Criminalia EVAA:

Göta hovrätt, criminalia, volym EVAA:43.

Anno 1661 den 21 oktober resolverades efterskrivna kriminaldom ifrån Blekinge.

Tvenne domar från Blekinge, den första av de 15 män avlagd den 9 november anno 1659 på Bräkne härads ting över Nils Matsson i Långasjönäs, som har med en kniv stuckit Sven Sonesson i Boarp i käften, varav han Sven strax därefter nedföll och blev död. Jämte de 15 män ha efter vittnesbörd dömt Nils Matsson ha gjort dråpet i nödvärjo, efter Christian IV recess andra boken sjätte kapitlet andra artikeln, 7 män är av Blekinge Landstingsrätt den 22 februari 1660 dömd efter Christian III recess 21 artikeln att ge liv för liv, som allt detta av bägge rannsakningarna och domarna kungliga rätten vidare har att förnimma.

Resolution; Denna kungliga rätt finner de 15 mäns dom uppå goda skäl och vittne vara grundad, och alltså bör stånda och gill vara, och Landstingsdomen vara ogill och kraftlös.

Prebjörn Mauritsson i Asarum, sakhörare till Bräkne härads ting, och Jörgen Knutsson i Elleholm skrivare gör veterligt att år efter Guds börd 1659 onsdagen den 7 september inom tinget för oss och eniga män flera för rätten framkom Peder Sonesson i Trensum med kaldsmän, Nils Pedersson i Trensum och Åke Håkansson ibm, vunna efter lagen, lagligen att ha hitstämt Nils Matsson i Långasjönäs, till 1-2-3 ting, vittnesbörd att påhöra, och till 4 ting, till en 15 mans uppkrävelse och dom. Beskyllandes honom för ett dråp han dessvärre gjort och begått på Sven Sonesson i Boarp, vilket skedde i Asarum för cirka 9 veckor sedan, desslika har de hitstämt Jöns Joensson i Tostarp, Jöns Andersson ibm, Jöns Åkesson i Torarp, Benedikt i Asarum, Arvid Jöns, Nils Pedersson, Peder Larsson, Marina Svens ibm, för deras sannhet att vittna och tillstå. Och var idag 1 ting.

Onsdagen den 14 dito 2 ting. Peder Sonesson i Trensum till Nils Matsson i Långasjönäs.

Onsdagen den 21 dito 3 ting. Peder Sonesson i Trensum till Nils Matsson i Långasjönäs för det dråp han dess värre har begått på Sven Sonesson i Boarp och begär att hans vittnen måste tas till förhör. Då efter eden framstår Måns Simonsson i Tararp och vittnar att han var hos i lag med Sven Sonesson och Nils Matsson där samma olycka, de satt och drack, Nils Matsson hade kåndes, då kom en liten piga gåendes, vilken var Nils Pederssons i Asarum, då sa Nils Matsson den pigan skall jag skänka, jag har en liten dräng, den skall hon ha, då sa Sven Sonesson du skall så icke rätt långt till skall han få skam, och då kom Nils och satte sig hos Sven igen och då drog Nils ifrån sig handen, och då slog Sven Sonesson honom strax på munnen, då kom Nils åt honom med handen och då stod Sven upp och tog till kniven, då blev de åtskilda så att ingen vidare skada skedde. Då sade Jöns Joensson i Tostarp skall i förlikas och giva en mark till öls, då sa Nils jo rätt gärna jag skall lägga ut min del, då räckte Nils Sven handen, då tog Sven till kniven som satt under byxgördeln och stack åt Nils två sting, ett i bröstet och ett i armen, men vet inte hur mycket det tog, då ryckte Nils sig från honom intill så länge hällen tog emot två steg så han vinglade och då fick han sin kniv ned och stack Sven i käften. Och då löpte Nils och Sven sökte ändå efter honom upp till Klockhuset med sin kniv, och då --- han sig och föll omkull och dog. Så Nils Matsson var nödd till att värja sig så framt han ville inte själv bli på stället.

