1783-10-25 Dombok.

Utslag i mål hållet den 16 och 20.

Av rannsakning befunnes att sedan bonden Nils Wållemarsson dess måg Håkan Håkansson samt dess anhörige bonden Per Persson alla boende i Trolleboda (…) lördagen om aftonen den 2 november förlidet år från staden in mot Trolleboda gård i ett följe anlänt, varpå Håkan kör främst därnäst Nils och sist Per, osämja uppkommit framme vid gården mellan Nils och Per, vid själva gården slagsmål dem emellan utbrutit varpå Per kört först in på gården till sina hus, men Håkan blivit utanför, Nils följd av sin dotter pigan Bengta gått in åt gården där hon dock sedan övergav och sprungit tillbaka till Håkan sedan hon hört oväsen av Per varpå Håkan följt henne in på gården där de fann Nils liggande framstupa med huvudet ner. Förde Nils in i hans stuga i vilken de då jämte drängen Johan Olsson som av Bengta blivit uppväckt, hjälpte Nils som då varit illa slagen och klagat att den anklagade Per Persson det gjort, varpå Nils blev lagd på bänken och varefter han föga eller intet skall kunna tåla samt till den 5 i samma månad om aftonen med döden avlidit. Då Per Persson genast begivit sig på flykt till Dannemark men återkommit och blivit under rannsakning ställd, säger sig givit Nils några rappslag å armarna, Nils dragit kniv mot honom men icke velat erkänna varken att han då slagit honom i huvudet eller förorsakat andra skador, utan allenast om det skett skall det ha skett i räddhågsenhet och häpenhet sedan Nils blottat kniven mot honom. Läkare bevisat vid öppningen av Nils döda kropp att Nils fått svåra åkommor i huvudet, vilka aldrig skulle kunna botas utan varit dödliga, rannsakningen icke giver den minsta anledning att misstänka någon annan än den anklagade Per Persson för å Nils då begången våldsamhet alltså och emedan Per Persson väl nekat att han sig veterligen icke givit Nils någon åkomma i huvudet men han likväl icke bestridit möjligheten att det kan ha skett i räddhåga och häpenhet sedan Nils skall ha dragit kniven; Enär väl i tingsrättens omdöme mycket stor anledning och mer än halvt bevis för handen mot Per Persson att vara Nils Wållemarssons baneman genom slag med gedselen utanför porten eller inne på gården med kastandet av den sten som skall vara funnen på samma ställe där Nils anträffades liggande på gården. Men all den stund Per Persson likväl anständigt påstår sig icke en enda människa veta varken skuld eller oskuld kunnat säga sig hava sett när och hur Nils fått åkomman i huvudet, mindre genom ojäviga vittnen blivit bevisat att Per Persson verkligen givit Nils de dödliga åkommorna (…) Tinget finner Per Persson nu icke kunna anses saka till att ha dräpt Nils Wållemarsson, inväntar hovrättens utslag. Per Persson blir ersättningsskyldig för öppnandet av Nils Wållemarssons kropp.

Den för dråp å bonden Nils Wållemarsson i Trolleboda anklagade bonden Per Persson därstädes ingav nu till tingsrätten en attest som upplästes; 1783-10-17 har undertecknad synat bonden Per Persson från Trolleboda, vilken befinnes ha flera till antalet fula och svåra bemskador på båda benen som ser vederstyggliga ut, mer eller mindre läkta. Tillika finns på knäna och bägge armarna samma dylika rötsår varigenom han till tjänstgörande finnes nu vara alldeles oduglig, ut supra Joh. Zaar, kirurg.

Efter uppläsandet härav yttrade sig Per Persson att han ingivit denna attest för att därmed visa hur sjuklig och svag kroppskonstitution han är. Anhåller att ifall han skulle för det straff han är misstänkt för bli dömd till något kroppsstraff måtte lämpas efter dess sjukliga tillstånd, varmed han med den anbefallde bevakningen anträdde.