Göta hovrätt.

Inkom den 24 maj 1773. Högvälborne herr baron, vice president och riddare Klingsporre, herr hovrättsråd Adelcrantz, herrar assessorer Höyer, baron Posse, baron von Köhler, Odencrantz, herr häradshövdingen Kugelberg.

Kungligt: Majts: och riksens Göta hovrätts utslag uppå Bräkne härads urtima tingsrätt, efter föregången rannsakning den 14de nästveckne april avkunnande utslag varigenom kvinnspersonen Bengta Håkansdotter från Bökemåla för det hon som efter plägad olovlig beblandelse med barn rådd blivit, ett sådant dess tillstånd icke allenast företegat utan och vid födseln enslighet sökt, samt fostret därefter å lönn lagt blivit dömd i förmåga av XVI kap: 1?§ Majest: samt kungliga förordningen den 12 juli 1750 att liv sitt mista, halshuggas och i bålet brännas; även som och Bengtas moder hustru Gertrud Svensdotter, vilken Bengtas havande tillstånd sig kunnigt haft, men det ej för någon uppenbarat, vid fostrets framfödande i enslighet närvarit, det samma emottagit samt därefter så väl undanlåtit navelsträngen förbinda, som och till fostrets döljande bidragit därför skyldig förklarad är, i stöd av ovanberopade lagens rum att liv sitt mista och halshuggas varjämte stadsfältskären i Karlshamn Johan Zaar är av urtima tingsrätten berättigad ansedd att för den av honom å det döda fostret anställda besiktningen, samt öppning till bröst och underliv, av Bengtas och Gertruds gods i betalning njuta sex daler silvermynt, eller och i den händelse tillgång härtill hos dem ej skulle finnas då av de därtill i Staten anslagna medel dess sex daler silvermynt utfå; Slutligen och emedan Bengta varken för komministern Anders Sundberg och drängen Per Nilsson från Halahult med vilken hon erkänt hava köttslig beblandelse haft, eller för nu varande änklingen Håkan Isaksson i Bökemåla bygge, som blivit misstänkt för enfalt hor med Bengta det Bengta då hon blev gripen även erkänt men sedermera in för rätten återkallat, sitt havande tillstånd yppat, eller sedan hon barn framfött sådant för någondera av dem kungjort, ty har urtima tingsrätten dem från all delaktighet uti Bengtas förhållande med fostret efter avelsen befriat, vilket allt dock urtima tingsrätten likmätigt XXV Kap. 5 § R.. Kungl: Hovrättens närvaro prövning underställt, samt i övrigt förklarat sig vilja särskilt utlåtande meddela angående komministern Sundberg, drängen Per Nilsson i Halahult och änklingen Håkan Isaksson i Bökemåla bygge för den del som hävdandet rör, sedan Kungl. Hovrätten först prövat urtima tingsrättens nu underställda utslag givet uti Jönköping den 9 Juni 1773.

Av den hållna rannsakningen har Kungl. Hovrätten om detta brottmåls beskaffenhet sig behörigen underrättat, samt därav inhämtat huruledes sedan bonden Håkan Svenssons i Bökemåla ogifta dotter kvinnspersonen Bengta Håkansdotter 19 år gammal, först med drängen Per Nilsson från Halahult vid gamla valborgsmässotiden eller uti maj månad förlidet år och sedan med komministern Anders Sundberg uti juli månad samma år enligt så väl Bengtas som dessa bägge senares frivilliga bekännelse lägersmål haft och hon därefter havande blivit samt ett sådant sitt havande tillstånd för ingen annan än modern Gertrud Svensdotter av 60 års ålder tillkänna givit, och vilken sistnämnda det ej heller varken för eller efter födseln för någon uppenbarat har berörda moder och dotter om dagen den 17 sistlidne februari då Bengtas födslostund infallit sig uti Håkan Svenssons stuga instängt och där sig ensamma hållit där Bengta ett piltebarn framfött varvid modern Gertrud varit henne behjälplig och barnet emottagit samt utan att navelsträngen förbinda det samma uti det så kallade bakhuset utburit varest det därefter något mer än åtta dagar blivit förvarat och sedermera av Bengta till Bökemålas badstuga utburit och där gömt tills det efter Bengtas under rannsakningen vid urtima tinget den 23 uti mars månad innevarande år givna anvisning av vederbörande kronobetjänter blivit funnit och avhämtat samt till Karlshamn insänt där det av stadsfältskären Johan Zaar uti stadsfysio doktor Lars Gistréns närvaro blivit besiktigat och öppnat samt enligt deras därom den 25 i även nuvarande månad utgiven och lagligen styrkta bevis befunnits fullväxt och utan utvärtes åkommor men med oombunden navelsträng.