Nils Pedersson som ock vittnade i lika måtta som Måns Simonsson, vittnar även att då de kom upp till Klockhuset löpte Nils Matsson och ljudade och Sven följde flux efter, och stack ändå två sting efter honom och hade när rammat honom. Och då vände han tillbaka igen och hans ögon var brustna.

Benedikt Hansson i Asarum vittnar i lika måtta.

Jöns Åkesson i Torarp vittnar i lika måtta att Sven Sonesson slog Nils först och stack honom först, men såg inte när Nils stack igen, då irrade Nils och löpte omkring stuvan, Sven var allt efter och stack, när de kom upp mot Klockhuset vände Sven och hade kniven i handen, och den satt under byxgördeln, och sedan han dog hade han kniven i handen.

Jöns Andersson i Tostarp vittnar i lika måtta.

Jöns Jonsson i Tostarp vittnar att han inte var varse denna förrän de var åtskiljda första gången, då sa jag att ni skall förlikas, två mark eller öl. Då svarade Sven nej vår Herres död det skall jag icke, ni skall ge 8 skilling var, då sa Nils rätt gärna och räckte Sven handen, då slog Sven åt honom med kniven, då ryckte Nils sig tillbaka, Sven fick fram kniven och något tog emot hällen så att han inte kunde undlöpa, då stack han ett sting åt Sven, då vinglade Nils ner från stenen och Sven löpte efter honom upp mot Klockhuset och strax efter honom och då vände han och gick tillbaka igen, och då lade han sig och dog, han hade kniven i handen när han var död.

Onsdagen 24 dito 4 ting. Per Sonesson i Trensum till Nils Matsson i Långasjönäs för att han har dräpt hans bror Sven Sonesson i Boarp. Han bör mista konungens fred och lida på hans liv. Och begär av tinget att 15 män skall uppmäldas som kan svara och döma, begär en försvarlig dom. Mats Andersson i Susekull möter i rätten på Nils vägnar och i rätten lade sitt skriftliga försätt, läst och påskrivet, mäldande; Eftersom min son Nils Matsson i Näset är instämd av Peder Sonesson i Trensum till 1-2-3 ting vittnesbörd att påhöra och till 4 ting till en 15 mäns uppkrävelse och dom och är honom av Per Sonesson sakgiven för att han skulle hava med en kniv dräpt hans bror Sven Sonesson i Boarp som skulle ha skett i Asarum för någon tid sedan, varom Per Sonesson har fört vittne och nu förmenar han därmed haver förbrutit konungens fred oansett vittnesbörd uttryckligen vittnat Nils oskyldig att vara först två gånger av Sven Sonesson utan all billig given orsak plötsligen överfallen, först med munslag och sedan överfallen med kniv, och velat fullkomma de ord han till förne ha haft där Nils inte hörde och sa en skall se icke rätt långt till han skall få skam, har inte Gud och gott folk hans onda försåt avvärjt och förhindrat och sedan där gott folk har sig emellan lagt denna att förlika, har Nils Matsson gärna sökt förlikning dock han hade skett orätt och räckte Sven handen och ville vara hans vän medan Sven inte ville men tog efter sin kniv som satt till redo under byxgördeln och stack åt Nils Matsson, tills han inte kund undgå och fick sin kniv ut och stack mot Sven och icke fler, vilket om icke hade skett hade Nils själv blivit på platsen, så han turligen var nödd till att värja livet och sedan efterföljde han Nils Matsson upp på Klockebacken med sin kniv, sting om sting med sin kniv, så Nils näppeligen honom kunde undlöpa, hade Gud icke hjälpt honom vilket vittnesbörden nock som uttryckligen förmälder och alla stämmer överens om väl kunde bärga livet hade han inte varit så förbittrad uti ord och sitt onda försätt att vilja fullkomma och där över sig själv förlöpas och --- så han tog sin död. Han därför vänligen begär att de 15 männen skall vittnesbörden grandgivlig rannsaka från första till sista och därefter känna och döma de för Gud och överheten aktar att försvara. Och efter förenämnda vittnesbörden sätter i rätten om Nils icke här har gjort nödvärje och därför konungens fred att njuta och Sven Sonesson ligga på sitt verk och därav de 15 männen en försvarlig dom begärandes. Susekull 28 september 1659 Mats Andersson.

