sternö, Jöns Mickelsson i Froarp, Måns Svensson i Kullemåla, Jöns Andersson i Susekull, Per Ingemansson i Tokaryd. Vid uppropet anmärktes att Mårten i Horsaryd och Per Andersson i Nybro samt Måns Svensson i Kullemåla är döda. Jonas Gummesson i Risansmåla och Erik Persson i Röaby bor nu i Medelstads härad samt Jöns Mickelsson i Froarp är boende och borgare i Karlshamn. Nils Danielsson i Hålabäck, Jöns Mårtensson i Trensum, Per Ingemansson i Tokaryd samt Håkan Håkansson i Asarum finns inte någonstädes. Sven Svensson i Tubbaryd, Per Nilsson i Granefors, Måns Månsson i Asarum, Håkan Persson i Humlemåla, Sven Nilsson i Dönhult och Jöns Andersson i Susekull har inte infunnit sig.

1746-11-28 Dombok.

Indelningsbåtsman Jöns Hansson Fix för Susekulls rusthåll anklagas av kronolänsman Kristoffer Schmidt angående att Fix lägrat och med barn rått kvinnspersonen Bengta Bengtsdotter nu vistandes i Gungvala. Hon vid sista midsommartid framfött en flicka, vilken ännu lever. Fix vill äkta Bengta som han lärde känna i Gränum (Jämshög) där barnet är avlat. Bengta bott i Bräkne härad sedan sista Valborgsmäss. Fix hustru Karin Nilsdotter, vilken är född på landsbygden vid Växjö, har övergivit honom 1740 och orten avvikit, hon är efterlyst i Bräkne härad och i Väckelsångs- och Uråsa socknar i Kinnevalds härad. Karin framfött barn medan han låg på Hårjanko på ekvirkeshygge kommenderad. Hustrun synts vid Granefors i en båtsmansstuga, legat där i tre nätter. Fix sydde skor i Gränum, Bengta är båtsmansänka. Fix tingat en stuga i Gungvala, Fix idkat skogsgärningar i bygden. Bengta är så sjuk att hon inte kan närvara vid tinget. Lägersmålet bör dömas i Listers härad.

1747 23 post trinit, Asarums dödbok.

En gammal hustru av Granefors och var möllare Anders Pålssons moder vid namn Botil, vilken hustru nyligen var kommen hit till församlingen med prästattest från pastor magister Risberg i Åsum, denna hustru säges vara 80 år gammal.

1750 9 post trinit, Asarums dödbok.

En dräng vid namn Sone Nilsson som var i tjänst hos handelsman Olof Broberg i Karlshamn och blev drunknad i kvarndammen vid Granefors när han skulle löga sig, 17½ år gammal.

1765 Absolutionslängd.

Tjuven Per Månsson i Froarp, hemlig skrift för stöld av koppar på Kopparhammaren.

Tjuven Jakob Persson i Froarp, uppenbar kyrkoplikt för stöld av koppar på Kopparhammaren.

Ett glänsande sekel. Kris, konkurs och rekonstruktion, källa www.finspong.se

Bearbetningen av koppar och senare även aluminium flyter som en allt bredare fåra genom den svenska industrihistorien. Skultuna är en av de första bifloderna med källflöden som hittar sitt ursprung i tidig Vasatid. En annan biflod är Granefors. Det kan synas märkligt att Nordiska Metallaktiebolaget inte från början inlemmade dessa båda företag för att dra nytta av deras kunskaper och eliminera två konkurrenter. Förklaringen är troligen att affärsmännen i Västerås hade fullt upp med sitt eget företag och dessutom räknade med att de båda äldre bolagen (med akuta ekonomiska problem) förr eller senare skulle erbjuda sig till ett billigt pris. De fick rätt. Granefors är ett litet stycke Bergslagen långt från den svenska metallhanteringens bruksmiljöer i Mellansverige. Man kan bara förundras över utvecklingens tillfälligheter, som etablerade koppartillverkning i Blekinge- skogarna och lät den överleva genom sekel av motgångar och katastrofer. Granefors, någon mil norr om Karlshamn, är idag en världsledande producent av kopparrör i grövre dimensioner.

Det har på goda grunder gjorts gällande, att en kopparhammare varit inrättad vid något av de små vattenfallen i Mieån inom Froarps by i Asarums socken redan så tidigt som omkring år 1620, då det under en tids relativ fred i grannlandskampen varit för det då danska Blekinge möjligt att, självt i avsaknad av malmförande bergarter, från exempelvis Småland erhålla garad koppar för vidare bearbetning, heter det i en historik över Granefors bruk. Den är författad av Erik Falk. Han var Metallverkens chef från 1910 ända till 1942 och hann dessutom med att författa uppsatser om Skultuna, Granefors och andra företag. Platsen för en sådan anläggning i närheten av den livliga handels- och hamnplatsen Bodekull vid Mieåns utlopp, där kopparslagare och andra hantverkare, vilka kunde finna bruk för en kopparhammares produkter, fann ökad sysselsättning, synes och giva ett gott belägg för sannolikheten av sagda påstående, även om inte hittills kunnat fastställas om anläggningens exakta belägenhet eller om tidsrymden för dess tillvaro, skriver Falk. Bodekull blev 1664 staden Karlshamn. Men det är belagt, att en handelsman i Karlshamn, Nils Grandell, fick tillstånd av Bergskollegium att anlägga ett bruk vid sitt vattenfall i Mieån. Graneforsbruk, som det kallades, kom igång 1738 genom leveransen av koppar från Falun. Granefors genomlevde täta ägarbyten efter Grandells död 1753.