Detta med vad mera rannsakningen innehåller, har Kungl. Hovrätten uti behörigt övervägande hos sig komma låtit, och ehuru varken Bengta Håkansdotter eller dess moder Gertrud Svensdotter velat vidgå, att å fostret någon våldsam hand hava lagt, eller vattnades livet ty avhänt dock likväl och alldenstund stadsfältskären Johan Zaar och stadsfysikus doktor Lars Gistrén, efter å det döda fostret anställd besiktning och öppning på deras ed förklarat det nog tydligt vara, att fostret varit så fullkomligt och friskt att det vid födseln kunnat hava haft liv, att lungorna flytande i vatten bekräftat det fostret haft något liv och att navelsträngens lämnande obunden ensamt varit tillräckligt att fostret döden tillskynda, härtill jämväl kommer att Bengta Håkansdotter för födseln sitt havande tillstånd oaktat flera därom gjorda tillfrågningar förtegat och sådant allenast för modern upptäckt vid själva födseln enslighet sökt och därefter fostret å lönn lagt samt att Gertrud Svensdotter så väl uti förtigande att Bengta med barn voro rådd. Samt det sedermera framfödda fostrets fördöljande delaktighet haft, som och sådan hon barnet vid framfödandet emottagit navelsträngens förbindande undanlåtit och barnet därefter undangömt. För den skull finner väl Kungl. Hovrätten det urtima tingsrätten rätteligen förfarit enär kvinnspersonen Bengta Håkansdotter och dess moder Gertrud Svensdotter, för detta deras brott på sätt förberört är, blivit till dödsstraff skyldiga förklarade, dock haver Kungl. Majt i anseende till vissa härvid förekomne mildrande skäl och omständigheter i nåder behagat dödsstraffet för dem denna gången i så måtto lindra som skola de Bengta Håkansdotter och Gertrud Svensdotter i det stället sig självom till välförtjänt straff och androm till varning för deras begångne brott avstraffas vardera med trettio /30/ par ris, tre slag av paret var för sig undergå en söndag uppenbar kyrkoplikt, skrift och avlösning, samt därefter såväl Bengta som Gertrud försändas till spinnhuset i Malmö att där uti sex /6/ års tid, till arbete hållas, varifrån de likväl icke måge lösgivas förrän Kungl. Hovrätten efter erhållen underrättelse om deras uppförande under arbetstiden därtill sitt bifall lämnat; Varjämte de härmed allvarligen åtvarnade varda att för sådan och all annor vanart sig hädanefter noga till vara taga, så kärt dem vara må ett svårare straff undvika.

Slutligen och vad angår så väl den stadsfältskären Zaar tillagda betalning av sex daler smt för det han Bengtas döda foster besiktigat och öppnat, som och den komministern Sundberg, drängen Per Nilsson och änklingen Håkan Isaksson lämnade befrielse från delaktighet uti Bengtas brott, prövar Kungl. Hovrätten skäligt urtima tingsrättens utslag gilla och fastställa; Även som Kungl. Hovrätten vad lägersmålet rörer låter vid urtima tingsrättens utslag bero och förbliva så att särskilt utlåtande däröver meddelas bör. År och dag som föreskrivet står.

 

Em. Adelcrantz

Eric Georg Höyer

A: J: von Köhler

J: Odencrantz

Jacob Henr: Kugelberg

 

Exped: d: 22 juni 1773                                                        

Nicolas Ström

Utslag över kvinnspersonen Bengta Håkansdotter och dess moder Gertrud Svensdotter från Bökemåla, dömda för barnamord och delaktighet där uti.

 

Herrar hovrättsrådmän baron Adlercrantz, Bildensköld och Linnerhjälm, herrar assessorer baron Posse, Morath, baron von Köhler och Odencrantz.

Utdrag av protokollet hållet över brottsmål den 15 juli 1779.

Uti inkommen skrivelse, anmäler rådstugurätten i Malmö att den, genom hovrättens utslag, den 9 juni 1773, kvinnspersonerna Gertrud Svensdotter och Bengta Håkansdotter för begånget barnamord och delaktighet däruti ådömda sex års arbetstid å Malmö spinnhus, numer tillända gått, rådstugurätten hemställer, huruvida de å fri fot måge ställas eller icke, det skriften utvisar.

Utslag; Som rådstugurättens ovannämnda skrivelse berättat det Gertrud och Bengta under arbetstiden, som till ända gått, fört ett stilla, flitig och skickligt leverne. Så prövar hovrätten skäligt tillåta det måge de nämnda Gertrud och Bengta nu på fri fot ställas. Actum ut supra.