Henrik Holgersson i Tararp, Isak Jönsson i Torarp, Måns Hansson och Arvid Pedersson ibm, Bengt Isaksson i Rå, Joen i Gungvala, Måns Krok och Truls Jönsson ibm, Nils Persson i Öjamåla, Jöns Svensson ibm, Sone i Rumpeboda, Lave i Ämneboda, Sven Jönsson i Öjavad, Jöns i Hovmansbygd och Jeppe i Högaböke. Då skjuter Per Sonesson sig till vittnen, nämligen Bo i Långeboda efter kald och varsel inom sex veckor. Förenämnde män deras sak att fyllest att göra efter lagen som de efter Gud och överheten att försvara.

Onsdagen den 9 november innevarande år för rätten framkom Henrik Holgersson i Tararp med sina medföljande 15 män som är uppmälda att känna och döma i det dråp soim Nils Matsson i Näs begått på Sven Sonesson i Boarp och eftersom sakvålderen Per Sonesson har skjutit sig till vittnesbörd att föra för de 15 män inom sex veckor vilket icke är skett och de 15 män icke torde denna understå angående längre med saken att göra uppehåll. Då efter vittnesbörden i saken fört är kan vi fattiga 15 män icke rättare förestå än Nils Matsson jo har gjort nödvärn och därför svär och dömer vi honom till konungens fred att njuta. Och pleje nödvärjebot så länge vittnesbörden står vid makt. Att så i sannhet inför tinget såväl dömt och avsagt är som föreskrivet står det till veterlighet har vi samtliga 15 män våra signeter här unden tryckt anno actum di et loco.

Den godhjärtlige och kristlige läsaren önskas lycka och välstånd.

Eftersom denne unge man Nils Matsson i Näset i Asarums socken är för sin särdeles orsak av mig hans själasörjare ett vittnesbörd om sitt levnadsförhåll begärandes då må den kristlige läsare vänligen veta om honom det ingalunda neka eftersom han på fyra års tid sedan jag honom känt varit en bosittandes ärlig danneman i socknen, undantag av det oförnekliga tillfall vid nödvärje överseendes dråpet vis var en av en medsockenmännen varför han ändock kyrkans disciplin har utstått efter att lagens fred över honom tillförne på ting och stämma är upphävd, icke dess mindre kan jag dock inte vidare vittna än att han någon tid tillförne varken han var en ung karl ej heller sedan i min tid givit orsak till klammeri eller slik tillbörlig uslighet men alltid som där har varit hos honom även till att träda i faderns fotspår med fromhet, skicklighet och stillhet så har han ock låtit det i ett sinne kristligt och ärligt levat varom ännu är och förhoppning om ett skickligare och bättre. Beder därför mycket vänligen att den kristlige läsare förenämnde Nils Matsson sin förseelse ej till det värsta för viss oskriven man varit med missunhet anser hans ärliga avkom och ganska livets skicklighet och stillhet än en dålighet och mänsklig skröplighet ty sådant behagar både Gud och människor velat stå och mig han själasörjare därmed sker en därför jag igen den Befallandes härmed den välmenande läsaren den trofaste Gud till själs och lovs trygga besvärelse. Asarum 5 april 1660 Jöns Nilsson Vankif.

