Göta hovrätts dombok, volym B IIA:34.

74. 1730-12-02. Tingsrättens i Bräkne härad rannsakningar över båtsmanshustrun Sissa Jönsdotter, som för vållande till båtsmannens Jöns Nykommens död är anklagad. Emedan hon vid det tillfället slagsmål mellan henne och Nykommens hustru Elna Jönsdotter uppkommit, och då Jöns Nykommen, som av öronskott sängliggande varit, uppstigit och skilt dem åt, honom så illa på hans hemlighet hanterat och slitit, att han efter tre veckors förlopp död blivit. Vartill Sissa så vida nekat, som hon honom icke rört mer än med en knippel, därmed hon slagit honom på händerna. Men emedan Jöns Nykommen icke allenast för sin hustru, utan ock för Gumme Svensson i Bökemåla klagat att Sissa illa slitit honom, så att han blygdes för någon människa det uppenbara. Och Jöns alltsedan han så blivit hamlad stadigt klagat över värk i korsländen, ljumskarna och kuöan? med ett jämmerligt rop, nätter och dagar, till sitt yttersta, då han ropat Sissa, Sissa. Samt fältskären Johan Jakob Steinheuser, som den döde besiktigat, edligen vittnat, att kloten varit sönderslitna, så att de hängt långt ner och varit åtskilda, varigenom han i mangel av skötsel döden ljutit. Men den övriga kroppen helt frisk och sund. Ty har tingsrätten i följe av 1 kapitlet dråpmålsbalken med vilja dömt Sissa Jönsdotter, att giva liv för liv, som kungliga hovrättens omprövande är underställt. Resolution; Av de insända rannsakningar har kungliga hovrätten om detta mål gjort sig behörigen underrättad och befunnit att ehurväl båtsmanshustrun Sissa Jönsdotter icke kunnat bringas till att bekänna det hon skadat Jöns Nykommen på sin hemlighet, har hon dock icke kunnat neka med mindre slagsmål emellan henne och Jöns Nykommens hustru varit, och att Jöns Nykommen, som av öronsprång till sängs legat, vid det tillfället uppstigit och skilt dem åt, och att Sissa då, efter egen bekännelse slagit honom med en knippel på händerna, ifrån vilken tid Jöns Nykommen över hamlande och skadande på sin hemlighet klagat på Sissa allt till sitt yttersta, samt av rannsakningen erhålles att Jöns Nykommen icke haft någon skada på sin hemlighet, innan hans hustru och Sissa med varandra i slagsmål råkat, och han då skilde dem åt. Fältskär Johan Jakob Steinheuser, som den döde besiktigat, jämväl efter avlagd ed vittnat, att Jöns Nykommens hemlighet varit söndersliten, och att han i brist av tidig skötsel av denna skada döden ljutit. För den skull som Sissa Jönsdotter icke blivit förvunnen ha varit viljande. Men av förenämnda skäl likväl finnes vara vållande till Jöns Nykommens död. Alltså prövar kungliga hovrätten rättvist, såvida ändra tingsrättens dom, som Sissa Jönsdotter skall avstraffas med tjugo par ris, tre slag av vart par, samt stå en söndag på pliktpallen, skriftas och avlösas. Jönköping den 2 december 1730.