Den producerade kopparplåten drabbades dessutom på flera sätt av sjunkande efterfrågan. 1772 förbjöd Gustav III all brännvinsbränning i landet efter den svåra missväxten året före. När brännandet återupptogs tre år senare fick det endast ske vid de statliga kronobrännerierna. Avesta kopparverk dök upp som konkurrent med valsverk som tillhandahöll plåt i större dimensioner än dem som smiddes vid kopparhamrarna. Granefors stod still under långa perioder och ännu värre blev det på 1840-talet, då engelsmännen började tillverka bottenplåtar till fartyg av det billigare materialet yellow metal, en valsad plåt av kopparzink. Granefors dåvarande ägare, konsul E. F. Meyer, bad därför myndigheterna om tillstånd att få uppföra ett valsverk. 1851 fick han sitt tillstånd. Valsverket hämtades från England. Vattenhjul, axlar m. m. levererades av Munktells verkstad i Eskilstuna. 1852 producerades den första plåten. Granefors hade gått in den moderna industriepoken.

Men liksom kollegan vid Svartån i Västmanland hade Granefors stora bekymmer med vattenbristen i Mieån. Än idag talar Graneforsanställda om den stora stenen i Mieån, som visade vattenståndet. När stenen stack upp ovanför vattenyta på morgonen, var det lika bra att gå hem igen. Hjulen stod stilla den dagen. Under hela 1861 ägde ingen tillverkning rum. Även när vattnet strömmade förbi Granefors med full kraft hade bruket ganska beskedlig produktion. 1870 hade bruket fem anställda som tillverkade 63 000 kg kopparprodukter. Produktionssiffrorna sjönk till 36 000 kg år 1886. Några år senare hade konsul Meyers son, Ernst Meyer, blivit ägare. Han sålde bruket för 160 000 kr. till den nybildade bolaget Granefors Koppar- och Mässingsfabrik AB. Inbjudan till aktieteckning hade tongångar som liknade uppropet från Nordiska Metallaktiebolaget några år senare. Bolaget skulle fylla ett länge kändt behof av en fabrik inom landet, som skulle kunna fabricera de mångfaldiga artiklar som görs av koppar och mässing och som nu med få undantag importeras från utrikes ort. Det behövdes minst 500 000 kr, i aktiekapital helst 650 000 kr. Ernst Meyer hade ärvt ett bruk med samma anor som Skultuna, men han tänkte modernt som O. F. Wijkman och dennes kollegor i Västerås med några års försprång. Meyer fick kontakt med maskinkonstruktören Erik Hugo Waldenström, som hade arbetat vid olika stora valsverk i England. De förstod att det krävdes nya anläggningar för att få bruket på fötter. Kostnaderna för plåtvalsverk, ånghammare, valsverk, tråddrageri, rörverk och mässingsgjuteri beräknades till 250 000 kr. Årsproduktionen skulle uppgå till totalt 600 ton.

Aktiebolaget bildades formellt i maj 1890, maskinerna hämtades från England. Nya fabriksbyggnader växte upp vid forsarna liksom chefsvilla och arbetare- bostäder. Men de storstilade planerna sprack. 1895 var bolaget konkursmässigt och ställdes under administration. Det krävdes ännu mer pengar för att bygga upp en ny verksamhet och produktionen borde ha varit avsevärt större för att nå stordriftens fördelar. Tillverkningsåret 1896 producerade gamla Granefors bara 258 ton plåt, rör, stänger och tråd. En av de större fordringsägarna var baron Th. Adelswärd på Åtvidaberg. Han försökte intressera Skultuna AB för en sammanslagning av de båda bruken, men mötte ingen entusiasm. Granefors såldes istället till häradshövding Rickard Hägglöf, som lät bilda det nya bolaget Granefors Koppar- och Mässingsverk. Under det första verksamhetsåret 1897 produktionen 275 ton. Antalet anställda var 54 personer. 1905 hade produktionen nästan fördubblats till 521 ton, medan antalet anställda bara hade ökat till 60. Uppenbarligen försökte Hägglöf sälja bolaget till Nordiska Metallaktiebolaget. I ett protokoll från Nordiska Metallaktiebolagets styrelsemöte den 20 januari 1898 rapporteras, att styrelsen hade besökt Granefors, avvaktande ett saluanbud från Granefors AB. 1906-1907 skedde sammanslagningen med Skultuna. Granefors överlät samtliga aktier till Skultuna för 330 000 kr. Samarbetet hade inletts redan 1903 i det försäljningsbolag som de båda företagen hade bildat tillsammans med Nordiska Metallaktiebolaget.