Peter Durell till Grenshammar landsdomare i Blekinge gör veterligt att år efter Kristi födelse 1660 onsdagen den 22 februari inom Blekinge Landsting var skickad ärlig och förnumstig man Mats Andersson i Susekull på sin son Nils Matsson i Långasjönäs hans vägnar, som har i rätten stämt 15 nämndemän Henrik Holgersson i Tararp, Isak Jönsson i Torarp, Måns Hansson och Arvid Pedersson ibm, Bengt Isaksson i Rå, Joen i Gungvala, Måns Krok och Truls Jönsson ibm, Nils Persson i Öjamåla, Jöns Svensson ibm, Sone i Rumpeboda, Lave i Ämneboda, Sven Jönsson i Öjavad, Jöns i Hovmansbygd och Jeppe i Högaböke till en deras doms påkännelse och konfirmation dömt och avsagt inom Bräkne härads ting den 9 november förlidet år mellan Sven Sonesson i Boarp som dessvärre blev dräpt, förenämnde Nils Matsson hans eftermålsman Per Sonesson i Trensum på den ena och förenämnde Nils fader på den andra sidan. Och en dag icke skulle kunna klagas över samma 15 män mens de rätteligen nskulle ha efterföljt vittnesbörden oförsett sannhet och därpå grundat deras dom och dråpet känt till nödvärje, varför Mats Andersson också förtjänligt eraktade efter Christian IV recess 2 bok 6 kapitel 2 artikel, de till bekräftelse att instämma. Och eftersom förenämnde Sven Sonesson som dräpt blev och Nils Matsson som dråpet begick skulle vara kommen uti ett lag samman uti Asarum att dricka en kanna öl och då skulle Sven först tagit sig ett ont sinne mot Nils och sagt att en skulle få skam och strax vid detsamma skule ha slagit Nils på munnen, vad de av de andra övervarande skulle vara blivna åtskilda och förlikta och då Nils skulle ha räckt fram handen mot Sven då skulle Sven efter egen pånytt ha fångat klammeri än ock stuckit Nils tvenne knivsting, ett vid bröstet och ett vid armen, och Nils skulle ha ryggat sig in till så länge hans fötter skulle vara komna emot en stor sten så han skulle ha vinglat omkull mot en sten vad utav han skulle ha varit hindrad så han icke längre kunde vika, då skule han nha gripit efter sin kniv, fått den fatt för att värja sitt liv, och kommit få skada därmed att slå ifrån sig och stuckit Sven i käften, och sedan det var skett var Nils kommen upp och på flykten, och Sven ändå yttermera ha förföljt honom med sin dragna kniv till Klockarehuset, där Sven lade sig och blev död med kniven i handen. Efter sådan a omständigheter förmente förenämnde Mats Andersson samma 15 mäns dom, varmed hans son var känd till konungens fred att njuta och nödvärjebot att utge, med rätta dömt var varföre han begärde samma som att konfirmeras. I lika måtte var hitstämd förenämnde Per Sonesson som på den dräptes vägnar hade talat på saken här att möta om han hade något här till har att svara, var och en så efterskrivna som skulle ha vittnat i saken hit instämda att möta att överhöra saken till dess bättre upplysning Måns Simonsson i Tararp, Nils Persson i Asarum, Benedikt Hansson ibm, Jöns Åkesson i Torarp, Jöns Andersson i Tostarp och Jöns Jonsson i Tostarp.

Och i rätten la han samma dom lydandes som efterföljer; Prebjörn Mauritsson i Asarum, sakhörare till Bräkne härads ting, och Jörgen Knutsson i Elleholm skrivare gör veterligt att år efter Guds börd 1659 onsdagen den 7 september inom tinget för oss och eniga män flera för rätten framkom Peder Sonesson i Trensum med kaldsmän, Nils Pedersson i Trensum och Åke Håkansson ibm, vunna efter lagen, lagligen att ha hitstämt Nils Matsson i Långasjönäs, till 1-2-3 ting, vittnesbörd att påhöra, och till 4 ting, till en 15 mans uppkrävelse och dom. Beskyllandes honom för ett dråp han dessvärre gjort och begått på Sven Sonesson i Boarp, vilket skedde i Asarum för cirka 9 veckor sedan, desslika har de hitstämt Jöns Joensson i Tostarp, Jöns Andersson ibm, Jöns Åkesson i Torarp, Benedikt i Asarum, Arvid Jöns, Nils Pedersson, Peder Larsson, Marina Svens ibm, för deras sannhet att vittna och tillstå. Och var idag 1 ting.

Onsdagen den 14 dito 2 ting. Peder Sonesson i Trensum till Nils Matsson i Långasjönäs.

Onsdagen den 21 dito 3 ting. Peder Sonesson i Trensum till Nils Matsson i Långasjönäs för det dråp han dess värre har begått på Sven Sonesson i Boarp och begär att hans vittnen måste tas till förhör. Då efter eden framstår Måns Simonsson i Tararp och vittnar att han var hos i lag med Sven Sonesson och Nils Matsson där samma olycka, de satt och drack, Nils Matsson hade kannan, då kom en liten piga gåendes, vilken var Nils Pederssons i Asarum, då sa Nils Matsson den pigan skall jag skänka, jag har en liten dräng, den skall hon ha, då sa Sven Sonesson du skall se icke rätt långt till skall han få skam, och då kom Nils och satte sig hos Sven igen och då drog Nils ifrån sig kannan, och då slog Sven Sonesson honom strax på munnen, då kom Nils åt honom med handen och då stod Sven upp och tog till kniven, då blev de åtskilda så att ingen vidare skada skedde. Då sade Jöns Joensson i Tostarp skall i förlikas och giva en mark till öls, då sa Nils jo rätt gärna jag skall lägga ut min del, då räckte Nils Sven handen, då tog Sven till kniven som satt under byxgördeln och stack åt Nils två sting, ett i bröstet och ett i armen, men vittnet vet inte hur mycket det tog, då ryggade Nils sig från honom intill så länge hälen tog emot en sten så han vinglade och då fick han sin kniv ned och stack Sven i käften. Och då löpte Nils och Sven sökte ändå efter honom upp till Klockhuset med sin kniv, och då vände han sig och föll omkull och dog. Så Nils Matsson var nödd till att värja sig så framt han ville inte själv bli på stället.

Nils Pedersson i Asarum som ock vittnade i lika måtta som Måns Simonsson, vittnar även att då de kom upp till Klockhuset löpte Nils Matsson och ljudade och Sven följde flux efter, och stack ändå två sting efter honom och hade när rammat honom. Och då vände han tillbaka igen och hans ögon var brustna.

Benedikt Hansson i Asarum vittnar i lika måtta.

Jöns Åkesson i Torarp vittnar i lika måtta att Sven Sonesson slog Nils först och stack honom först, men såg inte när Nils stack igen, då irrade Nils och löpte omkring stuvan, Sven var allt efter och stack, när de kom upp mot Klockhuset vände Sven och hade kniven i handen, och slidan satt under byxgördeln, och sedan han dog hade han kniven i handen.

Jöns Andersson i Tostarp vittnar i lika måtta.

Jöns Jonsson i Tostarp vittnar att han inte var varse denna förrän de var åtskiljda första gången, då sa jag att ni skall förlikas, två mark eller öl. Då svarade Sven nej vår Herres död det skall jag icke, ni skall ge 8 skilling var, då sa Nils rätt gärna och räckte Sven handen, då slog Sven åt honom med kniven, då ryckte Nils sig tillbaka, Sven fick fram kniven och något tog emot hälen så att han inte kunde undlöpa, då stack han ett sting åt Sven, då vinglade Nils ner från stenen och Sven löpte efter honom upp mot Klockhuset och strax efter honom och då vände han och gick tillbaka igen, och då lade han sig och dog, han hade kniven i handen när han var död.

Onsdagen 28 dito 4 ting. Per Sonesson i Trensum till Nils Matsson i Långasjönäs för att han har dräpt hans bror Sven Sonesson i Boarp. Han bör mista konungens fred och lida på hans liv. Och begär av tinget att 15 män skall uppmäldas som kan svara och döma, begär en försvarlig dom. Mats Andersson i Susekull möter i rätten på Nils vägnar och i rätten lade sitt skriftliga försätt, läst och påskrivet, mäldande; Eftersom min son Nils Matsson i Näset är instämd av Peder Sonesson i Trensum till 1-2-3 ting vittnesbörd att påhöra och till 4 ting till en 15 mäns uppkrävelse och dom och är honom av Per Sonesson sakgiven för att han skulle hava med en kniv dräpt hans bror Sven Sonesson i Boarp som skulle ha skett i Asarum för någon tid sedan, varom Per Sonesson har fört vittne och nu förmenar han därmed haver förbrutit konungens fred oansett vad vittnesbörden uttryckligen vittnat Nils oskyldig att vara först två gånger av Sven Sonesson utan all billig given orsak plötsligen överfallen, först med munslag och sedan överfallen med kniv, och velat fullkomma de ord han till förne ha haft där Nils inte hörde och sa en skall se icke rätt långt till han skall få skam, har inte Gud och gott folk hans onda försåt avvärjt och förhindrat och sedan där gott folk har sig emellan lagt denna att förlika, har Nils Matsson gärna sökt förlikning dock han hade skett orätt och räckte Sven handen och ville vara hans vän medan Sven inte ville men tog efter sin kniv som satt till redo under byxgördeln och stack åt Nils Matsson, tills han inte kunde undgå och fick sin kniv ut och stack ett sting mot Sven och icke fler, vilket om icke hade skett hade Nils själv blivit på platsen, så han turligen var nödd till att värja livet och sedan efterföljde han Nils Matsson upp på Klockebacken med sin kniv, sting om sting med sin kniv, så Nils näppeligen honom kunde undlöpa, hade Gud icke hjälpt honom vilket vittnesbörden nock som uttryckligen förmälder och alla stämmer överens om väl kunde bärga livet hade han inte varit så förbittrad uti ord och sitt onda försätt att vilja fullkomma och där över sig själv förlöpas och utmattad så han tog sin död. Han därför vänligen begär att de 15 männen skall vittnesbörden grandgivlig rannsaka från första till sista och därefter känna och döma för de Gud och överheten aktar att försvara. Och efter förenämnda vittnesbörden sätter i rätten om Nils icke här har gjort nödvärje och därför konungens fred att njuta och Sven Sonesson ligga på sitt verk och därav de 15 männen en försvarlig dom begärandes. Susekull 28 september 1659 Mats Andersson.

Onsdagen den 9 november innevarande år för rätten framkom Henrik Holgersson i Tararp med sina medföljande 15 män som är uppmälda att känna och döma i det dråp som Nils Matsson i Näs begått på Sven Sonesson i Boarp och eftersom sakvållaren Per Sonesson har skjutit sig till vittnesbörd att föra för de 15 män inom sex veckor vilket icke är skett och de 15 män icke torde denna understå längre med saken att göra uppehåll. Då efter vittnesbörden i saken fört är kan vi fattiga 15 män icke rättare förestå än Nils Matsson jo har gjort nödvärje och därför svär och dömer vi honom till konungens fred att njuta. Och pleje nödvärjebot så länge vittnesbörden står vid makt. Att så i sannhet inför tinget såväl dömt och avsagt är som föreskrivet står det till veterlighet har vi samtliga 15 män våra signeter här unden tryckt anno actum di et loco ut supra.

Mats Andersson förelägger sin skriftliga berättning som efterföljer; Eftersom jag underskriven högeligen på min sons vägnar vid namn Nils Matsson i Långasjönäs som dess värre dråp har begånget på Sven Sonesson i Boarp till Landsting låtit instämma nämndemännen som har varit uppkrävda och däruti rätteligen rannsakat känt och dömt min son till att ha gjort nödvärje och nu samma dom instämma för välborne landsdomaren till stadfästelse eftersom de rätteligen har dömt efter lagen och i synnerhet efter judsk lag andra boken 12 kapitlet såväl som samma lags 3 bok 22 kapitlet ödmjukligen begärandes landsdomaren detta vilja akta och anse och förmenbar och sätter i rätten att samma 15 nämningsmän dom är så räätteligen dömt och avsagt att den bör vid makt att bli och av landsdomaren hans fromhet rättmässige doms stadfästelse begärandes att detta mitt korta må anses och införas uti viss för rätten avsäges actum Susekull 21 februari 1660, Mats Andersson i Susekull.

På instämda 15 mäns vägnar att svara mötte här uti rätten två av samma män vid namn Henrik Holgersson i Tararp och Joen Nilsson i Gungvala och stod med samma dom, vilken de menade således vara dömd att den här vid makt kändes.

Instämda eftermålsman vid namn Peder Sonesson i Trensum icke här möter eller någon annan på hans vägnar häremot att svara eller gensägelse att göra mot domen.

Utav de instämda vittnena i saken mötte allenast tvenne; Den först vid namn Måns Simonsson i Tararp och den andre Nils Persson i Asarum för vem deras vittnesbörd i saken båred, av domaren upplästes, och stod förenämnde Måns vid sitt förra vittne, dock sade att Nils Matsson vinglade upp till den sten då stack han som död blev samme Nils. Däremot berättar förenämnde Nils Persson att Nils Matsson fick stingen förrän han vinglade upp till stenen.

Saken blev upptagen till första Landsting och förelades alla så många hit instämma som i saken har vunnit och dock icke nu idag är mötta vid samma tid här att möta till att överhöras.

Den 16 maj då Landsting hölls är här igen uti rätten kommen Mats Andersson på sin sons förenämnde Nils Matssons vägnar och framlade sockenprästen i Asarum skjutsmålsbrev, lydandes som efterföljer; Den godhjärtlige och kristlige läsaren önskas lycka och välstånd.

Eftersom denne unge man Nils Matsson i Näset i Asarums socken är för sin särdeles orsak av mig hans själasörjare ett vittnesbörd om sitt levnadsförhåll begärandes då må den kristlige läsare vänligen veta om honom det ingalunda neka eftersom han på fyra års tid sedan jag honom känt har varit en bosittandes ärlig danneman i socknen, undantag av det oförmodliga tillfall vid nödvärje överseendes dråpet vis var en av en medsocken män varför han ändock kyrkans disciplin har utstått efter att lagens fred över honom tillförne på ting och stämma är upplyst, icke dess mindre kan jag dock inte vidare vittna än att han någon tid tillförne varken han var en ung karl ej heller sedan i min tid givit orsak till klammeri eller slik tillbörlig orolighet men alltid som där har varit hos honom även till att träda i faderns fotspår med fromhet, skicklighet och stillhet så har han ock låtit det i ett sinne kristligt och ärligt levat varom ännu är och förhoppning om ett skickligare och bättre. Beder därför mycket vänligen att den kristlige läsare förenämnde Nils Matsson sin förseelse ej till det värsta för högt uppskriver men med mera missunhet anser hans ärliga avkomme och ganska livets skicklighet och stillhet än en dålighet och mänsklig skröplighet ty sådant behagar både Gud och människor velat anstå och mig han själasörjare därmed sker en ära efter hans själasörjare varföre jag befaller härmed den välmenande läsaren den trofaste Gud till själs och lovs trygga beskärmelse. Asarum 5 april 1660 Jöns Nilsson Vankif. Guds ords tjänare ibm.

Alla brev lagda i rätten, lästa och påskrivna uti i sig själv således som föreskrivet står innehåller och utvisar.

Då sades således för rätten att eftersom Sven som är dräpt sin skada bekommit skada under öppen himmel, man dråparen har således varit inträngd att han jo kunde undfly förrän olyckan skedde, då bör jag mig icke försvarligen understå att finna dråpet till nödvärje eller stadfästa de 15 männens dom, mens honom att --- efter Christian III recess 21 artikel liv för liv undantag av höga överheten. Actum anno die et loco ut supra.